Nu är jag åter på svensk mark igen. Åkte i måndags från East London och landade i tisdags i Sverige 16.45. Hemma var jag inte förens 12snåret natten till onsdagen så 32timmars restid tog det hem allt som allt med försenade flyg osv.

D väntade på mig på flygplatsen i Kalmar med blombukett och godis. Han är för bra för att vara sann!

Glad att vara på svensk mark igen, känner mig dock lite bortskämd med alla privilegier man har som drickbart rinnande vatten osv. Och så är de lite kämpigt utan barnen, vet inte riktigt vad jag ska göra här hemma som har samma mening i livet. Så hur skönt det än må vara att vara på Svensk mark igen, (har längtat efter svensk mat och alla bekvämligheter) så blev det lite tuffare än jag trodde att komma hem. Här är 15 saker jag reagerade på. Det kan nog kännas obekvämt för en del att läsa det här, det är mer för min skull egentligen. För att jag själv ska minnas denna period längre fram i tiden och förhoppningsvis veta att det blir bättre och att allt är ok. Så hoppas jag att det blir i alla fall. Ni får gärna läsa men ta det med en nypa salt, jag är nyss hemkommen från ett land som är inget som Sverige.

15 saker...

1. Det finns saker i kylskåpet. Fick nypa mig i armen när jag såg vi hade smör i kylskåpet. Jag räknar det som lyx. Blev så glad att jag fick tårar i ögonen.

2. Att borsta tänderna i rinnande vatten igen är en slags dejavu. Kan man göra de lixom?

3. Många hälsar mig välkommen hem igen, de känns bra men sorgligt. Jag är inte redo att släppa barnen. Jag vill tillbaka, ta med dem till Sverige och fortsätta arbetet här!

4. Tider existerar här, jag blir lite stressad. Jag är van att ta de som de kommer. I Afrika blev man lite ställd varje gång vi stressade med tiden när vi skulle någonstans. Men med afrikansk tid så finns ingen tid, man tar det som det kommer. Här är det på pricken annars blir man besviken på sig själv att man inte hinner allt man vill.

5. Elsa och Ida är inte här. Säger de igen, Elsa och Ida är inte här. Saknar dem!

Det är rätt intensivt att bo med andra i samma hus så nära inpå varandra dygnet runt utan ställen att gå ifrån på. Men hur jobbigt de än må tänkas vara så kändes det bara skönt att vi hade varandra. Är tacksam att jag fick dela min tid i East London, Sydafrika med dem. Utan dem skulle min tid där nere inte varit densamma. Delad glädje är dubbel glädje och delad sorg gör att hjärtat läker. Så tack tjejer, saknar er!

6. Vakna upp och lukta på kudden som inte luktar mögel, åh det är så fantastiskt!

7. Katterna var mysiga när jag kom hem. Var så glad att Gizzmo inte är sur på mig, han brukar vara de annars när jag är iväg men nu var han bara mysig och glad att se mig. (Kanske var gomaten en bidragande faktor till glädjen för han)

8.Toalettpappret går att spola ner i toaletten utan problem, utan att de blir stopp. Halleluja!

9. Att sitta på en fräsch toalett utan spindlar och ödlor som tittar på en är underbart. Jag vill bara sitta kvar här, länge! Samt att det luktar gott på toaletten här och inte bara fukt.

9. Duscha är svårt! Duschen är svår att kliva in i, jag vill inte duscha i onödan eller egentligen vill jag inte duscha alls. Jag vill spara på vattnet istället, lägga de i en dunk och skicka iväg de till barnen. Tog mig 30 min innan jag ens vågade mig in i duschen och då var de så kallt att jag frös så jag satte på värmen ordentligt. Hade på vattnet lite för länge än nödvändigt. Grät hela processen för jag hade sån ångest.

10. Vattnet är iskallt, eller så är det kallt i Sverige. Jag fryser iallafall.

11. Vi kör på fel sida av vägen. Att sätta sig på höger passagerarsida i bilen påväg hem från flygplatsen var läskigt och konstigt! Ville egentligen bara säga att vi kör på fel sida av vägen. Kommer nog bli ännu konstigare att köra själv.

12. Ensamtiden hemma, det är så tyst! Hör klockan ticka and that's it. Inga apor, inga barnskrik, inga skratt ingenting. Det är tyst.

13.Jag är lite rädd för mataffären för jag kommer gå bananas. Jag har cravings på allt!

