Som jag har nämnt tidigare så var det på tiden att den inglasade balkongen fick lite kärlek. Nu har det blivit lite bättre ordning och så här ser det ut idag:

Amerikanska blåbär som tagit fart och en svart vinbärsbuske som numera påminner mer om ett träd (ca. 180cm högt i sin kruka) och som tyvärr inte gav mer än en handfull bär i år

Egenkomponerad blomgrupp med klöver, någon mossblomma och vit väldoftande blomma (hehe ja, jag behöver bli bättre på att komma ihåg blomnamn..!)

En blandning av blommor och en söt liten fontän som vi fått av vår kära granne

Jag anser fortfarande att balkongen inte är 'färdig' än - en vägg måste målas med ett lager vit färg och dekoreras m.m. Men jag är ändå väldigt nöjd med balkongen som den är just nu: såhär på sommaren är det 20-26 grader därute och det är riktig mysig att vara på, det är nästan som att vara i en liten trevlig djungel när man sitter i soffan ;)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Idag packade jag in Sanel & vår granne i bilen och så begav vi oss på en roadtrip mot Lidköping och Läckö slott.

Vi kom, för en gångs skull, iväg i bra tid och kom fram till slottet vid 12-snåret.


Vi fick en väldigt trevlig dag och hade tur med vädret (det kom 2 regnskurar men under den första befann vi oss inne i slottet och sedan satt vi i bilen på väg hem). Vi kikade runt i slottet utan stress och kom precis lagom till den guidade turen. Det är helt klart en sak att läsa om historia och en annan sak att få den berättad för sig. Oturligt nog så var den den svenska turen så jag fick översätta så gott jag kunde för Sanel och Belma, men de var nöjda ändå.

När vi kände oss klara med slottet hämtade vi våra picknickkorgar i bilen och hittade ett bra träbord vid stranden. Jag fick ett bakryck igår och hade gjort bosnisk Kifla (som blev förvånansvärt bra faktiskt, ska slänga upp recept på det någon dag) och jordgubbs & chokladmuffins. Vi roade oss med att mata några hungriga änder och satt och njöt i solen en bra stund innan vi slutligen begav oss hemåt igen.

Likes

Comments

Så kunde vi äntligen efter 4,5 månader återförenas! Sanels buss avgick vid 12 den 27 maj och kom till Sverige vid 21:30 kvällen därpå. Jag är alltid lite smånervös tills dess att bussen är på väg mot Danmark - det är ju en väldigt lång resa som dessutom till stora delar går Autobahn. Men jag tillbringade lördagen åt att förbereda mig och gå på en väns 40 års fest och det höll tankarna på annat.

Bussresan gick bra, men när den mindre transportbussen från Göteborg - Uddevalla gick så blev det lite strul: det var såpass dåligt väder att bron till Uddevalla var avstängd - den enda vägen den icke-svensktalande chauffören kunde... Men de lyckades efter några om och män hitta rätt, så efter nästan 1 timmes väntan för min del på stationen så kom han fram.

Den 15 juni hände något som egentligen var väntat, men som ändå kom som en blixt från klar himmel. Jag tvingades sjukskriva mig från jobbet pga. utmattningssymptom.

Vi har under flera månader haft omständigheter på jobbet som verkligen har tärt på både mig och mina kollegor. Jag skulle kunna skriva en hel roman om ämnet men tänker fatta mig kort: jag ser mig själv som en stresstålig och tålmodig människa. Jag har jobbat på min arbetsplats i snart 5 år och kan mitt jobb. Men de senaste månaderna har tålamodet blivit kortare, en allmän bitterhet har smugit sig på och under flera veckors tid kunde jag inte komma till ro och sova ordentligt.

Natten till den 15 juni låg jag bara och stirrade rakt ut, kunde verkligen inte somna. Där och då beslöt jag mig för att ringa och sjukskriva mig på morgonen. Jag kände inte längre igen mig själv - nästan robotaktig tog jag mig fram i vardagen, fick utbrott för minsta småsak och var ändrad som person.

Jag fick tid hos läkaren samma förmiddag och gick till vårdcentralen med tankarna åt att det kanske skulle räcka att vara hemma från jobbet 2 veckor. När jag väl var inne hos läkaren bröt jag ihop helt, verkligen allt de senaste månaderna kom över mig och fick en skrämmande helhet. Den mänskliga hjärnan är väl lustig ändå. Hur man vet att det inte är bra, men vägrar erkänna det för sig själv? "Det går över snart. Det händer bara andra".

