Header

Det är tisdag och jag är i min egna lilla bubbla igen.
Min bubbla innebär att jag gärna isolerar mig från andra, jag varken vill eller orkar träffa människor. Jag trivs bra i mitt eget sällskap helt enkelt, eller att jag kan socialisera mig via internet. Så länge jag slipper träffa människor så är det ganska okej. Det har absolut ingenting att göra med andra människor personligen då jag behandlar alla likadant. Så 'problemet' ligger hos mig, även fast jag inte ser det som ett problem, det är ju bara så jag är.

Jag mår nog inte dåligt, mår inte direkt bra heller utan jag är någonstans mittemellan. Skulle kunna beskriva det som känslokall eller nollställd.
Folk pratar med mig men jag verkar inte kunna ge ett konkret svar eller känna motivationen att svara alls.
Jag fastnar i min tomma men överfulla bubbla.

Även om jag här i min blogg exponerar mitt psyke ganska rejält så är jag oftast inte den som visar känslor i verkligheten. Mår jag dåligt så är jag tyst och sitter i min säng. Är jag ledsen så gör jag samma sak.
Jag kan till och med tycka att det är helt sjukt störande om någon kommer till mig och berättar om sina problem. Jag har liksom svårt att visa att jag bryr mig när jag själv har så mycket problem.
Jag pratade med min psykolog om det här någon gång tror jag, att jag inte vill höra om andras problem, kärleksbekymmer eller vad det nu må vara.
Min syster Malin kan nog instämma på det haha..


Likes

Comments

Tänk dig att någon trycker på en knapp och du går från att må bra till att må dåligt. Världen stannar, du kan inte ta in vad folk säger, du lyssnar men du hör inte, du kan inte röra på dig, du ligger i sängen och det enda du vill är att somna så du inte behöver stå ut med den enorma psykiska smärtan som bankar skiten ur dig. Du ligger i sängen och gör bokstavligen ingenting, ändå vill du göra mindre än det. Du är fast i ett mörker. Du tänker på allt och ingenting. Du tänker på livet, på döden och allt där emellan och undrar om det är det här som är livet eller om det är döden? För trots att du är vid fysiskt medvetande så är ditt psyke helt dött, tomt.
Du vill mycket, men ingenting går och du har ingen förklaring till varför du just hamnade där du är nu.
Du vet att det är en plåga för människor i din närhet att faktiskt vara nära dig, dom vill hjälpa till men det finns inget som hjälper.

Du hatar dig själv, du hatar ditt liv, tills knappen trycks på igen och du är en människa igen.

Likes

Comments

Att vara spontan kan ju låta positivt till en början. Jag älskar att vara spontan, bara det att jag är spontan på fel sätt. Så fort jag mår bra eller får en liten lucka av glädje och energi så vill jag göra allt på en gång. Jag kan planera för mycket saker på en gång, köpa väldigt mycket saker som är onödigt/som jag egentligen inte behöver. Jag blickar framåt, gör upp mängder med planer i huvudet och köper då också saker som hänger ihop med dom här planerna.
Nog för att jag aldrig varit så bra på att hålla i pengar, men det blir värre under mina bra perioder. Då skiter jag typ i konsekvenserna och att jag slösar pengar. Då tänker jag i princip bara att ''det löser sig''. Vilket det oftast gör också, jag har aldrig hamnat i skiten rent ekonomiskt trots att jag inte har mycket till ekonomi ändå.

Nog om det!
Vi har fått snö här, tyvärr inte så mycket som jag hoppats på men det lär ju komma mer dom närmaste dagarna. Jag är ju en sån som älskar alla årstider, vintern är underbar, våren är underbar, sommaren är underbar och hösten är underbar. Tycker vi har lagom utav allting. En lagom blandning helt enkelt. När jag tröttnat på den ena årstiden så kommer den andra. Kan egentligen inte vara mer nöjd än så.
Älskar ju Sverige och skulle aldrig kunna tänka mig att bo någon annanstans.


Jag tänkte att jag kanske skulle sminka mig lite idag, det har jag ju inte gjort i år än. Tycker det är så skönt att gå utan smink även fast jag kollar mig i spegeln och avskyr mitt naturliga ansikte. Vi får se om jag väljer att spackla på mig lite eller inte. Har inga speciella planer idag, men känner mig helt ok så något borde jag ju ändå göra.


Likes

Comments

Hej på er!
Hoppas ni hade en bra måndag. Min måndag gick helt okej, jag lyckades städa det jag skulle städa och mat fick jag i mig.

