View tracker

När jag kollade genom mina mobilbilder kunde jag konstatera att det finns en hel del matbilder från Vietnam. Och inte konstigt, för jag gillar verkligen maten här! Den är inte för kryddstark men däremot har den sån äkta smak! Alla frukter och grönsaker SMAKAR verkligen något (jämfört med hemma..). Allt är färskt och saftigt! Så jag tänkte vi kunde ta oss en titt på mina halv suddiga matbilder (det lär bli fler innan vi lämnar landet).

Frukost

Om frukost ingår i hotelrummet så är det ofta en lista varifrån man kan välja mellan olika alternativ. Det är en massa ägg & bröd alternativ eller så Pho, som är en risnudel soppa (oftast med nötkött och då heter den Pho Ba). Man får också ett fat med örter och gröna blad, kanske en lime eller chili, som man efter eget behag får kasta i sin soppa.

Eftersom jag är celiakier äter jag glutenfri kost så bröd&ägg alternativet var oftast inte ett alternativ överhuvudtaget för mig, så då blev det Pho (ibland också till lunch och middag).

Ibland steg vi upp tidigt för att komma ut på vägen så snabbt som möjligt, då blev det Pho Ba längs med vägen eller en yoghurt, banan och nötter på hotellrummet (så bra i Vietnam, det finns kylskåp i alla hotellrum!).

Lunch & Middag
Dom får nu komma här under samma kategori eftersom vi har ätit på väldigt obestämda tider och lunchen & middagen har sett någorlunda likadana ut.

Nedan ser ni mera bilder på Pho! Ibland med kyckling, ibland med nötkött och ibland vegetarisk! Ibland super god och ibland inte lika smarrig... Men det funkar alltid! Det har varit min "safe food" här i Vietnam. Om jag inte vet vad jag ska äta så tar jag Pho.

Nedan lite blandade bilder på mera mat - ris finns förstås alltid på talriken, endel i form av risnudlar eller så bara vanligt hederligt ris. På en bild nedan ser ni en "hot pot". Man får en massa råvaror (kött av olika slag, skaldjur, grönsaker, örter och nudlar) som man sedan själv kokar i en gryta.

Färska vårrullar! Bäst är när man får rulla dem själv! Man får alltså ett rispapper som man fyller med en massa grejer. Kött av olika slag, rivna grönsaker, färska örter och risnudlar. Sen rullar man ihop allt och dippar dem! Super gott och passar en celiakier!

Till vänster är en typisk vietnamesisk måltid. En tallrik med kyckling (alla benen finns kvar), morning glory (spenat med vitlök), ris, en örtsoppa, fisksås, limesås, färska örter och kallt te. Och det är SÅ gott! Jag gillar det här att man plockar lite ur alla skålar med sina pinnar och delar på allt med sina bordskamrater.


Inte att glömma, vietnamesiskt kaffe! Jag dricker inte kaffe hemma, men i Vietnam gör jag det och helst tre gånger om dagen! Kaffet är starkt och vietnameserna dricker heller inte samma mängder som vi finländare gör. En par shottar kaffe och så kondenserad mjölk, kall eller varm, allt är lika gott!

Det var alla mina värdelösa mobilbilder! Varsågoda!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

När vi var i Hue tillbringade vi en förmiddag i Hues citadel. Den forna kejserliga staden Kinh Thanh Hue byggdes så sent som under början av 1800-talet och den fortsatte att vara kejsarens hem till mitten av 1900-talet. Och nånstans här i historien så slog det mig hur lite man ändå vet. Vadå att Vietnam hade en kejsare ända in på mitten av 1900-talet?

Nästan hela citadelet bombades sönder av amerikanerna under Vietnam kriget. De byggnader som klarade sig har restaurerats och det pågår ett arbete att bygga upp den kejserliga staden så som den såg ut under sin storhetstid. Men det är ju inte samma sak att kolla på byggnader som är imitationer av originalet!

Citadelet var helt okej, men efter Angkor i Kambodja så känns alla ruiner som just bara ruiner... Speciellt när man jämför Angkor som hade 1000 år gamla ruiner och citadelet i Hue där ruinerna är 200 år gamla... Men som vi sa, det är bra med lite historia och kultur mellan våra mopedutfärder!

