Header

Gästbloggare
Mobbning

Hej alla Nemos fina läsare!

Detta inlägget har jag skrivit tidigare, både i min egna blogg men även hos andra.

Jag gör det igen, publicerar. För jag tycker det är ett viktigt ämne att ta upp! Och få upp ögonen hos alla
att det inte bara är barn som mobbar utan även är vuxna!

Att resa sig efter en unken skolgång.

Jag minns min skolgång både som bra och dålig. För trots att jag vart mobbad i alla år så fanns det även dagar som var bra som
jag inte direkt kan klaga på. Men det som satt dem djupaste såren i min sargade själ är alla andra dagar
då jag inte fick vara med och leka med de andra tjejerna. När det nervärderade mina kunskaper och valde att inte ge mig
chansen till att lära mig för att kunna vara med och leka.
Jag är glad att grabbarna fanns där med en fotboll, två mål och en fotbollsplan för där kunde jag vara med.
Men blickarna sökte sig ändå bort emot gänget av tjejer som skrattade och verkade leka så roligt tillsammans.
Varför var jag udda? Varför ansåg dem jag vara någon som inte gick att leka med?

Genom hela min skolgång har dem elaka orden haglat emot mig och utfrysningen gjort mig kall inombords.
Inte konstigt jag ibland var stökig, högljudd och inte kunde sitta still - jag ville ju ha någon
form av uppmärksamhet.
Jag var nästan aldrig fysiskt mobbad utan det var den psykiska nertryckningen som gjorde mig illa.
Den som aldrig syns men som känns.

Jag blev aldrig bjuden på fester utan istället hölls dem hemliga.
På idrotten blev jag vald men enbart för att jag var stor nog att kunna skyla målet.
Det sa dem högt till mig - att jag valdes för att jag kunde stå i mål, jag orkade ju inte springa och jag täckte ju
målet så bra. Där och då vart jag glad över att jag blev vald, jag tog det som en komplimang mer än att bli ledsen över
det faktum att dem faktiskt aktiv mobbade mig. I efterhand slog det mig vad dem hade gjort och det sårade.

Men det är inte dem gångerna där mina jämnåriga klasskamrater eller eleverna i klasserna under mig var elaka och sa dumma ord till mig
som sårat mig mest. Dem finns där längst bak i tankarna och jag blir ledsen över det som skett, men det finns händelser som jag vart
med om som sårar mer än nånsin. Händelser som alltid finns kvar som sår i själen, som aldrig läker hur jag än försöker.
Händelser jag trodde aldrig skulle inträffa, händelser som jag alltid kommer minnas med tårar i ögonen och en stor klump i magen.
Inte konstigt jag inte vågade gå till skolan om dagarna - jag visste ju att jag inte skulle få någon hjälp av de vuxna.
Ja, dem vuxna, så kallade lärare. De var dem som mobbade mig mest som jag ser det.
Än idag, när jag är 31 år tänker jag tillbaka och tårarna rinner för jag undrar så mycket över varför en vuxen människa
kan bete sig på det sättet. Att inte agera när hon vet och när hon ser vad som händer och sker.

Jag blev nedslagen av en klasskamrat för att han trodde att jag en gång hade tagit hans keps, nertryckt på stenplattorna låg jag och grät.
Min klassföreståndare kom och jag började känna gläjde över att hon såg vad som hade hänt och kunde trösta mig men så fel jag hade.
Nej, så klart, vad hade jag förväntat mig. Inte orkar en lärare ta hand om en sargad och mobbad elev, det är ju bättre man låtsats som ingenting
hänt istället. Hon tog iofs med mig in till lärarrummet men där kom sparken i magen som fortfarande gör ont. Hon gav mig en bit hushållspapper och
sa: "Här, torka bort snoret och gå ut igen, det där var väl inte så farligt". Inte så farligt? Okej. Jag blev precis nerslagen av en klasskamrat som
faktiskt är med och mobbar mig dagligen, men okej. Jag är tacksam över pappersbiten jag fick, tack!

