Idag åker jag iväg till Gekås tillsammans med mamma, faster och äldsta kusinen för lite shopping! Just nu känns det som att det mest kommer bli praktiska saker, uppbunkring av det ena och det andra som är billigare på Gekås än i andra affärer och förhoppningsvis hittar vi kanske något till bröllopet. Men att hitta kläder och inredningsdetaljer till bra pris vore inte helt fel det heller..! ;)

Jag har kikat runt lite på Gekås blogg för att hitta lite inspiration, och nog har dom en hel del fina saker:

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Alla har vi nog haft perioder när livet gör allt annat än leker, när så många motgångar kommer på samma gång så att det nästan blir löjligt.

Jag har haft en downperiod sedan november förra året - sjuk 1-2 gånger i månaden. "Bara" att vara sjuk nog att inte kunna jobba (har ju åkt på magsjuka, halsfluss x2, ögoninflammation och x-antal vrålförkylningar under den perioden) leder ju till att det blir mindre pengar från jobbet och när man ständigt är sjuk kommer man ju aldrig 'igång'. Jag har inte haft en chans att komma i form, för när jag väl har blivit frisk nog att träna så har jag efter 1-2 veckor blivit sjuk igen. Inte blir det bättre av att ha extrem arbetsbelastning på jobbet och chefer som inte lyssnar och stressen inför att planera bröllop.

Det har varit ett riktigt ekorrhjul i 5 månader. Men nu har det äntligen vänt!

Energin är på topp, bröllopsdetaljerna börjar falla på plats, jag har lyckas hålla en bra kost i någon månad nu (och då menar jag inte någon speciell diet, utan normalstora portioner husmanskost och jag har absolut unnat mig sötsaker då och då) och smugit in mer vardagsmotion. Det har inte varit någon "kamp" på något sätt så döm av min förvåning när jag upptäckte att jag har gått ner 5 kilo i vikt på 3 veckor!

Nästan precis 3 veckors skillnad är det mellan bilderna ovanför, och lite skillnad ser man nog ändå?

Att jag har en hel del extra kilon är inget som jag sticker under stol med, och även fast alla människor är fina, oavsett vad de väger och har för kroppsform, så är jag inte nöjd med hur min kropp är i dagsläget. Jag råkade göra en extrem viktnedgång för 2 år sedan, att upptäcka hur roligt det är med träning ledde till att jag oplanerat gick ner 20kg på 3 månader. Sedan dess har jag gått upp kilona igen.

Jag saknar känslan av att vara vältränad. Att känna musklerna jobba, hur lätt allt känns och den extrema energin som alltid finns där. För första gången på länge kände jag den känslan för några timmar sen. Jag promenerade hemåt från mina föräldrar i rask takt med musik i öronen, och fick ett infall att springa när en bra låt drog igång. Så jag sprang, och det kändes så jäklans bra!

Självklart orkade jag inte på samma sätt som förr, när jag betade av 7-10 km för skojs skull och efter det fortfarande hade energi kvar. Men att gå från att i början av månaden bara orka med den vardagliga motionen, till att hålla ett ordentligt tempo uppe ca. 1,5 km innan resterande kilometern fortsattes i något lugnare tempo, känns ändå som en väldigt bra början..!

Likes

Comments

Här har det gått i ett sedan i torsdags eftermiddag. Några timmar innan jag började jobba kom som sagt Lissie - katten med energi som en durasellkanin! Torsdagskvällen och fredagsmorgonen ägnades åt att försöka rädda en ordentligt irriterad Sally från en överexalterad virvelvind till ungkatt som var så glad över att ha en lekkompis. Haha nejmen hon lugnade ner sig framåt lunchtid och är faktiskt helt tyst om nätterna. Men vilken energi katten har! Hon kan leka i timmar och är smidig som en panter - jag överdriver inte när jag säger att Lissie gång på gång kan hoppa 1 meter rakt upp i luften för att fånga leksaker, hoppar mellan stolarna och vänder på en femöring.

Söt som socker är hon också och har en hel del ljud för sig - hon liksom går och "småkuttrar" och när hon jamar och spinner låter hon som en kattunge, otroligt charmig misse. Det kommer nog bli väldigt tomt när de båda åker hem imorgon eller på måndag.

För övrigt så har det varit bra jobbdagar, tack och lov har vi normal arbetsbelastning för tillfället (för några veckor sedan var det vansinnigt mycket att göra, såpass att vi inte fick ut alla jobb) och inget utöver det vanliga har hänt.

