Men gisses, vi var bara i vämöparken en enda gång på hela sommaren (lika så dragsö, sorgligt nog). Men varför inte passa på att åka till vämöparken när löven har börjat ramla ner från träden. Det är också mysigt. Maya var otroligt lycklig när hon fick springa av sig lite i hundrastgården.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Goddag! Idag började jag dagen med varm choklad och en smörgos med egenplockad svamp på (blandat med några köpta champinjoner)! Min mamma, pappa och morfar gavs sig nämligen ut i skogen och plockade svamp för några dagar sedan. Så jag och Carl fick en hel del svamp av dem. Väldigt gott på en rostad smörgås tycker jag! Så det blev en perfekt lördagsfrukost det här! Så mysigt att tända lite ljus också. Jag tycker att det gör väldigt mycket för mysstämingen. Sedan lite mysig musik på det så är frukosten fulländad, förutom att jag saknade sambon som ska spela bortamatch idag. Jag håller alla mina tummar och tår för vinst!

Nääe, den enda närbilden på smörgåsen och det har hamnat ett hårstrå eller en tråd på den... Haha typiskt.

Min lilla morgontrötta varelse

Likes

Comments

Contains affiliate links

Hello, hello! Hoppas att ni mår fantastiskt! Sist jag skrev så skrev jag ett ganska (för mig) jobbigt inlägg. Jag har aldrig varit så öppen om mig själv förut, så det var faktiskt läskigt. Men det känns samtidigt skönt för mig att kunna släppa taget om min "hemlighet"! Hur som helst så ska inte detta inlägget handla om mig utan om mina senaste fantastiska inköp! En klänning och en keps köpta från asos.com. Jag är inte lika nöjd med kepan som jag är med klänningen då den var lite stor på mitt lilla, lilla huvud. Jag fick faktiskt trycka in papper i kepsen för att den skulle sitta bättre. Men klänningen är jag väldigt nöjd med, den sitter som en smäck tycker jag! Jag tycker också att klänningen är en perfekt höstklänning och jag tycker faktiskt att den är skön också. Såå tips, tips, tips om du vill ha en fin höstklänning! Såg dock att den var slut både på river island och asos men håll ögonen öppna för den kan ju kanske komma in igen. Jag hittade där emot ett jättefint set på Cubus som liknade denna klänningen! Även kepsen är slut på asos.

Liknande set: Tröja HÄR & Kjol HÄR / Liknande keps HÄR

Likes

Comments

Hej på er! Då var det väl dags att berätta lite kring min psoriasis. Egentligen vet jag inte riktigt vart jag ska börja. Men jag ska försöka hålla en lång historia ganska kort. Jag vill inte att någon ska missförstå mig i mitt inlägg nu. Utan detta är tankar som jag har haft om MIG SJÄLV och inte om någon annan. Jag tror att det kan finnas andra som har tänkt eller tänker dåligt om sig själv på grund av psoriasisen. Det är därför som jag vill göra detta inlägget. För att jag vill att ni i så fall ska veta om att ni inte är ensamma.

