View tracker

​Ja nog fan var det ett bra tag sen jag skrev något, men det är just det; jag har inte ens haft tid att känna efter öht senaste tiden. Jag är helt enkelt inte van. 

Problemet är att när jag väl stannar upp, andas och känner efter så inser jag att jag inte är särskilt jävla lycklig. Jag har glömt bort vem jag är och allt jag gör, gör jag för andra. Jag stressar upp mig för småsaker som KAN göra andra irriterade om jag fuckar up det etc istället för att sätta mitt mående främst. Jag menar, är det inte det som det är meningen att jag ska göra? Det är mitt liv, ingen annans. Och även om arbete och pojkvän står högt i kurs så ska jag väl ändå inte prioritera dem över mig själv konstant? Vissa saker måste jag lära mig att släppa "Går det åt helvete och nån blir sur så får dom göra det, jag kan inte leva mitt liv för någon annan" . Som nu har jag te.x blivit matförgiftad sista kvällen på Sweden Rock Festival och har haft magkramper som jag bara kan likna vid smärtan jag hade i magen då jag genomgick en abort. Jag har skitit grönt vatten och saker som har frätt som batterisyra- med andra ord har jag mått förjävligt. Spenderade hela gårdagen i sängen förutom då jag var tvungen att gå upp på toa, kutryggig som en gammal kärring, bara för att jag inte ens kunde sträcka på ryggen för det gjorde för ont i magen. SJÄLVKLART kan jag inte jobba i det här skicket! Men vad gör jag? Jo, jag har dåligt samvete och stressar upp mig för jag MÅSTE ju jobba, för jag MÅSTE ju få ihop mina timmar så jag får en vettig lön och jag KAN ju inte svika jobbet så dom måste krångla om i schemat och folk måste ta mina pass. Det är så jävla urdumt att man gör såhär mot sig själv. Det är ju inte direkt så att jag gjort detta mot mig själv för skojs skull? Det har väl snarare att göra med att jag säkert fick en ytterfile sista kvällen där som inte var särskilt välgrillad. 

Det känns som att jag står och balanserar på en tunn jävla tråd med allt ansvar vilandes på mina axlar och jag hittar ingen att lasta av mig på. Jag behöver också andas, jag behöver också få leva utan att oroa mig för ekonomi, om vi ens kommer ha ett hem nästa månad, hur jag ska göra det, hur ska vi lyckas med detta, hur ska det gå med det där etc etc etc. 

Tillslut har man hamnat i ett virrvarr av skrik, panik och allmän skit och man minns inte ens vem man var när man började. Och något som verkligen hjälper mig är att få skriva av mig lite på nätet, få gnälla av mig lite osv. Jag har ingen psykiatriker att gå till och jag känner mig inte bekväm med att spy galla över mina vänner (förutom en och du vet vem du är ;) ) MEN det är ganska uppenbart inte okej att vara ledsen i detta avlånga land. Allt som inte är lagom eller glatt skall sopas under mattan och hyssjas. Tänk dock väl på att man ej får vara för glad heller för då är man skrytsam och det är inte bra heller. Lägger jag upp saker som är ledsamma, må det vara bilder eller texter, så svarar ingen. Och fine, jag lägger inte upp det för att få sympati eller någon som klappar mig på huvudet å säger att "det blir bra." Jag gör det för att få ur mig lite, och för att folk kanske ska förstå lite också varför jag blivit som jag är. Detta är inte en person som jag tycker om, och jag vet inte var den andra människan tog vägen. Jag ursäktar mig inte inför er, för den enda åsikten om mig som behöver vara bra är min egen. Men jag VILL däremot bli förstådd. Jag blir arg när jag tänker på saker som hänt som missuppfattas så gravt att jag vill banka in skallen på varenda människa jag ser. Senaste exemplet är solstinget jag fick på Fredagen på festivalen. Jag blev helt speedad först och sen blev jag ledsen och grät, av div anledningar, och det ska fan mycket till för att jag ska grina på fyllan (speciellt när jag enbart druckit öl), oftast är jag überglad och dampig, men är det någon som jävlas så blir jag oftast arg och väljer att ignorera dem (finns alltid undantag givetvis). Efter detta gick jag å la mig och skulle bli väckt av pojkvännen innan Mötley Crüe. Han försökte väcka mig i tjugo minuter men det gick ej att få liv i mig( återigen: solsting. Man kan ALLTID väcka mig. Är fan den mest lättväckta människan på denna sidan mellansverige), när han drog upp mina ögonlock så såg han bara ögonvitan tom. Och tydligen hade jag skrikit massa otrevligheter åt honom, enligt honom, riktigt otrevliga saker och det hela är inte alls jag. Han visste ju att det inte var "jag" så han tog inte åt sig, problemet är alla som jag antar hörde spektaklet. Folk har inte vett att fråga eller anta att det troligtvis är något annat som hänt utan människor antar alltid det värsta. Just detta har gjort mig mer och mer introvert och hatisk mot andra människor, det har även gjort det så mycket svårare att skaffa nya vänner då jag inte litar på någon.  Det är som att folk har trott det värsta om mig i hela mitt liv och nu har jag tillslut börjat tro det värsta om er. 

