View tracker

Jag är trött! Trött i huvudet, trött i kroppen, trött överallt!

I morgon fyller jag år, fast jag egentligen inte vill bli äldre utan bara få frid på något sätt så andas jag fortfarande.

Veckan har varit hemskt jobbig! Först möte med cheföverläkaren för medicin, att sitta och förklara att allt inte fungerar. Hans svar på varför min läkare bytt bort mig var att hon hade för stor arbetsbörda, jag köper inte det! Men har blivit lovad ett möte om ca 7 veckor när alla är tillbaka från semestern. Vill inte hon bli in läkare igen så har chefen lovat att jag får byta klinik.

Jag skulle satt in en infart i början av denna veckan men sen visade det sig att gastro var de som skulle skriva remissen, tror ni det är gjort än? Nej, så klart inte! De förstår inte vilken enorm påfrestning det är för mig att vänta psykiskt.

Nu är sommaren här, och ja, jag gnäller! Jag avskyr när det blir för varmt. Då vill jag bara stänga in mig i en kall grotta och gå i ide tills det är lagom varmt att krypa fram igen.

Det visar sig att både min läkare och samtalskontakt går båda på semester i nästa vecka. Tjo ho! NOT! Jag avskyr nya personer som man måste anförtro sig till. Jag hoppas att de fyra veckorna går i rasande fart... 

Jag hoppas de hinner sätta en port innan de går på semester.

Nu ska jag ut och plåga mig i solen...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Denna helgen har det varit droppträff igen, en träff för barn och ungdomar som växer upp med dropp hemma. Min familj var med och grundade föreningen och nu sitter jag i styrelsen och är ungdomsansvarig.

Det är det första jag gör på riktigt sedan jag hamnade inom psykets väggar. Det är lätt att sätta på sig masken att "Nej men jag mår bara bra" Jag orkar inte och vill inte skrämma de andra med hur dåligt man kan må psykiskt på grund av alla trauman vi växt upp med. 

Visst jag berättade att jag har det tufft psykiskt och att jag ligger inne och ska börja med dropp igen. Det är faktiskt 3 stycken som vågade öppna upp sig och berätta att de också mår dåligt psykiskt men nu sökt hjälp. Jag är så glad att de förmodligen kommer att få hjälp i tid innan de hunnit gå ned sig för mycket.

Jag var med när de kopplade dropp på en kompis, snacka om fobiträning! Och innan i veckan när min hjärnskynklare tagit fram massa slangar som jag var tvungen att koppla ihop. Jag fick ångest bara av att hålla i slangarna! 

I morgon ska jag träffa chefsläkaren för medicin och se o vi kan rätta till deras agerande eller om jag måste byta sjukhus? Jag är sjukt nervös för det. 

Jag är rädd att jag kommer få ett nervöst sammanbrott i kväll då jag kommer tillbaka till psyket från permen.

Och nu är det dags att sätta in en port och testa att köra dropp. De kommer dock få ge mig sjukt mycket lugnande första gångerna om jag ska fixa det.

Helgen har gett mig så mycket intryck att det är kaos i huvudet just nu. Men jag har faktiskt haft småstunder då jag glömt bort sjukhus och allt vad det heter och kunnat slappna av och umgås med mina vänner.

Vi får väl se vad som händer...   

Bilden utsikten mot havet...​

Likes

Comments

View tracker


Igår var det än en gång en svensk högtid, Midsommar! Precis som alla andra högtider ska det firas med buller och bång, gott sällskap, trevliga konversationer och god mat.

Så är det även i min familj, alla samlades hemma hos mamma och pappa. Syskon med familjer, farmor, kusin, mamma och pappa och lilla jag så klart. Det var trevligt som vanligt, och maten hade mamma lyckats med otroligt. 

Det enda problemet är att jag just nu mår så dåligt att jag tycker att det är oerhört jobbigt med mycket folk runtomkring mig. Jag känner mig kvävd och vill bara stänga in mig i min egen värld.

Tänk om man verkligen kunde stänga in sig i en glasburk och få känna sig trygg? Samtidigt vill jag må bra! Jag vill bryta mig ut ur min bubbla, krossa burken!

Jag vill inte behöva skada mig själv på grund av minsta bakslag eller oro för vad som komma skall. Det är bara det att det är så oerhört mycket jag ska gå igenom nu fram över.

Jag vet inte hur mycket mer mitt psyke orkar? Ska till förvaltningsrätten på onsdag för att de har ansökt om att förlänga mitt LPT  6 månader. Så länge hoppas jag verkligen inte det blir, men jag tror inte att de släpper det heller! De brukar gå på läkarens rekommendationer.

Idag är jag trött och slut men nu ska jag försöka sätta mig och sy en stund, se om det kan distrahera mina tankar... 

Likes

Comments


Jag vet att det varit tyst några dagar och ber mina läsare om ursäkt för detta, och tack för att ni läser min blogg.

Igår fick jag det slutgiltiga beskedet att min medicinläkare sedan nio år har dumpat över mig till sina manliga kollegor som är helt inkompetenta!

Detta ledde till att jag ramlade ned på botten rejält den här gången. Jag fångade psykläkaren innan hon gick på lunch och bölade och bad henne skriva ut mig så att jag kan göra slut på eländet.

Hon sa självklart nej och jag kontrade då med all min ilska att "nej men då får jag väl göra det när jag har permis" vilket resulterade i att hon gett mig utegångsförbud.

