View tracker


Jag har fått så sjukt mycket olika företag att öppna sina ögon för mig. Superkul tycker jag. Känns som en öppning för något nytt, även om jag inte har tackat ja till något än. Vill suga in varje möjlighet jag kan, därför vill jag veta vad som andra företagen har att erbjuda. Telefonmöten är bokat många dagar framöver🙊

Mestadels har jag fått modell förfrågningar.
Men vad vill jag här i livet? psykisk ohälsa kost, träning och skönhet brinner jag för. Jag skulle älska att vara en sund förebild för både tjejer och killar. Psyket måste vara med på att din kropp ändras sig, annars kommer sinnet alltid säga att man är tjock eller att man kanske inte duger.

Men det jag vill säga till er alla med detta blogginlägg. Är att önskar man sig olika vägar att gå här i livet, ja då får man det.  "Det du attraherar i ditt sinne, det får du"
så hörrni, önska önska önska!!

Jag börjar som nobody, men jag lovar jag ska bli något stort. Det har jag bestämt mig för. Tar man hand om sig själv och sin egna lycka, så kan man ta sig hur långt man vill. Jag ska vara upp till bevis på det.

stor pussss

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vecko meny

Mån :Energifull, känsla av oändligt lyckorus

Tis : understimulerad, rastlös

Ons : besviken

Tors : psykiskt utmattad, gått in i väggen

Fre, lör sön : återhämtning

Repeat.

Hur man kan svänga så i ett humör det kan jag inte förstå. Från att älska livet och mig själv för att dagen efter känna att det inte finns någon mening alls med mitt liv.

Jag har länge trott att jag haft någon slags diagnos, Men det visade sig att jag hade fel.

Jag kan acceptera min sjukdom emellanåt, men det gör de svårare när ingen annan gör det. Jag ser inte sjuk ut, så jag förstår att det är svårt att förstå att jag måste sova mig igenom min lediga tid, jag har skalat bort så många vänner jag faktiskt tycker om, även om dom försöker förstå sig på mig och hur jag fungerar så glömmer folk alltid att efter en topp så kommer en dipp, sån är jag. ibland hjälper de mig ur mitt tänkande när jag skriver. Och för istället för att göra något impulsivt som min ångest helst vill göra så sätter jag mig ner o skriver och försöker andas rätt.

psykisk ohälsa ångest eller vad det än är kan driva en människa till vansinne, så fort jag har hittat ett sätt o hantera min ångest. Dvs på ett sätt som fungerar i längden, då ska jag föreläsa/ hjälpa människor i detta. För det är inte lätt att ha en fungerande vardag, när man känner sig som en ensam, vilsen och tankspridd själ i tusen bitar.
Samt att det finns så ytterst lite jag ska inte säga okunskap men resurser för psykisk ohälsa, eller så är jag bara botom all hjälp. inte vet jag, jag vet ingenting just nu.

Det jag vet är att jag strävar efter att sluta leva i hopplöshet eller rättare sluta känna den, för de är ju oftast som så. Vi känner, iaf jag. Som idag har jag en känslighet gentemot allt och vill bara skrika eller springa 1000 varv runt jorden. Fast här sitter jag och gråter med hjärtklappning utan dess like. Jag förstår inte varför jag finns här, men igår var jag tacksam i och för livet. påskmiddag med nära o kära följt av ett betydelsefullt jobbpass, de va en fin dag. Varför kan jag inte leva på dagen igår idag? mycket i livet man inte vet, nu ska jag gå in på fritidsresor för att se om det finns någon sista minuten resa, då drar jag på en gång. eller flyr heter de nog.

föresten frågan hur mår du? den spyr jag på. Man har ju de inpräntat i huvudet sendan barnsben "bra". Man säger ju emot sig själv när man svarar på den frågan, "nej jag mår inte bra, Så vänligen kom tillbaka en annan dag ska bli mitt nya svar."

så många gånger jag ber universum om sinnesfrid, samt positivt tänkande.
men alltid slutar jag här, hyperventilerar efter luft.

