Nu har jag vatit hemma snart en vecka. Men bara för att jag har varit hemma har jag inte legat på latsidan.
Kampen fortsätter....med både mot och medgångar.
Vi startade en namninsamling som inte gick så bra som vi önskat. Men det tickar in lite namn....fast vi skulle önskat att d gick fortare.

Jag har fått tag på en journalist som är lite intresserad. Vi har mailat en hel del och nu vill han titta på allt från migrationsverket. Det är lovande.

Sen väntar vi på att pojkarna ska få en "godman" i Italien, så att vi kan få ta del av alla superhemliga dokument som är så omöjliga att få ut från migrationsverket i Italien.

Nada, pojkarnas syster, ringer migrationsverlet i Italien, men ännu ingen framgång där. Men trägen vinner. Vi får helt enkelt ta dom på utmattning.

Nästa resa till pojkarna är bokad. Jag åker ner till dom på söndag. Men den här gången flyger jag. Då får jag fler dagar med dom 💜

Ja, det är så dagarna går här hemma. Läxor och ett jäkla mailande till advokater, migrationsverk å Italienare. Men jag hoppas att det ska leda till den bästa julklapp jag någonsin kan få. Att pojkarna kommer hem 😘

Fick ett telefonsamtal från Simon medans jag satt här å skulle uppdatera bloggen.
Simonetta, föreståndaren på barnhemmet, har skickat ett mail till soc i Fiumicino, där hon berättade pojkarnas historia och om situationen. Dom vill ha ett möte med oss den 27 november. Det känns så himla bra.
Kanske.....kanske....att det inte behöver ta så lång tid ändå.
Hoppet är det sista som sviker en.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Då va jag hemma igen. Å pojkarnas sängar gapar tomma. Tråtts att det är liv å rörelse här hemma är det något som fattas. Simon å Mattias.

Resan hem gick väldigt bra. Många mil i bil, men jag fick gjort en hel del.
Maila migrationsverket och hoppas på att dom svarar under morgondagen. Att dom inser villket fel dom gjort å gör om å gör rätt.

Nu ska jag krypa ner brevid mannen i mitt liv. Han som får allt att flyta. Han som hållt ställningarna här hemma. Han som är min stöttepelare.
För i morgon ska vardagsbestyren här hemma skötas medans jag även måste maila barnhem, soc å migrationsverk både i Sverige å Italien.
Jag tar dom på utmattning 😊

Fortsättning följer....å åker ner till pojkarna snart igen 💜

Likes

Comments

Ja....jag hade ju hoppats på att skriva något positivt idag,  men det blev d inte.
Jag fick inte ut några papper eftersom jag inte va deras biologiska mamma eller adoptivmamma.
Jag fick hjälp m att tolka, men det hjälpte inte alls.

Dom tog fram en ca 7 cm tjock lunta m papper....å jag såg bilder på barnen när dom va små.
Dom sa att dom haft uppehållstillstånd med flyktingstatus som gått ut 2013 och undrade hur Sverige kunnat skicka dom. Jag sa att der undrar vi oxå. Jag sa att Italien inte svarat på förfrågan och då sa hon att det ska tolkas som ett ja....men att d inte alls va bra.
jag tjatade i en timme...jag började tillslut gråta, kunde inte hålla proffetionen uppe.
Så jäkla frusterade....stå där å titta på bevisen men inte kunna få dom.

Men dom sa att barnhenmet skulle ringa å begära ut pappren. Jag berättade att dom gjort det, flera gånger (3 gånger när jag va med) men att migrationsverket  bara klickar dom. Hon himlade m ögonen som att hon förstog problemet.

Sen sa hon att när barne får sin typ godeman så kan han hjälpa dom och då kommer det bli lättare. Han kommer hjälpa dom.
Så sa hon att dom aldrig varit med om det här tidigare. Att ett land skickar tillbaks stadslösa barn efter sex år som inte har någon uppehållstillstånd. Hon sa att man inte fick göra så.
Å d visste vi ju redan.

Så nu är vi på väg genom alperna å hem.
Då fortsätter jobbet med att få hem pojkarna.
Jag ska maila alla dokument jag har till barnhemmet som sedan i sin tur ska maila migrationsverket.
D känns underbart att ha två personer där som hjälper oss så gott dom kan.

Jag kommer åka ner till pojkarna snart igen. Förhoppningsvis hinner dom få sin "godeman" innan dess. Annars blir d en resan till efter d 😜

Dom är så tappra mina pojkar och deras syster. Väntan är lång och olidlig. Varje minut känns som en evighet.
Men snart kan vi se tillbaka på händelsen som svetsat oss ännu närmare varandra än vi va innan 💜

Likes

Comments

I natt sov jag inge gott alls. Drömde massa mardrömmar om att jag va på flykt m pojkarna å vi va förföljda. Dom va sååå sega så vi blev nästan tagna...då vaknade jag mes värsta paniken å ångesten. D upprepades flera gånger.

