Från att vara gladast i världen till att vilja dö till att vara så arg så den röda röken nästan kommer ut ur öronen och ögonen ser svart. Från att stå på toppen till att falla långt ner till botten. Från bästa självsäkerheten till ingen alls. Från hopp till meningslöshet. Från hypad till död. Från hel till trasig.
Från någon annan till Nima till ingen till överdriven till mig själv igen. Från rätt väg till helt jävla fel. Från att göra allt till ingenting. Från borta till helt inne i det.
Detta är mi vardag. Detta är min hjärna. Det är därför jag reagerar som jag gör. Det är därför ibland jag mår så jävla bra och ser inget stopp. Det är därför jag ibland är så himla trasig. Det är därför jag på en sekund kan bli någon helt annan. Detta är så fruktansvärt jävla ansträngande. Hur länge ska jag behöva må så här innan någon ska ha några minuter över och prata med mig. Till att en läkare ska ha tid för mig? Krama mig. Säga att det kommer bli bra. Hjälpa mig. Hur länge ska jag behöva känna så här? Ligga på botten. Jag valde inte den här hjärnan. Det bara blev så, kaos. Det kommer lösa sig en dag. Jag kommer lära mig att hantera mina känslor. Men när? Men hur? Nu försöker jag bara överleva en dag i taget. Och det är helt okej det också, jag är bra ändå.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Det känns som jag har stannat, att jag inte vet vart jag ska. Inte vet vilken väg jag ska ta. Inte vet vart jag har människor. Inte vet vilka jag ska höra av mig till. Allt är sådär jävligt kaos. Suddigt. Svart. Mörkt. Jag har förlorat och kastat allt för många människor på det senaste, allt hände på en gång och till slut så blev jag förstörd.
En människa kan ta väldigt mycket skit, men det kommer alltid till en punkt då man inte orkar bry sig längre. Man säger "jag vet inte", "jag bryr mig inte", "jag vill inte" till allt. Man orkar knappt ta ett andetag, för det känns så tungt. Man känner tomhet. Känslolös. Man känner fuck it.

Men du vet, bara för att det känns som att hela sin värld har rasat, att du stannat, så har du inte gett upp. Du har bara fallit lite på vägen, och det är okej att ställa sig upp sen och gå krokigt. Att snubbla lite, för sedan kommer saker och ting lösa och du kommer bli stabilare. Du måste bara fortsätta, go with the wind -
på tanke på att du inte vet vart du ska. Du ska bara göra det du känner just nu, inte tänka- shit same om det blir misstag. För om du inte känner att du inte vet vart du ska gå, låt vägen visa dig, låt livet visa dig. Även fast många känner så här, även fast många känner meningslöshet, värdelösa, så är vi inte ensamma.

Det är okej att backa, det är okej att falla, det är okej att gråta, det är okej att gå sänder. När jag trodde att jag inte skulle orka en sekund till, så gjorde jag det. Även fast jag lite levde, så överlevde jag och det är okej ibland. Att bara färsens ta sig igenom alla andetag. Låt dig själv vara kaos.
Just nu så känner jag "det är bättre att ta livet av sig så slipper man känna" men tänk om man inte får känna lycka igen? Du kanske inte har känt mycket lycka, men du kommer få göra det, du är ju inte som jag. Du måste bara fortsätta trots att hjärtat är i tusen bitar, kroppen känns så tung och huvudet är kaos. För ibland måste man gå sönder innan man kan bli hel igen.

Jag vill inte leva, men jag vill inte hellre dö

Likes

Comments

Förlåt till mig själv. Förlåt Nima, för hur elak jag är mot dig. Förlåt för hur jag slänger ur kommentarer till dig som du inte förtjänar. Förlåt för varje gång jag fått dig att svimma. Förlåt för alla sömnlösa nätter. Förlåt för att jag fått dig att krossa handen i spegeln. Ställa dig på vågen och gråta. Förlåt för att jag tidigare har söndertränat dig. Varit på gymmet flera gånger om dagen. Förlåt för att jag inte låtit dig äta det du vill. Förlåt för att jag fick dig att skrika på dem dem älskar. Förlåt för alla gånger jag skadat dig. Förlåt för hur jag behandlat dig. Förlåt för all alkohol jag har fått dig att dricka från morgon till kväll. Förlåt för alla tabletter, jag fått dig att överdosera. Förlåt för att jag fick dig att göra det du aldrig skulle tänka tanken på att göra när du var liten. Förlåt för att jag varit så elak mot dig. Förlåt för att jag förstörde din dröm. Förlåt för alla relationer jag krossat. Förlåt för att jag förstört din syn på livet. Förlåt för att jag gett dig sår. Ärr. En trasig insida. Tankar som får dig att explodera. Förlåt för jag fick hela din värld att rasa. Förlåt för att jag fick dig att bli helt fucked up.

Även fast du alltid kommer ha vissa steg, som är extra tunga att gå så kommer du klara det. Även fast allt är mörkt nu, så kommer du snart fram till ljuset. Även fast ångesten skriker lite högre nu, så kommer du ta dig igenom den. Men idag säger jag också tack till att leva med den här hjärnan, för det är så lärorikt. Jag ser perspektiv som vissa inte gör. Jag förstår vissa saker som inte andra gör. Vi som gått igenom mycket, lever med en sån hjärna. Vi har ett helvete varje dag men vi blir starkare än nånsin. Det finns alltid positivt i det negativa. Ljus i mörkret. Styrka i svaghet. Leende i de krossade skärvorna.

