View tracker
View tracker

Rummet som jag antog tillhörde mig hade ljusblåa väggar och ljust golv. På högersida om rummet stod en stor svart säng med blått täcke. Rummet jag befann mig i hade en gammaldags tutch, men samtidigt lite modernt. På vänster sida av rummet, fanns det två dörrar. Jag öppnade först den ena och möttes av ett vitt och stilrent badrum. Jag gick och öppnade den andra dörren och kom in i en, inte alls förstor walk in closet. HELT UNDERBART!

Hade aldrig kunnat tänka mig att detta skulle bli såhär bra. Bästa dagen i mitt liv.

Kan ni fatta?! vi bor i London nu!



Nellys perspektiv

-2 veckor senare-

Alarmet ringde, och jag stängde av de med ett leende på läpparna. Det var dags för jobb och jag verkligen stortrivdes på mitt arbete. Jag gick in i badrummet och tog en snabb dusch, sminkade mig och tog på mig mina arbetskläder. Jag trippade ner för trappan och möttes av ett styck Melody och ett styck Stoffe som stod och kysstes vid kylskåpet. ”ÄH! Kom igen! Kan ni inte slafsa någon annan stans?!” utbrast jag och slog ut med armarna. ”Vi måste verkligen skaffa en kille till dig Nelly” skratta Melody fram och kom fram till mig och rufsa om i mitt hår. ”Han killen på ditt jobb? Är inte de något att satsa på? Mike.” Jag försökte hålla inne ett skratt, vilket gick sådär. ”Det är Mark Stoffe. MARK. Och nej, han är gay.” Flinade jag. ”Oh, jaha..” fick jag bara som svar.

”Men iaf… I’m leaving. Ni vet, plikten kallar” sa jag och tog en banan på vägen ut ur köket.

~~~~

”That was a long lunch break” sa jag till Mark, som precis kom in genom dörren till personalrummet. ”I’m sooo sorry” sa han så fjolligt han bara kunde och satte handen på höften. Givetvis resulterade de i att jag bröt ut i skratt eftersom jag är väldigt lättroad. När jag väl lugnat mig en aning tittade jag en smula allvarligare på Mark. ”but seriously, why did it took so long?” Han gick lite närmre mig och böjde sig fram för att kunna viska i mitt öra. ”I met a boy” sa han och försvann snabbt som vinden ut i resturangen.

Jag gick ut efter honom och satte mig bredvid han i kassan på en blå liten pall som stod där. Jag satt och tittade på honom med höjda ögonbryn, som jag brukar göra för att folk ska känna sig iakttagna och väna huvudet åt mitt håll. Jag såg att det drog lite i hans mungipor ”Nelly, pleeease stop staring at me” Jag satt tyst och fortsatte glo på honom. ”Okej, it’s enough!” utbrast han och satte handen för ansiktet ”I’ll tell you. But first, you have some customers” han flinade elakt emot mig innan han försvann ut i resturangen. ”that is so unfair!” Ropade jag efter honnom. Jag såg samtidigt i ögonvrån hur två killar kom fram till disken, jag vände mig om och log när jag såg vem det var. ”oh hi Niall! what a surprise to see you here, you like never here” man kunde höra min ironi på flera mils avstånd. ”same as usual?” ”haha hey, I did’t expect to see you here” han blinkade med ena ögat och utan förvaring rodnade jag, varför? -.-”and yeah, but take two, one for my brother too”

”Heeere you go” sa jag samtidigt som jag lyfte över påsarna med mat till dom. ”Thank you. And before I forget, it’s Friday tomorrow, and party at my house, wanna come?” Han log med hela ansiktet när han frågade. ”serious?” ” serious.” ”well… yeah, if you want me to come. I come” Han blottade alla sina tänder i ett stort leende. Han stoppade ner handen i fickan och plockade fram en lapp, tog en penna från disken och klottrade ner något. ”Here, call me when you get off work tomorrow” sa han och räckte fram lappen. ”se you!” ropade han precis innan han gick ut genom dörren.