​Som man kan se på bilderna är det rätt mulet. Vädret här i norra Vietnam är kanske inte riktigt det vi hade föreställt oss... I Hue var det ännu varmt men molnigt. Men ju längre norrut vi kom desto kallare blev det. Här är faktist vinter och det är långbyxor, jacka och halsduk som gäller!

Likes

Comments

View tracker

Det är bara fem dagar sedan jag uppdaterade här och ändå har jag svårt att minnas vad vi gjort under den tiden. Jag tror vi har sovit på ett nytt ställe varje natt. Det betyder många kilometer på vägen och många nya intryck.

Helgen tillbringade vi i staden Hue där vi under en förmiddag vandrade genom deras Citadel, som är det gamla kungarikets huvudstad. På söndagen steg vi upp tidigt och var på vägen redan klockan 8 på morgonen. Vårt mål var Phong Nha-Ke Bang national Park och resan var lite på 200 kilometer.

Det som är så bra med att man kör själv är att man kan svänga in på vilka sidospår man vill. Så vi styrde siktet mot kusten och kom till Vinh moc tunnels som är gamla tunnlar från Vietnam kriget. Själva tunnelsystemet var enormt och tunnlarna var också rätt stora. Man var bara tvungen att huka sig ordentligt på en par ställen. Akke vandrade än hit och dit men jag vägrade komma till de lägsta tunnlarna som var så mycket som 15-23 meter under marken! Nej, jag tycker inte om trånga ställen under jorden. Jag kan inte sluta tänka på att marken kommer att rasa ner över mig. I tunnlarna har en hel stad tagit skydd under USAs bombningar. Folk har levt där i veckor i streck. Lagat mat, sovit, umgåtts, fött barn, haft möten och spelat musik tillsammans. Och jag hade svårt att bara stå och gå i dem, trots att jag visste att jag kan gå ut när som helst. Det kunde inte de.

Vi kom aldrig ända fram till nationalparken på söndagen. Vi stannade istället en natt i den närbeliggande staden Dong Hoi. Och det var tur! Där träffade vi ett gäng vietnameser som ville öva sin engelska och det blev en riktigt rolig kväll! Dessutom hittade vi ett underbart cafe "Tree hugger café", där vi åt både middag och frukost. Det var också dags att ta hand om vår moppe så den orkar ända till Hanoi (och lite längre) så vi stannade vid en mekaniker för att byta olja.

På måndagen körde vi till nationalparken där vi åkte med båt i en grotta. En av våra mest magiska stunder under vår resa var den nästan 8 kilometer långa båtturen genom Konglor cave i Laos. Nu körde vi med båt i en grotta som var över 50 kilometer lång (bara 4 kilometer av grottan är öppen för turister). Och visst var det mäktigt! Men det var nåt speciellt med Konglor cave så den här upplevelsen kommer inte nära på den i Laos.

På kvällen firade vi att det var måndag och drack lite vin! Och dom gör faktist vin i Vietnam, som dessutom är riktigt gott! Och från vårat favorit ställe, Dalat.

Tisdag. Dags att hoppa på moppen igen och styra kosan norrut. Underbara vyer än en gång! Men så körde vi också genom en nationalpark så vad annat kan man vänta sig. Efter ungefär 80kilometer började jag må dåligt så vi bestämde oss för att svänga in till närmaste stad istället för att fortsätta norrut. Det gjorde att vi hamnade i Ha Thinh. Våra tankar om den staden var "Vad gör vi här?". Eller det var mest Akke som hann tänka det eftersom jag blev sjuk. Men verkligen, det var ingen piffig stad.

Onsdag. Jag var redan bättre och vi bestämde oss för att så snabbt vi kan ta oss bort från Ha Thinh. Men så regnade det. Vi tänkte att vi väntar ut regnet men när klockan var 13.30 och det fortfarande regnade så hoppade vi bara på moppen. Och det var inte så farligt. Visst regnade det från och till under de 4 timmar vi körde men vi var utrustade med regnrockar så det gick! Vår plan var bara att köra norrut. Så nu är vi här på ett hotell som ligger längs med riksvägen nånstans i ingenstans. Men det råkade också vara ett av de finare hotellen vi sovit på och för budgetpris! Det är ett hotell som specialiserat sig på bröllop och det här är ju faktist våran smekmånadsresa så det passar ju perfekt!

