#dehäreprivat, #jordglobi


Idag tänkte jag ta upp en sak jag länge funderat på. Det är nämligen så att jag funderat en hel kring detta med att vi människor verkar ha mindre empati, verkar bry oss mindre och verkar som att vi inte riktigt kan graspa verkligheten. Ofta upplever jag att andra människor i min omgivning är på något vis avtrubbade och reagerar inte alls på saker som (åtminstone jag själv) upplever som naturliga saker att känna obehag för.

_______________________________________________________________________

Jag tänkte börja detta inlägg med att helt enkelt ställa ett par frågor. Ni får gärna fundera lite kring frågorna, kanske hittar ni ett svar? Eller kanske ni helt enkelt inte hittar ett svar?


  • När var senaste gången du kände obehag när du läste en bok där de beskrev hur någon blev mördad eller blev utsatt för våld?

  • När var senaste gången du faktiskt upplevde obehag när du tittade på en film/serie, var människor blev kallblodigt mördade och/eller torterade?

  • När var senaste gången du kände dig obehaglig till mods när du såg en annan människa, i din omgivning, bli utsatt för antingen verbal eller fysisk våld?

  • När var senaste gången du upplevde obehag vid tankarna av att andra människor blir utnyttjade, blir våldsoffer, flyr för sina liv?



Nåja, nu när ni haft en liten stund att fundera kring frågorna. Hur känns det?
Kom ni fram till att ni kanske reagerar ännu på dessa saker? Eller kom ni på er själva med att känna er smått likgiltiga inför dessa frågor?

_____________________________________________________________________

Ifall ert svar är det senare så kan jag inte klandra er. Varför det då?
Jag kom nämligen på mig själv, jag kollar nämligen en ny serie var de skjuter människor till höger och vänster. Dessvärre tycker jag att serien är bra MEN varje gång de skjuter någon (vare sig det är en så kallad bad eller good guy) så blir jag smått illamående. Jag tänker hela tiden på hur de är så likgiltiga, hur de ses som hjältar efter att ha knäppt ner några hit och dit. Mina egna värderingar är att ingen förtjänar att dö. Jag har svårt med att även följa med i nyheterna när de informerar om krigstrupper som attackerar här och där och som går in i andras länder/terriotorium. Jag har också svårt med fanatiker som helt kallblodigt tar livet av andra och hävdar att det är pga religioner osv (de flesta av oss som är pålästa vet ju att religioner så är oftast fredliga, åtminstone Hinduismen, Buddismen och Islam).Jag anser inte att problem eller orättvisor kan lösas med våld. Våld föder alltid våld. Hursomhelst, min poäng är den att vi verkar med enkelhet skaka av det mesta med en axelryckning.


Förstå mig inte fel, det är ju så man gör för att orka med livet. Ingen orkar med alla dåliga nyheter. Inte kan man ju heller ligga sömnlös på nätterna för att man befinner sig i säkerhet men funderar på hur andra har det mm. MEN det som stör mig är att de flesta filmer och serier innehåller så otroligt mycket våld nuförtiden, det är inte som i Batman-filmen från 1960 (?) där slag och sparkar ersattes med POW, BAM, POOF.



Men jag ifrågasätter att vi inte reagerar på att det visas så mycket våld. Gör det inte så att det börjar kännas som vardagsmat, jaja människor blir mördade.. liksom get over it already. Men jag kan inte bara fortsätta så, det oroar mig nämligen. Om vi inte känner obehag av våldsamma filmer eller böcker, varför skulle vi då förvänta oss att känna obehag för sånt som händer på riktigt?

Är det därför som människor inte förstår t.ex. flyktingarnas skräck (nu tänker jag främst på flyktingar som flyr pga krig)? Är det därför vi med enkelhet skickar tillbaka dem? Är det därför vi inte blir berörda av deras hemska historier? Men detta stannar inte vid flyktingarn, detta handlar i högsta grad om de i vår omgivning också. Reagerar vi när någon blir trakasserad? Reagerar vi när vi ser att nu kanske någon är hotad? Tyvärr är det väldigt få jag ser som reagerar. Jag reagerar ofta när jag ser att något inte stämmer, men jag är ju inte heller felfri. Det finns alltid rum för att förbättra sitt empatiska hjärta och att stå upp för andra människor.