Likes

Comments

View tracker

Ensamhet är inget jag önskar någon. Jag känner mig ensam ganksa ofta och mycket. Jag har min familj o vänner så på så vis är jag inte ensam. Men samtidigt så har ju alla sitt, även om jag är en del av det.

Missförstå mig rätt, jag är en sån person som kräver mycket space, och att få vara lite för mig själv ibland. Egentid är en av dom bättre sakerna man kan unna sig här i livet tycker jag. Men det är en stor skillnad mellan att vara själv och ensam.

Emma hjälper mig mycket i mitt mående. Tror inte hon riktigt förstår vad frisk hon gör mig. Men tänk er en människa full i energi som drar upp dörren samtidigt som hon skrattar o skriker "Nea, jag ska ha kaffe". Sen avslutar hon med någon trudilutt efter de för o sedan skratta hyseriskt. hon lyser alltid på det också, man kan inte vara annat än glad i hennes närvaro.

Många gånger är jag rädd för att jag tar på mig en offerkofta. För jag är väldigt välsignad i livet egentligen. Jag menar tänk alla som har det så mycket värre, en del har ingen mamma, en del är sjuka och en del har ingenting. Varje gång jag känner mig ensam brukar jag tänka att "en del har der mycket värre än vad jag känner nu". Men det varken botar eller tillfredställer mig, Det får mig bara att må dåligt över att många har det så svårt här i världen. Och jag kan inte bidra med så mycket, jo en månadsumma o lite kläder kan jag bidra med. Det hoppas jag alla som kan gör.

När jag finner min man kommer min ensamhet och vilsenhet försvinna har jag alltid fått höra. Stämmer säkert till viss del, Men en sak, det sista jag gör här i världen är att lägga min egna lycka i någonannans händer. Man kan väl inte vara lycklig pga en enda person? som dessutom kan ta ifrån mig lyckan på 3 sek om den så skulle vilja. skrämmande tycker bara jag. allt faller nog på plats, när man har balans. jag har ganska svårt o finna balans. Men det har med att göra att jag är ätstörd.

dessutom hatar jag o "dejta"

Härom dan sa min kära vän "asså du har hela fbchatten full av killar som vill träffa dig, beta av dom en efter en. eller åtminstone öppna 1 av dina 120 medelanden. Tänk på att det finns tjejer därute som dör efter den uppmärksamheten du får". Jag säger inte emot henne men mina 120❤ medelanden gör mig inte mindre ensam som person. dessutom så behövs inge värre CV för att bli fbkänd. haha skämtosido men jag är så himla rolig!!

nej ärligt så är min största önskan att jag slutade tänka så mycket.

och om någon har en ensam mormor/släkting kompis vad som helst. Tänk att ett ynka litet telefonsamtal kan göra under för just den personen.

själv ska jag åka till min mamma och få mig en kram eller 2två.




Likes

Comments


lika rotlös som vanligt så har jag bestämt mig för att flytta än en gång. Japp, börjar fundera på ifall det är för jag vill ha något o se fram emot eller ett slags projket pågång hela tiden för att slippa fokusera på hur jag mår? iallafall så hoppas jag detta är min sista flytt på länge.

högboda, tranås, högboda arvika, högboda kil. Så får det sluta med boda igen. Eftetsom jag ska hyra min systers lillstuga kan det inte annat än o kännas som ett hem för mig. Min släkt är känd för att vara väldigt familjära av sig, o det är vi. Mina syskon är mina bästa vänner och deras barn är mitt allt.

