Header
View tracker

Igår var det exakt 100 dagar sedan jag lämnade Sverige, helt sjukt hur fort tiden går och jag är verkligen rädd för att jag en dag ska vakna upp och bara ha några dagar kvar. Jag vill verkligen njuta av varenda sekund men så fort jag kom in i vardagslivet är det så lätt att jag bara låter saker och ting flyta på, MEN det ska det bli ändring på. En liten sidenode bara, anledningen till att jag inte har bloggat någonting är för att min dator valde att sluta fungera 2 gånger om så jag var utan dator i 2 veckor (kan ju låtsas att det är därför iaf).

Jag kommer inte ihåg vad jag skrev senast men jag spelar nuförtiden basket, 2,5h träning varje dag, shit vad svårt det är!! Fotboll är verkligen ingenting jämför med basket, allt man måste komma ihåg asså? Vart man ska spinna o vem man ska täcka när någon skriker 14, vit, röd, 52, 51, 3-2, panther, osv. Att komma ihåg allt, speciellt när man är trött är fan inte lätt alltså, men det går bättre och bättre. Jag spelar på JV-laget ifall jag inte skrev det i mitt förra inlägg vilket är skönt, inte för mycket press men ändå inte för lite. Nu efter sådär 100 dagar känns det även som att man har fått lite djupare "vänskaper", jag vet mer vem alla är och börjar umgås mer och med amerikanska vänner. Det är väldigt lätt att fastna i tryggheten med utbytesstudenterna, hur mycket jag nu älskar alla i vår grupp (utbytesstudenter) så är det roligt med amerikanska vänner också.

Idag hade vi bara en halvdag pågrund av thanksgiving som är imorgon vilket också innebär att vi är lediga torsdag-friddag, wihoo!! Välbehövligt att få sova ut lite. Jag skriver mer om thanskgiving efter helgen när jag vet vad det går ut på och vad jag tycker om det.

I söndags var jag med om den värsta hemlängtan hittills, fram tills den här helgen tycker jag att jag har haft relativt lite hemlängtan. Visst saknar jag alla hemma i Sverige men jag har aldrig riktigt mått dåligt över det men i söndags slog det verkligen in ordentligt (skyller på PMS, iaf 60% haha). Det är verkligen svårt att förklara hur man kan älska allting här precis lika mycket som man saknar allting hemma, det jag saknar aller mest är nog tryggheten tror jag, tryggheten att veta var man hör hemma och var man har en plats. Men det är väl just det man växer och lär sig av. Jag är så extremt lyckligt lottad med så många underbara människor runt omkring mig både i Sverige och i USA vilket jag är otroligt tacksam för.

Jag skrev det här inlägget för typ en vecka men glömde posta det hehe...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag behöver väl inte förklara för nån om valet här i USA för jag är säker på att ni har hört/diskuterat/pratat om det lika mycket som jag. Men att vara i USA just under detta val har varit väldigt speciellt.

Jag är inte personen som yttrar mina politiska åsikter eller åsikter överhuvudtaget i första hand. Men här är det svårt, jättesvårt att INTE säga vad jag tycker. Som utbytesstudent blir man rekommenderad att inte uttrycka sig politisk, men just i detta läge är det väl lite annorlunda, inte alla som får uppleva ett sånt här val i USA!

Jag går ständigt omkring människor som är uppfostrade annorlunda än mig, har ett amerikanskt perspektiv eller bara helt enkelt är så påverkade av sina föräldrar. Men till skillnad från i Sverige är man verkligen inte rädd för att visa vad man tycker, under själva valdagen gick elever runt med Trump-skyltar i skolan eller gick runt och skrek väldigt opassande saker. Det sjuka är dock att folk är så extremt blåögda, blåögda för vad som kommer att hända, blåögda för vad han kommer att göra.

Till att komma till min poäng; det har varit extremt roligt och intressant att vara i USA under den här valperioden. MEN just nu är jag bara rädd för vad kommer att hända och vad han kommer att göra.

