Header


DET HÄR MED att säga "bro" och inte "trapp" om trätrallen framför entrédörren, är det något jämtländskt? I vilket fall har vi byggt en ny bro till vår stuga nu - ÄNTLIGEN! Efter veckor utan är det en befrielse att kunna kliva ut på ett normalt sätt och slippa klättra på en ranglig pall.


Jag har inga bilder på det färdiga resultatet just nu, men det kommer. Och jag kan lova att det blev bra! Däremot har jag ett gäng bilder från dagen då den byggdes, en solig, härlig söndag i glada vänners lag.



Min vän Karin och hennes kille Jesper var på besök från Malmö och bidrog med stor entusiasm. Även vår kompis Erik var med och förärade oss med sin närvaro.


Den här bilden är ju dock lite orättvis. Nog för att Johan och Jesper jobbade på fint med trappen, men vi andra satt inte bara och skrattade och tittade på. Det vill jag förtydliga. Det var ett teamwork :)



Vi åt massa gott. Karin hade med sig abborre som de fiskat upp dagen innan. Smörstekt fisk, hårt bröd och goda tillbehör - finns det något godare? Och sen jordgubbar, hembakta skorpor och grädde såklart.



Gäster och god mat = mycket disk. Tycker dock att nydiskat glas och porslin i diskstället är ganska trevligt att se på.



När vi började bli klara märkte vi enligt gammal sed trappen undertill. Nu finns vi kvar på Rosengränd för alltid, förhoppningsvis.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments


NU HAR VI kommit igång ordentligt med våra projekt här på kolonin. Äntligen har vi kunnat skrapa ihop lite tid och ork till att sätta våra planer i verket. Detta har hänt:


Förra helgen kom vi igång med staketbygget. Eller insynsskyddet kanske vi ska kalla det. Som ni ser på bilden så gränsar vår tomt ut mot vägen och även mot koloniområdets parkering. Här passerar även alla kolonister när de ska tömma sina korgar och skottkärror på komposten och alla motionärer som tycker att det är mysigt att jogga förbi de gulliga stugorna. Insynsskyddet är med andra ord efterlängtat! Och rejält. Eftersom marken sluttar och vi vill ha staketet helt jämt upptill blir det rätt högt längst ner (till vänster i bild alltså), där mäter staketet en höjd på över två meter. Längst upp (till höger) är staketet "bara" 1,7 meter. I öppningen där i mitten ska ingången bli. Vi har inte bestämt hur grinden/dörren ska se ut än.

Själva konstruktionen har vi testat och gissat oss fram till hur vi ska göra. Och för att vara två totala nybörjare är vi mycket nöjda med vår insats!


När jag satt på trappen framför huset och blickade ut över trädgården förra helgen såg det ut så här. Ett halvfärdigt staket och en rätt tråkig tomt. med ful gräsmatta och massor med buskar.


Igår däremot såg samma plats ut så här. Några buskar färre och utgrävt för grusgång från grinden till husets farstu.


Och idag, på min 24e födelsedag, fortsätter vi. I regn. Utanför vardagsrumsfönstret gräver Johan just nu för en uteplats, som vi på något sätt ska få till att bli helt plan och jämn och fin. Hur gör man det liksom? Jordhögen växer och växer som ett monster. Och jag gruvar mig för arbetet med att flytta den. Hundratals kilon jord som vi på något sätt ska förflytta bort härifrån. Trädgården ser helt trasig ut och det är svårt att tro att det någon gång kommer bli bra det här. Stundtals är jag rädd att vi tagit oss vatten över huvudet. Två nybörjare utan erfarenhet och med tunna plånböcker liksom. Andra stunder är jag helt övertygad om att vi kommer att få den finaste entrén som koloniområdet någonsin skådat.

Likes

Comments


ÄNTLIGEN HAR ÄVEN Jämtland fått en dos sommar. Minst sagt efterlängtat! Visserligen är den svalare luften och regnet redan tillbaka (vilket jag mest tycker är mysigt), men jag är tacksam att ha fått ladda med lite sol i alla fall.

