View tracker

Allt har börjat om, på en ny ruta, och jag är glad.
Krångel och svettas är borta och jag känner faktiskt att jag inte kunde bry mig mindre just nu.
Jag har börjat röra på mig, jag tar studenten och ska snart börja jobba.
Jag har fixat mina tänder som varit ett problem i 12 år. Jag har fått kontakt med min pappa som jag aldrig haft förut, har börjat lyssna på annan musik och känner mig bara mer säker i vem jag är.
Jag hatar livet men jag älskar att leva, det är inte en dans på rosenblad utan mer som på taggarna,
Men bara tanken av att veta att jag snart kommer träffa min brorson gör varje dag värd att kämpa för, dagarna nu går så fort och man vet ju faktiskt aldrig vad som händer, så jag lever för dagen och hoppas att allt löser sig, och allt har en fram och baksida så på varje dålig dag finns det något bra som hänt.


Ni kan kalla mig för fubbig, är som glada huddik
Fast från från en annan stad, och inte särskilt glad
Gick från att vara liten och blyg, till att vara sliten och dryg




Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Att ligga lugnt i en soffa, och inte rört sig på några timmar, men ändå känna att hjärtat slår i 170...
Just nu orkar jag bara ingenting, "allt" går min väg nu, skolan går bra, slutar snart. Har sommarjobb och vet vad jag vill med mitt liv, saker löser sig men något är fel...
Folk förstår inte när jag säger att jag inte vet, hur kan man inte veta varför man mår dåligt? Hm. Men att J blir sur för att jag stänger in mig och gör det jag känner att jag mår bäst av gör saken bara värre. "Jag förstår dig till 100% men varför kan du inte bara berätta" asså seriöst 😪, vet fan inte om jag ska skratta eller gråta åt dehär, när är allt velande över?
Ah om ca ett jävla år.... Det börjar dra ihop sig nu, att A försvinner, eller kanske?
Jag vill inte att han försvinner, vissa dagar hatar jag honom och de han gjort, vissa dagar accepterar jag de, som jag gjorde då och bara älskar honom för det han fick mig att känna.
Det gör ont att stå mittemellan ALLT just nu, hm vem hade inte mått dåligt.... Tror inte heller att min morfar klarar sommaren, och min mormor som har varit som min mamma, dom har varit tillsammans sedan hon var 16år.... Kommer hon överleva att han försvinner? Hon lovade att aldrig dö... I vintras sa jag till henne att ingen av dom får dö innan studenten, då va det så långt fram... Nu är det mindre än en månad kvar...

Vill bara ha dig här, som den jag såg dig som. Få en kram och bada i den kärleken du kunde ge. Hade gjort typ vad som för att ha dig bredvid mig nu- och föralltid.

Men nu lever jag för dagen och skiter i vad alla säger, för snart börjar livet och jag tänker inte fortsätta blunda. Jag har börjat bli bättre, en dag kommer jag lyckas och bli något stort💃

Likes

Comments

View tracker

Satt och funderade på varför jag inte vill, och inte kan vara glad med honom nu, jag va ju de förut...
Men att se en bild på A och känna att alla fjärilar i hela kroppen krockar, då tror jag att jag förstår... Även fast jag inte vill.
Det är förtidigt och försent. Men nu lever vi för dagen och är glada för de vi har 😊💕

Likes

Comments

Att någon som kunde få mig att må bra och känna mig så omtyckt kan få mig att känna mig så jävla oönskad, det är ju bara sjukt.
Varför ger han det en till chans när det är så påklistrat? Han vill ju inte ens träffa mig? Eller?
Jag fattar då ingenting förutom att det är jätte jobbigt, och jag kanske förtjänar de då de jag gjorde inte va så jätte snällt, men jag vill inte vara ett sistahandsval som man KANSKE vill umgås med, skit i de då istället.
Och vem är hon? Hon fanns inte innan? Och vad va anledningen till varför ni skulle träffas idag? -det gör inget då får vi en anledning att träffas iallafall:)- blä! Seriöst. Du sov med folk, försökte mer, va antagligen mer bara de att du inte vågar säga.
Finns så många sätt att se på dehär men jag vet inte om det är värt att kämpa för.... Vadå? Vad kämpar jag ens för? Hans kompisar å alla i hans omgivning tycker tydligen illa om mig, vi kan inte prata med varandra så problemen kommer alltid ligga som en grund.
Jag är iallafall inte otrevlig när vi ses, och allt han säger på sms låter så fel, det kanske är meningen. Just nu är jag bara ledsen, för han är borta. Den jag tyckte om som fanns i honom är borta.

