Okej, jag är ärligt talat så less på all denna skit som vi tjejer får utstå varje dag.

Jag är en tjej på 17 år. Jag har som alla andra tjejer en rumpa, och ett par bröst. Vilket tydligen räcker för vissa killar att själva ta sig friheten att se ner på mig, och se mig som ett objekt.

Jag är extremt trött på att höra "gå inte själv ute, det finns otäcka killar som kan göra dumma grejer". " Ha inte på dig en sån kort klänning, vissa killar ser det som ett lätt byte". Redan när jag var liten fick man höra att "killarna slår dig på rumpan för dom tycker du är söt" "Dom kallar dig för dumma grejer för att dom tycker om dig egentligen men inte vågar säga det." VARFÖR I HELA FRIDEN FÅR NI DET ATT VERKA SOM OM DERAS BETEENDE ÄR OKEJ? VARFÖR RÄTTFÄRDIGAR NI DERAS BETEENDE?

Jag är ärligt talat så jävla trött på att folk säger till mig vad jag får och inte får göra, endast för att jag föddes som kvinna. Istället för att säga till oss tjejer att inte gå själva på kvällen, inte ha på oss vissa kläder.. Lär era svin till söner/kompisar/bröder whatever att inte våldta och sexuellt trakassera oss tjejer. Säger vi att vi inte vill, då vill vi inte. Då lägger inte du som man ett enda finger på oss. Är det så himla svårt att förstå? Vem tror du att du är endast för att du föddes som man? Vem tror du att du är som ser ner på oss kvinnor och ser dig själv som mer värd? Vad lever du i för jävla värld?

Nu för ett par helger sedan var det skärgårdsfesten i Karlskrona. Det kom in 13.. (TRETTON!!!) anmälningar om sexuellt ofredande. Jag blir så extremt jävla förbannad på killar som inte kan skilja på ditt och mitt. Vem fan tror du att du är som tror att du har rättigheter att ta på tjejer i ett pubikhav utan deras tillåtelse? Jag känner ett par tjejer som blev utsatta för dessa killar under den helgen. Och till er fina fina tjejer som blev utsatta för dessa idioter.. Jag är så ledsen att ni drabbades av detta. Det ska ingen någonsin behöva bli utsatt för. Och jag ska också säga det att jag är förbannat stolt över er som anmälde det och inte låter detta tystas ner. Ni ska veta att vi backar upp er till 1000. Vi ska inte låta dom vinna. Vi står starka i detta tillsammans.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Ni vet ibland när man vill nånting så himla mycket, och man bara önskar man hade de där superkrafterna som kunde ändra vissa saker och göra grejer ogjorda? I en sån sits sitter jag i just nu.
Jag sitter i den båten jag sitter i. Helt borta ute i ingenstans, och det känns som om jag bara låter båten driva iväg åt vilket håll den vill. Jag kan inte styra, det är inte jag som har kontrollen. Hur mycket jag än vill att den ska gå åt ett håll går det inte. Vinden blåser åt ett annat.

Så där sitter man, helt tom och inte vet vart man ska ta vägen och man bara tvingas acceptera läget. Den psykiska smärtan som tar sönder själen bit för bit, och man ser inte ljuset längre att allt ska lösa sig och bli bra igen! Ska det bära eller brista?

Är det okej att tro på ödet?
Jag vet inte om jag tror på det. Ibland så känns det som en slump, men även någonting inom mig säger att allt händer av en anledning. Är det så kärlek ska kännas? Att man lämnar allt åt ödet och hoppas på det bästa? Även om det inte blev som jag ville? Att det var det som skulle ske?


Att det inte fungerade kanske beror på att det finns något annat där ute för mig? Här jag var nu, det var inte rätt för mig. Det var bra och fint när det varade. Men samtidigt... Ingenting varar för alltid. Eller hur? Tillslut tar det stopp och det är jobbigt, och det tar ett tag innan man känner sig redo att ge sig ut på nya äventyr.
Men det är så viktigt att ständigt påminna sig själv om att jag kommer fixa detta, jag kommer må bra igen.
Det kommer komma fler chanser till nya stora äventyr som får ditt hjärta att hoppa 15 slag. Nya chanser till att få nya fjärilar i magen och vara sådär sprudlande lycklig för absolut ingenting!


