Klockan drog verkligen iväg och det blev dags för tidig sushimiddag i humlan.

Dröjde inte länge fören fler tjejer joinade oss med kaffe å cigg

Joanna berättade nåt skärrande

Tillslut hamnade vi på café mix och drack öl, läsk och vin VALET ÄR FRITT.

Största sanningen

Gick in på Coop och köpte jättemkt snacks

Godis, vattenmelon och Julias viftande armar

Här ovanför nummerskylten i hissen brukar Alva gömma godisar innan hon ska ut så att det ska finnas när hon kommer hem från en utekväll, geni

Vi hamnade hos Julia och Alva och kollade film på deras projektor, måste verkligen införskaffa en sån när jag flyttar.

Somnade mellan Alicia å Joanna för andra natten i rad och vaknade till kaffe på sängen<33

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Igår tog jag tunnelbanan (med konstiga byten?) till Karlaplan, närmare bestämt Alicias balkong och badkar. Jag, Joanna och Alicia bytte om till negliger typ?? Och lagade mat och hade sheetmasks och badade badkar och kollade film. Jag är i tillbaka i Stockholm i några dagar och försöker komma i kapp tiden med kompisar och livet. Därför megakass uppdatering, så kan det va tralala. Ska skärpa mig också.

Likes

Comments

för konstig uppdatering. Håller på med lite inlägg som jag tror kan bli bra men har inte så mycket att erbjuda just nu.

Så jag tänkte visa lite kläder jag skulle köpa om jag hade oändligt med pengar.


Den här superblommiga byxdressen från Michael Kors, kostade 20 lök men är nedsatt till 6 :) 100% silke<33

Chanels Le vernis Nail gloss i färgen Rouge Radical. Fantastisk ide!!!! Med genomskinlig färg, älskar det!!!! Kommer kanske köpa det ändå!!!! SKOJA det är limited edition och säljs för typ 350 spänn på Ebay :''''''''( Skulle kännas konstigt att lägga det på ett nagellack. Kanske finns någon "dupe" därute. Jaja


Det här helt otroliga bältet från Prada , som jag inte lyckades få in bild på men ni kan ju klicka in er själva. Så jävla fint. Sorry ni som hatar när människor har djurskinn å så.


Hejsansvejsan, ses snart!!

Likes

Comments



Han säger att det är en skörhet som ringar in mig, håller om mig. Jag vill veta varför men det går inte. Vissa föds med det, kan förvärras av ett tidigt trauma. Jag försöker tänka ut mina trauman. Mamma och pappa som bråkar. Första gången jag hade sex. Jag söker och söker men fattar inte. Vart började det? Första dödslängtan, jag är 8 år. Första gången jag blev kär, det är på dagis och jag har inte lärt mig gå än. Sökandet efter en viss typ av kille som senare fått min hjärna att sända ut varningssignaler redan första träffen. Jag vet precis hur de ska vara för att jag ska känna mig äckligt ointressant och bli febrigt förälskad. Hur jag senare lärt mig tycka om killar som också tycker om mig. Och att det inte får bli för mycket. Aldrig för mycket. Jag vet att en beröring kan betyda allt. Han drar bort ett dammkorn från min lugg, jag vet att jag kommer upprepa handlingen i huvudet hela natten. I natten när jag trevar med handen på nattduksbordet, i mörkret på jakt efter ångestdämpande. Jag tar det så fort jag andas för häftigt. Så fort det suger åt i magen och jag kommer på att jag är ensam. Svullna ögon på morgonen. Jag är less på det, har tröttnat. Men det fortsätter. Skörheten i mig och omkring mig. Jag är rädd att inte kunna bli älskad igen, att ingen kommer vilja ta i mig för att jag är för skör. Går sönder om någon tar i för hårt, nuddar mark. Han försöker leta i min barndom och jag följer efter. Han drar upp saker, vänder och vrider och frågar. Jag nekar allt. Blir rädd att det inte ska vara tillräckligt seriöst. Jag fattar för mycket och till och med det drar ner mig ännu längre ner. Att agera fel och alltid veta att det är fel. Att gå runt och vara fel, känna fel och veta om det. Fortsätta agera fel och vara fel.
Jag tänker på första gången jag hade sex och undrar varför jag alltid återkommer till det. Ingen våldtäkt men visst, han tjatade till sig. Men jag ville väl, eller? Jag vet inte vart definitionen slutar eller börjar. Bara att jag alltid kommer tillbaka till det. Kan inte sluta älta. Var det traumatiskt för mig? Jag googlar trauma. Smärtsam upplevelse, svårhanterligt, stress, överväldigande känslor. Ja jo. Kanske. Men jag var så duktig. Flitig. Svalde allt med hull och hår. Väntade envist. När jag ser hans ansikte mår jag illa, möter aldrig hans blick. Frågar alltid hur han mår och tar hand om svaret men svarar aldrig själv. Var den sommaren början på något? Några månader senare skadar jag mig själv för första gången. Till och med det vet jag är fel. Alla killar jag var med som aldrig visste. Tänk om jag hade berättat, visat. Hade de respekterat mig mer eller mindre då? Jag vågar inte ens tänka på svaret. Bara att det är någonting som har med någonting att göra som blev my actions. Jag låter ordet rulla fram och tillbaka på tungan, det fastnar mellan tänderna och stöter ut illaluktande doft emellanåt. Konstant skör. Ibland ängslig, ibland ångest, ibland illamående. Jag bryter upp beteendet. Ställer mig upp på golvet fast de känns som att golvet ska ge vika och jag följa med. Jag sätter på mig min favoritklänning och höga skor. Sminkar mig knappt, vem bryr sig. Tar mig ut i Stockholm fast jag är rädd, vem bryr sig. Tänk om jag stöter på ex, stöt in i mig då, med axeln, se om jag bryr mig. Se om jag kommer gråta. Jag gråter inte. Äter mat, dricker. Pratar.