Får lägga upp lite bilder senare från alla ställen!

Likes

Comments

Det har det gjort under hela vår resa, hela tiden. Vi planerar en sak och nästa dag hittar vi på nåt helt annat. Men det är det som är så bra med att resa utan att ha bokat någonting i förväg, man kan hela tiden ändra så att resandet passar humöret och ibland vädret. Och det var just vädret som ändrade våra planer. Vi hade planerat att på torsdag morgon börja köra från Nha Trang till Quy Nhon. Vår resa mellan städerna skulle ha varit cirka 250 kilometer och det skulle troligtvis ha tagit hela dagen. Men så regnade det på torsdag morgon och väderprognosen visade regn en hel vecka längs med kusten, där vi hade planerat att köra (sammanlagt 750 kilometer var vår planerade rutt).

Vi var inte så pigga på att köra tre dagar i regn och dessutom börjar tiden vara knapp för att vi ska hinna med allt vi vill. Vi har bara två veckor kvar på vårt visum! Så då bestämde vi oss för att tillbringa dagen i Nha Trang och på kvällen sätta moppen och oss själva på en nattbuss ända till Hoi An. Det betyder också att vi valde att skippa en par destinationer mellan Nha Trang och Hoi An. Och så fuskar vi lite med körandet, men vi har MYCKET kvar att köra så det känns helt okej att hoppa över en par ställen.

Så efter en tråkig dag i Nha Trang (solen kom faktist fram på eftermiddagen!) sov vi en natt på bussen och vips vaknade vi i Hoi An.

(Bilderna från Nha Trang. Vi körde lite runt i staden och satt resten av eftermiddagen och läste på ett cafe vid stranden.)

Vi kom fram kl.6 på morgonen till Hoi An och körde runt lite innan vi stannade för frukostbuffè på ett hotel. Det var den godaste frukost vi ätit på hela resan (och så kostade den också 8 US dollar/person). Personalen var så trevlig och var så intresserade av oss och vår motorcykeltur genom landet att vi stannade en extra stund bara för att prata med dem.

Hoi An är en lite mindre stad som består av gamla vackra hus som är restaurerade. Vi körde runt gamla stan, bestämde oss för att fortsätta köra norrut och stannade längs med vägen på ett antal ställen. Bland annat ett vid ett så kallat "marmor berg" (de bryter faktist marmor i bergen) som var fullt med grottor och heliga platser för buddhister och hinduer.

Sedan kom vi till storstaden Danang där vi stannade vid stranden för att kolla på vågorna och en ensam surfare och för lite kaffe. Efter det körde vi upp och ner för ett berg och stannade för utsikten. Efter körningen genom berget fortsatte vi längs med kusten och körde genom små byar och en hel massa begravningsplatser. Alltså på riktigt, en strandremsa på kanske 20 kilometer vara BARA begravningsplatser!

Vi stannade för lunch vid ett ställe på en ensam strand. Vi övervägde att bo där, men priset var för högt för oss så efter maten svängde vi in i landet för att stanna en par nätter i staden Hue.

På en dag körde vi genom tre städer; Hoi An, Danang och Hue. Det känns lite fel att vi inte stannade längre i Hoi An och Danang, men det finns så många ställen vi vill ännu se så vi är tvungna att skippa en del ställen. Och det är faktist själva körandet genom landet som är den bästa upplevelsen!

Likes

Comments

Att köra motorcykel genom Vietnam börjar kännas som det bästa sättet att uppleva landet. Än en gång: wow, vilka vyer vi såg när vi körde ner från bergen tillbaka till kusten! Dagens saldo blev lite på 140 kilometer och det tog oss 4 timmar. Vi körde på låg hastighet genom de slingrande bergsvägarna och hade ett par kortare pauser för att beundra utsikten ordentligt.