Det kommer. Och jag vet att jag kommer fixa det. Utan tvekan.
Man tar en dag i taget, och att veta att man har de absolut finaste människorna runt omkring sig gör allt så mycket enklare. Ni är guld värda! ❤

Likes

Comments

Att leva med psykisk ohälsa är ett rent helvete. Tro mig, jag och alldeles för många andra vet.

Jag har levt med panikångest och depression sedan jag var 12.
Jag vet inte varför jag inte har velat skriva om detta förut i bloggen. Men jag känner att det är dags nu, för att jag tror det är viktigt för andra att få en inblick i hur en "dag" kan se ut för mig.

Vissa dagar kan jag helt enkelt inte följa planerna jag och mina vänner gjort, jag kanske inte klarar av att följa med och ta en fika på stan hur mycket jag än vill.
Ibland kanske jag går undan och behöver ha lite egentid när ångesten kickar in.
Jag vet att jag tyvärr stänger inne mig själv och stöter bort dom som står mig nära när jag mår dåligt, för jag vill inte prata om det just då.
Jag vet att mina nära och kära menar väl när dom kommer och försöker prata med mig om det ändå, men säger jag att jag inte vill prata om det så vill jag helt enkelt inte det. Det är jätteviktigt att ge mig lite "andrum" och låta mig komma och prata med dom när jag känner att jag är redo för det och har mig själv under kontroll. Det funkar inte att pressa mig eller försöka tvinga ur mig nånting för det brukar oftast resultera i en panikattack.

Vissa dagar kommer jag inte ur sängen. Vissa dagar kommer jag inte ens ur huset. Det känns som att mitt hjärta ska hoppa ur bröstkorgen och som om jag inte får någon luft. Ibland kan jag inte vara bland människor för det ger mig panik, det känns som om dom kollar på mig och dömer mig.

Vissa dagar sitter man fast i ett mörker. Man ser inget ljus eller glädje i nånting. Det är verkligen skitjobbigt då man egentligen inners inne vet om att man har underbara vänner och världens finaste familj. 


Och påtal om dem... Jag kan verkligen inte tacka dom tillräckligt för allt dom gjort för mig. De finns alltid där och ställer upp för mig oavsett vad det gäller, och det är guld värt. Jag skulle aldrig klarat detta utan dom. 🌟

Jag vet att många har sett mig som den "svaga" tjejen
i skolan t.ex. Jag har varit den som fått gå ifrån lektionen ibland, jag har gråtit, och jag har visat känslor. Om det har dom andra märkt. Och vissa har kollat snett på mig som om jag vore dum i huvudet.
Men sanningen är den att har dom aldrig känt så som jag har eller behövt leva med panikångesten så har dom inte rätten att kalla mig "svag" eller "konstig" bara för att jag mår dåligt. Jag är skitstark som klarar detta och jag kämpar varje dag för att må så bra som möjligt. Så många gånger jag ville ge upp, men fortsatte kämpa! Jag är fruktansvärt stolt över mig själv.

Ni personer som av någon form lider av psykisk ohälsa. Ni ska ge er själva en klapp på axeln och vara stolta över er själva. För denna kampen vi kämpar är fan inte lätt. Vi är inte svaga, för vi klarar dagarna, vi kanske bryter ihop nån gång, men vi tar oss förbi det och sedan fortsätter vi kämpa på och det är så himla starkt gjort. Vi är krigare!!

Det finns verkligen så mycket mer att säga. Men jag känner att jag borde avrunda inlägget nu så det inte blir alldeles för långt men här är några grejer jag tycker kan vara bra och veta om mig som lever med ångest. Ta hand om er. ❤


* Man kan bli jättetrött väldigt lätt. Ångest gör att folk lever på helspänn hela tiden. De är alltid på alerten, har ett oroligt sinne och en kropp som alltid är redo för att fly eller slåss.

