View tracker

Som du kämpade och aldrig gav upp, även fast jag var så taskig och kall mot dig.
Ett halvår senare kände jag att det var nog dags att ge dig en chans, jag var mer mogen och redo.
Bästa valet jag gjort i mitt liv någonsin.

Jag trodde att jag hade upplevt kärlek innan, men wow vad fel man kan ha.
Förut kunde jag inte se en framtid i dom förhållanden jag haft, men nu.. VET jag att det alltid kommer att vara vi. Du är min andra halva.
Dessa skitförhållanden med douches som verkligen dragit mig ner under jorden, så lyfte du upp mig så högt man kan, ovanför molnen.. jaa.. enda upp till månen!

Tack min vackra älskling, min prins, min ljuspunkt, mitt allt.
Tack för att du är den du är.
Dom säger att ingen är perfekt, men dom har då aldrig träffat dig. Denna charmiga, genomgoda kille som bara vill allas bästa.
Jag och Novalie är dom lyckligaste personerna som får kalla dig för våran.
Så som Novis lyser upp när du kommer hem från jobbet, första hon frågar om när hon vaknar och hur besviken hon blir när jag berättar att du jobbar.
Du är världens bästa pappa, och snart är vårat andra barn här älskling. Man kan inte längta mer än vad jag gör.


Suttit och tänkt på dessa två år, vad vi har hunnit och alla fina historier vi har tillsammans.
Vad mycket roligt vi har hunnit med, som att vi varit med varann hela livet.
Du är min själsfrände hjärtat. Tack för att du gör mitt liv så underbart.




















Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Fy vad nervös jag är.
Den 3e och 8e mars, har jag teoriprov och uppkörning. 
Jag trodde aldrig att jag skulle ens vara nära att bli klar med detta körkort.
Alldeles för dåligt självförtroende och ger upp jättelätt med allt, är nog antagligen det som satt käppar i hjulen för mig. Inte bara med körkortet men med mycket annat också. 
Men sen kom min fantastiske sambo in i bilden, som han har pushat och släpat mig till körskolan. 
Nu är jag snart klar, jag är nervös och jättelycklig. Har man hundar och barn så är bil ett stort plus till mycket. 
Även att jag slipper åka buss något mer, förut älskade jag att åka buss men den senaste tiden så har det bara blivit obehagligt, jag vet inte varför. Känns bara jobbigt att sitta upp i en massa främlingar, och lägga sitt liv i händerna på en busschaufför som kör som en jävla idiot. 

Nej, jag längtar samtidigt som jag gruvar mig. Sjuk känsla! 








 

Likes

Comments

View tracker

Det här är Stella, hon är utav rasen american staffordshire terrier eller med ett kortare namn amstaff.
Hon lever för min tvååriga dotter, godis och kärlek.
Men jag blir arg, och ledsen med för den delen. Vet inte hur många gånger jag fått hört '' hur vågar du ha en såndär mördarhund med ditt barn?'' ''är inte det där en kamphund?''
Men när hon var valp så kunde alla hälsa på henne och när dom frågade ''vad är hon för ras?'' ryggade de tillbaka så fort jag sa det.
Jag är arg. Jag känner många amstaffs, har även haft en till förut. Ingen av dom har varit aggressiv utan bara väldigt kärleksfull och jätteglada. Däremot känner jag väldigt många osäkra hundar utav småa raser. Som visar aggressivitet.
Jag har haft schäfer, har en leonberger och skulle ändå välja en amstaff som familjehund.
När min dotter är ledsen och jag har inte hunnit fram så sitter alltid Stella och pussar bort tårarna och får henne på bättre humör, dom sover med varann och delar macka när matte ''inte ser''. Springer Novalie för långt bort så drar Stella dit för att hon måste hålla koll. Hon är Novalies lilla skyddsängel.
Jag hatar människor, jag hatar dom för att de förstör för andra.
Dom har förstört denna fina ras rykte med deras skit.
Amstaff gör allt för sina hussar och mattar, dom vill bara vara till lags. Få kärlek och beröm.
Så, skulle jag vilja göra henne till en mördarhund så skulle det absolut gå, dom gör ju de en vill.
Men då måste jag lära upp henne till det, hon föddes inte så. Förstår ni hur jag tänker?
Det är väl inte rasen som borde straffas, utan ägarna? Det är ju dom som misslyckats. Inte hunden, den gör ju bara som den blivit tillsagd.
Media också, det går väldigt fort att skriva ut om en ''kamphund'' har huggit någon, men inte varför utan bara att de huggit utan anledning. Men jag har blivit biten av en chihuahua, vart var tidningen då?
Min mamma, har alltid läst och trott media, hon kallar också Stella för såndär mördarhund. Men hon har ändrat sig. Jag frågade '' nu har du träffat den här rasen, är dom verkligen så hemsk'' och svaret blev såklart nej.
Det finns alltid osäkra/aggressiva hundar i alla olika raser. Men förstår inte varför denna är så fruktansvärt utsatt. Mer trogen, kärleksfull och gosig hund får man leta efter.















Likes

Comments