Ninjas vardag

Aktuell status:

Idag var vi på återbesök för att bli friskförklarade. Sedan fem veckor tillbaka har det varit planen och till för tre dagar sen har det faktiskt inte känts helt som en omöjlighet. Så kom bölden. Den lilla, gulliga, ljumna bölden som en gåva från ovan. Tror ni inte att den är på samma ben som hovledsinflammationen? Svaret är ja. Tror ni inte att det är det enda ben som hon någonsin skadat och fortsätter att skada sig på? Svaret är ja där med.

Det enda positiva i kråksången är att det förmodligen "bara" är en hovböld som kommer att spricka av sig själv till slut. Det hade ju kunnat vara något betydligt värre (om det nu är hovböld, jag har en förmåga att tänka godnatt direkt när det kommer till åkommor på häst). Hoven är både röntgad (igen, fortfarande ingen hovbensfraktur, artros eller något annat smaskigt) och ultraljudad och so help me god, låt det få vara nog såhär nu!

Vid nästa återbesök (som enligt försäkringens självriskperiod bör vara inom 35 dagar för att kosta så lite som möjligt) månne hon bara vara bra då!? Kan det inte bara få vara bra någon gång? Hur mycket otur kan man ha? Varför är inte mitt största intresse schack? Såååå många frågor utan svar fortfarande!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Ninjas vardag

Jag ligger lite efter i uppdateringen här. Jag hade gjort ett långt inlägg för en dryg vecka sedan och skulle lägga upp lite videoklipp på några stretchövningar som vi gör regelbundet efter rekommendation av vår equiterapeut. Men av någon anledning har nouw slutat med att man kan lägga upp videos direkt i inlägget? Numera måste det gå genom exempelvis YouTube där man först måste ladda upp klippet. Så dåligt! Jag tröttnade därför och så blev det inget av någonting istället.

En sak som jag gärna berättar om är dock Ninjas besök hos, enligt min mening, Sveriges främsta hästtandläkare Torbjörn Lundström. Torbjörn har snart 30 års erfarenhet och har stor kunskap kring ALLT som rör hästens mun. Till exempel är han väldigt kunnig på bettrelaterade skador.

Småtrött Ninja innan resan hem igen


Ninja har karies i en tand sedan länge. Torbjörn undersökte Ninjas mun och kunde snabbt konstatera att kariesen avstannat och slitits bort med tiden. Till skillnad från människor så växer hästars tänder nästan hela livet. Kan man bara få kariesen att avstanna, kommer den förmodligen att slitas bort med tiden om den uppstått när hästen är relativt ung. Så skönt! Torbjörn tyckte dessutom att Ninja var fin i munnen för sin ålder och tyckte inte att vi behövde komma tillbaka förrän om 1,5 -2 år om inget särskilt uppstår.

Djurtandvårdskliniken där Torbjörn jobbar ligger en bit utanför Söderköping och är därför väldigt nära oss! Yay! De är lite dyrare än vad det brukar vara att kolla tänder på en vanlig klinik av en vanlig veterinär. Dock är kliniken alltid väldigt lugn då de nästan alltid bara har en patient i taget samt att man får med både bilder och utlåtande från Torbjörn. Så finns ju Torbjörn där och bara det gör det värt de där extra kronorna om du frågar mig!

Likes

Comments

Ninjas vardag, Planen

Sitter i detta nu och är så sjukt imponerad av hur Sverige presterar i EM! Ska det bli medalj i allt innan EM-sagan är slut? En kan ju drömma! Även om jag aldrig någonsin själv drömt om att tävla på elitnivå så kan jag inte hjälpa att bli fascinerad över hur de lyckas? I det långa loppet alltså. Hur lyckas man matcha hästarna rätt och få dem tillräckligt hållbara för att år på år prestera på absolut toppnivå? Jens Fredricson ska tydligen säga ibland att: "du ska förstöra tre-fyra hästar innan du blir en bra ryttare". Det är ju hemskt provocerande och sorgligt även om det säkert ibland ligger en hel del sanning i det. Särskilt är det ångestframkallande för en annan som är inne på sin andra långtidsskadade häst... Huvaligen, nog om det!

Igår hade Ninja och jag glädjen att välkomna en ny medlem till Ninjas team. Två nya på en vecka, det är inte illa pinkat det! Given till teamet är nu equiterapeut Linda Söderberg Fång. Jag har bara hört gott om henne och varken jag eller Ninja blev besvikna! Linda är väldigt förtroendeingivande, lugn, noggrann och professionell. Linda vill först se hästen i rörelse för att kunna hitta eventuella rörelsestörningar. Eftersom att Ninja inte är friskförklarad ännu hoppade vi dock över den punkten denna gång. Linda började istället med att känna igenom Ninja. Hon hittade spänningar i muskulaturen på länden, bogen och nacken och framförallt på vänster sida. Vissa trodde Linda var nyare i och med skadan och vissa trodde hon uppkommit långt innan min tid. Linda visade mig olika ställen som jag själv kan stretcha och massera Ninja på. Gärna så ofta som varannan dag. Hon var inte orolig för några av de spänningar som hon hittade då alla släppte efter lite, mer eller mindre, kärlek från Lindas händer eller hennes lasermakapär!

