God morgon! Vilken härlig dag. Eller inte. Vaknade och min första tanke var "avliva mig". Det är torsdag och jag tror att jag sovit ca 15 timmar sammanlagt denna veckan. Går man upp 04:30 om morgnarna så... Jag tänkte på det här med att jag ganska ofta nämner twitter i olika sammanhang, för jag tänker liksom att det är NI som läser. Men för er som hittat hit på andra vägar, och av någon härlig anledning skulle vilja se mer av mig (alltså ej avklätt då), så följ mig på min twitter här. Där lever jag ut min inre pajas. Jag älskar tanken av att ingen riktigt vet om jag är på riktigt eller inte.

Nu skall jag försöka att inte dö, det känns som ett rimligt mål den här dagen.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Det är verkligen en ful grej alltså. Att jag kallar folk "gänget" både på Twitter och på jobbet. Behöver tydligen ett gäng... Jag försöker njuta av sommaren så gott jag kan och tänka att sova, det kan man ju göra i ett annat liv.

I tisdags mötte jag upp tre vänner och vi krigade på i blåsten tills jag skulle få sovsällskap av Hannah. Problemet lite när man har en sådan himla fin utsikt framför sig är lite att jag lätt blir lite disträ. För jag vill bara TA IN allt vackert. Spara det i bröstet.

Igår så mötte jag upp en vän som jag inte helt otippat nog lärt känna via Twitter. Ja, ni hör ju gänget... Jag blev så glad och fick nästan lite känslan hur det vara att vara ihop med någon som liksom gör saker för en (dvs fixar mat och styr upp). En låtsas-dejt med andra ord. Kan inte direkt säga att jag är bortskämd idag med sådant. Det sa jag förstås med. "DET KÄNNS SOM VI ÄR I ETT FÖRHÅLLANDE VAD LYXIGT!!!!!!!" No chill alls.

Blev förälskad i mitt liv på nytt när vi pratade om det. Vi hann avhandla de flesta ämnen. Om alltifrån hur man bjuder ut någon på dejt till att man skall säga JA oftare för att inte få ett dötrist liv. Jag var topp på det innan, tills jag insåg hur nice det är att sova nio timmar per natt...

Likes

Comments

Så vad gjorde vi i lördags och vem fan bryr sig egentligen? Nåja. Allt skrivande är bra skrivande? Vi började kvällen på ett litet familjärt ställe på Birger jarlsgatan (säger mycket eftersom den gatan är 20000 mil lång)... Sedan gick vi till Sturehof där vi stötte på massor med trevliga människor. Mitt sociala game var on fleek och minglade obehindrat utan att känna mig det minsta trött på mänskligheten. Jag och Melanie pratade om vad man egentligen vill göra och så. Om var vi är om ett år och sånt där tonårsdrömmande. Det är förbaskat härligt att känna att man faktiskt inte står still, som jag så ofta får för mig..

Melanie är fyra år äldre än jag, och vi träffades på en arbetsplats vi båda jobbade på när jag var sexton år i Göteborg. Melanie var säljcoach och tillslut blev även jag det, kallades för "lillsyrran" eftersom jag var bedrövligt för ung och vi då var ganska lika. Jag tycker om vår vänskap så mycket eftersom den sett så många olika märkliga skeden av livet.

Veckans planer

Fan, det känns skönt med måndag och en ny orörd vecka framför mig trots att jag drömmer mig bort till en brygga på Rörö.. Vad ovanligt!

Idag: Jobb, möta upp några tjejer vid Skinnarviksberget för att säga hej då till Alice som åker tillbaka till aus imorgon. Sen sover Hannah hos mig.
Tisdag: Jobb, träffa min pappas fru och hennes son som är på besök från Varberg! Sedan kvällsdejt med en vän.

Onsdag: Jobb, sedan har jag faktiskt ingenting planerat. Otroligt. Har säkert glömt något jag lovat någon.

Torsdag: Jobb, träffa min mentorungdom eventuellt.
Fredag: Jobb, sen kommer Erica, hennes kille och bäbis som äntligen kommer på besök från Falkenberg. Min favoritfamilj. Jag tror det blir middag på fredagen på Ljunggrens.