* Jag vet att min ångest i många fall är ologisk. Många har sagt "men du har ju inget att ha ångest över?". Nej, kanske inte, men det spelar ingen roll.
Det behöver inte alltid vara någon rimlig orsak som utlöser min ångest. Så ifrågasätt inte varför jag får den, för jag vet inte.

* Man uppskattar verkligen att man har stöd och folk som bryr sig. Även om man inte alltid visar det.

* Det är väldigt viktigt för dig som är med en person när den får en panikattack att du håller dig lugn. Stressa inte upp dig utan fråga istället om personen behöver något. Fråga om det är okej att du ger den en kram, och sedan lugnt ber du den att andas. Räkna andetagen. Även djupa andetag. In genom näsan och ut genom munnen.

* Ibland är man inte alltid helt närvarande. Mina tankar flyger ofta iväg och det snurrar konstant något i huvudet. Så jag ignorerar inte någon medvetet, (för det mesta iallafall😉).

* Du behöver inte veta vad du ska säga, det räcker med att bara lyssna och finnas där som ett stöd. Det hjälper mer än man tror. 

*En person med ångest behöver inte höra någon konstant fråga “är du okej” när den har panik. Personen i fråga är inte okej. Istället för att fråga "är du okej" är här ett par exempel på vad man kan säga istället. 


“Kom ihåg att andas”
”Vill du att jag ska hjälpa dig någonstans tystare/tryggare/lugnare?”
”Jag finns här om du behöver mig.” (lämna personen ifred – såvida hen inte ber dig att stanna)
”Du har panik, det kommer att gå över. Du har tagit dig igenom detta förut, och du kommer göra det igen”.



Likes

Comments

Hej godingar!

Söndag natt och det känns helt omöjligt för mig att somna. Klockan tickar och jag blir bara piggare och piggare känns det som. Helgen har varit väldigt lugn för min del. I fredags åkte vi ut till Hasslö för ta avsked av min gammelfarfar. Det var en jättefin begravning.

Begravningar är alltid jobbiga. Så mycket känslor på en och samma gång. Det känns konstigt att veta att man aldrig mer kommer få träffa honom, att han inte finns hos oss längre. Han kommer vara saknad hos oss alla. När hela familjen och släkten tog avsked av honom framme vid kistan var jobbigt. Det är ju ett sista hejdå. Att få se när gammelfarmor pussade på kistan "en sista gång" var verkligen hjärtekrossande att se.

Han gick bort väldigt hastigt. Det kom som en chock och man trodde inte att den senaste gången man träffade honom skulle vara den sista. Jag tror att gammelfarfar har det bra nu, att han håller ett öga på oss på jorden och att han fortfarande finns här runt omkring.

Man vet ju inte när sista gången man träffar dom är, och det är verkligen så himla viktigt att alltid visa att man uppskattar sina nära och kära och gör tiden man har tillsammans med dom till den bästa. Annars tror jag att man ångrar det när det väl är försent.

Nu passerar klockan 01.50 och jag tycker att det är dags att göra ett nytt försök till att sova. Ta hand om er och människorna i er omgivning. Hoppas ni får en bra måndag!


Likes

Comments

Ibland händer det att någon gör något dumt mot en, sårar en, hugger en i ryggen eller bara är allmänt taskig. Någon sårar en och får en att må jättedåligt. Vad är okej att förlåta och vad är inte? Vart går gränsen?

Det är så enkelt att förlåta någon man tycker om. Oavsett om det är en vän, en förälder, en pojkvän/flickvän. Om man älskar personen och vill behålla personen i sitt liv blir det ofta att man tillslut förlåter. Man förlåter, men glömmer aldrig.

Om personen visar att den är ledsen och vill ha en andra chans, ska man ge den det då? Kan man verkligen ignorera allt som personen gjort gentemot dig och låtsas att det aldrig hänt? Kommer man kunna lita på personen igen? Kommer det bli annorlunda denna gången? Det finns ju så många frågor.