Detta är också en extrem stress i mitt liv då man konstant är uppkopplad. Jo jo, visst fan kan jag koppla ner mig och ta bort både facebook och instagram. Problemet då är att jag blir helt ovetandes om div event och konserter som äger rum och det blir också väldigt svårt att hålla kontakten med vänner i andra delar av Sverige och världen. 


Jag skulle ha levt på landet nånstans i slutet på 60-talet.  Bara jag, den jag älskar, en hel flock hundar, en hel ätbar trädgård och tusen brevvänner.. Ah, what a life.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ja, här har ni min morgon: Favoritansiktsmasken, bästa frukosten på länge (Citronkvarg med bär💛) och tro det eller ej, men sen städade jag hela jävla badrummet​. Detta är första tecknet på att jag börjar bli frisk. Så fort jag börjar få tillbaka min energi så städar jag, aldrig fattat varför. Hursom, jag ville skriva idag för att tipsa om denna ansiktsmask som typ räddat min hud från både finnar, stora porer och Perioral dermatit; Röd lera. Blandar den torkade leran med rosvatten till en rinnig gegga och har det på i ca 15 min eller tills det stelnat (förvarning: det stramar satan när det torkar!). Ett bonustips som jag lärt mig först idag som är helt guld!: Applicera ansiktsmasken med en foundationborste. ​Inga mer kladdiga fingrar och gegga under naglarna, plus att det blir jämnare fördelat på ansiktet och mycket mer lättapplicerat. Jag använde en gammal puderborste idag då jag ej äger en foundationborste men det står högt upp på min köp-lista! 

Har även hållt på å krånglat lite med min nyinköpta hallonfröolja som ska användas som solskydd i sommar (spf på mellan 28-50. Tips, tips!). Tyvärr luktar den ladugårdshö och trots överdosering av diverse eteriska oljor (jasmine & sandelträ) så vill den ej sluta lukta bonde. Blir tokig.
I helgen ska jag testa bodyskrubb, som ska göra huden babymjuk och motverka celluliter, gjort på kaffe och oljor! Kommer komma en recension och recept när jag testat😊
Har ni nå tips på hemmagjorda skrubber eller ansiktsmasker so hit me! 

Likes

Comments

View tracker

Har helt ärligt blivit helt manisk vad det gäller växter. Jag sitter minst en gång per dag och googlar om olika sorters jord och husmorsknep för div växter. Idag har jag setat och kollat igenom större delen av Blomsterlandets hemsida och dreglat nästan lika mycket som när jag kollar Ebay eller Etsy. Bekvämt nog så ligger det ganska nära också så på Tisdag när mina pengar kommer så blir det att att dra dit och köpa på mig lite grejer ^^
Solrosorna växer så det knakar och nu börjar till och med chilin komma upp så snart är det dags för att ta ut dem från minidrivhuset och plantera om dem i egna krukor. Kommer inte ha en tom yta här hemma tillslut, haha.
Ska köpa några blompiedestaler och amplar för att spara på plats. Kommer se ut som en djungel här inne tillslut, vilket bara är bra då det kan hjälpa den extremt låga luftfuiktigheten i lägenheten.

