View tracker

Heteronormativ text utifrån mina och andra heterosexuella vänners erfarenheter.


Ibland står man på ett dansgolv med massa andra kroppar och känner sig helt matt. Ibland sitter man vid ett barbord helt i onödan och får ont i magen när man tänker på hur lång tid det kommer ta att komma hem. Ibland sitter man kvar för att man inte vågar, kan, vill, gå hem själv. Och man sneglar på han bredvid en, han som sa att Ja det är klart vi ska bo med varandra, jag älskar dig och vill vara med dig för att du är du. Alla dem där löften kan kännas så jävla bleka. För det enda man vill är att han ska ta ens hand, titta en i ögonen och säga Hörru, nu struntar vi i det här och går hem för jag ser på dig att du är trött och jag vet att du har PMS eller ångest eller utmattning, jag vet att du inte pallar sitta här en sekund till för jag känner dig ute och innan, och jag följer dig och är med dig tills morgonen kommer för jag vet att natten kan vara tung, fylld med ångest och gråt, men jag är här, hela vägen. Men han säger det inte. SÅ BANALT VA en sån enkel handling. Att då och då välja den andra personen, att då och då strunta i ens egna "begär" (begär som endast verkar bestå av att bli aspackad, snacka med folk man inte bryr sig om och komma hem halv fem på morgonen)

Man tänker Fan vad skönt om jag slapp be honom. För man vill ju inte vara den som är den. Som vill gå hem, sova. Hem kanske är den enda trygga punkten man kan komma på just nu, allt annat kanske känns farligt och hotfullt. Eller så är man för full, man kanske är arg också. Man kanske gör något drastiskt, smäller dörren i ansiktet på folk på en tråkig hemmafest och sticker. Pratar med sig själv hela vägen hem och försöker spy på en mörk skolgård. Men man vågar inte gå in i några buskar och böja sig fram, för en full kvinnlig kropp är inte det säkraste att vara en kall fredagsnatt. Man blir rädd, tittar bakom sig hela tiden och kramar hårt om nycklarna i fickan. Ens enda vapen om något skulle hända. Om något faktiskt skulle hända. Man undrar vad han skulle säga då. Om han skulle ångra sig. Om han ens förstår rädslan över huvud taget. Eller är det bara tomma ord på en demonstration om våren. Att vi lovar varandra jämställdhet för att sen glömma alla faror i skuggorna.

Jag låter aldrig mina tjejkompisar gå hem själva på kvällen, sa hon och stirrade in i värmeljuset på bordet. Vi har gått igenom allt det där tunga med heterosexuella förhållanden i ett patriarkat, könsmaktsordningens påverkan på hushållsarbetet osv osv osv osv. Jag tänker på hur lite jag följt mina tjejkompisar hem. Kanske för att majoriteten har partner eller alltid säger Jag klarar mig fint när man frågar. Ja, om killarna sviker, blir arga eller irriterade, eller tycker att deras rätt att få vara ute hur länge dem vill "utan att nån jävla brud ska störa" är större än att följa sin rädda eller för fulla flickvän hem SÅ FÅR VI VÄL GÖRA SÅ SOM VI TJEJER ALLTID GÖR stötta varandra och göra det själva. För jag vet inte hur det är med er, men skulle inte vilja ha något på mitt samvete som jag vet att jag kunde hindra. Panikångest, spy själv, harassment eller kanske skuld. Skuld att man är en krävande och tänkande varelse som inte vill gå själv. Skuld för att man är en människa och kanske lite dum för att man på allvar trodde att han skulle säga allt det där man ville höra.

FÖRUTOM DRAKE DÅ DÅ FÖR JAG ANTAR ATT DET VAR DET HÄR HAN MENADE NÄR HAN SKREV HOLD ON, WE'RE GOING HOME, SHOUTOUTS TILL HAN


