#dehäreprivat, #pennaåsuddgum, #jordglobi, #musiconworldoff

Satt där i tåget påväg mot Centrala Helsingfors, ur happarna strömmade det en massa discomusik. (alltså sådan musik som ofta spelades när man förr i tiden for på disco, tänk hösgstadiedisco). När jag i mitt sömndruckna tillstånd var jag satt och smuttade på mitt medtagna kaffe, insåg att det var rätt gammal discomusik jag lyssnade på så ville jag skratta hysteriskt. Kanske dels för att jag var en aning trött, kanske dels för att det kändes smått löjligt att man satt där och lyssnade på discomusik denna tidiga grådaskiga morgon, då inget alls gav en intrycket av att 'livet är ett disco'. Jag tittade omkring mig på alla trötta, buttra människor som alla försökte undvika all mänsklig kontakt som bara var möjligt. Funderade på varför vi har det så här? Tidiga morgnar verkar inte passa alla, och det drar ner humöret inte bara på den kvällspigga människan men även på den morgonpigga människan.

Själv är jag en mix, jag gillar att vakna tidigt men även att stanna uppe länge, så oftast går mina sömnrutiner ut på att jag har en tyst överenskommelse med mig själv. Har jag idag mer nytta av att stiga upp tidigt eller att gå sent och sova? Det är en dag för dag överenskommelse som skall göras. Ett dagligt sömn-kontrakt med mig själv.


Det jag gillar med tidiga morgnar är att de flesta befinner sig i ett zombie-stadie, d.v.s. jag kan jobba helt ostört med olika projekt/skolarbeten/etc utan att någon orkar ta initiativ till att fråga, kommentera eller liknande. Jag får en chans att själv starta och få undan mina måsten för att senare under dagen kunna göra sådant som att vara social eller fokusera på föreningsliv etc.

Mitt grådask-disco var helt suveränt. Piggade upp mig rejält och kunde inte hjälpa att bara gå omkring och le för mig själv när jag traskade iväg mot spåran. Jag konstaterade för mig själv, såsom mången annan gång att Livet är ett disco, vare sig det är grått och trist eller soligt och varmt. Ett disco är aldrig helt igenom fantastiskt, och likadant är det med livet. Men även de tråkia sidorna kan man ju uppskatta bara man har en god inställning till dem.

Bara en liten uppdatering från min studiebubbla. Heippahei!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

#dehäreprivat, #workitbaby, #va?

Igår var jag på en fortbildning för Hörselrådgivare, till Tammerfors. Var tillsammans med en annan ur styrelsen för HiA -Hörselskadade i Arbetslivet. Det var faktiskt bland de mer intressanta kurserna som jag deltagit i och vad man blev inspirerad. Det är så mycket man inte har vetat och det känns fint att jag kan dela med mig av den kunskapen nu, som officiell Hörselrådgivare.

Vad är en hörselrådgivare?
En hörselrådgivare är en person som kan ge information i hörselfrågor och även hjälpa dig med hörapparaten. De kan ge dig information om hörhjälpmedel och hur hjälpa dig att förstå dig på din hörapparat. Vet du inte hur du ska sköta om dem, så kan hörselrådgivaren även visa dig och hjälpa dig. De kan även berätta mer om t.ex. skrivtolkning och sociala förmåner. Hörselrådgivare så jobbar på frivillig basis och verksamheten är styrd från lokalföreningarna. Man kan få mer information om man kontaktar sin förening/den lokala föreningen.

Så undrar ni något, ta kontakt! :)

Likes

Comments

#dehäreprivat, #purmobopåvift, #pennaåsuddgum

Hälsningar från södra delen av landet.