Linda jobbar deltid på Mälarens hästklinik och har tidigare haft ett samarbete med min klinik i Norrköping. Därför kunde hon även rekommendera en behandlingsplan om Ninja inte skulle bli friskförklarad vid nästa återbesök som jag tyckte lät vettig och har tänkt på själv. Blir hon dock friskförklarad (håller alla mina tummar och tår här) rekommenderade Linda ett återbesök om tre månader när jag förhoppningsvis kommit igång och rider lite för att underhålla muskulaturen och ge den bästa förutsättningarna att byggas upp på nytt.

Likes

Comments

Planen

Nu ska ni få höra (läsa)! Ni vet för tre dagar sedan då jag skrev och efterlyste en tränare? Det problemet kan vara löst, och det kan komma att bli det absolut bästa möjliga!

Jag tar det från början. Förra veckan fick jag hem Susanne Widners träningsbok "Uppbyggande träning". Precis som med Huliganens blogg så sträckläste jag den och blev helt övertygad om att jag hittat min bibel. Jag kanske förskönar känslan liiiiite men ni vet när man hittar något och man bara känner: YES, ÄNTLIGEN! Susanne förklarar på ett sånt enkelt och tydligt sätt och superkritikern (jag) köper det nästan rakt av. Jag ska förklara tänket mer en annan gång. Min sambo klagar ofta på att jag aldrig kommer till saken så jag ska försöka att göra det så snart jag bara förmår.

Jag hade lite mailkontakt med Susanne och skrev lite om mig och Ninja, om hennes skada och mina planer, tankar och funderingar. Jag flikade även in, mer eller mindre i förbifarten, att Susanne gärna får hojta till om hon har vägarna förbi Norrköping i höst då jag tror att flera kan vara intresserade av en träning för henne.

Kvällslektyren

Igår ringde telefonen på jobbet. Jag är dålig på att svara när okända nummer ringer men av någon anledning gjorde jag det. Det var Susanne! Hon berättade att hon spenderat stora delar av sin barndom hos släkt i Norrköping och att hon gärna kommer och håller en clinic eller liknande senare i höst när hennes tighta schema lugnat sig lite. Inte nog med det, hon hade fastnat för mig och Ninja och ville hjälpa oss med Ninjas rehabilitering och med uppbyggande träningen! Hon berättade att hon fått tackat nej till så många efter hennes reportage i Hippson men då hon brinner så för konvalescenter (och så tror jag att det lockade lite att komma "hem" till Norrköping med) så var hon villig att hjälpa oss. Lilla oss!!! Jag blev så glad att jag hade svårt att fokusera på annat resten av jobbdagen. Ninja är ju inte ens friskförklarad än men den uppbyggande träningen börjar redan nu inte minst! Skritt, skritt och åter skritt. Promenader, halter, tömkörning, skrittbommar, hjärngympa! Det finns så mycket uppbyggande träning man kan göra från marken i skritt. Och det klingar så bra med vår plan! Om jag så bara kan skritta på den kommande clinicen så är det värt allt och lite till! Jag har nu någon som jag kan bolla idéer med, som av någon oförklarlig anledning tror på oss och som har 28 års tränarerfarenhet. Ahhhmagad! Jag är så taggad på den här hösten så jag är färdig att spricka ♡

Likes

Comments

Planen

Ninja har fått tagit det lugnt sedan återbesöket. För det första är hon ju nybehandlad. För det andra har jag min sista semestervecka och har passat på att träffa vänner och åka och spendera pengar jag inte har i huvudstaden. Igår hade hon dessutom tappat en sko som varit lite lös. Tur att hovis kommer idag!

Som jag skrev i inlägget om Ninjas plan, har jag höga krav på vår kommande tränare. Inte prestationsmässigt för att vi är något superavancerat ekipage, herre gud tvärt om! Jag vill hitta en tränare som kan hjälpa både Ninja och mig med den mentala biten, kanske främst! Jag har höga prestationskrav på mig själv på ridbanan/ridhuset vilket gör mig spänd och Ninja påverkas såklart av det. Dessutom är Ninja lite likadan själv. Hon är så känslig, hon vill bara jobba, jobba, få beröm och göra rätt. Samtidigt är hon lättstressad och spänd på omgivningen vilket ställer ännu högre krav på min mjukhet, tydlighet och lugn. Inte helt lätt alltså. Vi behöver en tränare som förstår det. Som kan peppa och komma med bra övningar som får Ninja att fokusera på uppgiften och som får mig att öva upp tydligheten. Steg för steg.

