View tracker

Idag har varit en tung dag med tårar och ett möte. Tacka gudarna för att min favorit mascara är vattenfast ❤️ överväger dock att åka till en bekant och låta henna göra en fransförlängning på mig, är så sinnessjukt sugen på det. Men minsta hunden och luftvärmepumpen får nog gå först.
Imorgon bär det av in till stan för att köpa en ny dator och inte är det en dag för tidigt, det år ganska jobbigt att inte ha en dator, och räkningarna från Telia började gå upp ganska rejält tack vare alla hyrfilmer 😂
Men snart är allt tillbaks till det vanliga

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Är trött på att vara ledsen och är ännu mer trött på att vara bekymrad och tycka synd om mig själv för att ingen annan gör det.
Så en snabb uppdatering om månaderna som gått.

Jag har någonstans bland allt skit börjat att inse att jag inte borde lägga ner energi på folk som inte vill lägga ner tid och energi på mig. Är trött att bli framställd som "the bad Guy" så fort saker inte passar sig.

Vi har äntligen blivit klara med baksidan, med hjälp av svärfar och en massa slit så ser det äntligen bra ut :)

Har hållit min vikt stabil för första gången på flera år, vilket faktiskt är skönt! Funderar på en hårdare diet och mer motion för att kolla om jag faktiskt kan få ner vikten.

Mitt i allt kaos (det är inte borta, det är bara min syn på allt som blivit bättre) så har jag funnit tröst i att gå till kyrkan. Att tända ljus för dom jag saknar , njuta av total tystnad och rensa alla tankar är väldigt avslappnande. Jag slutar då aldrig att förvåna folk.

Slits mellan att sälja vår äldsta hund eller fortsätta kämpa. Hon mår så dåligt där vi bor men det är svårt att lämna bort henne efter 3år, hoppet om att saker blir bättre finns fortfarande någonstans och vi kan inte lämna vår minsta hund ensam. Ibland var det enklare när man var liten och kunde få hjälp med alla beslut.

Tänkte dela med mig av lite bilder också :)

Likes

Comments

View tracker

Jag har haft depressioner nu sedan i december, men den sista månaden har varit helvete rent sagt. Allt som någonsin hänt mig bara bubblar upp, alla känslor,tankar och minnen. Saker som jag varit helt säker på att jag förträngt kom upp och det raserade hela min värld. Nu har jag varit ganska okej några dag, jag har iallafall fungerat mellan attackerna och kan se det positiva i saker. Imorse drömde jag om min mamma, min biologiska mamma. Och jag är faktiskt ganska säker på att jag inte har gråtit så mycket på länge, hur kan man sakna någon som gjort en så mycket ont?
Jag är trött på att folk klagar på att jag mår dåligt och att jag klagar mycket, men en sak kan ni försöka att få in. Den dagen ni har förlorat halva eran familj, knappt har vänner kvar, blivit mobbad och sviken så länge ni kan minnas, fått er barndom förstörd av VUXNA människor, blivit slagen och våldtagen.. DÅ kan ni säga åt mig att jag måste bita ihop. Orkar ni gå igenom det och fortfarande se en mening med saker så bli min gäst och säg till. Jag har kämpat arslet av mig så länge jag kan minnas för människorna jag älskar och för att må bra, inte för att folk ska komma och trycka ner mig. Helt jävla ärligt, va fan är det för människor som inte kan fatta hur illa saker kan göra en människa? Många av er tycker synd om folk i andra länder men har aldrig tänkt på hur jävla illa folk i er närhet kan må. Hur kan man vara så jävla blind?!
Jag vill inte ha vänner som bara hör av sig när det passar och klagar på att jag inte gör saker, för jag fixar det inte längre. Jag har kämpat i år men nu är det fan i mig bra!
Jag har mina närmaste, folk som gått igenom ett helvete för min skull, för att jag ska få rättvisa och en chans i livet och helt ärligt så duger det åt mig. Jag önskar bara att det faktiskt märktes hur jag egentligen mår, eller att någon faktiskt ringde eller kom hit för att trösta mig. Men den tanken har inte slagit många! Jag vet att folk som bor på andra sidan landet har svårt för det men alla kan väll inte skylla på det.