Som jag skrev i mitt första inlägg så fick jag psoriasis när gick i lågstadiet. När jag fick det så fattade jag nog inte riktigt vad det innebar och att det var något som jag skulle komma att leva med. Jag blev äldre och äldre men utslagen blev inte färre och färre, tvärt om. När jag kom upp i tonåren så blev allt fruktansvärt jobbigt. Jag spelade fotboll ett tag. Men jag ville absolut inte duscha i omklädningsrummet efter träningarna då jag var rädd för vad alla skulle tycka. Ju äldre jag blev desto jobbigare blev det. Sen kom man till åldern där killar började bli mer intressant. Men det var aldrig någon kille som fick röra mig innanför tröjan någonsin då jag hade hela ryggen full av utslag. Jag tänkte för jämnan att jag aldrig någonsin skulle träffa någon kille som skulle acceptera mina utslag. Psoriasisen drog mig allt närmare och närmare en depression. Jag grät så ofta. Utslagen kliade och sved. Jag grät nog varje dag pågrund av psoriasisen. Jag kommer ihåg hur min mamma varje kväll fick smörja mina utslag och det blev så kladdigt, vilket jag avskydde. Jag fick även gå och sola på sjukhuset någon gång ibland, då d-vitamin är extra viktigt för utslagen. Men det var nog inget som hjälpte sådär mycket som jag hade velat. Visst, att gå och sola hjälpte. Men det innebar inte heller att jag skulle sluta smörja. Vilket jag som sagt avskydde. Men så en dag så minns jag att jag kom hem från skolan och mamma berättade för mig att hon hade läst om något som skulle kunna hjälpa mig. Gluten, gluten skulle kunna vara boven i dramat. Mamma berättade att hon hade läst att om man slutade med gluten helt och hållet så kunde utslagen försvinna. Det fanns ju ingen tvivel om saken! Självklart så var jag tvungen att testa detta. Jag bet ihop och slutade med gluten helt och hållet. Jag tror faktiskt att utslagen var HELT borta på bara 2 veckor eller något. Detta gjorde mig så lycklig. Utslagen var borta i några år. Men sedan kom de tillbaka igen. Det var under en jobbig och stressig tid i början av gymnasiet. Då jag valde en helt annan linje än mina vänner och insåg dessutom att jag hade gjort helt fel val. Men jag kunde inte byta till det jag ville för det skulle vara alldeles för mycket att ta igen och jag ville inte heller gå om ett år så jag valde att stanna (vilket också blev bra i slutändan). Men hur som helst så kom min psoriasis tillbaka. Kort där på träffade jag Carl. Jag vägrad berätta för Carl om utslagen. Jag hade inte så många utslag då så jag kunde på något sett dölja dem för honom. Jag var så rädd för vad han skulle tycka. Jag stängde helt enkelt ute honom. Detta höll ju inte i längden. Vilket nog blev en stor anledning till att vi skildes åt. Jag hade också börjat gå till en kvinna som heter Anna Bard Blixt. Hon var så himla duktig och kunnig om kroppen! Hon tog stick i fingret och gjorde undersökningar på min kropp och på så sett kunde hon ta reda på vad min kropp hade brist på och vad jag skulle äta för att kroppen skulle må bättre. Hon menade på att om min kropp mådde bra på insidan så skulle det spegla sig på utsidan också. Så jag började följa massa olika recept. Jag drack äckliga "smoothies". Det var även mycket saker som jag inte fick äta som var svårt att undvika till exempel socker. Jag var tvungen att läsa på precis allt som jag stoppade ner i kundvagnen i affären. Men jag kan ändå säga att detta lönade sig. Det var som Anna hade sagt. Att om min kropp mår bra på insidan så speglar det sig på utsidan! Men som sagt det var mycket man var tvungen att undvika och utslagen försvann inte helt då jag fuskade ibland. Så jag slutade med den sunda livsstilen då jag kände att jag ville kunna äta det som jag ville. Men jag fortsatte att hålla mig borta från gluten precis som vanligt. Sen gick det ett tag. Jag började träffa Carl igen och bestämde mig för att vara öppen kring mina utslag. Jag berättade allt för honom. Det var en sådan lättnad. Jag minns att Carl förstod så bra. Han brydde sig inte ett skit om mina utslag. Som jag hade gått och varit så orolig över, helt i onödan. Men det är ju klart att han inte skulle bry sig. Jag hade kunnat haft hela kroppen täckt med utslag utan att han skulle se ner på mig för det. Han älskar ju mig och då har ju inga dumma utslag någon som helst betydelse. Så jag hade fel. Jag trodde att jag aldrig skulle träffa en kille som skulle acceptera mina utslag. Men gud så fel jag hade! Idag ångrar jag att jag inte berättade något för Carl tidigare! Han förtjänade att veta. När jag hade berättat för honom så kom vi dessutom varandra så mycket närmare. Idag är vi varandras bästa vänner och vi berättar allt för varandra! Idag är det en sådan självklarhet att han ska veta om mina utslag. Jag minns även hur jag tyckte att det var jobbigt att prata om det med mina vänner. Fastän de inte brydde sig ett skit heller. Ett speciellt minne har jag från en sommar. På sommaren så försvann ju utslagen eftersom att solen är bra för dem. Men det resulterade i att jag fick pigmentfläckar istället. Men hur som helst så kommer jag ihåg att jag låg på en studsmatta ihop med en av mina bästa vänner och solade. Hon pekade på en av mina pigmentfläckar och sa "hallå, jag tycker att den är fin". Jag blev så glad. Det är konstigt hur en sådan sak kan göra en så glad, men för mig betydde det så mycket. Det är något jag aldrig har fått höra tidigare i mitt liv. Jag har mer fått hör "negativa" saker. En gång hörde jag en släkting säga till min familj "gud vad synd att en sådan söt flicka ska ha sådana utslag". Självklart synd att ha utslagen, men gör dem mig inte "lika söt"? Eller vad var det hen menade? Det var i alla fall så jag tolkade det när jag hörde den meningen. Det var ju givetvis inte med mening att jag skulle höra det. Jag blev arg på mina föräldrar efter det kommer jag ihåg. För att de hade suttit och berättat om min psoriasis. Jag tyckte inte att någon hade med det att göra över huvud taget. De hade dem ju inte heller. Det fanns ju egentligen ingen som hade med det att göra. Men idag kan jag ändå förstå mina föräldrar. Att de berättade för andra och att de ville att jag skulle berätta för andra. Det var för min skull. MIN SKULL. Psoriasis spelar ingen som helst roll. Det var de mina föräldrar visste. Det var det mina föräldrar ville att jag skulle förstå. Men jag förstod inte. Jag skämdes över mina utslag. Jag beundrade verkligen alla de människorna som vågade "komma ut" med att de hade psoriasis. Det är inget man ska behöva "komma ut" med. Psoriasis är HELT naturligt. Inget att skämmas över, inget man ska behöva känna att man vill dölja och framför allt INGET SOM GÖR DIG TILL EN SÄMRE ELLER "FULARE" PERSON. Du är du och har du psoriasis så är den bara en liten del av dig, en liten ynka del. Du är ju du och du är fin som du är även om en liten ynka del av dig är psoriasis.