Jag satt ensam i matsalen och åt när en lärare kom förbi. Vid denna tiden hade mobbningen gått så långt att jag hade vart tvungen
att byta klass. Läraren som kom förbi här var min nya klassföreståndare, en lärare som hade vart med och fixat bytet av klass pga mobbningen. En vuxen som
visste hur jag mådde och alltid hade haft det. Hon kommer emot mitt bord där jag ensam sitter och äter, ställer sig bredvid och
uttrycker sig: "Jaha, här sitter du ensam, hur mår du?" När man psykiskt inte mår bra vill man inte alltid dra upp det och då man allmänt
är frisk är väl det självklara svaret att man mår bra, så jag svarade det - att jag mår bra!
Då rycker hon på axlarna och ger mig ett svar: "Så bra" sen går hon därifrån. Jag blev förvånad, men när jag ser vart hon är på väg tappar jag hakan
och klumpen i magen växer sig större och större. Jag känner hur tårarna bränner under ögonlocken när jag förstår vart hon ville. Hon slog sig ner vid
det bordet där resten av mina klasskamrater redan satt. En lärare som vet hur en elev blir mobbad väljer att fortsätta mobbningen.
Aktivt sårar hon. Hon låter en redan ond själ störta emot marken genom att agera på det viset.

Ytterligare en händelse med en klassföreståndare finns i mitt minne som en hemsk tagg i hjärtat. Förra läraren slutar och vi får en ny, en ny person
man öppnar sig för, som vet hur läget är. Som man tror är bättre men som man snart inse är precis likadan. En som ser men som ingenting gör.
Förutom klassföreståndare var hon också musiklärare och hon frågade oss elever om det var någon som ville ställa upp på skolavslutningen med
något roligt och jag och två grabbar ville vara med. Jag har alltid älskat att sjunga - det låter mindre bra men jag sjunger hellre än bra om man säger så.
Alltid uppträtt och spelat teater så jag såg en chans att ställa upp, visa alla elever att jag står rakryggat upp trots alla år av förnedring och hemska ord.
Jag ville visa att jag trots allt vågade stå där och visa dem. De andra två gav upp och jag bestämde mig för att ensam ställa upp, för att just det, visa!
Jag ville inte visa mig besegrad av mobbningen, jag ville visa att den gjorde mig starkare istället.
Jag övade och övade och ett par dagar innan det var dags för skolavslutning säger läraren att programmet är fullt och att jag tyvärr måste sluta öva. Att mitt uppträdande
inte skulle äga rum. Jag var besviken!
På själva skolavslutningen avbyts uppträde efter uppträde när rektorn plötsligt säger: "Då vi inte fick ihop programmet helt så har lärarna fått hoppa in
och vill nu uppträda".
Jag blev så ledsen! Istället för att vara ärlig emot och säga vad hon egentligen tyckte och som kanske i slutändan egentligen var det
bästa valde hon att ljuga. Jag som så gärna ville visa alla att jag vågar. Att jag står med mod i blicken trots alla år av mobbning.

Idag mår jag bra förutom vissa händelser som sagt etsats sig fast i själ och hjärta. Jag har klarat mig igenom mobbningen och jag är stolt
över att jag orkade stå ut. Att jag klarade av det som skedde, att jag är den som klarat mig bäst. För det är inte jag som idag lever
med dåligt samvete - det förmodar jag och hoppas jag alla som orsakat denna skadan istället gör.
Jag tror att jag har tagit till vara på saker och ting på vägen och det är det som gjort att jag klarat av att överleva och velat kämpa!
Trots alla hårda ord har jag innerst inne veta hur betydelsefull just Jag är och hur viktig och unik just Jag är och att även jag
har fötts av en anledning. Jag är lika viktig som alla andra!