Likes

Comments

Han som har det lilla espressofiket vid sidan av Hornsgatan

Ni vet

Inte prick på

Men vid sidan

Nej inte nära Mariatorget

Närmre Hornstull

Ja precis

Exakt där

Han har iallafall blivit galen

Ja det är sant

Gick förbi honom nyss

Han satt på en bänk

Med en espresso i handen

Skrek på ett språk jag inte känner igen

Efter ett tag reste han på sig

Gick rätt ut i väggen

Med espresson i handen

Och det konstiga var att alla bilar stannade

Och ingen blev arg

Likes

Comments

​fick ett sånt vidrigt köpsug. Jag ba "aaaaaah jag har mått så dåligt i flera veckor och väntar på remiss till psykolog och Elmer är inte hemma och har nyss börjat med ångestdämpande, jag förtjänar lite underkläder och smink" Gick in på beautybay och zaful och la massa saker i varukorgen och kände mumma kardemumma. MEN ni kanske vet att mitt nyårslöfte är att lägga mer pengar på mat och upplevelser än kläder och smink. OCH FANIMIG vad najs det kändes när jag KBTade mig själv ur det och gick in på matsmart.se istället och köpte mat!!!! Bland annat 1,5 kg av mitt favoritgodis och såser och grejer. Deras koncept är så vidrigt bra, att man kan köpa mat billigare för att bäst-före datumet håller på att närma sig. Alltså, jag äter jämt mat som passerat bäst-före datumet å jag mår asbra. Sen drog jag fram mina tyger och band och avslutade några "göra om kläder" projekt!! Kan visa bild och hur jag tänker när jag gör om plagg osv. Så ville bara säga: Kan jag, kan ni ;) 


​Och här kommer en länk på en artikel om hur svenska klädkedjor låter syrier som flytt krig sy upp kläder i fabriker i Turkiet för lön som ligger under existensminimum


​och här är en av mina favorit ted gärdestad låtar

Likes

Comments

...vill jag nu kränga till någon av er


Inhandlad på Monki förra året, storlek XS. De hade den i affär i år igen men verkar helt slut, här kan man se mer bilder

http://www.asos.com/monki/monki-faux-fur-hooded-jacket/prd/4723523?iid=4723523&istCompanyId=6f061ed0-7427-4b6c-bb90-987c0bd08468&istItemId=iqrlwrppx&istBid=t&clr=Black&affid=10607&pubref=1248&transaction_id=1026267cf20ac63543377a11749317

Verkar vara utsåld på Asos med, så om man haft ögon på den är detta ett ypperligt tillfälle att slå till!!

Använd cirka 5 gånger, mkt bra skick. Har dock inte använt den på skitlänge, varför vet jag inte, tkr den är superfin.

Hör av dig t mig i kommentarer eller mejl (man kanske inte får göra såhär, försökt kolla runt men hittar inget, AJA contact me vid intresse) puss hej

Likes

Comments

Ja hörni det här med kärlek va. Fyfan. Kärlek kan nog vara bland det värsta som finns. Man blir helt jävla fuckad i huvudet och ser ingenting klart. Helt plötsligt, om man blir tillsammans, ska man liksom leva med någons dåliga sidor och samtidigt lära sig att hantera sina egna. Man ska visa den där skiten för någon annan och hålla tummarna för att den ska acceptera dem, kanske till å med tycka om dem. Svårast är det om man älskar någon så mkt så att det gör ont, man ligger nära med ansiktet och andas in luften som den andra andas ut. Man vänder sig om i sängen och luktar i den andres hår, hämtar vatten till den och samtidigt mår man så jävla dåligt. Man får ångest, vill inte gå upp. Då lever jag liksom för min pojkvän. För man vågar lita på att han älskar en och då får jag en anledning att klä på mig. En anledning att få hjälp, en anledning att sitta och vända ut å in på sin själ för att förstå vad det är som händer. Man andas för en annan för att man inte kan göra det för en själv. Man glömmer sig själv och tänker bara på den andre. Samtidigt är man rädd för att bli rejected. Tänk om han hatar min ångest, mina tårar och oro. Tänk om han vaknar upp en dag, eller kanske möter min blick på en bar å tänker Nä jag förtjänar bättre hon är för jobbig det här är för tungt. Jag tänker på det jämt, att han kommer lämna mig. Så jag går upp å sminkar mig å skrattar hest för att visa att jag fortfarande finns. Att det inte bara är skrik å gråt som är jag. Men sånt ser man väl igenom också. DAGENS FRÅGA: HUR ska man våga lita på pure love när man inte ens kan lita på sig själv?

Likes

Comments

WOHO del 2, spännande.