I lördags åkte jag raka vägen ut till en av de ljuvligaste platser jag känner till efter jobbet. Till mina gudföräldrars underbara gård i Optand. Alla som känner mig vet nog vad jag känner för den platsen. Väldigt, väldigt varma känslor.
Det är inte bara det fantastiska läget, med stor tomt, vacker gårdsbild och glittrande sjöutsikt som gör att jag blir lyrisk när jag kommer dit. Alltså, det vore ju verkligen en minst sagt drömmig plats att bo på. Men det är inte bara det.

När jag tänker på sommar tänker jag på just den platsen. När jag beskriver känslan som jag vill skapa här i mitt lilla torp är det sommarstugan som står på gården i Optand som jag har i bakhuvudet. Min bild av sommar - med trasmattor, lantliga dukar, saft i blåa glas, sol som strilas mellan en svajande trädkrona, grus som krasar under fötterna och sval, sommarstugeluft - kommer härifrån.

Så det är inte konstigt att någon sommar-nerv vibrerar inom mig när jag kommer dit.

Likes

Comments

HUR MÅNGA GÅNGER har jag skrivit här i bloggen om alla de planer som vi har för vårt lilla torp, hintat om och lovat att jag ska berätta? Många.

Har insett att det är så himla himla mycket som vi vill göra här att det blivit svårt att greppa. Allt har snurrat och jag har inte haft en aning om i vilken ände vi ska börja. Att sätta sig ner och skriva upp alla idéer har bara det känts övermäktigt. Men nu har två månader va koloni-ägande passerat och vi börjar landa. Planerna har sorterats och gjorts tydligare. Det som kändes viktigt och prioriterat i början har ersatts av ännu viktigare och ännu mer prioriterade projekt. Så nu ska jag dela med mig lite tänkte jag! Vi börjar med att kika vad som skall göras utvändigt med huset:


  • Först och främst ska huset målas. Huset är nu målat med en slamfärg som är i behov av påfyllning, knutarna, fönstren och dörren är målade med någon akrylatfärg som krackelerat och släppt rätt duktigt.
    Jag hade från början en idé om att måla huset vitt. Anledningen till det är att jag ville att trädgården, blommorna och dess färger skulle ta plats och att huset skulle få ta ett steg tillbaka. Och så var jag nog rätt inspirerad av Elin Lannsjös kolonistuga. Men eftersom huset är målat med röd slamfärg är det nästintill omöjligt att få huset vitt. Så, efter tips från Pernilla (som är gift med min farbror och väldigt bra att diskutera hus och inredning med), som skickade bilden nedan som inspiration, kommer torpet att målas med ny falu rödfärg och så ska även knutarna, fönsterfoder och spröjs målas in i en liknande färg. Dörren kommer nog bli ockragul.


  • Trappen framför dörren ska byggas om. Just nu är den rätt lustigt byggd, tycker jag. Det finns liksom ingenstans att stå när man öppnar dörren, och varför är de två nedersta stegen smalare än det översta?
    Vi kommer att bygga trappen lika bred som hela farstun (alla trappsteg lika breda dessutom! Hehe). På så vis bli entrén mer inbjudande och harmonisk, och vi får dessutom mer plats för krukor och att sitta på.


  • Vi ska anlägga en grusgång och en frukostplats. Det är ju något särskilt med en liten grusgång kantad av vackra rabatter som leder fram till entrén, eller hur? En sådan ska vi göra från grinden till höger om där bilden är tagen och fram till trappen. Till höger om farstun, alltså framför fönstret och den vita spaljén, har vi tänkt gräva göra en grusad yta (som sitter ihop med gången) med plats för ett litet bord och stolar. Det är där morgonsolen ligger på, så självklart behövs en frukostplats!


