Två dagar innan bröllopet drog Sanels best man, en vän till Sanel och min bror med Sanel till stan för att äta lite gott och ha en trevlig kväll, en lugnare svensexa med andra ord. Dock blev det inte så värst "lugnt" - Sanel blev bjuden på alkohol och min kära broder lyckades med (den svåra) uppgiften att supa honom under bordet, och det rejält.

Så hela fredagen låg Sanel till sängs och mådde pyton, så han fick bli hemma medan jag åkte iväg till bröllopslokalen för att pynta. Under dagen fick jag så otroligt mycket hjälp av framförallt Emma och min mamma: Emma susade omkring i lokalen, upp och ner från en ranglig stege, fick upp 'pompoms', banderoller och lyckades dessutom skapa en rejäl ballongbåge (något som faktiskt Sanel önskat flera månader tidigare men som jag inte hade en aning om hur man ordnar, men Emma fixade det!). Mamma hade redan dagen innan börjat med maten och fortsatte även hela fredagen - dubbelmarinerad oxfilé med potatisgratäng skulle det bli till varmrätt och pannacotta till efterrätt, så det var en hel del att göra.

Vi hade också den stora turen att mina föräldrar är bekant med en dam som jobbat inom restaurang hela sitt liv, så hon kom och hjälpte oss att få i ordning dukning m.m. Även Åsa, Jessica och Jennifer dök upp och hjälpte oss med dekorationerna.

Mamma hade frågat mig flera månader innan bröllopet om jag ville ha den bröllopskrona som mormor hade burit på sitt bröllop - en grön, ståltrådskrona som, tyvärr, inte alls var i min stil. Men så att den ändå kunde vara med på bröllopet lade både mamma och framförallt pappa ner mycket tid på kronan så att den kunde passa in på vårat bröllop. Den sprayades i silver (våra temafärger var, som ni kanske redan gissat utifrån bilderna, mörkrött, vitt och silver), de hittade 2 runda speglar att ställa den på, pappa knåpade ihop ett mörkrött pärlband att ha i botten och dekorationspärlor köptes in till kronspetsarna. Som pricken över i:et stoltserade två kärleksduvor på toppen.

Jag blir rörd av all kärlek och omtanke som ligger bakom och kronan blev verkligen jätte fin! Den är numera bosatt i ett glasskåp här hemma

Vi spenderade hela dagen i lokalen med att fixa och dona, hittade en bra plats att fota gruppbilderna på och när vi tillslut lämnade bygdegården vid 21-tiden åkte jag och Jessica iväg för att slänga ett öga på en fotoplats i grannstaden dit vi planerade att fota porträtten.

När jag väl kom hem till sjuklingen kändes allt väldigt bra. Vi låg i fas, allt hade hunnits med och det var bara att vänta in morgondagen!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Haha ja, då var det några veckor sedan sist igen, jag som varit inställd på att hinna uppdatera bloggen ordentligt kring bröllopet och kring våra dagar i Stockholm. Men det har verkligen gått i ett sedan bröllopsdagen: hela fredagen gick åt att pynta lokalen, lördagen var det dagen D, söndagen städades det och mån-tors var vi iväg till Stockholm. När man väl hunnit landa efter resan åkte jag på en riktig vrålförkylning och i torsdags åkte Sanel tillbaka till Bosnien - full fart!

Men nu när allt har hunnit lägga sig lite tänkte jag skriva några inlägg kring bröllopet och resan, det kommer dyka upp nu i veckan som kommer :)

Men om vi ska hoppa tillbaka till i torsdags:

Sanel bor, som jag tidigare förklarat, i Bosnien och är inte svensk medborgare, så han får bara stanna här i max 90 dagar innan han måste återvända till Bosnien, stanna där 90 dagar och sen får han åter besöka Sverige. Jag har mått extra dåligt inför just den här gången när han skulle åka tillbaka: vi kommer inom kort söka uppehållstillstånd till Sanel så att han kan få komma och bo med mig här i Sverige.

Först trodde vi att han skulle behöva vänta i Bosnien under handläggningstiden hos migrationsverket - vilket tar 14-20 månader(!) och att vi skulle behöva söka extra för att Sanel skulle få komma på besök hit under den tiden. Jag ställde in mig på att resa med till Sarajevo, förberedde både plan B och C om han ändå var tvungen att vänta kvar i Bosnien - planerade hur jag i värsta fall kunde dela upp min semester under året och besöka honom med några månaders mellanrum osv.