PÅSK PÅ LANDET och hittade min favoritkeps

färgade ögonbrynen mörka igen

Hello kitty och raggarrand

rockade till det ännu mer NÄR MIN FAVORITÅRSTID KOM, april maj, när det inte är för kallt och inte för varmt. Då mår jag så bra. allt luktar liksom sand 

och jag får plocka fram min mörkgröna skönhet, världens finaste jacka<333

Black flag and fake fur

Keps igen, och den här gången med gulliga flätor

political

så konstig pose??

Sjukaste: det där är inte min jacka och jag minns verkligen inte vems det är??

PONYTAILS and lipgloss

Min favoritansiktsmask: mosad avocado, såååååå gosig

för stor bh

Tågluff!!! Här är vi i Florens tror jag

Berlin, notera det uppstoppade huvudet i bakgrunden

Berlin igen

Budapest

Kom hem med ett jätteglittrigt läppglans och tom mage

Gotland

Gotland igen, ser så jävla sur ut haha

back 2 stockholm!!!! Här är jag antagligen påväg till picknick eller strand pga ryggsäcken

the bitch look

The pregnant look

Flyttade hemifrån och försökte vänja mig vid att sminka mig vid ett stort bord istället för på golvet och här tar den andra delen slut!!!! Sista look-inlägget kommer vara hela hösten å vintern fram till årsskiftet :)

Hejdå

Likes

Comments

​ställer klockan för att fånga dagen lite, försöker meditera i fem minuter, stretcha kroppen för att försöka få igång kroppen. Äter ordentlig frukost och läser och dricker kaffe och försöker verkligen. Sminkar mig och klär på mig kläder för att gå ut, vet inte varför men bara ut. Men det känns fel i hela kroppen, så jag vänder och går hem. Är arg och ledsen på samma gång för ingen anledning i helvetet. Huvudet dunkar och jag vill inte lägga mig å sova, inte ringa någon, ingenting. Jag orkar inte längre. Jag vill leva, jag försöker tvinga mig själv till att leva men allt skriker bara nej. Hela kroppen bara vägrar. Försöker täcka över blemmor och finnar med concealer men det oxiderar och partiet runt näsan går från att vara rött till beige i några sekunder till orange. Försöker med foundation, det blir för tjockt. Blandar ut min foundation med en dagkräm men allt fastnar i torra partier och små rynkor och flikar som jag inte ens visste att jag hade. Inga färger fastnar på mig. Min tunga känns helt sträv och sur, som om jag har ätit massa sura hallonshotsgodisar. Jag ger upp då, jag ger upp då säger jag ju. Kära jävla kropp, hud och hjärna, jag försöker som fan. Men ni går bara emot mig, ni ger mig inte ens en chans att försöka längre. Jag får bara tvätta av allt hela tiden, ingenting får stanna för länge på mig och ute är det jättekallt. Då måste jag ju ha tjocka kläder på mig men varför blir du arg och irriterad, varför är det så svårt att röra sig. Varför blir min lugg alltid fettig och står åt två olika håll rakt ut. Varför känner jag inte hunger, varför orkade jag inte duscha. Mina naglar har skivat sig i typ två veckor nu. Bildas små flikar längst upp på nageltippen och jag skalar av nageln tills den blir så tunn att hela går av. Försöker måla på genomskinligt nagellack för att stärka lite, hjälpa till lite, men nagellacket skalas också av. Vem försöker jag lura ens, mig själv eller. Min kropp finns liksom inte till för mig, den är inte ens min att få skada längre. Jag går upp på morgonen för att jag vill tro att det ska gå. Så går det, ibland till kvällen, ibland några timmar, ibland tills nästa dag. Men sen händer det något, som en liten liten rök framför mina ögon som säger "hit men inte längre". Då bränns det på alla ställen samtidigt. Det är som att ha en svampinfektion i hela kroppen och ingenting hjälper. Någon drar åt mitt huvud och jag försöker säga högt "jag vill leva", den enda sanningen jag kan komma på med mig själv just nu. Jag vill leva. Men inte såhär, jag vill bara att allt ska bli bra igen. Att jag ska bli bra igen. 

Likes

Comments

randig tröja från dummadumma weekday, men förlåt jätteskön å fin tröja å fick den i julklapp och till den ett par svarta begagnade 501'or från Levis

en för stor jacka på det tack å hej <3

​nej jag bara skoja har ångest vände hem allt är en vidrig sörja av snöslaskiga spår i mitt vardagsrum

Likes

Comments