Vid lunch tid kom vi fram till kuststaden Nha Trang och kunde konstatera att också den staden är full av ryska turister. Till och med vietnameserna pratar ryska med oss innan vi säger att tyvärr så förstår vi inte, kan vi ta det på engelska?

Det var en mulen dag så vi gick mest runt och kollade. Men för mig gör det inget med sämre väder, jag får ändå inte bada förrän mitt brännsår läkt ordentligt. Det blir bara ett snabbt stopp i Nha Trang för imorgon fortsätter vi vidare norrut. Vi har mer än 1 000 kilometer kvar innan vi är i Hanoi så det betyder raska tag!

Likes

Comments

I söndags körde vi från kuststaden Mui Ne till Dalat, som ligger inlands i bergen. Vi körde cirka 170 kilometer och wow vilken tur! Vi började med att följa kusten, på ena sidan havet och på andra sidan sanddyner, lite vegetation och ibland några aloe vera plantager. Sedan svängde vi in i landet och började köra uppför bergen. Det var en tuff resa för vår moppe kan jag säga, men den klarade det! Först när vi stod uppe på toppen förstod vi själva hur högt upp vi kört. Dalat ligger 1 500 meter över havet så det är en bit! Och bergsutsikten var otrolig! Ju högre vi kom desto behagligare blev temperaturen och luften var så ren.

Det sägs att i Dalat är det vår året om. I november ligger medeltemperaturen på 20 grader och sjunker till cirka 16-17 grader till kvällen. Medan vi var här var det 17 grader på morgonen, mitt på dagen så mycket som 24 grader och till eftermiddagen 17 grader igen. Och det är så SKÖNT! Jag har gladeligen gått med långbyxor och långärmat. (De lokala har både vinterjacka och mössa.)

Och Dalat är så vackert! Här växer blommor överallt och allt är så grönt! Och det är bra vibbar i staden. Vi kom hit på söndag eftermiddag (vi stannade vid ett vattenfall på vägen) och hittade ett hotell med bastu och jacuzzi (som föll inom vår budget!). Så vi badade bastu, gick runt på marknaden och åt (mycket!). Under måndagen kollade vi in staden och omgivningen och avrundade igen med streetfood vid marknaden.

Dalat föll oss verkligen i smaken! Jag tror mycket har att göra med den behagliga temperaturen och sen var det roligt att få lite finska vibbar genom att bada bastu och äta jordgubbar (inte samtidigt)...

Här kommer lite blandade bilder från dagarna.

Imorgon är planen att köra tillbaka mot kusten till Nha Trang. Det borde vara en 140 kilometers resa. Håller tummarna att våran moppe håller ända fram!

Likes

Comments

Det tog oss nästan 8 timmar att köra från Ho Chi Minh city till Mui Ne. Att bara komma ut ur HCMC tog två timmar och då åkte vi också färja över en flod. Sen stannade vi för lunch längs med vägen, vi körde åt fel håll ungefär 10 km och fick svänga om och så en par kortare pauser för att sträcka på benen och vila våra ömma bakdelar. När vi kom fram till Mui Ne var det redan mörkt och vi stannade bara vid första bästa guesthouse vi såg och vi fick ett riktigt fint rum för 14 dollar/natt. Och dessutom har stället en pool, så inte illa!

Mui Ne är en gammal fiskestad som sedan växte längs med kusten till en enda lång strandremsa för turister. Själva staden Mui Ne är fortfarande en fiskestad och väldigt lokal. Söder om staden är det en nästan 10 kilometer lång strandremsa som är full med hotel och restauranger. Själva stranden är ingen höjdare. Det finns inte mycket av stranden kvar eftersom den försvinner i havet mer och mer för varje år. Hotellen och restaurangerna är dessutom byggda så nära stranden som möjligt. Mui Ne är också känt för sina röda och vita sanddyner, och det var dem vi kom för att titta på (lite som Kalajoki, men större).

Vår första dag i Mui Ne började faktist för mig med ett läkarebesök på en klinik här. Jag har ett brännsår som jag är rädd att ska bli infekterat. Dom putsade det på kliniken och sa att allt såg bra ut och så fick jag lite grejer att lägga på såret. Och allt kostade 16 dollar (så billigt!). Det kändes bättre att vara på den säkra sidan och visa upp det, och det är ju därför vi har reseförsäkring! Men allt såg som sagt bra ut, så det var skönt! (Men inget badande för mig tills såret är läkt...)

