Igår gjorde jag inte så jättemycket. Jag pratade med Jenny på morgonen, uppdaterade varandra vad som händer i våra liv och snicksnackade lite. Efter att ha pratat med Ella i förrgår insåg jag att jag måste ta tag i allt med att skriva in sig på gymnasiet i Sverige igen, vilket jag inte tänkt på alls. Naiv som jag är hade jag tänkt att det skulle fixa sig lite av sig själv, och inte att jag skulle behöva göra nåt så snart. Så då blev jag lite uppstressad hur jag ska göra allt det, kallade till skype-möte med mamma och pappa på kvällen. Tog en cykeltur på eftermiddagen vid solnedgången, lite kallt men mysigt.

Det är ovanligt varmt här faktiskt. Det har varit 13 grader, och idag på morgon nästan 6 grader. Vanligtvis är det kallare än så. Jag gissar att det beror på den globala uppvärmingen, men jag gissar bara. Men det känns ju som att det är det som är i görningen, liksom kolla bara på USA och chockkylan liksom. Här i Frankrike har det varit lite vädertumult med. Översvämningar och jääättemycket vind som förstört många hus osv. Vinden har kommit upp i 66m/s!!! Som tur är händer det här i andra delar av Frankrike än där jag är, lyckligtvis. Det har dock varit ganska vindigt här den senaste veckan - man hör den hela tiden inomhus, men det är inte överdrivet mycket.

Inte så mycket som händer för tillfället. På ett sätt är det skönt att börja skolan igen imorgon, då får jag äntligen träffa mina kompisar igen!!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Igår natt snackade jag med Ella, en vän jag lärde känna genom AFS (organisationen jag åker med). Vi träffades på det förberedelseläger vi hade i juni innan alla åkte iväg till sina länder. Hon var den första jag pratade med och vi klickade direkt. Vi har egentligen bara träffats två gånger i verkligheten (!!), vilket känns helt sjukt med tanke på att vi pratar med varandra som om vi varit vänner sen länge.  Hon är i USA och då har vi såklart den underbara tillskillnaden. Kväll/natt här är eftermiddag för henne, så det blev ganska sent för mig när vi pratade, men det gjorde ingenting. Vi videochattade (om det är nu så man säger? på messenger iaf) för första gången och det var såå kul. Vi pratade non stop i tre timmar. Och sen pratade vi igår eftermiddag igen. Det verkligen jättekul och så intressant att höra om hennes liv i Chicago i USA. Jag blev fett taggad på att uppleva lite amerikansk high school-kultur, och hon att bo i en by Frankrike. Jag blev lite avundsjuk på de sakerna hon berättade som hon gör, gräset är alltid grönare antar jag. Men vi bor i två helt olika länder så man egentligen inte jämföra. Vi har valt två olika kulturer, som båda innehåller saker man föredrar mer och vissa mindre. Det hallfall jättekul att höra av henne. <33

Lovet har gått förbi väldigt snabbt med jul och nyår, vilket är bra för att det var så kul men tråkigt för att lovet snart är över. Kanske är det bäst så att skolan börjar snart igen, för jag börjar bli lite sällskapssjuk.. Nu efter nyår har jag inte haft så mycket att göra och jag vill kunna hänga med kompisar. Men vi bor alla i olika byar långt ifrån varandra så det är lite svårt.. Dock så har jag nyligen skaffat mig en annan amerikansk vän (utbytesstudent), som bor i en by bara 5 km från mig och vi ska förhoppningsvis göra nåt i helgen. Yes, sällskap, äntligen! Han bor dock bara i den byn i tre månader, sen kommer han flytta till Laval (staden där jag går i skolan) eftersom han är här på utbytesår med Rotary, och då bor man i tre olika familjer under året. Men för tillfället bor han hallfall nära så det är bra.

Likes

Comments

Gott nytt år på er alla!

