Smyger upp ur sängen tillsammans med en sovande bebis i famnen.. Tänker att jag nog hinner sätta igång kaffet innan båda ungarna vaknar. Lägger försiktigt ner knytet, pussar sambon hejdå, fixar kaffe.
Snart smyger sig den underbara kaffedoften på, ni vet doften av Guds magiska skapelse!
Jag kommer på mig själv med att barnsligt le, precis som när man är nykär & får nåt patetiskt gulligt sms från sin älskade...
Men jag ska ju bara dricka kaffe.
Fast i ensamhet & tystnad - magiskt!
Jag häller upp det rykande härligt doftande kaffet i koppen, slår i en skvätt mjölk. Smyger ut i soffan, rättar till kuddarna, kryper ner & ska precis ta min första sip.
BOM BOM BOM
”MAAAAAAMMAAAA, jag e vaken nu!”
Jag ställer ner koppen, sätter igång barnTV, möter 4-åringen med en stor puss & hon säger, som vanligt, ”jag vill ha flingor med mjölk tack”..
& jag får dricka mitt kaffe kallt...
Igen.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hittills har det varit en helt bedrövlig dag. Mitt tålamod är nere i skosulorna, precis som blodsockret varannan minut typ.
Skällt på 4-åringen över småsaker.
Var tillochmed tvungen att smygäta bort ångesten..
Kass mamma!
Dum mamma!
Men det är OK!
Varje dag är man inte på topp, inte någon är det, finns inte på kartan.
Inte ens alla lattemorsor med kritvita hem är det!
Alla brister vi ibland & det är fortfarande OK.
Jag brast ut i gråt under promenaden vi tog idag & kände bara ”får jag checka ut nu? Kan jag säga upp mitt jobb som mamma?”
”Men...mamma varför är du ledsen?”
Hatar när hon ser det, samtidigt som jag känner att det är bra för henne & se & veta att alla kan vara ledsna ibland & att det är OK.
Vi mammor har världens tuffaste jobb, vi ska vägleda små liv från bebis till ansvarstagande vuxna.
Även de dagar man varit vaken halva natten pga att man ammat en bebis som dessutom har magknip som inte är mänsklig nånstans...
Många av oss delar på uppgiften, men oavsett så är det inte alltid lätt & absolut inte en dans på rosor.
Ibland är det svårt.
Som idag.
Idag är det svårt.
Men det är OK.
Det blir bättre!

Likes

Comments

Jag har alltid varit en morgonpigg däka & aldrig haft några som helst problem att stiga upp tidigt.
Men så kom det första barnet, sov helt plötsligt som en Gud & typ hur länge som helst, bortsett från en amning under natten..
Hon blev äldre & började stiga upp innan 05 nån gång.

Alltid!

Bara att vänja sig.

Sen blev hon 3,5, slutade sova middag på dagis & vips började hon sova liiiite längre, till typ 05:30 & ibland slog hon tillochmed till & sov till 06!

Skönt!

Men sen råkade min sambo befrukta mig & för tre månader sen levererades en pojk till världen.

BAM!

Ingen sömn igen...
Eller jo, jag ska inte överdriva, han käkar mellan 1-3 gånger under natten men har någon slags förkärlek till att veva med både armar & ben & stånka som om han bar på ett hus.
Så visst sover jag, jävligt ytligt & knappt, men lite sömn får jag.
Men! När tösen va så liten så kunde ju vi ligga & dra oss till 10 liksom. Jag kan ju inte ligga & dra mig till en sekund efter 06 för hon bara SKA upp!
Virvelvinden drar liksom igång så fort hon slår upp de blå. Från 0-100 på en trettondels sekund.
& det finns ju inte en chans att lillkillen kommer till ro så länge hon härjar. Nejnej, han kommer till ro efter 9 när hon är lämnad på dagis.
Meeen tror ni en annan kan vila då?
Inte en chans.

Så när börjar barn sova?

Ni tänker säkert nu att jag är en otacksam jävel som bara gnäller. Att jag borde vara tacksam över att jag har två fina barn.
Yes, jag ÄR tacksam, SÅ TACKSAM!
Men vafan!
En måste ju få gnälla lite, det hör liksom till!

Tredje koppen kaffe....down!

Likes

Comments

”Nytt år nya möjligheter” säger de. & visst är det härligt med nytt år, men varje dag berikas vi ju med att en ny möjlighet - den att faktiskt få vakna till en ny dag!
Men när de levande väckarklockorna här hemma slår upp sina blå långt innan klockan slagit humant så känner man sig inte så berikad, inte alls faktiskt!
Inte förän jag minst fått i mig två koppar rykande hett & gudomligt gott kaffe, sen är det game on & jag känner mig fantastiskt berikad över att ha ett stort yrväder & en liten kräk-olle att spendera dagen med!

Nåväl, tänkte iallafall för typ tusende gången försöka hålla i & printa ner mina tankar & känslor i en blogg.
Så ni är välkomna att följa med på vad som rör sig i min hjärna!
Men vad ni än gör - ta inte det jag skriver med en nypa salt - ta det med en hel näve !!
Ni kommer fatta när det är blodigt allvar iallafall!

Dags att släcka ner för dagen, redan en timmes övertid här hemma...

Likes

Comments