Idag råkade jag bli vittne till hur 5 barn gav sig på 1 barn. Det var två som höll fast barnet och barnets armar medans de övriga 3 stod och matade slag. Efter ett tag släppte dem taget och sprang iväg och barnet sprang efter väldigt upprört som var helt naturligt. Jag sprang in på berörd rektorsexpedition och berättade vad jag varit vittne till och vi hittade barnet som blivit slaget och pratade med den eleven. Eleven bekräftade att andra barn hade hållit fast armar och slagit eleven och att de inte ville lyssna när ordet "Nej" hade uttalats. Senare under dagen uppsökte jag berörd chef och frågade hur det gått och då svarade den högst ansvariga "Vi har enskilda samtal med dem och reder i situationen, men den eleven som fick slag var inte helt oskyldig heller." När jag frågade vad rektorn menade och påminde att jag bevittnat själva misshandeln fick jag till svar:

"Ja det verkade ha uttalats lite saker tidigare från eleven som blev slagen".
Där och då tappade jag lite hoppet om en bra värld för någon sekund. När vuxna försvarar en gruppmisshandel med
"Det var visst något ord inblandat från den som blev slagen" är det något kraftigt fel. Ungdomarna har en brist på förståelse för hur fel det är att ta till våld som de gjorde. Men de ansvariga vuxna har en brist på förståelse för allvaret i efterhand.

Det är så viktigt att vi tar barnen i samhället på allvar, att vi markerar och lär dem skilja på vad som är rätt och fel.
Att vi visar tidigt att det inte är okej att använda våld för någon har sagt något till oss som vi blir kränkta av.
Ett exempel är en konversation som utspelade sig idag:
Elev: Niklas ta av dina glasögon, du passar inte i dem! De är fula!"
Jag: Jaha, vad tråkigt att du tycker så men varför tror du att jag har dem på mig?
Elev: Det är för att du är blind annars! Men du passar inte i dem.
Jag: Okej, det är ju din åsikt och den har du all rätt att ha. Men om jag tar av mig dem då ser jag ju sämre även om jag inte är blind utan dem, och får jag välja är jag ju hellre ful än blind.
Elev: Men... Erhm... Erhm.....Ja.... Jo..
Sen gick jag.

Just där och då kan jag välja att bli kränkt, i min ungdom hade jag nog frågat vad personens problem var. Men idag är situationen annorlunda. Jag tänker att den här eleven har en brist på förståelse för hur elevens beteende och ord kan påverka andra. Ibland befinner sig ungdomar i situationer som de inte har kontroll över, det som de tänkt från början spårade ur. I slutet är ofta ungdomen den som är mest ledsen av alla. De är ledsna för att de svikit människor runtomkring men också för att de hamnade i en situation igen där de har en brist på förståelse för hur de hamnade i situationen och vilka proportioner och följder det fick. Jag försöker tänka följande i så stor mån som möjligt och inte känna mig kränkt.

"Det är okej, personen förstår inte bättre och det är ingen mening att ta åt sig. Bara för att den personen säger det betyder det inte att det är andra människors sanning eller behöver vara min egen".

För vi väljer ju själva ofta vad vi blir kränkta av tänker jag, människor kommer alltid säga saker och ibland kan man känna sig kränkt och ibland inte. Men det är bara jag själv som kan ta ansvar för hur jag kommer agera därefter.

Ta hand om er och ha en fortsatt fin julvecka!












Likes

Comments

Idag har jag arbetat 1½ månad på mitt nya jobb som socialpedagog på en högstadieskola. Då jag aldrig arbetat inom skolans värld tidigare var jag nervös för ett nytt kapitel i mitt liv. Mina tankar hitintills är att det är väldigt utvecklande och givande att arbeta i skolans värld men även utmanande och komplicerat.
Att se utvecklingen som sker på elever och människor i min omgivning är fantastiskt och känslan av att jag faktiskt gjort en skillnad som jag kan känna när jag kommer hem från jobbet om dagarna är en skön känsla. Att utmana fördomar och rasism som finns men även att jag själv blir varse om mina egna fördomar och tankar på ett sätt som jag inte reflekterat över tidigare. Allt det här med raggarkultur och epatraktorer och andra saker är så annorlunda än hur det var där jag gick i skolan. På min högstadieskola fanns det elever som kom i kostym till skolan och var 14 år.

En dag såg att en elev hade döpt en spellista till "Neger" och jag sa inget om det när jag såg det. Efter en stund skulle eleven byta låt igen och tog upp spellistan och när jag ställde mig bakom eleven nämnde att det var ett annorlunda namn som eleven döpt spellistan till kollade eleven på mig och sa "Niklas, det är inte av dålig respekt mot någon. Jag anser att alla är lika mycket värda och jag hade inget att döpa den till när jag skapade den och hade dålig fantasi". Där och då såg jag att det glimtade till i ögonen på eleven och att tanken kom nog att det inte var ett så genomtänkt namn kanske.

Där och då kände jag"där minsann Jyllhed där var det ett bra möte!".

Att få jobba med människor i olika åldrar kan ju också vara utmanande men också otroligt lärorikt då vi alla kommer med olika erfarenheter och lärdomar. Vi utvecklas och får nya lärdomar i samspelet med varandra också tänker jag.

En dag förra veckan tog jag på mig en skjorta och slips till samt en tröja ovanpå det.
Jag fick frågan av en elev "Varför har du slips på dig om du har en tröja över?"
Jag svarade: "För jag gillar det, varför kan jag inte ha det?"
Elev: För det är ingen mening man ser inte slipsen ju.
Jag: Det är sant att slipsen syns mer om jag inte har på mig tröjan men samtidigt syns ju slipsen uppenbart eftersom du såg den.

Dagen efter tog jag på mig en längre t-shirt med några palmer på och en jacka i amerikansk fotbollsmodell samt en keps på huvudet. Kommentarerna jag fick var bland annat

Kollega 60 års åldern : Niklas du ser sportig ut idag!

En stund efter mötte jag en kollega i 40 års åldern som sa: Här blandar vi och ger, ena dagen skjorta och slips och nästa dag så här

Ungdom i åldern 13-14 år: Niklas, du är kung! Idag vaktar du orten med oss!

Varje dag är spännande då jag inte vet vilka lärdomar jag kommer få eller vilka lärdomar jag kan ge till andra människor i min närhet. Varje dag bjuder också på enormt mycket skratt både med kollegor och ungdomar och jag känner en nyfikenhet som jag inte känt på länge när jag går till jobbet. Men även en känsla av att jag gjort skillnad efter en dag på jobbet som jag aldrig känt i den här omfattningen.

Det var bloggens första inlägg och lite blandade tankar. Lägger till 2 bilder på vilka klädstilar jag hade för att få en klarare förståelse. :)

Tack för läsningen!

/Niklas










Likes

Comments