fast o andra sidan hittar man nog inte riktigt hem förens man har hittat "hem" dvs i både sig själv och i någon annan. så man kan bygga upp ett "hem tillsammans" sen är ju jag väldigt djup av mig och vill att det ska vara som på film. nivet, det ska slå blixtrar o dunder och man ska vara löjligt kär och vilja göra allt för just den personen. folk försöker ta ner mig på jorden här. "du kommer aödrig hitta någon om du har sånna höga krav". där tänker jag "ni har fel". när man kommer till en punkt i livet, där allt bara är vad ska man säga "allt under kontroll" så tror jag faktiskt det kan ske. Men man måste vara hel i själv. Just nu är jag ganska hel i mig själv, men jag vet själv att det kan vända fort. Fortare än blixten faktiskt. Och föresten har jag inte höga krav, utan det är en speciell känsla jag kräver. och jag är inte sån som ger mig in i något som bara känns bra.

Men pepppar peppar, så flyter allt på bra nu. jag känner mig som nicolina, och dom sidorna av mig som finns. dom älskar jag! Tror mitt jobb som personlig assistent lyfter fram det bästa i mig. Självförtoendet där emot sviker mig lite mer. Det är nog mest för att jag har sånna krav på mig själv, kritiserar mig själv ganska ofta utan qtt tänka på det. inte för den jag är utan för hur jag ser ut. Den senaste ångestperioden jag hade var grotesk och jag vill aldrig uppleva en sådan igen. Tröstäter fruktansvärda mängder, av allt jag inte annars äter. detta medförde ju givetvis en viktuppgång. Som är fryktansvärt känsligt för mig, eftersom jag "hållt" mig så liten som möjligt sen jag var 19. men så länge man inte underhåller det så rinner det faktiskt av. så fortsätter det i den här takten och ett glatt mående så är jag nog återställd inom någon månad. och återställd pratar kag inte om dom 56 kg jag vägde. för det är alldeles för lite för mig

så lite mindre press och mycket midre stress så blir nog 2016 ett fint år.

är så himla glad i livet, när inte ångesten sätter sprätt. blivit bevilljad KBT nu också. Så jag inte går i samma mönster. Sen har jag så fruktansvärt mycket känslor/tankar så det ska bli skönt o prata med någon.

Iallafall så älskar jag inte insperera människor, utan hjälpa. Med det jag kan, och ångest är ofta något man inte pratar om. förstår egentligen inte varför för det är himla vanligt. Och nu pratar jag inte om den ångesten man får efter varit ute en kväll o druckit för mycket alkohol.

kanske aldrig blir av med min ångest, vad vet jag. men så länge jag tar hand om mig själv, och värdesätter mig själv så mår jag himla bra. skulle alrig själv se ner på någon annan människa för hur den ser ut/är. (om inte vi pratar om en mördare eller dyl)  så varför jag är kritisk mot mig själv. Det ver jag inte, men det är väl dagens skönhetsideal som ställer till det. och att jag gick ner i vikt så fort, från den tiden jag var kraftigt överviktig. det var nog mildt sagt försten, jag hade fetma.

Jag får försöka gilla mina kärlekshandtag och bristningar. Och jag hoppas verkligen yngre tjejer inte ser upp till super slimmade kvinnor på tex instagram. Jag säger inte att dom inte är snygga, för det är dom. Men oftast i verkliga livet, så ser ingen ut så. och alla duger som dom är. Och det där med att säga till sig själv i spegeln att man är fin och att man duger. Det är en bra grej att göra!

Så varje morgon säg till dig själv att du är fin, för det är du.

Likes

Comments

Det vi vill, det gör vi inte.
Och det vi inte vill, det gör vi!
Japp, så enkelt är det att gå emot sin moral. Precis, som gjort för ångest. 
 