När Sanel åkte i torsdags var jag så förtvivlat ledsen. Med allt kring bröllopet och Stockholmsresa hade jag inte mentalt hunnit ställa in mig på att vara utan honom, och jag visste inte när han skulle komma till Sverige nästa gång. Om 3 månader? 1 år, 2 år..?

Men så mejlade jag till migrationsverket och frågade hur det låg till, var han tvungen att vänta kvar i Bosnien tills allt var klart? Jag fick faktiskt svar innan 1 timme gått: han får fortsätta komma och stanna i 3 månader! Så. Jäkla. Underbart! Helt plötsligt släppte så mycket ångest, funderingar och tankar. Han kan komma hit och fira våra födelsedagar, jul & nyår i december, vi kan planera hur vi ska spendera semestern nästa sommar och jag behöver inte vänta en dag längre än 90 dagar för att få se honom igen.

Jag vågar absolut inte ta ut någon seger i förskott - jag är rädd för att något skulle gå fel i processen. Att Sanel eller jag skulle få hjärnsläpp under intervjufrågorna från migrationsverket, att vi missar skicka in något viktigt papper eller att något annat skulle hända. Men just nu känns det för första gången på länge faktiskt bra. För min del kan processen få ta 3 år om det skulle vara så - han får fortsätta komma till Sverige, vi har varandra och det löser sig alltid i tillslut!

Likes

Comments

Igår var det dags för provsminkning och håruppsättning - blev bra! Jag har verkligen tur som har två duktiga vänner som hjälper mig med detta!

På tal om tur så gav jag och mamma oss ut på blomjakt igår, vi hade nämligen planerat att göra brudbuketten själva. Men på väg ut från Blomsterlandet såg vi hur en florist precis bundit färdigt en underbart fin bukett. Så vi gick fram och frågade oss för - vi kunde beställa en likadan för 200 kr (!) så det var precis vad vi gjorde.

Igår var Sanel iväg på sin svensexa, det blev ett glas eller fem för mycket igår, så stackarn mår inte alls bra idag och ligger till sängs. Vi får hoppas att han piggnar på sig senare, tur att dom inte tog ut honom ikväll..!
Nu bär det av till lokalen för pyntning!

Likes

Comments

När det kommer till min möhippa visste jag enbart vilka personer som skulle komma och att det skulle bli av innan bröllopet, vad vi skulle hitta på och exakt vilken dag var en överraskning. Jag visste också att det "bara" skulle komma 3 vänner då 2 pga jobb och resa tyvärr inte kunde komma. Men jag trodde ändå att jag hade någorlunda koll på vilken dag det skulle bli av utifrån vänners aktiviteter och skolstart - måndag var jag bombsäker på, antingen det eller tisdag. Jag hade ju fått en lista på saker jag var tvungen att packa ner på lördag kväll, och inte kunde det vara tidigare än måndag liksom?

Så ni kan ju gissa att jag blev smått förvånad när det plingade och knackade hysterisk på dörren söndag morgon. Jag var så inställd på att möhippan skulle vara på måndag eller tisdag att jag inte hade en tanke på att det skulle äga rum den morgonen, innan jag kommit fram till dörren tänkte jag att det måste vara mamma och pappa som hälsade på och kanske skulle hjälpa oss fixa något i lägenheten. Men det var det då inte!

Utanför dörren stod mina vänner stort leende med "Team Bride" glasögon och mobilkamera i högsta hugg, uppenbart förtjusta åt mitt chockade ansikte. Haha, min första tanke var faktiskt "S h i t ! Jag har inte hunnit packa ner sakerna från listan!" Jag fick 30 minuter på mig att göra mig i ordning medan tjejerna fick komma in och dricka te med Sanel. Jag rusade omkring i lägenheten som en yr höna för att hinna byta om, få in kontaktlinserna och panikpacka sakerna från listan. När jag var klar hoppade jag, Stina och Emma in i Emmas bil och Åsa i sin egen, utrustade mig med "Team Bride"-glasögon, gjorde ett snabbstopp på ICA för att köpa kondomer och deoderant och åkte sen hem till Emma.

Emma hade pyntat lägenheten så fint med ballonger och banderoller, det märktes verkligen att min Maid of honor lagt ner mycket arbete och energi på möhippan! ^^ Vi hälsade på Emmas sambo & pojk innan det blev frukost och skumpa. När vi var mätta och nöjda var det dags för ett litet spel - "What's in your purse?" som gick ut på att samla poäng utifrån vad man hade i sin väska. Typiskt nog hade jag slängt ut allt jag hade i väskan för att få ner det som stod på min lista, men några poäng fick man ihop iallafall!