Jag tror denna likgiltighet beror just på det, att våldet finns med oss hela tiden, i filmer, i serier och det är vardagsmat för oss. För eftersom vi inte drabbas så är det ju endast " en bra story". Därför vi inte tar till oss verkligheten, eller ser verkligheten för vad den riktigt är. Sen att se det om och om och om igen, det gör oss troligtvis avtrubbade. Vår empati har blivit avtrubbad, vår mänsklighet avbruten.




Vad tänker ni kring detta?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

#dehäreprivat, #purmobopåvift, #workitbaby


Ikväll fick jag ta del av något väldigt fint. Det ordnades nämligen en välgörenhetskonsert i Purmo "Tillsammans för Livet" som var till förmån för Österbottens cancerförenings palliativvård samt även för barncancerarbetet. Suverän musik av lokala musiker samt diktläsning. Vackert så. - Tack till initiativtagaren Karola!


Det var en väldigt fin kväll som väckte många tankar.
Eftersom jag jobbat som sjukskötare på en onkologisk poliklinik, så har jag tyvärr haft patienter som varit tvungna att övergå till palliativ vård, och som naturligtvis alltid finns i ens tankar.. Så medan de olika sångerna, med vackra budskap avlöste varandra, så gjorde även mina minnesbilder av de olika människorna jag fick förmånen att lära känna. Jag kunde se för mitt inre ett bildspel med de olika människorna som jag träffat, minnesbilderna varvades med citat av dem. Jag såg bilder av dem leenden, kom ihåg olika skämt vi hade, jag såg bilder där en tår rullade ner för kinderna och mindes de jobbiga stunderna som vi delat. Kom ihåg kramarna och de gånger de hållit mig hårt i handen. Jag kunde se bilder av alla anhöriga som finns kvar ibland oss. Ibland när jag tänker på saken så förvånas jag över hur mycket man egentligen sist och slutligen delar med människor. Det senaste året har vi tyvärr förlorat några helt underbara och ljuvliga människor till cancern och ibland gör det så ont när man vet vilka underbara personer världen har mist.

Den sista bilden i mitt minnesbildspel var av dig, ditt vackra leende och vet du, jag kan ännu höra ditt ljuvliga skratt. Jag tänkte speciellt mycket på dig ikväll, och du vet inte hur mycket jag saknar dig. Det har nu gått 1 år, 6 månader och 2 dar sen den dagen vi förlorade dig. Du fattas mig Amanda, och jag tror vi är många som tänker på dig.

______________________________________________________________

Hursomhelst, den här välgörenhetskonserten var ett underbart initiativ. Inte bara går vinsten till förmån för palliativa vården (vilket är så viktigt att man kan ge den bästa möjliga vård den sista tiden) MEN intäkterna går även till barncancerarbetet och det om något är superbra. Fick jag bestämma så skulle inget barn någonsin behöva gå igenom detta. Cancer är en väldigt hemsk fiende.


Jag tycker det är väldigt viktigt att vi tar vara påden tid vi har tillsammans, den tid vi har på jorden.

Jag tycker också det är viktigt att vi finns där för varandra.


"Lär dig livets stora gåta,

älska, glömma och förlåta"


--> Livet är för kort!



Till er som inte längre finns bland oss: 💜 💜 💜 💜 💜 💜


Likes

Comments

#dehäreprivat


Nu öppnar jag en frågestund tänkte jag.

Är det något ni undrar över, något ni alltid velat veta men inte orkat googla eller något ni önskar jag skulle berätta mer om?

Kommentarer om vad ni skulle vilja läsa mer om, eller kommentarer i allmänhet är välkomna!