En väldigt bra läkare fick jag träffa iallafall som verkligen lyssnade och tog åt sig det jag sa. Han tyckte att vi skulle börja med att sjukskriva mig 1 månad och sen se hur det är. Under sjukskrivningen ska jag balansera vila, motion och se till att ha 'oplanerad tid'.

Jag är så glad över att jag faktiskt vågade erkänna att nej. Allt är inte bra och det kan faktiskt hända mig också. Jag är övertygad om att jag hade gått in i väggen helt om jag väntat några veckor med att söka hjälp.

Så just nu försöker jag balansera vila, motion och ser till att ha oplanerad tid. Det känns faktiskt bättre och jag tror och hoppas att jag kan gå tillbaka och jobba som vanligt den 17 juli.

Så ja, som sjukskriven står man plötsligt där med en massa tid till förfogande. Jag har sovit ut riktigt ordentligt mer eller mindre varje dag, (många dagar löjligt många timmar, men det är väl det kroppen behöver just nu) vi har tagit många promenader, gjort både syrensaft & flädersaft, kollat på veteranbilar och hittat 2 musungar på vift.

Vi har också spenderat flera trevliga kvällar med väldens goaste granne, som liksom Sanel är bosnisk. Vi turas om att umgås på varandras balkonger, bjuder varandra på mat och förra veckan lärde hon oss att göra det typisk bosniska bakverket "tulumbe", hon bjöd oss även på middag under en av dagarna i Bajram.

Förutom att vi har promenerat så har det faktiskt blivit en hel del svängar till gymmet också. Jag är nu inne på vecka 3 med rejäl träning och det känns faktiskt helt underbart. Det allmänna humöret går sakta men säkert åt det bra hållet, styrkan börjar återvända, mina knän (som jag har problem med) känns starkare än någonsin och min energinivå går käpprakt uppåt - love it!

Så well, allt är inte bra. Men det kunde ha varit värre och jag tror verkligen att jag snart är tillbaka på banan.

Likes

Comments

Igår hittade jag en fotobok och 2 olika häften med bröllopsstickers på Netto - perfekta för scrapbooking!
Boken kostade 50:- och stickersen 15:-

Likes

Comments

Nu känns det som att de viktigaste pusselbitarna börjar falla på plats när det kommer till bröllopet!

I förra veckan pratade jag med vår trevliga handläggare på skatteverket ang. hindersprövningen och några kompletterande papper vi måste skicka in. Hon var väldigt tillmötesgående och berättade att översättningen av Sanels bosniska papper redan var klar! Från början skulle vi räkna med att det kunde ta 1 månad att få papperna översatta, men nu så  är det fixat redan innan Sanel kommer hit (vilket han gör nu på söndag för övrigt!) och det vi behöver göra nu är att skicka in några papper och att Sanel avlägger sitt personliga besök på skatteverket. Allt det gör vi på måndag, så hoppas att vi får tillbaka skatteverket dokument så fort som möjligt efter det.

Inbjudningskorten har jag själv pysslat ihop och de ska postas iväg senare ikväll. Från början hade vi räknat med ca. 50 gäster, men det är många som redan nu har meddelat att de tyvärr inte kan komma. Så en 35-40 personer hamnar vi nog på tillslut. Vilket faktiskt känns väldigt bra, lite mer personligt på något vis.

Ringarna har vi ju sedan några månader tillbaka, jag har min drömklänning och Sanel tänker jag skicka iväg med någon vän för att införskaffa kostym så fort som möjligt.
Vi har vigselförrättare, lokal och en del dekorationer.

Min kommande möhippa kommer garanterat bli helt awsome - det enda jag vet är att min bästa vän ska ordna ihop den (och hon är mästare på såna saker) och några av personerna som ska komma. Är så taggad! :D

Som pricken över i:t är hotell och tåg tillvår kortare bröllopsresa bokad också: det blir en 4 dagars resa i Stockholm efter bröllopet. När Sanel har uppehållstillstånd i Sverige, vilket lär dröja minst 1 år, ska vi åka iväg på en riktig honeymoon utomlands :)

Likes

Comments

Här kom sommaren indundrandes i onsdags kväll, om nätterna har det varit ca. 15° och på dagarna 20-27 - underbart!