Likes

Comments

View tracker

Hej igen!
Ytterligare en vecka har gått och många nya upplevelser har jag fått under denna. Fira halloween i USA vilket var något jag inte kommer att glömma i första taget. Som de flesta i min ålder bestämde vi oss för att gå trick or treating, så fort vi klev ur bilen ser vi upplysta trädgårdar, folk som står o grillar med hela släkten i garaget. Det räckte med att man bara gick rakt fram på gatan för folk satt verklige ute på deras "driveways" med godis.

Nu i helgen åkte jag och några kompisar och shoppade, ni har ingen aning hur mycket jag behövde det. Under de 2,5 månaderna jag varit här har jag varit och shoppat 1 gång innan! Kanske inte låter så illa men om ni tänker på att jag enbart hade 1 resväska (23kg) som jag skulle packa i hela mitt liv i så är det en hel del man inte fick med sig. Long stort short, väldigt roligt o behövligt. Sov även över hos Jennifer, allra första gången jag inte sover hemma men det var skönt att komma iväg lite. Som ni ser på bilden var hela varuhuset redan nu dekorerat sååååå mycket med julsaker!!

Imorgon börjar basketen, väldigt exalterad men extremt nervös! Vet inte hur många som har sagt "oh I'm gonna die" "I'm gonna puke so much on Monday" osv. De tre första dagarna är det try-outs o de ska tydligen vara extremt jobbiga då man springer väääldigt mycket. Men men vi får väl se om jag överlever.

Var även och såg ett Cross country-meet, väldigt roligt att se ghr det gick till men jag tror att jag gjorde rätt val att köra cheer.

Likes

Comments

Då tillhör tydligen jag också vuxenklubben, fyllde 18 år i fredags och jag vet inte varför man jag har haft en sån extrem åldernojja asså. Förmodligen bara för att jag är i USA men när jag väl är här finns det ingen anledning till att fylla 18 år, jag kan inte ta körkort, gå ut eller i princip någonting 18-åringar kan göra, därför har jag fått alla här att säga att det är min "17 again birthday".

Att fylla år i USA var en upplevelse jag kommer minnas länge iaf, att inte vaka upp till sång av familjen, att inte få en kram av mamma, att inte träffa mina svenska kompisar, det var tufft. Jag skulle förmodligen inte ha tänkt på det men när jag fick så fina saker skrivna till mig är det svårt att inte tänka påvar man har hemma. MEN samtidigt hade jag en väldigt bra födelsedag här, blev överraskad med kaffe på morgonen av Eloise, sen när jag kom till mitt skåp efter Weight Training hade var hela mitt skåp dekorerat och inuti fannos det gifflar, svenskt godis osv. Direkt efter skolan följde Jennifer med hem, jag öppnade lite paket från mamma och pappa och sen var det dag för att åka till the Haunted Forrest. Det var i princip en hemsökt skog, eller skog och skog, det var ju väldigt bestämbart man skulle gå och inte men läskigt var det i alla fall. Efter det åkte vi till en sportbar och käkade. En väldigt bra dag helt enkelt.

I går, lördags, var det ytterligare en halloween-fest som vi gick på annars hände det inte så mycket. Idag, söndag, har jag skypest med lite svenskt folk och nu på kvällen firade min värdfamilj min födelsedag, jag fick välja mat och efterrätt och så fick jag tre stycken jättefina Alex & Ani armband.

