Idag har jag inte gjort något annat än att plugga och kollat på serier. Har både matte- och teknikprov denna veckan och jag förstår typ 3% av allt vi ska kunna så var tvungen att plugga ikapp lite idag. Men efter allt plugg så kände jag mig väldigt nöjd och stolt. Vanligtvis hade jag byggt upp mer och mer ångest eftersom jag brukar skjuta upp plugget hela tiden, men idag tog jag fanimej tag i det direkt efter frukost. En klapp på axeln till mig! Man måste tillåta sig själv att vara stolt ibland, trots att det är svårt...

Iaf, till titeln på detta inlägget! Nämligen familjedagvård. Jag och mamma missade den förra gången den höll på så nu har vi fått vänta ett bra tag, men det är dags nu. Var på planering med min behandlare i fredagseftermiddag och det kändes faktiskt jättebra. Hon är så himla härlig! Däremot börjar inte själva dagvården förrän om 1 vecka ungefär. Jag ska gå 4 dagar, som är utspridda på torsdag, fredag, onsdag och fredag tror jag. Missar såklart mycket i skolan och har extrem ångest över det, men jag hoppas verkligen att mina lärare hjälper mig med plugget under detta så jag inte hamnar alltför mycket efter..
För att vara ärlig så är jag både glad och äckligt nervös inför detta. Det är bara jag och min mamma som kommer att gå
(har ej så bra kontakt med min pappa så vill helst inte ha honom där) tillsammans med två andra familjer. Och detta varar som sagt då i fyra hela dagar. Jag är svin nervös inför att träffa alla andra som kommer att vara med, både behandlare, föräldrarna och ungdomarna. Jag föreställer mig att det kommer vara pest och pina, att jag kommer känna mig tjock och ful jämfört med de andra två och allt känns bara förjävligt. Tror dock detta kommer vara jätte lönsamt för mig. Jag hoppas på det iaf! Försöker att vara positiv men kommer förmodligen storböla på morgonen första dagen. Vill bara att den ska vara imorgon så jag slipper känna all denna oro innan.

Detta var lite tankar kring min familjedagvård som jag snart ska gå på. Hoppas vissa av er som har gått igenom detta känner igen er så jag inte är helt själv med att känna detta. Jag kommer såklart skriva mycket mer om detta ämne när det väl har börjat, så ni får hålla utkik om ni vill följa min upplevelse och tankar under familjedagvården.
Puss på er!

Satt förresten och ritade lite innan! Såhär blev en av bilderna

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej på er!
Just nu sitter jag med familjen framför teven och kollar lite. Hoppas ni haft en bra dag! Själv har jag vaknat ganska tidigt pågrund av min handbollsträning. Därefter kom jag hem, fixade mig, åt och sedan stack jag till Väla med pappa och hans flickvän, jättemysigt! Kom hem runt 18.30 med ett par svinsnygga jeans som jag köpte på Zara!! Eller jag och jag... haha det var pappas pengar #sugardaddy
Nejmen skämt åsido, det har vart en bra dag faktiskt. Det är jag tacksam för!
Käkade middag vilket blev blomkålsmos och kyckling. Sedan gick det ett tag och därefter tog jag ett glas äpplejuice, torkad mango och lite nötter. Torkad mango är så himla gott, hett tips!! Förresten haha, idag när jag kom hem så var det spöregn och jag var jättetrött, trots detta tog jag mig i kragen och tvingade mig ut i ovädret för att gå till affären för att köpa äpplejuice, älskar äpplejuice. Kalla mig ambitiös, tack!

Puss och godnatt på er! Kom ihåg: du är vacker, du är klok och du är viktig!

Godaste torkade mangon!!! Ekologisk dessutom, det gillar vi 😏

Likes

Comments

Idag började jag dagen med frukost såklart, sedan strax där efter fick jag skjuts av min låtsaspappa till min mormor och morfars hus, min hund hängde också på. Älskar verkligen mormor och morfars hus och det stället dem bor på överlag, det är så himla mysigt och dem har liksom 300meter till havet! Hur underbart? DRÖMMEN!

