Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 0 readers

Likes

Comments

more than words - extreme

Saying I love you
Is not the words I want to hear from you
It's not that I want you
Not to say, but if you only knew
How easy it would be to show me how you feel
More than words is all you have to do to make it real
Then you wouldn't have to say that you love me
'Cause I'd already know
What would you do if my heart was torn in two
More than words to show you feel
That your love for me is real
What would you say if I took those words away
Then you couldn't make things new
Just by saying I love you

​2:23 am

  • 5 readers

Likes

Comments

Jag har tänkt en del på det här på senaste tiden. Ensamhet är ett sånt jäkla läskigt ord.

Jag är ensam rätt ofta, inte bara fysiskt, alltså det är ingen i min närhet utan också psysiskt. Liksom vem förstår mig? Vem ska jag vända mig till? Vem litar på mig? Vem litar jag på? Svaren kanske borde vara självklara.

Men så sitter jag där, på badrumsgolvet med tårarna i ögonen. Håller för munnen med ena handen och håller krampaktigt i badrumsmattan med den andra. Skakar och andas hackigt. Vem ringer jag? Vem fan ska jag ringa?

Han är bortrest. Mamma jobbar. Kompisarna är upptagna med annat. Vill samtidigt inte visa mig svag. Vill samtidigt att ingen ska veta av mina tårar som nu ligger på badrumsgolvet. Vill inte vara ivägen.

Vill vara ensam men inte känna ensamhet. Vill känna att någon finns men vill inte ha någon i min närhet. Vad är skillnaden tänker du. Skillnaden är att känslan ensamhet är värre än att i stunden vara ensam.

Jag älskar att vara ensam, men jag hatar att känna ensamhet. Att sitta i min säng hela dagen med en bra serie är bland det bästa jag vet. Men att undra vem jag ska vända mig till utan att känna mig ivägen är bland det värsta jag vet.

Jag är rädd att om jag ringer till någon, att jag skäms. Att jag skäms för att jag är ledsen. Att jag sitter där och skäms över att jag är som jag är. Ledsen och ensam.


  • 5 readers

Likes

Comments

Hur härligt vore det inte med sommarlov? Nu är det för visso endast ca 4 veckor kvar men kan inte vänta. De tre första veckorna ska jag jobba men sen är det ledighet x 7 veckor. Så nice!!

I sommar ska jag kanske åka till min familj i Frankrike och till våran husvagn på Åland. Sen ska jag bara chilla och umgås. Är så taggad på sol och värme. Sen fyller jag år också.

Btw, har ni sett Riverdale? Det är egentligen en jättecheesy serie men Cole Sprouse är med, och då är jag nöjd. Tipsar den starkt!!

Här nedan kommer lite bilder på min pojkvän, en solnedgång, jag och en klasskompis!

puss

  • 6 readers

Likes

Comments

Det blev vi på ett annat sätt, vi förstod att en gemenskap är det vi behöver. Vi gick ihop och öppnade upp våra armar, hjärtan, hem och sinnen. Alla var skärrade och rädda för det som kanske bara var startskottet.

Barnen utanför Åhlens med Majblommor i högsta hugg och förväntasfulla blickar. Människorna som bara var ute och strosade på den pumpade shoppinggatan för att hitta något fint inför påsken. Föräldrarna med deras barn i handen eller i barnvagn som bara tog en vanlig promenad i Stockholms hjärta. Och alla där emellan.

Det var en helt vanlig fredag, jag gick upp på morgonen, skippade frukosten för jag var tvungen att skynda mig till tunnelbanan, var i skolan, åt min lunch, slutade klockan 14, mina kompisar och jag skilldes sedan åt, de åkte till stan och jag skulle hem och montera resten av mina nya möbler. En helt vanlig fredag som slutade i total panik och skräck. Jag minns hur jag var på bussen vid Solna Centrum och läste på nyheterna att det var en lastbil som hade kört rakt in i Åhlens. Klockan var 14:53 och jag hoppade av bussen och gick ner till tunnelbanan. "Tåg mot Kungsträdgården avgår om 8 minuter."