Lördag: Hänga heeela dagen med favoriterna! Skall få visa Erica det härliga utbudet av second hand-butiker vi har här! Funderar lite på hur jag skall lägga upp turistandet. Liite klurigare när man måste tänka på att en barnvänlighet och framkomlighet med barnvagn. Kvällen är än så länge utan planer, skönt.

Söndag: Väldigt, väldigt ledig. Äntligen kan jag kanske träna. Om man är i skick för det dvs.. Hehe.

Lördagens ouutfit: Sammetsbody - H&M, Jeans - Zara, Skor - Ingen aning, Jacka - H&M, Väska - Guess, Klocka - Marc Jacobs

Likes

Comments

I Lördags trotsade jag att jag varit förkyld dåligt under veckan för att gå ut och få titta på människor. Det trodde jag att jag skulle få ångra men jag vaknade upp friskare än på länge, med röst och allt. Nog för att jag älskar att vara själv, men jag kände liksom att jag var på gränsen till att börja föra diskussioner med växterna hemma. Som förövrigt förstås inte är mina. Jag har en plastblomma och en kaktus, det räcker så. Behövde med andra ord se levande ting annat än min roomies katt, min spegelbild och växterna. *lägger till på min CV att jag lyckas hålla närmare tio växter vid liv i en hel vecka, med avancerade instruktioner om vattning*

I lördags låg jag hur som helst ute i solen i många timmar. Jag försökte ägna mig åt att bara tänka, och att vila huvudet utan någon slags distraktion. Eftersom det skrämmer mig hur sällan jag faktiskt gör det utan en telefon i näven, musik i lurarna eller en skärm framför ögonen. Nu låter jag verkligen som en anti-vaxxer som får stresspåslag bara av tanken på strålningen från en microvågsugn, men att jag ägnar mig åt rent tänkande såpass lite i mitt liv stör mig. Det blir mitt slags sätt att meditera.

Det är inte direkt särskilt överraskande att en läs jag blir stressad av diverse problem i vardagen när en ägnar sig åt ett slags konstant prokrastinerande genom att alltid vara upptagen med någonting. Istället för att faktiskt t ä n k a igenom saken så slås man istället av något problem man förträngt eller skjutit upp helt plötsligt och står handfallen. Gud, jag låter ju helt lobotomerad inser jag, men jag hoppas att fler känner igen sig i detta beteendet som jag ändå betraktar som relativt normalt.

Detta var inte alls det jag skulle skriva om? I alla fall. Jag TÄNKTE på saker och funderade över vad jag gjorde för tio år sedan. Jag var tolv år gammal och då kanske man tänker att man ägnar dagarna på sommarlovet åt att fiska krabbor och äta rostmackor med Obo'y men så är det ju liksom inte för alla. En stor tacksamhetsvåg sköljde över mig för att jag orkat mig igenom alla år.

Tacksamhet gentemot mina vänner som i många år som var och en varit en rigid, trygg person i mitt liv att vända sig till oavsett klockslag eller dimension av bekymmer. Det vore märkligt om ens vänner förstås inte var de personerna för en, men jag tror inte att alla har en sådan tur i kärlek som jag.

Så det föll en liten patetisk men rar och välspenderad tår ner för kinden som landade i gräset och jag kände att jag återfått en bra balans. Allt i livet är bra just nu, utom att jag har hosta och att jag spräckte gylfen på mina nya jeans i helgen förstås. Men hey, det är petitesser. Ironiskt nog tappade jag min plånbok samma dag med mina nycklar och allt, det är liksom livets sätt att säga "ha det bra men inte för bra hjärtat LUGNA DIG". Haha, äh. Det är bara materiella ting. Och faktiskt hellre den än telefonen liksom.. Varför man nu skulle behöva välja som om universum tvunget ville att jag skulle förlora något. Mer än värdigheten då.........