När jag kommit dit hjälpte jag mormor i hennes växthus (fick lite morötter och gurka med mig hem som belöning haha), sedan drog vi två ut på en långpromenad längs stranden till en liten vik längre bort och nakenbadade! HAHA så kul och så spontant. Älskar min mormor :) Därefter gick vi hem igen och denna rundan tog cirka 2h. Var helt slut efteråt eftersom det var jobbig terräng att vandra på fullt med stenar och ojämna klippor osv. Så lite lunch satt bra på det. Det blev ett fruktfat, två äggmackor och en skål med fil och granola. Mormors granola är sååååååå god så jag fick receptet av henne och gjorde egen granola när jag var därute som jag nu har tagit med mig hem. Efter lunchen sov jag i cirka 2h, typiskt mig hahaha. Ääälskar att sova!! Slöade för det mesta hela eftermiddagen och fördrev tiden med att läsa, fotografera, äta mellis, sola och lite sådant smått & gott. 

Lite senare kom mamma ut med hennes pojkvän och vi drog till en strandrestaurang som ligger ett stenkast från havet! Så fint verkligen. Jag tog lax & den var svingod! 

När vi sedan körde hem igen så hade min allra bästavän lagt en present till mig i brevlådan! Hur gulligt? Jag fick en mandala bok och ett jättegulligt brev. Hon vet att jag älskar att rita mandala när jag är ledsen för att få tankarna på annat, likaså gör hon. Hon har nämligen också en ätstörning. Tror det är en av anledningarna till att vi har blivit så tajta, känns så skönt att få prata med henne som förstår och inte dömer. Älskar henne mer än allt verkligen! Klyschigt men sant. 

Nu är kl 22 ish så jag ska bara fortsätta chilla. Idag har varit en jättebra dag, vilket jag verkligen behövde. Hela veckan har jag mått piss och gråtit ögonen ur mig haha. Haft mycket tänkande och jobbat mycket med min anorexia den senaste tiden, därför jag varit lite omotiverad till att blogga. Men ska försöka ta tag i det nu!

Imorgon ska jag till ätstörningsmottagningen. är faktiskt taggad haha! Brukar ej vara det, men jag har haft mycket att tänka på på senaste så det ska bli skönt. 

Detta var min dag i lite stora drag. Hoppas ni hade en lika mysig dag som jag har haft.

Puss, vi hörs senare!!

Likes

Comments

Under tiden jag har genomgått min anorexia så har jag fått höra en hel drös av idiotiska kommentarer som triggar eller sårar. Även fast personerna kanske bara menar gott så kan det uppfattas extremt fel och opassande. Så här är 12 exempel på vad jag har fått höra som har varit jävligt onödiga kommentarer:

- Fattar inte hur du inte kan gilla mat, det som är så gott!
Men herregud, du måste ju förstå att en ätstörd person inte avstår från mat för att de inte tycker om det? Ingen människa på jorden avskyr all mat, det är orimligt. Majoriteten av personer med ätstörningar älskar egentligen mat, men deras hjärna har blivit lurade och manipulerade av samhällets normer och ideal.


- Vad mycket/lite du äter!
Påpeka aldrig någonting om hur mycket/lite en ätstörd äter. Hen är väl medveten om allt hen stoppar i sig och behöver verkligen inte någon annans synpunkter. Nästan all tankeverksamhet går till att tänka på mat och man behöver inte ännu en person som påminner en om ens relation till mat. Det får en att känna sig osäker och man börjar tvivla och grubbla väldigt mycket.


- Hur mycket väger du egentligen?
För de flesta så utgör siffrorna på vågen en stor del av ätstörningen hos en person, iallafall i mitt fall. Så fråga ALDRIG vad personen väger. Allt hen kan tänka på är om man gått upp eller gått ner och att prata om sin vikt är verkligen det man minst vill göra. Nämn inte någonting som handlar om vikt! Det får oftast personen att övertänka och leder hen in på dåliga tankebanor.

- Jag behöver också gå ner i vikt!
Om du säger detta så kan det uppfattas som att du från början tyckte att personen borde ha gått ner i vikt eftersom du lade till orden "behöver också". Som sagt, nämn aldrig vikten i några sammanhang, fråga inte om tips eller något alls. Det leder inte till något positivt.

