View tracker

det finns en viss typ av kille som säger till sin tjej "jag tycker du är finast utan smink". Alltså finns det killar som ljuger (skoja). SÅ finns det tjejer som säger "jag sminkar mig för mig själv, inte för killar" OCH som faktiskt menar det. TYP JAG.

Jag sminkar mig nästan varje dag. Ibland syns det, ibland syns det inte. Ibland har jag massa blå eller rosaglittrig ögonskugga. Ibland sminkar jag mig så det ser ut som att jag tog en heroinöverdos igår. OCH DET GÖR INTE MIG TILL EN SÄMRE FEMINIST. Det gör mig inte heller till en bättre feminist. Det gör mig bara till någon som har smink som intresse. Det finns folk som brygger öl eller diggar Nietzsche, detta är generellt sett mansdominerande intressen. MEEEEEN har ni någonsin hört talas om någon som varit lite nervös för att hålla ett svenska föredrag om Nietzsche i gymnasiet?? Har ni någonsin stött på en ölbryggare som tycker att det är lite pinigt att prata om ölbryggeri?? OCH NU TILL MITT SISTA PÅSTÅENDE: räck upp en hand om du är jätteintresserad av smink men när någon frågar vad du gillar att göra på fritiden svarar du helst "lyssna på musik, hänga med kompisar". RÄCK UPP EN HAND om du tycker att det känns lite fånigt att erkänna att du kan spendera timmar på sminktutorials och googla krämer och läppstiftsdupes. RÄCK OCKSÅ UPP EN HAND om någon sagt till dig att du sminkar dig för andras skull. Att det är för andras skull som du spenderar timmar med att hitta den perfekta ögonskuggspaletten. Att det är för andras skull som du testar att ha orange ögonskugga. 70-TALSFEMINISMEN RINGDE och ville ha tillbaka sin unkna attityd till kvinnodominerande intressen (SOM RÅKAR HANDLA OM UTSEENDE). Nu kanske någon hostar ett försiktigt att det är knas att tjejers intressen är utseendefixerade. LÅT MIG VÄNDA PÅSTÅENDET. Det är knas att kapitalismen med reklambranschen och skönhetsindustrin i spetsen skapar sjuka ideal som främst riktar sig till unga tjejer. Det är knas att när tjejer OCH KILLAR försöker göra om attityden till smink, att få den att bli erkänd som en typ av konstform ESTETISKT UTTRYCK, möts av skit. "Då är du en dålig feminist". Nä, mitt smink gör mig varken bättre eller sämre. Den är ett sätt för mig att uttrycka mig, precis som med kläder eller hårfärg. Och jag hatar kapitalismen och skönhetshets, jag försöker konstant tänka om kring skönhet och smink. Bryta normer osv. Smink är i princip det enda jag köper nytt och det händer sällan. Smink har ju genom århundraden skiftat mellan att vara manligt och kvinnligt kodad och idag har tyvärr kapitalismen bestämt sig för att tjejer ska vara konsumtionsoffer. Jag förstår hela jiddret om utseendefixering, men jag tycker vi ska vända frågan mot kapitalismen och sminkmärken och jada jada. Istället för att typ shamea eller jiddra med tjejer som sminkar sig. Man blir bara ledsen å arg av att höra att ens intresse är för andra. SORRY MEN BLIR SÅ FCKN TRÖTT PÅ att min kille målar med olja å jag ba gud vad fint och duktig du är, *sätter mig å sminkar mig i en halvtimme och blir fett nöjd* INTE ETT KNYST. ÄR SÅ JÄVLA TRÖTTTTTT. Å detta är väl lite särartsfeministiskt, men sue me för att jag är intresserad av smink och skönhetsvård då. Och jag vill fortfarande störta allt, jämna ut ekonomin, och hit patriarkatet i the balls och utplåna rasism och hbtq fientlighet!!!!!!!!! MEN JAG KOMMER KANSKE STÅ VID BARRIKADERNA MED GUL ÖGONSKUGGA OCH SPINDELFRANSAR OCH VASELIN SOM HIGHLIGHTER (funkar svinbra btw, sjukt fint dagens tips) och jag tänker inte be om ursäkt för det.

här är lite bilder på jag som sminkad och osminkad :)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

tror jag kanske står inför ett val!!! Ska jag spara ut och ha mitt naturliga bruna hår eller bleka eller lägga i nå kul färg?? Fördelen med att ha min naturliga hårfärg är att det blir mycketmycket tjockare än när jag haft det blekt eller färgat. AJa