Har haft en riktigt bra vecka så här långt, kan jag ju berätta åt er. I måndags var jag på första föreläsningen vid min nya studieplats, på eftermiddagen fick jag ett glädjande mejl om att 4 kurser blivit tillgodoräknat (alltså 20-fantastiska-studiepoäng). Fick även veta att jag kan, om jag önskar fortsätta arbetet med min nu-pågående slutarbete, eller arbeta med samma tema (vilket gör mig riktigt glad) sen när det blir dags för magistersavhandling alltså. Sen igår kom jag ner hit till södra Finland för att kika på en lägenhet, och hyresvärden var en helt huippu typ som hade en väldigt liten men mysig lägenhet att erbjuda, nappade nog på den. Är det sen så att jag inte trivs är det ju bara att flytta bort. Sen idag så har jag försökt klura ut hur jag mest effektivt läser artiklar och delar in dem i olika kategorier. Ska sen i eftermiddag träffa vår finemanga bibliotikarie som ska hjälpa mig med två databaser jag inte riktigt får utklurat. Imorgon bär det av hemåt, och kanske en golfrunda (såvida inte VR försenar en igen). och Fredag blir det utbildning, en hörselrådgivarutbildning. Ska bli intressant. Hösten är kommen och med den kommer önskemål om bra serier att följa medan man smuttar på te (TIPS tack! 😃)

Dagens 'glad idag': träffade på en av mina favoritlärare i skolan, hon visade mig ett tyst klassrum som jag inte vetat om, med datorer, bord och stolar som går att ställa in i passande höjd och just det att det är TYST gör mig rätt glad eftersom jag kan få smått 'fel i huvu' med de här yngre studerandena som inte pratar lågmält utan snarare vrålskrattar och pratar högt och ropar till varandra i de allmänna datorutrymmen. Så ja, det var nog dagens glädjepunkt!



Roligt att ni orkade läsa min smått trista uppdatering. Lite bilder från min instagram från den senaste tiden bjuder jag på (ni kan även följa mig på IG: camillellen), det sammanfattar också vad jag sysslar med om dagarna (KAFFE-SLUTARBETE-ÖSTAFRIKA-NATUREN). Ni får gärna lämna en kommentar, eller om det är något ni är nyfikna på och önskar jag skulle skriva mer om så berätta.


Tills vi hörs igen, ha det gött!

Likes

Comments

#dehäreprivat

Min vana trogna har jag fullt upp som alltid, som bäst försöker jag uppdatera min mejlbox med jämna mellanrum då jag väntar på att få en lägenhetserbjudan snart. Ser framemot att återvända till storstaden. Har nu egentligen alla kurser färdiga för den Masters jag gjort i Helsingfors, jobbar bara med slutarbetet ännu vilket är en väldigt intressant och rolig process egentligen. Hursomhelst, kan jag åter en gång konstatera att jag gillar när jag har olika små projekt på gång. Var igår till ÅA och diskuterade smått om kommande kurser och hur man gör en studieplan samt om vad jag kunde välja som biämne (funderar hårt på hälsoteknologi då jag kan använda den kunskapen för att eventuellt fortsätta mitt jobb som jag påbörjar i och med min master's thesis). Men det var det om vad jag sysslar med på dagarna (alltså att jag väntar på lägenhetsbesked och jobbar med skolarbeten).

Men vad gäller rubriken drömmar då?


Som de flesta av er vet, som följer smått med i min vardag så är det två saker man bör veta om mig.
1) jag älskar fotboll, 2) jag älskar hundar.


Och nu har jag drömt om nätterna rätt vilt. Jag har drömt mycket om hur jag springer på fotbollsplanen och hur jag överlag springer och springer och springer. Det känns så skönt att springa och rusa på. Till saken hör ju att jag inte har spelat fotboll eller sprungit sedan juni. Denna vecka ska jag äntligen på magnetröntgen så snart får jag veta vad som felas i mitt knä och om man kan göra något åt saken. Man blir så frustrerad när man ser hur andra kan springa smärtfritt och göra sånt man bara kan fantisera om. Jag har sedan januari haft smärtor i mitt knä och det är påfrestande. Resten av kroppen vill springa och vill utmana mig själv till max i gymmet, men knät protesterar. Att ens gå längre sträckor eller att stå/gå hela dagen så är påfrestande, knät blir smått svullet och värker på nätterna. Men man gör vad man kan och några veckor till så vet jag ju hur läget ser ut!


