Hej allihopa!
Jag skriver som om det är flera stycken som läser min blogg.. haha. Jag skriver ju detta endast för mig själv!

Såhär är det! Jag har haft två extremt tuffa dagar... jag har aldrig varit så nära på att ge upp utan att faktiskt göra det! Phu..

Jag har varit nära på att kräkas fler gånger än jag kan räkna, tack gode Gud för att jag har klarat av denna veckan nu och att den gröna veckan börjar i morgon!! 😃😃

Jag har förberett så mycket jag har kunnat och känner att jag klarar en vecka till!! Har skrivit veckomatsedel och även förberett frukosten till i morgon!

Snart finns inte tjocka Natalie längre!

Puss o kram!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Detta är den första dagen jag har varit runt folk under denna första veckan av mitt nya liv och både jag och alla andra inblandade överlevde detta! De tyckte att jag var glad och på ett helt annat sätt än de förväntade sig, på ett positivt sätt!

Detta är alltså helt underbart! Jag har sådan energi i hela kroppen och en helt underbar livslust, dock är maten extremt tråkig...... kyckling och lax... det går inte att omväxla så mycket så blir ungefär samma smaker.

Huvudvärken har varit mycket värre idag än igår och jag har haft svårare att få i mig rätt mängd vätska.. Avskyr att behöva pudra näsan var 5 min....

Sötsug?? knappt inget alls.. Vilket är helt ofattbart, jag kan sakna vanlig mat och om jag ser en helt underbart saftig chokladkaka så blir jag sugen måste jag säga... Men inte mer än att jag kan tänka lite på den, vända på klacken och gå där ifrån. :-D Jag förstår ingenting?? hur kan jag ta detta så bra att inte behöva äta godis och kakor varje dag? trodde jag skulle bli helt galen!

Summering: Huvudvärken är helt klart jobbig men det som är bra vinner helt klart över nackdelarna :-)

Puss o Kram!

Likes

Comments

Denna dagen har varit så himla mycket enklare! Dels har jag hittat mat som jag har lättare att få ner och sen har jag hittat en annan slags rytm i dagen :-) Jag kom upp i tid och kunde äta frukost och var pigg och glad.. Stor skillnad mot igår då jag pendlade så himla mycket känslomässigt.

Idag känner jag verkligen att jag är på gång mot att bli bättre och framförallt gladare! Jag längtar efter dagen jag kan säga att jag lever ett hälsosamt liv och är pigg och frisk. Idag kan jag ju bara säga att jag är på väg dit och har det som mitt mål.

Jag längtar efter nästa vecka då jag får lov att börja träna och röra mig. Jag funderar på om jag skulle ha något mål att promenera/springa något vårrus eller något liknande? hmm.. det tål att tänkas på :-)

Idag har jag inte så mycket mer att skriva om faktisk.

Puss o Kram!

Likes

Comments

Jag har ju valt att prova på Cellreset för att se om det är något för mig! Första veckan är tough as hell, då man endast äter proteiner och smör utan salt, kryddor utan salt och de drinkar som ingår i programmet... Inget program för den svaga alltså ;-)

Morgonen började senare än jag hade tänkt mig, men då jag har en ledig dag efter jobbhelg så gör ju inte det så mycket. Frukosten var den lätta biten, är rätt lätt att få i sig kalla ägg måste jag säga och drinkarna var goda de med!

Lunchen var inte heller så tuff då kycklingen blev riktigt god, dock är det svårt med att inte kunna dricka till maten.. Men det är ju inget överhängande. Denna delen av dagen har inte varit så smärtsam, ingen huvudvärk och inga sug efter onyttigheter. Dock längtar jag redan efter nästa vecka så jag kan få börja äta grönsaker till köttet :-)

Mina svårigheter kom med kvällen och de sista två målen mat. Illamåendet och huvudvärken började krypa fram och gjorde mig orkeslös och viljan att ge upp fick en liten skjuts (dock inget som jag överväger nu). Illamåendet gjorde ju åtminstone att jag inte haft några bekymmer med sötsuget. Vilket är helt ofattbart!!!!

Precis innan sista målet mat bröt jag ihop och började gråta. Jag har aldrig varit så instabil i mina känslor som jag har varit idag, skrattat, gråtit och varit nedstämd om vartannat... Har idag varit utan cigaretter i 1 vecka och 4 dagar!!! Idag har jag inte ens snusat! så nu får vi se vad morgondagen har att erbjuda, då vi överlevde den första dagen ;-)

Puss o Kram!

.

Likes

Comments

Ja varför? Varför är en sådan fråga man ställer sig själv flera gånger om dagen, varför ska jag gå upp från sängen? Varför åkte jag inte tidigare till jobbet? Varför åt jag det där egentligen? Varför varför varför? Men hur ofta frågar man sig varför man borde ändra sin livsstil? och menar det.. jag har aldrig gjort det tidigare, inte när jag verkligen menat det. Men denna gången känner jag det i varje cell i kroppen.

Så varför gör jag detta? Jo, jag ska ändra min livsstil för att bli gladare, piggare, för att bli stolt och såklart för att hitta tillbaka till den formen min kropp en gång hade och som jag trivdes i. Idag trivs jag inte i min kropp och min kropp mår inte längre bra.

Vilka problem har jag då? i mitt förra inlägg skrev jag mycket om min mentala hälsa och gick inte så mycket in på min fysiska hälsa så nu tänkte jag belysa er om dem också.

