Mitt liv som journalist, Författardrömmar.

Att vara kvinna är inte lika mycket värt som att vara man. Det är en struktur som har funnits i hundratals år och som fortfarande klamrar sig fast vid vårt samhälle. Att vara kvinna innebär så mycket mer negativt än positivt och att vara man är fantastiskt. Vi kvinnor identifierar oss inte med vårt kön för att vara kvinna innebär att man är svag. Vi är svaga både som grupp och individer. Män, tvärtom, identifierar sig med sitt kön för att vara man innebär att man är starkt. Man och starkt är nästan synonymer till varandra. Därför går alla med penis mellan benen och skyltar med att de är män medan vi kvinnor gör allt för att dölja vad vi har mellan benen. Vårat kön representerar inte något att vara stolt över. Det är äckligt och fult och är ingenting värt att skylta med.

Jag har varit med i flera debatter på Facebook de senaste dagarna och försökt förklara för alla kränkta män, som påstår att det är synd om DEM när en flicka blir våldtagen i ett publikhav framför Zara Larsson på Bråvallafestivalen, att termen "män" inte syftar till dem som individer utan till strukturerna och normerna som bygger upp myten kring mannen som det starka och tuffa könet. Alla män som individer har inte samma egenskaper men män som grupp har samma normer och ideal som de undermedvetet strävar efter att uppnå. Alla kvinnor likaså. Den enda skillnaden är att män som grupp ska försöka uppnå andra, "bättre" ideal än vi kvinnor. Dessa ideal har blivit "bättre" eftersom de har högre status på grund av att de anses vara manliga ideal. Dessa ideal inkluderar bland annat att man som man ska ligga med så många tjejer som möjligt, man ska ha mycket muskler, inte gråta och vara högt uppsatt på jobbet. Om man inte lever upp till de idealen är man en mes och det är inte bra. Ibland kallas en man som visar när han är ledsen för "pussy", direktöversatt till svenska blir ju det katt men i USA betyder det fitta eller vagina. Det kvinnliga könet har blivit synonym med mesig.

Såhär långt tänker inte de flesta, varken män eller kvinnor. Så fort en feminist säger att "män är jobbiga" så tror de personerna som inte tänker så långt att de menar män som individer och kommer med argumentet att de själva, som man, inte är så alls eller att deras respektive inte är så, och han är ju man.

För att klargöra allt en gång för alla. Feminismen och feminister försöker inte anklaga män individuellt, vi försöker visa strukturer och normer i samhället som gör att män känner att de måste bete sig som män. Så om det känns bättre för er män så kan man säga att vi försöker hjälpa ER för att ni ska få vara som ni vill och inte som strukturerna i samhället vill att ni ska vara.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Mitt liv som journalist, Allmänt

Linn och jag lämnade in vår kandidatuppsats för opponering i morse. Vi skrev ut 58 sidor uppsats, häftade ihop den och la den i en kartonglåda ovanpå våra kamraters. Det känns overkligt att vi har skrivit ner cirka 15 000 ord som har blivit en uppsats som vi bara kunde drömma om för två år sedan. Jag är så stolt över oss!

Likes

Comments

"Men älska hela mig då!"
Hedwig skriker ut sin ångest över oss i publiken och jag vill ropa tillbaka: "Vi gör det Hedwig!!"
Hon har precis öppnat sitt hjärta och visat oss en galax av känslor grundade i hennes barndoms sorger och förtvivlan.
Ola Salo gör mig nästan besviken när han visar vem Hedwig är då det ter sig som överspel. Trovärdigheten är inte där, än. Den visar sig inte förns Hedwig sakta bryts ner framför våra ögon. När hon visar vem som gömmer sig bakom kondomkjolarna och de stora perukerna. Ola Salo har något som fångar och förtrollar. Han kommer undan med vad som helst. Jag ser i ögonvrån hur tanter och farbröder ryggar tillbaka när Hedwig slickar på mikrofon-stativet men de sitter kvar. Ola är anledningen till att de klätt upp sig ikväll.
Hedwig berättar en god natt-saga för oss om hur kärlek kom till. Hon säger att kärlek är ett band som skapats mellan två människor som skurits isär och att hennes andra halva finns någonstans där ute. Den halvan heter Ola Salo.

Likes

Comments

Allmänt, Författardrömmar.

De små gruskornen som ligger kvar efter gatsopningen knastrar under mina vita sneakers. Jag har glömt hur det känns att gå igenom ett villaområde på vårkanten. Vädret har ändrat sig under dagen, från att vara skeptiskt halvmulet på morgonen till att skina upp och svepa in orten i 23 grader. Jag har motvilligt mina svarta strumpbyxor, min svarta lilla dunjacka och min handgjorda stickade halsduk på mig fortfarande men börjar svettas så smått under solen. En doft av syrén, äppelblom och helt enkel idyll svävar in i mina bortdomnade vinternäsborrar och då minns jag allt och ingenting. Jag minns hela barndomens känslor men inga specifika. Det är doften av att äta bär direkt från busken, att åka sparkcykel ner till kiosken, att rita med gatkritor, att gå ut efter nio på kvällen och lyssna på våren i grannskapet, när allt är tyst och lugnt och solen precis har gömt sig bakom trädtopparna så att ljuset blir blått och koltrasten sjunger i toppen av en björk. Det är doften av ångest, av att vara ensam, av att få vara helt själv en stund. Doften av frihet och drömmar. 