- Oj vad mycket onyttigt jag ätit. Måste gottgöra det på gymmet nu!
Tänk verkligen på hur du uttrycker dig angående mat och träning när du är omkring en person med ätstörning. Om du säger saker som dessa så triggar det bara den ätstörda. Visa att du inte bryr dig ifall du äter chips på en tisdagskväll. Visa att du kan hoppa över ett pass på gymmet för att du inte kände för det utan att säga att du måste "ta igen det" på något sätt, vare sig det gäller att träna mer eller äta mindre.

- Du äter ju jättebra/jättemycket, hur kan du ha en ätstörning?
Alla frågor kring mat och träning triggar extremt mycket. Det är också väldigt jobbigt att svara på denna fråga när man är öga mot öga. To be honest, vad finns det ens för vettigt svar? INGET! Eftersom det inte är en vettig fråga/påsyende. En ätstörd person varierar ofta i hur mycket/lite hen äter från tid till tid. Säg aldrig att nån äter för mycket eller för lite, det bara sårar och får personen att tänka dåligt om sig själv.

- Vad bra att du har gått upp i vikt!
Även om de flesta med ätstörning har som mål att öka vikten så uppskattas det inte att höras från andra. Det är extremt svårt att acceptera att man faktiskt måste lägga på sig några kilon och även om den som säger detta oftast menar väl så kommer det ut på ett skevt sätt som kan uppfattas fel. Nämn inte något om personens vikt.


- Du som ser så frisk ut kan väl inte ha en ätstörning?
En ätstörning sitter i huvudet, inte på kroppen. Man kan väga jättemycket/jättelite och se ut hur som helst och ändå ha en ätstörning.


- Jag har inte ätit idag! Måste ha anorexia eller nåt för jag är inte ens hungrig.
Anorexia är en allvarlig sjukdom, som alla andra ätstörning såklart! Skoja inte om det i en ätstörd persons närvaro. Det är heller inte alls kul att höra att någon inte ätit, eller höra någon skryta om hur mycket hen har tränat idag när man själv måste äta efter ett matschema och får inte träna.

- Det finns faktiskt folk som sitter i värre situationer än du!
Såklart att jag vet det! Det finns barn som dör varje sekund i olika delar av världen pågrund av svält osv. Men man kan inte jämföra sig med andra, då försöker man bara lägga ett täcke på sina problem och skjuta väck dem. Det måste få vara tillåtet att må dåligt även om det finns värre saker här i livet!

- Jag förstår dig precis, min vän hade också en ätstörning förut.
En ätstörning är väldigt individuell från person till person. Även om två personer har bulimi så betyder inte det alls att de har samma tankesätt eller vanor. Du kan aldrig sätta dig in i den ätstördas situation till 100%. Säg istället att du finns för personen om hem behöver någon och att du försöker förstå och stötta så gott som det går!

- Jag orkar verkligen inte detta mer!!
Jag, som måna andra, har väldigt mycket skuldkänslor för hur alla andra drabbas av sin egen ätstörning, till exempel familj och näta vänner. Försök att vara stark kring personen och visa inte att du är arg eller besviken. Det får personen att må väldigt dåligt. Och det sista man behöver är ännu en anledning att må dåligt över.

Detta var alla punkter jag hade tänkt att ta upp idag. Hoppas ni gillade inlägget, vi hörs snart!

PUSS <3

Likes

Comments

Just nu är klockan runt halv nio och jag sitter ute på altanen och läser en bok. Fun fact: jag ÄLSKAR att läsa haha!
Idag har det varit måndag och jag har haft fullt upp, älskar verkligen att ha saker att göra. Om jag är upptagen med saker & ting så tar inte onda tankar kring mat osv över min hjärna utan jag fokuserar mig på nuet och det jag sysslar med. Tips till er som också har svårt att koppla bort dåliga tankar, hitta på något och få tankarna på annat!