De andra drömmarna jag har haft på nätterna gäller hundar. Har varit och kollat på hundvalpar av alla olika slag i mina drömmar, gosat och kelat med de små fluffbollarna. Helt fantastiskt med alla hundar av alla slag. Hundfeber till max. Men som tur har vi ju familjehunden att spendera dagarna med.



Det var en liten uppdatering från mig. Ha en fortsatt fin dag (trots regnrusket)

Likes

Comments

Utflyttad från min lägenhet, har jag nu haft mycket kvalitetstid med familjehunden innan jag fortsätter min flyttfärd söderut. Har även suttit och jobbat på skolarbeten, skaffat användarnamn till nya skolan och gjort lägenhetsansökningar som om jag skulle få betalt för det (ifall ni känner till någon etta i H:fors som inte är alltför dyrt, PM:a mig gärna).

Hur som helst, igår for familjehunden och jag på en promenad för att sträcka på benen (samt rucka på det förbannade knät). Där vi gick så kom jag på mig själv att smått njuta av den tysta landsidyllen vilket jag verkligen upplevde tyst, för happarna (Läs: hörapparaterna) hade lämnat hemma. Det var nästan lite spännande, kände vibrationer i luften från ett större fordon och kunde höra att det var ett högt ljud, men familjehunden tyckte inte att det var något märkvärdigt, räckte en bra stund innan jag kunde lokalisera varifrån ljudet kom, så att vi kunde fortsätta vår färd utan att jag skulle behöva oroa mig att det stora fordonet skulle komma rusande mot oss och mosa familjehunden. Sen fortsatte vi vår promenad, familjehunden sackade mellan varven efter mig, för att checka hundarnas-dagblad. Men vid två tillfällen tog det tvärstopp och när jag svängde mig om för att säga åt honom att han skulle sluta sacka efter och hänga på, så märkte jag att han stoppade mig för att en bil kom. En bil jag inte hörde. Detta hände två gånger av två möjliga (det kommer ju inte så många bilar på landet). Jag avskyr när en bil plötsligt är bakom en och man inte märker den innan de typ kör på en eller tutar åt en. Men vår självutnämnda hörselhund så var noga med att jag skulle stanna och förflytta mig till sidan av vägen. Tur att någon av oss har öronen med sig.

Det är något jag märkt de senaste åren, att utan happarna går jag omkring i en rätt så tyst miljö. Märker knappt hälften av allt ljud omkring mig och lever lite inne i en bomullstuss. Ibland tänker jag att det är ju rätt tur att man inte vet och inser själv hur mycket man inte hör, för då kanske man skulle oroa sig en hel del. Jag är medveten att det är mycket jag inte hör, men det bekymrar mig inte desto mera. Det har ju funkat de senaste 27 åren ändå. Men sen läste jag ett blogginlägg av Gael Hannan , där hon beskrev hur hennes hörande man var den som inte hörde bilen som kom smygande bakifrån, för att den var så tyst, vilket hon inte insåg eftersom hon annars heller inte hör bilarna. Det är en ny fara omkring oss, alla tysta fordon.

Men hur som haver, så sen familjen skaffade hund så känner jag mig tryggare när jag är hemma, eftersom han hör och kan göra mig uppmärksam på om det åskar, någon är på dörren eller om sköldpaddan är allt för vild. Också mina promenader känns tryggare. Tänk vad ett par extra öron är användbara.