Har någon problem eller tar illa vid sig så fundera på varför, bli inte bara arg på mig för jag har egentligen ingen speciell människa i åtanke

Likes

Comments

Sådär :) nu är min feber helt borta och jag känner mig som en människa igen. Dom här dagarna har bara varit slappardagar med mina små framför tv:n. Förutom igår när jag och p var hem till pappa och letade saker till vår nya lägenhet. Idag ska jag försöka plocka lite här hemma och planera allt som kan tänka sig att planeras.

Likes

Comments

Jag skaffade den här bloggen för att få skriva av mig om allt som hänt i mitt liv. Men på sista tiden så har jag börjat kämpa för att saker ska bli bättre, jag har lagt all tid jag kan på min man och mina djur. Nu har jag tänkt att börja uppdatera bloggen oftare om vad som händer i mitt liv, om min vardagliga kamp och om allt annat som kan komma upp.

Förra året slutade perfekt, jag fick fira jul med pappa, mina farföräldrar och min make. Och som julklapp hade dom med sig den människa jag älskar högst av allt, min bror! Den känslan var helt obeskrivlig.
Nyår firade jag och gubben min här hemma i vårar nya hem, vilket också blev helt fantastiskt.
I slutet av januari (tror jag) så var det rättegång om bilolyckan 2014. Det var betydligt svårare än vad jag hade trott och det kom fram saker om mina skador( från läkarutlåtanden som jag inte hade fått ta del av innan) som fick mig helt ur balans.
Vår minsta chihuahua tös har dessutom blivit opererad för en inflammation i livmodern, men nu är hon frisk och kry.
Det som står på "att göra" listan nu är att fixa klart lägenheten, försöka få en kontaktperson så att jag kan få färdighetsträningen från Psyk för mina diagnoser :)

Likes

Comments

Jag är less, riktigt jävla less! Vart fan är världen påväg? Jag är trött på att låtsas som att 11 år av ett liv med brutal mobbing inte på påverkar mig. Jag är trött på att läsa jävla facebook inlägg där många klagar på vart världen är påväg, men jag har nyheter till er!

Innan ni delar en enda jävla status till om att mobbing är fel, tänk på hur DU har behandlat folk, både nu och då. Tänk på den smärta DU har utsatt någon för! Det är DOM som får leva med det resten av sina liv, och det borde du också få!

Innan ni delar en enda jävla status till om hur sjuk världen är vi lever i, så tänk för en gångs skull på allt du blundar för. Hur fan vågar du säga att du bryr dig när du vet alla hemskheter folk du känner få gå igenom, ensam. Hur FAN kan du säga att världen är fel, när du själv inte lyfter ett finger för att göra saker bra?

Innan ni delar en enda jävla status till om att du är emot barnmisshandel och hur illa barn far, så tänk på vad du låter dina egna barn göra emot andra.. Eller flera år av mobbing och övergrepp av vuxna, men det är ändå barnet som blir klassad som konstig, hur fan tänker ni där?


Jag är så trött, arg och ledsen när jag ser hur jävla falska många är. Hur ni gillar och delar saker hit och dit. Är ni verkligen så jävla dumma så att ni tror på det ni lägger ut, eller förnekar ni bara sanningen? Efter år av mobbing och andra jobbiga saker så bygger man ett hat, inte bara emot dom som var elaka, utan även emot alla som bara såg på.
Men värst är nog folk som är lika jävliga idag, som blundar för allt och inte tar vara på folk i sin närhet. Det gör mig så arg

Likes

Comments

Allt har varit fantastiskt dom senaste veckorna! Jag har nog aldrig varit så lycklig, jag har äntligen fått mannen i mina drömmar! MEN idag kom det jag så gärna hoppats skulle ha varit över....