  1. Jag har astma
  2. Jag har många allergier
  3. Jag har ofta väldigt ont i mitt vänstra knä som jag en gång har fått opererat.
  4. Jag börjar få ont i mitt högra knä.
  5. jag har ofta en nerv i kläm i min högra hand som gör att jag nästan tappar saker som jag håller i.
  6. Jag har börjat få ont i min ena axel som också beror på en klämd nerv.


Kommer allt detta försvinna om jag ändrar min livsstil? Förmodligen inte, men finns det en chans? Chansen är ju betydligt större än om jag fortsätter leva på godis och cigaretter varje dag. Så om någon skulle fråga mig om jag tycker att det är värt allt slit och alla tårar så skulle jag säga absolut! Sen vet jag inte om jag kommer tycka det varje dag men idag gör jag åtminstone det.

Detta var nog alla mina varför!

Puss o Kram!

Likes

Comments

God morgon världen!

Ja, vem är jag? idag är jag en tjej på snart 25år med ett par kilo för mycket (läs många) haha. Jag jobbar som undersköterska på ett särskilt boende, jag älskar mitt jobb och allt det ger mig. Man lär sig uppskatta livet, ta en dag i taget, planera, även att släppa alla planer och lösa den situationen man står inför just då. Man lär sig att det viktigaste man har är nuet, inte imorgon och inte igår. Denna listan kan jag göra väldigt lång, om vad man lär sig när man varje dag hjälper andra att få en värdefull vardag men jag ska inte tråka ut er med det.

Var vill jag då komma med detta? jo, sedan jag tog studenten 2013 som hästskötare (sent jag vet, men jag klarade det tillslut) har jag varit mitt arbete, jag har andats vård och omsorg och våren 2015 skulle detta fortsätta då jag tog mig in på Komvux. Jag började min resa mot att bli undersköterska, 2016 blev den drömmen uppfylld.

Vad har jag då inte gjort under dessa 4åren? Jag har inte tagit hand om mig själv, egentligen ska jag nog säga de senaste 25åren.... Jag är en tjej med en ganska tuff uppväxt med en mor som var väldigt sjuk psykiskt, jag såg mer än vad en tjej på 9-14 år någonsin ska se eller någonsin behöva uppleva/höra. När jag var 14 och min lillebror var 10 förlorade vi henne i denna hemska sjukdomen. Jag grät den kvällen och sedan vad jag kan minnas så grät jag inte på över ett år (jag kan ha fel/förträngt eventuella tårar).

Hela min värld rasade när min mor försvann och den fortsatte att rasa i många år. Det gick så långt att jag inte kunde leva mitt liv alls, livet var svart, jag såg ingen utväg ur det mörker min hjärna lett mig in på. Jag hade inte längre några drömmar och även mina mardrömmar var ljusare än min verklighet. Jag var så sjuk själv att jag förstörde många relationer, Familjerelationer och vänskapsrelationer. Jag hade inte längre grepp om vad som var upp och vad som var ner.

Ett år innan jag föll ner i mitt egengjorda, personliga svarta hål drog jag efter halmstrå och bönade och bad min kära far om att få börja på internat skola, 45 mil ifrån min hemstad Malmö. Till min personliga oas i smålandsskogar. Jag kunde börja om, bli en ny människa, kasta den trasiga mobbade moderlösa Natalie och bli eller åtminstone se ut som en hel, omobbad, dock fortfarande moderlös Natalie, få en ny chans, må bättre och kanske äntligen kunna kontrollera min mors död. Inget av detta hände, eller jo de första 7 månaderna var det så, sedan gick allt utför och exakt ett år efter flytten till Småland var jag där i mitt egengjorda personliga svarta hål.

Vad hände sedan? Jag hamnade på psykakuten, jag orkade inte längre, jag fick mediciner (läs många) och min stackars far som var rädd för att jag skulle följa i min mors fotspår hämtade hem mig. Jag bodde i Skåne i drygt 8 månader och förstörde så mycket. Det som tär på mig mest är det jag gjorde mot relationen jag hade till min farbror, hans fru och deras 3 barn. Jag var 18 när detta hände och har fortfarande ingen kontakt med dem idag, jag var självisk, arg, ensam och hade ångest, så mycket ångest. Jag var inte mig själv.

Efter dessa 8 månader i mitt alldeles egna svarta hål tröttnade hela jag, jag slutade tvärt med medicinerna och mådde pyton(gör aldrig om det). Jag saknade min oas och började återigen på internatet i Småland, Jag gick två år till på häst utbildningen och tog äntligen studenten och sökte jobb där jag i år har fått fast anställning!

Under min resa under dessa 11 åren har mitt mående helt klart gått upp och ner. Idag fungerar jag i stort sätt som vem som helst, jag mår fortfarande pyton vissa dagar mer inte mer än att jag kan kontrollera det och förra året var första gången jag kan säga att jag har accepterat att min mor inte längre finns och att jag accepterat sättet hon gjorde det på, att hon tog sitt liv. Något mer som gått upp och ner de senaste 11 åren är min vikt (mest upp om jag ska vara ärlig). Idag är jag ganska nöjd med mitt liv men 2017 är mitt år och nu ska det bli ännu bättre! Mer om varför jag gör detta kommer i nästa inlägg!

Puss o Kram!

Likes

Comments