Igår kom mina föräldrar förbi och överraskade mig med att ha köpt en hylla att ha ute i förrådet och idag blev jag ditbjuden på pizza efter jobbet - jag har nog världens bästa föräldrar ^^


Nu är det verkligen hög tid att krypa till sängs, imorgon väntar jobb 12.00-21.30, inte en önsketur direkt men man får iallafall sovmorgon och personligen föredrar jag det framför 'delad tur' som innebär jobb 07.00-11.30 följt av 15.30-21.30.

Jag hoppas att ni har en fin helg

Likes

Comments

I måndags var jag frisk nog att kunna jobba igen, men trots en ändå lugn jobbdag så åkte jag på migrän direkt efter jobbet - mindre roligt.
Inget speciellt hände väl egentligen i tisdags, jobb till 15.30 och sen småpyssel hemma.
Igår slutade jag redan 15.00, pysslade runt hemma och tog sen en spontan promenad med mamma och pappa kring kanalen, där de tömt ur vattnet.

Det var ovant att se slussarna på det sättet, man ser verkligen hur djupt det är och förundras över hela konstruktionen och hur människan kan styra över vattnet.

Igår fick jag även finbesök av en viss dam som ska stanna hos mig över helgen och nu på morgonen har vi gosat en bra stund

Faktum är att jag kommer ha 2 kattdamer på besök över helgen, om en stund kommer Lissies ägare och lämnar henne här också. Sally och Lissies ägare är nämligen vännet och ska på gemensam resa, och då de båda katterna går bra ihop så kan de vara här samtidigt - extra mys! ;D

För övrigt så jobbar jag kväll idag, är ledig imorgon och jobbar sedan helgen. Som tur är så har jag ändå en helt okej helg, lördag jobbar jag 07.00-15.30 och söndag 12.00-21.30, så får ändå lite sovmorgon.
Vad ska ni hitta på i helgen? :)

Likes

Comments

När det kommer till de senaste månaderna så har det verkligen inte varit min tur när det kommer till sjukdomar- förkylningar, akut bronkit, halsfluss och magsjuka har löst av varandra.

Nu hoppas jag få vara frisk i några månader efter den här omgången: en rejäl förkylning gjorde intågande i torsdags, under lördagen tyckte jag mig ana en ny halsfluss (vilket det var och som behandlas med antibiotika sedan i måndags) och när jag i förrgår trodde det värsta var över och att jobbveckan ändå kunde slutföras så fick jag en släng av ögoninflammation på det hela. Kul.

Menmen enligt min kära moder, som jobbar som sjuksköterska på en vårdcentral, så är det väldigt många som blivit sjuka om och om igen det senaste, så verkar vara något som går - nya tag på måndag! Fortsatta bra sovvanor (som jag *peppar-peppar* hållt nu), bra kost och långsam igångsättning med träning så hoppas jag att bacillerna håller sig borta.

Jag var tvungen att ta mig ner till centrum igår för att hämta ut ögonsalva och nya linser, kunde inte låta bli att passa på och smita in till en närliggande affär som har utföräljning på festklänningar.

Då det kommer bli ett budgetbröllop satsar jag på en billig klänning, och tänkte piffa till den med accessoarer. Så värst många vita klänningar hade dom inte, men fick provat 1 modell som såg hyfsad ut och fanns i rätt storlek.

Jag kunde snabbt konstatera att det inte är en lätt kombination att vara av modellen större, storbystad och dessutom mäta 176 cm i strumplästen och leta efter en brudklänning.
Först och främst så fastnade jag i 'min' storlek och fick kämpa för att komma loss. Efter att ha vunnit kampen mot klänningen kunde jag på lappen se ett "Made in China" och fick då hoppa upp 4 storlekar för att komma i klänningen. Rätt så genomskinlig var den, ganska så mycket för stor upptill, sömmarna var synliga, den övre delen var jag inte överförtjust i, särskilt smickrande var klänningen kanske inte heller och framförallt så följer jag nog inte riktigt Kinas standardlängd - klänningen svävade en halv decimeter ovanför marken även när jag stod utan skor..! Haha, kort och gott så var det inte den rätta klänningen ;)

Det var ändå ganska komiskt och trots allt kunde jag ta med mig att: det är urtrist att prova brudklänning själv - nästa gång väntar jag till någon kan följa med och nu vet jag lite mer vad jag ska titta efter klänningsmässigt sett.