Jag är så nere så att jag mest ligger i min säng och stirrar in i en cremefärgad vägg. Jag förundras av hur tom man kan känna sig, hur hoppet har lämnat ens kropp och sinne.

Mitt hjärta blöder. Det gör ont! Ont i hela mig. Jag känner den där klumpen i bröstet och det känns som om det aldrig kommer att ordna sig för mig.

Så fort jag klättrat ett par steg upp på stegen så faller jag till marken igen. Varför ska allt vara så svårt och invecklat?

Jag är i sorg och mitt hjärta blöder...

Likes

Comments

Igår när jag var hos kuratorn och idag när jag träffade min läkare fick jag en insikt om hur min hjärna fungerar. 

Min hjärna är som en bil som kör i tre filer på motorvägen samtidigt. Det är så det känns att leva med borderline för mig.

En fil leder rätt ut i intet, mot döden, mot något som kan kännas som en befrielse.

En annan fil leder till en möjlig framtid, en där allt är som jag skulle vilja att allt var. En fil där jag har en partner, barn, en gård på landet med djur. En fil utan sjukdom där man bara kan få vara nöjd med det man har.

I den tredje filen vajar bilen fram och tillbaka som om man kör på fyllan, man kan inte navigera och kroppen gör som den vill.Det går fram och tillbaka, upp och ned.

Varför är det så här? Varför ska mitt liv vara så här? Varför kan min fucking hjärna inte bara vara korkad och förstå att man ska hålla sig till rätt fil på motorvägen?

Så just nu kör jag på flera filer samtidigt och jag byter fil som fan från ena timmen till den andra.

Likes

Comments



Döden...

Befriande...

Snälla kom...

Kom och ta mig...

Ta mig till ett bättre liv...

Ge mig ro...

Ta bort all ångest och ängslan...

Dödskyssen...

Döden kan vara vacker...

Jag orkar inte mer...

Rädda mig...

Befria mig...

Döden, jag ber dig, ta mig...

Likes

Comments

Min hjärna brakar snart ihop. Jag kan knappt tänka klart längre. Ena stunden vill jag dö andra stunden fungerar jag någorlunda bland folk.

Den första bilden beskriver precis som det känns, som att hjärnan går i tusen bitar.

Den andra bilden är så jag önskar att min såg ut, att den var fylld av vackra tankar och bilder.

Den tredje bilden är så som jag ofta funkar jag tänker tusen saker samtidigt.

Den fjärde bilden är som jag vill göra, kunna dela upp alla delar och olika trådar som vandrar omkring i hjärnan, skapa ordning helt enkelt.

Idag har jag dock testat något nytt. Jag har valt att testa att inte lyssna på min hjärna som skriker NEJ till allting och bara vill sova. Istället har jag sagt ja till allt som mina nära och kära föreslagit vilket innebär att...

Jag har gått på marknad, flygit flygplan med min systerson dock ett sådant som går runt, runt i ca 5 minuter.

Suttit i en kaffekopp med mina tre systersöner, dock en som snurrade runt så att min hjärna blev helt snurrig.

Jag har varit på sjön med båten och fiskat med pappa, det var lugnande att sitta där och höra vågskvalpet. Det bästa med pappa är att vi behöver inte prata så mycket utan kan vara tysta tillsammans.

Jag har lagat mat med mamma och suttit och ätit med mamma, pappa och moster.

NU ÄR MIN HJÄRNA HELT SLUT, KLART SLUT.

Likes

Comments

  1. JAG HATAR PMS!

Nu i dagarna är min röda vecka på gång och med det så kommer den underbara PMS:en. Mina systrar blir rena odjur då de har PMS och deras makar håller sig undan.


Men om mina systrar blir odjur så blir jag ett stort monster med alla mina känslor utanpå kroppen.


Mina vanliga svängningar som går snabbt går nu i x2000-nivå. Ena stunden arg, andra stunden ledsen, tredje stunden ett vrak fyllt av ångest.


Just nu vill jag bara att den där mensen ska komma och vara över så att jag "bara" kan få ha borderline och må pissdåligt!


PMS+Borderline=MEGAMONSTER!

Likes

Comments

Idag har varit en skitdag! Till att börja med är det mors dag och jag är fortfarande arg på mina föräldrar. För det andra är båda mina systrar mammor och jag kan verkligen längta efter barn om jag ser en framtid. Och ja, jag är avundsjuk på mina syskonbarn. Idag har jag mest velat dö men inte orkat prata med min familj om det då jag inte velat förstöra deras dag.

Jag har pysslat lite, gjorde ett par armband. Sedan har jag avverkat ett par avsnitt Greys anatomy på Via play. Vi har grillat till lunch och till kvällsmat åt jag varmrökt lax med nypotatis och romsås, GOTT!

Pappa körde in mig till psyket igen. När jag varit i mitt rum några minuter märker jag att det inte såg ut som när jag lämnade det. DEN JÄVLA PERSONALEN har gått igenom hela mitt rum! Självklart har de också hittat allt jag kan skada mig på. Vi får väl se vem som är listigast. Jag har nog sällan känt mig så kränkt! De har gått igenom alla mina saker utan att berätta det för mig!

När de som gjort det kommer i morgon blir det inte nådigt vill jag lova!!!

Nu ska jag ägna mig åt min dagbok...

Likes

Comments