Fråga & Kommentera så kan jag svara på allt på söndag!


:)

Likes

Comments

#dehäreprivat, #hantlaråavocado, #musiconworldoff


Längesen sist, har haft fullt upp med livet och sommaren liksom de flesta andra. Nu fann jag lite tid att skriva en rad eller två, bara för att uppdatera er lite kring mitt ytterst spännande liv. Har nu jobbat igen några veckor och det är faktiskt riktigt trevligt att jobba och få hålla de praktiska kunskaperna i liv och inte kan jag klaga på alla kramar jag fått från höger och vänster av både patienter och kollegor, tydligen är vissa glada att se mig. Har även insett att det snart är augusti och studiestart i den nya skolan + fortsättning på den redan påbörjade utbildningen så har börjat kolla scheman och se hur jag skall planera det mesta. Mest känns det nog bara roligt.


Bloggar faktiskt från tåget för tillfället. Sitter här och känner mig löjligt glad. Skall på Davidos konsert imorgon @Circus (be there or be square) i Helsingfors. Ser faktiskt framemot att hänga med alla vänner och lyssna på suverän musik samt dansa, dansa och dansa. Slapp dessutom till naprapaten som tejpade mina knän, så kanske de hålls i lite bättre skick också. Knäna har börjat kännas bättre, måste motvilligt erkänna att det gjort gott för knäna att vila från fotboll samt springandet och istället syssla med vattenlöpning, simning och gym. Håller tummarna att de blir i så bra skick att jag kan delta i ett futsalläger i början av september, som jag blev kallad till :) Har nu under pausen från fotbollen (och rekommendation från naprapaten) golfat desto mer istället. Efter endast tre rundor så har jag jag börjat få pli på utslagen och är nu endast 4 slag ifrån att sänka mitt handicap. Så nästa vecka kanske det sker. Den som väntar den får se.


Ha en riktigt fin helg!

Likes

Comments

#dehäreprivat, #pennaåsuddgum

Glad Fredag och Glad Midsommar (till alla er som firar det).
Det känns fantastiskt att ha en dag extra ledigt denna helg, nu borde jag hinna fixa till min lägenhet lite till och fixa min kontorshörna (där jag kommer att tillbringa en hel del tid i sommar). Att ha en hörna var man har sitt 'kontor', alltså datorn, printer och alla USBn samt post-it lappar, det är nog guld värt. Jag försöker att inte ha mitt skrivbord överbelamrat med saker, eftersom jag tycker om att ha ordning där jag ska sitta och jobba.

Men vad ska jag riktigt jobba med då? (intresseklubbens nyfikenhetsnivå överstiger normalgräns)

  • Sommarens största projekt är att fixa mitt slutarbete, helt enkelt. Nothing more, nothing less.
  • Sedan har jag ännu 3-4 skolarbeten som jag tänkte fixa under sommaren (LÄS: i juni).
  • Samt börja (tillsammans med ett superb gäng från IFHOHYP) fila på ansökan till nästa Study Session


Annars då, hösten lär nog bli rätt intensiv skulle jag tro. Påbörjar ju min yrkeslärarutbildning, men troligtvis också en Magister i Hälsovetenskaper (fick igår ett mejl om att jag blivit antagen). Skall ännu undersöka lite grann hur studierna är uppbyggda. För det måste ju vara hållbart. Speciellt då jag ännu skall bli dimitterad från min nuvarande Master's Degree in Global Health Care (i December senast är det tänkt) och före det skall det hinnas med att presentera och försvara mitt slutarbete. Hursomhelst så är det ju rätt bra att yrkeslärarutbildningen kan vara som mitt biämne (och ja, jag vet att jag är lite nördig). 😁


Men vet ni, no hätä!

Men ja, ville bara uppdatera lite grann från mig. Njut av sommaren, den fina naturen och det uppfriskande vädret!

Ha en finemang helg!

