Jag tänker på er, på att det trots allt är ert fel.
Det var trots allt ni som förstörde mig, det är trots allt ni som förstör mig.
Jag är förstörd, och det hade jag nog varit med eller utan er hjälp, jag är en sån person.
Men ni förstörde, ni förstör, någonting som aldrig varit helt.

Så grattis, för trots alla spel vi spelat, trots alla leende jag haft och trots all styrka jag byggt... så har ni vunnit.
Ni kommer alltid ha vunnit.

Så grattis. Grattis till er ära och grattis till er självgodhet. För jag är förlorad.

Ni kommer alltid kunna vända er om och finna någon annan, för det är ni som förstör. Jag kommer alltid vara förlorad och springa från alla för det är jag som är förstörd.

Grattis, grattis till er framtid, för min är förlorad.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag är Nelly-Christina lundin.

Jag är en person som man antingen hatar eller älskar.
Jag är en person som kommer driva dig till vansinne.
Jag är en person som kommer säga "bestäm du vart vi ska äta" och sen neka varje förslag du har.
Jag är en person som kommer bli galet kär i dig, men springa såfort det blir seriöst.
Jag är en person som kommer störa mig på allt du gör, tills den stunden jag börjar älska dig.
Jag är en person som aldrig kommer tro dig när du säger att du älskar mig.
Jag är en person som alltid kommer ifrågasätta allt, för att klura ut om du ljuger.
Jag är en person som kommer behandla dig annorlunda mot hur jag vill bli behandlad.
Jag är en person som kommer vara svartsjuk, men bli arg om du är det.
Jag är en person som kommer backa för att se om du kommer närmre.
Jag är en person som inte har en aning om vad jag ska göra med mitt liv.
Jag är en person som hellre sover bort hela dagen än att vara vaken och produktiv.
Jag är en person som kommer prioritera mina vänner framför dig.
Jag är en person som kommer be dig hämta fjärrkontrollen fast än att jag är närmre.
Jag är en person som kommer klaga när du gör saker jag gör.
Jag är en person som kommer ta över matlagningen för att jag har kontrollbehov.
Jag är en person som kommer få dig att känna att du inte kan göra någonting bra, för jag vill alltid göra det själv.
Jag är en person som kommer klara mig utan dig.
Jag är en person som är för självständig.
Jag är en person som kommer klaga när du har det stökigt, trots att mitt rum ser ut som ett bombnedslag.

Jag är En oerhört jobbig person.
Och om du letar efter nån som går att älska konstant,
Om du letar efter nån som inte är en gåta,
Om du letar efter nån som älskar dig från början,
Om du letar efter nån som får dig att känna dig behövd,
Om du letar efter nån som går att luta på,
Om du letar efter nån som går att ändra på,
Om du letar efter nån som gör dig glad,
Om du letar efter nån som nöjer sig med dig,
Om du letar efter någon simpel,
Då ska du inte välja mig.

Men det är upp till dig, om du vill vara med mig.

Likes

Comments

En paradox, orimlig, motsägelsefull företeelse.
Skenbart orimligt, men ändå ett uppriktigt påstående.

En paradox, men hela hon är väl en paradox.
Hon är två motsatta ord som skapar en beskrivande mening.

Hon är typiskt annorlunda, och för en person spm inte känner henne så kan det verka ologiskt. Men för en person som faktiskt känner henne, så låter det väl mer filosofiskt korrekt.

Hon är typiskt annorlunda. Den tjejen man ser på amerikanska tonårsfilmer, hon som inte passar in i deras mall, och på så sätt (omedvetet) skapar en egen mall.

Hon är annorlunda. Hon är inte som de andra, hon är speciell. Hon bryr sig om saker, på ett sätt som ingen annan gör.
Hon ser saker på ett sätt som ingen annan gör.
Hon ser igenom alla på ett sätt som ingen annan gör.
Hon kollar på en, på ett sätt som ingen annan gör.
Hon kollar på en med den där blicken av oskyldighet, men med en ton i blicken som säger "kom inte närmre, jag kommer slita dig i stycken".
Hon kollar på en med den där blicken av självsäkerhet, men med en ton i blicken som säger "jag hatar mig själv"
Hon tar på en, med en sådan säkerhet så man nästan vet att hon är osäker.
Hon kommer innanför Skinnet på en, hon ser allt, hör allt, och kan helt plötsligt känna allt man någonsin känt.
Hon kommer innanför Skinnet på en, och helt plötsligt känner man sig knäsvag, som att man vill bli av med henne men ändå vill att hon kryper längre in.
Hon kommer innanför skinnet på en, och man vet då att hon kan riva ner allt man någonsin byggt upp.
Hon kommer innanför skinnet på en, bryter ned en, och sen lämnar hon.
Hon lämnar, hon lämnar för ett litet tag.
Hon lämnar bara för att komma tillbaka och påminna en om hur vacker hon är.
Hon lämnar, hon lämnar igen för att stanna på distans, men fortfarande tillräckligt nära för att man konstant ska påminnas om hennes typiskt annorlunda existens.