Efter det hoppade vi på moppen och körde runt för att kolla in Mui Ne. På det stora hela kände vi att här vill vi inte tillbringa många nätter. Väldigt turistigt och stranden var inte så vacker. Det kryllar av ryska turister här så nästan allt står på vietnamesiska OCH ryska! Vi dissade genast alla restauranger som hade menyn enbart på ryska...

Här kommer bilder från dag 1 i Mui Ne. Jag har lovat mig att jag ska fota mera, så det blev ganska mycket bilder!

En dag till kommer vi att vara i Mui Ne för att planera vår nästa körning och vila upp oss inför den. Vår första körning planerade vi nästan inte alls, och vi märkte att det går väldigt mycket smidigare om man gör det på förhand.

Likes

Comments

Vi har köpt en motorcykel! Woho, jag är så taggad!

Vi kom alltså till Vietnam (Ho Chi Minh city) i måndags och bestämde oss för att det är enklast att vi fixar motorcykeln genast så kan vi ta oss vidare när vi vill (det var det här som var vårt lilla ärende som jag höll hemligt tills nu). Vi råkade stöta på ett par typer som kände ett par mekaniker som sålde mopeder. Den första vi träffade visade oss ett par motorcyklar som var sådana vi hade tänkt oss. Men priset var alldeles för högt och dessutom fick vi dåliga vibbar så det var lika bra att fortsätta! Så vi följde med den andra försäljaren och han visade oss ett par alternativ och Akke testkörde. Efter lite fixande, mera provkörande och dealande köpte vi en Honda win (om det nu sen är en "riktig" Honda är en bisak). Försäljaren fixade allt vi bad honom om angående motorcykeln. Dessutom tog han med oss till ett par olika försäljare som sålde hjälmar. Vi ville ha riktiga hjälmar och inga plastkoppar som alla vietnameser använder. Vi fick en bra deal på hjälmarna (så länge som vi är nöjda är allt en bra deal), 20 € för två nya ordentliga hjälmar. Försäljaren ville ha dubbelt mera men våran motorcykel försäljare ansåg att det var för dyrt och prutade. Jag tyckte att 40 € lät billigt för två nya ordentliga hjälmar. Men ALLT är så otroligt billigt här! Helt förståeligt när man tänker på att typ allt är tillverkat i Vietnam.

Men ja, vi är inte de enda backpackers i Vietnam som köper en motorcykel. Det är inte ovanligt att folk köper en motorcykel i endel Hanoi eller Ho Chi Minh city och kör genom landet. Varför gör man det då? Vietnam fullkomligt svämmar över av mopeder och det är ett enkelt sätt att ta del av deras kultur. Och så ser man ju så mycket på vägen och fördelen är att man kan stanna när man vill och ta in på vilka sidospår som helst. Och vilken frihet man har! Man kan komma och gå hur man vill, när man vill och man är inte beroende av bussar eller tåg.

Vi läste på många ställen att "Ho Chi Minh city är INTE stället att lära sig att köra en motorcykel". Det bor 9 miljoner människor i HCMC och trafiken är galen. Men den är ändå inte omöjlig bara man förstår sig på den. Alla kör ganska långsamt så om man krockar kommer förmodligen ingenting att hända. Regeln är att större fordon har förkörsrätt. Så tänkt : cykel- moped - bil - liten lastbil - buss - stor lastbil. Som motorcykel låter man allt större än en själv åka före. Om det betyder att man måste stanna längs med vägkanten, då gör man det. Annars är det bara att köra med strömmen. Köra stadigt och vara säker på vart man är på väg. (Allt det här är lätt för mig att säga som bara sitter på. Det är Akke som kör.) Och så kan man undvika rusningstrafiken på morgonen och kvällen när alla kör till och från skolan/jobbet.