14. Kommer på mig själv att jag bara står och glor, vet inte riktigt mitt syfte här.

15. Ångest! Dagarna kändes meningsfulla därnere i Afrika. Det kändes som jag var på rätt plats. Här hemma trivs jag men det saknas något. Jag vill hjälpa till, med något, men någon med vad som helst! Hoppas det blir bättre när jag börjar jobba imorgon.

Ja listan är lång och kan nog fortsätta mycket längre men nöjer mig där.

Om ni möter mig så kan det hända att jag är förvirrad, för så känner jag mig nu. Glad att vara hemma, ledsen för att inte vara i Afrika. Resan har både varit helt fantastisk och jobbig psykiskt och fysiskt och min hjärna bearbetar allt som hänt för fullt så snälla ta det lugnt med frågorna. Vissa är lite jobbiga att svara på just nu.

Ångest fångad på bild. (Hela blogginlägget är för min egen skull så ta inte illa upp) To be continued...

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Såhär känner vi för att jag måste åka imorgon!


Vill inte lämna punkt!

Likes

Comments

För insamlingspengarna har vi kunnat återställa lekplatsen till toppskick igen!!!

Med många barn slits grejerna ut rätt fort så vi beställde en firma som bygger lekplatser så dem kunde fixa det som var trasigt och ordna med nya riktiga kedjor till gungorna så det håller denna gång.

Lekplatsen var barn och lärare mer än nöjda med & då blir vi också nöjda!

Elsa testar den nya monkeyswing i full koncentration. Det är svårare än vad man tror.

Bilen var sönder på mitten med endast ratten kvar när vi kom till crashen första gången. Nu är det en riktig bil igen som tar in många passagerare, brum brum!

Barnen älskar the monkeyswing. Här är barnen mer även uppfinningsrika, dem bjuder in varandra till varendaste yta är tom på varje lek dem gör. Dela med sig och leka tillsammans är en fin egenskap.

Så ivriga att få testa gungorna, love it!

Likes

Comments

Ja det var det sjukaste och läskigaste ovädret jag har varit med om. 😳 Jag är livrädd för åska i vanliga fall, riktigt livrädd, men här. Man blir helt paralyserad, jag kunde inte röra ett enda ben i kroppen, det gick helt enkelt inte. Det började i tisdags när vi skulle hem från stranden. Då såg Ida några blixtar på långt håll och sen så kom det bara fler och fler under bilresan "hem". Ingen åska fanns men massor av blixtar runtomkring. Ange i värdfamiljen sa att åskoväder här blir rätt så rejäla men då tänker jag på många blixtar i 5 min och sen är de borta, blixtar som åska, ni vet som hemma. Men här...

Låt oss säga att de höll på i några timmar och när det var som värst så kom mullret av åska innan blixten syntes för den slog ner så nära huset. De var tusentals blixtar och för att vara kolsvarta nätter här var det ljust som dagen den där tisdagsnatten.


De var de hemskaste jag varit med om. Att bli så paralyserad så jag inte kan röra mig. Jag kommer nog uppskatta svenskt åskoväder igen. Och de är alltid någonting positivt för åskrädd tjej som mig, just saying ;)

Bild på en sittplats med utsikt över havet på gångbron runt stranden. Innan helvetet bröt sig lös.

Likes

Comments

Whaatsup? älskar hennes miner, de kommer nya varje dag!

Det går många dagar när jag tänker att det inte finns någonting att skriva om i bloggen för det mesta går på rutiner här så dagarna går fort. För fort om du frågar mig. Men på tal om att ha ingenting att säga så finns det ändå massor att berätta när jag väl går igenom veckan.


I måndags var vi på daghemmet och ja om den dagen hittar ni i föregående inlägg "50 barn och ett äpple". Stackars barn, majsgröten var slut så de fick ingen på FM. Hörde med Christeline idag (fredag) och barnen fick massor av majsgröt till lunch istället då majsgröten blev inhandlad. Pjuh!

Tisdag onsdag: lediga dagar vilket spenderades på stranden och på Hemingway mall. Vi besökte Gonubie beach vilket var så fint, tyvärr gör inte bilderna stranden rättvisa. De är rätt sandigt på stranden så för er som vill besöka stranden i Sydafrika, se till att göra det på förmiddagen en soldisig dag med ingen vind i sikte ;) då får ni den ultimata strand dagen, ett litet tips från en sandig volontär.

