Det blev vi på ett annat sätt, vi förstod att en gemenskap är det vi behöver. Vi gick ihop och öppnade upp våra armar, hjärtan, hem och sinnen. Alla var skärrade och rädda för det som kanske bara var startskottet.

Barnen utanför Åhlens med Majblommor i högsta hugg och förväntasfulla blickar. Människorna som bara var ute och strosade på den pumpade shoppinggatan för att hitta något fint inför påsken. Föräldrarna med deras barn i handen eller i barnvagn som bara tog en vanlig promenad i Stockholms hjärta. Och alla där emellan.

Det var en helt vanlig fredag, jag gick upp på morgonen, skippade frukosten för jag var tvungen att skynda mig till tunnelbanan, var i skolan, åt min lunch, slutade klockan 14, mina kompisar och jag skilldes sedan åt, de åkte till stan och jag skulle hem och montera resten av mina nya möbler. En helt vanlig fredag som slutade i total panik och skräck. Jag minns hur jag var på bussen vid Solna Centrum och läste på nyheterna att det var en lastbil som hade kört rakt in i Åhlens. Klockan var 14:53 och jag hoppade av bussen och gick ner till tunnelbanan. "Tåg mot Kungsträdgården avgår om 8 minuter."

8 minuter. Vad har hänt? Vad kommer hända? Var är mina kompisar? Är dom ok? Jag måste dit och hitta dom och hjälpa till. Tveksamheten om jag kunde komma in till stan höjdes och minutrerna tickade ner. Min kompis ringer i panik och frågar var hon ska ta vägen. Jag ber henne att ta sig till Kungsträdgården, där jag själv kommer befinna mig om max 10 minuter.

Tåget kommer och jag kliver på. "Tåget stannar inte i T-centralen pga olyckshändelse." Okej, men jag ska till stationen efter, dit kommer jag nog. Tåget rullar in vid Rådhuset och lamporna släcks i hela vagnen. Vad händer nu? "Alla måste kliva av."

Jag går av och går upp på markplan, möts av människor som håller varandra i händerna, gråter och är tysta, det är nästan kusligt vad tyst det är. Sorgen dränker mig och det känns som att hela stan är ett fängelse. Jag kollar Aftonbladet och det ryktas om en terrorattack på Drottninggatan. Den gatan som är mest befolkad och är stadens hjärta. Min hemstads hjärta. Mitt trygga Stockholm hade blivit ett offer för terrorismen.

Jag tog mig ner mot Statshuset och en buss rullade in vid busshållplatsen. "Karolinska Sjukhuset". Perfekt. Jag kliver på och bussen är full till taket, folk är i chock och busschaffören gasar hackigt. Vi kommer till Kungsholms Torg och en kvinna gråter och skriker att vi måste av för att det är en man som skjuter vid Fridhemsplan, inte alls långt ifrån var vi befinner oss. Bussen fylls av panik och jag tar mig av. Går ner mot vattnet och mot Rålis. Jag måste ut ur stan, men hur tar jag mig västerut om jag inte kan ta mig förbi Fridhemsplan.

Jag går upp på Västerbron, går mot DN-huset och ser en buss som går mot Stora Essingen. Om jag tar mig dit kan jag gå över till Alvik. Jag kliver på, lika skräckslagen som förut. Är rädd att bussen kommer bli påkörd på bron och att vi alla faller i vatten. Jag vågar inte yttra mig utan sitter för mestadels tyst. Vad är det som händer? Är någon skadad? Vad kommer hända nu? Vem är det som har utfört detta? Vem sköt vid Fridhemsplan? Går personen lös?

Jag kliver av bussen och tar mig upp på bron som tar mig till Alvik. Det är fler än jag som har valt samma utväg. På den rätt så folktäta gåbron kommer det en bil åkandes i långsam fart. Den får precis plats och med tanke vad som precis hänt kan jag inte tänka något annat. Här finns det ingen utväg. Vad händer om det är samma dåre? Paniken steg ännu en gång men bilen passerade bara, inga pistolskott, ingen dåre, bara en vanlig bil.