Bara min efterlängtade gula minipaprika som inte riktigt vill komma upp än, men jag har hört att de kan ta tid och vara svåra. Så det är väl bara att vänta ut den.
Men att solrosorna växer så fort är superkul! Blev så exalterad imorse(trots sjukdom) att jag rusade ut i köket för att lägga ytterligare fyra torvbricketter i blöt och plantera några fler😌
Så stålsätt er, för kommer jag på besök om nån månad så lär jag ha med mig en solros eller två, haha.


I övrigt så mår jag ganska bra, har som sagt varit mycket stress senaste tiden och på det så har jag nån infektion i kroppen som vägrar bryta ut. Tror den gjort det nu dock, mår verkligen skit. Har feber och skakningar i kroppen, olika kroppsdelar domnar bort lite hipp som happ och hjärnan går inte direkt snabbt. Hoppas det går ur fort, för jag vill fan inte ligga hemma i flera dagar.. Sambon är dock snäll å är iväg för å köpa ingefära och annat bra att ha när man e krasslig. Har även blivit beordrad att mumsa i mig burken med marinerade vitlöksklyftor som står i kylen och väntar på mig... inte mig emot. Vitlök = mums.

Nu ska jag krypa ner i soffan och tycka synd om mig själv.

Likes

Comments

​Idag har jag tränat igen för första gången på en vecka och nu ligger jag i soffan med både täcke och kuddar och dricker O'boy. 
Jag blir verkligen matt efter att ha träffat folk, även om det bara är i en-två timmar. Spelar ingen roll vilka det är, känner mig lika tömd ändå. 
Dock har jag slutat bry mig så mycket om det faktum att jag är ungefär lika socialt skillad som en nykläckt ödla, ( I am the lizzard king?) Det är inte så jävla lätt alla gånger när man verkligen inte förstår sociala samspel, regler förhållnings- eller tillvägagångssätt. Sen kan jag ju inte heller fråga karln min om råd då han har lika lite aning som mig, haha. På ett sätt är det ganska skönt dock.. Jag har länge sett det som mitt värsta handikapp, att jag inte kan lära mig hur man beter sig med folk. 
Har haft så mycket social ångest under mina år att det är nästintill skrattretande och nu.. Nu har jag kommit till en sån där underbar jävla punkt då jag ta mig fan inte bryr mig längre. Å satan vad skönt det är. Jag överlämnar oron och paranoian till er andra.
Jag är smartast i världen, jag är fullkomligt dum i huvet. Jag är skitvacker, jag är helt horribelt ful. Jag kan allt, jag kan ingenting. Jag är en sån jävla tönt, jag är supercool. Jag bestämmer, jag lyder. All of the above and nothing at all.
Tusen saker som jag ej behöver tänka på igen.
​Fy fan vad skönt. 

Likes

Comments

Den senaste tystnaden har berott på, som vanligt, på extrem stress. But that's all gone now! Hoppas vi åtminstone, va?

Jag är fortfarande alldeles för vidbränd i skallen för att formulera en sammanhängande redogörelse för vad tusan jag hållit på med senaste dagarna, men det kommer​. Jag måste bara få tid att andas några dagar. (Långhelg, yay!)

Förövrigt, från det ena till det andra: Hållit? Det korrekta ordet är "hållit", inte hållt. Men det låter så fel. 
Håll, hålla, hållt låter mycket mer korrekt än
Håll, hålla hållit. Det låter som en sån där grej som barn säger fel. Som skärt istället för skurit. Pangkakor istället för pannkakor. Pambiffar istället för pannbiffar. Gumpa istället för gympa. 
Ja, mycket av detta säger jag fortfarande helt fel, men i skrift kan man väl ändå försöka bete sig?
 Eller?