Hon är typisk. Hon är inte som alla andra, och det är så typiskt.
Hon är typisk, som alla karaktärer i böcker och filmer.
Hon är typisk, på sättet som varje konstnär tror att deras konst är speciell.

Hon vill inte vara en klyscha och på så sätt blir hon den största klyschan någonsin.
I ett försök att vara annorlunda blir hon så jävla typisk.

Hon är typiskt annorlunda....
Hon är väl... jag

Likes

Comments

Min psykiska ohälsa är inget vackert.
Det är inget "originellt"
Det är ingen "spännande"
Det är inte en fördel.

Snälla sluta offentligt romantisera psykisk ohälsa, för det gör att personer fri från dessa sjukdomar glorifierar dem och helt plötsligt vill den vara i depression, den vill ha ätstörning och den vill lida av självskadebeteende.

Min adhd har jättemånga fina delar, delar som jag fötts med. Dessa delar är jag (trots mitt självhat) medveten om. Men de kompenserar inte för mina övriga sjukdomar. Att min adhd gör mig speciell, är inte värt det. Det är inte värt att känna allting så starkt. Att älska 100 gånger starkare än andra. Att hata 100 gånger starkare än andra. Att känna ilska, glädje, sorg, stress etc 100 gånger starkare än andra.
Det är inte värt det när din hjärna drar in ALLA energier kring dig och inte längre vet vad den tagit in från andra och vad som faktiskt är dina egna känslor. Det är inte värt det när din psykiska kropp kraschar för att intrycken, energierna och känslorna är för starka och för olika.

Det är inte värt det när du hamnar i depressionen och inte längre vill leva..
snälla sluta tänk att man vill leva med något sånt här.. för det vill ni inte.. jag klarar knappt det...

Tänkte skriva mer Saker om min psykiska ohälsas negativa inverkan på mitt liv men det blev kallt nu.
Så skriver kanske sen godnatt

Likes

Comments

Jag har aldrig blivit funnen förut... inte på riktigt liksom.
Folk har hittat mig, sett mitt ljus när jag varit fast i ett mörker. Men ingen har funnit hela mig.
Jag vet att om någon hade sett mig hade sen personen aldrig lämnat. Den hade aldrig låtit sin kärlek till droger växa större än kärleken till mig. Den hade aldrig låtit sin kärlek till spänning och andra tjejer gå lidande över mig.
För det gjorde ni. Och jag klandrar er inte, för det betyder bara att ni inte sett hela mig. Att ni inte funnit hela Nelly-Christina Lundin.. bara en del av mig som ni valt att förälska Er i.

Jag vet inte.. jag vill bara att någon ska förstå vad jag gör med mig själv just i denna sekund.. för jag må hata mig själv. Men jag vet att jag är magisk, speciell, annorlunda, på både gott och på ont. Men jag är någon att hålla fast vid, för min kärlek är villkorslös, och mina känslor starkare än något annat. Jag brinner för att värma de jag älskar. Jag är speciell, men inte tillräckligt...

Finn mig, älska mig.

Likes

Comments

Hej.
Jag gick in i en depression, stenhårt.
Jag kraschade och såg inte något sätt för mig att ta mig upp. Men jag lyckades. Jag tog mig upp och även om jag fortfarande lite kämpar för att få luft ovanför ytan så är jag inte längre nere på botten.
Jag är på god väg, och för en gångs skull tänker jag låta det vara så.
Jag tänker aldrig vara rädd för att må bra som jag tidigare varit. Jag har varit så bekväm i mörkret, att så fort jag sett ljuset har jag inte vågat trivas, för jag har vetat att - snart kommer det bli mörkt igen.
Ingenting har kunnat vara bra, för något har alltid förstörts. Därför blir mörkret en sån säkerhet, för där mår jag skit. Och där förväntar jag mig ingenting.
Jag hade slutat hoppas.