Jag vill avsluta detta inlägget med att berätta för er att jag började äta gluten igen (dock inte i samma mängder som tidigare) då utslagen ändå fanns där. Det är konstigt, men i samma veva så började de försvinna igen. Idag sitter jag här med väldigt väldigt få utslag. Jag tycker absolut att det är värt att testa och sluta äta gluten om man vill det! Som sagt det hjälpte mig, i alla fall för ett tag. Om det kommer hjälpa just dig kan jag inte svara på. Prova det om du vill och det ska i så fall vara för din egen skull! Du ska också veta att du inte behöver göra dig av med utslagen för att "bli fin". Fin är du redan, med eller utan utslag!

Hoppas att inlägget kanske hjälpte någon där ute och stooooor kram på er alla!

Såhär ser det ut för mig idag + att jag har i hårbottnen. Så jag har ju som sagt väldigt väldigt lite kvar nu. Vet inte exakt vad det kan bero på egentligen. Kanske att jag inte stressar lika mycket längre eller att jag har börjat balansera gluten. Nä, jag har faktiskt ingen aning. Jag använder i alla fall inte massa sjukhussalvor och grejer, nä fy! Dem hatar jag. Nästa gång jag skriver ett inlägg om psoriasis så tänkte jag ge lite tips på vad JAG har gjort för att hamna där jag är idag. Från att ha hela ryggen (då menar jag verkligen heeeeela ryggen) full med utslag till detta som ni ser här över.

Likes

Comments

Contains affiliate links

Hej på er! Snart börjar hösten dra in. Det är faktiskt något som jag ser farm emot. Jag är så fruktansvärt trött på detta sommarvädret. Det går ju bara upp och ner. Ena stunden är det blixtervarmt och andra stunden så fryser man nästan ihjäl. Man vet ju knappt vad man ska ha på sig om dagarna. Så för min del får det gärna bli höst redan imorgon. Jag och sambon satt och pratade här om dagen om att fy bubblan vad mysigt när det börjar närma sig jul med advent, julbak och mycket tända ljus. Vi längtar redan nu efter det. Men först och främst kommer ju hösten. När jag tänker på årstiden hösten så får jag sådana myskänslor. Hösten för mig är en månad med oändligt mycket mys med filtar, varma drycker, tv-pogram/serier, tända ljus, färglada träd och mycket mer. Jag tänker mig in att jag har varit och jobbat en hel dag, eller kanske varit och tränat på kvällen och så kommer jag hem. Jag är jätte trött och vill helst inte göra något mer den kvällen. Utomhus har det blivit mörkt och man kan höra hur blåsten susar där ute. Det kanske till och med har börjat regna och regndropparna smattrar så mysigt mot fönsterbläcket. Då är jag glad att jag är hemma i värmen. Jag hoppar in i duschen och tar en varm dusch. När jag kommer ut ur duschen så sätter jag mig ner och äter kvällsmat. Kanske en skål med någon god soppa eller bara en kvällsmacka med mitt favoritpålägg. Efter det så kryper jag ner i soffan framför tv:n, tätt intill min älskade sambo och Maya. Drar på mig en varm filt och i handen har jag något varmt att dricka. Sen får man inte glömma att tända lite ljus hellet! Ja, det är i alla fall såhär som jag tror att mina höstkvällar kommer se ut. Jag hoppas att ni alla får en mysig höst och att ni alla har någonstans att ta vägen! Jag har klippt ihop lite prylar som jag inte hade tackat nej till i höst. Ernst-krukorna är jag helt såld på. De är sååå fina!