Sedan var det dags för en liten bride-make-over: håret fick jag uppsatt i två tofsar uppe på huvudet och blev sedan inskickad i badrummet med ett glas champange för att själv få fixa makupen.

Emma hjälpte mig lite på traven och smetade rejält med highligher på kinderna, så jag beslöt mig för att köra på all-in: man har ju förhoppningsvis möhippa bara en gång i livet! Så rejält med mascara, 3 olika ögonskuggor och rejält med ljus ögonskugga ända upp till ögonbrynen .- fabulous! Blev nästan lite Harley Quinn-känsla över det hela ;)

Sedan packade vi alla in oss i Emmas bil igen och for iväg mot nya äventyr! Jag tänkte nästan så att det osade över vart 17 vi skulle och kunde verkligen inte lista ut det men parkerade slutligen vid en bowlinghall i grannstaden. Det blev 1 timmes bowling där Åsa och Emma var rätt grymma båda två. För min del var det liksom antingen strike/spärr eller rätt ner i rännan typ... xD Vi var rätt så populära och folk stannade till och kollade en gång eller tre när de såg våra fabulösa glasögon och min outfit. När vi bowlat färdigt blev det mat i form av en enorm schnitzel med pommes, mums!

Sedan packade vi in oss i bilen igen och åkte vidare mot nya äventyr

Vi åkte tillbaka till hemstaden och parkerade vid ett shoppingcentrum. Efter att ha stannat till vid en bankomat stannade vi slutligen till vid H&M. Där fick jag 300kr och order att köpa kläder till kvällen. Haha, jag missförstod det hela lite och trodde att möhippan skulle fortsätta i samma anda och provade först saker som magtröjor med neonlinne. När jag såg ansiktsuttrycken på mina kära vänner förstod jag att tanken var en normal utekväll med normala kläder.. Haha, då fick jag dragit fram svarta leggings och en fin tunika istället, som sen kompletterades med ett fint halsband och några hårnålar.

Efter shoppingen begav vi oss mot centrets största entré där jag blev ombedd att ta fram kondomerna som tidigare inhandlats. Sen fick jag en skylt med texten "Kärlektsballonger! Kostnad: 1 kram / 1 kondom" som jag fick promenera runt med. 3 personer nappade på erbjudandet (och några små barn såg lite väl intresserade ut av skylten så fick skyndat mig snabbt åt andra hållet innan de hann fråga sina föräldrar om kärleksballonger..! ;)) innan uppdraget ansågs som slutfört.

Sen gick vi in och kikade lite i en inredningsbutik och som Emma och Åsa kom båda två ut från med mindre, fluffiga mattor. Tjejen som stod i kassan var väldigt förtjust i vårat sällskap så vi kom även ut med varsin burk lakritsgodis som vi fick i gåva :3 Därefter tog vi oss en fika och satt där en stund innan det bar av till bilen igen.

Jag blev hemskjutsad och kom hem vid fem-snåret. Väl hemma fick jag 2 timmar på mig att duscha och varva ner lite innan det var dags att gå ut igen.

Klockan 19 blev jag upplockad av Åsa & Jörgen och det bar av hem till Emma igen. Där var vi en liten stund medan Emma fixade sig i ordning innan vi fortsatte mot centrum och O'learys. Tyvärr skulle Stina börja skolan följande dag och hade redan åkt hem till Göteborg, men vi fick en riktigt trevlig kväll med goda hamburgare & gott att dricka. När vi var mätta bar det av till källaren för lite spelande - basket, air hockey och ett spel som man skulle slå på lysande lampor. 

Vi gick hem vid 22 då Åsa skulle upp och jobba följande dag och ärligt talat så var vi nog alla lite trötta efter dagen.

En väldigt rolig och trevlig möhippa blev det, jag kunde inte ha önskat det bättre!

Likes

Comments

Idag är det 14 dagar kvar till bröllopet. Alltså hjälp, vad fort tiden springer iväg nu! Det känns ändå helt okej, vi ligger i fas och allt viktigt är fixat, men man är ju så klart nervös ändå.