Men jag tänker hoppas igen. Efter denna depressionen är jag så lycklig över att få inhalera luft igen, istället för att dränkas. Jag vet tyvärr om stt om jag sjunker så här lågt någonsin igen, om jag kommer så långt ner till botten som jag gjort nu de senaste veckorna, så kommer jag inte ta mig upp igen. Jag vill vara här uppe.


Det är för övrigt mycket tankar i huvudet om diverse grejer.
Jag såg en bild på Tumblr med en text där det stod "i never stopped loving you, I hope you're well."
Vilket fick mig att fundera lite.
Jag har ju alltid sagt att jag alltid kommer älska Isak då han var min första kärlek, och det gör jag väl på något vis. Men inte den sortens kärlek jag trodde att det skulle vara. Jag älskar inte Isak skön, men på något sätt så gör jag ändå det? Men liksom inte på ett kärleksfullt sätt? Jag vet inte det låter typ skumt. Men precis som att jag älskar Johan fortfarande, på ett nytt sätt. Inte som att jag vill vara med honom, inte som att jag vill kyssa honom, och inte som stt jag hade kunnat se honom in i ögonen och säga "jag älskar dig" och mena det. Men de har en liten plats i mitt hjärta då de både hjälpt mig utvecklas väldigt mycket? Det låter kluddigt och ologiskt men det är typ så det är haha.
Isak har en ny tjej, och när jag fick reda på det reagera jag liksom inte... vilket jag trodde att jag skulle göra. Jag tänkte liksom bara "fan vad trevligt, hoppas de får det fint tillsammans".. och jag undrar om jag hade känt lika lite om Johan hade hittat en ny?
Idk oklart

Jag vill typ bli kär.. fast ändå inte.. jag vet ju liksom vem jag vill bli kär i, men ingen annan haha.
Orkar inte jag är en fett komplicerad person Hahaha.

Btw, random thought.. jag har typ följt alfabetet med mina kärlekar?? Först i, sen j, och sen Som jag inte va klar med j så skaffade jag ett j till hihi. Undra om nästa börjar på k 🙄

Fett flummig just nu hihi felåt men mår typ halvbra och det känns konstigt men bra Oki godnatt puss

Likes

Comments

Jag tar tillbaka allt, jag vill inte ha kärlek.
Jag vill vara hatad.

Så snälla sluta älska mig. Sluta älska mig och låt mig slippa allt. Sluta tro att jag är en bra person, sluta tro att jag kommer lyckas med någonting, sluta beröm mig när jag gör något som ni anser som bra, för jag kommer förstöra det.

Jag vill inte leva mer.. jag är så trött på detta och vet verkligen inte vart jag ska ta vägen. Jag kan inte kolla mig själv i spegeln utan att hata allt jag ser. Jag kan inte se någon i ögonen för oavsett vad blicken visar så kommer den ljuga, medvetet och omedvetet. Jag ser domen i dina ögon. Jag ser domen överallt..

Jag skäms så mycket för allt jag någonsin sagt och gjort, jag skäms för vem jag är.
Jag hatar mig själv.

Jag hatar pigmentsfläckarna på mina läppar.
Jag hatar mitt underbett.
Jag hatar mina tänder.
Jag hatar formen av mina ögon.
Jag hatar jag hatar ojämnheten i mitt ansikte.
Jag hatar min röst.
Jag hatar sättet jag byter dialekt.
Jag hatar hur jag går.
Jag hatar min hållning.
Jag hatar min empati.
Jag hatar hela min kropp och allting med den.
Jag hatar mina tankar.
Jag hatar min ångest.
Jag hatar min lycka.
Jag hatar min adhd.
Jag hatar mitt hårfäste.
Jag hatar min ansvarslöshet.
Jag hatar mina spinkiga händer.
Jag hatar min närvaro.
Jag hatar min frånvaro.
Jag hatar sättet jag aldrig kan sitta still.
Jag hatar sättet jag sviker alla.
Jag hatar sättet jag skrattar.
Jag hatar sättet jag ler.
Jag hatar mitt namn.
Jag hatar mitt liv.

Jag hatar mig själv.
Jag hatar Nelly Christina lundin.

Likes

Comments

Jag mår så oerhört dåligt just nu, jag kraschar, brister, gråter och skakar. Jag klarat knappt mer, jag håller kvar vid en tunn tråd som kan brista när som helst, och jag orkar inte hålla kvar och se tråden lossna mer och mer för varje sekund. Ingenting går bra.