8 minuter. Vad har hänt? Vad kommer hända? Var är mina kompisar? Är dom ok? Jag måste dit och hitta dom och hjälpa till. Tveksamheten om jag kunde komma in till stan höjdes och minutrerna tickade ner. Min kompis ringer i panik och frågar var hon ska ta vägen. Jag ber henne att ta sig till Kungsträdgården, där jag själv kommer befinna mig om max 10 minuter.

Tåget kommer och jag kliver på. "Tåget stannar inte i T-centralen pga olyckshändelse." Okej, men jag ska till stationen efter, dit kommer jag nog. Tåget rullar in vid Rådhuset och lamporna släcks i hela vagnen. Vad händer nu? "Alla måste kliva av."

Jag går av och går upp på markplan, möts av människor som håller varandra i händerna, gråter och är tysta, det är nästan kusligt vad tyst det är. Sorgen dränker mig och det känns som att hela stan är ett fängelse. Jag kollar Aftonbladet och det ryktas om en terrorattack på Drottninggatan. Den gatan som är mest befolkad och är stadens hjärta. Min hemstads hjärta. Mitt trygga Stockholm hade blivit ett offer för terrorismen.

Jag tog mig ner mot Statshuset och en buss rullade in vid busshållplatsen. "Karolinska Sjukhuset". Perfekt. Jag kliver på och bussen är full till taket, folk är i chock och busschaffören gasar hackigt. Vi kommer till Kungsholms Torg och en kvinna gråter och skriker att vi måste av för att det är en man som skjuter vid Fridhemsplan, inte alls långt ifrån var vi befinner oss. Bussen fylls av panik och jag tar mig av. Går ner mot vattnet och mot Rålis. Jag måste ut ur stan, men hur tar jag mig västerut om jag inte kan ta mig förbi Fridhemsplan.

Jag går upp på Västerbron, går mot DN-huset och ser en buss som går mot Stora Essingen. Om jag tar mig dit kan jag gå över till Alvik. Jag kliver på, lika skräckslagen som förut. Är rädd att bussen kommer bli påkörd på bron och att vi alla faller i vatten. Jag vågar inte yttra mig utan sitter för mestadels tyst. Vad är det som händer? Är någon skadad? Vad kommer hända nu? Vem är det som har utfört detta? Vem sköt vid Fridhemsplan? Går personen lös?

Jag kliver av bussen och tar mig upp på bron som tar mig till Alvik. Det är fler än jag som har valt samma utväg. På den rätt så folktäta gåbron kommer det en bil åkandes i långsam fart. Den får precis plats och med tanke vad som precis hänt kan jag inte tänka något annat. Här finns det ingen utväg. Vad händer om det är samma dåre? Paniken steg ännu en gång men bilen passerade bara, inga pistolskott, ingen dåre, bara en vanlig bil.

Men vad ska man tro? Gärningsmannen är mitt bland oss.

Jag tog mig tillslut till Alvik där mamma stod och väntade. Jag var tvungen att reflektera. Jag uppdaterade Aftonbladet varannan minut och ny information dök upp i appen. Men något som nyheterna aldrig kommer kunna skriva om är individens skräck. För journalisterna var inte där när attentatet ägde rum. Paniken, skräcken, ljuden, skriker, synen, lastbilen och blodet som täckte den då inte så folkfyllda gatan vet de inget om. Folk slängde sig in i butiker, sprang för sina liv och grät över det de just bevittna.

Var det en terrorattack? Är Sverige verkligen nästa offer? Är det verkligen över?

Men trots allt kaos reste sig folk upp, såg till att ingen var oskadd och ringde polisen. Folk tog varandra i händerna och började gå. Den i vanliga fall folktäta gatan började bli tom. Men det som fanns kvar var lastbilen, blodet och sorgen.

När jag väl var hemma blev det så tydligt. Vi tar allt för givet, du antar att du kommer komma hem efter jobbet eller skolan, du antar att din syster eller bror missade samtalet för de hade på ljudlöst och du antar att din mamma eller pappa bara sitter fast i bilkö. Du antar det, men om två sekunder kan allt vara över. Du vet inte.

Söndag, nionde april. Det hölls en manifestation på Sergels Torg. Människor kom och visade sin medkänsla, la blommor längs gatan och på polisbilar. Vi måste komma ihåg att vi är likadana, i sånna här situationer är vi likadana. Vi är alla offer.

