Allmänt

So it's 03:21 AM here, and I woke up about an hour ago and now I can't sleep. So I am laying in my bed, eating a protein bar and thinking about how happy I am to be here and how excited I am about life right now. I already love this place, and I am sure I'll have the time of my life.

But now I'll try to sleep again, since I would really need to be well rested tomorrow.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Okay, since I am writing this on the airplane on my way to Los Angeles, I figured I should write in english. Not because anyone englishspeaking will read this, but just to prepare myself. So what am I doing? I am laying down at the seats, on my stomach, in the middle of the plane, after (during) a smooth flight to La la land, where I will spend the next couple of months doing (finally) my SRD. And of course, hopefully, I will also be able to put in some time going to a boxing gym (after finding one.

Because this is what is most important for me in life. At least now. Doing Scientology, traveling the world, and practice boxing. And I'm so fucking happy that I'm doing this right now. Because life is right now, and you just got to live it. And that's what I'm doing. And I hope this will make me live even more in present time. Because that is where life is happening, right? Even though it is nice to look back, and important to look forward, you have to live in the now.

So, what do I feel right now? Well, to be honest I am a bit nervous. I am going by myself to a city where I have never been and where I don't really know anyone. But at the same time, I am super excited, and I know everything will work out well, and that I will have such a good time on this adventure.

  • 134 Readers

Likes

Comments

Motivation och inspiration

Tidigare idag var jag ute på en långpromenad i skogen med min hund, och med Framgångspodden i hörlurarna. Det var Petter som intervjuades, och jag fastnade vid något han sa, och började tänka lite. Han snackade om balans, om att få saker att gå rätt, och om att ha kul på vägen.

Jag är en målmedveten person, med många drömmar och en enorm drivkraft. Vill jag något, så är jag duktig på att vara diciplinerad och kämpa i riktning mot målet. Och det är något jag är stolt över, men som samtidigt kan sätta krokben för mig. För ibland så glömmer jag bort att ha kul på vägen. Och vad är meningen med mål och drömmar, om vägen dit inte är rolig? Vad är meningen med att kämpa, om man ändå bara kollar framåt när man uppnår sitt mål, istället för att stanna upp en sekund och njuta?

Jag har gått i den fällan många gånger. Tillexempel om jag satt upp ett mål om att gå ner i vikt och deffa till mig lite. Då kan jag köra på det så hårt, så att allt annat jag tycker om i livet tas bort. Och det är ju förjävligt. För då hänger man upp sitt välmående på en enda sak, och misslyckas man med det så mår man dåligt. Idiotiskt är det. För ofta blir även resultaten dåliga, när man själv mår dåligt.

Har man däremot kul på vägen, lyckas hitta någon slags balans, och samtidigt har diciplin och en jävlar anamma inställning, så kan man göra underverk samtidigt som man mår som en gud. Denna vecka tillexempel, har varit en sån vecka. Jag har verkligen haft en balans mellan saker jag älskar att göra, saker jag måste göra och saker jag vill göra. Jag har varit produktiv, och fått gjort hur mycket som helst. Jag har både jobbat flera timmar om dagen, tränat två gånger om dagen, studerat, varit ute med hunden på långpromenader, lyssnat på podcasts, käkat god mat, hängt lite med familjen och slappat. Jag har jobbat hårt, så jag har unnat mig att ha det nice. Ni vet vardagsnice. Det behöver inte ens vara något speciellt. Men jag har haft kul på vägen. Glöm inte bort att ha det du också.

Likes

Comments

Allmänt

2016 var nog fan det bästa året i mitt liv. Jag var utomlands sammanlagt drygt fem månader. I USA, där jag lärde mig om vikten att vara sig själv och göra vad man tror är bäst, om samarbete och gemenskap. På Kuba, när jag lärde mig om kärlek, att leva i nuet, lycka och frihet. Och i Thailand, där jag lärde mig om diciplin, träning och kämparglöd. Året har varit helt faktiskt nu när jag kollar tillbaka på det. Men vet ni vad? 2017 ska jag göra ännu bättre.

2017 ska jag leva mer i nuet, uppskatta vad jag har, kämpa mot mina drömmar, behandla mig själv och min kropp bra och ha jävligt kul. Jag ska resa så mycket jag kan, studera, lära mig nya saker och utvecklas som människa. Jag ska göra vad jag vill, vad jag tror på och vad som känns bäst. Gör det du också.

Likes

Comments

Allmänt

Januari och det nya året firade jag in i Clearwater, USA där jag hade befunnit mig sedan november året innan. Det var en väldigt lärorik tid i mitt liv, och jag har fina minnen därifrån.

Februari började jag med att åka hem till Sverige för att förnya mitt visum. Jag insåg dock då att jag inte var riktigt redo för USA och att jag längtade hem och ut i övriga världen.

Mars
tillbringade jag i USA velande fram och tillbaka. Hela USA tiden var underbar, svinkul och lärorik, men samtidigt väldigt tuff och prövande. Jag drog iallafall i slutet av mars hem till Sverige och bestämde mig för att lämna USA.

April startade jag med att dra till Kuba och förverkliga en dröm jag länge haft. Jag reste runt hela landet med en av mina närmsta vänner och hade time of my life. Jag träffade även Tony, killen som jag närmsta halvåret skulle ha i tankarna varje sekund.

Maj
firades in fortfarande i Kuba och vid Tonys sida. Men sen var det dags att åka hem till Sverige för familjetid. Min äldsta syster kom hem på besök och jag, mamma och mina två systrar drog på skidsemester och hade lite kvalitetstid.

Juni
tillbringade jag ute på Flaten som lägerledare för sommarlägrena som fritidset jag jobbar på ordnar.

Juli
var nog årets minst händelserika månad. Jag jobbade lite, hängde lite med vänner o familj, tränade och längtade tillbaka till Kuba.