SÅ, jag trivs med mitt jobb. I mitt hem. Mina vänner är fantastiska och jag tror att jag ä n t l i g e n vet vad jag skall göra av det här livet på riktigt vilket skänker mig ro i sinnet. Jag mår ärligt helt perfekt. Åtta års oro har försvunnit från mitt bröst. Det är ingenting som saknas och allt bra som händer är bara en bonus, en puss på pannan. Så fort jag skrivit ett sånt här sjukt fånga dagen-inlägg så vill jag duscha av mig skammen lite för jag tänker att sånt här vill ingen läsa? Det är Blondinbella på speed. Om rosa skimmer och ett lyckligt liv men sen kommer jag på att det är precis det som de vill. Att leva i en annans värld för en liten, liten stund. Välkomna till min.

Här kommer en massa meningslösa bilder som strösslet på mjukglassen eftersom jag fick en liten recension av min blogg i helgen som summa summarum var: för lite bilder!!!! Så tänker jag men detta är ingen pekbok? Jag vill ha TEXT men folk orkar ju inte läsa så för de som inte orkat läsa kommer bara här nu nedan lite göttiga helt slumpmässigt valda bilder ur min telefon:

Älskade unge. Vi är så lika att min bästa vän kallar mig för "Ponta innan puberteten"... Som om jag ser ut som en slags barnsligare version av honom utan smink. Haha.

Jag och Erik. Som förövrigt (!!!) kom in på universitetet här i Stockholm och därför kommer flytta hit. Så glad. Hem ett steg närmare hjärtat på nåt vis.

Hannah och jag. Alltså vet ni. Det finns en bild från denna kvällen som är så hemskt att SJ's tåg rullar som jag har som kontaktbild varje gång Hannah ringer. Den är så rolig, vi är så jävla slut. Jag skall fråga henne om hennes tillstånd att publicera den för den är för rolig för att inte visa hela världen.

Linn och jag på en drinkkväll i Vällinby i Saras bar. 

Vackra Erica innan bäbis kom till världen. På baby shower som var en överraskning, i Kungsbacka.

Jag och Hannah (igen surprise). Vi är numera kollegor på heltid och det gör jobbet så mycket härligare skall ni veta.

Lillebror i en av mina favoritbutiker i Mood-gallerian.

30-årsfesten i Boxholm.

Frukost i Falkenberg en dag i våras, när det borde varit somras.

Erik styr fantastisk brunch som vanligt. på morgonen till examensfesten.

Jag innan dop för lille W.

Under en liten promenad i Falkeberg med lill W i vagnen. Mamma Erica var och gjorde naglarna medan jag var barnvakt. Hade fått EN uppgift: mata W. Så jag sätter mig nere vid vattnet vid en bänk under ett idylliskt träd som blommade. Det är en sval sommarvärme och jag har W i en filt. Så fin stund, tänker jag. Sen kom det en alkis och satte sig på bänken mittemot oss och typ kedjerökte John Silver utan filter. Vad bra det här blev, tänkte jag. Nu blir mamma och pappa glada..... Och lugna er över att jag brukar termen "alkis" för jag har tolkningsföreträde för en gång skull. Kram och hej!

Likes

Comments

Är en riktig fröjd när man kan göra såhär fantastiska fynd. Den är så himla fin i tyget. En gul sommardröm! Detta är alltså klänningen jag bar på midsommar som jag lovade att visa upp. Detaljerna på axlarna gav mig fjärilar i magen.

Likes

Comments

...än att vara så här satans förkyld som jag är just nu? Märker dock hur mycket jag faktiskt tycker om mitt jobb eftersom jag längtar dit. Att vara sjuk är liksom inte att vara ledig, det är att vara fångad i sin egen kropp.

Har varit vaken sedan 04:30 och har

... Sett klart Skam?! Mitt intresse för det svalnade verkligen efter säsong 3. Det kändes som om man liksom blev mätt på hypen i alla sociala medier.

... Tvättat märkliga saker. Typ kört en maskin med en klänning. Tvättat Converse. Känner mig så smutsig när jag är förkyld. Liksom äcklig. Vill tvätta allt och bada i sköljmedel.