Så håll dina nära och kära extra hårt i händerna och ta vara på all tid. För du vet inte vad som kan hända härnäst.

  • 10 readers

Likes

Comments

Vardag

Ni vet den känslan när man får en stor fet smäll rakt i ansiktet, när de svider i timmar och ansiktet är alldeles ömt. Det är så ångest känns, fast i hjärtat och i hela kroppen. I alla fall för mig.

Ångest är olika hos alla, alla upplever det olika. Vissa upplever panikattacker medan andra gråter tills tårarna är slut. Min ångest är olika från gång till gång, ibland kommer den som en tsunami och andra gånger som ösregn. Oavsett så är ångesten överlägsen, jag kan inte ta död på den. Vissa dagar är bra men andra är hemska. Ibland är det sol och ibland duggregnar det.

Hela inlägget är en metafor men det är endast för att få er att förstå, för att dra en liknelse mellan det som ni kanske inte förstår till något som ni kan förstå och se framför er.

Ångesten är ett monster som inte bor under min säng utan i mitt huvud. Ångesten drar ner mig så fort jag äntligen börjar bli stabil, så fort jag äntligen kan stå upp igen. Då puttar ångesten ner mig på marken. Ångesten tar över mitt liv, den tar över mitt skolarbete, min självkänsla och mitt sociala liv. Jag pallar inte mer. Jag som i vanliga fall kan ta ett skämt, blir så jävla ledsen om någon drar ett skämt om mina brister. För ångesten kan komma från ingenstans, och lämna mig lika frustrerad varje gång.

Psykologer, kuratorer, kompisar, lärare, föräldrar, släktingar, syskon och läkare, ingen kan hjälpa. Ingen kan hjälpa mig utom jag själv. Jag vet att det börjar med mig, jag är medveten om att jag är den enda som kan hjälpa mig. Men jag pallar inte. Pallar inte försöka, pallar inte leva, pallar inte med mig själv. För ångesten dödar mig inifrån.

  • Vardag
  • 31 readers

Likes

Comments

Smink och mode

Vet inte om det står någonstans att jag är intresserad av smink men nu vet ni det! Tänkte i alla fall dela med mig av lite favoritprodukter för att inspirera och tipsa! Sååå lets go!!!!

First off mitt favoritbronzer of ALL times! Har aldrig någonsin älskat en produkt så mycket som jag älskar denna! Den finns att köpa här;https://www.cocopanda.se/product/3036331/the-balm-bahama-mama-7-08-g för endast 149:- just nu!!

Den är i en perfekt färg för både contour och för att få den där "sunkissedlooken"! Finns ingenting att klaga på förutom att den försvinner lite fort från ansiktet om man inte använder en settingspray.

9.8/10

Den perfekta ögonbrynslooken får man verkligen av denna produkt!! Den är superbillig och är verkligen jättebra. Man kan antingen välja att använda vaxet som kommer med eller bara pudret! Finns att köpa lite här och var men kan även köpas här; https://www.lyko.se/wet-n-wild/wet-n-wild-ultimate-brow-kit-ash-brown?gclid=CLuc_cWg09ECFUYtGQodxYAPdg

Håller hela dagen och man får ett snyggt resultat!

10/10

I denna palett finns typ allt du behöver för en supernaturlig look. Perfekt för alla tillfällen! Den är inte jättedyr och har en bra stor spegel på insidan. Lätt att ta med sig och passar de flesta.

Finns att köpa på t ex H&M och Sephora men även här; http://www.madlady.se/sleek-palett-med-ogonskuggor-au-naturel-i-divine.html

8/10

Maskaran som både passar din plånbok och dina ögonfransar (lol). Man får sjukt fina och långa fransar av den. Behövs inte många lager för att få den perfekta looken! Finns att köpa på de flesta butiker som säljer L'oreal men även här; https://www.parfym.se/produkt/8318?gclid=CL3lw6-i09ECFVJJGQodhEUMpA

8/10

Det var de tipsen jag hade för denna gång! Det kommer säkert fler i framtiden. Tack för att du tog tiden att läsa!

puss

Likes

Comments