Nu blir det mer bröllopsplanering för min del - jag hoppas att ni alla har en trevlig kväll ^^

Likes

Comments

I torsdags fick jag ett sms av mamma: Nisse hade börjat bete sig knepigt och skulle på veterinärkontroll redan dagen efter.
Jag var på jobbet och kände hur hjärtat sjönk som en sten och ringde fort upp henne för att fråga hur hon menade. Nisse hade varit så orolig de senaste dagarna, aldrig kommit till ro, gnällt om nätterna, ätit mindre och både kissat och druckit mer.

Ni vet hur man ibland får onda föraningar? Någon timme innan Nisse hade tid igår ringde jag upp mamma och sa att jag var väldigt orolig, och att hon inte skulle ta några förhastade slutsatser om nu veterinären skulle få för sig något, en kollega på jobbet hade nyss berättat hur en veterinär dömt ut hennes hund men nästa hade botat honom med vara 1 kortisonspruta. Men mamma lugnade ner mig och sa att dom självklart inte skulle göra något förhastat och ringa mig så fort undersökningen var över.

Knappt 1 timme efter ringde mamma och sa att allt hade gått bra, dom hade tagit tempen på Nisse, vilket han inte alls uppskattade, klämt lite på honom och tagit några blodprover innan de fick åka hem. Jag kände mig så lättat och fånig som oroat mig så.

Men så ringde mamma upp igen innan timmen hade hunnit passera, och nu grät hon i telefonen. Veterinären hade ringt upp henne igen precis när de kommit hem, som ni säkert förstår så var det inga goda nyheter.
Nisse hade ett högt blodsocker som låg på 29 (i vanliga fall värdet ligga runt 8) - Nisse hade fått diabetes. Inte nog med det så var levervärdena otroligt höga, istället för att ligga på runt 200 så hade han värden på 1000, så högt att det knappt var mätbart.

Veterinären rekommenderade 2 alternativ: antingen skulle vi komma tillbaka med honom direkt för vidare undersökningar, vilket skulle innebära väldigt många provtagningar och nätter på djursjukhuset. Veterinären var inte säker på att det ändå fanns något vi kunde göra för att rädda levern.
Vårt andra alternativ var att vi skulle komma tillbaka innan de stängde 1,5 timme senare för att låta Nisse somna in - om det inte skedde innan helgen var risken väldigt stor att hans lilla kropp skulle kollapsa hemma under helgen.

Så vi hade inte lång tid på oss för att avgöra ett så stort beslut, vi alla var dessutom i chock över den korta varseln. Medan jag pratade med mamma i telefonen så googlade jag frenetiskt efter information, jag ville snubbla över en mirakelkur som kunde rädda Nisses lever. Men det står inte mycket om hundar och leverskador, allt jag kunde hitta var att man kunde förebygga vissa leversjukdomar med specialfoder.

Efter mycket diskussion kom vi fram till att det bästa för Nisse att somna in.
Även om veterinären kunde åtgärda levern så skulle det innebära grundliga undersökningar och massor av prover - Nisse avskydde verkligen allt vad veterinärer och undersökningar heter. Nisse gillade inte när främmande människor undersökte honom och att dessutom låta honom tillbringa flera nätter hemifrån på sjukhus.. Det hade för Nisse varit psykisk misshandel vågar jag påstå.
Hade Nisse klarat sig så hade han fått leva med diabetes - strikt mathållning för vår matälskande hund, och minst 2 sprutor om dagen, han som hade smått panik för sprutor även då han under sina 10 år inte behövt få många.

Älskade Nisse, han hade aldrig kunnat få ett värdigt liv. Det hade aldrig fungerat.. 💔

När vi avslutat telefonsamtalet hoppade jag in i bilen och körde hem till mina föräldrar. Min spontana tanke hade först varit att jag inte skulle klara av att följa med mamma och Nisse till veterinären, men när det lagt sig lite så var det för mig en självklarhet att jag skulle följa med - jag var skyldig Nisse det, jag ville personligen försäkra att han hade det bra in i det sista och vara där för honom.

Väl hos veterinären gick allt väldigt fort. Nisse tyckte att den första sprutan var lite otäck, men när det sista sticket skulle göras slumrade han redan med huvudet vilandes i min hand. Sina sista andetag tog han i famnen på mamma och mig klappandes honom.

Att han inte finns här längre gör ont. Så fruktansvärt ont, men han har det bättre nu. Nisse kommer för alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta ❤

Likes

Comments

Efter att ha jobbat helgen och gårdagen så var jag äntligen ledig från jobbet idag, det var en tung helg jobbmässigt sett. Egentligen skulle jag ha umgåtts med en vän idag, men vi fick ställa in planerna då hennes son blev sjuk.