O andra sidan är det inte så konstigt, med tanke på att det har blivit en slags norm att hävda sig efter den "yttre viljan". utan att vi förstår det själva, vi skapar den för att bli accepterade i dagens samhälle. Så med andra ord är det väldigt lätt att tappa bort sin "inre viljan". Visst att den yttre viljan förstärker vårat ego, men den tar även bort det fina från oss. Det är som en slags balansgång

Sen har vi det här med känslor, trauman osv. Hade majoriteten av oss siktat på att finna våran inre vilja så hade vi dels inte bara mått bättre i oss själva, utan även öppnat upp oss mer för våra medmänniskor. Så isället för att tävla med grannen om vem som har fetast bil, materiella ting. Så hade vi nog delat erfarenheter sins emellan för att sedan hjälpa varandra i olika slags situationer eller kriser. Men där kommer ju rädlsan lite in, ni vet den där känslan att kampen är min och jag ska inte visa mig sårbar. För då är man en svag individ, frågar ni mig så säger jag tvärtom. En individ som har svårt att svälja sin stolthet, har svårt att få hjälp. Glöm inte att alla är vi människor, vi känner faktiskt. Även om vi trycker bort det. som sagt, det kommer ikapp oss. när vi är redo att hantera det.

 Med mig själv har ja lärt mig att får jag för mycket intryck på enosamma gång, går jag i tankarnas tecken. Det är något jag anser både har för och nackdelar. Jag känner mig otroligt kreativ, samtidigt som det rubbar min sömn. För hjärnan går på högvarv tills jag funnit det jag letar efter. Och om inte, nej då har jag en hjärnpropp eller nått.

Iaf som liten hade jag epilepsi, alla säger att jag svimmade så fort jag inte fick som jag ville. Men så var inte fallet. Allt ja ville var att känna trygghet. Och helst av min far, så jag svimmade på olämpliga ställen som i trappen osv, för jag ville att han skulle bry sig. Det var då jag kände mig hel. På senare tid la jag min trygghet i min brors händer, det var fel av mig. Han acceperade den aldrig, och ännu mer värdelös kände jag mig. Jag inser att ju mer jag försökte få min brors bekräftelse desto mer kom atomatiskt mitt yttre jag fram. jag försökte o jag försökte, men kände ett misslyckande och besvikelse gång på gång. tills nu på senare dar, jag vek ut mina känslor jag öppnade mig, jag visade mitt inre jag. en lillasyster som behöver hjälp, idag räcker det av o bara titta på min bror och jag vet precis vad han tänker. han älskar mig till döden, precis som min syster, mamma mormor och morfar gör. och laila, min älskade laila.

Min barndom var inte enkel, men jag brydde mig tillslut inte längre. Men saker jag har förträngt vaknar till liv i vuxen ålder. Under dom senaste månaderna har jag bearbetat dom sakerna jag inte kunnat släppa.
Sorgen, frustrationen och värst av allt övergivandet.

Sen kan man alltid koppla saker. 1+1=2 osv
Som min första kärlek, då var jag nog för första gången i mitt liv hel på riktigt.  Den tomhet jag kände från bardomen, den var på nått sätt borta och jag var nöjd med livet. Efter några år med svartsjuka från båda håll ett miljöombyte samt andra förändringar så bestämde vi oss för att göra slut. Det blev bäst så, jag var inte redo. Jag kände mig totalt övergiven, igen.

Det har tagit mig många år, men jag inser nu. Strävan och längtan jag haft. Är att bli hel i mig själv. Min lycka ska inte bero på någon annan. Och gällade min barndom, är svaret förlåtelse. Hur ens ska jag kunna gå vidare har varit min stora fråga? Jo jag ser personen som sårat mig sååååå många år som ett litet barn. (Det blir lättre då) att inse, vad svårt han måste haft det som ett litet stackars barn. Och nu förlåter dig, inte för din skull. Utan för min.

och till mina nära o kära, nämn aldrig mer att "sån har du alltid vart" för då förknippar ni mig med mitt gamla jag. dvs den ältande

Min panikångest är lättare att hantera. dels för att jag ver vad vad just jag ska undvika, dvs  intag av socker tobak samt alkohol är för mig ett minne blott, då det tillhör gamla nicolina och rubbar min balansgång här i livet totalt. jag måste även ha ett ätmönster på 8 h för att må bra. det kallas periodisk fasta. Många av mina vänner kan uppleva mig som numer tråkig kanske, antingen finner man sig i det eller så går man. Jag är inte rädd att bli övergiven längre. Skulle aldrig ge någon behörighet till mitt liv som inte har något där och göra.
Ingen ska ta ifrån mig min glädje, för jag har minsann inte gett den till någon annan än mig själv.

