View tracker

Igår gick allt käpprätt åt skogen. Började dagen med att hälla ut min smoothie i väskan, det rann ut över mig och på kontorsgolvet... alltså, suck.! tur att datorn klarade sig undan den rosa sörjan i alla fall.

Hemma i soffan på kvällen kom jag på att mini inte rört sig på hela dagen, eller det kanske han har, men jag har inte känt av honom. På en gång kom tankarna, mår han bra, är han sjuk, eller har han dött!? Herregud, tankarna bara virvlade runt i huvudet. Hur klarar man av att ta sig igenom en förslossning av ett dött barn? Det var ju verkligen ingen tillstymmelse till liv där inne på resten av kvällen, natten och även nu på morgonen. Sov väldigt oroligt, det var helt möjligt att ta sig ur den här onda spiralen av funderingar.

Men efter frukost idag, vid ca 05:45 kom ÄNTLIGEN en liten buff, men åt ett helt annat håll än vad jag är van vid, äntligen kunde jag andas ut,  

Man skulle haft en egen ultraljudsmaskin hemma så man slipper sån här oro! :)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

vecka 21


Hur kan det känns som att tiden står still, samtidigt som den flyger förbi? Märklig känsla, men idag är det 91 dagar kvar tills mini kommer! (plus/minus 14 dagar)

Träningen har gått från en målmedveten ironmansatsning med 1-2 pass/dag till 1-2 gånger i veckan. De första månaderna gjorde jag 0.. Jag orkade inget och kände ett konstant illamående och en extrem trötthet som inget rådde bot på. Nu börjar det ordna till sig med allmäntillståndet, men jag har problem att både spinna, cykla och simma.. Så nu består "träningen" av promenader och hemmaövningar med gummibandet! Hoppas på att det ska ska kännas bättre snart, för jag saknar mina endorfiner ;)

vecka 24

Likes

Comments

View tracker

Likes

Comments

​Så var det dags att ställa sig i startfållan nere vid fästningen igen. Som vanligt så hade jag haft en ganska dålig uppladdning med både förkylning och en elak hosta. Men traditioner är till för att hållas, så det fick bära eller brista.

Vi hamnade i startgrupp 4 och innan det var vår tur att släppas iväg så hann vi frysa halvt ihjäl i stormvindarna. burr..

Första 5 km går konstant uppåt, benen får kämpa på och lika så pannbenet, men efter 5 km-skylten så är det ju faktiskt "bara" hemvägen kvar, och det är ju nerför, tror man. men det kommer små men ack så branta backar hela vägen in i mål.. Bakom kusthotellet spelades det musik, bästa på hela bansträckningen (förutom hejaropen från familj och vänner såklart) och där fick man en ordentlig energikick! 

När man passerar kusthotellets framsida så ser man nästan målgången, vilket både är bra och dåligt. Man ser som sagt målet, men man ser också att det är ganska långt dit. Här börjar det lossna för mig, och jag känner mig full av energi. Kroppen är fantastisk, och det tog uppenbarligen många km innan jag kom in i andra andningen det här loppet.

I år hade de tagit bort medaljen men man fick istället en liten goodie bag med rabatter på både Asia spa och kusthotellet. Rabatten på Asia spa utnyttjades idag, det blev en härlig frukost tillsammans med Andreas, mamma och Bengt, livet på en pinne!

Likes

Comments

 
@ninagradin

Likes

Comments