________________________________________________________________________________________________________

Bättre sent än aldrig.... eller vad säger man. Men helt seriöst jag är så sjukt ledsen för att det inte kommit upp något! snälla förlåt mig.

Just nu har sjukt mycket i skolan, så kan inte säga när nästa kapitel kommer upp, men får se om jag hinner skriva något i helgen.

Puss på er!

Likes

Comments

View tracker

Som ni märkte så kom det inget kapitel igår, vilket innebar att min data inte blev fixad. Men jag skriver kapitel 5 för hand som jag sedan får skriva in på datan. Men imorgon ska någon datakille komma hem till oss och lägga in något nytt program :) så snart kommer kapitel 5! Håll ut mina kära XX

Likes

Comments

Förlåt för att det inte kommit upp något nytt kapitel på ett tag. Men det är bara för att jag inte har tillgång till "word", eller vad de nu heter, längre. Men jag ska in till stan i eftermiddag så att någon kan fixa de. så om allt går som jag vill så ska kapitel 5 komma upp ikväll :)

Likes

Comments

”Så en kille sa du?” sa Melody när vi satt i taxin på väg till ”vår” lägenhet. ”Va?” frågade jag och rynkade på ögonbrynen. ”Du sa att du träffade en kille i affären! Var han snygg? Hur såg han ut? Hur gammal var han? Vet du vad han heter?” ”Take a chill pill Mel! Och han såg väl okej ut, han var typ blond, blåa ögon, vitt linne, gråa mjukisbyxor, grön ryggsäck och en likadan keps som mig. Jag vet inte, kanske 20/21 någonting. Och Nej jag vet inte vad han heter! Räcker det som svar?” ”Jag är nöjd” svarade Melody med ett flin.

Tänk. Om 45 minuter är vi framme!

________________________________________________________________________________________________

Nellys perspektiv

”Thank you so much!” sa jag och betalade taxichauffören. your welcome sweetie”  svarade han och log. Vi tog våra väskor och gick in genom porten och tog hissen upp till våning 5. Vi hade fått förklarat för oss på vilken våning o.s.v. lägenheten låg på ett antal gånger, så det var inget problem att hitta dit. Hissturen upp var väldigt spänd och tyst, ingen sa något. Man kunde nästan höra våra hjärtslag slå, så spända var vi på lägenheten. Jag och Stoffe har ett ganska stort intresse för inredning. Så de var mest de vi var exalterade över. Stoffe och jag kunde sitta hemma i flera timmar och titta i inredningskataloger och drömma oss bort till våra drömhus. Fast det var bara jag och Melody som viste om Stoffes intresse för inredning. Själv vägra han säga de till någon för han tycker det är för ”girly” så det har blivit vår lilla hemlighet.

Hissen plingade till och det var dags för oss att gå ut och vidare till lägenheten. Melody knackade på dörren och öppnade sedan och gick in.

”Mary! We are here!” Ropade Melody in i lägenheten. Vi stod stilla och väntade på svar. Men det var knäpptyst i lägenheten. ”MARY!” Ropade Melody högre. Men vi fick fortfarande inget svar. Vi tog av oss skorna och gick igenom den lilla koridoren som låg framför oss. Det hängde att svart skynke i dörrhålet till vad jag antog var vardagsrummet. Stoffe gick förbi mig och drog bort skynket, och jag trodde inte mina ögon när jag såg vad som var framför mig. ”WELCOM TO YOUR NEW HOME!!” Skrek alla i kör. Stoffes  mamma var där, Melodys föräldrar och lillebror var där och min mamma. Vi stod som fastfrusna i golvet, och jag tror inte att någon av oss förstod vad som höll på att hända.

”Helloo… Earth calling” Jag skakade på huvudet och återfick fattningen. ”Wait. WHAT?!” ”This is yours.” svarade Melodys pappa med ett brett leende på läpparna. ”what is ours?” Fick stoffe ur sig. the apartment of course” ”OH shit! OMG!” Utbrast jag och började le som ett fån. Mamma tittade på oss med en allvarlig blick och sa sedan ”But… there is bad news too…” ”What kind of bad news” Undrade Mel och såg sig om där hon stod. ”Mary. It’s your turn now” Sa James, Melodys pappa, i en utandning.