Kläder har vi fixat sedan långt tillbaka. Sanel står fast vid att han inte vill se min klänning innan vigseln, vilket är väldigt gulligt om ni frågar mig, men jag kontrar tillbaka och vill inte se honom i sina kläder förrän det är dags ;) Det var ändå förvånansvärt lätt att fixa kläderna: jag beställde min på Jj's house och fick den i början av maj. Sanel och mamma pyste in på Dressman och kom ut med hans kläder efter bara en halvtimme eller så.

Skorna hittade Sanel faktiskt i Bosnien redan innan han kom hit i maj - riktigt snygga finskor för bara några hundralappar (skor är betydligt billigare där nere jämfört med Sverige). Jag som trodde att skor skulle bli hur lätt som helst att hitta fick nästan smärre panik när jag själv först kollat runt i det begränsade utbudet av skoaffärer här i stan och sedan rände runt i grannstaden med mamma men ändå kom hem tomhänta (eller ja, mamma hittade sina skor till bröllopet.. xD). För någon vecka sedan marscherade jag därför in på ett närliggande shoppingcenter besluten att inte åka därifrån utan ett par bröllopsskor. Om jag inte hittade några söta i vitt så gav jag sjutton i färg, mönster och material - bara det var en klackhöjd på 5-8 cm så att jag inte ramlar över klänningen.

I den första affären synade jag varenda hylla från golv till tak, provade en 4-5 par skor innan nästa affär stod på tur. Och där, på Skopunkten hittade jag de perfekta bröllopsskorna nästan med en gång:

Utöver att de är vita med spetsdetaljer så är dom också väldigt mjuka och goa i kvalitén, ingen risk för skoskav och lätta att gå i. Som pricken över i:et var dom dessutom på rea - 200 kr - ibland ska man ha tur!

Som sagt så är det mesta ordnat, det som är kvar att göra är att:

Fixa med transport till mig och Sanel. Det löser sig väl på något sätt. I värsta fall får vi väl hoppa upp på varsin sparkcykel typ.

Prata med vigselförrättaren: Vi pratades vid för några månader sedan och kom överens om att höras av närmare bröllopet. Om han inte kontaktar mig nu i veckan tänker jag ringa honom i början av nästa vecka.

Anmälan om efternamn: Jag kommer ta dubbelt efternamn när vi är gifta, och kommer då heta Nelly Ryberg-Žunić. Att skicka in dessa papper är inte urakut utan kan göras även efter vigseln, vilket jag tror vi kommer göra då det redan är så mycket kring vigeln.

Planera Stockholmstrippen: Vi kommer ju som sagt åka på en mini-honeymoon till Stockholm i 4 dagar måndagen efter vigseln. Större delen av söndagen kommer ägnas åt att städa lokalen, umgås med gästerna som sovit över och jag gissar väl på att vi inte kommer vara superpigga direkt. Därför hoppas jag att vi hinner sätta ihop en lista över vad vi vill göra så snart som möjligt.

Puh. Alla vet ju att det är en stor grej att gifta sig, men jag hade aldrig trott att det var så himlans många smådetaljer att hålla koll på. Jag är så tacksam över att vi har så många fina vänner och släktingar runt om oss som ställer upp och hjälper till! Min största rädsla just nu är att vi på bröllopsdagen har glömt något viktigt.

Själva grejen att vi inte kommer ha något traditionellt bröllop sätter en viss nervositet i sig: vi kommer inte ha något klassiskt kyrkbröllop (då jag inte är kristen troende och Sanel å andra sidan är troende muslim), men inte heller någon typisk borgerlig vigsel vid stadshuset àla 10-minuter-med-bara-några-få-vittnen. Nope. Vi får ut vigselförrättaren till en bygdegård där vi, om det går enligt planerna, kommer stå på scenen tillsammans (är det fint väder kan det hända att vi vigs ute) med 30-talet gäster. Och sen kommer bröllopsfesten fortsätta i samma lokal. Egentligen är det väl inte 'stor grej' så sett, det finns ju många som viker ifrån klassiska bröllop. Men jag har bara varit på bröllop 1 enda gång i hela mitt liv (och det var ett gammaldags bosniskt bröllop nere i Bosnien) och Sanel har inte varit på något bröllop, vi vet inte riktigt vad vi kan vänta oss.

Menmen, vi har varandra, vigselpapper, en vigselförrättare, ringar, lokal att vara i och en samling gäster som fått till sig datum och tid. Plan B får väl vara bröllopsmiddag på McDonalds.. ;) Allt löser sig

.. Men klart man är nervös ändå!