Jag har misslyckats med allt jag någonsin gjort.
Jag har misslyckats på mitt jobb.
Jag har misslyckats med mitt körkort.
Jag har misslyckats med min ekonomi.
Jag har misslyckats med mina vänner.
Jag har misslyckats med min familj.
Jag har misslyckats med skolan.
Jag har misslyckats med att hjälpa andra.
Jag har misslyckats med min självkänsla.
Jag har misslyckats med min hälsa.
Jag har misslyckats med med mina känslor.
Jag är ett stort misslyckande.

Hon tog sitt liv. Jag kan inre göra annat än att ha grov ångest och tänka att jag kunde gjort så mycket mer för att förhindra det. Jag har blod på mina händer.

Och mitt i all denna röra så kan jag inte göra annat än att tänka på hur gärna jag vill bli kär. Jag vill bli kär igen.
Jag vill känna igen. Egentligen vill jag verkligen inte det. Jag vill aldrig känna för någon igen, för då skadas jag alltid. Men jag vill bli kär, lyckligt kär. Jag vill ha en säkerhet, en punkt att luta mig på.
Jag vill komma hem till någon om kvällarna, någon som inte redan har någon där. Jag vill se in i någons ögon och känna en värme. Jag vill känna deras kärlek och läppar mot mina.
Men jag kan inte..
kommer jag någonsin bli älskad igen? Kommer jag någonsin finna en säkerhet igen? Kommer jag någonsin få älska någon igen?
Jag behöver det.. mer än någonsin. Rädda mig.

Likes

Comments

​Fina du, sist jag såg dig var du glad.

Fina du,  sist jag såg dig var du sprallig som du alltid är. 

Fina du, sist jag såg dig snackade vi inte så värst mycket. 


Fina du, sist jag såg dig var du nog förstörd. 

Fina du, sist jag såg dig var du nog sprallig för att dölja att du egentligen vad förlamad. 

Fina du, sist jag såg dig önskar jag att jag hade pratat med dig. 


Fina du, jag ser aldrig dig igen. 

Fina du, jag ser aldrig dig springa omkring högljudd igen. 

Fina du, Jag pratar aldrig med dig igen. 


Fina du: jag önskar jag kände dig bättre, jag önskar jag kunde lära känna dig bättre... 


Fina du, jag önskar jag kunde hjälpa dig..

Likes

Comments

Allting rasar.
Det är för mycket nu, och det känns onaturligt.
Jag kraschar med min kropp, den orkar inte mer. Mitt psyke börjar ta stryk då skölden slutat fungera och nu kommer allt.

Jag börjar tycka om honom... för mycket. Och det känns så onaturligt. För två månader sedan gjorde jag och Johan slut. Hur kan jag känna något för någon redan? Hur kan jag inte tänka på Johan när jag tänker på honom eller är i hans närvaro? När han håller om mig, hur kan jag inte påminnas av Johans armar?

Det är jobbigt, på många sätt.
Han är så oklar. Jag vet inte vart jag har honom, och jag vet knappt vem han är. Igår visade han sitt riktiga jag, något jg önskar lite att han inte hade gjort. Hans riktiga jag var så otroligt vacker, han öppnade en bok som varit skyddad med något som liknat USAs militär.. jag blev kär i innehållet i boken direkt, det är inte som min historia, men våra innehåll har format omslaget väldigt likt varandras. Jag är så konfunderad. Jag förväntar mig ingenting. Men jag vet inte vad fan jag ska göra för att få klarhet i saker och ting. Jag vill inte bli kär i honom på riktigt. Men jag vill inte heller fortsätta som vi gör nu. Jag vet verkligen inte.


Igår hade Wilma fest. Efter att han öppnat sig för mig och gett mig hopp igen, så kommer en tjej på festen fram till mig. "Jag var precis otrogen mot min pojkvän".
Det gjorde ont. Det gjorde ont att försöka stötta henne när jag verkligen bara ville skrika och gråta, vilket jag slutligen gjorde när jag sen sprang därifrån.
Jag påmindes om hur ont det gjorde, hur sviken man blir, hur en annan person snart kommer att få känna samma sak som jg en gång fick. Att den personen aldrig kommer återhämta sig helt...
Jag förstördes bara väldigt mycket igår, och idag är jag förstörd.

Likes

Comments