”Come here kids.” sa Mary, och gick ch satte sig ien av dom två vita sofforna som stod lite längre in i rummet. Vi följde efter henne och satte oss bredvid henne.

”I dont know how I gonna say this, so I just say it!” Mary drog in ett djupt andetag och andades sedan sakta ut. ”I’ve got cancer..” sa Mary och tittade Melody i ögonen. Jag såg hur Melodys ögon blev blanka och att en tår rullade ner på hennes kind. ”Melody, sweetie. Dont cry. Please? You make me cry” Mary kramade om sin brorsdotter och vi hörde hur Melody snyftade. ”But you will survive, right?” viskade Mel fram, knappt hörbart.  ”Mel..” Sukade Mary fram. ”I wouldn't take a lot of medication that makes me feel worse” ”But Mary!” utbrast Melody och slängde sig i sin fasters famn igen.  ”Awe.. Mel. Don’t be sad. Be happy for me insted. I maybe meet my husban again? And this is my decision and I’m not gonna change my minde.” Mary log och pussade Melody på huvudet. ”This is why you tree young people get my apartment now. Before.. you know.. leave eath I’m going on a cruise.” Mel rätade på ryggen och log mot Mary. ”So what do you think kids? Should we play some card? And forget this for awile”

Vi hade spelat klart tre omgångar skitgubbe och jag hade blivit skitgubbe alla tre gånger.

”No! This isn’t funny anymore!” Sa jag och alla bara skrattade åt mig. ”Nelly, Christoffer and Melody?” ”Yes Mr. Roberts” Svarade jag och vi tre tittade nyfiket på Melodys pappa. ”We have one more surprise for you three” ”Really?!” Utbrast Stoffe. ”No! I meen TWO more surprise” Vi stod bara och kollade på han i väntan på att han skulle berätta vad det var för överraskningar. Min mamma klev fram och krama om oss ”We have fixed job for you” sa hon och man kunde höra hur hon log. ”What?” skrattade jag fram när mamma släppte taget om oss. ”Yhea. Now when you live here you need a job so you can pay the counts.” svarade mamma och tittade på oss med ett stort smile. ”Of course you can change jobs if you do not like that we've fixed. It’s pretty simple job. But it is always a good start.” Inflikade Stoffes mamma. ”Yhea, yhea. Where are we gonna work?!” Sa jag exalterat och studsade litet på stället där jag stod. ”We were thinking like this. Nelly you like food… A LOT! So you are going to work on Nandos. And Melody you like sweets so you ar goning to work on a cafe. And Stoffe you like clothes so you are going to work on Hollister.” Alla tre bröt ut i skrik och hoppade runder som galningar i rummet och kramades och tackade våra föräldrar så mycket.

”Calm down now!” Ropade James go look up your rooms now. I think you can figure out whose room is who” Flinade James. Snabbt som attan sprang vi runt i lägenheten och letade efter våra rum. Jag sprang upp för trappan och öppnade första bästa dörren till vänster. Min syn möttes av ett vackert badrum i mörklila klinkers. ”NELLY!!” Skrek Melody ”Vad är det?” Ropade jag tillbaka ”Jag tror jag har hittat ditt rum!” Jag fick snabbt fart på benen för stt springa dit Mels rop kom ifrån. Hon stod i ett dörrhål och jag trängde mig förbi henne för att mötas av en fantastisk syn! Rummet som jag antog tillhörde mig hade ljusblåa väggar och ljust golv. På högersida om rummet stod en stor svart säng med blått täcke. Rummet jag befann mig i hade en gammaldags tutch, men samtidigt lite modernt. På vänster sida av rummet, fanns det två dörrar. Jag öppnade först den ena och möttes av ett vitt och stilrent badrum. Jag gick och öppnade den andra dörren och kom in i en, inte alls förstor walk in closet. HELT UNDERBART!

Hade aldrig kunnat tänka mig att detta skulle bli såhär bra. Bästa dagen i mitt liv.

Kan ni fatta?! Jag vi bor  i London nu!