Nu har jag varit i en svacka ett tag men håller på att kämpa mig uppåt. När någon stor förändring inträffar i livet är det svårt för mig att ställa om allt runt omkring mig. Jag har svårt att genomgå förändringar. Men ibland blir man bara tvungen, ibland gör människor så att man måste gå igenom jobbiga grejer för att komma till det lyckliga slutet. Och detta är en sån grej jag kämpar med just nu. För att komma till det lyckliga slutet gäller det för mig att kämpa men även att lära sig förlåta och gå vidare. Hur jobbigt det än är ibland, är vi alla människor, och alla gör fel någon gång. Bevisar man att man ångrar sig och inte kommer göra om det tjänar man ingenting med att inte förlåta.

Jag vet att många människor i min omgivning tycker jag är dum som förlåter en person som sårat mig. Men jag tycker inte att dom har någon rätt att säga till mig vad jag ska göra eller tycka. Eller överhuvudtaget titta snett på mig för att jag gör det som jag tror är bäst för mig. Jag kanske är dum och för godtrogen, men det ser jag hellre som en styrka än en svaghet. Jag är tjejen som är för godtrogen och tror det bästa om alla människor trots att dom ibland sårat mig. Det har straffat mig många gånger i slutändan ska jag säga. Men någonstans är det en rätt bra egenskap att ha. För då vet jag att jag gav dom en chans till att ändra sig, och då gjorde jag vad jag kunde. Sumpar dom den chansen är det deras förlust, inte min.

Med det sagt så hoppas jag att mina nära och kära stöttar mig i vad jag än väljer att göra. För det är mitt beslut, mitt liv. Och jag kommer inte låta någon annan påverka det valet genom deras åsikter.

Nu är det dags för mig att krypa ner och titta på vampire diaries en stund till innan det är läggdags! Hoppas ni haft en bra söndag, sover gott och får en fin måndag imorgon!

Likes

Comments

Sådär ja! Nu rullade onsdagen in med ett fint vänder och det var dags att bege sig till Stockholm/Uppsala för att ta hand om några sista grejer här uppe.
Idag är en sån dag när man varken säger bu eller bä. Det är fint vänder, jag får träffa några saknade kompisar och man kan helt enkelt inte klaga!

Nu när man fått landa lite i allt som hänt känns det faktiskt skönt att allt gått så bra som det gjort. Så idag har jag varit och lunchat med en kompis på Arlanda, och nu ska jag åka in till stan för att se om jag hittar någon klänning att ha på mig på gammelfarfars begravning nästa vecka.


Hoppas ni får ha en bra onsdag! 😋

Likes

Comments

Nu var det ett tags sedan och kanske dags att uppdatera lite!

På senaste tiden är det väldigt mycket som hänt, jag har fått chockerade nyheter på många fronter!
Det har blivit så att jag har fått stå mellan många svåra val där man inte har någon aning vart man ska ta vägen eller välja för att det ska bli rätt.
Ibland blir det helt enkelt rätt, och det går ibland käpprätt åt helvete. Men jag har förstått att det är okej. Man kan inte alltid göra rätt och få det lyckliga slutet. Det viktigaste är att man fortfarande försöker hålla sig uppe och kämpa på så gott det går.

För ett par dagar sedan tappade jag kontrollen på allt och bröt ihop totalt. När man förlorar någon eller några som betyder väldigt mycket för en kan det vara väldigt svårt att veta vad man ska göra. Som när någon går bort, eller om man blir lämnad av någon man älskar. Man mår jättedåligt och vet inte hur man ska ta sig förbi det och må bra igen.


Men nu ett par dagar efter kände jag att det är inte värt det att faktiskt må så dåligt för en grej jag inte kan styra över. Det fanns inget jag kunde göra för att hindra det. Det gäller att man lär dig släppa taget och acceptera såna grejer. Låta det ta den tiden det krävs, kunna sörja och vara ledsen ett tag. Men sedan fråga sig om det verkligen är värt det? Gjorde jag något fel? Var det mitt fel? Nej. Och då är det bara att se tillbaks och säga att detta är inte min förlust. Jag förtjänar isåfall bättre.