Likes

Comments

#dehäreprivat, #jordglobi, #workitbaby, #va?

Hejsan, en uppdatering från skärgården här söderut i Finland var jag befinner mig ett par dagar på kurs. Otroligt vackert är det här och det grönskar minsann. Intressant dag har det varit men också varit väldigt lång, som jag avrundade med att skriva färdigt något till en rapport, vilket vidare påminde mig om att jag INTE har delat en sak med er, som jag tänkt att jag givetvis måste dela med er.


Är ni kanske bekanta med fenomenet TED TALKS? (om inte, kika här ). Hursomhelst, som de flesta av er vet var jag ju i Budapest nästan två veckor i Mars, där jag tillsammans med ett finemang gäng från IFHOHYP (i samarbete med Council of Europe) höll i en Study Session . Denna Study Session hade som tema "Building a Socially Inclusive World through Personal Empowerment" vilket då bl.a. innebar att vi genom olika workshops gav deltagarna verktyg för att kunna bli mera inkluderade i världen, att själva ta aktion, trots sin hörselskada. En av våra workshopar var inspirerade av Ted Talks, fast i vårt fall heter det IFHOHYP Talks.

____________________________________________________

Här nedan kan ni nu ta del av alla videor som vi gjorde, de är väldigt bra gjorda videor som alla bär på ett viktigt budskap, vissa videor berör en riktigt starkt.

Han som filmade (samt har textat videorna) är Chris Schuepp - en väldigt erfaren kameraman han är typ multi-media journalist och youth engagement specialist.

Med dessa ord så lämnar jag er nu att ta del av våra videor, lämna gärna en kommentar, berätta vad ni tyckte och tänkte, och ja dela gärna videorna och sprid ordet! 😊


How do we empower ourselves?


Speaker: Cathy Geurts (Netherlands)
Team: Nirosha Boer (Netherlands), Ellen Revenberg (Netherlands)


What does it mean to be socially inclusive?

Speaker: Irina Ivanova (Russia)
Team: Anastasia Pustovalova (Russia), Roberta Sireno (Italy), Mona Belhouane (Tunisia)


Read my lips

Speaker: Artashes Hovhannisyan (Armenia)
Team: Martin Holden(Norway), Glenn Storsletten (Norway), Victor Rehn (Finland), Yuki Poon (Hong Kong), Anine Hallander (Denmark)


Exclusion and hearing loss

Speaker: Hanna Mullis (Sweden)
Team: Jenna Junttila (Finland), Batu Yetisgin (Turkey), Anniina Kauppila (Finland), Paulina Lewandowska (Poland), Anastasia Samoylova (Russia)


Three stories, common challenges, one solution

Speaker: Bowen Tang (Canada)
Team: Ed Weemas (Netherlands), Ediz Tekok (Turkey), Manuel Rohrbach (Switzerland), Ece Sayigi (Turkey), Karina Øbro (Denmark)


What is UN CRPD?

Speaker: Raviv Markus (Israel)
Team: Kopila Humagain (Nepal), Nima Sen (Turkey), Arezu Mehrvarz (Turkey), Mustafa Bici (Turkey)


'When you know yourself, you're empowered.

When you accept yourself, you're invincible'

Likes

Comments

#dehäreprivat, #FRK

Igår hade jag sista skoldagen för detta läsår, träffade några av klasskamraterna åt lunch/middag och diskuterade slutarbetet, året som gått och det lilla vi har kvar, känns lite vemodigt att detta år gått så snabbt. Började fantastiskt med en intensivkurs i Kenya som var oförglömlig och helt fantastiskt, och erfarenheterna som kom på köpet var minsann bra!

Denna morgon har jag hunnit visat lägenheten åt en eventuellt ny boende och sedan försökt mig på konststycket att "brygga" lite kaffe, vilket är en aning krångligt utan kaffekokare. Slösar dessutom en hel massa filter, eftersom de går sönder om man har dem en och en. Dessvärre blir det bara en kaffekopp per gång då man orkar försöka sig på att fixa kaffe. Så nu njuter jag av den svårbryggda kaffekoppen och lyssnar på lite French Montana och tänkte så småningom ladda upp två skolarbeten, eventuellt tre.