Likes

Comments

Dag 1 ensam hemma. Jag ser verkligen inte fram emot detta, speciellt inte sen den började så drop dead fantabulöst. Somnade om när karln drog iväg imorse bara för att drömma helt horribla mardrömmar i tre timmar.
Jag drömde att jag vaknade upp och hörde honom ute i vardagsrummet så jag gick upp och bort till honom där han satt vid datorn, karln vänder sig om och YAY! Han har inget ansikte.. Då vaknar jag med ett ryck, helt skakig. Inser att det ligger något konstigt bakom våra vita gardiner (för vi har ju vita gardiner? Eller?) i sovrummet som täcker byrån och sekretären, jag sträcker ut handen för att ta i det och BAM, en hand kommer ut och griper tag i min handled och försöker dra mig mot sig. Jag vaknar upp igen, nu måste jag väl ha vaknat på riktigt? Nix. Och såhär fortsatte det. Så när jag väl vaknade på riktigt var jag helt skräckslagen och fattade ej om jag var vaken på riktigt eller om något hemskt skulle hända igen. I all ärlighetens namn så är jag fortfarande inte helt hundra på om jag fortfarande sover eller inte. Blev så jävla skakad att jag haft mer eller mindre ångest hela morgonen. Fy fan.

Karln är iväg i Sandviken med sitt band för att spela in sin andra platta, och han kommer vara borta större delen av veckan. Jag känner mig extremt otrygg i den här lägenheten och sen jag blev av med nycklarna så känns det inte så jävla latjo heller.
Men jag är både stolt över honom och glad för hans skull. Dom har utvecklats en jävla massa sen första plattan, och det säger inte lite eftersom dom redan var grymma då.
Men det betyder inte att det inte kommer bli jobbigt. Det handlar inte om självständighet utan det handlar om brist på trygghet. Dagarna kommer gå galant, det är min eviga nemesis natten som kommer vara ett rent jävla helvete och jag har inte direkt lust att knapra piller varenda kväll. Tror ej det är alltför bra om jag ska va ärlig.


Förövrigt har jag äntligen löst mysteriet med varför jag och alkohol inte är bästa vänner.
Det är ganska simpelt när man väl tänker på det; Alkohol gör mig till en extrovert person, när jag egentligen är introvert. Detta skapar lite väl intensifierade känslouttryck eftersom jag aldrig släpper ut den extroverta personen så hon dampar ju satan när hon väl får komma upp och andas. Och sen får den riktiga jag, den introverta sota för det. 
Så; Alkohol+Introvert= Extrovert =Introverten får ta konsekvenserna. 
Sen mår jag för dåligt nu för att dricka, så jag ska ta en paus. Det får bli folköl om jag ska på ´fest eller dylikt. Känns ganska bra att ha fattat ett beslut. Man ska ej dricka när man är stressad, pressad och tycks genomgå en smärre identitetskris och känner sig mer splittrad än en kraschad spegelvägg.

Nu ska jag sluta gnälla och göra mig redo för jobbet. 
Peace.

Likes

Comments

Blodprovet gick så sjukt otippat bra. Mest lyckade i hela mitt liv faktiskt. Det gjorde inte ett dugg ont, hon hittade en ven direkt och snipp snapp (s)norum och där låg tre fulla rör med blod. Var jävligt noga med att berömma henne som tusan efter det! Haha!
Resten av dagen gick ganska smärtfritt. Jag kom ca tjugo minuter försent till praktiken efter provtagningen, och jag spenderade tiden som var kvar innan lunchen med å skrubba hundbäddar å en del skinnsoffor som står i boxarna och lyssna på Mötley på hög volym medans de andra var ute på hundpromenad. Så skönt.



Har förövrigt blivit helt coco-bananas beroende av Jordklok!