________________________________________________________________________________________________

Blev ett lite längre kapitel. Hoppas ni gillade de! 

Och förlåt om där är något stavfel..

Nelly X

Likes

Comments

Mamma krama om mig ”Jag kommer sakna dig så mycket min ängel!” ”Jag kommer sakna dig också mamma” sa jag och krama om henne hårdare. Hon pussade mig i pannan och gick sedan ut genom dörren.

Senare på kvällen när jag låg i sängen kunde jag inte riktigt tänka klart. Jag kunde inte fatta att det var imorgon jag skulle åka till London. Om ett dygn är jag i Storbritannien!

________________________________________________________________________________________________

Jag slängde mig på telefonen för att så snabbt som möjligt stänga av alarmet.  Man vet inte om man ska hata eller älska den personen som kom på marimba. För det är den mest irriterande och jobbigaste signalen någonsin, men man vaknar fort. Så är lite kluven till de…

Jag gick till garderoben och tog fram ett par svarta träningsbyxor, som jag för den delen använder som mysbyxor, och ett vitt linne och så klart min älskade PSG keps, och la allt ihop på sängen för att sedan gå in i duschen.

En och en halv timme senare stod jag redo i hallen med mina två resväskor för att ge mig av till flygplatsen där jag skulle möta upp Stoffe och Melody.

Vi hade checkat in våra väskor, gått igenom säkerhetskontrollen där jag såklar fastnade… men det gick bra, och nu satt vi på planet som så sakta hade börjat rulla ut på startbanan. Jag tog krampaktigt fast i Melodys hand, när planet började åka snabbare.

”Är du rädd eller” Sa Mel med ett litet flin i ansiktet. ”mmh” nickade jag och bet mig i läppen.

”Det är inget att vara rädd för, om du inte visste det så är det säkrare att flyga än att åka bil” Inflikade Stoffe. ”DET gör mig inte lugnare, kan jag säga!” ”Okej, men om du dör så kommer du iaf till himmelen, visst?” Sa Stoffe och kollade mig i ögonen. ”Jo de är sant” svarade jag och släppte det krampaktiga taget runt Mels hand. Jo som ni märkte så är jag kristen och tror på att man kommer till himmelen efter döden. I dagens samhälle så tror många människor att när man är kristen så isolerar man sig i kyrkan, och umgås bara med kristna personer och sitter och ber hela dagarna. Men så är icke fallet. Varken Melody eller Stoffe är kristna, och det dröjde många år innan de listade ut att jag var kristen. Och jag har inget problem med att umgås med icke kristna människor så länge de inte dissar min tro.

 

-ca 2 timmar senare-

Vi hade landat och tagit våra väskor och skulle precis lämna flygplatsen då jag fick syn på de. Himmelriket.

”EY! Homis! Titta där!” sa jag och pekade.  Både Melody och Stoffe var snabba med att vända huvet dit jag pekade. ”OMG OMG! Ben&Jerry’s, I MÄNGDER!” Utropade Melody. ”Jag springer i och köper, så får ni stanna med väskorna här ute, för där är ganska trångt där inne” sa jag och tittade menande på dom trånga gångarna i affären. Jag sprang in och banade väg till B&J Karamel Sutra! Den absolut bästa smaken som finns om man frågar oss! När jag väl hittat den stod den en aningens för högt upp för att jag skulle kunna nå den. Det stod en kille någon meter ifrån mig och höll på med mobilen, man kanske kunde fråga han om han ville ta ner den….? Kom igen Nelly! Va inte en sån fegis. Det är klart att du kan prata med en okänd människa, Vad skulle kunna hända? Att åka hit är som en nystart i livet. Typ…

”umm.. Excuse me.. Can you please help me to take down the ice cream” sa jag till killen och pekade dit där glassen stod. ”Yes of course!, which one?” ”Karamel Sutra” svara jag med ett brett flin. ”okay, I've never tasted it, it's good?” Jag kollade storögt på han och utbrast ”It’s the BEST!” ”may i should try it then” sa han och blinkade med ena ögat. ”do that! And thanks for the help” sa jag och vände mig om och började gå till kassan. ”HEY! YOU!” Jag vände mig om och såg killen le mot mig ”Nice cap!” ”Haha Thanks, I don’t like your” Jag flinade mot han så att han skulle förstå att jag skojade. ”HA HA.. Really funny” sa han med en väldig stark ton av sarkasm i rösten. Jag vände mig om och fortsatte gå mot kassan.