... Powernapat i två timmar. Enough said. Det är så satans gött att somna på soffan, men det finns typ inget värre än att vakna helt genomblöt under ett duntäcke i hoodtröja och alldeles för mycket kläder. Paniken.

... Rengjort spisen. Jag tror inte ni behöver en ingående beskrivning över hur spännande det var?

... Läst några sidor ur boken "I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv". Tycker att de är en sådan fantastiskt vacker titel. Ingenting dör i minnet.

... Jobbat lite hemifrån. Eller nåja, skrivit mail och varit stöd på telefon. Inget som hör till vanligheterna. Jag har några ansvarsområden som jag bara är utbildad i, det är lite problematiskt när jag är borta såhär och i kombination med semestertider yadayada.


Hannah är hos mig i veckan och snart så kommer hon hem. Det blir fint med lite sällskap så man inte dör i förkylningsdepressionen, men jag lär säkert ha smittat henne. Tycker så jävla synd om mig själv så fort jag är sjuk? Kan typ inte minnas hur det känns att vara frisk och jag gnäller som om jag varit sängliggandes i åtta veckor. Behöver kanske en promenad. Får i alla fall spendera massor med timmar på min favoritplats i lägenheten. Jag älskar verkligen att sitta här.

Ett piggare jag. Usch. Det här var i Maj. Så stressad över att sommardagarna rusar förbi.

Likes

Comments

Ur min privata blogg. Jag har publicerat texten förut så någon kanske känner igen den.

FREDAG, 2 SEPTEMBER, 2016, 15:45

Så länge jag kan minnas har jag känt mig rotlös. Även om jag inte haft ordet för att beskriva den känslan så har den aldrig lämnat min kropp. Den har gjort mig galen, den har gjort mig trygg. Den har skavt, pusslat ihop mig med likasinnade själar. Den har gjort mig ledsen, stark och fyllt mig med ångest och glädje på samma gång. Framförallt har den av oförståelse skapat en distans mellan mig och den som inte känt som jag, eller som vi. Vi är ju flera. För det går fan inte att förstå, hur starkt behovet är av att fylla det där tomrummet innan man slutligen accepterat det och inser att det inte går. Min längtan efter en stor och varm familj, är lika stort som ditt behov av du som har en. På något annat sätt går det nog inte att beskriva.

Någonstans har jag läst att man aldrig riktigt förklara kärleken till ett syskon för ett ensambarn, och lite så är det väl med att sakna relation till sina föräldrar. Båda två. Det går liksom inte att förklara för dig vars bästa vän är din mamma även om du inte är så nära din pappa eller vice versa. Även om detta är något slags försök, eller åtminstone försök till att få utlopp för den känslan.

Jag kan nog ändå föreställa mig hur det är att fylla det där oändliga svarta tomrummet. Även om jag de senaste åren i mitt liv sagt "Jag vet ju inget annat än det här. Så här har det alltid varit." Så är det nog ett slags medfött behov ens inre barn har efter att bli älskat, likt en blivande mor redan innan förlossning får moderskänslor. Vi alla vill bli älskade, och få älska, och det behovet är så djupt rotat inom oss och så grundläggande för att trivas med ens egen existens. Att inte få den existensen bekräftad av de som suttit en till världen är svindlande jobbigt emellanåt. Jag kan totalt tappa fotfästet när jag tänker på det de mörkaste dagarna. Jag kan aldrig få någon annan att förstå, och det där tomrummet kommer aldrig att försvinna helt. Men man blir lite vän med det med tiden och det krymper, visst gör det.

Och visst har jag skämts, och hatat och skrikit och känt att LIVET ÄR SÅ JÄVLA ORÄTTVIST JAG BAD INTE OM ATT FINNAS KAN NI INTE BARA TA HAND OM MIG. Men jag tror aldrig jag känt att det varit mitt fel. Och om du känner igen dig i det jag skriver så hoppas jag för allt i världen att du inte känt så heller. Ingen klarar av att bära hela världen på sina axlar och allra minst du som byggt upp den alldeles själv. Men vilket jävla jobb vi har gjort. Har ni tänkt på det? Att vi lever kan väl nästan få betraktas som ett under tycker jag.