Likes

Comments

Nu är jag i gång och jobbar på som vanligt igen. Jag hoppade rätt in i en arbetsvecka med jobbhelg och jobbade måndag-måndag med fredagen ledig. Än så länge känns det okej. Inte riktigt 100% bra, men iallafall bra mycket bättre än när tvingades sjukskriva mig. Nu har jag bara 7 arbetsdagar kvar innan en 17 dagars-semester, så det fungerar ändå.

I helgen var det en 3 dagar lång stadsfestival här i stan och trots jobbhelg lyckades jag pussla ihop det så att man kunde vara med på roligheterna ändå. Efter ett kvällspass i torsdags blev det ett spontanbesök till bästa vännen Emma där det blev några timmar kompishäng och några glas vin.

Fredagen blev det inte så mycket av festivalen annat än när vi promenerade till Emma och Emil för en mindre hemmafest. Sanel hade bakat 2 bosniska pajer som han bjöd på, vilket uppskattades av alla.

Jag somnade vid 01:30 natten till lördag och larmet ringde 05:45 för en dagstur på jobbet. Att gå upp var väl inte överdrivet roligt, men upp kom jag ändå och i tid till jobbet. När arbetspasset var slut 15:30 bar det av hemåt för att vila upp sig lite och ta en powernap. Emma hade under dagen farit iväg till Grekland och hennes sambo planerade ett manparty, vilket Sanel skulle gå på medans jag mötte upp några andra vänner på stan.

Efter att medvetet ha hoppat över middagen åkte vi ner till stan vid 18-tiden och mötte upp min vän Stina och hennes sambo. Stina körde på samma taktik som jag och hade hoppat över middagen för att istället äta langos på marknaden i stan. Därefter strosade vi runt bland marknadsstånden och lyssnade på artister innan vi mötte upp några vänner till Stina. Vi strosade runt i några timmar till innan jag hoppade in i bilen och körde hem igen.

Väl hemma blev det lite egentid med rostbiffsbaguette & en bra film innan jag plockade upp Sanel inne i centrum vid småtimmarna. Det blev inte någon stadsfestival för min del på söndagen då jag jobbade 12.00-21.30, var ganska mör vid det laget (jag börjar nog bli gammal!). Men en riktigt trevlig helg med härliga människor blev det!

Likes

Comments

Som jag har nämnt tidigare så var det på tiden att den inglasade balkongen fick lite kärlek. Nu har det blivit lite bättre ordning och så här ser det ut idag:

Amerikanska blåbär som tagit fart och en svart vinbärsbuske som numera påminner mer om ett träd (ca. 180cm högt i sin kruka) och som tyvärr inte gav mer än en handfull bär i år

Egenkomponerad blomgrupp med klöver, någon mossblomma och vit väldoftande blomma (hehe ja, jag behöver bli bättre på att komma ihåg blomnamn..!)

En blandning av blommor och en söt liten fontän som vi fått av vår kära granne

Jag anser fortfarande att balkongen inte är 'färdig' än - en vägg måste målas med ett lager vit färg och dekoreras m.m. Men jag är ändå väldigt nöjd med balkongen som den är just nu: såhär på sommaren är det 20-26 grader därute och det är riktig mysig att vara på, det är nästan som att vara i en liten trevlig djungel när man sitter i soffan ;)

Likes

Comments

Idag packade jag in Sanel & vår granne i bilen och så begav vi oss på en roadtrip mot Lidköping och Läckö slott.

Vi kom, för en gångs skull, iväg i bra tid och kom fram till slottet vid 12-snåret.


Vi fick en väldigt trevlig dag och hade tur med vädret (det kom 2 regnskurar men under den första befann vi oss inne i slottet och sedan satt vi i bilen på väg hem). Vi kikade runt i slottet utan stress och kom precis lagom till den guidade turen. Det är helt klart en sak att läsa om historia och en annan sak att få den berättad för sig. Oturligt nog så var den den svenska turen så jag fick översätta så gott jag kunde för Sanel och Belma, men de var nöjda ändå.

När vi kände oss klara med slottet hämtade vi våra picknickkorgar i bilen och hittade ett bra träbord vid stranden. Jag fick ett bakryck igår och hade gjort bosnisk Kifla (som blev förvånansvärt bra faktiskt, ska slänga upp recept på det någon dag) och jordgubbs & chokladmuffins. Vi roade oss med att mata några hungriga änder och satt och njöt i solen en bra stund innan vi slutligen begav oss hemåt igen.