Likes

Comments

Tänk om allt som är på film är sant. Saker man trodde inte skulle hända händer, sitser man trodde man inte kunna sitta i sitter man i.
Jag har alltid tänkt att om man är kär i någon så är man bara det i en, två går inte att vara kär i. Hm nej jag vet inte men just nu är jag där. Och nu vet jag att jag inte har ett val, kan inte dra lott och tänka han är min nu.

Jag hatar känslor, som inte ens går att förklara.
Tycker om dom båda lika mycket därför vet jag inte på vilket ben jag ska stå.
Kanske bara ska falla ihop och glömma allt, men hur lätt är de när man blir påmind hela tiden.
Kollar runt extra mycket när man är ute för JAG KANSKE SER HONOM. Skriva anonymt för de är bara då vi kan prata.

Men jag vet inte, vet inte alls. Jag vet ju hur det har varit, något som vänner och familj inte är sena att påpeka. Jag vill bara göra rätt, ändå blir allt så fel.
Hur kan man bry sig om någon som inte brytt sig ett skit?
Och hur kan man skita i någon som man kämpat för?

Känner mig bara tom, och de alla säger är så enkelt och självklart för dom, men det är i mig det gör ont. Det är jag som inte kan sova på nätterna. Jag vill bara pausa livet. "Dö" några dagar.

Likes

Comments

Jag trodde inte sånna känslor fanns.
Sånna man ser på film, då allt bara är bra.
Fast allt är inte bara bra snarare tvärt om.
Om ca två månader får vi se hur det blir, och jag vill inte vara utan dig.
Att ha känslan av olidlig smärta för man saknar någon så mycke som jag saknar, och uppepåde kanske inte få träffa dig alls på flera år... Du gjorde ju ingenting, men vad har jag att säga till om? Tre mot en. Så jag kan bara hoppas på att turen är på "våran" sida och att jag inom kort kan få ha dig i mina armar.
"Han är inte värd de" nej jag förstår att ni inte tycker det, jag vet att det är mina vänner som får lida av att se mig må dåligt, men jag älskar er för det. Jag kommer finnas för er.

Likes

Comments

Efter många obesvarade sms och två resor som inte betydde någonting, 6månader utan något sedan tror du att allt bara är bra?
Visst jag skulle kunna riva hela världen för dig, men vad gör du för mig? Du kan inte ringa och förklara något och du kan knappt svara på sms, jag går hela tiden runt och funderar "är han död nu" när du inte svarar.
Hur mycke kan man ge utan att få något tillbaka? Jag är värd att kämpa för, iallafall lite. Lite mer än något sms per dag! Eller har jag fel?
Står mellan hopp och förtvivlan och känner att jag vill bara ge upp tanken på dehär, en framtid med dig hade varit underbart men är det mig du vill ha en framtid me? Eller är jag bara någon trygghet nu när du sitter där?
Så många frågor utan svar, som jag tydligen knappt är värd att få svar på.
Vad var det med dig som fick mig att falla så hårt? Nu när jag tänker efter så ser jag ju ingenting. Förutom början, då allt var som i en film, men sen blev ju allt en mardröm, jag var som luft för dig även fast jag gjorde allt jag kunde för att få dig må bra.
Jag vill också må bra, men kommer du vara den som får mig glad?

Likes

Comments

Står nu i en vägkorsning och har ingen aning om vilket håll jag ska gå.
Jag vill flytta, men jag vill stanna här i tryggheten.

Fick en fråga häromdagen, om jag ville flytta ihop med han med stor H, så långt från all skit som möjligt. Det hade ju varit underbart att få ha honom nära varje dag, och leva tillsammans.
Men när verkligheten kommer ifatt så funkar det ju inte alls, han har barn. Han kan inte lämna henne, för bådas skull. Jag kan inte tvinga honom att lämna det han har där, men jag vill inte heller vara med om att han hamnar tillbaka i skiten.
Ska jag dra själv då? vart? Till Borås där jag har halva mitt liv och få se min brorsbarn växa upp.
Men jag vill inte lämna alla vänner och min mormor här.
Jag har ingen framtid här, det har ingen. Jag vill bara bort, men vad ska jag göra där?