Sedan, vill jag ännu påminna om det är 4 dagar kvar av katastrofinsamlingen som är i förmån för de drabbade i Östafrika och Yemen, ungdomarna i Finlands Röda Kors har startat en insamling tillsammans med Finlands Röda Kors (ett sätt som gör att även vi [läs: ungomarna i Finland] kan bidra). Tillsammans kan vi åtminstone uppnå en summa på 100 euro (vilket kan hjälpa ca 30 personer med mat och vatten i en veckas tid)!

Gå och läs mer på Youths Taking Action Against Hunger (FI/SVE/ENG).

Som jag tidigare sagt så räcker redan 1 euro långt. När man väljer hur man vill donera så kan man välja "annan summa" och då skriva in t.ex. siffran 1. Det som är viktigt att komma ihåg är att de som donerar 0,50-1 euro så donerar mer än de som inte alls bidrar, det jag vill ha sagt är att ingen summa är för liten. Jag önskar, hoppas och tror ju att vi alla önskar hjälpa med det lilla vi kan. Nu tänker jag främst på barnen som är oskyldiga och som drabbas hårdast av konflikterna och hungerskrisen som pågår. Dela gärna vidare länken och ge andra möjligheten att bidra!

Till er som tar er tid att öppna länken och läsa samt dela den, till er vill jag säga Ett Stort TACK , och till er som bidrar vill jag säga ett hjärtligt tack från djupet av mitt hjärta!

Annat då, nu då jag ändå uppdaterar om saker och ting.

I slutet av denna vecka flyttar jag tillbaka till Österbotten över sommaren för att arbeta och sen ser vi vart det bär av till hösten. Sommaren kommer i stora drag att bestå av arbete, jobba med slutarbetet och en hel del träning är det tänkt.

Är det annars något ni skulle vilja se mer av i bloggen eller höra om så kommentera gärna :)


Likes

Comments

#dehäreprivat, #jordglobi, #FRK

Idag kommer det ett kort inlägg, en vädjan om er hjälp. Som några av er kanske vet så pågår just nu en katastrofinsamling av Finlands Röda Kors, till förmån för att hjälpa de svältande i Östafrika och Jemen (kika längre ner i inlägget för mer info).Jag vet att detta kan kännas som att det är långt från er vardag, ert liv. Men det skadar inte att kika lite hur läget är och ifall även vi kan hjälpa.😊

Vi ungdomar vill också vara med och påverka därför har jag tillsammans med några andra ungdomsdelegater från Röda Korset idag startat en insamling från the Finnish Youths. Varenda person som är med och bidrar är alltså med och hjälper, spelar ingen roll om du är ungdomsdelegat, bloggare, instagrammare eller om du är ung eller äldre, eller om du jobbar eller studerar, alla är välkomna med att hjälpa. Genom denna insamling vill vi visa att även ungdomar är att räkna med!

Något som vi ungdomar är extremt bra på, är att sprida ordet, vi har kontakter, vi är väldigt aktiva på sociala medier och vi har möjligheter att tillsammans hjälpa.

Därför vill jag be er att dela denna länk ➡ Youths Taking Action Against Hunger!

Dela på facebook, whatsapp, instagram eller i era bloggar, dela i era elevkårer, i skolan eller på jobbet. Varje euro är ett steg närmare att kunna bidra till denna katastroffond och hjälpa de i nöd!


Tillsammans kan vi hjälpa!


..och kanske även ni kan undvara t.ex. 1€, varje cent eller € räknas! Kom med och Påverka!


Varför?