Så istället tillbringades eftermiddagen med den här herren:

För er som inte följt mig sen den förra bloggen så får jag lov att presentera Nisse, en dvärgschnauzer i sina bästa år. Han är familjens hund och bor kvar hos mina föräldrar.

Idag jobbade min bror och båda föräldrarna, så jag tog en promenad med Nisse vid lunchtid. Egentligen hade jag tänkt att bara gå en 15-20 minuter då Nisse, som blir 11 år i sommar, lätt får ont i kroppen pga artros. Men han ville verkligen inte gå hem. Nisse njöt verkligen av att vara ute och när jag försökte vända möttes jag av valpögon och en hund som vägrade gå hemåt, så istället blev det en lugn promenad på 1 timma på mjukt underlag. Efter promenaden blev det attrosmedicin i förebyggande syfte för Nisse, sen packade jag in honom i bilen, stannade till på ett närliggande konditori för att köpa semlor och åkte sedan hem till lägenheten.

Nisse är inget större fan av att besöka andra hem än sitt eget, efter en halvtimma brukar han alltid börja gnälla, skälla och vägra lämna ytterdörren förrän han får åka hem. Men jag gjorde ett försök att vänja honom vid att vara hemma hos mig (det skulle vara så praktiskt att kunna ha honom här när jag är ledig och resten av familjen jobbar) och fick bäddat med mjuka filtar samt mutat med en del godis och klappande. 1,5 timme gick det faktiskt bra, sen fick herr'n nog och ville åka hem - men det är framsteg!

Det blev en kortare promenad i skogen utanför lägenheten innan vi satte oss i bilen. Därefter plockade vi upp mamma från jobbet, åkte hem till mina föräldrar och åt semlorna som jag köpt tidigare under dagen.

Nisse däckade omgående i sin korg när han kom hem och var inte sugen på att gå ut mer, jag vågar nog säga att han har haft en toppendag. Och det har även jag haft, det krävs egentligen inte så mycket för att ha det :)

Likes

Comments

En kollega på jobbet fyllde 60 år för några dagar sedan, och det firade vi ikväll med att gå ut och äta med jobbet. Det var väldigt lyckat med god mat och trevligt sällskap - extra trevligt eftersom så många kollegor kunde vara med idag; det är då inte det lättaste att få ihop inom vården i kombination med att nästan alla har familjer! :)

Jag fick invigt en ny klänning som inhandlades förra veckan, vilken är min nya favorit efter att ha kombinerat den med ett skärp, och kom hem för en stund dedan efter att ha skjutsat 3 kollegor. Tidig kväll och alkoholfritt blev det idag, för imorgon är det jobb från 07.00 till 15.40 som gäller.
Hoppas att ni alla har en trevlig helg!

Likes

Comments

Det går framåt när det gäller bröllopet i sommar: Datum & tid är bestämt och både vigselförrättare och lokal är bokad - den 12 augusti är det dags! Det känns ju ändå som det viktigaste (näst efter alla papper då), nu är grunden lagd och det är bara att bygga på den. Haha men gudars så mycket det är omkring att ordna med..! Det är väl ingen nyhet att det är mycket att ordna med inför bröllop, men jag trodde inte att det var fullt så här många saker att tänka på - tur att vi har några månader på oss att få ihop allt.

Igår satt jag och spanade efter fotograf att hyra som kan fota bröllopsportätt på mig och Sanel. Först och främst så är jag nästan löjligt petig med fotostilen - färgerna, vinklarna och framförallt känslan i bilderna som fotografen förmedlar. Men sen när man väl hittar en bra fotograf så höll jag på att ramla ur stolen när jag kom till prislistorna. Fatta mig rätt nu, jag förstår verkligen att 'man får vad man betalar för', fotograferingen är deras inkomstkälla osv. osv. Men priser som 42.000 kr för en heldag, 21.000 kr för 6 timmar... Hur fasen är det logiskt?! Nu är jag 'bara' ute efter någon timmes porträttfotografering så det lär ju bli något billigare hoppas jag. Haha, har en känsla av att jag kommer dra med stativet, fjärrutlösaren och kameran och försöka fixa det hela själv.

Man är ju bra sugen på att bli bröllopsfotograf, några tusenlappar under standardpriserna och jag tjänar minst lika mycket på 1 enda fotografering som jag gör nu som undersköterska.. Men jag ska baskemig ha porträtt på oss i bröllopskläderna, får helt enkelt kika runt efter någon billigare fotograf, för tack och lov är det ju inte alla som kräver så mycket betalt.

För er som är intresserade att följa vägen till bröllopsdagen så har jag skapat en ny kategori - "Vårt bröllop"

Likes

Comments