Jag kom hem bara för två timmar sedan från Fatima. Det var en jätterolig kväll igår - och idag, tekniskt sätt.. Det var jag, Fatima, Fatimas klasskompis Anaëlle och en till utbytesstudent, Layla (från Italien) som hände tillsammans under kvällen. Sen var det andra familjer där med, som var jättetrevliga som vi pratade med. När jag sa att jag var från Sverige, sa en, eeeh IBRA!! Såklart, som alla gör haha. Och sen såklart IKEA, och ABBA. Det kan jag säga att det är det folk säger här när de hör att jag är svensk. Det första de säger är alltid IKEA, alternativt Zlatan. Inte alls tröttsamt efter ett tag, när alla säger samma sak. Jaja, vi åt iallafall massa god mat - franska aptitretare och sen riktigt italiensk pizza som Layla och Fatima bakat, mmmmm... Vi pratade och gjorde inte så mycket fram tills tolvslaget, då alla gav varandra kindpussar och önskade gott nytt år. Sen vid typ tvåtiden satte vi på musik på högtalare och började dansaaa till massa throwbacks. Sen när högtalaren dog började vi köra just dance istället tills vi var helt svettiga. När klockan var strax innan fyra åt de som fortfarande var vakna lite eftersätt så då bjöd jag på mina lussebullar och pepparkakor och de uppskattades. Jag gick och lade mig vid halv fem, vaknade vid halv elva, och sen en timme senare kom min värdpappa och hämtade mig. Snipp, snapp, snut, så var nyårsfirande slut.

Jag fick lite stress igår över min franska, för Layla pratar verkligen jättebra och det fick mig att inse att jag verkligen måste step up my game. Jag försöker kolla på franska serier, jag har en, men på senaste (de senaste två månaderna typ) har jag varit lat och kollat på engelska serier. På youtube har jag bara kollat på engelska. Igår, innan nyårsfirandet, kollade jag på en fransk youtubvideo. Jag lärde mig massa ord bara av de fem minuterna, vilket är jättebra självklart men då tänker jag: om jag lärde mig massa nu, när jag kollat på en video, hur mycket mer hade jag inte då lärt mig om jag kollat på franska videor från första början när jag kom hit?? Och så börjar jag stressa upp mig över det. Vilket jag inte vill, för det mår jag bara dåligt av, men det är så svårt att låta bli. Usch. Så varje gång jag vill förbättra mig, genom att börja läsa en bok på franska eller nåt sånt, blir jag uppstressad av att jag inte gjort det tidigare. Jag tror att det hänger ihop med att jag verkligen vill vara en duktig, perfekt utbytesstudent. Jag hade planerat mitt utbytesår länge, så jag var väl förberedd och jag hade lyssnat på det AFS sagt (alla råd och tips), så jag har undvikit de saker som vissa utbytesstudenter gör men som inte är så bra, som t.ex. att ha för mycket kontakt med sitt hemland så man lever där mentalt. Men nu börjar jag undra om jag inte också är en av dem, med att jag inte omfamnar franskan helt och hållet utan fortfarande håller fast vid engelskan. Allt annat är ju franska, i familjen, i skolan och med kompisar. Men ändå. Jag blir stressad. Stressad över att jag kunde ha lärt mig mer vid det är laget. Stressad över att jag inte kommer kunna prata flytande franska när jag kommer hem - vilket är det jag sagt till alla att jag kommer kunna göra, och som alla säger att jag kommer kunna. Stressad över mina förväntningar, att jag vill vara en perfekt utbytesstudent under mitt år som gör allting rätt. Stressad över andras förväntningar, att jag inte kommer kunna uppfylla dem, med den franskan jag kommer komma hem med. Stressad helt enkelt. Och jag vet inte riktigt hur jag ska släppa stressen för jag är inte så bra på att släppa saker och gå vidare. Jag ältar och jag ältar och jag ältar. Jag tror jag bara måste dyka in franskan och komma ihåg att man inte alltid kan göra allt rätt från början (hur gärna jag än vill tro att det är så, och slår ned på mig själv när jag inte gör det), att man inte kan vara perfekt. Om jag säger det till mig själv tillräckligt många gånger börjar jag förhoppningsvis tro på det.

Nu ska jag nog kolla på en fransk youtube-video för att försöka släppa stressen och samtidigt lindra mitt samvete.

Likes

Comments

​Okej, jag skäms över min blogg, liksom usch det jag har skrivit är fett dåligt egentligen. Opersonligt och så bla bla. De första inläggen har bara blivit som en introduktion som egentligen inte säger så mycket, som är ganska ytlig. Men nu ska jag sätta er in i mitt vardagliga liv så det kommer förhoppningsvis inte bli lika tråkigt som det jag skrivit innan.

Så idag är det då sista dagen på året... snart 2018, ahh. Året jag blir vuxen - jag är inte redo. Iallafall, jag ska fira nyåret hos min amerikanska kompis Fatima och hennes värdfamilj, för mina värdföräldrar ska på nån fest för vuxna så det skulle bli tråkigt för mig. Men det är kul, jag får vara med andra ungdomar. Egentligen måste jag börja göra mig iordning nu istället för att blogga hehe, för jag ska åka dit om 2,5 timme och jag ska locka håret vilket jag är jättedålig på och som tar såå lång tid för mig. Men jag vill hinna skriva någonting idag, ha skrivit nåt bra här innan 2018, så jag har lite tidspress. Jag bakade lussebullar och pepparkakor med min värdbror Maxime förra helgen och jag ska ta med några till Fatima. Jag la in ett par stycken ogräddade lussebullar i frysen förra veckan och så gräddade jag dem nu för bara 15 minuter sedan, så blir de som nybakta. Smart va? Jag har lussat på lussebullar här hemma, i skolan, och på en AFS-träff och alla tyckte de var jättegoda så det var kul att höra. Hoppas de blir omtyckta ikväll också.