Vi köpte då en motorcykel i HCMC och Akke har inte så mycket erfarenhet av att köra motorcykel. Ännu mindre i en stad med 9 miljoner människor. Men det gick bra! Förvånandsvärt bra! Några små mindre missöden som att Akke tappade bort sig och det tog över en halv timme för honom att hittade tillbaka till mig... Och så körde vi på bara bakhjulet en stund för Akke gasade så mycket. Men det är småsaker! På det stora hela gick det bra!

Vår första etapp genom Vietnam blev från HCMC till Mui Ne, som är en kuststad. Vi körde lite på 200 km under en dag. Vi körde fel ungefär 20 km pga. kartläsaren (vem kan det vara?) GLÖMDE att läsa karta...Hehe... Kan säga att föraren inte var så glad!

Vi dumpade också en väska och hälften av alla våra grejer eftersom det skulle ha blivit otroligt mycket packning på moppen. Vi får förvara väskan hos Mia i HCMC, som är en gammal klasskompis till min kompis Mikk. Så det betyder att vi kommer att flyga från Hanoi till HCMC och hämta väskan innan vi lämnar Vietnam. Och inte mig emot, HCMC var en stad jag gärna besöker igen!

Likes

Comments

Vi kom till Ho Chi Minh city (Saigon) i måndags och då ägnade vi hela kvällen till ett ärende som vi behövde uträtta. Jag ska berätta mera om det i ett senare skede, men tills dess får det vara en liten hemlighet.

Men ja, nu är vi i VIETNAM! Så roligt och spännande med ett nytt land! Vi har visum för en månad och planen är att ta oss från södra Vietnam upp till norra Vietnam och huvudstaden Hanoi.

Igår ägnade vi hela dagen åt riktigt hederlig sightseeing i staden HCMC. Efter frukost på hotellet gick vi till Krigsmuseumet och det var en tung upplevelse. Vi var verkligen inte de enda med tårar i ögonen. Runt omkring mig hörde jag bara en massa snörvlanden och suckar.

Efter glass och lunch (ja, just den ordningen) vandrade vi vidare genom staden. Vi höll oss inom distrikt 1 där också alla turistattraktioner finns. Sedan tog hissen upp till 52 våningen i Bitexco Financial Tower och satt med varsin cider / öl och beundrade solnedgången. Och efter det fortsatte vi på middag och vandrade hem genom 9 miljoners staden. Riktigt lyckad turistdag!

Bilderna nedan är från business distriktet så de representerar en del av HCMC men den verkliga HCMC är full med blinkande lampor, gatukök, mopeder och människor. Men det är bara bra vibbar i den här staden!

Likes

Comments

I bussen från gränsen mellan Laos och Kambodja skrev jag ner mina funderingar om Laos som jag hade då. Inlägget blev aldrig publicerat pga. dålig wifi och det fanns ju så mycket annat roligt att göra! Men nu när vi håller på och vilar upp oss från våran matförgiftning och vi har wifi så finns det tid att publicera texten!

Vi spenderade tre veckor i Laos och min uppfattning omlandet hann ändra under den tiden. Obs,allt jag nu redogör för här nedan är endast hur jag uppfattade landet och vadjag tyckte mig se.

För det första, Laos är ett litet och fattigt land. Landskapenär fantastiska. Det finns det mesta, floder, berg, slätter, odlingar osv. Detfinns mycket orörd natur, vilket gör landet perfekt för vandring och annantrekking.

Samhällena är oftast små, med undantag för Luang Prabang ochVientiane. Stora delar av befolkningen lever rätt primitivt. Vad jag såg har deflesta el, men inte alla har rinnande vatten. Familjen bor tätt inpå varandraoch man sover ofta tillsammans. Livet sker utomhus (men i skuggan!). Mandiskar, kokar, tvättar och umgås utomhus. Alla barn har möjlighet att gå igrundskola men om det behövs hjälp med skörden så väger jordbruket tyngre änutbildningen.

Liv och rörelse. Barn i alla åldrar får springa fritt längsmed vägen. Också riktigt små barn rör sig var de vill (tre-åringar som springerav och an längs med byavägen är inte en syn man ser i Finland). Och så alladessa kossor, hönor, tuppar och hundar som finns överallt! Speciellt kossornaoch tjurarna beteer sig som om vägarna är till för dem och det är bilarna ochmopederna som ska akta sig. Till och med i HUVUDSTADEN Vientiane såg vi tupparoch hönor vandra här och där.