  • Staketet ska bytas ut. Inte nog med att det är genomruttet och ganska väldigt lutande, så har vi bestämt oss för att bygga något högre. Som jag beskrev i ett tidigare inlägg har vi rätt mycket insyn från parkeringen och folk som passerar, och behöver verkligen ett insynsskydd. Jag var lite sugen på en häck, men det tar alldeles för lång tid innan den vuxit upp, så den idén har jag släppt.
    Jag har sökt runt efter inspiration till ett högre staket i torp-stil och blivit så sugen på att göra något liknande detta, men lite tätare:

Bildkälla.

Ja, det är ju en del att göra. Undrar hur lång tid det kan ta? Vi får helt enkelt se.

Under helgen har vi i alla fall rivit staketet samt börjat borsta och skrapa huset för att snart kunna börja måla. Så vi är igång i alla fall!

Likes

Comments


DEN ALLRA FINASTE BUKETTEN - av ängsblommor och gröna blad i skirt rosa, vitt och ljust försommargrönt - står på soffbordet i det lilla vardagsrummet i mitt lilla sommartorp som jag älskar så himla mycket.


Tänk att jag fick det här.

Ett paradis där blått porslin, trähästar och gamla lakan i spets får skapa den där ljuva sommarkänslan. En trädgård att gå barfora i, se saker växa och andas. En tillflyktsort där det inte alls är svårt att känna sig långt, långt ifrån vardag, stad och stress.

Tänk om jag vetat det för ett år sen.

Likes

Comments

Bilder från UnderbaraClara

IBLAND BLIR MAN inspirerad. Ibland blir man avundsjuk.

Just nu är jag så avundsjuk på alla fina trädgårdar som syns på Instagram, i tidningar, i bloggar. Frustrationen att det är så länge kvar innan det är som jag vill ha det här på Rosengränd gör att jag blir så där ocharmigt avundsjuk och stressad istället för inspirerad och peppad.

Jag är så avundsjuk på UnderbaraClaras punschveranda, den vackra grusplanen framför huset och den fina trappen där pelargonerna får stå i sina terakottakrukor och sola.

Åh. Så orättvis världen kan vara, va.

Likes

Comments


13 MAJ:


19 JUNI:


DET ÄR SÅ häftigt att se hur mycket som kan förändras på bara en dryg månad. Delvis av människokraft (som den målade dörren), men mycket av naturkraft. Längtar redan efter att se lilla kolonin i höstskrud!

På trappen står pelargoner och små, små rosenskäror som jag sådde alldeles för sent. Här finns också tomater och chili. Både mammas och mina plantor. Mammas är höga och smala och blommar redan. Mina är korta, men rejäla och har drivits upp lite långsammare. Men de kommer nog också så småningom.

Tyget i dörren har vi hängt upp för att minska insynen. Mittemot ingången, alltså bakom ryggen på mig när jag tog bilden, ligger parkeringen och föreningens gemensamma hus. Vi har ingen häck, utan bara ett skrangligt staket, vilket innebär att alla som går förbi kan kika rakt in i vårt kök. Insynsskydd var välbehövligt med andra ord.


Likes

Comments

PÅ MITT JOBB i hemtjänsten pratas det minst sagt en hel del väder och vind om dagarna. Vi beklagar oss över kylan, bristen på regn och sommaren som aldrig kommer. Konstaterar surt att så här sen har den väl sällan aldrig varit förut?


Men så får jag påminna mig om att när jag och Johan åkte hem till Jämtland och hälsade på förra året vid midsommar hade syrenen knappt slagit ut än, trots att den blommat över för länge sedan i Karlstad där vi bodde då. Så det kanske inte är så farligt ändå.


Och visst blommar det här ändå. Rosenpionen (som jag tror att det är? Det är en himla djungel det här med pionsorter, det skulle lika gärna kunna vara en herrgårdspion också) har vuxit sig så stor och blommar med 20-30 blommor på varje knöl. Riktigt maffiga buskar med andra ord! Tänk att de såg ut så här för ungefär en månad sen (klick!). Så synd att det inte riktigt var den vackraste sorten jag vet. Jag hade velat ha en mörkröd, fluffig variant. Men bina gillar våra pioner i alla fall, och det är värt mycket.