Denna insamling startades av ungdomar, eftersom att ungdomar vill kunna vara med och påverka samt hjälpa var hjälpen behövs. Med gemensamma krafter försöker vi nu samla ihop pengar i denna nödhjälpsinsamling organiserat av Finlands Röda Kors - för att kunna bidra till att stoppa den pågående hungerskrisen som pågår i Östafrika och även i Jemen.

Vad?

Den långvariga torkan och konflikterna har nu orsakat en outhärdlig situation i Jemen och Östafrika- i länder såsom Somalia, Sydsudan, Etiopien och Jemen. 20 miljoner människor är tvungna att dagligen kämpa för att ha tillräckligt att äta. Medan vuxna människor kan klara sig i månader utan att knappt äta mat så gäller inte samma sak för barn, för dem är undernäring extremt farligt.


Visste ni?

Att en familj på 6 personer kan med hjälp av ett penningbidrag på 20 euro kan skaffa mat och vatten för en vecka.

Likes

Comments

Hälsningar från den sedervanliga bloggplatsen aka tåget! Stället de flesta superaktiva människor skriver från. Har nu befunnit mig smått isolerad, har varit på intensivkurs för blivande ungdomsdelegater och har härmed titeln ungdomsdelegat.


Men vad är en ungdomsdelegat? Tänkte att jag kunde smått presentera vad en ungdomsdelegat är och vad som hör till deras arbete.



I Finland (under Finlands Röda Korsets regim) så har det redan i flera år funnits en kurs för ungdomsdelegater (den för vuxna [över 30-år] kallas för IMPACT -kurs). Hursomhelst under 2016 så har det varit 40 ungdomsdelegat uppdrag. De olika typer av uppgiftersom en ungdomsdelegat kan ha är bl.a.

  1. Att åka på uppdrag (missions)
  2. Kortsiktiga uppdrag; konferenser, läger, studiebesök etc
  3. Förspråka Röda Korset och Röda Halvmånen-rörselsen.
  4. Praktik på International Federation of the Red Cross and Red Crescent Societies (IFRC) eller på International Committee of the Red Cross (ICRC)

Ungdomsdelegatens främsta uppgift är att stödja Finlands Röda Kors partners National societies (= andra länders Röda Kors) för att tillsammans utveckla ungdomsverksamheten och kapaciteten på ungdomsaktiviteterna.


Så är man minst 18 år gammal, har intresse av att vara aktiv i Röda Korset och deras verksamhet (kanske man även siktar in sig på IMPACT-kursen i framtiden), då ska man definitivt gå denna Basic Training Course for Youth Delegates.

Kan verkligen rekommenderas! :)


Nästa grej:

  • Nödhjälpinsamlingen för att minska den extrema hungersnöden i Östafrika och Yemen, Bidra även du!
  • Röda Korsets stämma i Juni!

Likes

Comments

#dehäreprivat, #workitbaby

Idag är det Den internationella sjuksköterskedagen, den här dagen firas just idag eftersom idag är det också Florence Nightingales födelsedag (den första moderna sjuksköterskan) och hon föddes alltså (surprise surprise) den 12 maj 1820.


Men vem är denna Florence?