Avslutar detta inlägg med ett par banandelfiner som jag och min finaste vän C gjorde tillsammans förra sommaren, när vi var väldigt pyssliga av oss. (Lägg märke till de underbara delfinbrynen).🐬

Likes

Comments

#dehäreprivat, #jordglobi


Idag tänkte jag ta upp en sak jag länge funderat på. Det är nämligen så att jag funderat en hel kring detta med att vi människor verkar ha mindre empati, verkar bry oss mindre och verkar som att vi inte riktigt kan graspa verkligheten. Ofta upplever jag att andra människor i min omgivning är på något vis avtrubbade och reagerar inte alls på saker som (åtminstone jag själv) upplever som naturliga saker att känna obehag för.

_______________________________________________________________________

Jag tänkte börja detta inlägg med att helt enkelt ställa ett par frågor. Ni får gärna fundera lite kring frågorna, kanske hittar ni ett svar? Eller kanske ni helt enkelt inte hittar ett svar?


  • När var senaste gången du kände obehag när du läste en bok där de beskrev hur någon blev mördad eller blev utsatt för våld?

  • När var senaste gången du faktiskt upplevde obehag när du tittade på en film/serie, var människor blev kallblodigt mördade och/eller torterade?

  • När var senaste gången du kände dig obehaglig till mods när du såg en annan människa, i din omgivning, bli utsatt för antingen verbal eller fysisk våld?

  • När var senaste gången du upplevde obehag vid tankarna av att andra människor blir utnyttjade, blir våldsoffer, flyr för sina liv?



Nåja, nu när ni haft en liten stund att fundera kring frågorna. Hur känns det?
Kom ni fram till att ni kanske reagerar ännu på dessa saker? Eller kom ni på er själva med att känna er smått likgiltiga inför dessa frågor?

_____________________________________________________________________

Ifall ert svar är det senare så kan jag inte klandra er. Varför det då?
Jag kom nämligen på mig själv, jag kollar nämligen en ny serie var de skjuter människor till höger och vänster. Dessvärre tycker jag att serien är bra MEN varje gång de skjuter någon (vare sig det är en så kallad bad eller good guy) så blir jag smått illamående. Jag tänker hela tiden på hur de är så likgiltiga, hur de ses som hjältar efter att ha knäppt ner några hit och dit. Mina egna värderingar är att ingen förtjänar att dö. Jag har svårt med att även följa med i nyheterna när de informerar om krigstrupper som attackerar här och där och som går in i andras länder/terriotorium. Jag har också svårt med fanatiker som helt kallblodigt tar livet av andra och hävdar att det är pga religioner osv (de flesta av oss som är pålästa vet ju att religioner så är oftast fredliga, åtminstone Hinduismen, Buddismen och Islam).Jag anser inte att problem eller orättvisor kan lösas med våld. Våld föder alltid våld. Hursomhelst, min poäng är den att vi verkar med enkelhet skaka av det mesta med en axelryckning.


Förstå mig inte fel, det är ju så man gör för att orka med livet. Ingen orkar med alla dåliga nyheter. Inte kan man ju heller ligga sömnlös på nätterna för att man befinner sig i säkerhet men funderar på hur andra har det mm. MEN det som stör mig är att de flesta filmer och serier innehåller så otroligt mycket våld nuförtiden, det är inte som i Batman-filmen från 1960 (?) där slag och sparkar ersattes med POW, BAM, POOF.



Men jag ifrågasätter att vi inte reagerar på att det visas så mycket våld. Gör det inte så att det börjar kännas som vardagsmat, jaja människor blir mördade.. liksom get over it already. Men jag kan inte bara fortsätta så, det oroar mig nämligen. Om vi inte känner obehag av våldsamma filmer eller böcker, varför skulle vi då förvänta oss att känna obehag för sånt som händer på riktigt?

Är det därför som människor inte förstår t.ex. flyktingarnas skräck (nu tänker jag främst på flyktingar som flyr pga krig)? Är det därför vi med enkelhet skickar tillbaka dem? Är det därför vi inte blir berörda av deras hemska historier? Men detta stannar inte vid flyktingarn, detta handlar i högsta grad om de i vår omgivning också. Reagerar vi när någon blir trakasserad? Reagerar vi när vi ser att nu kanske någon är hotad? Tyvärr är det väldigt få jag ser som reagerar. Jag reagerar ofta när jag ser att något inte stämmer, men jag är ju inte heller felfri. Det finns alltid rum för att förbättra sitt empatiska hjärta och att stå upp för andra människor.