Iallafall så tänkte jag delge er om min måndag this far.
Började med att gå upp ca 10 och gjorde iordning frukost som blev fil, bär, kokos & honung + stort glas vatten som jag dricker med sugrör. Ännu en fun fact: jag dricker allt med sugrör, det gör det mycket roligare haha fråga ej varför. Därefter läste jag nån halvtimme, målade naglarna & fixade mig lite. Fixar inte mig så mycket nu när jag har sommarlov & för det mesta bara är hemma. To be honest så fixar jag mig inte så mycket i vanliga fall heller haha!
Sedan runt kl 12 så begav jag mig ut på en låååång promenad med min hund. Han var så trött efter bara 1km typ, haha söte! Jaja, efter drygt 70min så var vi tillbaka hemma och då hade jag ett städryck! Dammsög hela huset, plockade undan lite & rensade min garderob. Därefter rensade jag även min spotifylista eftersom den är KAOS, bokstavligen hahaha! Så nu har jag livet lite mer under kontroll.
Sedan var det lunchtime vid 14.30 & jag åt varma mackor & lite frukt, samt vatten. Blir oftast ganska lätta luncher nu på sommaren eftersom jag knappast orkar laga mat när jag är ensam hemma med syrran. Är faktiskt väldigt stolt att jag lyckats äta själv idag utan mamma. Har väldigt svårt att äta när jag är själv då jag ser det som ett tillfälle att skippa måltider. Men idag var ju duktig! Man måste få berömma sig själv ibland faktiskt, haha! Dock måste jag filma eller fota när jag äter och skicka det till mamma så hon ser att jag faktiskt inte fuskar. Det hjälper ganska mycket att äta då.
Sedan hade jag lite tråkigt så jag bestämde mig för att cykla 1 mil (!!) för att ta ett dopp i havet och sedan cykla tillbaka. Vattnet var faktiskt inte så kallt som jag trodde! Superuppfrisknande! Sedan när jag kom hem hoppade jag in i duschen, handlade med mamma, käkade mellanmål & nu har jag precis ätit middag.

Detta var min dag i hyfsat stora drag, tycker ändå att den har varit ganska bra & jag har mått helt okej! Skönt. Imorgon så ska jag till ätstörningsmottagningen vid 13 sedan har jag handbollsträning på kvällen. Annars inget speciella planer.
Hoppas ni har det fint! PS: jag lovar att jag ska bli bättre på att fota under dagen så jag kan posta det på bloggen, mycket roligare att läsa bloggar med bilder ju!
Pusshejleverpastej <3

Bild från långpromenaden!

Likes

Comments

Hej hörni!
Tänkte berätta lite om vad min lördag aka första dagen på sommarlovet har varit fylld av haha.
Började dagen med att äta frukost & kände mig på hyfsat bra humör. Dock när mamma vaknade så började vi bråka & båda blev ledsna. Tänker inte dra upp allt nu & skriva det här inför vem som helst att läsa men jag kan säga att det handlade om ätstörningen iaf. Tog några steg bakåt denna veckan i behandlingen vilket påverkade oss båda negativt så vi blev lite osams & ledsna på varandra i början av dagen. Verkligen en av de värsta sakerna med ätstörning & depression är att alla andra blir drabbade. Man känner så mycket skuldkänslor för alla andra & hur de påverkas. Jag har aldrig bråkat såhär mycket med min familj som jag gjort under denna tiden. Men sedan pratade vi ut & allt löste sig. Därefter gick jag ut på en långpromenad med min hund Kevin, han är så gammal & seg så är typ tvungen att dra honom ut för att gå längre än till brevlådan. Jaja, söt är han iaf!
Därefter kom jag hem, sen åkte vi alla till mammas pojkväns hus där vi alla jobbade lite i trädgården. Jag sopade altanen & klippte gräset (blev skitsvettig med tanke på den stekande solen ;D). Sedan bestämde vi oss för att ta årets första dopp, dock i en sjö men det var fanimej lika kallt som i havet så det borde väl räknas som ett premiärdopp haha?
Sedan kom jag hem, åt en lätt lunch, lade mig i solen & lyssnade på en podcast. Somnade en liten stund i solstolen, skräll! Jag somnar ALLTID på eftermiddagen i minst en timme. Måste sluta med det haha...
Sedan tog jag en dusch, åkte & handlade mat & thai med mamma. När vi kom hem så käkade vi runt 17.30 och hade det mysigt hela familjen. Älskar mysiga kvällar med familjen!!
Så just nu sitter jag bara & chillar i soffan & umgås lite med la familia. Har precis kollat senaste avsnittet av Skam, BÄSTA hahah. Skam är så pinsamt men så bra! Någon som känner igen sig?
Hade inte tänkt att göra nåt mer ikväll direkt så vi hörs väl imorgon!
PUSS&HEJ!