Likes

Comments

För över ett år sen bestämde jag mig för att åka till USA, gå på ett amerikanskt High School och vara en utbytesstudent. Jag hade alltså över 10 månader på mig att förbereda mig, men hur förbereder man sig för någonting man inte vet någonting om. För sanningen är att det spelar ingen hur många utbytesstudent-bloggar man läser för allas år är så annorlunda. Det är väl det som är så underbart med att vara just en utbytesstudent, men missförstå mig inte, det är extremt lätt att börja jämföra sitt utbytesår med andras. . Sättet jag förberedde mig på var ren förnekelse, visst var jag överlycklig och spänd över att åka, man det slog mig nog inte på riktigt fören jag åkte till Arlanda när jag precis hade sagt hejdå till alla mina vänner. Jag önskar att jag hade tagit itu med allt det jobbiga och känslosamma veckan innan jag åkte, för att sitta i bilen med min familj till Arlanda var inte kul. Jag var så extremt trött efter att bara ha sovit i 1 h natten innan och så känslosam att jag knappt sa hejdå till min familj för att jag visste att jag skulle börja gråta, vilket jag såklart gjorde, men jag ville inte gråta. Jag ville vara positiv, precis som alla de andra jag åkte med, de grät inte, så varför var jag tvungen att gråta. Hela flygresan till London kunde jag inget annat än att tänka att det här var ett misstag, men bara av anledningen att jag inte var lika exalterad och mer ledsen än de tre andra tjejerna jag åkte med. Ni som känner mig vet att jag aldrig gråter vilket gjorde mig lite extra rädd eftersom jag grät så mycket, det är verkligen inte likt mig. Men jag hade fel, varför var det dåligt av mig att ifrågasätta mitt val, det betyder väl bara att jag har något väldigt bra att komma hem till? Nu vet jag att jag gjorde rätt med att åka hit, efter två månader har jag redan lärt mig, och upplevt så mycket jag bara kunnat drömma om.

Återigen till rubriken, att leva i någon annans familj, som sagt hade jag 10 månader att förberedde mig. Det är en annorlunda känsla att vara del an en familj men egentligen inte. Att vara en åskådare av alla löjliga syskonbråk och fighter, att inte veta när det är okej att göra vad och hur. Efter 2 månader har jag fortfarande inte lärt mig när jag ska ta plats och inte, men en sak jag insett är att bara vara mig själv är det bästa jag kan göra i alla situationer. Det svåra är dock att jag inte har en jävla aning om vem jag är här, att flytta över atlanten och inte känna en enda människa gav mig möjligheten att börja om på nytt, vara precis den jag vill vara. Men är jag verkligen mig själv då? jag har väl sakta men säkert insett att en del av den jag var hemma i Sverige mer eller mindre måste vara kvar,, för det är vem jag är även om jag utvecklas.. Dessutom uppstår problemet med att man vill passa in, vara en amerikan, det är en väldigt komplicerad uppgift, att försöka komma på vem man själv vill vara samtidigt som allt annat runtomkring en pågår, det är inte lätt. Rädslan för att gör fel när man redan är "annorlunda" är inte rolig och att överanalysera saker är någonting jag verkligen gör här, det gör ibland gör att jag blir passiv och inte vågar bjuda på sig själv. Men allt detta är saker som jag vet att jag kommer lista ut under mitt år och av det kommer jag lära mig så mycket. 

Vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med dethär, antar att jag ville skriva av mig lite och dela med mig av mina tankar så jag kan gå tillbaka och titta på det.

Puss Puss 

Likes

Comments

Nu är helt plötsligt football-säsongen över och hur konstigt det än känns att skriva sethär men jag vet redan nu att jag kommer att sakna det hur mycket som helst. Känslan före/under/efter matcherna är svår att beskriva, det bästa sättet är att det är som all school-spirit i alla high school-filmer. Under dagen har alla killar sin football-jersey på sig, cheerleaders har sin T-shirt på sig, efter skolan är det "team-meal" följt av några timmar att göra sig i ordning och dansa i princip. Under själva matcher spelar det ingen roll om jag är nere på tracken och cheerar eller i "the student section" och hejar därifrån, lika roligt båda två.

Ikväll var det dessutom senior night vilket är en kväll som alla sporter har när man tar tiden att presentera alla seniors och tacka för allt hårt arbete de har lagt ner i 4 år (eller 2 månader i mitt fall heh). Alla går då med sina föräldrar ut på planen, tar kort och får en massa applåder, eftersom min värdsyster också är är senior kunde inte mina värdföräldrar gå med mig så jag fick gå med Coach Sam! Bästa slutet med henne i och med att jag slutar i cheer nu och börjar med basket i vinter. Vad jag inte riktigt förstod heller var att detta var en väldigt känslosam kväll vilket jag såg efter matchen när alla helt plötsligt grät. Spelare, flickvänner, vänner, familj, ALLA grät. Men en sak som jag tyckte var bra med att det var den sista matchen var att man kunde gå fram till vem som helst och fråga om man kunde ta en bild utan att det lät konstigt.