Jag tror jag kommer göra ett stort misstag vad jag än gör, men får följa strömmen och möjligheterna som kommer.


Likes

Comments

Hatar att vara så omotiverad, man vet hur man vill se ut men man trivs ändå i sin kropp så man "orkar" inte göra något åt de. Kan man inte bara trycka på en knapp?
När man är såpass missnöjd att man tar tag i de, börjar äta bra-träna-osv.. Så går det en månad så är man "nöjd" igen så man ger upp.
Hur många gånger har man inte tänkt "bara jag fortsatte då så hade jag haft as snygg kropp nu"
Stör mig på folk som lyckas, jag vill också lyckas 😩.

Likes

Comments

Det jag kommer ihåg av dig, är att du hade en brun peruk, du rökte och åt godis.
Du hade målat ett par klackskor blå, 20 storlekar för stora men jag brukade använda dom ändå.
Jag vet inte ens vilket år du försvann, jag minns inte att du någonsin funnits. Men jag va väl tre år.
Men jag fattade ingenting då, jag trodde du skulle komma tillbaka, väntade flera år att du skulle komma in genom dörren, i huset ni byggde. Vart hade du tagit vägen?
En annan kvinna kom in i vårat liv En vecka efter du blev begravd, EN VECKA!,
Hon va min mamma nu, och MIN mamma hade aldrig funnits. Alla kort försvann, allt va borta.
Tre år, då gör man som dom vuxna säger, På köpet fick jag en "syster". hon tog min säng, mitt rum, mina leksaker, jag hatade henne.
Mitt flyktfält var min mormor, det är den finaste människan i världen. Hur man kan ställa upp så mycke på folk utan att begära någonting tillbaka.... Jag var där varje helg och varje lov, Hela tiden då jag inte var i skolan. Jag pratade med henne varje dag och kunde inte sova om jag inte sagt godnatt.
Hon gav mig allt, gud vet vart man varit om hon inte funnits. Hon hämtade mig och min bror mitt i nätterna när det var bråk hemma, hon köpte nya kläder när "syster" tagit sönder eller "mamma" råkat ha sönder i tvätten. Hon såg till att man hade gjort läxorna, att man hade hela kläder på skolfotot, varma kläder på vintern och hela badkläder på sommaren.

Att ha växt upp utan mamma har inte gjort mig något, Eller asså jag vet ju inte hur det hade varit att ha en, Jag har missat mycket, Men jag har alltid haft lätt att få kontakt med "mammagestalter" När jag gick på lekis-trean så hade jag en lärare som hette lotta, hon var bildlärare. Jag brukade följa med henne till jobbet när skolan slutat, (hon jobbade med massa garn) Jag fick sova vid henne och hon tog hand om mig. Har inte pratat med henne sedan jag slutade trean.
Sedan träffade jag en annan som också hette lotta, hon körde mig till skolan, bjöd mig på frukost, hjälpte mig genom den svåraste tiden i mitt liv. Då ångesten var så stark att jag inte ens vågade gå ut, jag trodde ärligt att alla skulle döda mig. Rullgardinerna var alltid nere och lampan alltid släckt, ingen skulle veta att jag var hemma. hon fick mig att se ljuset i den grötiga tunneln och nu två år senare är det som en suddig saga.
I början av sommaren 2014 träffade jag en till Lotta- hon såg till att man alltid hade ätit, och att man alltid hade någonstans att sova, och att man hade allt man behövde.

Men jag kan inte säga att det har varit lätt, Jag har många gånger velat ha en mamma att kunna fly till, att kunna bråka med, och allt de mina vänner gör med sina mammor.
Jag hoppas fortfarande att hon en dag kommer tillbaka, även fast jag nu dom sista åren kommit på att hon är borta på riktigt. men hon kommer alltid finnas vid min sida.

Jag får nöja mig med att ha mina vänner mammor, för dom allihopa bjuder in mig i deras liv så mycket, och det känns som om någon högre makt har valt ut mina vänner, för underbarare människor får man leta efter, Självklart är det mycket bråk och skitsnack men jag vet, att är det något så finns dom där, 24 timmar om dygnet.

-If Heaven and Hell decide
That they both are satisfied
Illuminate the "No"'s on their vacancy signs
If there's no one beside you
When your soul embarks
Then I'll follow you into the dark
-

Likes

Comments