Idag är ju en annan dag, vaknade upp från flertalet mardrömmar. Det påverkar mig inte lika mycket som det gjorde för ett par månader sen, men det är ju fortfarande inget jag gillar. Haha...
Är ju småsjuk också så hela kroppen känns tung och orkeslös.

För typ två månader sen började jag gå till en salong och fixa naglarna igen, varenda gång jag vart där så har jag fått grov ångest. Förmodligen bara för att jag känner mig 'fast' Det är inte ett ställe jag bara kan gå ifrån när jag känner att det blir jobbigt, jag är fast för att jag sitter där och inte ens har mina händer fria. Det är ett ångestladdat ställe. Jag har en ny tid bokad imorgon men jag kommer nog avboka den. Jag mår ju inte alls bra nu och känner helt enkelt att det bara är onödigt för mig att utsätta mig för det igen.

Jag vet inte riktigt varför jag mår så dåligt nu, med nu menar jag den här och dom senaste veckorna.
Jag har ju inte gjort något annorlunda än innan.

Idag ska jag försöka ta mig ut, kanske leka lite med Idun i trädgården eller gå till brevlådan och hämta posten.
Det är liksom sådana små mål jag får sätta, det blir för mycket för mig annars.










Likes

Comments

Känns alltid lika bra när allt är rent och fint 😊

Likes

Comments

Det är knappt att jag vågar skriva ner och prata om att jag mår bättre idag än igår. Tror att det kommer ändras och bli sämre om jag pratar om det.
Det är väl något jag måste försöka att inte tänka på.

Idag är mina planer att städa. Det är normalt sett inget jobbigt, men det blir lite tyngre att ta tag i saker när man känner sig såhär.
När jag känner mig bättre kan jag vara för snabb med att göra saker, jag känner mig störst, bäst och vackrast. Jag har 15 bollar i luften och hjärnan går på högvarv. Det jag måste lära mig är väl att hitta någon typ av balans, där jag inte ligger nere på botten och kämpar eller står på toppen och dansar.

Det är därför jag idag bara har målet att städa. Och att äta, för det är något jag gärna glömmer av eller skjuter upp.
Idag ska jag klara av dagen bättre än jag gjorde igår.

Likes

Comments

Nu var vi där igen. Som att det inte var nog med mensvärken och min onda hals så är jag nere på djupet igen. Eller, för att vara helt ärlig så tror jag inte att jag har kommit upp från djupet än. Juldagen var ju också såhär, sen dess har mitt mående legat antingen på gränsen till dåligt eller varit väldigt dåligt. Pendlar som sagt från dag till dag, eller från morgon till kväll.

Jag känner mig helt slut fysiskt, min kropp är utmattad. Jag har ingen energi, jag har sjukt ont i magen och jag undrar om min energi kommer komma tillbaka eller om det faktiskt är så att jag kommer vara sängliggande hela kvällen också. För det är vad jag gjort idag, jag har legat i sängen. Har varit som ett barn som inte kan ta hand om sig själv, som inte vågar gå till toaletten själv, som inte kan få i sig någon mat och känner sig ensammast i världen.

Jag försöker att inte klaga när jag pratar med folk. Vill egentligen inte att folk ska veta att jag inte gör någonting på dagarna. Att jag måste kämpa mig upp ur sängen för att ens klara av att ta mig till toaletten, att jag är rädd för att lämna sängen.
Jag vill inte framstå som en vuxen bebis som inte kan ta hand om sig själv. Jag vill inte att folk ska se mig eller höra mitt namn och direkt tänka att jag är sjuk och mentalt okapabel till ett normalt liv. Fast det är ju lite så det är. Speciellt under såna här dagar.

Jag försöker så hårt att vara frisk, att verka frisk. Det är troligtvis fel metod, men jag vill inte tappa vänner och bekanta på grund av min sjukdom. För det är jobbigt som utomstående att veta hur man ska bete sig och hur man ska agera i vissa situationer, jag vet det. Därför försöker jag verka glad, pigg och frisk. Det är tröttsamt för både mig och andra att veta att jag är sjuk.

Jag tänker att hur ska någon någonsin klara av mig? Ska jag också hitta någon som förstår mig, som accepterar att jag har dagar då jag inte kan göra annat än att ligga i sängen, någon som inte tröttnar på mig?
Det är något jag tänker mycket på. För om jag inte ens klarar av mig själv, hur ska då någon annan klara av mig?