Likes

Comments

är så jävla stressad över en grej som bekommit mig ganska länge nu. Att jag typ inte har några ambitioner eller mål. Nu kanske någon tänker "men va fan du tänker ju å gör saker". Och det stämmer!! Jag är väl en relativt aktiv person, men jag tror inte jag gör något som jag faktiskt vill göra. Jag är inte stolt över vad jag gör. Jag är väldigt feg. Om jag inte är full. Märkt av en osäkerhet som är väldigt osoft, som jag tror att jag döljer genom att vara typ kaxig. Jag är rädd att jag inte kommer kunna göra mig själv stolt. Jag är rädd att svika mig själv, jag är rädd att jag inte tar vissa chanser som kanske ges mig. Jag är rädd att jag låter mina idéer försvinna. För jag har väldigt mycket idéer om saker nedskrivna på anteckningar på min iphone. Men det kommer liksom av sig. Jag låter idéerna försvinna och förbli endast idéer. Jag vågar inte lita på att dem är bra eller att andra kommer tycka att dem är bra. Så ja jo, jag är feg. Och jag låter min feghet komma i vägen för min kreativitet.

Jag har liksom hållit på med teater sen jag gick i ettan på lågstadiet. När jag, i mitten av gymnasiet, kom på att skådespeleri inte var mitt kall var det som att en sten föll av mitt bröst men ersattes av en betydligt påtagligare ångest. Vad fan är då mitt kall? Och jag tvivlar ju fortfarande på om det var rätt beslut. "man kanske bara ska hoppa på någon folkhögskola". Men jag vet att jag kommer tröttna, för det är inte min grej. MEN VAAAAD ÄR MIN GREJ DÅ???? JAG ORKAR INTE FEGA UR MER. Vad ska jag göra, bara låta livet passera och vakna upp när jag är 50 å ba oj varför gjorde jag inte annorlunda varför litade jag inte på min förmåga. Eller tvärtom, att man vaknar och känner Linnea du borde tagit det lite lugnt och inte hetsat upp dig så mycket. Ibland vill jag tro att allt har en mening. Att det skulle finnas någon typ av mening med att jag är så oambitiös, men det känns också deppigt. Och slött. Det är nog precis vad det är. Slött och fegt. Nää hörrni man får väl gaska upp sig lite i guess. Sluta gnälla och börja göra.


Likes

Comments

alltså jag har ju varit ganska arg hela mitt liv. Ända sen jag kan minnas har jag gjort scener och skrikit, för att sen vara jätteglad och trevlig. Jag kan svänga ganska mycket, men samtidigt som jag blir sådär jäääävla arg så kan jag också vara så jäääävla glad. Min värsta ilskeperiod var ju såklart i åttan. Jag menar, åttan var ju vidrig. Speciellt om man hade kort blått hår och var omringad av victoria secret brudar. Hell on earth. Iom dem och min ilska och typ känsla av utanförskap tidigare började jag utveckla lite kvinnohat. Alltså ibland hatar jag verkligen tjejer och allt som har med dem att göra. Jag vill inte prata om min mens, jag vill inte sitta och fika med er. Och man kan väl tänka att det rör sig om människohat, för jag kan ju verkligen hata killar också. Men det är något vist med tjejer eller hur. Känner mig som en droppe olja i ett glas vatten, jag har så svårt att smälta in med tjejer i grupp.Tjejer kan ju ha ett sätt som är jävligt fjompigt och drygt. Var t.ex på ett event igår, en nyöppnad populär hypad nischad second hand affär. Och skönast att göra på smockfulla event med söders kår av fd nikeshonnar är att bara luta sig mot en vägg, med sin gratisöl i handen och OBSERVERA. Jag blev såklart ganska full snabbt och det är oftast då jag är som mest irriterad på tjejer. Men typ långa tjejer med coola kläder som verkligen inte ser någonstans, som ba tränger sig igenom en folkgrupp och ser ut som att hela världen ligger på knä framför dem. OCH DET KANSKE DEN GÖR, inge fel med det (own it slay gal osvosv skoja fuck d men ni fattar) Jag bara undrar vart ödmjukheten är. Gjorde tjejer busted med att titta på mig (och jag tittar ofta på tjejer ((eller icke binära)) för man blir inspirerad av kanske smink eller nåt, man kanske ler eller till å med går fram å frågar vart ögonskuggan kommer ifrån) MEN IALLAFALL det var som att deras blickar bara hade nå fientligt i sig. Och jag vet att vi inte ska bli bästa vänner, men va faan. Lite schysst stämning kanske inte är rövmycket begärt. VILKEN TUR DÅ att min lillasyster vinglade bredvid mig och skrattade högt. Är vi tjejer rädda för varandra eller hatar vi bara varandra? För jag hatar ju också men det är ett hat som riktas främst mot mig och den rollen jag tar med tjejer i grupp. Det är väl inte nödvändigtvis tjejer jag hatar, men faktiskt. Tänk er ett tight tjejgäng med interskämt. Finns inget läskigare om man själv aldrig haft det. Och att vara på ett fckn event med brudar som typ svänger håret i ens ansikte och tittar snett så fort dem får en chans? Nightmare. (OCH NU KOMMER VI TILL DEN OTROLIGT KLASSISKA DELEN AV CIRKA ALLA MINA INLÄGG DÄR JAG MÅSTE FÖRKLARA ATT STRUKTUREN OCH PATRIARKATET HAR FUCKAT MED OSS. Men, ursäkta en lite trött och irriterad tjej, har vi inte också som individer ett ansvar att typ sköta oss? Har inte vi tjejer också i uppdrag att gå emot strukturen? 