Onsdagen fortsatte vi på Hemingway och shoppa loss rejält, både till oss och till barnen. Så efter vårt intensiva shoppande med styrkelyftning av alla påsar så tyckte vi att vi förtjänade en stor efterrätt från Mugg and Bean. Aaahh, munorgasm alltså! Jag måste hitta de receptet!!


Torsdag: Ja juste! Av våra insamlingspengar (vilket jag ska prata mer om i senare inlägg) har vi kunnat ha möjligheten till att rusta upp lokalerna på daghemmet, speciellt 3åringarnas klassrum. Dem har fått öppna upp ett nytt klassrum som förut varit förråd pga branden i höstas, och därför är klassrummet nu inte i toppskick eller i OK skick om man ska vara ärlig.

Så nu med hjälp av insamlingspengarna kan vi bidra med innertak, innerväggar och målarfärg till klassrummet samt bebisarnas rum. Nu slipper de bli stekhett eller iskallt, vi har förhoppningen att klassrummet kommer bli mer hälsosam att vistas i. Superroligt att bygget nu är igång!

Man gör så gott man kan och slutresultatet kommer bli bra!


Fredag: Sista dagen med daghemsbarnen, så sorgligt. Jag vill bara gråta när jag tänker på de. Jag är långt iifrån redo för att åka. Blev massor av pussar och kramar idag och bygget är som sagt igång så på något sätt känns de bra ändå. Fast jag vill inte lämna(!) .

Det var stekhett idag, riktig Afrika sommardag. 34grader och svetten rinner överallt. Känns lite som man har kissat på sig, haha & jag njöt verkligen. Efter crashen tog jag mig en liten powernap i solen. Stackars Elsa dock, råkade somna och jag sover med lite halvöppna ögon ibland vilket hon fick uppleva. Jag skulle nog förvarnat henne innan, My bad 🙊

Veckan har varit fin och jag har försökt att njuta så mycket jag kan utan att tänka för mycket på att de är sista gången med allting varje dag. Alla är så fina här, vill verkligen inte lämna samtidigt som jag saknar mina godingar därhemma.

Likes

Comments

Fathama är superlycklig över att kunna färgen på färgkorten. Övning ger färdighet. Hejja hejja! 👏🏻


Idag klockan 18.00 stänger jag insamlingen så att jag kan hinna köpa det sista som står på insamlingslistan imorgon. Där står det first aid kit och läsböcker blandannat. ​Swisha 0730774141 

Ida som ni ser håller i lektionen ovan sponsrar sina insamlingspengar till skolan för barnhemsbarnen så de har en chans till en framtid och bra utbildning. Vill ni fortsätta bidra eller bidra till barnhemsbarnens skolfond är ni mer än välkomna att göra de. Mer om hur ni sponsrar barnhemsbarnens skolgång kommer i nästa inlägg. 

Tack så mycket för allt ni gör för barnen, blir så varm i hjärtat att de finns så fina människor som vill hjälpa tillimorgon summerar jag vad insamlingen kommit upp i och specifikt bidragit med. 


Likes

Comments


Sista gången jag räknade barnen i klassrummet var dem 50st. De var rätt så många där i slutändan men de gick OK. Att överrösta barnen var inte lätt dock, en kråka satt sig i halsen hela tiden och att hitta på något att göra i väntan på majsgröten utan någon golvyta var heller ingen dans på rosor. Här pratar barnen xhosa och xhosa innehåller många klickljud så ekot idag lät lite som en blandning av galopperande hästar och stolar som dras längstGolvet.


För att förtydliga hade vi barnen själva i denna väntestund som drygade ut sig i en halvtimme istället för 10min. När Christeline kom tillbaka fanns de ingen majsgröt(!!!) Barnen fick då plocka fram sina ryggsäckar och ta fram matlådan de hade med sig hemifrån om de nu hade någon. Vissa hade mackor, andra hade bara ostkrokar och andra hade inte ens en vattenflaska. De gjorde så ont i hjärtat att veta att 4st av barnen inte hade någonting alls med sig för hela dagen. De fick mitt äpple som jag kom på jag hade i väskan, delade den i 4 delar så de åtminstone fick någonting i magen. Men 1/4 äpple vad är de för en 3-5åring när dagen är 08.00-17.00? Önskar de var något jag kunde göra. Mat är svårt här och verkligen en dagsvara. Christeline sa att när Mama Agnes (föreståndaren för dag och barnhemmet) kommer tillbaka från sitt möte hon hade på FM kommer de ta majsgröten till lunch istället. Jag hoppas de är sant och stämmer för jag lider med barnen de dagar de blir såhär.


