Stod och diskade igårkväll och kom å tänka på min student. Eftersom jag verkar ha nå typ av skrivkramp som går mig på nerverna tänkte jag att det kan väl va kul att berätta om STUDENTEN DÅ.

Tyckte verkligen inte om själva studentperioden, med fester å så. Kändes typ inte bra i magen, för det var så dyrt?? Ska det va så dyrt att ta studenten??? Kom såklart på att det är de där vidriga jävla mellanhänderna och vidriga klubbarna som tar alla cash. Och att man betalar svinmycket pengar för en jättedålig middag innan??? Inte hört nån som varit nöjd med sin studentfest eller middag innan. Fy faan. (Fast min klass studentfest var faktiskt bra, men suss middag) Ska verkligen kämpa för att mina barn slipper den skiten när de ska ta studenten. Iallafall, själva studentdagen började med att jag råkade dra ett tjockt kajalstreck på den tilltänkta klänning jag skulle ha. Som jag kvällen innan brytit ihop för att den inte gick att stryka. Min stackars pappa fick stå i typ en timme och stryka, pga han e strykproffset i vår familj, men inte ens han kunde fixa den. Oddsen var liksom aldrig med mig. Blev så arg att jag tog på mig mitt snobbennattlinne och försökte verkligen mitt bästa med sminket men det kändes verkligen inte som jag. Gav upp och tog min champagne till champagnefrukosten en kille i min klass anordnat på sin gård. Det var så sjukt fint å mysigt, men jag kände mig bara konstig i magen. Och jag hade inte bästa relationen med min klass kändes det som heller, eller minns bara att jag typ fick ta alla bilder på tjejerna som skulle posa men att jag själv inte blev "inbjuden" att va med på bild. Blev typ ganska full med Maja och kunde inte heller riktigt gå i mina skor. Alla bitar föll på plats efter vi tagit den där jävla bilden (där jag ser så sjukt oseriös ut) och jag såg min pojkvän. Vi tog oss liksom igenom trean tillsammans, vi hade gjort det togheter. Världen blev så mer tydlig när han kom emot mig med sitt lockiga hår. Men hela min kropp ville ändå bara därifrån. Jag var så klar med min klass och skola. Sen hängde vi i klassrummet och det togs ännu mer bilder som jag inte var med på och alla skrev i hattarna och helt plötsligt satt vi i aulan. Då fick jag svårt å andas. Hade inte haft panikångest på kanske två år, så blev ganska rädd först. Alla började sjunga och jag började gråta. Kastade mig ut och in på en angränsande toalett. Kunde fortfarande inte andas. Gick ut från toan och försökte gå fram och tillbaka tills jag hittade ett litet utrymme mellan ett skåp och ett fönster utanför vårt klassrum. Ringde Folke och försökte få luft ner i lungorna, syresätta blodet igen och sa att jag inte visste vad som hände, att jag var rädd och bara ville bort, att han kanske borde hämta mig. Han i sin tur försökte få tag på min kille men jag kunde fortfarande inte andas. Tillslut kom en lärare förbi och hämtade skolsyster som försökte andas i kapp med mig men hela kroppen brann ju. Då kan inte ens en skolsyster ta ner en på marken. Usch. Och ingen typ fattade. Alla såg helt tafatta ut tills jag mötte två bekanta i rökrutan som sa att studenten sög och jag bara nickade. Det absolut enda som var kul med studenten var att jag gick ut med bra betyg och studentflaket. SEN KAN FAKTISKT NÄSTAN ALLT DÄRIMELLAN DRA ÅT HELVETE. Alltså till er som ska ta studenten snart eller inom en snar framtid, lita inte på de där jävla företagen som vill "hjälpa" er att anordna allt. De gör allting dyrt och alla har inte råd. DET HÄR INLÄGGET KANSKE SÖG MEN har en ganska passivt aggressiv dag TYVÄRR.

Tror också att ångesten späddes på av den där sjuka teorin om att studenten är den lyckligaste dagen i ens liv. För det är verkligen inte allas sanning. Separationsångest, framtidsångest, att bli lämnad till sitt egna öde, asså det är du som bestämmer nu. Det är fan en märklig och ganska obehaglig känsla för en 19 åring. Speciellt om man är en ganska öm själ som jag. Mådde piss å tänkte "lägg av nu linnea det här ska ju va en jätterolig dag" så var den inte det, blir väl ganska naturligt att få ångest då.

Likes

Comments

I lördags gjorde jag alltså en så kallad "bleach bath". Man blandar en del blekpulver och en del developer med två delar schampoo. Mildare blekning och inte lika slitsamt för håret. Jag använde Manic Panics flash lightning, pga verkade rimlig och prisvärd!! Sov med kokosolja och hade i bleach bathen i typ 1 timme och 20 min :O Ganska länge hehe men kokosoljan skyddade bra och mitt hår hade fin kvalite innan så det var ok. På söndag åker jag till Bali i lite mer än två veckor, så tror mitt hår kommer solblekas ganska mycket där också!!!