Under denna period av mitt liv har jag mått fruktansvärt dålig och mitt självförtroende har legat långt under noll, men ändå har jag
kämpat för att jag har velat komma upp. Velat bygga upp mitt självförtroende, bli en hel människa.
Efter åren av mobbning har min resa börjat och jag känner att jag nu äntligen är i hamn. Även om mitt självförtroende fortfarande inte är uppe på max
och jag kämpar för att nå dit så har jag ändå kommit till en viktig punkt för att orka leva vidare. Jag har lärt mig att älska mig själv!
Någonting jag aldrig upplevt tidigare.
Kanske har jag tvingats genomgå detta för att bli den jag är i dag? Även om jag hade velat slippa så vill jag ändå inte ändra på den jag är!

Tack för att ni har läst!
Många kramar, Fröken Rödlök
www.nouw.com/frökenrödlök

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Allmänt

Godkväll❤️

Vad har ni gjort idag? Själv blev det en hel del ändrade planer för mig. Skulle ha jobbat dubbelpass men min kollega ville byta, så får dubbelt på fredag istället.

Så efter jobbet var jag förbi mamma en sväng, sedan hem och greja lite. Tog en dusch och sedan fastna jag vid bloggen. Har förberett lite tidsinlägg och har kontaktat lite olika företag angående samarbeten , har även sökt lite jobb idag.

Nu kollar jag på tv med hjärtat så ska snart gå och lägga mig. Vi hörs imorgon.
Natti natti
❤️

Likes

Comments

Allmänt

Blev utmanad av @beckalindhe att göra dag Nr 16 " Vad jag ville jobba med som vuxen".

Alltså vad jag hade för drömyrke som liten typ. Listan är ifrån @beckalindhe och @Missjennifer . Becka har utmanat mig ett par gånger men glömmer alltid bort det så tänkte jag får köra nu när jag är inte helt borta, haha.


Mitt första drömyrke som liten var ju självklart veterinär, jag älskar ju djur så det fanns inget annat jag kunde tänka mig. Dessutom skulle jag bara göra dom bra delarna, det här med avliva och sånt fanns inte i min värld. Men sedan har man ju ändrat sig, har velat bli alltifrån veterinär, till känd bloggerska, bartender. Ja lite allt möjligt och kolla på mig idag, haha!

I dagsläget jobbar jag inom vården , hemtjänsten och det är inte alls något jag kan se en framtid inom. Enda anledningen till att jag är kvar är för jag har en heltidstjänst och har arbetat där i ca tre år så då vill jag ändå inte gå ner mig. Ja jag vet man måste offra lite och våga men jag är jättekräsen och gnällig när det kommer till jobb.

Däremot får jag ha lite beröm för ville ändå bli bartender med och när jag fyllde 16 tror jag det var jag börja kolla på bartenderskola utomlands men fick aldrig tummen ur. Men i vintras tog jag äntligen tag i det och fick gått min utbildning, ska däremot bara hitta ett yrke inom det nu med kanske ?

jag utmanar @Icaibloggen , @Moasjodin och @ssandras .

Ni som inte blev taggade får självklart också haka på listan, vill ni se dom andra dagarna på listan så in och spana hos Jennifer och Becka.

Likes

Comments

Allmänt

Godmorgon allihopa

Då var det äntligen ny vecka och självklart är jag fortfarande förkyld, däremot är febern borta så dags för jobb igen.

Måndag: Jobb 7-16 , 17-22.

Tisdag: Jobb 17-22.

Onsdag: Jobb 7-16.

Torsdag: Jobb 7-16.

Fredag: Jobb 7-16.

Lördag: Ledig, fixa naglarna kl13.

Söndag: Ledig, städ och tvättdag. Drar veckans blogg vinnare. 

Blev ju inget nagelfix i förra veckan i med jag låg sjuk så fick flytta fram det, sen får man la se vad veckan har att erbjuda. Kommer försöka att packa lite och åka och slänga lite grejer och sånt. Ska eventuellt träffa en kompis på Tisdag innan jobbet med om ja inte ska iväg på ett annat ärende.

Hoppas ni alla får en superfin vecka.❤

Likes

Comments

Allmänt

Godkväll

Hur mår ni idag? Själv är jag helt utslagen i soffan.