Nu är vi lediga tisdag onsdag så jag får hörs hur de gick på torsdag. Lång väntetid

Likes

Comments

"vill du ha mitt barn? Sa en kvinna med sin pojk i handen till Ida, en annan volontär jag bor med. Vad svarar man på de? "Vill du ha mitt barn? Han är underbar men jag vill inte ha honom" sa hon och gick. förstår ni hur sjukt samhället är och att världsbilden på rättvisor och jämnställdhet raderas i min världsbild när man hör något sådant!

Man vill bara ta barnet, ge de kärlek och säga att allt kommer att bli bra. Men nej, de funkar inte så här. De är en annan värld dem lever i, en annan värld jag lever i. Det är därför de känns så tufft vissa dagar mer än andra när man hör och ser dagliga dilemman som dessa jämt och ständigt.

Samhället i stort är upp och ner, hemma som här för jag vill inte säga att vi i Sverige är så mycket bättre som gnäller på minsta lilla. Våra dilemman är jämnställdheten mellan kvinnor och mäns lön, skitdilemma säger jag om man jämför med våra medmänniskors problem. Vår lärare christeline på crashen tjänar 1000rand på en månad (hon är utbildad lärare) ca 660 svenska kronor. 660 svenska kronor på en månad , visserligen är kläder billiga här men maten kostar densamma och vad får du för 660kr en vanlig månad? Känner man sig bortskämd? Svar Ja!

De är två olika världar vi lever i även fast vi bor på samma planet. De går inte att jämföra, men jag gör de ändå för hur annars kan man uppskatta, värdera och kunna hjälpa till för att få världen på rätt väg, dvs framåt!

Jag är inte redo för att lämna Afrika här, de är så mycket jag vill göra innan jag åker och jag har ingen aning om hur jag ska hinna med allt på 1vecka.

En rolig sak är att för insamlingspengarna så har vi fått en grundverksamhet materialmässigt och vi fortsätter i samma spår för vi har pengar kvar. Väggar och tak med isolering ska påbörjas i tre-åringarnas klassrum för de regnar in där och är antingen kallt eller stekhett. Så de är spännande och vi är alla förväntansfulla. Tack vare er har barnen en chans till en framtid och en riktig utbildning samt hälsosamma lokaler att vistas i.


Världen är i det skicket vi lämnar den i, och så bra som vi är villiga att kämpa för. "Ingen kan göra allt men alla kan göra något"

Groupies med barnhemsbarnen 💕 Bild 1; Mys med Abenathi. Bild 2; Beeing silly med Emanuel och Dean. 

Likes

Comments

Ekar det längst hela skolgården när man kommer på morgonen och då blir hela hjärtat fyllt av kärlek.

Jag har verkligen lärt känna dessa barn nu och alla har en stor del i mitt hjärta, de känns fruktansvärt att jag om 1,5vecka så åka härifrån. Jag vill inte lämna isådanfall vill jag ta med er alla hem(!!!)

Idag hade jag med mig systemkameran och det var många linslusar som ville vara med på bild, stora som små. "Looka teacher" ropades de efter varje korts tog och självklart skulle de få se korten. Fulla i skratt efter kollen gjorde dem sig sedan redo för nästa plåtningsbild.

Älskade älskade barn, vad jag älskar er! Vill bara pussa och hålla om er hela tiden! ❤️

Likes

Comments


Efter antal veckor med halvfabrikat mat veckorna i ända så säger kroppen och magen stopp! Jag är sån som alltid äter frukost och är vrålhungrig när jag vaknar, får jag inte mat blir jag grinig. Ungefär som den där snickersreklamen som gick för ett tag sen. Idag däremot; ballongmage och kunde inte ens tänka på mat utan att må illa. Så.. jag är helt enkelt inte van vid matkulturen här så då får man göra de bästa av situationen. Bättre sent än aldrig testade jag min typ av hemmaträning med lite cardio och styrka. Istället för träningscykeln (som jag har i källaren hemma i Sverige) fick det bli hopprep istället, men de gick lika bra det. Det var tom mer ansträngande eller så är de bara "chokladdieten" som ställer till det, men säg inte det högt! Sshhh 😏


Jag var helt slut efter iallafall och Ida tyckte nog de var roande att se mig flåsa omkring medan hon bloggade och drack kaffe, haha! Nästa gång är de din tur!

Igår gjorde vi en matlista för vår sista tid här så kanske matgrejen blir lite bättre, håller tummarna och hoppas!

Ses! 👋🏻

Likes

Comments