Haha fulaste bilden på Kevin som var helt slut efter en timmes promenad! Fulsöt <3

Likes

Comments

​Som ni säkert vet så vill jag gärna dela med mig av min resa genom min ätstörning samt depression. Dock har det inte blivit så mycket uppdatering här på senaste (vilket aldrig ska hända igen hahah!!!), så jag tänkte att jag kunde ge er en liten update på vad som har hänt i mitt liv sedan jag bloggade senast.

Först av allt så tänkte jag berätta lite om min medicin. Det är tabletter mot nedstämdhet som jag tar varje morgon. Enligt mina behandlare så skulle det ta en tid innan tabletterna gjorde någon märkvärdig nytta, och jag kan definitivt berätta att de verkligen hjälper mig nu! Känner mig överlag mycket piggare och gladare än innan, vilket är så sjukt skönt. Såklart så tar medicinen inte väck all ångest och oro men en del iaf. Jag märker att jag är på bättre humör och liknar mer mitt "gamla jag" nu än förut, dock så har jag några mental breakdowns i veckan då jag verkligen totalt kraschar. Och det känns som att dem ångestattackerna har blivit värre, dvs längre och jobbigare, nu än innan. Typ som att jag måste gråta ikapp allt som jag inte gråtit när jag väl är ledsen pga medicinen som dämpar min nedstämdhet. Men om det är någon där ute som funderar på att börja ta ångestdämpande medicin så tycker jag verkligen att ni borde prova iaf. För mig hjälper det väldigt mycket.

En annan sak som jag ville ta upp är att jag har haft min första panikångestattack. Fick svårt att andas, mitt hjärta bultade som in i helvete, jag svettades och blev helt nervös och rastlös i kroppen. Grymt obehagligt eftersom jag aldrig fått detta tidigare. Men det gick över efter ett tag när jag lyckades andas normalt igen. Pratade med min behandlare om detta sedan på mitt nästa "möte" och fick några tips på hur jag ska göra ifall jag någon gång känner att en panikångestattack är på väg igen. Hon berättade även om varför man får sådana attacker osv. 

Jag var även sjuk i fem dagar för två veckor sedan och var då hemma själv varje dag, vilket resulterade i mycket fusk kring mat. Åt ingenting tills mamma kom hem och gjorde kvällsmat. Åt alltså totalt 5 måltider på 5 vardagar. Jag skäms och vet inte varför jag gör så men kan typ inte hjälpa det. Detta resulterade sig även sedan på vågen och jag hade gått ner igen. Jag kan inte säg att jag inte blir glad när jag ser att siffrorna på vågen har minskat... Men samtidigt vet jag att det är så fel! Usch, denna känsla att alltid skämmas över att an är glad när man minskat i vikt. Jag vet att det inte är bra. Men jag tror att bara dem som också har/har haft en ätstörning kan förstå mig när jag säger att man alltid har två synpunkter på mat, vikt, träning osv. Det är som att man har en ängel på högra axeln och en djävul på den vänstra som skriker två helt olika saker. Kluven? JA.

Aja, detta var några stora drag över det som hänt på senaste angående detta. Måste säga att jag verkligen uppskattar er som trycker er in på min blogg och läser mina inlägg! Det gör verkligen min dag ska ni veta! 

Puss&kram fina ni.

Likes

Comments

Och priset för världens sämsta person på att uppdatera sin blogg går till.... MIG. Asså haha, skäms typ! Förlåt! Har tänkt flera gånger att jag ska sätta mig ner vid datorn och skriva ett inlägg men nope, det har inte blivit av. Jag har faktiskt haft väääldigt stressigt i skolan nu de sista veckorna om jag ska skylla på något förutom min lathet. Men imorgon är det skolavslutning och jag får inviga ett sjukt efterlängtat sommarlov! Denna terminen har varit extremt jobbig för mig och jag har verkligen fått kämpa med skolarbeten med tanke på allt som har hänt i mitt personliga liv nu de senaste månaderna. Men jag är verkligen så stolt över mig själv att jag klarade denna skolterminen såpass bra som jag gjorde! Så nu är jag verkligen taggad på en lång ledighet och förhoppningsvis fullspäckad sommar!