DET TKR IALLAFALL JAG TRALALALALA!!! Ojdå nu handlade inte detta så mkt om min ilska, eller jo det gjorde det väl. Men ska återkomma i ett annat inlägg om varför jag blir arg. Eller har egentligen ett enkelt svar på den frågan; därför. Puss


Jättegammal bild på mig men har typ samma frisyr hee

Likes

Comments

Lät my dearest friend Ebba klippa mitt hår i tisdags!!! Kolla vad fint!!

Ska ju klippa bort allt det blekta och få fram min naturliga hårfärg, så nu ska jag vänta några månader tills det vuxit ut mer. ELLER ska jag klippa det ännu kortare?? Hjääälp. Ska iallafall låta luggen växa ut, stör mig på den väldigt mycket nu.


Likes

Comments

det kanske behöver ta typ fyra år för en att inse vart man varit. Haha vilken platityd. Men fattar ni? Jag har stått med så många kompisar och bekanta och ba "men åh vilken jävla idiot, släpp hen, det där kommer inte leda till nå bra, hen behandlar dig som skit" MEANWHILE i mitt universum händer samma sak. Utan att jag reflekterat över det. Oj jag har typ blivit behandlad på ett dåligt sätt. Och jag vet inte om man kan kalla det kärlek för att man fortfarande försöker. Var det kärlek när jag svalde hans hårda ord och härskartekniker? Var det kärlek när jag grät?

Det är så typiskt. Det är berättelsen om den lilla tjejen och hennes första kärlek. Det är berättelsen om att känna så mycket att man nästan kräks. Det är berättelsen om att se han jämt men bara vilja att han försvann. FÖR DET GÖR FORTFARANDE ONT. och någon gång kanske jag skriver en hämndroman haha. Äsch ska sluta tjata men har lite skrivkramp och för att komma tillbaka behöver jag skitskriva lite.

FÖRLÅT HEJDÅ

Likes

Comments

mmm. Här kommer lite tips på olika klipp eller filmer på youtube hehe, klicka på det understrykna så kommer ni till filmen!!!


Sofia Coppolas debutfilm, kortfilmen Lick the star från 1998


En liten dokumentärfilm om några riot grrrls Dirty girls från 1996


Chloe Sevigny och Kim Gordon (bland annat) startade på 90-talet ett märke som hette X-girl. Dem anordnade typ urbana modevisningar på gatan som happenings, och deras crowd var väldigt "indiekändistät". Här är en liten kortfilm dem gjorde kring denna tid; X-Girl Movie


National Geographics dokumentär Before the flood om miljön, den är intressant men rekommenderar att komplettera den med typ Naomi Kleins bok Det här förändrar allt.


ALLA gamla historieätarna avsnitten finns på youtube!! Roligast e ju 70-talet


Ett fint klipp

Detta klassiska klipp från En Kärlekshistoria

ROLIGT

https://www.youtube.com/watch?v=PpccpglnNf0

GULLIGT

https://www.youtube.com/watch?v=q1mAGQAw3Oc

https://www.youtube.com/watch?v=AGKAMWWkN34&list=PLGPcNjkHbZWAmf62ZZl8d77amX7e2-DXS&index=2

https://www.youtube.com/watch?v=0JboM-STb4E

https://www.youtube.com/watch?v=BdKUybsGELs



Likes

Comments

Visst. Kan lista typ serier jag kollar på ibland:

The Carrie Diaries NETFLIX. OMG så skönt att kolla på något ojobbigt, bara mata in en halvkeff 80-talsskildring.

