Header
View tracker

Detta höstlov har jag och min mamma spenderat i Turkiet, Side. Detta var den åttonde gången som jag varit i Turkiet tror jag och det kommer säkert bli fler gånger. Det var som vanligt skönt att få komma bort från kalla Sverige till ett lite varmare land med mycket bad och sol. En av dom första kvällarna var vi inne i Side city ( då vi bodde lite utanför ) och åt på våran favoritrestaurang. Vi var såklart också då och shoppa på Turkiska Ullared. Där kan nästan alla anställda okej svenska och mamma pratade fotboll med chefen. Vi hann såklart också med att fota lite. Allting var jätte bra, vi bodde på ett 5-stjärnigt hotell för första gången, maten var god och folket trevliga. Trots allt detta var det ändå skönt att komma hem idag, för det är ju trots allt min födelsedag!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nu är äntligen hösten här igen. Den har alltid min favorit årstid. Jag vet inte riktigt varför, men det kan vara för att min födelsedag kommer med hösten. Det kan också vara för att något av det roligaste som finns är att hoppa runt i vattenpölar, även fast man inte är 5 år längre. Eller så är det för att hösten har dom allra vackraste färgerna av alla årstiderna. Jag och några kompisar tog i alla fall detta tillfälle att fånga hösten på bild. Här är resultatet!

Likes

Comments

View tracker

Ännu en gång så har Bråvalla kommit till stan och även denna gång var jag där med fullpackad ryggsäck och kameraväska. Precis som förra gången hade jag tredagars biljett och fick se artister och musikstilar med allt från Den Svenska Björnstammen till Wiz Khalifa. Precis som dom andra gångerna jag gått på Bråvalla var detta en unik upplevelse som sent ska glömmas.

Jag hade också turen att ännu en gång få se Zara Larsson uppträda live på Bråvalla. Hennes röst, personlighet, energin på scenen, allt var perfekt. Eller nästan allt. Efter konserten fick man redan på att en tjej hade våldtagits under framträdandet. Så jävla onödigt. Känns nästan som om det var för provocerande syfte då det hände just under Zaras konsert, då hon på många sätt har ståt upp för den feminist hon är och sagt sitt om det störda samhälle vi lever i. Efter detta anmäldes kom också fler o fler anmälningar på våldtäkt under Bråvålla. Till alla idioter till våldtäktsmän där ute - skaffa ett liv, istället för att förstöra andras.

Men nog om det negativa för nu. Jag hade stått med kameran i högsta hugg längst fram på Zaras framträdande och det gjorde jag även under Lucas Grahams konsert. Tyvärr spelade dom på den "lilla" scenen, vilket jag inte riktigt förstod varför. Men det hindrade såklart inte Lucas Graham från att ha ett amazing framträdande (som också gjorde att dom blev en av dom få artister att få 5 stjärnor av Aftonbladet haha).

Eftersom Bråvalla är så pass stort som de är så är det viktigt med säkerhet. Innan man får komma in på festivalområdet så brukar det ske en noggrann genomsökning i båda väska och på kroppar ( haha sounds wrong but you get it ). Dock så blev jag väldigt besviken den första dagen på Bråvalla då dom knappt genomsökte en och bara öppnade väskorna och gav dom en snabb titt. Jag hade nog fått in både bomber o granater om jag ville.

Andra dagen hade det blivit bättre och den tredje dagen kom som ett slag i ansiktet. Då var det en riktigt genomsökning av kropp/kläder som blev lite svår att hantera då man blev jäkla kittlig av det och jag kunde knappt hålla mig för skratt. Sedan fick man fortsätta till en annan station där det var en ännu mer noggrann genomsökning av väskor. Min ryggsäck var det så klart inga problem att få in, med men när vakten kom till min kameraväska frågade hon "- Har du kort för detta?". Jag fatta inte riktigt vad hon mena eller varför hon fråga, men jag tog fram mitt ID kort och räckte fram det till henne. "- Nej, inte sånt kort, ett kort som visar att du har tillåtelse att fota", fick jag som svar tillsammans med en blick som idiotförklarade mig. Jag fatta fortfarande inte vad hon menade. Det var tydligen så att om man inte var typ proffs fotograf från någon tidning så fick man inte längre ha med systemkamera in på området. Nu är det ju så att jag har ingen "proffs kamera", bara en helt vanlig Canon med det objektiv som följde med i förpackningen. Vakten bredvid min hade lite mer medlidande för mig och min lilla kamera, så han tyckte att jag skulle få gå in med den men det var tydligt att klimakterietanten framför mig inte tyckte lika dant. Detta resulterade i att jag fick skicka hem min kamera med min morbror. Min kamera, som jag haft med hela förra året och även de två första dagarna, men som plötsligt inte längre var välkommen på området. Jag vet ju såklart att vakterna bara gjorde sitt jobb, men jag blev jäkla sur för att jag inte fick ha med kameran. Trots allt detta så hade jag en kul sista dag på Bråvalla 2016 och här har ni resultatet av de två första dagarna på festivalen -

( Det regnade nästan varje dag så därför kan några bilder vara lite mörka, även om man bortser från de svartvita haha )

Likes

Comments

Idag har jag fått göra något av det roligaste jag någonsin gjort. Jag har nämligen fått åka hundsläde.

