Header
View tracker

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Jag tror vi alla kan hålla med om att det var en riktig olycksdag för världen igår. Det är helt ofattbart det som har hänt i Paris och det gör ont i mitt hjärta att läsa om det. Hela dagen har jag tänkt på alla offren och dess familjer. Att så många oskyldiga liv ska avslutas på det här sättet...

Det var inte ens allt, under denna fredag den 13e skedde även två jordbävningar i Japan och Mexico, självmordsbombare i Beirut, Libanon och Baghdad. Naturkatastrofer kan vi inte rå för men vart är världen på väg? Var är eran medmänsklighet? Tänk om det var eran familj som dog på det här sättet? Även ni borde väl tycka att familj är värt mer än pengar. Jag skäms över att dela planet med dessa människor. 

Vad man inte heller får glömma är att det här terrordådet i Paris har INGENTING med religion att göra. TERRORISM ÄR INGEN RELIGION! ISIS representerar INTE Islam.

Till er sverigedemokrater, har ni minsta lilla medlidandet för människorna i Paris så borde ni även förstå att det är terrordåd som detta som flyktingarna flyr från när de kommer till Sverige. 

#prayforparis

Likes

Comments

När jag trodde att nu skulle allt bara bli bättre och bättre så fastnade jag igen. Igår fick jag veta att jag kommit in på skolan jag sökt till och igår kväll var jag fullt inställd på att gå till skolan, men vad hände? Jo jag blev kvar hemma. Jag vaknade ganska tidigt och jag började fixa mig och äta frukost osv. Sen helt plötsligt kände jag bara, nej jag vill inte lämna huset idag. Det slutade med att jag stannade hemma och inte gjorde någon nytta alls. Det är såna här dagar som jag blir besviken på mig själv men jag vet inte hur jag ska ta mig ur det. 

Det här händer ganska ofta. Det händer ofta att jag bara ger upp när minsta lilla inte går min väg. Det kan vara så litet som att jag missar bussen på morgonen eller bara har en dålig sminkdag för att jag inte ska vilja lämna huset igen. Jag måste bara påminna mig om att det inte är mitt fel, det är på grund av depressionen. Det kommer att gå över tillslut.

Likes

Comments

Idag fick jag ett samtal från en distansskola som jag har sökt till och de berättade att jag hade kommit in. Jag blev helt varm i kroppen, jag var så glad! Jag börjar nu i januari på Korrespondensgymnasiet, ekonomiprogrammet, inriktning ekonomi, jag kommer fortsätta i år 2 då de räknar med de redan avslutade kurserna. Skolan ligger precis mellan Kalmar och Karlskrona så det är en bit att åka för de obligatoriska momenten, men de är inte så ofta som man måste åka ner dit så det kommer gå att hantera. 

Att gå på en distansskola är det bästa alternativet för mig, jag pluggar som bäst hemifrån och när jag väl har motivation till någonting så har jag disciplin för att kunna plugga hemma utan att störas. Jag hoppas verkligen att det här kommer att fungera så pass bra som jag tror att det kommer att göra men det är bara att vänta och se. Jag är så taggad nu och jag längtar faktiskt tills terminen börjar. Önska mig lycka till! <3

Likes

Comments

För idag fyller min älskade syster Paulina år. Hon har verkligen funnits för mig hela mitt liv trots att hon har bott i USA i flera år nu. Min tatuering som jag har på handleden står för henne, det är en påminnelse att hur långt borta hon än är så kommer hon altid att vara nära mig. 

Grattis kära syster på födelsedagen! <3

Likes

Comments

Ett hjälpmedel för att komma över en depression är träning och motion. Konståkning är faktiskt det enda som jag alltid har ork och motivation till. Jag tränar 9 gånger i veckan trots min depression och 2 av passen är klockan 07:00 på morgonen. När jag är på isen glömmer jag bort alla mina problem, jag mår bra där.

Jag började i konståkning när jag var 7 år och höll på tills jag var 14 år, sen hade jag ett uppehåll på 4 år. När jag sedan erkände för mamma att jag saknade konståkningen var jag direkt tillbaka på isen. Jag hade faktiskt min första tävling på nästan 5 år i lördags.

Mitt tips till alla som är nedstämda eller deppiga är att hitta någon slags träning som får dig att må bra. Det funkar för mig så länge jag tränar, sen när träningen är slut och jag är hemma igen är jag tillbaka igen där jag började men en dag i taget. 

Likes

Comments

Varje dag försöker jag hitta ork att göra någon nytta, mina dagar ser ungefär likadana ut och största delen av mina dagar så sitter jag i sängen med datorn. Ibland har jag lite ork att plugga lite men vissa dagar vill jag bara gömma mig under täcket. Det är så svårt att hitta ork till någonting om man inte har någon motivation, nästan omöjligt. Jag har tröttnat så enormt på att bara vara hemma, det har blivit för enformigt och ensamt, mitt enda sällskap är min katt och hon sover ändå största delen av dagen. Jag kan seriöst inte vänta tills jag får en förändring i mitt liv och faktiskt har motivation att göra någonting, vad som helst...

Likes

Comments

I somras dog min hund Doglas. Han blev nästan 14 år gammal. Han var en Golden Retriever och vi skaffade honom när jag var 4 år. Det sägs att husdjur, speciellt hundar, kan hjälpa när man har depression. Hundar gör en glad och min Doglas var perfekt. När jag var 11-12 år och mina föräldrar skilde sig så var det ingen som hade tid att ta hand om honom tillräckligt. Vi gav bort honom och jag fick träffa honom då och då, i bästa fall någon gång i månaden. Men när han dog stannade mitt liv för en stund. Jag hade förlorat min bästa vän. Det går inte en enda dag utan att jag saknar honom.

När jag fick höra att han hade dött grät jag i flera dagar, jag visste att det skulle hända när som helst, han var gammal, men det går inte att förbereda sig för någonting sånt här. Han var en stor del i mitt liv.

26 juni 2015, 11:45

Likes

Comments