Men vad ska man tro? Gärningsmannen är mitt bland oss.

Jag tog mig tillslut till Alvik där mamma stod och väntade. Jag var tvungen att reflektera. Jag uppdaterade Aftonbladet varannan minut och ny information dök upp i appen. Men något som nyheterna aldrig kommer kunna skriva om är individens skräck. För journalisterna var inte där när attentatet ägde rum. Paniken, skräcken, ljuden, skriker, synen, lastbilen och blodet som täckte den då inte så folkfyllda gatan vet de inget om. Folk slängde sig in i butiker, sprang för sina liv och grät över det de just bevittna.

Var det en terrorattack? Är Sverige verkligen nästa offer? Är det verkligen över?

Men trots allt kaos reste sig folk upp, såg till att ingen var oskadd och ringde polisen. Folk tog varandra i händerna och började gå. Den i vanliga fall folktäta gatan började bli tom. Men det som fanns kvar var lastbilen, blodet och sorgen.

När jag väl var hemma blev det så tydligt. Vi tar allt för givet, du antar att du kommer komma hem efter jobbet eller skolan, du antar att din syster eller bror missade samtalet för de hade på ljudlöst och du antar att din mamma eller pappa bara sitter fast i bilkö. Du antar det, men om två sekunder kan allt vara över. Du vet inte.

Söndag, nionde april. Det hölls en manifestation på Sergels Torg. Människor kom och visade sin medkänsla, la blommor längs gatan och på polisbilar. Vi måste komma ihåg att vi är likadana, i sånna här situationer är vi likadana. Vi är alla offer.

Så håll dina nära och kära extra hårt i händerna och ta vara på all tid. För du vet inte vad som kan hända härnäst.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 2 readers

Likes

Comments

Vardag

Ni vet den känslan när man får en stor fet smäll rakt i ansiktet, när de svider i timmar och ansiktet är alldeles ömt. Det är så ångest känns, fast i hjärtat och i hela kroppen. I alla fall för mig.

Ångest är olika hos alla, alla upplever det olika. Vissa upplever panikattacker medan andra gråter tills tårarna är slut. Min ångest är olika från gång till gång, ibland kommer den som en tsunami och andra gånger som ösregn. Oavsett så är ångesten överlägsen, jag kan inte ta död på den. Vissa dagar är bra men andra är hemska. Ibland är det sol och ibland duggregnar det.

Hela inlägget är en metafor men det är endast för att få er att förstå, för att dra en liknelse mellan det som ni kanske inte förstår till något som ni kan förstå och se framför er.

Ångesten är ett monster som inte bor under min säng utan i mitt huvud. Ångesten drar ner mig så fort jag äntligen börjar bli stabil, så fort jag äntligen kan stå upp igen. Då puttar ångesten ner mig på marken. Ångesten tar över mitt liv, den tar över mitt skolarbete, min självkänsla och mitt sociala liv. Jag pallar inte mer. Jag som i vanliga fall kan ta ett skämt, blir så jävla ledsen om någon drar ett skämt om mina brister. För ångesten kan komma från ingenstans, och lämna mig lika frustrerad varje gång.

Psykologer, kuratorer, kompisar, lärare, föräldrar, släktingar, syskon och läkare, ingen kan hjälpa. Ingen kan hjälpa mig utom jag själv. Jag vet att det börjar med mig, jag är medveten om att jag är den enda som kan hjälpa mig. Men jag pallar inte. Pallar inte försöka, pallar inte leva, pallar inte med mig själv. För ångesten dödar mig inifrån.

  • Vardag
  • 23 readers

Likes

Comments

Smink och mode

Vet inte om det står någonstans att jag är intresserad av smink men nu vet ni det! Tänkte i alla fall dela med mig av lite favoritprodukter för att inspirera och tipsa! Sååå lets go!!!!

First off mitt favoritbronzer of ALL times! Har aldrig någonsin älskat en produkt så mycket som jag älskar denna! Den finns att köpa här;https://www.cocopanda.se/product/3036331/the-balm-bahama-mama-7-08-g för endast 149:- just nu!!

