View tracker

Hej alla söndags mysare ;)

Just ni sitter jag hemma i soffan och väntar på att Oscar ska bli klar i duschen så jag kan hoppa in innan jag börjar mitt natt skift om 2 timmar :)
Vi har in princip bara suttit framför tvn och kollat på Harry Potter hela dagen 😅
ibland får man ha dagar som dessa 👐❤

Likes

Comments

min förlossningsberättelse genom kejsarsnitt.
den 13e mars vad jag inne på vanlig rutin kontroll hos bm och fick reda på att Nemi låg med huvudet uppåt, vi pratade igenom alternativen kejsarsnitt och vändningsförsök, eftersom kejsarsnitt absolut inte var något jag var bekväm med så bestämde vi oss för att boka in ett vändningsförsök istället.
den 24e åkte vi till Borås och jag blev inlagd på ett rum och fick en spruta som skulle göra så att jag slappnade av, absolut inget jag vill ta igen :S den var fruktansvärd och jag mådde illa hela tiden.
efter ca 10 minuter kom läkaren som skulle göra vändningen, hon pratade med mig och berätta att det kunde göra lite ont. den smärtan va fruktansvärd, så ont och så illa jag mådde fick mitt att skrika, jag skrek rakt ut till läkarna att nu får hon fan ge sig. jag darrade jag grät jag var arg och frustrerad på samma gång. för jag visste att jag behöver göra kejsarsnitt..

Läkaren satte på ctg och jag fick vara kvar på sjukhuset i ca 1 timma, dom gick igenom snittet och vi bokade in den 10e april.
jag åkte hem och vilade med otroliga smärtor i magen.

Det tog inte mer än kanske 3 dagar så ringde dom och berätta att vi måste boka om tiden för det hade blivit dubbel bokat på min dag, så dom flyttade fram tiden till den 2e april.

Den andre april i v.38 åkte vi in till Borås och var där 06:30 för att läggas in på avdelning och rum med förberedelser.
Den väntan, den va så fruktansvärt lång.
det var inte förens ca 11:30 som sköterskorna kom och hämta mig och rullade in mig i operations salen. och ni vet hur en sån sal ser ut ni andra som gjort snitt. det är hel kaklat i vitt, massa apparater och kedjor som hänger på väggarna :S rätt så creepy...

jag fick först lägga mig på sidan och trycka ut ryggen inför spinal nålen. efter ca 5 minuter kände dom på magen med en isbit för att se om jag kände något. nu var det alltså dags, nu började dom koppla in alla slangar med lugnande medel, blodsocker höjande medel och smärtstillande. 
Dom drog för skynket och jag hörde dom prata om att dom skulle dra snittet nu, personalen var underbara och pratade med mig hela tiden om vad som händer, vissa saker som när dom använde sugen för att få bort allt fostervatten lät inte så coolt, och ännu värre va det när dom tog fram kedjorna för att hålla uppe magen..
det ljudet ekar fortfarande i mitt huvud så fort jag ser en kedja 😅
efter ett litet tag så berätta dom att nu gäller det, nu kommer hon!
det tog ca 3 sekunder så hörde jag henne, hon skrek som bara den och lättnaden va otrolig!
dom gratulera mig och berätta att jag fått en dotter med 10 fingrar och 10 tår, en nätt liten tjej med slät hud. dom torkade av henne och gav henne till Nemis pappa.
här kommer det värsta med ett snitt.
jag fick inte hålla mon dotter, jag fick se henne ge henne en puss och sen gick dom iväg. 3 sekunder fick jag se min lilla tjej. dom sa att hon frös och måste vägas och mätas för hon va så litet. 2700 g och 46 cm kärlek ♡
Helt ovetande låg jag där för att bli ihopsyd både invändigt och utvändigt. Det tog nästan 30 minuter, efter det rullade dom mig till uppvaket, jag grät hela tiden.
När jag kom till uppvaket för extra koll trodde jag att dom skulle ha kommit dit redan. Ingen sa något och ingen hade hört något. jag låg där och tjatade till mig att få veta vart mitt barn är och att dom får ta bort alla slangar.
Efter cirka 1,5 timma på uppvak så kom dom äntligen med henne, hon va så liten så nätt och jag vågade knappt hålla henne, det finaste jag någonsin har sätt, jag grät floder, så lycklig att äntligen få träffa henne på riktigt. Vi fick ligga kvar på vak i ca 2 timmar till för att jag kunde inte röra mig pga sprutan.
Efter det blev vi förflyttade till ett eget rum.
Jag hade så fruktansvärt ont, jag kunde inte röra mig knappt men det ända jag kunde fokusera på var Nemi, att få ha henne i min famn var ända sekund!
Efter några timmar kom en sköterska för att kolla så allt var bra och jag passa på att be dom ta bort katetern, för jag skulle minsann duscha och gå på toa själv...
Inte ett bra beslut, duschen gick jätte bra med påväg tillbaka till sängen så nös jag och några stygn tros sprack.
jag brast ut i gråt, jag skrek av smärta och kunde inte röra mig.
dom fick hämta in fler sköterskor som fick hjälpa mig ner i sängen, jag fick inga smärtstillande förutom Ipren..