Igår skrev jag mina nyårsmål, jag kan berätta om de sen, jag har inte riktigt tid nu. Jag kallar de nyårsmål och inte löften, för att löften kan man bryta, och då kan man bli besviken på sig själv och så, men mål strävar man efter, de går inte att bryta. Man gör det bästa man kan helt enkelt. Jag tror det var Hanna som berättade det för mig förra året (shoutout till dig Hanna haha). Jag har två mål för i år, och jag tycker faktiskt det är jättebra att ha några mål. Inte för många, för då blir det för duttigt och svårt att sträva efter, och inte (iallafall inte för mig) småsaker som städa mitt rum oftare, utan större mål. Funkar för mig iallafall. 

aah, det känns redan bättre, med att skriva alltså, här på bloggen. Jag känner mig mer öppen. Det var fett svårt att skriva förut för jag var inte öppen och försökte anpassa mitt skrivande till alla målgrupper, vilket jag kan säga inte fungerar. Det blir bara jättesvårt och jättetråkigt att skriva. Okej nu måste jag verkligen börja locka mitt hår (fastän jag vill fortsätta skriva maaassa mer!!) för jag orkar inte stressa.

Hej så länge.

Likes

Comments

Alooooors, nu kör vi igen!!

I måndags fyllde jag år och det var en väldigt bra födelsedag, även om det mest bara kändes som vilken annan dag som helst. Min kompis Eva sa till de andra i klassen att det var min födelsedag så jag fick massa gratulationer och min nîmois Julie småsjöng Joyeuse anniversaire (ja må hon leva) hela dagen, och det var väldigt trevligt 😊. På kvällen kom mina värdsyskon (de som inte bor hemma) och en familjekompis, Michel, över på middag för att fira mig men även Michel som också fyllde år. Det var en jättegod middag och jag fick massa fina presenter från min värdfamilj, men även från farmor och farfar som skickat ett paket och också mamma, pappa, Jenny och Idun som skickat en massa presenter. Jag fick även födelsedagshälsningar från en del i Sverige vilket var väldigt kul!! Tack så mycket för det😚. Det var en bra födelsedag helt enkelt.

Även om min franska är långt ifrån perfekt och det fortfarande krånglar ibland, är det mycket enklare att både prata och förstå när andra pratar. Min engelska är självklart bättre, men när jag pratar engelska glömmer jag en massa ord. Eftersom jag pratar franska heeela tiden så kommer det mycket mer naturligt. I början, när jag kommit hit, var det jätteskönt när jag kunde prata engelska med någon eftersom det var så svårt med franskan. Men nu vill jag inte prata engelska alls typ, jag pratar mycket hellre franska (eftersom jag kan det nu!!).

Jag trivs bra här, än har jag inte längtat hem så mycket, vilket är jätteskönt, och jag gillar verkligen att bo här. Japp, det var det jag ville säga. Skolan är enklare, jag förstår mer, eller mest i SES, vilket är ekonomi typ. Kemi och SVT, naturämnena, är svårare heh. Mycket begrepp som jag aldrig annars hör eller använder. Men men, jag bestämde mig för några dagar sen att försöka lite mer, annars kommer jag ju aldrig lära mig liksom. In mina tidigare inlägg skrev jag att allt var bra, vilket var sant, och nu är det också bra, fast på ett annans sätt. Innan var det liksom har-just-flyttat-till-ett-annat-land-helt-ensam-där-jag-inte-riktigt-kan-prata-språket-men-det-känns-ändå-bra bra. Nu har jag liksom gjort mig bekväm här, anpassat mig och format en ny vardag, ett nytt liv, och jag trivs. På det sättet liksom. Jag längtar verkligen inte tills det kommer en dipp...

jaha ja, det var allt jag hade att skriva, men jag lägger upp lite bilder också :)

Hejsvejs för denna gång

Till vänster: köttbullaaar!! Från när jag lagade köttbullar (som jag själv rullat!!) med potatis och brunsås för min värdfamilj. I mitten: Enora, Julie, Eva och jag och till höger alla tre igen

På min födelsedag (bilden blev jättebred, vet inte varför) och sen jag och Julie

Likes

Comments

Hej igen, två veckor senare!