”Det tog lång tid” sa Stoffe när jag kommit fram till dom. ”Jo, jag fick be en kille hjälpa mig ta ner glassen, för jag nådde inte." Stoffe skrattade och tog tag i min kind ”Poor little baby” ”Äh! Lägg ner” skrattade jag fram.

”Så en kille sa du?” sa Melody när vi satt i taxin på väg till ”vår” lägenhet. ”Va?” frågade jag och rynkade på ögonbrynen. ”Du sa att du träffade en kille i affären! Var han snygg? Hur såg han ut? Hur gammal var han? Vet du vad han heter?” ”Take a chill pill Mel! Och han såg väl okej ut, han var typ blond, blåa ögon, vitt linne, gråa mjukisbyxor, grön ryggsäck och en likadan keps som mig. Jag vet inte, kanske 20/21 någonting. Och Nej jag vet inte vad han heter! Räcker det som svar?” ”Jag är nöjd” svarade Melody med ett flin.

Tänk. Om 45 minuter är vi framme!

________________________________________________________________________________________________

Sådär kapitel 3! 

Nästa kapitel kommer vara en aningens händelserikt. Och jag ska försöka göra kapitlena längre. Men eftersom jag aldrig skrivit såhär mycket i hela mitt liv så är det lite jobbigt att få ihop de. Men jag ska försöka :)

/Nelly x

Likes

Comments

Får väl börja med att säga förlåt för den dåliga uppdateringen..... Jag vet att inte bara ett förlåt räcker. Jag skäms något otroligt för att jag inte hållit de jag lovat, så därför ska jag inte lova något mer! Men kapitel 3 det kommer i kväll.

Jag förstår om ni är arga på mig och jag förstår om ni vill skicka en ful kommentar till mig. Faktiskt så hade de varit bra om ni skrev någon kommentar som är lite "hårdare" om ni förstår vad jag menar... för jag vet att det inte är okej att lova saker och sen inte hålla de!

Och nu när ni ändå håller på att läsa detta, så hade jag uppskattat om ni kom med lite förslag till novellen!! Kommentera era förslag eller maila era förslag till niallhoran.stories@hotmail.com (väldigt tacksam om ni skulle vilja göra de!) xx

kram Nelly


Kan inte riktigt fatta hur underbara ögon den här killen (även känd som Niall i 1D) har!

Likes

Comments



-3 månader senare-

Nellys perspektiv

”kan ni fatta detta vänner! Nästa år är det vi som springer ut där!” Skriker Melody gladeligen, när vi står och tittar på 3:orna som precis har sprungit ut genom dörrarna för att fira sitt liv som arbetslösa.”Ja de är ju rena drömmen att bli arbetslös!” Sa jag och blinkade med ena ögat mot henne. Hon slog mig lätt på armen.

”Detta ska vi fira girls! Att vi bara har ett år av den plågsamma skolan kvar!" Sa Stoffe och la armarna om mig och Melody, och såklart fick Mel en en sån där liten, urgullig puss på munnen.”Äh vet ni vad. Jag tror inte jag är så festsugen, stannar nog hemma med familjen. Och jag tror ni vill vara lite ensamma ikväll. Jag menar, sen måste ni stå ut med mig HEEEELAAA sommaren." Sa jag med ett flin och innan dom han protestera sprang jag iväg.”

För det var nämligen så att Melody hade pratat med sin pappa som i sin tur hade snackat med sin syster. Så i 9 veckor skulle vi bo hos Melodys faster! Fast hon skulle bara vara i lägenheten dom två första veckorna, sen fick vi hela för oss själva.

När jag kommit in genom dörren hemma blev jag på flugen av mamma som kramade om mig hårt

”Grattis gumman! Hur känns de? Bara ett år kvar nu”

”De är göttans härligt!” Svarade jag med världens största leende.