Så idag tog jag tag i allt igen och tog mig in till frisören och fixade till håret, klippte av en bra bit och la in lite slingor. Ett nytt jag liksom! Förändringar kan vara bra trots att dom är jobbiga ibland.

Och oavsett hur jobbigt det är, kommer man över det! Det blir bättre!! Man kommer må bra igen tillslut.


Likes

Comments

Igår åkte Oliver hem och man är "gräsänka" igen ;) Nej men, det är alltid lika jobbigt att säga hejdå till honom, men tack&lov hade jag Felicia som fick mig på bättre humör genom en tjejkväll. Kvällen innehöll många skratt, en barnfilm och massa chips.

Idag tog jag en välbehövlig sovmorgon, åkte hem och packade lite sen blev det att åka till Felicia igen och fixa sig lite till Emelies 18-årsfest. Jag hade jättetrevligt, kom nyss hem och kraschade i sängen. 

Imorgon infaller inga större bravader, min plan är att bosätta mig i sängen framför någon bra serie och bara ta det lite lugnt.

Nu tänkte jag faktiskt sova,  och hoppas ni sover gott och haft en bra lördag!

Likes

Comments

När man hittar en person som gör en så lycklig så man glömmer allt omkring sig är nog den absolut bästa känslan! Ett leende ifrån honom gör ens dag 1000 gr bättre och man känner att man har någon och något att kämpa för. Man vill spendera varje dag med honom. Men dessvärre går det ju inte, inte i mitt fall iallafall då han bor 70 mil ifrån mig. Efter att ha somnat och vaknat upp med honom i 3 veckor nu kommer det kännas tungt att han åker hem imorgon. Men denna gången är det bara 2 veckor sedan är jag där med honom igen.

Känns så konstigt att ha hittat en person som får en att glömma alla problem i hela världen. Någon man kan vara sig själv med till 100% som inte dömer dig efter ditt förflutna. Någon som tar dig för den du är trots dina brister. Någon som omedvetet gör dig till en bättre människa. Jag har aldrig varit lyckligare & jag hoppas verkligen att alla någon gång får uppleva denna känslan.

Sista kvällen spenderades med ett fikabesök på espresso house med 2 braiga tjejer & nu när vi kom hem blev det att krypa ner och kolla på hockey. Efter det blir det att bada lite tunna och sedan nana då jag tyvärr har skola imorgon! Tack och lov är det en kort dag imorgon så jag får skynda mig hem till min älskling för att sedan spendera de sista timmarna med honom!

Oliver, jag älskar dig. Du är mitt allt.


Likes

Comments

Åh vad ska man säga... Dessa dagarna har det varit mycket känslor. Kan ju börja med att min fina bästavän Ines tog studenten igår. Är så fruktansvärt stolt över henne att hon klarade allt trots massa motgångar. Blev mycket tårar och kramar när hon sprang ut ifrån trappan.

Samma kväll hade vi även vår gala/bal med min fina klass. Så det krockade ju lite. Men jag hade jättetrevligt där med fint sällskap och underbara vänner. Senare på kvällen åkte man till Ines studentfest och firade henne.

Idag har vi haft skolavslutning och det har varit jättejobbigt. Gått i en klass där människorna alltid haft en jättebra sammanhållning och stöttat varandra i vått och torrt i 4 år nu. Var jobbigt att skiljas åt både med dem och alla våra underbara lärare!
Mina lärare har alltid stöttat upp mig och hjälpt mig igenom så mycket och det kommer jag vara evigt tacksam för.
Men nu efter sommarn så är det nya tag som gäller. Ny klass, ny skola och nya lärare. Sen är det förhoppningsvis frisörlinjen som gäller för min del.

Nu ska jag faktiskt gå och lägga mig då jag är så extremt trött. Så får ni sova så gott och ha en underbar fredag imorgon hörni.

Likes

Comments