Igår fick jag både cyklat och promenerat en hel del på jobbet, det är skönt att ha ett utejobb när det är så fint väder men det gäller ju också att hålla koll på att man får i sig ordentligt att dricka.

Idag är jag ledig och har hunnit med att röja en hel del hemma & tagit en promenad i solen. I helgen väntar det jobb så jag hoppas att värmen håller i sig ☀
Vad ska ni göra i helgen?

Likes

Comments

Något som jag gillar lite extra med min lägenhet är den inglasade balkongen. Tyvärr får jag väl säga att den inte direkt har prioriterats och fått någon vidare omsorg, men det ska det bli ändring på!

Än så länge har jag fått tvättat överdraget till soffan (den blev som ny!), möblerat om, sorterat bort gamla blommor, planterat nya växter och snickrat upp en söt temperaturmätare. So far so good!

Härnäst tänkte jag tindra med ögonen mot pappsen och se om jag kan få hjälp med att få upp en vägghylla, sen ska lite smådetaljer in på balkongen också.

Fortsättning följer!

Likes

Comments

Tio veckor. Hur kan tio veckor skena iväg, samtidigt som det känns som att ingen tid har förflutit alls? Det slår mig som en knytnäve i magen när jag minst anar det. På jobbet när en patient undrar hur det är med vovven, när jag är ledig mitt i veckan och funderar på om man skulle ta en långpromenad med honom, när jag åker hem till föräldrarna och automatisk håller ögonen öppna när bilen närmar sig huset för att se om han är på väg hem från en promenad.

Jag saknar dig så fruktansvärt mycket älskade Nisse.

Likes

Comments

Under den oplanerade bloggpausen har väl inget världsomspännande hänt direkt, men jag har haft bra veckor med vardagsnöjen, bröllopsplanering, kompishäng och en hel del promenader. Mest glad är jag över att få ha varit helt frisk *peppar peppar* ett tag nu!

Lite bilder från min mobil, inte riktigt i kronologisk ordning:

Söta kossor ute på landsbygden som nyfiket undrar vad jag är för en typ

Mitt långsiktiga mål är att traska upp hit minst 1 gång i veckan. Över 100 branta trappsteg och långa uppförsbackar måste man ta sig upp för, och sen är den utvalda rundan utöver trapporna på strax över 6 kilometer. Andan sitter verkligen i halsen innan man är halvvägs uppe och när man sedan fortsätter de resterande kilometerna tillbaka till bilen så är benen som spagetti. Perfekt träning på alla sätt och vis - och utsikten sen, det är som balsam för själen.

När en inredningsbutik hade utförsäljning fyndade jag den här picknickkorgen för ynka 100 kronor. Den är rejält stor och är dessutom vadderad med folie som håller kvar kylan. Och jag som dessutom är väldigt svag för ugglor dessutom - det blir gott om picknickar i sommar!

Girlpower - när det var dags att byta till sommardäck höll jag i traditionen och bytte själv däck. Dock fick pappa assistera mig och dra loss det första i bultarna, hoppas hitta tekniken och fixa det själv när det är dags för nästa byte!

Ett av Ullaredsfynden - mina nya favoriter i träningsgarderoben

Likes

Comments

Igår var det dags för årets vårrus med ett gäng arbetskamrater. Jag stod lite i valet och kvalet om det skulle bli ren promenad eller jogga i intervaller, men eftersom jag har en enveten inflammation i knät så fick det bara bli jogging de första hundra metrarna.

Men det var riktigt härligt ändå - jag och en kollega slog följe hela vägen och pratade på, så de där 5 kilometrarna försvann faktiskt iväg fort och vi fick en sluttid på 52 minuter.

Jag är faktiskt helt nöjd med den prestationen med tanke på att jag förra året faktiskt inte vara med över huvudtaget då jag hoppade på kryckor och med tanke på omständigheter kring knäskadan och att jag varit sjuk så löjligt mycket kunde jag inte gjort bättre ifrån mig i år.

Så helt nöjd med årets vårrus, men också väldigt taggad inför nästa år - satsar på att vara i form då och komma runt på bättte tid. Gårdagens tid får sätta ribban inför nästa år, då jäklar..!

Likes

Comments