Till dig som saknar rötter, och framför allt är ung så vill jag bara säga följande:
Ingen destruktivitet i världen kommer att fylla ditt tomrum. Inga drinkar, inga droger, inget sex, ingen träning, inga destruktiva relationer som upptar 97% av dina tankekraft. Ingenting, det blir bara större. Och en dag hoppas jag att du slutar fly, precis som jag gjort. Det är inget fel med att fly heller, känn ingen skam och be aldrig om ursäkt för det. Det är helt naturligt att inte orka hålla dig själv i handen. Dessutom måste du nog få lite skrapsår för att lära dig, du som inte haft någon mamma eller pappa som plåstrat om dig och blåst på såren får faktiskt lite dispens. Det kanske tar längre tid. Men klandra inte dig själv för att du inte kan få en relation att fungera när ingen visat dig hur man gör. Ingen är bäst på något de första gångerna.

Du måste acceptera och förlåta. Jag vet att det låter helt vansinnigt. Men den enda du skadar av att hata och vara arg på är dig själv. Och att förlåta och acceptera är den absolut mest hjärtskärande delen. Men det är också att säga hej då till så många demoner.

För att kunna acceptera och förlåta så måste du prata om det. Jag ljög länge, eller stängde av. Jag insåg inte hur stort mitt behov var av att få ventilera mina känslor. För hur visar man sig svag när man jämt blivit uppmanad till att vara så jävla stark? Jag vet inte. Och det finns ingenting som får en att känna sig lika mycket som en lipsill som att älta livet man levt i en hel livstid. Herregud vad man känner sig tjatig och oönskad. Jag vet inte mycket och jag är ingen expert. Men jag har åtminstone gjort någon slags resa. Jag har rest mig. Eller jag är på väg.

Till dig som inte är där ännu så önskar jag att jag kunde ge dig lite av den kraften som jag fått. För fy fan så ont det kan göra. Men jag ser dig.

Och så vill jag säga en sak. Till er som är föräldrar och twittrar mycket om föräldralivet som jag följer. Ni är fantastiska allihopa, varenda en. Jag blir så glad att jag får fjärilar i magen för att barn har så vackra föräldrar som ni. Tack för att ni finns. Tack för att ni tar hand om era barn. Det ni gör är ingenting vi tar för givet.

Jag ser er.

Likes

Comments

3 juli. I 750 dagar har du haft mig i ditt våld, en öppen famn. Gator har blivit hemma och bekanta, jag har levt ett helt liv i dig. Du har fått mig att dansa och att tro på att livet är till för även såna som vi. Det fanns en plats som var reserverad och väntade på mig. Det fanns ögon som skulle möta mina jag aldrig hade sett förut men som skulle ge mig blickar jag först kan förstå nu. Händer som skulle ta mina och leda mig längre bort och jag skulle följa med fast jag inte vågade. Och när jag inte gjorde det så skulle du säga att nu blundar vi och springer så snabbt vi bara kan, för om du är rädd så måste du dit.

Tankar jag skulle lyssna på, som skulle göra allt mer begripligt. Det är tufft att börja om på noll, men det har jag gjort för att du är du. En stad som givit mig mer lycka än sorg. Hjärtan som slagit i samma rusande takt som mitt och tagit andan ur mig, för att sedan andas in i samma rytm som jag. Jag har kisat mot solen du kastat över staden och känt att det är ljust. Du har fått mig att förstå att allting löser sig tillslut.

Du gav mig rum att andas och få vara ingenting en stund. Det finns inga vägar här som tar mig till ånger, inga vatten som dränker eller höjder som skrämmer mig. Tack för att du väntade. Jag och du Stockholm, jag och du.

Jag tänkte jag skulle skriva ett inlägg om tips inför att byta stad som jag gjorde, vad sägs om det?