Midnattssol SVTplay. Lite galen, missat de två senaste avsnitten hehe. Men kan rekommendera

Historieätarna SVTplay. För att det är sjukt intressant

DET ÄR TYP BARA DEM, behöver verkligen tips på bra serier!!! Ge mig <3


Likes

Comments

Men vaaaad är problemet? Varför står vi stilla för? Varför trampar vi på samma ställe? VARFÖR HÄNDER DET INGET MED VÄSTVÄRLDENS UNGDOMAR? Vi är ju den här medvetna generationen eller vad fan man nu ska kalla det. Vi kan få information om läget i världen på 3 sekunder. Vi vet allt om nästan allt. Ändå blundar vi för vissa sanningar som VERKAR VARA föööör jobbiga att ta tag i? Är det därför vi istället fokuserar på dem där små sakerna som sticker i ögat men som egentligen inte spelar såhär asmycket stor roll. Typ att Horrace Engdahl är en mansplainer. Jaha. Det är som att medelklassfeminismen drabbats av nå förnekelseshit. Vi väljer bara att fokusera på kamper som finns i vårt intresse, som kan förbättra vår feministimage, för vi ääälskar oss själva.

När jag säger att jag tycker man ska bojkotta HM dyker det upp en klassfråga iom det. Jag tänker på ensamstående föräldrar som varken har tid eller lust att leta efter andra alternativ i second hand butiker, där HM har blivit en enkel lösning i en krånglig vardag. OsvOSVOSV. Det är ju inte här jag vill att kampen ska starta. Med att utarbetade människor ska utarbeta sig ännu mer genom att bojkotta en affär som kanske underlättat för dem. Jag vill att kampen startar med oss medelklasskids, för vi har tiden. Och pengarna. Men vi väljer att softa vidare i vår softa värld och inte bry oss om något SÅ LÄNGE DET INTE GYNNAR OSS ELLER VÅR IMAGE. Man kanske lägger upp en selfie på instagram lite då å då, med något halvpolitiskt eller feministiskt budskap. Kanske har någon tröja med nå tryck på. Kanske lägger två kronor i en skramlande kopp. Kanske attendar demonstrationsevents på facebook, men dyker aldrig upp. Vi har liksom glömt bort lågavlönade hemtjänstarbetare, utarbetade undersköterskor och strejkande hamnarbetare. Dem behöver vi ju inte bry oss om, det ligger ju inte i vårt narcissistiska intresse. Den kampen gör ju ingeeeeenting för vår sexiga kamp!!! Vi vill ju bara glida runt i weekday kläder och dricka kaffe och läsa böcker vi glömt om ett år!!!!!

Det är så hemskt?? Vad hände? (Marknadsliberalism ofc) Men det är så sorgligt att vi går på den myten om oss själva, att vi har glömt vad saker och ting betyder. Kamp är inte bara en ig-caption. Kamp är motstånd på alla fronter där rättvisan inte gör sig hörd ordentligt. Den ligger inte och puttrar i din 5inist t-shirt. Du står mitt i den. Du är den, du lever i den och den finns i varje val du gör. Du behöver inte konsumera dig den. JOIN THE GAME BARA eller fattar ni? Klart att kamperna inte inkluderar allt jämt. Men klasskaaaaampen är faktiskt en sjuuuuuukt viktig kamp just nu. För arbetare exploateras varje dag, rika blir rikare, fattiga blir fattigare. MEN SITT DU DÄR med din avokadomacka och latte art. Men kom inte å gnäll på att saker är knas när du själv inte väljer att göra något åt det. BOOOOOOM skoja men blir faktisk lite störd på DAGENS UNGDOM. DOCK så känner jag helt amazing eldsjälar, shout out till dem, ni är framtiden. men alla behövs!!!!! Släpp allt som heter typ bakfylla eller "har inte tid" och bara kööööör, det är jättenajs att gå på demonstrationer. Pratade med en bekant om den förra veckan, det var hans första och han sa att det var länge sedan man kände en sådan stark gemenskap. För när man tagit studenten kan man känna sig väldigt ensam och förvirrad. Men i gruppen av människor blir du en del av något större och det kan ge tröst. Man känner sig hoppfull, som att man faktiskt kan förändra saker och ting. OCH DET KAN VI OCKSÅ, TESTA

puss å kram skumbanan hejdå


Likes

Comments