View tracker

Tankar, Vardag

Här har det inte skrivits på länge nu. Det har hänt mycket på kort tid. Jag har opererat mig för 3 veckor sen och hade turen att få halsfluss precis en vecka innan den planerade operationsdagen. Som tur är förbättrades halsen väldigt fort efter det att jag hade fått penicillin så operationen blev ändå av den planerade dagen. Jag har haft en riktigt bra återhämtning och inte mått dåligt en enda gång. Dock har det inte blivit speciellt mycket hund under den här tiden. Jag har haft tur att jag har en sån snäll mamma som gått prommisar med Nemo och aktiverat honom. Nu kan jag äntligen gå lite promenader med honom igen och jag märkte på en gång att vi har saker att jobba på, han är helt hemsk att gå koppelpromenader med!

Jag har saknat hundträningen så mycket så det är så skönt att den hundkurs vi anmält oss till börjar nu på måndag. Det är en lydnadskurs för startklass, den nya förstaklassen som troligtvis kommer gälla från 2017. Det ska bli superkul, lite roligt att Nemo är den enda hanen som ska gå kursen haha, vi får se hur det går...

En liten sorgligare sak är att det nu (idag faktiskt) är dags för vår andra hund, Nezzie, att vandra vidare till de gröna ängarna. Hennes psyke har aldrig varit det bästa men det har blivit lite värre sen vi skaffade Nemo plus att hennes ben verkligen börjar ge upp nu. Hon har aldrig haft bra ben men nu haltar hon var och varannan dag så vi känner att det är dags. Hon har varit en fin familjemedlem och kommer vara otroligt saknad❤

Okej åter till en eller faktiskt två roliga saker. Imorgon, den 27 ska vi åka ut till Bro-Håbo BK kl 7 på morgonen och köra MH-beskrivning. Det ska bli kul att se hur mammagris nummer 1 klarar sig igenom MH banan. Jag tror att det kommer gå bra då han är så pass stabil i sig själv, hoppas bara inte han blir så påverkad av syrrans bortgång. Den andra roliga saken är att vi, tillsammans med alla brorsorna ska röntga höfter och armbågar den 7 september i Knivsta. Är lite smått nervös över resultatet men vem är inte det liksom.

Hoppas ni har haft en kul sommar och är lika taggade som mig på en höst fullspäckad med hundträning!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Spårträning, Vardag

Efter förra inlägget hade blivit skrivet och publicerat så blev jag ändå lite smått arg på mig själv. Det är absolut inget fel i att ha dåliga dagar och skriva om dom men när jag läste inlägget igen lät det totalt som om jag hade gett upp, som om allt jag tänkte göra i framtiden var att sitta och tycka synd om mig själv. Då blev jag lite arg och gick och la mig och imorse så gick jag ut på morgonpromenaden som vanligt och tänkte på detta. Nä jag vet inte mycket om hundvärlden och nä ingen av mina nuvarande kompisar är hundintresserade, men det är det som är så faktiskt med det här med hund. Det går att lära sig och det går att skaffa sig nya vänner som lever och andas hund lika mycket som en själv. Så på prommisen gick jag till en skördad åker i närheten, la ut korv i varje fotsteg jag gick i ca 20-25 meter och lät det ligga i 25 minuter. Under tiden satt jag och Nemo och gosade och tränade lite fjärr (som för övrigt börjar bli så jävla snygg!!) och jag hade mentalt förberett mig på en katastrof.

Sen ringde alarmet på klockan och det var dags att gå till starten på spåret som var markerat med en plastpåse. Jag satte två koppel under magen på honom då han har en tendens att snurra mycket när han har lina på ryggen. Jag visar honom vart starten är och sen går det som på räls. Han tappar av sig en endaste gång och fast jag ville hjälpa honom så bet jag mig i tungan och han löste det så himla snyggt själv. Han var något het men det är ju förståeligt med en matglad labbe som har ett sträck med korvar framför sig haha!