Likes

Comments

Så kunde vi äntligen efter 4,5 månader återförenas! Sanels buss avgick vid 12 den 27 maj och kom till Sverige vid 21:30 kvällen därpå. Jag är alltid lite smånervös tills dess att bussen är på väg mot Danmark - det är ju en väldigt lång resa som dessutom till stora delar går Autobahn. Men jag tillbringade lördagen åt att förbereda mig och gå på en väns 40 års fest och det höll tankarna på annat.

Bussresan gick bra, men när den mindre transportbussen från Göteborg - Uddevalla gick så blev det lite strul: det var såpass dåligt väder att bron till Uddevalla var avstängd - den enda vägen den icke-svensktalande chauffören kunde... Men de lyckades efter några om och män hitta rätt, så efter nästan 1 timmes väntan för min del på stationen så kom han fram.

Den 15 juni hände något som egentligen var väntat, men som ändå kom som en blixt från klar himmel. Jag tvingades sjukskriva mig från jobbet pga. utmattningssymptom.

Vi har under flera månader haft omständigheter på jobbet som verkligen har tärt på både mig och mina kollegor. Jag skulle kunna skriva en hel roman om ämnet men tänker fatta mig kort: jag ser mig själv som en stresstålig och tålmodig människa. Jag har jobbat på min arbetsplats i snart 5 år och kan mitt jobb. Men de senaste månaderna har tålamodet blivit kortare, en allmän bitterhet har smugit sig på och under flera veckors tid kunde jag inte komma till ro och sova ordentligt.

Natten till den 15 juni låg jag bara och stirrade rakt ut, kunde verkligen inte somna. Där och då beslöt jag mig för att ringa och sjukskriva mig på morgonen. Jag kände inte längre igen mig själv - nästan robotaktig tog jag mig fram i vardagen, fick utbrott för minsta småsak och var ändrad som person.

Jag fick tid hos läkaren samma förmiddag och gick till vårdcentralen med tankarna åt att det kanske skulle räcka att vara hemma från jobbet 2 veckor. När jag väl var inne hos läkaren bröt jag ihop helt, verkligen allt de senaste månaderna kom över mig och fick en skrämmande helhet. Den mänskliga hjärnan är väl lustig ändå. Hur man vet att det inte är bra, men vägrar erkänna det för sig själv? "Det går över snart. Det händer bara andra".

En väldigt bra läkare fick jag träffa iallafall som verkligen lyssnade och tog åt sig det jag sa. Han tyckte att vi skulle börja med att sjukskriva mig 1 månad och sen se hur det är. Under sjukskrivningen ska jag balansera vila, motion och se till att ha 'oplanerad tid'.

Jag är så glad över att jag faktiskt vågade erkänna att nej. Allt är inte bra och det kan faktiskt hända mig också. Jag är övertygad om att jag hade gått in i väggen helt om jag väntat några veckor med att söka hjälp.

Så just nu försöker jag balansera vila, motion och ser till att ha oplanerad tid. Det känns faktiskt bättre och jag tror och hoppas att jag kan gå tillbaka och jobba som vanligt den 17 juli.

Så ja, som sjukskriven står man plötsligt där med en massa tid till förfogande. Jag har sovit ut riktigt ordentligt mer eller mindre varje dag, (många dagar löjligt många timmar, men det är väl det kroppen behöver just nu) vi har tagit många promenader, gjort både syrensaft & flädersaft, kollat på veteranbilar och hittat 2 musungar på vift.

Vi har också spenderat flera trevliga kvällar med väldens goaste granne, som liksom Sanel är bosnisk. Vi turas om att umgås på varandras balkonger, bjuder varandra på mat och förra veckan lärde hon oss att göra det typisk bosniska bakverket "tulumbe", hon bjöd oss även på middag under en av dagarna i Bajram.

Förutom att vi har promenerat så har det faktiskt blivit en hel del svängar till gymmet också. Jag är nu inne på vecka 3 med rejäl träning och det känns faktiskt helt underbart. Det allmänna humöret går sakta men säkert åt det bra hållet, styrkan börjar återvända, mina knän (som jag har problem med) känns starkare än någonsin och min energinivå går käpprakt uppåt - love it!

Så well, allt är inte bra. Men det kunde ha varit värre och jag tror verkligen att jag snart är tillbaka på banan.

Likes

Comments

Igår hittade jag en fotobok och 2 olika häften med bröllopsstickers på Netto - perfekta för scrapbooking!
Boken kostade 50:- och stickersen 15:-

Likes

Comments