Pappa hade hittat en gubbe ute i skogen som hade som ett eget litet företag där man fick komma och prova på att åka hundsläde. Eller så värst litet var det inte, han hade runt 22 hundar som alla var duktiga slädhundar. Vi åkte ut till honom runt halv fem på eftermiddagen - vi hade aldrig varit där förut så vi åkte så att vi fick lite extra tid om vi skulle virra bort oss i skogen. Vi hade klätt oss varmt med många lager, men när vi kom fram visade det sig att vi ändå inte klätt oss varmt nog. Gubben granskade mig uppifrån och ner och gav mig sedan en varm(are) overall och ett par robusta vinterskor. Nu frös iallafall inte jag, men jag var rädd för att mobilen eller kameran skulle lägga av på grund av det kalla vädret.

Efter att vi fått kläder efter väder fick vi gå och hälsa på hundarna. Det var 11 st hundar som skulle dra våran släde med 3 pers på. Han berättade att han använde sig av alaskan huskies då dom var mindre men snabbare än te.x. siberian huskies (som är starkare men långsammare) då han också tävlade med hundarna. Vi fick en snabb säkerhetsgenomgång och sen bar det av. Pappa satt längst in och jag ytterst och gubben stod bakom och styrde. Jag var som i trans. Det var en sån fantastisk känsla när vi for fram på isen. Jag sa inte ett ord, bara njöt av känslan. Jag verkade säker osocial till skillnad från min pappa som hade långa högljudda konversationer med gubben som kanske egentligen borde fokuserat på att köra. Men det var som sagt något av det roligaste och häftigaste jag någonsin gjort.

Vi åkte från isen och in i skogen och efter tre kvart kom vi till en liten hydda han hade mitt ute i skogen. Där tog vi en paus med kaffe och smörgås (varm choklad till mig). Gubben var jätte trevlig och berättade om sitt liv och om hur det kom sig att han hade börjat föda upp hundar och köra hundsläde. Där fick vi också en chans att hänga lite med hundarna, klappa och ta kort. Efter att vi var klara bar det snabbt av igen. Jag ville aldrig gå av, ville inte att släden skulle stanna och ville aldrig mera hem, men allt har ett slut. Efter ytterligare tre kvart var resan slut och jag hade inget annat val än att kliva av släden och säga hejdå till dom duktiga hundarna som kört oss. 

Men detta är något jag aldrig kommer glömma och som jag hoppas att jag kommer få uppleva flera gånger i mitt liv framöver!

Likes

Comments

Idag har det inte hänt så mycket. Jag började dagen med att sova lääänge, det är ju ändå lov. Efter lunch bestämde vi oss för att dra en sväng till skidbaken, men tyvärr så var inte vädret på vår sida. Snön yrde ner och la sig som ett täcke över backen. Visst, all snö är väll bättre än ingen snö i backen, men ändå. Det blev som ett tjock lager med lös snö vilket gjorde att det på vissa ställen kunde ta tvär stopp då snön drog ner dig som kvicksand. Vi hade också tagit det fantastiska beslutet att åka utan någon form av glasögon. Snön som då yrde ner blandat med det grå vädret gjorde att det blev nästan omöjligt att se. Därför körde man i snigelfart ner för hela backen.. Efter någon timme tog vi en paus med varm choklad och vilade benen lite.

Efter pausen började vädret lätta lite, vilket betydde att vi nu iallafall kunde se vart vi åkte. Då åkte vi några till vändor i backen, som förövrigt faktiskt var en väldigt fin skidbacke med många olika nedfarter. När vi sedan kom hem var vi helt slut så vi slappade och tog det lugnt resten av kvällen. Vi var för trötta för att göra mat så kvällen avlutades med  en burgare på Frasses.

Likes

Comments

Dagen började med jag vaknade kl 11.00, som vanligt. Jag var då tvungen att få in mig själv i duschen för att fräscha upp mig inför den nya dagen. Det tog inte lång tid för mg att inse att det skulle ta lite längre tid än väntat då duschen hade det värsta vattentryck i duscharnas historia. Tror jag stod där inne i 20 min för att vara säker på att allt schampo hade försvunnit. När vi sedan hade fixat till oss drog jag och farsan Baloo till ishotellet. Har varit där innan men det var lika fascinerande även denna gång. Det är alltså ett hotell helt byggt av is. Varje år bjuder dom in olika konstnärer som får vara med och designa ett rum var i hotellet. Detta betyder att varje rum har en unik design med både statyer och väggdekorationer. Här kan du då sedan hyra ett rum och sova en natt i detta hotell av is. Då även sängarna är gjorda av is sover du med kläderna på, säker flera lager och sovsäck. Det roligaste är att dom varje år river ner det för att sedan bygga ett nytt nästa år. Vi sov dock inte över, vi var bara där på en dagstur.