Men såhär blev håret iaf!!


Ganska oklar nyans som skiftar i olika ljus, typ ibland sandblont och ibland ljusoranget. Men älskar faktiskt att vara ljusare i håret<333

Idag har jag kollat på "Requiem for the American Dream" med Naom Chomsky på Netflix. Rekommenderar verkligen alla att se den. Pedagogisk och bra om USAs ekonomiska system och demokrati, man blir arg men alltså det är bra att vara arg i dessa lägen. ELDA UNDER ER VREDE KOMPISAR.

Lyssnar på den här och den här


Likes

Comments

THIS GIRL. (Rip) Poly Styrene, sångare i bandet X-Ray Spex.



Likes

Comments

Jag blir så ledsen när jag tänker på alternativen. Alltså levnadsalternativen, som kan kännas så sjukt beklämmande och typ torra. Hela arbetsnormen och hur du ska förhålla dig till vissa skeenden i livet osv. Typ "Du måste ut å resa när du e 20" och "du får inte festa så mkt när du är 35 för det e pinsamt". Det är så jävla trist. Och så sjukt priviligerat att tänka utanför de här normerna, såklart. Jag tycker att det inte borde finnas arbete på det sättet som det gör idag, men för vissa innebär arbetet som det ser ut idag en fristad och pengar. Jag lever på mina sparpengar nu för jag mår faktiskt lite för dåligt för att jobba. Jag har varit på arbetsintervju och fått erbjudanden, men får stresspåslag och svårt att andas av bara tanken. Det är skitjobbigt och klart jag tänkte att mina sparpengar skulle få gå till något annat, men ser inge annat alternativ nu. Och jag tänker inte titta tillbaka på hur det var nu och säga "ja jag mådde ju nå fruktansvärt men jag jobbade iallafall och sparade ihop mycket pengar, till vad vet jag inte". FÖR JAG VET INTE JUST NU jag vet inte om jag kan resa iväg. Det finns lite saker jag behöver greja upp i hjärnan. Jag har sparat sen jag var liten, har alltid varit sjukt bra med pengar. Och jag har alltid sagt till mig själv att pengarna ska användas i nödens lag, när de behövs, å nu behövs dem för jag har ingen inkomst. Känner inte riktigt att jag behöver typ förklara mig men jag orkar inte skämmas så fort någon frågar "vad gör du just nu". Det e väldigt priviligerat att bestämma sig för att inte jobba på några månader. Det är jag otroligt medveten om. Det är också väldigt priviligerat att bry sig så pass mycket om sin ohälsa att man typ sjukskriver sig själv. Men jag har bestämt mig för att försöka hitta jobb i mars, om allt känns lite lugnare då. Tills dess hoppar jag in som barnvakt lite då och då. Det funkar liksom. MEN DET VAR JU INTE DET DET HÄR INLÄGGET SKULLE HANDLA OM.

Det skulle handla om att hitta alternativ till den här världen. Att allt kan kännas så svårt om man inte passar in i mallen som "duktig samhällsmedborgare". Alltså det är därför jag är anarkist!!!! Jag vill se alternativen. Jag vill inte äta jobba sova konsumera dö. Men det är ju typ det alternativet som ges till oss, och försöker du typ leva annorlunda kommer det slå tillbaka mot dig, antingen via byråkrati eller typ vinstintressen. Det skulle ju gå att bo i ett hus med sina kompisar billigt, det gick förut innan marknaden tog över våra val för mycket. Det skulle gå att som konstnär bo i sin atelje, alltså det går och det är fett najs om man vill leva i sin konst, men det är liksom "olagligt" för att nå jävla tomte bestämde att det ska finnas diverse standarder i ett hem. MEN VISSA AV OSS BEHÖVER INTE DET DÄR TOP NOTCH om det betyder att man får leva i konsten. Det skulle gå att lösa bostadskrisen och det skulle verkligen gå att put an end till hemlöshet och kriminalitet och tiggeri. Alltså fattar ni, det är fuuuuuuullt möjligt ur ett materiellt perspektiv, världen saknar liksom inte de resurserna. Om vi, eller makten eller whatever, bestämde sig för att slopa vinstintresse och byråkrati så skulle världen absolut kunna vara det paradis jehovas vittnen tror finns i himlen. Det går att fånga upp vilsna själar och förhindra utanförskap. Saker och ting är inte omöjliga. Det är bara pengar som står i vägen. Problemet är inte att fördela pengarna, problemet är pengar öht. Hela det ekonomiska systemet är problemet. SÅ SKÖNT Å FÅ DET SAGT. Och visst folk kan tycka att man är naiv, jag köper det (höhö). Vi är så vidrigt indoktrinerade i att saker är "omöjliga" för om vi började se potentialen i samhället skulle folket som enad kraft kunna välta omkull hela jävla skiten. Och det är väl det sista politiker och företagsvärlden vill.