Han slutar aldrig att förvåna mig! Jag måste verkligen lära mig att lita mer på Nemo istället för att hela tiden tro att vi ska misslyckas innan vi ens har prövat någonting. Han tyckte iallafall att spåra vad kalas så det ska vi se till att fortsätta med, planen är även att lägga hans första viltspår i helgen och se hur det går! We'll keep you posted

Kram Johanna och Nemo

Likes

Comments

View tracker

Tankar

Jag älskar allt som har med hundar att göra. Att dem är så enkla, man behöver inte tänka på baktankar eller lögner med dom utan det du ser är det du får. Dom dömer inte, utan älskar dig villkorslöst vem du än är. När jag letade efter min första egna hund var det just det jag behövde, en vän som fanns där när alla andra inte gjorde det. Någon som kunde hänga med på sena promenader när jag behövde rensa huvudet och som kunde följa med mig i sociala situationer som jag kände var för jobbiga. Det hade gått så långt att om jag inte hade fått en hund när jag fick så hade det kunnat slutat riktigt illa för mig. Jag hittade min bästa vän i Nemo och han är verkligen allt jag letade efter och lite till. Enklare hund får man faktiskt leta efter.

Men när jag köpte Nemo hade jag ingen aning om hur mycket ångest som faktiskt skulle komma med att äga hund. Den här ångesten går hand i hand med min prestationsångest och hur mycket lycka och glädje det ger mig att ha hund så finns alltid ångesten runt hörnet. I början var det bara glädje att ha Nemo men i samband med att jag fick upp ögonen för hundträning kom även sämre känslor fram. Jag började jämföra vår resa med andras, speciellt människor jag följer på instagram. Och eftersom att ångest inte funkar på att logiskt eller rationellt sätt så tar den ju inte i åtanke att jag är helt nybörjare på hund medan många jag jämför mig med har flera år i hundvärlden på nacken, den tar inte heller hänsyn till att jag faktiskt mår psykiskt dåligt i perioder och kanske inte orkar träna hund lika ofta som "alla andra" gör. Och här kommer ångesten in. Nemo är nu ett år gammal och är faktiskt väldigt lydig, det går att ha honom lös (på lämpliga platser såklart!), han kan ett tiotal trick, har en fin början på ett fritt följ och apportering och det händer nästan aldrig att han låser sig för mig. Jag får ofta komplimanger för hur duktig och lydig han är. Varför räcker inte det då?

För att vi skulle kunna startat i lydnad nu, det finns andra som gjort det vid ettårs ålder. För att hur duktiga vi än har varit så skulle vi kunna gjort ännu mer. Om jag tänker med huvudet så vet jag att Nemo kanske kommer starta i lydnad vi 3-4 års ålder eller kanske inte starta alls, inte för att han har något sorts problem med lydnaden utan bara för att han tycker det är måttligt roligt. Men tänker jag med hjärtat så känner jag att jag borde gjort mer, jag borde tränat mer, vi borde gått mer kurser. Det här tänkandet tar bort det roliga i vår träning och tills jag kommer på ett sätt att arbeta runt dom här tankarna vet jag inte om vi någonsin kommer kunna tävla tillsammans, för jag vill mer än något annat att Nemo ska älska att träna med mig och så länge jag får ångest över träningen kommer det inte gå.

Vi har även inte de bästa förutsättningarna för att träna. Den närmsta brukshundklubben är Bro-Håbo BK som ligger 1,5 mil härifrån, vilket egentligen inte är speciellt långt men man måste ha bil för att kunna ta sig dit. Samtidigt har jag ingen att träna med då ingen av mina kompisar är speciellt hundintresserade och jag har det jättejobbigt med att träffa nya människor, ska dock bli bättre på det. För att ens kunna ha planer på att tävla Nemo måste jag ju träna med andra hundar och människor, så där får jag se förbi mina egna problem för att se den stora bilden.

Puh nu blev det ett väldigt långt och personligt inlägg...Hoppas ni inte blev för uttråkade haha!

Kram Johanna och Nemo

Likes

Comments

Vardag

Igår var vi som sagt på ringträning hos Hundtränarna i Bromma. Det var ganska mycket hundar faktiskt och superbra träning för Nemo som inte är van med mycket hundar, det brukar dock gå ganska bra bara inte någon hund kommer för nära. Då ska han busa så hela kvarteret hör haha!

Jag har planer på att ställa ut honom, jag ska bara hitta en lämplig utställning att anmäla till...vilket inte verkar vara det lättaste! Det finns inte speciellt många utställningar kring stockholmsområdet konstigt nog. Vi hade tänkt anmäla till en utställning uppe i Sandviken men krånglig som utställningsvärlden är så måste man vara medlem i Gästriklands kennelklubb då (??), vilket vi tyvärr inte är. Så vi får vänta på att någon bra ploppar upp, nästa som verkar dyka upp i Stockholm är liksom Stora Stockholm och den känns liiite över vår kaliber för tillfället!