Likes

Comments

Att ha missat så många dagar av sitt liv, Och förstört så mycket, förlorat vänner och den man älskar, tappat kontakt med familjen, förstört mig själv. Det gör ont. Dessa år och dagar går inte att ta igen. Men man kan göra resten av livet värt att leva. Bara om man kommer om att man gjort fel innan det är sent. Under livet kommer du gå igenom massa, du kommer aldrig kunna ta tillbaka det men du kan göra livet bättre. Under flera år har jag haft så mycket självhat och vart en hemsk person. Men det kommer en tidpunkt där du frågar dig själv"vad fan har jag gjort?" Och det är då du måste ändra på det. Det är svårt, tro mig. Du kommer gå igenom så mycket. Det var så svårt att lämna problem bakom sig så jag skapade nya som skadade mitt liv på andra sätt. Att tänka att man ångrar allt man gjort tar på energin. Men oavsett hur många misstag du gör förlåter Gud dig, förlåter dina vänner dig. Men man måste också förlåta sig själv. Det måste jag göra för att jag är inte mer än en människa. Jag har vart som jag har vart pga anledningar, och det kan jag inte ändra på idag. Jag är stolt över mig själv att jag insett att jag gjort fel. Att jag tagit kontakten med dem jag vill ha i mitt liv. Med dem som finns där med en anledning. Min familj, min vän, jag vet att jag sa saker som sårade er. Det var inte meningen. Någon sa att Ibland måste man stå för det man säger och nästa gång kommer jag tänka mer innan jag skriver nånting dumt. För att ni är allt jag har. Att börja om är inte alltid lätt, det är inte alltid värt det men för mig är det faktiskt det. Jag valde att hitta livsgnistan och mig själv. Att lämna alla mina problem bakom mig. Även om det är svårt att göra det helt. För att det är svårt att lämna saker bakom dig som varit så stor del av ditt liv och dessutom svårt att bli en ny person. Eller jag är ingen ny person. Jag vill bara välja en annan väg i livet. Det tar tid att hitta till den vägen. Det har jag inte gjort än. Jag är inte längre orolig att jag inte kommer ha någon framtid, för jag är så viljestark. Jag vill detta så mycket. Och just därför måste jag utföra det.Jag valde livet för en anledning.

Likes

Comments

Idag när jag satte mig på bussen hörde jag två män som pratade med varandra. De pratade om sina ungdomstider. Om tiden då var de narkotikamissbrukare, när de köpte droger istället för att köpa kläder eller träna.
Tiden då man behövde vänner men enda vännen var narkotika. Men nu var de inte missbrukare längre, de var läkare. läkare som räddar hundratals liv. När jag hörde detta tänkte jag på en sak

Att ha missat så många dagar av sitt liv och förstört så mycket, förlorat vänner, tappat kontakt med familjen, förstört sig själv och fått ångest. Det gör verkligen ont. Dessa år och dagar går inte att ta igen men man kan göra resten av livet värt att leva bara om man kommer på att man gjort fel innan det är försent. Under livet kommer du gå igenom massa. Du kommer aldrig att kunna ta tillbaka det men du kan göra livet bättre.

Under flera år har jag haft så mycket “självhat” och var en hemsk person men det kom en tidpunkt då frågade mig själv “Vad fan har jag gjort?”
Det var svårt, believe me. Du kommer gå igenom så mycket. Det var så svårt att lämna problem bakom mig så jag skapade nya som skadade mitt liv på andra sätt.
Svält vill jag inte att det ska finnas i det livet som jag förställer längre, att ha dessa tankar som snurrar runt huvudet tar på energin. Men oavsett hur många misstag du gör förlåter Gud dig, du förlåter dig själv och det gör jag för att jag är inte mer än en människa. Jag har varit liksom var på grund av anledningar och de kan jag inte ändra på mig nu. Jag är stolt över mig själv som insett att jag gjort fel. Att jag tatt upp kontakten igen med dem jag vill ha i mitt liv.
Jag valde att hitta vännerna som jag gjorde dem illa att be om ursäkt och hitta nya “Tack, för att du finns här”

Vet du varför är det svårt att lämna problem bakom sig? För det är svårt att lämna saker bakom dig så varit så stor del och dessutom är det svårt att bli en ny person eller kanske har jag fel. Jag är ingen ny person, jag har bara valt en annan väg i livet och det tar tid att vägen blir en del av ditt liv.

Vet du vad? Du är anledningen att någon lever, att någon går upp på morgonen, att någon gör någonting.
Vet du vad? Jag behöver dig, dina vänner behöver dig, din familj behöver dig och framförallt samhället behöver JUST dig.

Vill du verkligen välja en annan väg i livet då?



Likes

Comments

Ibland ramlar allt över en. Kroppen känns så tung. Du kippar efter luft. Det känns som att du ser andra simma, men du själv drunknar. Att se alla andra gå i medvind, medan du går i motvind. Som att alla andra står, men du faller. Ibland gör livet ont. Ibland måste du ta jobbiga beslut. Lämna människor bakom dig som du älskar mest av allt. Ibland är livet som in i helvete så orättvist och problemen hamnar på folk som inte förtjänar det. Ibland kommer alla flashbacks upp. Ibland ångrar du allt. Ibland lägger du skulden på dig själv. Jag förväntar mig inte att Gud ska lösa alla problem, att han ska göra allt bra - men jag hoppas att han ger mig en styrka att möta dem. Livet är inte lätt och kommer aldrig bli. Ibland vill du krypa upp i någons famn och önskar att allt skulle vara som förut, när du var en bebis. När du inte förstod något. När du bara låg där, oskyldig. När alla älskade dig och pratade om hur fin du är. När du bara var. Det finns en anledning till vissa saker, och om det bli så här, så kommer du hitta styrkan till slut. Du kommer hitta ljuset i den mörka tunneln. Så oavsett vad du går igenom, måste du fortsätta.

Likes

Comments