Hur lever man med en människa som inte vet själv hur man lever? En människa som går från toppen till botten utan förklaringar? Är det tålamod? Förståelse? Något man måste kämpa för att klara av?

Det är mycket tankar som snurrar runt just nu.


Likes

Comments

Då var det dags igen. Ännu en dag med höga förväntningar och stora planer. Dock känner jag att efter juldagen, som jag spenderade inne med ångest, har jag faktiskt inget behov av att vara ute och fira.
I alla fall inte i år, och det gjorde jag heller inte förra året.

Förra nyåret gick jag och la mig strax innan 22. Jag hade dagen innan nyår fått den värsta panikångestattacken i mitt liv och var fortfarande skakis efter vad som skett. Jag var inte helt 100 på exakt vad som hänt. Det jag vet helt säkert är att jag mådde inte bra alls. Jag var otroligt trött, inte trött som i att jag hade ansträngt mig fysiskt, utan en psykisk trötthet som jag inte upplevt så kraftigt tidigare.
Jag skämdes något enormt för att jag inte kunde ta mig iväg på eller ens hade något nyårsfirande.

Inte visste jag då att jag skulle påbörja en resa in i det djupaste mörkret. Det känns helt sjukt att det har gått 365 dagar sen jag blev sjuk och att jag idag sitter här, att jag kommit en bra bit på vägen men ändå inte nått slutet. Jag trodde att jag skulle bli frisk på en månad ungefär, men det var inte riktigt så det gick till.

Jag kan fortfarande inte förstå hur jag har klarat mig igenom såhär många dagar.
Jag vet att mina dagar med sjukdomen är inte över.
Det jag vet är att jag har blivit starkare än innan. Jag har blivit klokare. Jag har fått lära mig om riktiga motgångar.

Jag vet att många säger att 2016 har varit ett riktigt värdelöst år och jag kan verkligen bara hålla med.
2016 är ett år jag aldrig kommer glömma och ett år jag alltid kommer ha upplevt. Det är nu jag ska ta lärdom av allt som hänt och kämpa mig till ett nytt, bättre år, med mer framgångar än motgångar.


Likes

Comments

Överallt både ser och hör man om folk som yttrar sig om depressioner. Den ena halvan är människor som är inne i en depression, den andra halvan är människor som är ledsna och känner sig nedstämda på grund av en tråkig sak som hänt.

Innan jag blev sjuk tänkte jag inte så mycket på vilka ord jag använde mig utav eller vad dom faktiskt betydde eller stod för. Jag använde mig utav ordet deprimerad i helt fel sammanhang till exempel.
Det kanske var en grå och regnig dag, jag kanske var hjärtekrossad eller att jag bara hade en dålig dag.
''Jag blir så sjukt deprimerad av sånt här väder''
Jag tror att dom flesta någon gång uttryckt sig så.

Nu för tiden reagerar jag så fort jag hör någon slänga ur sig ordet deprimerad eller ångest. Oftast som sagt för att det används i fel sammanhang, vilket kan i min åsikt göra att vi som faktiskt är deprimerade eller lider av ångest, inte blir tagna på lika stort allvar, det kan till och med kännas som ett hån. För någon som inte varit med om det kan det vara svårt att förstå.
Jag brukade inte vara den som tog illa upp, jag var ganska okej med det mesta som sades. Det är bara det att jag lägger märke till det oftare nu, jag känner även att jag blir mer och mer upprörd över hur illa det låter när man uttrycker sig så fel.

Jag tar illa upp.
Jag gillar inte att man använder min sjukdom för att beskriva sin nuvarande känsla.
Deprimerad är inte en känsla.
Du blir inte deprimerad på en dag på grund av att vädret är dåligt eller att din partner dumpat dig.
Att du tar ett breakup otroligt hårt och jobbigt kan absolut lägga grunden till en depression, men snälla, försök använda rätt ord.
Det är lika fel att använda ordet deprimerad som att använda ordet cancer i fel sammanhang. Båda är sjukdomar. Båda kan leda till döden hos en människa.

Vi med psykisk ohälsa har det redan svårt. Många tar oss inte på allvar just på grund av det är en psykisk sjukdom. Vi behöver inte att folk inte ska ta oss på allvar.

Snälla, försök tänka på vilka ord ni använder.





Likes

Comments

Jag älskar ju speglar, fina ramar osv så gissa om jag blev glad när jag hittade den här fina på en så otippad affär som Dollarstore!
För 190;- blir den din 🖤 Tips från mig!

Likes

Comments