Den kommande tränaren behöver förstå att Ninja har två skador i bagaget de senaste 1,5 åren men att hon för övrigt är en FRÄSCH och mycket sparad 17-åring som säkert kan hålla i många år till om bara hennes uppbyggnad får ta sin tid och inte stressas eller forceras. Jag har heller aldrig varit någon tävlingsryttare och har många års ridvila att ta igen innan jag kan bli självsäker i min ridning. Jag vill hitta någon som är villig att se utanför boxen, som inte fokuserar på att få Ninja lösgjord i trav innan vi kan få till en ordentlig och direkt halt från skritt. En tränare som tror på oss och kan hjälpa oss att lägga fram en långsiktig träningsplan.

Välkommen att skicka in din ansökan ;)

Likes

Comments

Bilder/filmer, Ninjas vardag

Vi är hemma efter återbesöket på hästkliniken nu. Som jag trodde är Ninja mycket bättre. Helt ohalt på rakt spår och 0,5-1 grad halt på böjt. Vi behandlade igen för att på riktigt säkra upp att det går åt rätt håll men flyttade fram nästa återbesök tills om fem veckor (tidigare har vi tagit treveckorsintervaller).

Något som är positivt med alla dessa veterinärbesök är i alla fall hur lättlastad Ninja blivit. När jag köpte henne kunde hon stanna på rampen och man fick ta lätt med en lina runt rumpan på henne för att hon skulle gå in. Skillnad va? Hästkliniken skämmer bort henne så med godis att hon ser fram emot sina återbesök!

Likes

Comments

Bilder/filmer

Har ni sett vilken vacker häst jag har? Ibland behöver jag nypa mig i armen för att minnas att hon är min. Bara min!

En stallkompis var snäll och knäppte dessa bilder på oss här om dagen. Ninja var inte riktigt på fotohumör då det både var varmt och väldigt mycket flugor. Några fina lyckades vi få till ändå!

Idag är det återbesök igen hos veterinären. För första gången har jag inte en stor klump i magen inför det. Jag känner på mig att det kommer att vara bättre och att jag snart, snart kan få börja rida lite igen och på riktigt ta tag i planen! Hoppas, hoppas...

Likes

Comments

Planen

Att åter få sitta på Ninjas rygg (se tidigare inlägget) fick mig att bli mer motiverad än någonsin. Jag har senaste veckan börjat efterforska och spåna ihop några långsiktiga mål som jag tänkte presentera här. Varje mål kanske får ett eget och mer tydligt inlägg med fler delmål och upplägg senare. Vad sägs om det? Det absolut mest långsiktiga målet måste ändå bli att utveckla en hållbar häst. Mitt dryga år av hästägande har gett mig mer kunskaper om skador på häst än jag någonsin kunnat föreställa mig. Från och med idag och ett år framåt ska det bli vårt absolut främsta mål att få och bibehålla Ninja hållbar! Hon är ändå 17 år och jag planerar att kunna rida henne, åtminstone fyra-fem år till även om det periodvis blir sporadiskt på grund av planerad fölning bland annat. Uppföljning 10 augusti 2018 alltså! Då är Ninja 18 år och förhoppningsvis betäckt och konstaterad dräktig. Att bygga upp en häst tar tid och därför känns det rimligt att följa upp det största målet om ett år. För att bygga upp en hållbar häst har jag tänkt ut följande delmål:

Mål 1. Hitta Ninjas team.
Prio ett. Om ni inte känner till huliganen.se så rekommenderar jag er alla att gå in och läsa den bloggen. Den handlar om en tjej som heter Matilda och hennes häst som kallas Huliganen. Huliganen har en skadehistorik som skulle få vilken hästmänniska som helst att hålla för båda öronen. När jag hittade Matildas blogg förra veckan efter att ha läst det här reportaget i Hippson, sträckläste jag Huliganens historia i fyra timmar utan att överdriva. Bloggen handlar just om hur man gör för att få en hållbar häst och idag är Huliganen igång och tränar och tävlar som vilken häst som helst. Matilda poängterar bland annat vikten av att hitta ett team till sin häst bestående av människor som man litar på och som alla jobbar åt samma mål. Jag insåg när jag läste Matildas blogg att det är ytterst få människor som jag litar på till 100 % kring Ninja. Jag har en veterinär jag tycker har bra kunskaper, en hovslagare som är trevlig och en equiterapeut och hästtandläkare som jag snart ska lära känna (tider är bokade). De som jag litar på till 100 procent kring Ninja är endast ett fåtal personer; min sambo Filip som tvingats lära sig mer om Ninja än han vill erkänna, några stallkompisar som måste lära sig Ninja vare sig de vill eller inte då de i höst kommer att hantera henne dagligen och Ninjas gamla ägare Eva-Lena som haft Ninja i fem år och känner henne utan och innan. Det jag saknar allra mest i mitt team är en vettig tränare som kan ta sig till Norrköping och se helheten och jobba långsiktigt och uppbyggande! Jag är kräsen. Så pass kräsen att jag tror jag sparar mina krav till ett eget inlägg...