Hon är en typ som föddes i Italien år 1820 (som jag redan nämnde). Hon blev döpt efter den stad som hennes föräldrar höll av så kärt. Hon tillhörde alltså en förmögen engelsk familj. Florence växte upp på landsbygden i Storbrittannien (fast det första året var hon med på föräldrarnas tvåår långa smekmånad som de hade och reste runt i Italien). Som de flesta av oss vet så under denna tidsperiod så var det ganska krångligt för kvinnan att själv välja väg i livet. Till all lycka så var Florences far en liberal man som lät sin dotter utbilda sig i flertal olika språk, historia och matematik samt filosofi. Men då Florence blev 17 år (dancing queen only 17🎶) så ville hennes mamma gifta bort henne till en bra man (som det sig bör på den tiden). Men Florence sa: nehepp du! och tillade att hon "fått ett kall från Gud och en livsuppgift att utföra hans arbete" Dessvärre så visste hon inte riktigt vilket slags arbete detta kall innebar, vilket inte bekymrade henne nämnvärt då (hon lyckades ju slippa tvångsgiftemål). När hon blev 25 år så beslutade hon sig slutligen för att utbilda sig till sjukskötare (något hennes föräldrar inte var så överförtjusta åt). Florence bröt kontakten med sin mor medan hon ännu höll kontakt med sin far. Under Krimkriget så for Florence själv till Krim oh övervakade introduktionen av kvinnliga vårdare på ett militärsjukhus i Turkiet. Hennes livsuppgift blev att bana en ny väg genom en utvecklande vård. Kan nämnas att hon lyckades minska dödligheten hos soldaterna från 42% till 2%. För att göra en lång historia relativt kort så kom Florence att skriva x-antal böcker och broshyrer, hon förbättrade sjukskötares situation, såg till att de fick lön, startade sjuksköterskeskolor OCH hon var en av nyckelfigurerna bakom grundandet av Röda Korset år 1863. (min källa idag)

*stående ovationer och rungande applåder efter sagostunden*



Nå, nu har vi bekantat oss med fröken Nightingale och sett att hon var en viljestark kvinna, feminist (vågar jag mig nästan på att gissa hon var) och en finemang typ helt enkelt. Jag menar; inte illa att hon kom fram till vad som minskar dödligheten (minskadet av spridning på baciller = att tvätta händerna).

wohoo alla! Tänkt vad bra att vi hade en kvinna som gick mot strömmen och räddade en helmassa liv.



Tänk vad bra att vi har alla dessa sjukskötare omkring oss (och givetvis annan vårdpersonal men idag uppmärksammar vi sjukskötarna).

En stor eloge till oss alla sjukskötare som jobbar som galningar, 2- till 3-skiftes arbeten, ofta övertid pga brist på personal (de glömde att spara in på sjuka patienter samtidigt som de sparade in på personalen som ska ta hand om dem). Till oss som dag efter dag fortsätter trots en låg lön (med tanke på att informationen vi ger läkarna om patienternas tillstånd ibland kan vara det som räddar dem, med tanke på att vi är de som inger hopp, eller de som sitter brevid när döden hälsar på. Vi är de som tar emot när du faller, vi är de som ser till att du får vad du behöver när du är som mest utsatt). Det är verkligen inget lätt jobb, vilket jag (bland många andra) har fått erfara. Detta är ett arbete som inger ofta en hel rad med känslor. Jag tror jag har känt enorm lycka lika många gånger som jag gråtit en tår för mina patienter. Kärleken och passionen till arbetet är vad som gör det värt det. En stor eloge för att vi dag efter dag orkar och vill göra vårt arbete. Att vi vågar möta döden. Att vi orkar finnas där för både patienter och anhöriga. En stor eloge för att DU, den där dagen förlängesen tog beslutet att även du ska följa Nightingales fotspår.



Men vem skall trösta sjuksköterskan, när hen blir sjuk? Vem ska ta hens hand när känslorna blir övermäktiga? Vem skall stå uppför sjukskötarna om t.ex. regeringen står och stampar på dem? Vem är där när hen är svag/arg/besviken? Troligtvis ingen, såvida vi inte börjar uppskatta dem mer än vad det görs idag.

Känner ni någon som är sjukskötare, ge hen en kram och tacka hen för all tid hen spenderar på jobbet, för alla helger hen missar med familjen, för alla känslor hen hamnar att genomleva dag efter dag, år efter år. Just do it.



Slutligen såvill jag tacka alla mina sjukskötarkollegor, tacka er som har ett stort hjärta, medkänsla, passion och en massa empati för era patienter/klienter. TACK till er, som verkligen gör jobbet och som älskar det ni gör. Ni är verkligen alldeles underbara. Tack till er som fungerat som superba rollmodeller, som inspirerar mig än idag att varje dag jobba på att bli en mer empatisk och lyhörd människa.


Grattis och Tack!

Likes

Comments