Neembalsam till karln, hampa​balsam, läppstift, kajal, mini hårborste i bambu till mig och en arganolja till oss båda. Allt ekologiskt och No Pooigt 😍 
Är helt kär i deras produkter. Har just duschat och använt mitt nya balsam och det både känns och doftar helt underbart. Samma sak varje gång man får ett paket från Jordklok; jag vill direkt gå in på deras sida och köpa inst lika mycket till. Haha. Självdisciplin, självdisciplin, självdisciplin.​ 

Likes

Comments

Det har varit några dagars uppehåll här men det har sina anledningar. Stressen och pressen har tillslut kommit ikapp mig och jag känner mig mer eller mindre på gränsen till ett nervsammanbrott.
Men jag kommer ta mig igenom det som allt annat,men det kommer ta tid och en jävla massa krigande, för det ör precis så jag ofta känner mig- som en skadesjuten krigare som vägrar ge sig. Det värker, det gör ont, jag kan inte andas, men att ge upp vore värre.



Just nu sitter jag på tunnelbanan påväg till Slussen för att göra något av det jobbigaste jag vet (förutom att gå till tandläkaren då) ; ta blodprov. Mina vener och ådror är så minimala och ligger så djupt att det är ett konststycke i sig att ens kunna lokalisera ens en ynka liten ven. Jag har till och med varit med om att dom varit tvungna att sticka mig minst tolv gånger på olika ställen innan dom hittat något snarlikt en acceptabel åder. Å inte ens då brukar de kunna få tillräckligt med blod för å fylla sina små provrör.
Vad kan jag säga? Min kropp tycker om sitt blod och är inte vidare förtjust i inkräktare.

Likes

Comments

"I love you baby
I mean it more than just
the whole world
And well
when I know your sin
I know your sin
I know your wings
"



När man läser ett ord nånstans som bara PANG! påminner dig om en låt du brukade älska men har totalt glömt bort. Det är en ganska jävla underbart fantastisk känsla.

~.~.~.~.~.~.~.~.~.~.~.~.~.~.~.~.~.~.~

Det har inte hänt något än med mina små bebisar i fönstret men det kan säkert ta ett par dagar, coh jag väntar spänt. Helt knäppt men jag tycker detta är jättekul och det märks att manin har kickat in då jag redan har googlat en massa ang sådd och fröer etc. , bestämt mig för att odla upp en Ökenros från fröer (som förövrigt är en av de finaste blommor jag nånsin sett)

Am I right?
Så jävla fina.
Måste bara försöka få tag i en värmematta/dyna då de behöver värme just när de gror och vår lägenhet är ej den varmaste, tom elementen avger kalluft.
Ska även försöka odla upp körsbärstomater och jag swishade, tidigare idag, över 17 kronor till en liten tant i Luleå för att hon skulle skicka mig fröer till gul minipaprika. När jag snöar in på något, då snöar jag in ordentligt. Men fan så kul det är!
Planerar att så smörgåskrasse, dill, gräslök och basilika också. Ska fan ha en halv djungel i köket när jag är klar. I vardagsrummet med för den delen. Ganska kul att jag börjar få mina manier tillbaka. Först hudvård och nu växter, är jag på väg att go fullblown hippie, månne?
Hur som så är det så kul att ha hittat en hobby som jag också delar med min sambo (han har gått å sneglat på krukorna i fönstret sen igår) som också verkar ganska exalterad över detta. Fatta den dagen då vi kan skaffa hus och har en trädgård.. Kommer ju bli Sveriges största ätbara trädgård, haha. Hallonbuskar, krikonträd och rabarber för hela slanten. 
Lite nervös att jag ska ta kål på varenda planta dock. Jag har haft gröna fingrar en gång i tiden men på det senaste så har det inte gått bra alls. Får inte ens liv i mina orkidéer och de ska ju vara bland de lättaste. Får läsa på och hoppas på det bästa helt enkelt.

Likes

Comments