There is someone else right beside me
He kept every secret I told
He giggled his way straight through fall
And I don't sleep well at all


För ett år sedan var I don't sleep well med Hello Saferide en låt som etsade sig fast. Om att vara olycklig i det lyckligaste som finns. Att inte kunna andas, att drunkna i sig själv i kärlekens näste och trygghet. Åren med dig förstörde mig på sätt jag inte riktigt visste vad möjligt. Och du var inte ens medveten om det. du försökte ju hjälpa. Min ångest, mitt mörker drog ned dig. Kanske för att du hjälpte mig att gräva det avgrundsdjupa hålet.


He knows when I'm happy and nods when I'm sad
And he puts out when I come home drunk
And suddenly I stand real tall
But I don't sleep well at all


Jag har ju alltid haft spaden redo, tagit några spadtag men sen skakat bort dammet och hoppar upp ur den begynnande gropen. Du stod bredvid när jag grävde. Försökte gräva mig bort ifrån dig. Du undrade varför. Men du hjälpte mig aldrig upp. Istället såg du mig försvinna ned. Kanterna på gropen blev svaga, instabila. Ömma. Du halkade väl ned och jag försökte gräva bort allt. Grävde ned i ett sådant enormt mörker och du trillade med. Och jag är så ledsen över allt jag orsakade dig. Jag är så ledsen över att jag inte lämnade dig tidigare.


And I know love will leave you all crooked
And I know he'll start sleeping around
Or start listening to symphony rock
Or throw out the key and change the lock
But I don't sleep well at all


Likes

Comments

jag ångrar och ältar så jävla mycket att jag blev tillsammans med honom. jag fattar inte vad jag höll på med. jag visste redan från start att det inte skulle hålla. och nu, två år senare, är jag mer trasig än någonsin.


för tre år sedan följde jag dig till bussen. varje kväll. vi stod tysta ibland. ibland närmre än vanligt. din buss kom, vi kramades och du försvann bort i mörkret. jag önskade att du hade kysst mig. ångrar innerligt att jag aldrig tog intiativet. undrar hur mitt liv hade sett ut då? hade jag inte varit lika trasig då? inte dragit kniven längs med huden, stoppar fingrarna i halsen?


idag. nu. varje kväll. vi sitter i din soffa. vi lutar oss mer och mer mot varandra. jag tröck (tryckte, förlåt) mina läppar mot dina och du förtvinades under mig. gav vika. gelé. du skrattade och vi var så jävla fulla. eller, jag var så jävla full. och alla såg, och jag brydde mig inte. för jag har ett sånt jävla stort hål och jag trodde din tunga i min mun kunde hjälpa.


och nu tänker jag bara på dig. jag är väl inte ens kär i dig. jag orkar inte vara kär. hade kunnat falla om jag orkade. vill bara att ensamheten inte ska vara lika påtaglig.

Likes

Comments

​Att vara själv tillsammans

Ett annat hjärtslag några meter ifrån. Tyst. Nära. Andra tankar, andetag genom slutna läppar. 

När man flyttar ifrån sitt ex, sin före detta sambo, så ställs man inför utmaningen att vara själv igen. Eller, jag har ställts för den utmaningen. Förutom de 3 månader jag bodde själv i Malmö, så har jag aldrig varit helt själv innan. Jag har tänkt tillbaka mycket på den tiden. Hur klarade jag av att vara själv då? Hur tog jag mig igenom timmarna innan det var dags att sova? Och - hur lyckades jag stänga ned datorn, lägga mobilen på laddaren, för att faktiskt sova?


Hjärnan kräver konstant stimuli. Ljud; podcast, radio, musik, youtubeklipp. Visuella intryck; filmer, serier, instagram- och twitterflöde. Information. Dämpa ensamhet. Dämpa allt allt allt.


Hur klarade jag av att lära mig saker? Hur kunde jag plugga en gång i tiden? 


Saknar att vara själv tillsammans. Ha någon nära. 

Likes

Comments