Men men....vi åkte till Venedig, där vädret speglade mitt mående....grått å mulet. Men vi hade tråtts allt en trevlig dag. Vi gick å gick å gick....över en mil. Så skönt å göra det efter allt bilåkande. Jag åt rostade kastanjer, provade gelato å varm choklad (den va INTE go....tog nån mun å sen slängde jag den) å så såg vi kvarlevorna av St Lucia.

Venedig va en otroligt vacker stad som jag tyvärr hade svårt att uppskatta.
Men nästa gång jag åker dit då är det med min familj....å då ska både vädret å mitt mående va bättre....då kommer jag uppskatta den otroligt vackra staden.

Efter vårt besök i Venedig styrde vi kosan mot Varese. Där ska vi under morgondagen försöka få ut ett papper om att barnens uppehållstillstånd gått ut. Håll alla tummar å tår att det går. Annars måste jag ha en fullmakt från advokaten....att jag får hämta ut d....å då får jag åka ner om någon vecka ingen. Klart jag gör det, men d skulle ju underlätta enormt om jag kunde få med mej det pappret i morgon.

Så....vi får se i morgon....vad som händer 😚

Likes

Comments

Idag har varit en bra dag 😊

Vi sov ut å tog d lungt från vårt lilla B&B. Ett väldigt trevligt ställe faktiskt.
Pojkarna hade precis vaknat när vi kom. Simonetta och chefen för barnhemmet skulle komma vid 11 tiden och vi va där strax före 10.
Vädret va fantastiskt å vi satt å småpratade i solen.

När chefen kom så hade han först en jobbintervju, så det va bara å vänta lite till. Men så va det våran tur. El presidente....som dom kallar honom va en ganska kort man i 60 års åldern med kostym å vattenkammat grått hår.
Vi satt och prata och han ville inte riktigt lyssna. Han trodde liksom att han hade koll på situationen. Han pratade å pratade å jag fick knappt en syl i vädret. Han berättade att pojkarna nu väntade på en typ godman, men här i Italien är det advokater, som ska göra deras talan. Utan honom kan man inte göra så mycke. Men så berättade jag att jag JO anmält migrationsverket, att dom brutit mot många lagar i och med att dom visa ut pojkarna.
Jag berättade att pojkarnas prespiktionstid gått ut och då vaknade han till. Han sa att det är ju samma lagar i hela EU. Det här skulle vi nog kunna fixa och d skulle inte behöva ta sån ryslig tid.
Vi kom överens om att jag skulle försöka få ut dokumentet där d står att uppehållstillståndet gått ut. Det kan jag bara få ut i Varese, där dom fick sitt tillfälliga uppehållstillstånd. Han sa även att dom inte alls va intresserade av att ha dom kvar i Italien å att alla här kommer hjälpa till å göra det dom kan för att det här ska gå fort.

Med en positiv känsla från mötet sa jag å Irene hejdå till Simon å Mattias. D värkte i bröstet av att behöva lämna dom där.
Jag fick en snap av Simon där d stog att han tyckte d kändes tryggt å ha mej där. Mitt hjärta smälte....jag vill att "mina" pojlar ska känna trygghet hela tiden. Men snart....snart är dom hemma i tryggheten igen.

Efter vi åkt tog el presidente in pojkarna å Simonetta på kontoret och pojlarna fick berätta hela historien, från när dom flydde från kriget i Libanon, när pappan började misshandla dom, flykten till Sverige å aklimatiseringen där. Om när dom flyttade till oss. Sen fick dom berätta hela historien om hur svenska migrationsverket skicka ut dom.

Det kommer troligen bli några fler resor hit till Italien innan det här är klart...å tyvärr är vi inte gjorda av pengar, så jag å Irene bestämde ganska snabbt att vi hoppar hotell å sover i bilen.
Vi hadr varit förbi en grymt stor affär å shoppat loss, där köpte jag lite Parmaskinka å stekta oberginskivor å Irene hade oxå köpt bån skinka å fruktsallad som vi peta i oss i bilen till middag.
Så nu har vi återigen bäddat ner oss i bilen, på en mack nån stans utanför Venedig, för vi tänkte hinna se det oxå. En dag i Venedig å sen åker vi vidare mot Varese å på måndag försöka övertala migrationsverket att skriva ut en liten liten lapp.
Som sagt kommer d troligen inte gå, utan vår jurist kommer troligen  behöva maila en fullmakt att jag får föra barnens talan å hämta ut pappret, men det är ju värt ett försök iaf. Om inte så får jag åka hem nån veck å sen ner igen å hämta pappret.....å självklart åker jag å kramar pojkarna lite oxå 💜

Så....i natt kommer jag sova gott, med all den positiva infon vi fått. D här kommer gå såååå bra. Snart ligger pojkarna å sover i dom sängar dom ska 😍

Natti natti...sov så gott 😚

Likes

Comments

Ja....va ska man säga....herreguuud va dom ska krångla till det.