Kram Johanna och Nemo

Likes

Comments

Produkter

Eftersom jag nu tar det lugnt med hundträningen för att sedan sätta igång ordentligt till hösten så passade jag på att skämma bort mig själv lite också. Beställde nämligen hem 4 hundböcker som jag gått och suktat på i, ja ganska precis ett år snart haha. Allt för att få maximerat med inspiration inför hösten och kurserna som vi ska gå då!

Jag kommer nog börja att läsa kantarellsök med hund då min mamma typ ställde som krav när jag köpte Nemo att jag skulle lära honom söka efter kantareller, så det är största prio just nu haha! 

Kram Johanna och Nemo

Likes

Comments

Vardag

Suck. När man går in hos veterinären för att Nemo ska ta sin rutinmässiga ettårsvaccination och kommer ut med en antibiotika-kur, ett hypoallergenic foder och strikt bad & godis förbud är inte känslan på topp. Nemo fyllde i fredags ett år så vi åkte ner till veterinären på drop-in tiden igår, sprutan gick på 2 sekunder plus en timmes väntan på att få komma in. Mamma såg för cirka en vecka sen att Nemo hade en röd prick i ljumsken men vi tänkte inte mer på det, dock så gick det ganska fort från en prick till tio stycken så när vi ändå var hos vet så frågade vi på en gång. Det visade sig vara någon sorts allergisk reaktion, dock vet vi inte mot vad. Mina gissningar är antingen pollen eller kloret i poolen på hundsimmet. När vet kollade så var han även röd mellan trampdynorna, i ögonen (dom har han haft problem med sen vi fick honom) och lite smått i öronen. Med allt detta är det så omfattande att det behövs behandling. Vi får hoppas att det blir bättre men Nemo verkar inte alls må dåligt över det. Han försöker bara slicka lite på det ibland men är pigg och go som vanligt.

Det blir dock lite knepigt nu när han inte får käka något godis, det är hypoallergenic maten som får vara substitut så länge och så får vi använda oss mer av lekbelöningar, vilket vi ändå behöver göra så oss dödar det inte. Men det blir ingen god korv som belöning ikväll på ringträningen vi ska på så vi får se hur laddad han är på att stå fint haha. Vi har även fått ett superfint nytt utställningskoppel a la retrieverstyle från madebymarley.se. Jag älskar det och det passar perfekt till Nemos pälsfärg!

Kram Johanna och Nemo

Likes

Comments

Vardag

Det är farligt att vara över 18 år och hundgalen. Det resulterar i att man spenderar alldeles för mycket pengar på hundsaker, men det kan inte hjälpas. Hundar är ju trots allt det roligaste som finns. En av de saker jag beställt nyligen och som damp ner i brevlådan idag var dessa nosework hydrolater!

De är köpta hos opella.se och kommer i flera olika storlekar. Jag fick mig ett litet infall och tänkte att eftersom Nemo blir så slö av värmen kunde vi underhålla oss med detta under sommaren. Jag har ungefär ingen aning om hur man gör men det ska vi nog klura ut!

Kram Johanna och Nemo

Likes

Comments

Promenad

Dem flesta brukar hurra av glädje när sommaren kommer med massa värme och sol, jag är inte en av dessa människor. Jag själv är otroligt värmekänslig och blir alldeles slapp i både kropp och psyke, detsamma gäller även för Nemo. Han blir superseg av värmen och även om man märker att han vill busa och träna så orkar han det max i 5 minuter, sen måste han återhämta sig i flera timmar efter. Så för de mesta blir det bara kortare promenader när solen är framme men imorse så hängde vi med mamma och Nezzie på en liten längre runda och gick hem till mormor och morfar. Det gick faktiskt bra då det är skog nästan hela vägen och för det mesta också skugga.

Och något jag älskar med vart vi bor är hur mycket skog det finns. Det är skog åt alla håll från vårt hus och vi har både skogen och en äng precis bakom huset. Vi bor även precis vid Mälaren så det är inte långt till vattnet heller, tyvärr finns det inget bra ställe där man kan bada hund. Tur att vi har hundsammet då!


