Sista året på Kunskapsgymnasiet hade jag en privathandledare som är anledning till att jag ens står där jag står idag. Han trodde på mig enda in i det sista och stöttade mig i alla val jag tog. Vi kunde diskutera allt mellan himmel och jord. Tack för att du alltid fanns där för mig Jonte. En av dom bästa tips han hade var när han tipsade mig om att lyssna på Johannes Hansen som är en enormt stor inspiration i mitt liv idag. Vissa dagar när man är riktigt nere eller tvivlar på sig själv så brukar jag titta på videos med honom eller läsa texter som han skriver. Idag föll jag lite extra för en text som han skrev, den tog mig med storm och fick mig att inse ett och annat. Den är nu sparad i mina anteckningar på telefonen för att jag lätt ska kunna läsa den när jag känner mig vilse och totalt ensam. Här får ni ta del av den, läs och njut av livet.
" Att bli en vuxen människa innebär att du kommer att bli besviken. Du kommer att misslyckas. Saker tar längre tid än du tror. Ibland behöver du jobba svinhårt. Det kommer att göra ont. Ofta är din överdrivna oro inte värd besväret. Du kommer att vilja skrika ur dig all skit och borde göra det.

För de oväntade kommer garanterat att hända. Människor du älskar kommer att gå bort. Även de närmaste relationerna kommer svika dig. Du kommer att missa hur det viktiga faller dig ur händerna. Du kommer att lita på idioter. Kanske bli fruktansvärt orättvist sjuk. Du kommer också vara en idiot och fatta helt värdelösa beslut för att du inte vet bättre. Men om du fortsätter även när det är jobbigt. Går med på att känna smärtan hela vägen ni i din benmärg. Ställa dig upp ur fosterställningen och ge ännu mer av dig själv. Utmana dina rädslor. Gå framåt med huvudet högt utan att bygga upp för tjocka murar.

Om du kastar dig ut och riskerar besvikelse igen och igen. Lär dig av dina misstag. Gör om och gör rätt. Fokusera på allt det fina du får uppleva och är tacksam för de fina människorna i ditt liv. Se dom, uppskatta dom och bjuda in dom i din värld. Ja, då kommer du att ha ett bra liv den tiden du är här. Fullt med kärlek. Omgivet med generösa människor som vill skratta med dig. Som bär dig när dina ben inte orkar. Som kommer att fylla ditt liv - med liv. Men om du undviker smärta till varje pris. Krampar hårt i trygghet utanför dig själv. Stänger inne dina känslor. Vägrar bli besviken. Förbereder dig misstänksamt på det värsta. Tar en defensiv hållning. Ja, då kommer ditt liv inte att bli särskilt spännande. Det kommer ju fortfarande göra ont men sällan fängsla dig eller hålla dig vaken om natten av inspiration. Dagarna kommer fortfarande bli till år som blir tio år. Livet kommer gå över utan du egentligen la märke till det.

Du gör dina val hela tiden. Kommer du ihåg dina drömmar? Hur du satt i skolbänken ritandes teckningar? Är det dags att väcka upp det där igen? Det som du slutade hoppas på första gången du blev besviken "


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Som rubriken lyder "äta kakan och ha den kvar* är ett favorit ordspråk hos mig. Jag tycker det säger mycket om en relation. Ett ordspråk som kan väcka mycket och starka känslor. Jag har varit både och. Den personen som varit kakan men även den som både velat behålla den men samtidigt äta upp den.
Jag har lärt mig med tiden att detta kan vara något som tär så mycket på människors känslor. När jag var den personen som ville både ha och äta den förstod jag inte riktigt hur illa jag gjorde den personen det handlade om. Jag kom till en punkt då jag förstod att jag var tvungen att bestämma mig både för hans och min egen skull. Ett val som egentligen skulle vara så självklart tog mig alldels för lång tid. När man väl vill ha men ändå inte är man så otroligt egoistisk men oftast ser man det inte då förens efteråt. Vi måste komma ihåg att alla är vi människor och vi alla har känslor.

Sen när jag själv var kakan som han ville ha men ändå inte, det var precis då jag förstod hur det verkligen kändes. En av dem mest hemska känslor jag haft i min kropp. Är jag tillräckligt? varför vill han inte ha mig? vill han vara med någon annan, någon bättre och snyggare? Det gjorde så ont, där och då fick jag smaka på min egen medicin och människor som gör samma sak som jag gjorde borde få smaka på sin egen medicin. För fyfan vad ont det gör. Det tog mig ett tag men sen förstod jag att felet låg inte hos mig, det låg hos honom. Osäkerhet från hans sida. Människor känner olika fort och olika mycket men att vilja vara med någon ska vara självklart, annars vill man inte tillräckligt mycket.

Det tog mig ett tag innan jag förstod att man inte behandlar människor så. Jag ska aldrig mer stanna hos någon som jag vill ha men ändå inte för om jag tvekar är det inte värt det, inte för min egen skull utan för honom. För jag önskar aldrig någon den känslan som jag kände. Då är det jag som får ta smällen sen när jag ångrar mig.

Var rädda om er hjärtan och låt aldrig någon annan få er att må dåligt.


Likes

Comments