DET E DAGS ATT TÄNKA LITE UTANFÖR DEN HÄR KVÄVANDE BOXEN. REMEMBER WHO THE REAL ENEMY IS MVH FOLIEHATTEN :P







Likes

Comments

Den här varma blonda hårfärgen


Den här attityden till life


THESE

Någonting så osexigt som HÅLFOTSINLÄGG TILL MINA CONVERSE


A non-authoritarian society


Clear skin


En chinese-spoon i keramik att massera ansiktet med, läs mer om den typen av massage här


En matt orangebrun ögonskugga, om ni vet någon SÄG TILL



HEJDÅ

Likes

Comments

Det finns mycket vi INTE BEHÖVER ENAS OM men en grej som börjar kännas FÖR VÄSENTLIGT, iallafall in my crowds, är ett nytt typ av kvinnohat. Jag vet, very old fashioned, men nästan starkare än tidigare. Vi snackar typ en ganska zen buddhistisk terror, smygandes, med mycket tålamod. Små råa kommentarer, bitande beteenden, elak ton bakom våra ryggar. SKITCREEPY. Tur att man lärt sig att lukta till sig sånt beteende, vi läser inte genusteorier eller ser feministiska filmer eller lyssnar på feministisk musik för inget. MAN KAN VÄL UTTRYCKA SIG SOM SÅ, att vi såg det komma. Killar väljer alltid killar före tjejer. Diverse "brocodes" gäller, osynliga för tjejer och ickebinära. Ju längre in man gräver, desto tydligare blir de. Och desto argare blir vi. Det e svårt att hänga med killar som gillar att pusha en neråt. Det är svårt att vara nära vän med killar som alltid kommer välja andra killar framför dig. Klart man blivit sårad, klart att jag tänkt "men jag då, varför välkomnar ni inte mig, vi säger ju att vi e nära". Ni ba men gud vad hon kräver. MEN JAG VENNE är det så krävande att be ens "nära vän" stå upp mot killar som beter sig mot en? Är det krävande att få vilja bli sedd för det man ibland tycker att man är, a human, a friend. Men killar gillar att hänga i grupp, och då blir de okrossbara. Vi kan prata hur mkt som helst om killar i grupp, och det HAR JAG, mååånga gånger. Kolla under kategorin "Dumma killar". Killar jobbar tillsammans, då blir det lättare att exkludera. Killar backar varandra, då blir deras kommentarer och beteenden legitima; det sker i grupp, kollektivt, och gruppen har alltid rätt. Oftast leds gruppens "humör" eller "beteenden" av en eller flera "starka ledare" ALFAHANAR om ni så vill. De kan bestämma snabbt jargong, uttryck eller vilka som är "okej" att hänga med, vilka som kan bli accepterade av the crowd. Om någon väljer att gå emot kan han bli lite utstött, ses som en "svikare" ELLER KANSKE GUD FÖRBJUDE TOFFEL. Och jävligast har alfahanarna med de i gruppen som har flickvän (den här texten utgår från heteroförhållanden pga där som patriarkatet visar sig tydligast, i förhållande till relationer)(alfahanen har sällan flickvän å när han väl har det slutar han automatiskt vara alfahane och rollen ges till någon som kanske har mer "balls" eller vad fuck för uttryck de nu använder) men iallafall, POJKVÄNNERNA. De ligger ju faktiskt med fienden (tjejer euw) och de känslor de känner (kärlek, ömhet, vilja till omvårdnad, lycka, eufori kanske) ses också som ett hot, för vi alla vet att en kär kille kanske börjar lyssna på sin tjej. Å väldigt många tjejer är feminister. Väldigt många tjejer visar att de är feminister. Väldigt många tjejer kommer att reagera på jargongen pojkvännens killkompisar har, väldigt många tjejer kommer reagera på beteendet pojkvännens killkompisar har. HELT PLÖTSLIGT SER HON PATRIARKATET I VITÖGAT. Och då kommer hon kanske take action, hon kanske kommer säga ifrån, be pojkvännen säga ifrån och pojkvännen kanske lyssnar. Och här kommer dessa killars rädsla in. Rädsla för att gruppen ska splittras, rädsla för att inte få röka gräs, spela konstiga tv-spel å ta sig på kuken. Kanske handlar det om en rädsla för att bli ensam. Jag önskar att det var så, så att vi kunde få berätta för dem att det inte är så det kommer bli. Men jag vet inte, jag pallar liksom inte gå runt å be för förändring, kämpa för min rätt att få ha killkompisar som tjej. Ibland tänker jag att "nä det är fanimig pure kvinnohat". Och the hate is too much, de små elaka kommentarerna är too much. Att se mina tjejkompisar bli ledsna för bittra beteenden är too much. Jag vill inte hata män, men fan vad svårt ni gör det att tycka om er. Är det då det blir könskrig? Eller? VAD VILL NI, VAD VILL VI