Likes

Comments

i typ två minuter men det känns som en eternity. Jag trycker hetsigt för å få upp fler bilder på killar jag kan svepa bort. På Gotland får man bara upp killar som är verksamma inom försvarsmakten, när det var Almedalsveckan fick man upp nazister och mediasnubbar. Jag har massa matchningar men ibland försvinner några, man blir borttagen. Jag undrar vad det är för nervig jävla typ som blockerar en person man aldrig ens pratat med. Och min tinderprofil kan väl inte vara den mest extrema?? Eller? Jaja. Väntar på svar, det händer fckn ingenting här. Tinder är ett rensningsarbete, rensar ut alla idiotkillar för att hitta några små nålar i stacken.

LIVET HÖRRNI

Likes

Comments

Hade glömt hur det kändes
Men helt plötsligt är den lilla rispan på benet där
Jag står bland rosenbuskarna
Med handskar och gummistövlar
Så jag böjer mig ner och trycker fingret mot blodet
Smakar
Samma smak som förut
Samma grej
Samma blod
Ibland glömmer man bort att det flyter på där under huden
Att man fortfarande lever
I rosenbuskarna vid stenmuren
Vi rensar
Som träning, säger mamma
Hon är positiv och glad
Jag är varm, svettig
Blodsmak på tungan
Jag tänker att jag kanske alltid kommer rispa benen på rosenbuskar
Står kvar med blodet i den upprispade huden
Som ger vika
För allt som sticker
Som jag ger vika för onda aningar
Mamma är fortfarande positiv och glad
Jag kör vidare med skottkärran och tänker på smultronen längs vägkanten istället

Likes

Comments

Jag börjar med att promenera, det känns tryggast. Snabba promenader med hög musik, varvar trap med lugnt, punk med nå typ av indie. Går hetsigt förbi betande kor och sjukt stora ängar. Landsvägen kantas av torkade blad och ibland ligger det ormar och solar i gruset. Men jag har inte sett någon hittills. Jag tänker ut scenarion i huvudet när jag tar mig fram, tänker på hur jag vill att allt ska vara. Hur jag vill att det ska bli. Ibland glömmer jag att vara exakt här och nu, jag försöker stanna upp och se vad som är nu och varför det är mest relevant för mig. Min psykolog och läkare är rörande överens om hur viktigt det är att jag mediterar, så jag laddar ner en app och fattar grejen.
På en av de snabba promenaderna börjar det spritta i benen, alltså det knastrar som det där konstiga pulvret man ibland köpte när man var liten och la på tungan. Det var länge sen jag sprang en längre tur, jag tror att jag röker för mycket för att kunna göra det. Men tydligen inte för helt plötsligt har det gått en halvtimme och det känns som att jag kan springa en till. Jag springer varje dag i ett par värdelösa joggingskor. Det är tungt att andas första biten och sen är det som att jag flyger. Jag vill aldrig sluta, snabb promenad en timme sen en halvtimme jogg och sen styrketräning för energin tar inte slut. Den tar aldrig slut och jag tvingar mig själv att ta det lite lugnt nu Linnea för kroppen behöver vila. Men jag är som pappa brukar säga, torsk på det. Helt såld. Jag längtar till nästa springtur, tänker att det kanske blir för mycket att jogga två gånger på en dag men jag ska nog prova någon gång. Solen har blekt håret på mina armar och strött fräknar över hela ansiktet på mig. Solen och saltvattnet bleker ur min toning men jag ska färga det på riktigt när jag kommer hem sen. Ljusbrunt. Jag klarar fler och fler armhävningar per dag, jag vill kunna bära folk på de här armarna. Jag vill kunna springa ifrån folk, jag vill kunna dansa tills det blir morgon. Det är endorfiner, helt kemiskt. Och det är triggande att veta att jag bryter ner kroppen så mycket jag kan för att sen bygga upp den starkare. Att man blir starkare varje dag!!! Jag ska vara som fckn herkules när jag kommer hem!!! Jag ska börja slåss!!! Jag ska bära mina kompisars tunga matkassar hem!!! Jag ska orka vara vaken jättelänge!!! En seger för mig!!! Namaste

Gulliga kor som svalkade fötterna (klövarna??) i vattnet :')

Likes

Comments