Idag fick vi träffa Simonetta, föreståndare för alla dom här barnhemmen.
Hon förklarade att vi måste vänta på att dom får som en typ godman. Det är han som sedan kommer hjälpa oss vidare. Det är han som sedan bestämmer över pojkarna, som har makten att hjälpa dom med få migrationsverket att skicka en begäran om återtagande till Sverige. Jag ber till alla gudar som finns att d blir en engagerad å sympatisk person, som är lätt att samarbeta med.
Det tar 20-30 dagar att få en sån kontaktperson. Jag hoppas på 20 😊

Efter att hon förklarat hur allt fungerar så åkte vi till migrationsverket för att hämta ut intyget om att deras uppehållstillstånd gått ut. Men icke sa Nicke....där jobbade en man med tålamod 0. Han ville inte ens lyssna på vad vi ville. Simonetta va med och förde vår talan,  men det spelade ingen roll alls. Tillslut sökte han på mamman till barnen å såg att uppehållstillståndet hde gått ut 2013. Vi står där och ser skärmen,  men han säger att han inte kan skriva ut det. Vi måste åka till Varese, där dom först sökte uppehållstillstånd.
Simonetta trodde dessutom att med största sannorlikhet måste vi även ha en fullmakt från Nada som går via vår advokat.

Så....d va bara å åka hem till barnhemmet igen. Där ringde Simonetta till migrationsverket i Varese, hon förklarade problemet.....å dom klickade henne. Så hon ringer upp igen å personen i telefon sa att det bröts....å så "bröts" d igen. Tredje gången Simonetta ringde upp va d ingen som svarade.
D är ju inte lätt å få det man vill om ingen lyssnar 😔

Men hinder är till för att övervinnas.....så nu är planen att vi ska åka till Varese å hänga på låset på måndag morron. Få se om vi kan få dokumentet,  annars får jag åka hem, be advokaten skicka fullmakten å sen åka ner å hämta intyget då.

Så....vi frågade Simonetta om vi fick ta ut pojkarna å äta. Efter lite tjat fick vi det,  om jag lämnade in mitt pass. Å självklart gjorde jag det. Vi tog pojkarna å gick en sväng i byn.....lite större än den andra. Men restaurangen öppnade 19.30 å klockan va 17.30 aå vi gick till barnhemmet igen. Jag å Irene åkte till vårt B&B en sväng å när vi kom tillbaks fick vi inte gå ut å äta själva. Då va en kille från hemmet tvungen å följa med. Så vi fick ha med en svans till restaurangen.
Men d va mysigt ändå. Men drygt å ha m en till person. D vi tänker på är ju bara hur å när ska pojkarna komma hem.

Det gör ont i hjärtat å lämna pojkarna på barnhemmet varje kväll. Dom är så fel. Dom passar inte där. Dom ska va hemma i Göteborg. Gå i skolan. Dom ska inte vara på nått barnhem. Mammahjärtat blöder å tårarna rinner.
Va länge sen jag grät så här mycke. Jag fattar inte hur Svenska migrationsverket kunde göra ett sånt här brutalfel....har inte dessa barn lidit tillräkligt. Så otroligt då alla som Simon å Mattis pratat med inte fattat hur Sverige kunde göra så. Dom dumförklarar Svenska migrationsverket.
Jag ska kriga tilla vi får rätt. D goda vinner alltid. D kanske kommer ta tid. Men d kommer bli bra. Jag kommer klättra över, gräva mej under eller gå runt alla hinder....för dom SKA hem.

Snart....snart är mina fina pojkar hemma igen 💜💜💜

Likes

Comments

Ja...d blir ju aldrig som man har tänkt sej. Å en sak har jag lärt mej här i Italien...på den här korta tiden.....d är INGEN ide å planera.

Vår plan va ju att åka till migrationsverket idag, men pojkarna skulle ju hastigt å lustigt flytta några dagar.

Så efter frukost fick vi en liten sightseeing i den lilla pittoreska byn. Å vi konstatera att hit måste  vi igen....d va sååååå vackert. Synd bara att omständigheterna är som dom är. Går inte att ta in allt vackert när d ända som snurrar i huvet är migrationsverk å dokument.....men men.....vackert va d. Å tyst....d va bara några höns som lät 😊

Efter vår lilla promenad blev det bilåkning i ca 27 mil.....å Simon å Mattias fick inte åka m oss 😢 Dom tror att vi ska ta dom.

