NiF

ni vet när man tror att livet är som bäst.
Och så bara, rasar allt samman

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag hatar när någon frågar hur jag mår eller om varför jag är ledsen, och jag måste ljuga för de.
För egentligen vill jag inte ljuga för de.
Jag vill att de hör mig, känner det jag känner, ser sorgen bakom mitt leende.
Vill att de märker, så att de kan hjälpa mig.
Ja, jag vill ha deras uppmärksamhet, deras hjälp. Vill säga hur jag känner. Men jag skäms, och jag är rädd på samma gång.
Vill bara att de ska förstå.
För tankarna är tillbaka. Tankarna om livet.
"Är livet värd min existens" "vad är meningen med livet" "är livet värd att leva".
De där jävla självmordstankarna varje gång jag tar ett bad hemma, ser något vasst i närheten av mig, eller piller. Dessa enkla sätt att bara ta slut på den här mardrömmen.
För jag vill inte må såhär. Eller, snarare, jag vill inte finnas mer.

Likes

Comments

Jag vet inte varför saker går snett.

Jag vill veta varför alla skriker på mig, varför alla tröttnar på mig, varför de jag älskar lämnar mig.

Bara ett svar så jag vet, så att jag kan förändras.

För att det gör ont att förlora er.

Men jag väntar fortfarande, väntar på era svar, era samtal där ni säger hur mycket ni saknar mig och vill ha tillbaka mig.

"Ni" och "er" är egentligen inte flera personer. Det är dig jag väntar på. Han, han jag lever för.

Hoppas du saknar mig lika mycket som jag saknar dig. För jag saknar dig så att det gör ont.

Likes

Comments

Jag stirrar på det tomma bladet. Jag försöker komma på något att skriva, men vad finns det att skriva? Jag vet att om jag börjar skriva något direkt från hjärtat så kommer det handla om dig, och jag vägrar låta allt handla om dig.
Jag stirrar på det tomma bladet, jag stirrar i timmar.

Likes

Comments