Jag är så jävla tacksam för mina ickemänkompisar. Ni är bäst i världen. MEN GLAD ALLA HJÄRTANS DAG FÖR ALL DEL och jaaa min pojkvän jobbar ikväll så jag sitter och lyssnar på Jösses flickor och dricker rödvin i min ensamhet och hetsar upp mig över killar

en ensam kvinna är bara en slav men tusen systrar kan ställa krav




Galen bild på mig å bästis från i somras (törstande jobbiga tjejer som kräver för mycket)

Likes

Comments

idag e d ju alla hjärtans dag och alla verkar ha lite blandade känslor. Jag har aldrig riktigt haft typ tid att tänka ordentligt på just alla hjärtans dag, eller så bryr jag mig inte eller så fattar jag egentligen inte vad det är. Men jag tycker det e så trevligt med högtider så om jag får chansen att förgylla dagar lite extra JAMEN DÅ TAR JAG DEN CHANSEN.

Och vare sig man e singel eller har partner så kan det va trevligt med lite hot-love-songs am i rigggggght. Så här kommer min alla hjärtans dag present till er, kära hjärtan, en spotifylista hihihi.


Deluxe heter den



Likes

Comments

På onsdag ska jag ha mitt första samtal på Unga vuxna. Är skitnervös, för jag vet ju precis vad jag kommer behöva göra. "Sälja" in mig själv och min ohälsa. Sitta och övertyga sjuksyrra å psykolog om att just jag borde få vara patient hos dem. Så jävla hemskt?? För jag vet att jag inte behöver överdriva och förställa, att jag faktiskt borde få tillåta mig själv att tro att jag förtjänar en plats hos dem. MEN NI VET NÄR MAN HAR EN ANNAN RÖST INOM EN, en röst som säger "du mår inte tillräckligt dåligt, du bara lurar dig själv och andra andra" som om inte den rösten säger en massa annan bullcrap om ens existens OCKSÅ. "du är ful, du är trött du ska inte gå ut för du kanske får ångest och du är bara en börda för alla som måste följa dig hem och krama dig och torka dina tårar med smutsiga tröjärmar, egentligen borde du skada dig själv för du tror väl ingen kommer göra det åt dig, du borde inte äta chips, du borde inte bleka håret för det kan bli fel och fult eller jusste du är ju redan ful så det kan knappast bli värre, du måste läsa ut alla olästa böcker i din bokhylla, du måste skriva hundra miljoner inlägg fast du behöver inte bry dig om att söka skrivkurser för du har inget att säga egentligen." PHEEEEEEEEEEEWWWW vad skönt att få skriva av allt. Spegla ondskan. Fyfan vad tröttsamt det är. Och så ska man sitta och försöka förklara varför man mår så dåligt när man har det så bra. Tänk om de bara ger mig några samtal, tänk om de inte vill gå på djupet? NI MÅSTE GÅ PÅ DJUPET, NI MÅSTE GRÄVA DJUPARE I MIG ÄN VAD NÅGON NÅGONSIN TIDIGARE GJORT för jag står på kanten redo att hoppa. Jag längtar till våren och solen, att vara ute jämt. När det luktar sand och grus och jag kan ha mina nya blå adidas sneakers och kanske nätstrumpbyxor. Jag vill vårstäda och äta glass. Jag vill inte vara rädd eller mellow eller deppig. Jag vill FRIGÖRA MIG SJÄLV. Å jag vet att det inte kommer hända om jag inte put effort in to this, och jag vet att det inte kommer vara lätt och fast vägen verkar lång så ska jag gå med lätta steg så sayonara nu e jag påväg. (e det såhär folk är innan de börjar ta ecstasy?)




Likes

Comments

LOOK

EGENTLIGEN tkr jag att produktlista är ointressant menmenmeeeen

Bas: Lumene CC Primer, Lumene Longwear Blur foundation i Light ivory, Mac prolongwear concealer i NW20, HM cream blusher i Hot Pink, Elf HD puder ööööver

Ögon: Anastasia Beverly Hills dip brow pomade i Ebony, en kakkajal från en marknad i Barcelona kletat på ögonlocken, TYP maybelline mascara

Läppar: Random läppenna från Kroatien och Nyx soft matte lip cream i Aby Dhabi

Blå tröja från Humana och vit bh från Björn Borg

Likes

Comments