Jag tror denna likgiltighet beror just på det, att våldet finns med oss hela tiden, i filmer, i serier och det är vardagsmat för oss. För eftersom vi inte drabbas så är det ju endast " en bra story". Därför vi inte tar till oss verkligheten, eller ser verkligheten för vad den riktigt är. Sen att se det om och om och om igen, det gör oss troligtvis avtrubbade. Vår empati har blivit avtrubbad, vår mänsklighet avbruten.




Vad tänker ni kring detta?

Likes

Comments

#dehäreprivat, #purmobopåvift, #workitbaby


Ikväll fick jag ta del av något väldigt fint. Det ordnades nämligen en välgörenhetskonsert i Purmo "Tillsammans för Livet" som var till förmån för Österbottens cancerförenings palliativvård samt även för barncancerarbetet. Suverän musik av lokala musiker samt diktläsning. Vackert så. - Tack till initiativtagaren Karola!


Det var en väldigt fin kväll som väckte många tankar.
Eftersom jag jobbat som sjukskötare på en onkologisk poliklinik, så har jag tyvärr haft patienter som varit tvungna att övergå till palliativ vård, och som naturligtvis alltid finns i ens tankar.. Så medan de olika sångerna, med vackra budskap avlöste varandra, så gjorde även mina minnesbilder av de olika människorna jag fick förmånen att lära känna. Jag kunde se för mitt inre ett bildspel med de olika människorna som jag träffat, minnesbilderna varvades med citat av dem. Jag såg bilder av dem leenden, kom ihåg olika skämt vi hade, jag såg bilder där en tår rullade ner för kinderna och mindes de jobbiga stunderna som vi delat. Kom ihåg kramarna och de gånger de hållit mig hårt i handen. Jag kunde se bilder av alla anhöriga som finns kvar ibland oss. Ibland när jag tänker på saken så förvånas jag över hur mycket man egentligen sist och slutligen delar med människor. Det senaste året har vi tyvärr förlorat några helt underbara och ljuvliga människor till cancern och ibland gör det så ont när man vet vilka underbara personer världen har mist.

Den sista bilden i mitt minnesbildspel var av dig, ditt vackra leende och vet du, jag kan ännu höra ditt ljuvliga skratt. Jag tänkte speciellt mycket på dig ikväll, och du vet inte hur mycket jag saknar dig. Det har nu gått 1 år, 6 månader och 2 dar sen den dagen vi förlorade dig. Du fattas mig Amanda, och jag tror vi är många som tänker på dig.

______________________________________________________________

Hursomhelst, den här välgörenhetskonserten var ett underbart initiativ. Inte bara går vinsten till förmån för palliativa vården (vilket är så viktigt att man kan ge den bästa möjliga vård den sista tiden) MEN intäkterna går även till barncancerarbetet och det om något är superbra. Fick jag bestämma så skulle inget barn någonsin behöva gå igenom detta. Cancer är en väldigt hemsk fiende.


Jag tycker det är väldigt viktigt att vi tar vara påden tid vi har tillsammans, den tid vi har på jorden.

Jag tycker också det är viktigt att vi finns där för varandra.


"Lär dig livets stora gåta,

älska, glömma och förlåta"


--> Livet är för kort!



Till er som inte längre finns bland oss: 💜 💜 💜 💜 💜 💜


Likes

Comments

#dehäreprivat


Nu öppnar jag en frågestund tänkte jag.

Är det något ni undrar över, något ni alltid velat veta men inte orkat googla eller något ni önskar jag skulle berätta mer om?

Kommentarer om vad ni skulle vilja läsa mer om, eller kommentarer i allmänhet är välkomna!