Jag känner mig redo för min övergång, till mitt inre jag. Det yttre hör till vad alla andra förväntar sig. Och den jag faktiskt trodde att jag var. Så mycket lättare och skriva, för att få sina nära o kära att förstå när man inte pratar samma språk. Jo en sak till jag kommer sova varje tillfälle jag kan denna vecka, det är så vi högsensetiva personer gör, när hjärnan gått på högvarv i en hel veckas tid. HSP är ett karaktärsdrag, ingen diagnos. Så mamma bli inte galen när jag inte svarar, för jobbar jag inte så kommer jag sova. Det är mina 2 måsten innan jag kan bli mitt nya riktiga jag. en återhämtning tar tid, o kräver extremt mycket energi.

Det är mitt egna belöningssystem, att ge mig själv tid. Trösta sig själv med fel saker, har bara en berondeframkallad negativ effekt.

skriva och dela med mig, är mitt sätt att hantera mitt lilla jag som barns sorg inom mig. Fast i vuxen ålder

Likes

Comments

Im back!

Har en period då jag går i tankarnas tecken, det enda för o få ordning på skallen för mig är att skriva.  

Jag har en ständig jakt efter lycka. Jag letar o letar men finner den ingen stans  Jag försöker nöja mig med det jag har, men det är då rastlösheten slår in. Något måste hända.  

Så rotlös och rastlös eller onöjd?

Alla ser vi olika på saker, när jag har rätt tänk så vet jag att jag hade vetat precis hur jag skulle ha hanterat mina egna frågor, känslor och synsätt. Egentligen så är jag en stark individ. Jag vet vad jag vill, jag tar det!  Men sen så kommer jag alltid hit, faller tillbaka i dumma gamla spår. Ser på mig själv på ett sätt jag gjorde förr. Otillräcklig, måste hela tiden sträva efter bekräftelse.  

Går  i en trotts period. Gjort en längre tid, väljer den svåra vägen istälet för den lätta. Den lätta vägen för mig hade varit och sköta kost, träning och varit sprudlande hög på endorfiner❤  men istället väljer jag fel val, med flit. En ren trotts. Men det som räknas är att man kommer tillbaka, right? 

Min stora fråga, hur kommer man tillbaka till sig själv? Alltså för o stanna där. Eller kanske borde jag ta det som en possitiv grej, jag anser att jag blir mer klok efter varje identitetskris jag har. Det är ju bra, men sen att jag aldrig nöjer mig o alltid vill ha mer och mer, är det ett tecken på att jag borde satsa högre på drömmar och mål? Eller är jag en såndär hemsk och bitter människa som jag själv hatar? Nivet, en sån som alltid ser svart i saker o ting.  Det är ju bara med mig själv jag inte är nöjd, min omgivning hem osv glädjer mig. 

Men lyckan i mig själv. Hur kommer jag åt den?! Träning rätt kost, och få drömkroppen. Är det mitt liv?!  Är det de som gör mig lycklig? Eller kanske acceptera mig för hur jag är och ser ut, kommer det göra mig lycklig? Eller kan lycka faktiskt bara vara ett sinnestillstånd, och jag är en berondemänniska Som vill ha obeskrivligt mycket lycka i allt jag söker. Blir galen, måste va fel på mig. Tänker man ens såhär mycket? 

Ni som kan, njut av nuet. Jag behöver nog jobba på den biten. 