Efter ishotellet åkte vi och tog en varmt kopp choklad (det behövdes).


Likes

Comments

Äntligen sportlooov! Som man har längtat. Bort från skolan, bort från prov och läxor och bort från Norrköping. För precis som resten av hela Sverige drar jag norr ut till snö, is och och ännu mera snö. Men till skillnad från alla som åker norr ut till någon fancy skidort så ska jag till Kiruna. För där har jag min pappa och resten av min nya familj. Jag tror pappa stormtrivs där. Han är en sån där pappa som alltid är varm och alltid svettas, vilket kan innebära att när man e ute och åker bil när det e typ 20 - så kan han dra ner fönster för att få in lite frist luft vilket innebär att alla andra fryser tårna av sig. Men då är det ju tur att jag är pappas flicka så att även jag drar ner fönstret, men nog om det.

Jag ser verkligen fram emot att spendera en vecka i Kiruna, men något jag inte ser fram emot är resan dit. Det hela börjasw med att jag var tvungen att gå upp okristligt tidigt, kl 05.10, för att sedan åka ner till tågstationen och mötas upp med farsan för att ta tåget upp till Arlanda. Den resan tog ca 2 timmar och bestod mestadels av att lyssna på musik och undvika ögonkontakt med resten av mina medresenärer samtidigt som jag åt min köttbullemacka.

När vi sedan anlänt till Arlanda så behövde vi vänta i ytterligare två timmar på vårat flyg, suck. Av någon anledning så serverade flygplatsens McDonalds bara frukost vilket betydde att jag inte ens kunde få en ända pommes vilket gjorde att Nellie blev ytterligare lite tjurigare. Flygresan från Arlanda till Kiruna tog sedan ca 1 och en halv timme vilket var okej. Den resan satt jag dock inklämd mellan två svettiga karlar, en av dom råkade vara min egen fader och den andra en helt främmande människa. Även denna resa tillbringades med hörlurar på samtidig som jag tittade på tecknad utan ljud och tuggade Haribo nappar för att inte få lock ( då jag är den ända personen i typ hela universum som inte tuggar tuggummi). När vi sedan landat (så klart hade jag lock ändå) så klev vi rakt ut i ett snötäckt landskap så det var bara att skynda sig in till flygplatsen.

Där inne stod svärmor (inte min, pappas, daaah) och väntade som sedan skjutsade hem oss till pappas lägenhet. Där tog vi det lugnt, slappade och packade upp. På kvällen gick vi sedan ut och kollade på snö skulpturer. Dom hade haft en tävling där innan jag hade kommit dit, då dom hade dom byggt snöskulpturer mitt inne i stan som var väldigt vackra på kvällarna når dom lystes upp. Efter det gick vi på hockeypuckey (ingen aning om hur det stavas). Det är en sport som liknar hockey, fast det spelas med bandy boll. Man får heller inte tacklas vilket innebär att dom inte har lika mycket skydd som på hockey och sporten utövas av 50 plussare. Därför var också det mest spännande som hände under matchen att en av spelarna råkade tackla domaren som ramla och nästan bröt höften. Men allt som allt så var det en helt okej första kväll i Kiruna.

Likes

Comments

Det finns många som anser att "second hand" butiker är osmakligt, till och med äckligt. Jag är inte en av dom. Jag älskar den här lite gamla stilen och jag skulle gärna inreda hela min framtida bostad med saker från både 70,80 och 90-talet. Det jag gillar mest med secondhand butiker är att det finns lite av allting. Det finns saker i alla stilar, från alla årtal, saker som är användbara och saker som man bara vill ha, bara för att liksom. Jag själv äger alldeles för mycket impulsköp... och att åka till second hand butiker hjälper inte direkt till med processen av att rensa ut mitt rum som praktiskt taget är uppbyggt på impulsköp.

Likes

Comments

Här i Norrköping har vi något som kallas Kulturnatten ( ingen aning om detta finns i andra städer ) . Då är det helt enkelt så att under en hel dag/kväll så är det massa olika uppträdanden från olika kulturer så som dans, sång, konstutställningar mm. inne i city. Detta året var det också "live graffiti", vilket var kul då man får se hur bilderna träder fram, sakta men säkert. Det är häftigt att se så många människor i rörelse som upplever nya saker tillsammans och allt som allt är det en härlig kväll där du får lära dig nya saker om olika kulturer på ett kul sätt.


Likes

Comments