Kram Johanna och Nemo

Likes

Comments

Fakta om Nemo

Jag måste säga att jag har haft en otrolig tur när jag köpte hund. Det var inte alls planerat och jag visste ingenting om varken föräldrarna eller kenneln men det slutade lyckligt ändå. Jag hade redan när jag höll på att bestämma mig för ras tankarna på en Schäfer eller Dobermann men bankade huvudet i väggen och tänkte mer realistiskt. Jag har alltid älskat labradoren för sin glädje och positiva attityd, något som jag tror att jag behöver i en hund annars blir jag alldeles för seriös (läs tråkig) i mitt hundägande. Så jag spånade på alla möjliga raser men kom alltid tillbaka till labradoren, men det fanns fortfarande ett hinder i vägen för att jag skulle få den efterlängtade valpen...min mamma. Jag har sedan vi skaffade vår andra hund, Nezzie tjatat, bett och grinat efter att få en till hund då Nezzie och jag inte kopplade på något som helst plan. Jag var mest irriterande för henne med alla mina påhitt och knasigheter och hon gick mig mest på nerverna. Det tog alltså 5 hela år innan jag till slut fick en till hund. Mamma var väl inte överlycklig över det faktumet att en till hund skulle komma in i familjen men hon förstod ändå att det var något som var viktigt för mig. När hon var med på noterna så var det bara att börja leta. Jag hade redan bestämt mig för en hane på grund utav hur Nezzie är. Jag förstår såklart att det inte ligger i hundens kön men på något sätt har det ändå fått mig att föredra hanar. Och brun skulle han va, så unikt som möjligt. Jag letade och hittade en annons på köpahund.se och sprang såklart och visade pappa. En vecka senare var vi och hälsade på hos uppfödaren i Uppsala och vi föll såklart pladdask. Sex stycken små chokladmuffins fumlade omkring vid våra fötter och pep som fåglar. Till och med mamma blev helt kär. Det var ju klart att vi skulle ha en.

De fyra veckor som var kvar att vänta gick faktiskt otroligt fort och dagen innan vi skulle hämta honom hade vi fortfarande inte kommit på något bra namn. Valpen kunde ju inte gå runt utan ett namn heller. Mamma och jag sökte i evigheter på nätet och kollade i böcker och på filmer och till slut så slänger mamma ur sig Nemo. Det lät okej i mina öron så vi körde på det. Dagen då vi hämtade honom var jag faktiskt ganska lugn, det kändes som om någonting äntligen skulle falla på plats liksom. Men jag hade en väldig otur för dagen då vi hämtade honom behövde jag åka in till akuten, inget allvarligt men hade såna smärtor i magen att jag trodde jag skulle dö. Det blev inte så mycket valpgos för mig den dagen med andra ord.

Idag är han en otroligt välbalaserad hund. Det finns inte mycket som får honom stressig eller ens speciellt komplicerad överhuvudtaget. Han är en nallebjörn på fyra ben som verkligen älskar allt och alla, kanske lite för mycket till och med. Han blir aldrig frustrerad, någonting som jag såklart uppskattar något otroligt i vardagen men kan sakna den där lilla kämparglöden i träningen men vem vet, den kanske kommer den med.

Min älskade bajsgris <3 SOKARIS EYES IN THE NIGHT

Likes

Comments

Vardag

Jahopp en blogg till blev det! Men den här gången får det handla om något som är lite mer intressant än mig själv, nämligen min hund! Nemo som han heter är min första alldeles egna hund, men jag har varit omgiven av hundar hela mitt liv. När jag köpte Nemo så hade jag inga egentliga planer med honom men allt eftersom så fick jag upp ögonen för hundträning och i synnerhet för tävlingslydnad. Allt jag vet om sporten har jag läst och vi har lite smått börjat med olika moment, men det är lååångt kvar tills vi är redo att tävla. Så för att jag känner att jag inte har alla verktyg i lådan när det gäller hundträning så ska vi gå en tävlingslydnadskurs i höst så vi får koll på läget. Lydnaden är det dock jag som brinner mer för än vad hunden gör, visst tycker han det är kul men får han välja mellan lydnad och vadsomhelstannat så väljer han det andra hehe. Så för att göra någonting som han verkligen älskar ska vi försöka oss på apportering och spår också, så det ska vi leta kurser i.

Så i den här bloggen kommer jag skriva allt som har med vår hundträning att göra. Tankar, känslor, tips, trix, guider och framförallt kommer det vara mycket bilder. Vem orkar läsa en blogg utan bilder liksom?

Hoppas ni gillar vad vi har att berätta och kanske till och med känner er inspirerade att träna med era egna hundar.

Kram Johanna och Nemo

Likes

Comments