Mål 2. Bygga upp ett förtroende från marken mellan Ninja och mig.

Att ha en skadad häst har sina fördelar. I våras gick i princip all tid åt ridningen och ridningen enbart. Ninja är mycket häst. Inte bara att rida utan också från marken. Man behöver hela tiden vara lugn och konsekvent för att hanteringen ska bli så smidig och bra som möjligt. Jag är helt övertygad om att ett bra samspel från marken, även underlättar i ridningen. De senaste två veckorna har vi på riktigt tagit tag i övningar från marken och jag märker redan skillnad. Varför väntar man med så viktiga saker? Suck.. Exempel som vi nu övar på regelbundet är att backa för lätt tryck på bringan (inte det lättaste på en ranghög häst som gärna står på en om hon får välja), stanna på kommando (fortfarande det absolut svåraste), flytta rumpan, "parkera" lös i stallgången, vänta på min signal innan hon börjar äta, miljöträning bestående av olika "farliga" stationer på ridbanan osv. Minst en gång i veckan kommer ett rent pass från marken att läggas in med fokus på förtroendeuppbyggning. Dessutom är det bra hjärngympa för Ninja.

Mål 3. Bygga upp ryggmuskulatur och så småningom överlinje.
Detta kommer att bli en stor utmaning. Ninja är extremt högrest och har svårt att slappna av både i ridningen och i hanteringen. Hon är dessutom väldigt omusklad av förklarliga anledningar. I våras hade jag extremt svårt att få en lätt kontakt i handen och övergångar nedåt i gångart var i princip omöjliga då vi hade en stoppsträcka på hur många meter som helst och alltid med huvudet i himlen och sänkt rygg. Här inspirerar Art2ride mig enormt. Har aldrig sett hästar med så fina överlinjer (se exempel här och här). Kan varmt rekommendera deras hemsida om ni inte känner till fenomenet och detta Youtube-klipp som förklarar det viktiga i att utveckla hästens ryggmuskulatur ordentligt. En process som kan ta ca två år att bygga upp helt.

Mål 4. Min sits och inverkan
Här är min skämskudde och största orosmoment. Hur ska Ninja få bästa förutsättningarna att utvecklas till en hållbar häst om jag genom min sits och inverkan inte kan hjälpa henne tillräckligt? Ångest. Ninja är väldigt känslig. Samtidigt springer hon gärna ifrån arbete och blir lätt stressad. Förmodligen för att jag är otydlig i mina signaler och blir stum i handen. Ond spiral, jag vet. Jag antar att det är här en bra tränare kommer in i bilden. Ett steg på vägen är i alla fall att jag är väl medveten om mina brister. Nästa steg blir att få hjälp att hitta lösningar på dessa.

Mål 5. Kanske, eventuellt, om jag vågar, starta en pay and ride.
Den här vågar jag knappt nämna. Senast jag tävlade var jag 14 år och tävlade en pay and jump på klubben där jag red. Självklart skulle jag rida den nya hästen som ingen annan ville rida som såg spöken i varje hörn och knappt gick att svänga. Jag ramlade av på framhoppningen. Inne på banan tog jag mig över första hindret på banan och fick sen stopp. Andra gången jag försökte, ramlade jag av in i hindret. Det var en kort tävlingskarriär vill jag lova. Men nog vore det häftigt att kunna rida en pay and ride så småningom! Om någon känner dig manad att sponsra mig med ett år av mental träning så lovar jag att försöka.

Ninja 2.0, nu kör vi!

Likes

Comments

Jennys vardag, Ninjas vardag

Igår kunde jag inte hålla mig längre. I repgrimma, med två grimskaft som tyglar och barbacka hoppade jag upp på min älskade häst och skrittade iväg i solnedgången. Drygt 10 veckor sedan jag sist satt där uppe. Det var magiskt. Jag vet faktiskt inte hur jag ska beskriva det annat än så. Jag har inga planer på att börja rida henne ännu innan vi fått helt klartecken från veterinären, men igår kunde jag bara inte hålla mig från att hoppa upp de 15 minuterna tillbaka till hagen. Tilläggas ska även att jag aldrig ridit med repgrimma förut men då Ninja är så känslig misstänkte jag att det inte skulle vara något problem. Våga börja om och våga testa är nog mina nya motton!

Likes

Comments