I februari i år så var det exakt ett år sedan jag blev våldtagen, jag ringde hem mitt i natten och grät, jag sa aldrig vad som hänt, jag ville bara hem. Jag åkte till sjukhuset för att låta dom ta prover, men redan där var min kropp full av blåmärken och bitmärken. Dagen efter vågade jag inte lämna lägenheten, blåmärkena var stora och nästan över hela mig, och trots alla kläder så var jag helt övertygad om att folk kunde se igenom. Tyvärr dog min älskade gammelmormor två dagar efter våldtäkten, det var så sjukt svårt men det fick mig iallafall att lägga allt annat åt sidan, iallafall på dagtid.
Den följande månaden var mitt liv ett kaos, inte nog med dödsfallet, jag fick även utstå hot och "stalking". Jag var dock helt säker på att han hade slutat att trakassera mig efter några månader, tills idag. Bilden på honom halvnaken meden text om någonting snygging och något hjärta fick min värld att brista. Rädslan och ilskan som jag jobbat så hårt för att förtränga kom upp igen. Och genom dagens lopp så har min panikångest kommit och gått fler gånger än vad jag har koll på. Så snälla, be mig inte att låtsas att allt är bra, för det är de verkligen inte, och även om jag vet att saker blir lättare så känns det som att jag aldrig mer kan bli mig själv igen.
Och ja, det kanske är en onödig grej att skriva ut, men jag är trött på att skämmas över vad som hänt, jag har trots allt aldrig bett om något av det. Och jag vill visa att det är okej, det är okej att prata om saker, och det är okej att göra en anmälan, även om jag själv var dum nog att inte göra det.

Likes

Comments

Ännu ett nervsammanbrott, tårar, ilska, smärta och frustration. Jag önskar inland att det fanns en handbok i hur man hanterar livet och motgångar. Men missförstå mig inte, jag älskar det jag har, min underbara hund, min fantastiskt underhållande och kloka far, min älskvärda farmor, min knasiga bonusmamma och min vackra sambo! Det är människor som finns där för mig när min värld rasar samman, som idag. Jag är trött på folk som inte uppskattar det jag gör, som inte stöttar mig när jag inte orkar hålla skenet uppe, som inte gör ett jävla skit för att vara i mitt liv! Det är så många människor som jag älskar och bryr mig om men som inte verkar bry sig för fem över. Vart fan var ni när jag låg i sängen efter våldtäkten och bara ville dö, vart fan var ni när jag låg på intensiven och skakade av rädsla och panik?! Men nu när jag ska gifta mig så är det sååååå många som vill prata, komma på bröllop och känner mig så jävla väl.... Och vissa bryr sig inte ens om det heller.
Jag vill inte ha "vänner" som kallar mig och tio andra bästa vän och finns där när allt är bra eller dom behöver tjänster. Jag vill inte heller ha "familj" som bara är där när mitt liv flyter på. ETT spontant samtal när allt är jobbigt betyder mer än ni tror, att bara få prata av sig om allt. Tro inte att jag tänker vara där när jag går igenom det här nästan ensam. Jag förtjänar så jävla mycket bättre än såhär.

Likes

Comments

Nu är det återigen ett bra tag sedan jag skrev, även fast jag lovade att bli bättre på att uppdatera om vad som händer i mitt liv. På sista tiden har det varit lugnt, väntar på en tid på USÖ för röntgen av armen, har gått in i väggen riktigt jävla hårt, en barndomsvän har dykt in i mitt liv igen, bröllopsplanerna är mer eller mindre klara (bara en månad kvar nu!).
Tänkte bjuda på lite bilder av vad som nu är taget nu på sista tiden :)

Likes

Comments

Smärta, yrsel, ångest, trötthet och feber, det är 5 delar som mitt liv är "byggt" på just nu. Var på sjukhuset tidigare idag pga den extrema smärtan, men blev hemskickad efter 5 min med 3 nya starka mediciner som skulle ta bort smärtan, och dom skulle jag ta i 15-20 dagar och kanske längre om smärtan inte ger med sig..... En smärta som började för ÖVER ett år sedan. Jag vet faktiskt inte helt säkert hur jag ska klara det här, för varje dag som går så ger jag upp lite mer i hoppet av att bli frisk igen.

Likes

Comments