Helgen som kommer nu är fullspäckad med saker hela tiden, imorgon är det först "The Princess Tea Party" med alla cheerleader, vi ska anordna något slags event som avslutning för massa barn. Vet inte riktigt vad vi ska göra och så, bara att man tydligen ska klä upp sig så mycket att man ser ut som en prinsessa, vet inte riktigt man jag tog inte riktigt med mig mina prinsess-kläder så vi får se vad jag har på mig...

Här lite bilder ifrån ikväll, sjukt dålig kvalitet på alla men men.

Likes

Comments

Japp då har ytterligare en vecka passerat, för första gången sedan jag kom hit såg jag inte på varsity footballsmatchen i fredags. Dels för att jag har varit halvt sjuk hela veckan men också för att ingen i min familj åkte i och med att den var 1,5 h bilresa bort, det var ganska skönt för att vara ärligt, bara en fredag att ta det lugnt. Vi åkte dock till en resturang och käkade men annars har helgen varit väldigt lugn. I lördags åkte jag och Darcie till Gull Medow Farm för att gå "The Corn Maze" med Allison, Jennifer och Elliot, väldigt kul och läskigt, fick höra senare att det tydligen varit någon som klätt ut sig till en clown och gömt sig mellan majsen och dragit in tjejer där och att det var anledningen till att det var så många "corn-cops" och tydligen var även den vanliga polisen också där. I söndags var en hel skype-dag för mig, vill inte ens veta hur många timmar jag skypeade men det var skönt att få höra lite news från Sverige.

Denna veckan är det de sista footballsmatcherna så på torsdag är den allra sista gången jag cheerar, ska bli väldigt tråkigt i och med att jag verkligen har kommit in i laget nu och känner alla. Men men snart börjar basketen vilket jag ser fram emot, gäller  bara att jag lär mig reglerna hehe... Annars flyter saker och ting på som vanligt, det blir mer och mer i skolan men det är fortfarande ingenting jämfört med gymnasiet. Har tyvärr inte tid att skriva mer nu, nu står det volleyboll på schemat!

Här är några bilder ifrån i lördags och corn mazen.

Jag och Liz under den sista hemmamatchen, ignorera våte extremt mycket för stora jackor!

Likes

Comments

Jaha, då har ytterligare en vecka gått, en vecka mindre tills jag kommer hem, en vecka mindre som jag får vara kvar här. Helt sjukt hur snabbt tiden går och att jag redan varit här i 2 månader (?????) alltså 1/5 av mitt hela utbytesår. Nu börjar jag i alla fall verkligen komma in i rutiner och börjar lite komma ifrån att vara "utbytesstudenten" vilket medför både nackdelar och fördelar. Visst vill man bli behandlad som en amerikan, undvika dumförklaringar, dumma frågor och särbehandling, men samtidigt är det något spännande och roligt med att vara lite speciell och få konstiga frågor.

Nu i veckan hade vi fotgrafering med alla cheerleaders och alla seniors till "the yearbook", kollat på fotbollsmatcher, cheerat på footballsmatcher, , kollat på volleybollturningar, tagit upp båten och bryggan osv. Som ni märker är det sport HELA tiden, men jag njuter, älskar det! Det börjar däremot bli kallare och kallare nu dock vilket jag inte riktigt gillar men men. Sen kom helgen, väldigt lugn helg för en gång skull, jag var på bio med Brosia, vi tog upp båtarna och bryggan, gjorde läxor men framförallt SOV!!

Jag och Erika på en volleybollmatch.

Jag och Brosia när vi tog alla bilder.

Max fyllde även 18 år i lördags så vi bestämde oss för att överaska honom med att dekorera hans skåp och köpa några presenter, såklart råkade jag radera bilden på honom men iaf, han blev väldigt glad!!