Den är i en perfekt färg för både contour och för att få den där "sunkissedlooken"! Finns ingenting att klaga på förutom att den försvinner lite fort från ansiktet om man inte använder en settingspray.

9.8/10

Den perfekta ögonbrynslooken får man verkligen av denna produkt!! Den är superbillig och är verkligen jättebra. Man kan antingen välja att använda vaxet som kommer med eller bara pudret! Finns att köpa lite här och var men kan även köpas här; https://www.lyko.se/wet-n-wild/wet-n-wild-ultimate-brow-kit-ash-brown?gclid=CLuc_cWg09ECFUYtGQodxYAPdg

Håller hela dagen och man får ett snyggt resultat!

10/10

I denna palett finns typ allt du behöver för en supernaturlig look. Perfekt för alla tillfällen! Den är inte jättedyr och har en bra stor spegel på insidan. Lätt att ta med sig och passar de flesta.

Finns att köpa på t ex H&M och Sephora men även här; http://www.madlady.se/sleek-palett-med-ogonskuggor-au-naturel-i-divine.html

8/10

Maskaran som både passar din plånbok och dina ögonfransar (lol). Man får sjukt fina och långa fransar av den. Behövs inte många lager för att få den perfekta looken! Finns att köpa på de flesta butiker som säljer L'oreal men även här; https://www.parfym.se/produkt/8318?gclid=CL3lw6-i09ECFVJJGQodhEUMpA

8/10

Det var de tipsen jag hade för denna gång! Det kommer säkert fler i framtiden. Tack för att du tog tiden att läsa!

puss

Likes

Comments

Vardag

Jag har försökt överleva på energidricka och kaffe de senaste veckorna. Jag har varit en zombie och sovit på lektionerna. Hur gör jag för att överleva denna apokalyps? Alla håller på att förvandlas till någon slags levande vs död varelse som endast går upp på morgonen, går till skolan, åker hem, sover och sedan börjar det om. Men hur mycket jag än sover så är jag ändå en zombie på dagtid? Hur tidigt jag än går och lägger mig så är jag ändå död lagom tills jag kommer till skolan? Jag behöver hjälp, hur botar man sömnbrist?

Vi har praktik nästa vecka och tre veckor framåt. Jag är supernervös men tror att det kommer bli kul ändå. Jag ska praktisera på Cubus och jag kommer med säkerlighet ta sönder något eller starta något slags larm.

Denna vecka har ändå gått jättesnabbt, trodde det var tisdag idag men blev glatt överraskad när mina kompisar pekade ut att det var onsdag. Nu är det bara två dagar kvar till evig sömn, eller ja, till söndag kväll då jag måste bli människa igen för att gå ut på praktik på måndag morgon.

Jag har dessutom tagit på mig någon form av feberfrossa då jag känner mig seg och frussen. Jag kan inte vara sjuk, vill kunna hitta på saker till helgen, sen är det inte jättebra om jag inte dyker upp på måndag morgon.

That's pretty much it for this time. Här är lite bilder från veckan!

puss

  • Vardag
  • 32 readers

Likes

Comments

Vardag

Jag berörde ämnet lätt i första inlägget men tänkte gå in på det djupare nu. Mina föräldrar skilde sig hösten 2013, egentligen inte alls länge sen. Kommer ihåg att jag sedan ett tag tillbaka hade hört de bråka extremt mycket och ville att de i stunden skulle skilja sig. Men när mamma berättade att de inte längre var kära i varandra brast jag på en gång ut i gråt. Kommer ihåg att jag och min bror satt på varsin sida av mamma i våran brungrå soffa i vardagsrummet och kommer ihåg hur luften sögs ur mina lungor så att jag inte kunna andas. Paniken i mammas ögon är obeskrivlig när hon orden hade lämnat hennes läppar. Hela min värld föll samman, som att hela mitt liv hade varit en stor fet lögn. Mamma och pappa älskade inte varandra längre.