”Å jag kommer sakna dit knasig språk min lille Natrium!” Skrattade mamma fram och nöp mig i kinden.

HA! En ganska rolig historia de med att mamma kallar mig Natrium. Det var så att för drygt ett år sedan kunde inte pappa komma på vad jag hette, och hur mycket han än tänkte kunde han inte komma på de, men så sa hanns assistent att mitt namn började på N och då sken han upp i ett leende och sa ”Natrium” Har nog aldrig skrattat på mycket som då. Och det är därför mamma kallar mig natrium…

”Jaja, om du har hängt med i utvecklingen så borde du veta att det finns något som kallas mobiltelefon mamma.” Hon bara skrattade åt mig.

”Men du Nelly?”

”Jaa..”

”Hur mycket har du kvar att packa?” Jag harklade mig och tittade försiktigt på mamma ”Typ allt…” ”Såklart är du ute i sista minuten, precis som alltid”

”Mamma!!” skrek jag tvärs igenom huset. ”ja? jag är lite upptagen med tvätten Nelly”, jag gick ut i tvättstugan ”Hur mycket kläder ska jag ha med mig?” ”Ta allt, du ska trots vara borta i 9 veckor” svarade mamma med ett lurigt flin på läpparna. ”umm.. okej, If you say so then!”

 

-Senare på kvällen-

Vi satt alla och spelade kort på kvällen, och med alla så menar jag familjen + pappas två assistenter, och som det ser ut nu så kommer jag förlora hela skiten!

”JAA!! Jag vann!” utropa mamma bredvid och peta mig i midjan. ”Din tolle! Jag ska ha revange!”

”Jag orkar in….” pappa tog ett djupt andetag och fortsatte ”Jag orkar inte spela” Han fick ännu en gång ta ett djupt andetag ”längre” Han pratade så tyst, så det knappt gick att höra.

Ända sedan han låg på sjukhuset så har han tappat talet mer och mer, hans tunga vill liksom inte sammarbeta med honom om man säger så. Så det är väldigt svårt att höra vad han säger…

”Det är okej pappa, gå du och lägg dig, jag kommer in och säger hejdå till dig sen”

”Hejdå?” sa han och rynkade på pannan ”Men pappa jag åker ju till London imorgon bitti” ”Gör du?” viskade han fram. ”Jaa, och de vet du om”

Assistenterna rullade iväg honom till sitt rum och mamma gick iväg för att göra sig smått i ordning för jobbet. Hon skulle ovanligt nog jobba natt.

Mamma krama om mig ”Jag kommer sakna dig så mycket min ängel!” ”Jag kommer sakna dig också mamma” sa jag och krama om henne hårdare. Hon pussade mig i pannan och gick sedan ut genom dörren för att sedan köra iväg till sitt arbete.

Senare på kvällen när jag låg i sängen kunde jag inte riktigt tänka klart. Jag kunde inte fatta att det var imorgon jag skulle åka till London. Om ett dygn är jag i Storbritannien!

________________________________________________________________________________________________

Ganska kort kapitel. Och jag är ledsen att det kommer upp så sent... 

Kapitel 3 är på gång snart! 

/Nelly x

Likes

Comments

Sedär ja! Nelly är hemma igen! Veckan hon morfar har varit fantastisk!!! har blivit någon nyans brunare. Nu när jag är hemma igen så har jag tid att skriva. Jag vet att uppdateringen är riktigt dåligt och jag har nästan ont i magen på kvällarna när jag ska sova för att det har gått ännu en dag utan uppdatering.... Men kapitel 2 kommer imorgon!!!!!!!!

Likes

Comments

detta börjar ju inte bra..... skulle lagt upp ett kapitel igår, men då lagga datan och *poff* så var de borta..... och det är nämligen så att jag ska åka på semester i en vecka nu, men jag får se om jag får tid att skriva något, fast då får det bli från mobilen, men som sagt får se om jag får tid.men annars kommer det ett kapitel nästa vecka :)

Puss Nelly x 

Likes

Comments