Dessutom blommar smörbollen, blåklinten, äppelträdet och syrenen och äntligen luktar det sommar. Snart kommer lupinerna, aklejan och liljorna i rabatten. Sen ska jag vänta någon vecka till för att se om något annat roligt dyker upp, innan jag sätter spaden i marken och gräver bort nästan alla rabatter. Självklart sparar jag allt av värde, men det är så mycket ogräs och rötter och markduk och skit i rabatterna här att det är lika bra att börja om.

Så fort jag får tid ska jag berätta om mina planer för trädgården!

Likes

Comments


NU SNURRAR VARDAGEN på på ett sånt otäckt vis. Dagarna kommer och går i en väldans fart och det känns som att allt jag gör är att jobba och göra tråkiga hushållssysslor. Usch.

Jag vill ju vara här på kolonin och måla, gräva, planera, plantera, fixa, vattna. Och njuta. Läsa en bok i lugn och ro. Äta god mat. Känna doften av syrenen som äntligen slår ut. Sola mig tillsammans med tomaterna på trappen,
Jag ser kolonigrannarna gå förbi utanför vårt staket med sina tunga skottkärror och det känns som att de tittar på våra orensade rabatter och vår oklippta gräsmatta och tänker att jag och Johan är två lata ungdomar som inte borde få äga något så värdefullt som världens gulligaste koloni. Och jag vill bara ropa till dem att "SNART! Snart ska vi göra allt det där!". Bara vi får tid och ork och pengar så ska vi anlägga prunkande rabatter, en slingrande grusgång och en tät häck.

Snart. Och jag längtar som bara den.

Likes

Comments


VARDAGSRUMMET. MYSRUMMET.

Inte för att jag tänker att jag ska hänga här särskilt ofta i sommar.
Jag vill vara ute i trädgården och greja. Gå promenader med Lexie i skogen. Sitta på altanen med kvällssolen i ögonen.
Men det är ju rätt fint i alla fall.

Här inne vill vi måla väggpanelen, så nu har jag börjat fundera på färg igen. Vitt? Grått? Beige? Heltäckande färg eller bara en bets? I fönstret skall fönsterbräden upp så att vi får plats med krukväxterna.
Och någon gång i framtiden vill vi öppna upp tacket upp till nock för att få mer rymd. Det är redan gjort i köket av de förra ägarna, och det blir så mycket luftigare (vilket behövs i en sån pytte-stuga som vår). Hur svårt kan det vara? ;-)

Likes

Comments


IDAG HAR DÖRREN i hallen svirat om till svart. Tidigare var den helt naken och väldigt ful, vilket går att se på den här bilden på kolonistugan. Jag är så nöjd, det blev ett sånt himla lyft alltså.

Och ja - det mesta som kommer i min väg just nu blir svart.



Till höger om dörren, när man kommer in i stugan, ser det ut så här. En platsbygd förvaringsvariant, en liten sittplats där Lexie brukar sitta och spana ut och just nu också bostad åt tomaterna som flyttas ut och in, in och ut nu innan det blivit varmt utomhus.

En gullig, ljus och fin liten hall är det. Men förvaringsmöjligheterna är helt värdelösa. Vi har planerat fram och tillbaka kring hur vi ska göra med det. Man måste ju kunna få ta av sig skorna, ställa bort väskan och hänga upp jackan någonstans liksom. Och jag tror att vi närmar oss en lösning! Återkommer!

Likes

Comments


NEJ, DET HÄR gick ju inte så bra. Det var visst inte alls helt enkelt att hålla liv i en blogg när man flyttar ut till en stuga utan internet. Vi ska åtgärda det, för internet kan vi ju inte vara utan i sommar.

Imorgon har vi bott ute på Rosengränd i en vecka. Faktiskt en rätt så jobbig sådan. Det har varit stressigt att knyta ihop både flytt- och skol-säcken. Dessutom har det varit kallt och jag har varit trött. Hoppas att det vänder nu. Det känns som att det vänder nu. Nu ska livet förhoppningsvis få kännas lite enkelt framöver.