Allt det där känner jag när jag passerar trädgårdar och går under trädens grenar som sträcker sig ut över trottoaren. 

Livet fortsätter någon annanstans, någon annan gång och man glömmer det som en gång var så självklart.

Likes

Comments

Allmänt

Thinking of:
Hur gärna jag vill ha en issmoothie med frukt.

Watching:
Disneyfilmer.

Reading:
"Ja, jag har mens, hurså?" av Clara Henry

Planning:

Ingenting

Wearing:
Helst a-linjeformade kjolar utan strumpbyxor.

Listening to:
Sommaren som sprider sig över Stockholm!

Eating:
Morötter i ugn.

Wanting:
Sån där värme som kräver barbent och linne!

Looking forward to:
Att se examensföreställningen Titanic av treorna på Teaterhögskolan i Malmö nästa fredag.

Listan är från Sandras blogg.

Likes

Comments

Allmänt, Mitt liv som journalist

​– Jag vill bara sitta här bakom en stund.

Du obehagliga människa som klampade in på vår arbetsplats och kvävde mina kollegor med ditt hat, trakasserade och hade noll respekt. Jag vill prata med dig. Nej, jag vill prata till dig för du har ingenting att säga till ditt försvar. 

Vi jobbar i en av Stockholms roligaste butiker och försöker göra varje kund nöjd men människor som du får oss att vilja stanna hemma och gömma oss. Vi är inte där för att betjäna dig, vi är där för att hjälpa dig, guida dig i dina köp. Kom inte in och begär mer av oss än du själv är villig att ge. Vem vet vad du gör nästa gång du kommer in i butiken. Spottar på, slår, biter någon. Drar kniv. Det är människor som DU som sprider osäkerhet bland alla OSS som jobbar i butik, överallt, som tror att du äger hela jävla världen. DU äger inte OSS. ALDRIG.

Jag tar dina ynkliga kommentarer och separerar bokstäverna från varandra så att de inte betyder något längre. Bränner dem på bål. Se mig i ögonen och upprepa dina sorgliga ord så att jag kan vända dem emot dig för de kommer inte igenom mitt pansarskinn. Svälj dem och må illa. 

Vår dörr står öppen för alla, men du tillhör inte dem.

Likes

Comments

Allmänt, Fotografen.

Kom hem från Åre i söndags kväll. En superfin resa tillsammans med massa goa personer! Jag hade inte åkt skidor på cirka tio år innan helgen och är så stolt över att jag lyckades komma ner för backarna! Jag gick ner två gånger, totalt! Jag ska säga er att mina benmuskler är väldigt små så de orkar inte så mycket och att bromsa i slushsnö är superjobbigt.

​Tack mysklass! 

Likes

Comments

Mitt liv som journalist, Allmänt

Jag läste precis Sagas blogg och hon frågade om de som läste firar påsk och jag ville reflektera lite över det. Påsken är, för mig, kanske den mest ointressanta högtiden av alla de jag firar. Jag är inte kristen och lider inte med Jesus för att minnas hans självuppoffring så jag hakar bara på traditionen att klä ett påskris och äta godis, som inte alls har med kristendomen att göra. Jag skulle gärna jobbat på långfredagen pga skitbra betalt och för att jag ändå bara låg hemma hela dagen. Som en liten komisk inflikning, vi vet ju att Jesus återuppstår. Han kommer ju tillbaka till livet så varför sörja hans död istället för att bara fira hans återuppståndelse? Egentligen är ju det som att sörja någon när hen kommer hem till en eftersom hen kunde ha dött på vägen. Ni som är kristna och som tror att Jesus blev korsfäst för människornas synder och sedan återuppstod har min respekt men jag vill ifrågasätta det.

Låt oss bortse från kristendomens påsk och fokusera på den hedniska traditionen med påskkärringar, svarta katter, påskris, påskharen och detta ständiga sillätande. Jag förstår att vissa släkter och familjer firar högtider som påsk för att samla ihop alla och träffas tillsammans några gånger om året, kanske för att alla har olika scheman eller liknande. På så sätt kan jag förstå att den hedniska påsktraditionen är ett sätt för annars upptagna människor att umgås med sina nära och kära. Jag har ingen stor släkt, eller familj för den delen. De flesta av oss bor dessutom i Stockholmsområdet så vi kan ses andra gånger på året förutom på påsken. Jag använder därför inte påsken som en högtid att "regroup", ta igen, umgås på. Kanske är det därför jag inte värderar påsken på samma sätt som julafton, då vi, enligt den kristna traditionen, firar Jesus födelse och spenderar en hel dag tillsammans, kanske långt in på småtimmarna. 

Det känns viktigare för mig att samlas runt kärlek och värme under den mörkaste månaden på året än på början av våren när det finns mer att glädjas över. 