Infrastrukturen. Vägarna i Laos är skit. Punkt. Det finns två alternativ, en del ärvägen dåligt underhållen eller sen är vägen du kör på inte en väg, men du kördär ändå för du har inget val om du vill komma till det som finns vid vägensände. Vägarna på ön Don Khon och Don Det var bara lera och jag slant med cyklenoch hade lera ända upp till hakan (Men det var skoj!). Det finns ingetjärnvägssystem men däremot sker transport längs med Mekong floden här och där.

Det är inte så noga. Bussen går ALDRIG på utsatt tid (inteheller båten). Bussen kan gå en kvart i förtid, men oftast går den en halvtimme- en timme EFTER utsatt tid. Man ska inte jäkta i det här landet. Man tardöd på sitt tålamod om man har bråttom. Vi har dessutom varit med om att halvabussen är fylld med träkorgar så det fanns inga sittplatser kvar. Men vi ficksitta på plaststolar i mitten av gången, så det gick ingen nöd på oss. En bussstannade pga. bensinen tog slut (händer sånt faktist i lokala bussar?). En annan gång fick vi punktering på minivanensbakdäck… Och resan tar heller aldrig den tid de säger den ska ta. Alla våraresor har varit längre än vad som utlovats. Priset tar ändå en 8 timmars resa somförvandlades till13 timmar.

Också det här med sopsortering. Räknas det om ALLT slängslängs med väggrenen och så bränner vi upp det på kvällen? Är det inte så somStormossen också gör? Men jo det är skräpigt i Laos. I alla samhälle ligger detskräp överallt. Landet är dock stort till yta men har en liten befolkning såstora delar av landet är fortfarande rent.

Lurendrejeri. Varenda gång vi betalar nåt räknar vi växelnvi får tillbaka. Och var tredje gång försöker de ge oss fel växel tillbaka. Ibland har de försökt lura oss påså mycket som nästan 100 000 Kip (10€). Varenda gång vi dock påpekat att det inte stämmer ger de oss rättaväxeln tillbaka utan att säga nåt. Dom vet att dom ger fel, dom vet.

Vi var också med om ett rånförsök (om än dåligt!) och så vardet de sex stycken israelierna på vårt hotel i Vang Vieng som blev bestulna påalla pengar, kreditkort och telefoner under natten medan de sov i rummet. Manmåste komma ihåg att Laos är ett fattigt land.

Människorna. Inställningen till turister varierar OTROLIGT iLaos. I städerna som ligger längs med landsgränsen är människorna oftast rätt rubusta gentemot turister. Deär vana att turisterna stannar en natt och sedan åker vidare. Varför ansträngasig att vara trevlig när de ändå åker snart? På andra ställen som t.ex. VangVieng är människorna negativt inställda till turisterna eftersom turismen praktiskttaget förstört staden. Innan var Vang Vieng värsta party staden med alkohol ochdroger. Varje år dog cirka 20 turister (inte säker på antalet, vissa säger attdet var så mycket som 50 stycken varje år). Trots att det är bättre idag är det ändå mycket party kvar. Men de lokalasäger att det är mycket bättre jämfört med innan.

Och så jämför man den negativa inställningen med det glada bemötandet man får på landsbygden. I de mindre samhällen och byar vi besökt är människornagenuint glada över att se turister. Trots att deras engelska oftast är minimal så ler de desto mera, säger hej och visar saker som är viktiga för dem. Barnen är bäst. De springer efter enoch ropar Hej, Hej och vill leka.

Jag hade jätte roligt i Laos. Man kunde tro att min bild avLaos skulle vara rätt negativ efter att ha läst allt jag skrev ovan. Men nej,Laos känns väldigt äkta och det gillar jag. Jag älskade det oförutsägbara, vadsom helst kan hända när som helst. Jag njöt av att bara följa med livet delever där och att beundra alla vackralandskap. Och så träffade vi så mycket bra typer i Laos (backpackers) så våran tid där blev hur bra som helst.

Likes

Comments