Fråga & Kommentera så kan jag svara på allt på söndag!


:)

Likes

Comments

#dehäreprivat, #hantlaråavocado, #musiconworldoff


Längesen sist, har haft fullt upp med livet och sommaren liksom de flesta andra. Nu fann jag lite tid att skriva en rad eller två, bara för att uppdatera er lite kring mitt ytterst spännande liv. Har nu jobbat igen några veckor och det är faktiskt riktigt trevligt att jobba och få hålla de praktiska kunskaperna i liv och inte kan jag klaga på alla kramar jag fått från höger och vänster av både patienter och kollegor, tydligen är vissa glada att se mig. Har även insett att det snart är augusti och studiestart i den nya skolan + fortsättning på den redan påbörjade utbildningen så har börjat kolla scheman och se hur jag skall planera det mesta. Mest känns det nog bara roligt.


Bloggar faktiskt från tåget för tillfället. Sitter här och känner mig löjligt glad. Skall på Davidos konsert imorgon @Circus (be there or be square) i Helsingfors. Ser faktiskt framemot att hänga med alla vänner och lyssna på suverän musik samt dansa, dansa och dansa. Slapp dessutom till naprapaten som tejpade mina knän, så kanske de hålls i lite bättre skick också. Knäna har börjat kännas bättre, måste motvilligt erkänna att det gjort gott för knäna att vila från fotboll samt springandet och istället syssla med vattenlöpning, simning och gym. Håller tummarna att de blir i så bra skick att jag kan delta i ett futsalläger i början av september, som jag blev kallad till :) Har nu under pausen från fotbollen (och rekommendation från naprapaten) golfat desto mer istället. Efter endast tre rundor så har jag jag börjat få pli på utslagen och är nu endast 4 slag ifrån att sänka mitt handicap. Så nästa vecka kanske det sker. Den som väntar den får se.


Ha en riktigt fin helg!

Likes

Comments

#dehäreprivat, #pennaåsuddgum

Glad Fredag och Glad Midsommar (till alla er som firar det).
Det känns fantastiskt att ha en dag extra ledigt denna helg, nu borde jag hinna fixa till min lägenhet lite till och fixa min kontorshörna (där jag kommer att tillbringa en hel del tid i sommar). Att ha en hörna var man har sitt 'kontor', alltså datorn, printer och alla USBn samt post-it lappar, det är nog guld värt. Jag försöker att inte ha mitt skrivbord överbelamrat med saker, eftersom jag tycker om att ha ordning där jag ska sitta och jobba.

Men vad ska jag riktigt jobba med då? (intresseklubbens nyfikenhetsnivå överstiger normalgräns)

  • Sommarens största projekt är att fixa mitt slutarbete, helt enkelt. Nothing more, nothing less.
  • Sedan har jag ännu 3-4 skolarbeten som jag tänkte fixa under sommaren (LÄS: i juni).
  • Samt börja (tillsammans med ett superb gäng från IFHOHYP) fila på ansökan till nästa Study Session


Annars då, hösten lär nog bli rätt intensiv skulle jag tro. Påbörjar ju min yrkeslärarutbildning, men troligtvis också en Magister i Hälsovetenskaper (fick igår ett mejl om att jag blivit antagen). Skall ännu undersöka lite grann hur studierna är uppbyggda. För det måste ju vara hållbart. Speciellt då jag ännu skall bli dimitterad från min nuvarande Master's Degree in Global Health Care (i December senast är det tänkt) och före det skall det hinnas med att presentera och försvara mitt slutarbete. Hursomhelst så är det ju rätt bra att yrkeslärarutbildningen kan vara som mitt biämne (och ja, jag vet att jag är lite nördig). 😁


Men vet ni, no hätä!

Men ja, ville bara uppdatera lite grann från mig. Njut av sommaren, den fina naturen och det uppfriskande vädret!

Ha en finemang helg!

Likes

Comments