Likes

Comments

En dag, hörrni. En dag så lovar jag att uppdateringen här kommer att bli mer frekvent. Min vardag dödar allt vad kreativitet heter, eller så är jag helt enkelt för trött för att uttrycka mig. Men jag ber inte om ursäkt, det är inte min högsta prioritet, ännu. Men det borde vara det.

Hela helgen har jag haft lyxen att i hemlighet få umgås med Sanna! I hemlighet eftersom hennes man inte gillar att vi ses. Kan man vara så tråkig? Haha. I hemlighet eftersom hon skulle på baby shower nu idag som var en överraskning, såklart. Vi båda är ju rätt flitiga på att uppdatera sociala medier men i helgen har vi fått hålla oss båda två för att inte avslöja att hon åkt hit hela vägen från Göteborg.

På senare tid har det blivit fler och fler roligare utgångar.. Kanske beror det på min medicin? Eller helt enkelt för att jag inte går ut så särskilt ofta längre. Vi hade hur som helst en riktigt, riktigt bra utgång och det var länge sedan jag dansade så fult och skrattade så mycket. Vi hann med både East, Soap bar och Spy bar. Blev så himla glad på Soap bar även där en följare från Twitter kom fram och hälsade. Det händer liksom inte sådär superofta. så blir extra glá när det väl sker.

Det var en fin kväll. Kände mig så fri, glad och så levande. Liksom närvarande. Efter en omställning av dygnet var dock tanterna ganska så sömniga på lördagen, så vi hade en mysig dag på stan med nästan pinsamt god thaimat och kaffe på uteservering innan vi åkte hem för att kolla på en lättsam komedi och äta godis tills illamåendet slog en i ansiktet.

Vi spanade in Zaras mega-rea men det gick inte så bra. Vi båda, jag och Sanna, är ju högkänsliga i olika grader men är rörande överens om att Reor är hemska. Det blir liksom för mycket stök, för mycket intryck. Det är bedrövligt varmt och allt är en enda röra, jag gillar ju normalt inte att gå i butiker alls särskilt mycket. Däremot hittade jag faktiskt otroligt nog ett par jeans som jag är myyycket nöjd med. De är så jag. Är därför glad att jag krigade för att prova dem och för att sedan ställa mig i kön. Ett projekt som inte alla plagg är värda.


Detta är faktiskt fynd från min helg i Falkenberg. Glasögonen är från Lindex. Tröjan är från Nordiska kompaniet men jag köpte den second hand. Den hade en riktigt ful fläck men jag gav mig fan på att kunna få bort den - och jag lyckades!

Hur tråkigt är det inte egentligen att köpa parfym? Alltså. När jag blev singel köpte jag för första gången i mitt liv en parfym själv. Sjukt ju. Jag har haft samma i fem år. Det var faktiskt ett av mina ex som började köpa den till mig, så undrar om kanske inte hans ex hade samma. Haha.

Likes

Comments

Igår mötte jag upp Melanie för att få umgås på riktigt. Det är sällan man gör det här känns det som. Det är bara snabba möten. Ett fönster man öppnar upp i kalendern under en begränsad tid. För att sedan säga att "det känns som om tiden aldrig räcker till när vi ses". Fastän tiden egentligen väl kanske är det enda definitiva vi faktiskt har i denna världen.

Vi drack bubbel och rödvin, pratade om livets som vanligt svåra frågor (haha) och efter två flaskor lite väl runda om fötterna så kände vi oss i form att börja kvällen. Kl 01.24. Ett av många vettiga beslut här i livet. Vi hamnade på Spy bar men blev inte sååå långvariga pga MÄNNISKOR vad jobbiga de är. Och ok, nog för att nattklubbarna vill tjäna pengar men.. När det är så mycket folk att man känner andra människors kroppsvätskor och andetag i nacken, då kanske det är dags att liksom säga stopp och inte ta in fler.

Nu skall jag sladda förbi systemet, försöka använda min något idag tröga hjärna till att komma på nån slags middag och sen skall jag och min roomie dricka vin ikväll och bara göra vad vi känner för. Det blir alltid bäst så.

Jacka, Zara - Byxor, Lindex barnavdelning lol

Likes

Comments