Alltså....bilkörning i Italien är ett litet äventyr i sej....speciellt när man ska hänga på en Marokansk Italienare som inte har någon fungerande hastighetsmätare i bilen 😂 Ojojoj... snithastighet på typ 90.....på smala serpentinvägar m 50 gräns å på motorväg m 110 gräns.....Irene som satt breve höll på å trampa foten genom golvet 😂🤣😂

Men vi kom fram....helskinnade. Å även här blev vi mottagna m öppnar armar, massa kärlek å massor med Italienska.....vi fattar ingenting...men dom pratar å pratar m oss... tur att Simon å Mattias kan översätta.

Efter lite letande hittade vi tillslut ett litet B&B ca 10 min från grabbarna.....litelätt mystiskt så där. En mamma, en pappa å en dotter....å ett jättemysigt litet rum. Så d här ska nog bli bra.

Så....i morgon ska föreståndaren för alla dessa barnhem följa med oss till migrationsverket som ligger ca 40 min härifrån.
Hjälp oss nu att hålla alla tummar å tår....å skicka all positiv energi ni kan...så ska d här nog gå vägen. Så vi kan åka hem med våra papper...så pojkarna får komma hem fort.

Som vanligt.....fortsättning följer 😜💜

Likes

Comments

Efter en 300 mil lång resa har jag ÄNTLIGEN fått krama å pussa på mina pojkar. Vidunderliga landskap har swichat förbi utanför rutan men jag har knappt sett dom. D enda jag har haft i tankarna är Simon å Mattias.

Kan inte riktigt själv först hur tre barn kan ha flyttat in så i mitt hjärta så som dom här har gjort (för Nada bor ju oxå där 😘)
Att jag kan älska tre barn så mycke, som inte är mina egna. Självklart älskar jag mina egna barn mest, men Montovanisyskonen kommer en hårsmån under. Tre så fantastiskt vackra barn på både ut och insidan. Tre barn som kan driva mej till vansinne, som gör så att mina gråa hår blir fler...men som är så underbara.

Nu har jag fått krama å snusa på mina fina pojkar. Vi har suttit å pratat i timmar å som vanligt flyger tiden iväg. Å så klart tog jag med en bit av Sverige till dom 💜 Marabou, chips å surisar stog på önskelistan.
Idag har vi kramats, pratat å skrattat. I morgon börjar allvaret.

Pojkarna ska flytta till ett annat boende några dagar, d ligger i en större stad. Dom ska flutta dit så dom slipper vara själva här i bergen.
Nu bor dom ju i en liten by m 300 invånare, 600 björnar å 2000 vargar. Nästa vecka kommer det fler ungdommar å då ska dom flytta tillbaks hit.
Dit dom ska i morgon, där finns migrationsverket.
I morgon blir det till att prata m ägaren till alla dessa hem och försöka få honom förstå situationen och sen på fredag blir det migrationsveket. D här kommer gå bra. D känner jag på mej. Å sänd all kärlek ni kan till oss....för vi behöver all kärlek å styrka vi kan få 💜

Fortsättning följer........😁

Likes

Comments

Än så länge har vår resa har gått smärtfritt. Vi har åkt genom Sverige, Tyskland, Österike å nu är vi i Italien. Vi åker å åker å jag vill bara fram. Jag längtar efter mina pojkar så d värker i hjärtat. Jag vill vara framme igår.
men snart.....snart är jag hos dom små.
Två nätter i bilen....makrill, mozarella å kokta ägg till frukost, lunch å middag. Vi kommer närmare å närmare.

Uppdraget nu är att få tag på migrationsverket i Italien för att få ett dokument av dom som visar att barnens uppehållstillstånd gått ut 2013, som vi hela tiden sagt.
Jag kommer sätta mej där å vänta tills jag får det. JAG SKA HA DET. Finns inget annat alternativ. Jag stannar i Italien tills jag har det.
Sen måste jag förklara för dom att dom måste ställa en begäran till Sverige om återtagande av pojkarna.
Sen....sen är uppdraget utfört. Då kan jag åka hem.

Pojkarna är iaf vid gott mod. Jag pratar m dom flera gånger om dan å vi skickar snaps. Planerar vad vi ska hitta på när vi kommer.

Men som sagt....snart får jag krama om dom. Å snart är dom hemma igen 💜

Likes

Comments

Nu sitter vi äntligen i bilen på väg till Italien. Vi har packat mat å kaffe, trangikök, täcken å kuddar. Vi vet att det här kan bli en utdragen process så det gäller spara på utgifterna.

Det vi nu fått reda på är att om vi får ett intyg från migrationsverket i Italien där det står att deras uppehållstillstånd gick ut den 23 november 2013 kommer vår jurist ha betydligt enklare att få tillbaks pojkarna snabbt.

Så.....vårt uppdrag är nu detta. Att få tag på migrationsverket i Italien. Ska vi väl kunna klara av tycker jag 😜

Likes

Comments