Här är lite saker som hänt under veckan:


Vi har skördat våra första rabarber! VÅRA EGNA. Första gången i livet jag skördar rabarber från min trädgård. Bra känsla! De blev till en paj.


Lexie har njutit av livet ute i solen på gräsmattan <3

Vill dock förtydliga att ja, vi hade sol i söndags. Det var skönt! Men i övrigt har vi fortfarande mars-väder här (typ) och jag går faktiskt sönder lite av det faktum att det första året jag har en trädgård så låter våren vänta på sig av bara sjutton. När ska syrenen få slå ut här? Hur ska mina tomater kunna växa om de inte får någon värme? När får jag packa undan dunjackan? Kommer vi att frysa ihjäl?


Och så har jag ätit jordgubbar med grädde för att fira att sista hemtentan för terminen är skriven. Också bra känsla! Det ska bli så ljuvligt att "bara" jobba nu i några månader framöver.

Likes

Comments

Snapshots från lilla köket i stugan.

ÄNTLIGEN ÄR DET dags - imorgon flyttar vi ut till lilla stugan på Rosengränd för att ha världens bästa sommar <3

Och gud, så skönt det ska bli. Den här veckan har varit ÄNNU sämre än jag trodde att den skulle bli. Ingenting har gått riktigt rätt, allting har känt superjobbigt och svårt. Så jag är så glad att det bara är en endaste dag kvar av denna vecka innan det är helg (nog för att jag jobbar på lördag, men ändå).


Likes

Comments



FÖR EN MÅNAD sen, ungefär, hade vi precis fått nycklarna till torpet och jag gick runt i trädgården och undrade vad som skulle dyka upp i rabatterna framöver Häll tummarna för massor med skatter. Nu kan man äntligen börja på att räkna ut vad en del av det som kommit upp är.

Bland mängder av ogräs hittas bland annat pioner! Japp, det är så här de ser ut tidigt på säsongen. Som små, nyvakna penntroll. Åh, vad jag är glad för de små trollen som finns i klungor på fyra olika ställen i trädgården. Undrar vilken färg de kommer bli?

Annat som vi lyckats identifiera är rabarber (som snart är redo att skördas!) (för övrigt är rabarber och pioner väldigt, väldigt lika i ett tidigt skede, jag gick ett par veckor och trodde att vi hade rabarber typ överallt, när det mesta var pioner), hallon, jordgubbar, en blomma som Johans mamma också har i sin trädgård och någon sorts lilja.

Men som ni hör är det mesta fortfarande kvar att upptäcka. Det blir ett gäng spännande veckor som kommer!

Likes

Comments


NY VECKA - IGEN!?

Dagarna bara springer i väg! Och denna underbart soliga helg som gått tog ju slut alldeles för fort. Självfallet har vi hängt ute vid torpet. Rensat rabatter, grillat och njutit av naturen som äntligen börjat vakna till liv här också (såg att i södra delarna av Sverige har syrenen börjat blomma, här har knopparna precis börjat svälla och slå ut..) Älskar den lilla bubblan jag hamnar i när jag är där. Som om vardagen slutar att finnas. Men det gör den ju inte (tyvärr).

Söndagsångesten igår var inte nådig alltså. Denna vecka känns jobbig och tung, och jag ser inte framemot den. Jag ska jobba, skriva klart sista skoluppgiften och packa ihop här i lägenheten. Inte så mycket roligt på schemat med andra ord. Men till helgen hoppas jag på att ha fått bocka av det mesta från tråkiga att-göra-listan för då flyttar vi ut till Rosengränd för sommaren.

Så, nu hoppas jag alltså på en effektiv vecka som flyter på smidigt. Gärna massor med bra sömn och lite halvtrist väder så att jag kan hålla mig inomhus och göra det jag ska.

Och på fredag hoppas jag på att få fira in sommaren i kvällssolen på torpet.

Likes

Comments

Instagram@nikelinds