Lerkruka HÄR / Grå kopp HÄR / Doftljus HÄR / Kaffebryggare HÄR / Fotogenlampa HÄR / Ernst ljuslykta svart HÄR / Ernst ljuslykta mässing HÄR / Ernst kruka vit HÄR / Ernst kruka grå HÄR / Hylla m. lampa HÄR / Kudde rosa HÄR / Kudde grå HÄR / Stickad filt HÄR

Likes

Comments

Contains affiliate links

Nu har vi äntligen fått upp denna vita hyllan på väggen. Som jag har längtat. Denna hyllan har ju bara legat i garderoben och skräpat, då vi/jag inte visste vart vi ville ha den. Men nu har den fått sin plats över soffan. Självklart fattas det fortfarande lite tavlor över soffans långsida, men det får bli nästa projekt! Jag blev iaf mycket nöjd med denna hyllan som livade upp väggen betydligt.

Doftljus HÄR / Trähand HÄR / Glasmuggar HÄR

Likes

Comments

Hej på er! Herregud jag är verkligen medveten om att min blogg har stått still i några dagar. Hoppas att ni har en bra sommar och att det är bra med er. Själv har jag haft några otroligt mysiga och roliga dagar den senaste veckan. Bland annat en tur på havet, en tripp till Köpenhamn, ett party hos en nära vän och lite annat smått och gott. Ni får därför lite bilder på dessa dagarna i komplikation för att jag inte har lagt upp något på bloggen.

Båttur i Simons segelbåt. Otroligt härligt! Till och med Maysan uppskattade åkturen väldigt mycket.

Efter åkturen var det Nivå som gällde för att fira Carls morfars födelsedag. Jag åt denna goda räksalladen.

Sist men inte minst 4 bilder från Köpenhamn.

Likes

Comments

Igår blev så bra. Det var den bästa kvällen på väldigt länge. En mycket lyckad kväll! Vi strosade nämligen runt på Hasslöfestivalen. Hasslöfestivalen innebär bar, mat, öltält/mattält, artister och musik. Det är alltså ren glädje. Ah, jag hade i alla fall väldigt roligt. Höjdpunkten på hela kvällen var nog faktiskt Jens Hult. Herre gud vad han var duktigt! Både rolig och väldigt duktig. Vill verkligen se honom uppträda flera gånger! Sen får vi inte glömma Per Gessle heller. Han var också duktig! Dock så missade jag lite av hans framträdande, tyvärr.

Likes

Comments

Hej på er! Hoppas att ni har en bra sommar och att ni kan njuta när solen väl är framme. Igår tog jag mig tiden att baka en riktig somrig paj. En jordgubb och rabarberpaj som också ska vara ett lite nyttigare alternativ på paj. Receptet tog jag från Ica.se. Jag tänkte att jag skriver in det här nedanför för dem som vill ha det. Den var nog inte den goooodaste pajen som jag har ätit, men den var ändå god! Speciellt med lite vaniljsås på. Min kompis Elin och sambon Carl tyckte att pajen var jättegod!

Fyllning

500 g rabarber

250 g jordgubbar

1 tsk hela kardemummakärnor

3 msk kokossocker

2 msk potatismjöl

Smuldeg

4 dl havregryn

2 msk flytande honung

1 tsk vaniljsocker

75 g smör

1 msk vatten

Gör så här

Sätt på ugnen på 175°C

Fyllning: Ansa och skär rabarbern i ca. 2cm stora bitar. Skär jordgubbarna i bitar. Lägg sedan jordgubbarna och rabarbern i en pajform (ca. 26cm i diameter).

Mortla kardemummakärna. Blanda dem ihop med kokossocker och potatismjöl (jag hade i lite strösocker också, då rabarber kan vara ganska sura). Strö detta sedan över jordgubbarna och rabarbern och blanda om.

Smuldeg: Blanda alla ingredienser till en smulig deg som du sedan fördelar över fyllningen.

Grädda mitt i ugnen i ca. 15-20 minuter (Jag hade den nog inne i 25 minuter, så man får hålla lite koll på den).


Likes

Comments

Nu har Carl äntligen gått på semester. Gud så underbart för honom! Detta firade vi igår kväll med kortspel och hämtmat hos min mor och far. Otroligt mysigt! Det gjorde inte ens något att det regnade. Vi satt där under altantaket och spelade kort samtidigt som man kunder höra hur regnet smattrade på taket över oss. Vid de tillfällerna så tror jag faktiskt att jag gillar när det regnar.

Syns det vem som blev förloraren? haha!

Likes

Comments