Likes

Comments

Såå hej igen alla trogna läsare!

Sorry för kass uppradering, det är verkligen fullt upp 24/7 här. Man vaknar 6.15 o fixar i ordning sig för skolan, är i skolan 7.30 till 2.50 sen direkt till 2 h cheer-practice förutom på torsdagar och fredagar då det är matcher. Dessa dagar stannar man kvar i skolan (jv-laget) o har en "team-meal", fixar sig i ordning för cheer , käkar och åker buss till vart nu matchen spelas, de dagarna brukar jag komma hem mellan 10.30 och 12.30. Sen brukar jag vara med varsity cheerleaderna på deras team-meals med alla fotbollsspelare så jag kommer hem lika sent om inte senare på fredagar. Så har i princip de senaste tre veckorna sett ut, på helgerna är det volleybollturneringar, läxor och en massa annat som händer hela tiden.

Den här veckan var det i alla fall homecoming-week vilket innebär att varje dag är har sin egen högtid. Måndag - St. Patricks Day då alla skulle klä sig så grönt som möjligt! (Min v-syster Darcie och jag)

Tisdag - class-colors o alla skulle klä sig i den färgen sin årskull har, jag är ju en senior så det var lila och vitt för min del, hittar tyvärr ingen bild på det.
Onsdag - hallowen och jag klädde ut mig till en fotbollsspelare för det var i princip det enda jag hade läder till att klä ut mig till.
Torsdag - 4th of July och alla skulle klä sig så amerikanskt som möjligt. (Max och jag)

Fetdag - Homecoming day tror jag att det hette, alltså den dagen paraden är, homecoming-matchen och där homecoming queen and king krönas. Paraden gick i princip ut på att alla gick genom hela Delton upp mot planen och alla föräldrar, övriga människor som inte var i paraden stod och tog kort. Men det var bland annat 3 brandbilar, polisbilar, alla på court, alla klassers floats (en vagn som varje årskull får dekorera), Bandet, Cheerleader osv. (Jag och Mikeyla)

Och sen i slutändan, alltså i lördags var dansen. Det var i princip som en kunskapsfest (ni som vet vad det är) utan alkohol, det är nästan det enda sättet jag kan beskriva det på. Men det "viktigaste" på hela kvällen kändes som att det var att få kort på alla hah.

Japp, det var en del av den här veckan, men nu måste jag fixa i ordning allting för nästa vecka.... alla läxor här är ju inte roliga direkt!

Likes

Comments

Okej shit vad tiden går snabbt, jag har redan varit här i över 1 månad (alltså 1/10 av hela mitt utbytesår) vilket känns helt sinnessjukt. Jag vill verkligen skriva mer som jag kan titta tillbaka på sen med det är SÅÅ mycket att göra hela tiden, jag bor ju med 4 värdsystrar så det är verkligen alltid nåt som händer, men kul är det!! Inte så mycket bloggande bara.

Nu i helgen i alla fall åkte vi till Gull Medow Farms, hade inga direkta förväntningar med herregud vilket mysigt ställe, storfavorit. Vet inte hur jag ska beskriva det på svenska men det är i princip en utomhuslekpark/luftballonger/pump-äppelplockning/man äter munkar/dricke äppelcider/det finns allt möjligt med pumpor och äpplen. Det var verkligen hur mysigt som helst att plocka äpplen åka på ett traktorfalk till olika stället, och tydligen fanns det en "corn-maze" alltså som en gigantisk labyrint gjort av majsodlingar. Dit skulle vi åka någon kväll när det var mörkt, det brukade visst ta flera timmar att hitta ut men det ska bli väldigt roligt!!

Annars flyter livet på väldigt bra, kommer in mer och mer i skolan för varje dag, lär känna mer folk men det skriver jag mer om en annan gång. Här kommer lite bilder från Gull Medow Farms och hur mitt schema har sett ut de senaste veckorna (tänk er att vi har 7 såna scheman som ska pusslas ihop i huset...).

Likes

Comments