O föresten, tycker det är jätte kul att så många har hört av sig och tycker om min blogg. En del har skrivit så fina grejer till mig så det gjort mig tårögd. ❤


Likes

Comments


I flera år har jag räknat varenda liten kalori och vägt mig varenda morgon, det har varit min försäkring om att jag gör rätt. Men har jag mått bra av det? Verkligen inte, inser jag nu.

Jag vet också att så länge jag äger en våg kommer jag aldrig se resultat. Likasom jag vet att jag måste sluta räkna kcal och faktiskt lita på mig själv. sluta vara ett sånt kontrollfreak. Jag vet ju näringsvärdet i allt så uppskatta kcal i olika måltider kommer jag alltid göra. Men det ser jag som en bra grej.

Så det jag vill säga är att vågen är alltså utslängd sen en tid och fokus ligger på träning.
Mår jag bättre än någonsin? Svar ja,
kommer jag och lyckas? Svar ja!
Har jag bestämt mig för att uppnå en grej ja då gör jag det också. När jag verkligen vill något så kan jag pusha mig själv in i det sista, energin finns. Kan ju låta kaxigt kanske, men om man inte tror på sig själv? Hur ska man då lyckas?

Jag tror även att när detta ( mitt 3de mål, bli fit ) är uppnått kan jag ägna mig åt att vara lycklig, och se tillbaka med rak rygg och tänka
"jag gjorde det"

Och visst" En gång tjockis alltid tjockis" - true
men har man en gång valt och leva en sund livstil kommer man alltid in på rätt rutin igen.

Tex mitt gamla jag hade tänkt dagen efter en godiskväll "äh kan ju lika gärna äta idag ändå, allt är ju ändå förstört". Typiskt ett missbrukar tänk och det är som gjort för att misslyckas.

Men eftersom att min första tanke efter en myskväll idag är "wiooo, nu har jag massa energi och göra av med idag" och att jag vet att inget är förstört, man måste få leva och unna sig ibland. Så länge man bryter det, man fortsätter alltså inte dag 2. Om man nu vill lyckas förstås

Sen är ju detta min teori, Och jag anser att grunden till att lyckas är rätt tänk.

Likes

Comments


Det bästa jag vet är att gå runt och runt och tänka, självklart medan jag spelar glad musik i öronen. Kom på förut vad jag faktiskt uppskattar högboda, ärligt. Hela min familj är samlade på ett och samma ställe, o jag menar hur underbart är inte det?! 😍

Föresten är det så himla mysigt här, och speciellt den här årstiden. Här vill jag att mina framtida barn ska växa upp, precis som jag o mina syskon gjort. Inte i en radhuslänga mitt i stan (säger inte att det är fel) jag vill bara inte ha det så.



Sen har jag inget emot att ha tillgång till mammsen baksida var eviga dag heller 🙊🙊


Fick även med mig mamma ut på en promenad idag, mor&dotter prat är nog det bästa för själen det.

Likes

Comments


Det här är verkligen jag. Lyckliga nickolina
Hört i flera dagar att "det lyser om dig" o det är väl ändå den bästa komplimangen man kan få. Ja håller med det lyser faktiskt om mig, lyser av ren lycka.

I så många år jag har spenderat genom att tänka "o nej den titta på mig, bara för jag ful"
O rädslan att folk tycker illa om mig har fått mig att välja bort mycket roligt i livet. Ångest och panik över att inte räcka till så kan jag säga att mina tankar har varit min värsta fiende.

Men idag, just idag kan jag säga dilligaf, yolo whatever ni ungdomar kör med. Kunde inte bry mig mindre om vad folk tycker om mig. Mina medmänniskor älskar mig för den jag är, och det är ju det enda viktiga. min familj älskar mig o mina vänner.

Sluta tänk o börja leva 2k15
Bästa sommarn någonsin har jag framför mig

Likes

Comments


Summerar helgen, behöver inte säga nått bilden säger allt.

Likes

Comments