Nu var det exakt en månad sedan jag lämnade Sverige. Å ena sidan känns det som att den här månaden har gått väldigt långsamt med tanke på allt nytt som hänt och alla nya intryck. Å andra sidan blir jag lite stressad: 1 månad avklarad, bara nio kvar! Stress.. Jag är inte så bra på att blogga, men jag ska verkligen försöka att skriva nåt bra här och uppdatera lite då och då, Kanske någon, eller några gånger i månaden. Just nu vet jag dock inte om jag har så mycket att skriva om.

Livet rullar på, och det känns bra. Skolan känns ännu bättre nu än förut, jag känner mig bekväm och avslappnad med mina vänner och det känns bra. Jag kan prata och förstå mer än vad jag kunde för två veckor sen, så det bidrar ju också att det känns enklare. Jag är väldigt nöjd med de vänner jag hittat i skolan, så allmänt är allting bra just nu. Jag är nöjd med min värdfamilj, som är snäll och vänlig, och det känns som att jag anpassat mig ganska bra. Än så länge är det grejer som händer varje helg som min värdfamilj drar med mig på och det känns bra, det är roligt att få göra massa olika saker. Igår spenderade vi dagen med min värdmammas kusiner och syster, hos en av kusinerna. Där åt vi både lunch och middag, och vi spenderade 6 timmar vid matbordet, 3 timmar per måltid. Det är nåt som är större skillnad här än i Sverige. Här äter man måltiderna under mycket längre tid. Dels är de mer utdragna, man pratar mycket mellan de olika rätterna, men framförallt eftersom det är mycket fler rätter man äter här än i Sverige. Igår åt vi först aptitretare, sedan förrätt, huvudrätt, ost med bröd, efterrätt och till slut kaffe med choklad. Det är lite mer än vad vi vanligtvis äter i Sverige haha, men jag klagar inte. Maten är jättegod! Förrätten vi åt igår, som min värdmammas kusin lagat helt själv, var otroligt god. Min värdmamma lagar också väldigt god mat, så en god middag kan jag förvänta mig varje dag ;). Maten är liksom mycket mer vällagad här, man lägger mycket tid på den, för att den verkligen ska smaka bra. Här är matkulturen mycket starkare än vad den är i Sverige.

På idrotten spelar vi pingis - vi håller på med en sport under några månader och byter sedan till en annan i några månader - vilket jag tycker är roligt. Jag gillar pingis, så jag bestämde mig för att börja spela pingis även utanför skolan, eftersom jag gärna vill ha en sport att hålla på med under året. Jag spelat två gånger nu, i en klubb i en grannby, och det är väldigt kul. Dock är lite lite jobbigt.. I skolan är jag ganska bra, men när jag spelar i klubben är jag väldigt dålig jämfört med de andra. De har spelat pingis i många år och jag har bara spelat pingis på fritids i mellanstadiet och på julafton med släkten, hehe... Men man kan ju inte förvänta sig att vara bra på nåt innan man ens lärt sig det. Jag kommer bli bättre med tiden, ju mer jag spelar, men just nu är jag den sämsta och det är ju inte alltid det roligaste. Men men.

Idag pratade jag med min familj (i Sverige) för första gången sen jag åkte, och det kändes bra. Vi Skypade, och det kändes jättekonstigt att prata med dem först - jag har ju vant mig nu vid att inte bo eller prata så mycket med dem, och att det kommer vara så i ett år, och nu plötsligt skulle vi prata med varandra, ansikte mot ansikte (typ). Men konstigthetskänslan gick över efter typ 30 sekunder och sen var allt bra. Annat än att prata med dem har jag ingen koll på vad som händer i Sverige. Jag har försvunnit från nästan alla sociala medier och har inte pratat med mina vänner från Sverige. Men jag tror att det är för det bästa, för jag vill leva (både fysiskt och psykiskt) här i Frankrike under det här året och då behöver jag ta avstånd från allt och alla i Sverige. Det är svårt att anpassa ett nytt liv i ett nytt land, med nya vänner och nya upplevelser, när man fortfarande har mycket kontakt med sitt hemland. Jag hoppas det ger lite förståelse om det är någon som undrat varför jag inte hört av mig.