Jag hatade sjukhuset, det var obekvämt att sova, det var stelt och jag kunde knappt röra mig. efter andra natten bad vi om att få åka hem, jag hade svårt att amma och jag visste att det var för att jag kände mig så obekväm med att vara där, och jag ville hem till tryggheten. Överläkaren kom för att se så jag klarade av att ta mina sprutor mot blodpropp som skulle tas i 5 dagar, inga problem ni får åka hem sa hon.
Jag ringer till min mamma och säger att kom och hämta ditt barnbarn vi ska hem!
mamma slängde sig i bilen och kom till Borås.  väl när hon kom väntade vi fortfarande på utskrivnings papperna, nu blev jag arg. en sköterska kom och berätta att vi borde stanna, just för att Nemi knappt hade ätit. 
Jag sa till henne att jag ska hem, för jag kommer aldrig klara av att amma här.
Men endå skulle hon läxa upp mig.
Jag sa bestämma till henne att jag kan i te amma på dom första 30 minuterna när vi kommit hem så kommer vi tillbaka.
tillslut gav hon med sig och skicka hem oss.

vi kom hem och 10 minuter efteråt rann det till och Nemi åt. en sån lättnad och dessa hormoner, shit vad jag grät, en sån lycka!
Att äntligen få vara hemma med denna underbara ungen och koppla av med bara henne i min famn och inte massa sköterskor runt om en hela tiden. det är lycka det.

godnatt ♡

Likes

Comments

Jag tänkte att jag skulle presentera mig och min familj lite.
Jag heter sofia och är sambo med underbara  Oscar.
Varannan vecka har vi min underbara dotter Nemi som snart är 2 år.
Jag kan inte fatta att jag har det så bra, bara för 1 månad sen stod jag och min dotter bostadslösa i 3 månader och bodde hemma hos min mamma och pappa, då jag och Nemis pappa separerade, i samma veva som allt detta hände och stressen höll på att ta kål på mig så träffade jag Oscar
Oscar och jag har kännt varandra länge, vi bodde grannar när vi var bara några månader gamla och har gått i samma skola från 6an till 9an. Efter 9an flyttade jag in till Alingsås och Oscar flyttade till Trollhättan och vi träffades eller pratade inte med varandra på flera år, det var bara en ren slump att vi träffades på Ica i sollebrunn och tog upp kontakten som vänner igen, och det var väldigt skönt att ha en utomstående vän att prata med när det var som mest jobbigt i mitt liv. ska absolut inte utlämna mina bästa vänner E & S som alltid finns för mig vad som än händer! ♡
Jag och Nemis pappa bestämde oss för att separera, och vi gjorde det som vänner, eftersom vi kändes mer som vänner än ett par och hade gjort det under att bra tag. jag vet att alla såg oss som det perfekta paret och blev väldigt chockade över att vi separerat och det var flera stycken som skrev till oss och frågade massor. vi var inte speciellt chockade någon utav oss att det skulle hända och det hade legat i luften väldigt länge.
Ännu större chock blev tydligen när jag träffade Oscar, samma sak igen att folk skrev och frågade massa saker. jag antar att folk tyckte att det hade gått för fort fram. jag anser att är man lycklig med en person så borde man inte bort se det "bara för att andra tycker det går för fort"
jag älskar Oscar och han är en otrolig person. han är snäll, omtänksam och helt otrolig med Nemi, första gången han fick träffa Nemi tog han in henne som sin egen dotter ♡ och jag vet att såna guldkorn hittar man inte så ofta.
Han stöttar mig genom allt och alla val jag har gjort och gör, och när ångesten på fredagen Nemi ska till sin pappa och vi inte får träffa henne på en hel vecka kommer så vet jag att han finns där för att stötta och hålla min hand genom den svåraste veckan för mig. för alla som har delad vårdnad om sina barn vet att den ångesten är något av det svåraste att släppa. jag är så glad att jag har han, min stötte pelare, han jag aldrig har tråkigt med, världens bästa bonus pappa och min bästa vän

Likes

Comments