Vart ute och flängt runt hela dagen, först körde jag en kompis så hon fick hämtat sin bil idag, efter det var vi ett ärende på fynda. Efter det fick jag vara barnvakt åt mina syskonbarn.

Kom hem och skulle laga renskav med potatismos och champinjoner. När jag väl smakar för se om jag kryddat tillräckligt , alltså usch va bland det äckligaste jag ätit. Så Johan fick äta det själv så värmde jag matlåda haha.

Nu ska vi kolla serie och bara slöa.
Puss & kram
❤️

Likes

Comments

Veckans blogg

Veckans blogg vinnare är nu dragen och tack till alla som deltog och Grattis till vinnaren.

Vinnaren kan ni se här .

Kör igång en ny omgång, för att delta

*Kommentera jag är med/ jag deltar.

*Följ mig här på Nouw

*Följ mig på Instagram här.


Vinnaren dras på Söndag den 22/10.

Likes

Comments

Allmänt

Godkväll ❤️

Ligger nergosad i soffan nu efter ätit lite himmelsk gryta med pasta. Smaskigt
😍. Har inte alls gjort mycket idag, låg och sov till typ 09.30-10. Var hos Johans syster och fika innan sedan åkte vi förbi Becca och Andy , kolla läget då dom håller på att flytta.

Körde mamma och hennes gubbe innan maten med , skulle på nåt kalas eller någon bjudning. Så nu blir det bara mys i soffan med mina älskade cheddarpopcorn, linschips och apelsinkrokant och hjärtat.
❤️

Hoppas ni alla får en fin kväll
❤️

Likes

Comments

Gästbloggare
Att leva med ledvärk

Hej Hannas läsare.

Mitt namn är Karoline och jag har fått äran att gästblogga hos Hanna idag. Det jag tänkte berätta om är mitt liv (kortfattat) med ledvärk.

Jag har haft ledvärk sedan jag var barn, för att vara exakt så är det 11 år sen jag blev diagnostiserad ledvärk. Också kallad ledgångs-reumatism.

Kyla och lyfta tungt är något jag har svårt med p.g.a min sjukdom men det är som svårt att låta bli. Jag måste ju gå till jobbet , trotts väder och jag har min son som kräver mycket av mig som mamma samt att hushålls sysslorna sker inte av sig självt hemma så det är minst sagt svårt att undvika. Den medicinen jag fått, är för svag men det går inte heller att höja dosen då det kan skada min mage som jag för övrigt också har mycket problem med men det hör inte till ämnet! Hur som haver så har jag i många år varit hos olika läkare / sjukgymnaster men det ser ut som att inget av de hjälper fullt ut... så min sista tanke är att köpa mig ett gymkort och börja träna upp min kropp med lätta övningar till en början för att sedan utveckla efter som. Ni kanske har tips på övningar för rygg/ben/mage som är bra för nybörjare?
Idag lever jag med min värk som en del av min vardag och ser det inte som något problem längre men det är definitivt ett hinder för mig ibland. Dagarna är sega, långa och oftast innehåller någon form av smärta men det är som sagt en vanesak för mig nu och tänker inte alls lika mycket på smärtan, så som jag gjorde förut.


Med detta inlägg vill jag förmedla att ni som har ledvärk eller annan form av sjukdom , se det inte som ett problem - det får er att tänka negativt och plötsligt har du mer ont nu än innan , bara för att du ser det som ett problem. Förstår ni mig? Försök att inte tänka alls på smärtan och gör saker du mår bra av.
Tack för mig och vill ni så får ni gärna kika in min blogg som ni finner HÄR
. Ha det bäst alla! ❤

Kram K

Likes

Comments

Allmänt

Hej hej

Hur är det idag? Här är det sådär , vakna imorse av att jag mådde skit verkligen. Tack
@beckalindhe för pratstunden, var skönt att lätta på hjärtat lite. ❤️

Under dagen piggna jag till, kändes som febern var borta men nu börjar jag tveka , hostar som en dåre med. Usch så trött på detta nu.

Ikväll blev de skinka/ädelost lasagne och idolmys.

Puss & kram
❤️

Likes

Comments