Likes

Comments

Jag har varit i Frankrike i två veckor nu och det känns i helhet bra. Jag bor i en liten by, Beaulieu-sur-Oudon, i nordvästra Frankrike och går i skola i den närmaste större staden, Laval. Än så länge har det inte varit svårt att komma till ett nytt land och anpassa sig till en ny kultur, men det är klart att det är annorlunda här än i Sverige. Inte bara att det är ett nytt land, men även att jag kommer från Sveriges största stad till en liten by med 500 invånare spelar roll för de skillnader (och likheter) jag upplever.

Skolan känns känns bra. Jag förstår långt ifrån allt som sägs på lektionerna (även om jag faktiskt förstår betydligt mer nu än de första dagarna), men jag har träffat väldigt trevliga personer både i och utanför min klass så det är inte så farligt. De gör det kul att vara i skolan. Mina favoritlektioner är engelska, matte och idrott, eftersom det är de lektionerna jag förstår mest. De i min klass tycker att jag är tvåspråkig med min engelska, vilket jag tycker är väldigt smickrande :), även om jag själv inte anser att jag är det. Engelskan är inte särskilt utmanade för mig, men det är skönt att för omväxlings skull vara bäst i klassen på något ;), på resten av lektionerna sitter jag och inte fattar någonting. Dagarna är väldigt långa här jämfört med hur det såg ut för mig i Sverige förra året, då jag började ca 8:30 och slutade 14:00 nästan varje dag. Här går jag från 8:00 till 16:30/17:15, men det gör mig inget, det här året är ju ändå till för förändring. Apropå förändring - skolmaten. Visserligen kostar måltiderna här, men ooooj vad de är goda! I skolan äter man (liksom i hemmet och överallt annars) en förrätt, huvudrätt och efterrätt (vid varje måltid), och till maten får man färskt bröd, vilket nästan alltid är baguette. Jag har ännu bara gått i skolan i två veckor, men hittills har skolmaten varit god varje dag, varje dag! Förrätten är vanligtvis grönsaker av något slag och huvudrätten består av något slags kött med friterad potatis, ris, m.m. till. Till efterrätt kan man välja alltid välja att ta ett litet yoghurtpaket eller någon av de andra efterrätterna, som varierar från dag till dag. Det kan vara en muffin, crème brûlée, eller någon god kräm. Det finns också alltid frukter som man kan välja att ta istället. Jättegott helt enkelt. Jag ser alltid fram emot skolluncherna eftersom de är så goda (ingen överdrift).

Det känns som att min franska blivit avsevärt bättre sen jag kom hit för bara två veckor sedan, även om jag är långt ifrån flytande. Men jag kan prata med större lätthet nu, och har lärt mig en massa nya användbara ord. Min familj pratar endast franska, så det är det enda som gäller. Även om det ibland är väldigt jobbigt att inte kunna förklara på engelska när jag inte vet hur jag ska förklara det på franska, hade jag inte velat ha det på något annat sätt. Det har jag insett när jag pratat med folk som kan engelska, att de byter till engelska när jag ber dem upprepa något jag inte förstått på franska. Utan engelskan tvingas jag förklara på franska, och även om det är svårt och jobbigt, så lär jag mig någonting till nästa gång.

Nu vidare till den här helgen, som jag spenderade med min värdsyster och hennes sambo. De bor i Laval, så efter att jag slutat skolan i fredags mötte min värdsyster upp mig och hon och jag promenerade i 10-15 minuter till deras hus. Under kvällen åt vid fajitas och tittade på TV. Sen gick jag och lade mig och fick för första gången sen jag kommit hit sova så länge jag ville, utan att ställa något larm - jätteskönt och välbehövligt. Efter frukost på lördagen gick vi till en marknad, där vi handlade grönsaker och mat. Det var verkligen jättemysigt. Det var en klar dag med lite höstkyla, och det var otroligt, Jag älskar hösten, och när vi gick där över kullerstenen på torget med människor till höger och vänster som köpte färska grönsaker och färskt bröd, kände jag mig magiskt fridfull. Vi köpte galettes (mat-crêpes) som vi åt till lunch när vi kommit tillbaka till huset. På eftermiddagen gick vi runt i Laval och besökte olika turistattraktioner (bl.a. ett museum där vi förutom konst fick se en liten trapetsföreställning) . På kvällen gick vi till centrum ännu en gång för att lyssna på musik och se dansuppträdanden, som är en del av festivalen som pågår i staden just nu. Idag åt vi lunch med min värdmamma innan vi alla besökte två platser till i stan och därefter åkte sa hejdå till min värdsyster och hennes sambo, och åkte tillbaka till Beaulieu. Det har varit en väldigt bra helg, men jag ser också framemot att träffa alla från skolan imorgon, och att äta skolmaten! ;)

Likes

Comments