Nu i efterhand kan jag förstå allt, jag kan förstå alla känslor som jag kände då, allt från besvikelse, rädsla och någon form av lättnad. I den stunden kändes det som en lögn, en kall lögn som bara var ett skämt, ett sådan man drar när det är första april. Men det var inte första april, det var någonstans i början av september.

Det underliga med det hela var att mamma och pappa bokade en resa för alla oss fyra i januari 2014, cirka fyra månader efter händelsen i den brungrå soffan hemma i vårat kollapsande trygga hem. Men när vi kom hem en vecka senare var kom kaoset tillbaka. Men borde nog inte gå in på detaljer.

Det finns två saker som jag tipsar dig som har skilda föräldrar;

  1. Respektera din förälders eventuella nya partner, så länge du själv blir respekterad av hen. Jag kan av egna erfarenheter berätta att det är ett måste. Man behöver inte gilla den nya partnern men det behövs att man respekterar varandra.
  2. Bli inte mellanhandeln emellan dina föräldrar. Låt de sköta sitt, du valde inte det här.

Idag är det inga problem. Jag älskar mina föräldrar men kan ibland känna att man kanske måste vara ifrån den ena föräldern. Jag känner inget anger mot mina föräldrar och vet att de gjorde det bästa för oss alla. Jag finner inget som helst problem med att bo på två ställen förutom att det kan vara jobbigt om man tappat bort något och man inte vet var man ska leta, men det är nog bara jag som är stökig och klumpig.

Det var det. Hoppas det var lite intressant!

puss

Likes

Comments

Vardag

Den här veckan har varit extremt seg, jag har varit trött konstant. I veckan känns det endast som jag har skömt ut mig på ett eller annat sätt, frågat om "random" personers Snapchat, skrivit pinsamma saker osv osv. Igår klippte jag även min bästa kompis hår. Titeln säger "en One Direction tröja" för att hon bar en när jag klippte hennes hår. Sedan sminkade vi oss i säkert två timmar och tog efteråt massor av selfies. Rätt rolig kväll!

I helgen ska jag säkert träffa någon kompis eller hänga med familjen. Vill egentligen bara sova ut och leta praktikplats. Var på ICA igår men ångra mig direkt när jag kom dit, ska fråga på någon klädbutik i närheten av där jag bor.

Ikväll ska jag kolla på film och umgås med min mamma. Det var längesen så det ska bli supermysigt!!

Tänkte lista veckans bästa låtar! So here they are;

  • Säga mig - Linnea Henriksson
  • No reason - Erik Rapp
  • Issues - Julia Michaels
  • Paris - The Chainsmokers
  • Castle on the hill - Ed Sheeran
  • Shout about it - The Vamps
  • Var är vi nu? - kent

puss

Likes

Comments

Vardag

Första skolveckan är halvklar och jag har börjat insett hur tråkig linje jag har valt och hur jag absolut inte vill bli egenföretagare eller jobba inom service. Så har ansökt till estetprogrammet. Tror dock inte att jag kommer in eftersom att det är "så sent på året", som min rektor sa. Hursomhelst, jag har varit så fruktansvärt trött och arg idag, har dessutom känt mig extremt ful så har inte haft en toppendag.

Nu ligger jag i sängen och har precis startat en tvätt. Ska nog städa mitt superduper stökiga rum och sedan äta nått och sova så att jag är utvilad till imorrn.

Igår så bestämde jag och en kompis till mig att vi skulle ta pendeln till Nynäshamn. När vi väl kom fram så fick vi för oss att gå till färjeterminalen och var sjukt nära på att dra en spontanare till Gotland på en tisdagkväll. Vi hade tänkt att ljuga för våra föräldrar genom att säga att vi skulle sova hos varandra. Men när vi skulle köpa biljetter så berättade kvinnan i luckan att vi har tvungna att vara arton för att boka hotell, och att båtarna inte gick tillbaka förens två dagar senare då det skulle blåsa för mycket. Sjukaste idén även om vi inte fullföljde den. Så ingen Gotlandsresa igår för min del, men det var nog lika bra.

Nu ska jag sluta slösa på din tid!

puss

  • Vardag
  • 42 readers

Likes

Comments