Augusti tillbringade jag vid Tonys sida, på Kuba. Vi hade det helt jävla underbart. Älskade, äventyrade, skrattade och grät.

September
betydde hemfärd till Sverige och hjärtekross. En del tårar, tankar och funderingar. Men september var även månaden då jag hittade Stockholm Kickboxning, vilket jag är evigt tacksam för.

Oktober
var en jobb och träningsmånad. Jag förälskade mig mer och mer i kickboxningen, och i klubben. Jag fick nya vänner och ny motivation. Jag fyllde år, och jag gick min första kickboxningsmatch på KM, som jag vann.

November var ganska lik oktober. Fasta rutiner och mycke häng på klubben. Träningsresan till Thailand närmade sig och jag såg fram emot det som fan.

December
tillbringades i Thailand större delen av månaden. Helt underbart hade jag det. Omgiven av underbara människor, i ett varmt land med sjukt bra träning. Absolut en av de bästa resorna i mitt liv. Sen hem lagom till jul, häng med familj, jobb, bak och lite för mycket mat.

Likes

Comments

Hon bakom bloggen, Kärlek

För snart ett år sen åkte jag till mitt drömland och förälskade mig i min drömkille. Han hade ju fan nästan allt. Oerhört charmig, självsäker, social, populär, glad, rolig, snygg, omtänksam, sjuk på att sjunga och dansa, osv osv osv. Det bara sa klick liksom, och så var det vi mot världen. Han såg mig verkligen, och jag kände mig tryggare än någonsin vid hans sida. Men tiden flög iväg och snart var det dags att tillsammans fälla några tårar och lova varandra att det inte var ett farväl, utan ett vi ses snart.

Och så blev det också. Tre månader senare var jag tillbaka vid hans sida. Jag sov bredvid honom varje natt, och vaknade varje morgon av att han kysste mig. Vi skrattade så att vi grät, och vi pratade om djupa saker. Vi drog ut på äventyr, och vi låg hemma och bara slappade. Vi åt ute ensamma på restauranger, och vi åt hemma hos hans släktingar i fulla hus. Vi dansade och sjöng med en Ron i handen, och vi softade på stränder och törstade efter vatten. Vi kraschade en moppe, vi red två på en häst till en ödestrand, vi drog iväg till andra städer, vi satt ute på nätterna och spelade gitarr, vi älskade, vi skrev en låt och vi badade i ett vattenfall. Sen var det dags för mig att åka hem igen. Denna gången mer övertygad om att vi snart skulle ses igen. Han hade ju lovat det. Han hade ju svurit på att han aldrig träffat någon som mig, övertygat mig varje dag hur kär han var i mig och hur mycket han älskade mig, berättat för mig att jag var kvinnan i hans liv och att han ville ha en framtid, barn och familj med mig.

Men så fel jag hade, och så lurad jag hade blivit. Det fanns absolut inget ansvar i hans löften. Och även fast hans känslor var på riktigt, så kunde han inte leva upp till dem. Han bara slängde ur sig vad han kände för stunden, och fullständigt sket i innebörden. Fullständigt sket i vad det han sa och vad det han lovade betydde. Och han kunde inte förstå varför jag blev upprörd när jag kom på honom med att ljuga. Han kunde inte ens erkänna när jag sa vad han hade gjort. Istället kom han på idiotiska bortförklaringar, och sa att jag sårade honom, fast det egentligen var tvärt om. Sen löste han situationen med tystnad, och sedan höra av sig och låtsas som ingenting. Fegt som fan.

Och även fast jag visste hur han höll på, visste att han rent uppsagt ljög för mig, så var jag ju kär, naiv och blind av kärleken. Jag försökte få det att funka. Jag ville inte släppa honom. Jag ville inte inse att han inte var den jag trodde. För det fanns ju faktiskt någon liten chans till att det han sa var sant, och att allt bara var ett stort missförstånd. Men nej, så var det ju inte. Och jag är så fruktansvärt glad att jag insett det nu. Utan att vara arg och utan att ångra. Jag kollar istället tillbaka på oss som en jävligt rolig och lärorik tid, flinar lite åt hans uppenbara beteende och känner mig stolt över att jag inte längre faller för när han ringer och berättar för mig att han drömde om mig för några dagar sen.

Likes

Comments

Motivation och inspiration, Tankar och funderingar

Det finns sjukt mycket här i världen att skylla på, vad det än gäller. Ödet, din uppfostran, Gud, dina föräldrar, att du blev lämnad när du var liten, att du blivit mobbad, att du är fattig, you name it. Och absolut, saker som dessa kan spela in. Saker som dessa kan påverka, förändra och göra livet enklare eller svårare. Saker som dessa formar dig. Men egentligen så är det ju du, och ingen annan som väljer hur mycket du ska tillåta dig formas. Det är ju du som väljer om du ska lämna över kontrollen till någon annan, eller om du ska behålla den själv.

Du kan ju faktiskt skita i att göra det så jävla enkelt för dig själv. Du kan vara en kämpe. En figther. Du kan ge dig fan på att vara lycklig, att nå dina drömmar, att forma ditt liv så som du har det. Sen är det inte alltid lätt, men det går ju. Man måste bara fortsätta att gå när man inte orkar springa längre. Fortsätta att krypa när man vill lägga sig ner på rygg och ge upp. För då, tillslut, så kommer du flyga. Och även om vi så gärna intalar oss att vi inte kan påverka vad som sker runt om oss, vad som händer oss själva, vad vi blir och hur vi mår, så är ju det en lögn. Egentligen är det bara ett val vi gör. Medvetet eller undermedvetet, men det är ett val.

Likes

Comments

Instagram - Nikitalindblad@nikitalindblad