Vad tycker ni?

Likes

Comments

Mitt liv som journalist, Allmänt

"/.../Avci vägrar att bredda sitt perspektiv. Läser en Avcis återkommande argument låter det som att inte en enda med hijab har valt det själv. Det saknar absolut verklighetsförankring och skymmer de egentliga orättvisa utmaningar som hijabis får utstå./.../"

Semanur Taskin

Grön Ungdoms språkrör Semanur Taskin har fått slutrepliken i en debattartikel Aftonbladets följetång om kvinnliga muslimers rätt att bära hijab på badhus.

Jag är själv en vit person som tar sig friheten att uttala mig om hur hijab påverkar dess användare utan att egentligen kunna relatera till någon av de som bär den. Det tycks dock som att Taskin inte kan förstå hur Avci tänker, historiskt. Eftersom Taskin har vuxit upp i en muslimsk familj, som säkert inte alls förtrycker varandra, där kvinnorna tar på sig hijab av egen vilja kan hon inte se att hijab är ett verktyg för att stänga in och trycka ner det kvinnliga könet. Hijab är ett verktyg skapat av patriarkatet för att bibehålla makt. Även om Taskins familj inte förtrycker eller känner sig tvungna att ha på sig hijab så är det underliggande strukturer inom den muslimska kulturen som påverkar muslimska kvinnor till att ta på sig hijab. Jag vill jämföra det vid normen att vara smal i den svenska kulturen. Jag säger att jag inte bryr mig om hur jag ser ut och om jag är smal eller inte men ändå är jag missnöjd när jag tittar mig i spegeln och tycker att magen putar ut eller inte vågar väga mig. Det finns en norm och ett ideal i alla samhällen och alla kulturer som man förväntas leva upp till och de förväntningarna och kraven är svåra att bortse ifrån för de ligger i bakhuvudet. Man reflekterar inte så ofta över dem men märker att man tar efter dem när man börjar analysera.

I mina ögon är det Semanur Taskin som vägrar bredda sitt perspektiv. Jag menar inte att det inte finns någon kvinna som bär hijab för att hon VILL men Taskin måste lära sig att se de dolda budskapen i symboler och inte bli så kränkt när hennes kultur blir ifrågasatt.

Artikeln är läst i Aftonbladet 16 mars 2016 klockan 21.22.

Historiskt har slöjan använts av kolonialmakterna som den yttersta markeringen av europeisk överlägsenhet och de muslimska samhällenas tecken på eftersläpning och underlägsenhet. - See more at: http://m.gp.se/nyheter/debatt/1.3025673-av-slojarna-har-inte-forstatt-nagonting?utm_source=t.co&utm_medium=referral&utm_campaign=redirect#sthash.jI6kXOUn.dpuf

Historiskt har slöjan använts av kolonialmakterna som den yttersta markeringen av europeisk överlägsenhet och de muslimska samhällenas tecken på eftersläpning och underlägsenhet. - See more at: http://m.gp.se/nyheter/debatt/1.3025673-av-slojarna-har-inte-forstatt-nagonting?utm_source=t.co&utm_medium=referral&utm_campaign=redirect#sthash.jI6kXOUn.dpuf

Historiskt har slöjan använts av kolonialmakterna som den yttersta markeringen av europeisk överlägsenhet och de muslimska samhällenas tecken på eftersläpning och underlägsenhet. - See more at: http://m.gp.se/nyheter/debatt/1.3025673-av-slojarna-har-inte-forstatt-nagonting?utm_source=t.co&utm_medium=referral&utm_campaign=redirect#sthash.jI6kXOUn.dpuf

Likes

Comments

Författardrömmar., Allmänt

Vad bra, nu har vi bokat in det, det står i min kalender nu och i din också så det kommer hända! 

Något av det värsta jag vet är när man planerar något med en person dagar, veckor kanske månader i förväg och går och ser fram emot detta något för att sedan bli sviken och besviken när personen ställer in. När det händer är det några sekunder av totalt mörker inom mig. Det känns som att magen blivit cementerad och tynger ner mig. Om så än för bara några sekunder. Jag känner mig trampad på, som att jag inte betyder någonting för den här personen, som att jag är en dörrmatta. Det händer alltför ofta. Så ofta att jag har slutat se fram emot saker av rädslan för att bli platt under någons fötter. Det tjänar inget till att planera för mycket och vara glad över något som kanske inte ens kommer att hända. 

Jag har fått några förhoppningar grusade. Jag har provat att visa förståelse och säga att det inte gör något, att sånt händer. Jag har också försökt bli arg och ledsen men det har jag mest lidit av själv. Jag kom fram till att det bara fanns ett sätt kvar att tackla problemet på. Jag fick neutralisera mig och utveckla en slags likgiltighet inför mina planer. Ställa in mig på att det inte skulle hända och på så sätt slippa bli förvånad över om personen jag hade planer med ställde in dagen innan eller inte hörde av sig alls. 

Självklart kan det uppstå förhinder, det händer alla, men förhinder finns i olika storlek. 

Likes

Comments