Imorgon efter själva ceremonin i skolan så ska vi fika med klassen samt föräldrar i klassrummet. Har mycket ångest inför detta dock eftersom jag är väldigt obekväm vid tillställningar där mat är inblandat och nästan en "tvångsdel" i det sociala. Speciellt nu också när vi ska fika och allt som erbjuds innehåller socker. Jaja, jag får bara kämpa mig igenom det. Därefter så ska jag, mamma, mammas pojkvän, min syster och hennes pojkvän åka till min favo restaurang och käka lunch. Sedan på kvällen så är vi bortbjudna på grillkväll hos ett par familjevänner. Det ska nog bli mysigt!

Idag har jag inte gjort så mycket. Var en väldigt lugn skoldag då vi bara spelade fotboll och städade lite och förbredde inför nästa termin och tömde mappar och lite så. VÄLDIGT lugnt och skönt! När jag kom hem ca 13.30 så tog jag en dusch och rakade mig, målade mina naglar, lade en ansiktsmask och bestämde kläder inför imorgon. Plattade även håret, vilket tog typ en timme med mitt tjocka fluff haha! Lite fin får man ändå när man har skolavslutning. Dock är jag INTE ett stort fan av att klä upp sig, så är alltid lite obekväm i sånna sammanhang haha. Tjejerna i min klass går typ all in med klackar osv, så kommer jag där i sneakers typ haha. Men men, bättre att vara bekväm.

Just nu sitter jag och lyssnar på en massa TB låtar från min barndom haha, ÄLSKART! Så sjukt roligt att ha ett litet party för sig själv till töntiga låtar och dansa loss. Ska inte göra så mycket mer ikväll. Borde gå och lägga mig tidigt men tror ej att det kommer bli av för jag drack precis en NOCCO med koffein hehe, smart som jag är. Jaja, det var det värt. NOCCO är tamigfan livets dryck HAHAHA!

Ta det vackert så lovar jag att vi hörs här snart igen!

Likes

Comments

Asså fan, hörni.
Nu ligger jag ännu en gång i min säng, klockan är över tolv och jag kan inte sova. Tänker, grubblar och funderar på allt och ingenting. Googlar massa strunt och triggar mig själv. Jag vet att detta inte är bra. Jag vet att jag inte borde tänka i dessa banorna utan att jag borde försöka distrahera mig när jag kommer på mig själv med att tänka dåliga tankar. Men det är förjävla svårt. Jag vet att jag mår dåligt av att jämföra mig med andra & att påverkas av mina negativa tankar samt alla ideal och normer som man stöter på så fort man går in på sociala medier. Men samtidigt så är det ett sätt för mig att dämpa min ångest på nåt sjukt vis. Jag blir både lugnare men ändå oroligare och får mer ångest. Ibland är det bara äckligt jävla svårt att hindra sig själv från alla dessa negativa tankar kring mat, träning, sin självbild osv. Vet inte riktigt vad jag vill förmedla med detta, antar att jag bara ville skriva av mig lite. Detta kanske låter sjukt men jag kan inte hjälpa vad jag känner & tänker.
Ska iaf försöka sova nu & tänka så positivt som möjligt. Ska till ätstörningsmottagningen imorgon så är lite nervös inför det också, jaja vi får se hur det går.
Godnatt alla fina!

Likes

Comments

Hej! Nu sitter jag här vid datorn igen och skriver mitt andra blogginlägg någonsin haha. Det dröjde faktiskt inte så länge så långt som jag trodde att det skulle göra innan jag skulle skriva ännu ett inlägg. Trodde jag skulle ge upp det här med att blogga redan efter första inlägget haha.

Jaja, anyway. Som jag har nämnt så har jag en ätstörning och en depression, vilket mycket av denna bloggen kommer att handla om. Men jag berättade knappt någonting om min ätstörning i förra inlägget så jag hade tänkt att skriva lite mer djupgående om hur jag mår och min behandling mm.

Vi kan väl ta det från början. Jag blev sjuk och deprimerad på riktigt i slutet av november 2016. Hela den hösten hade jag trappat upp på min träningsmängd och trappat ner på allt onyttigt. Hade alltså en överdrivet hälsosam livsstil. Blev uppmuntrad att träna och begränsa mitt ätande ännu mer när jag fick kommentarer om hur vältränad jag hade blivit och beröm angående hur nyttigt jag åt. Jag kommer ihåg att jag mådde sämre och sämre ju längre tid som gick och ju mer jag tränade i samband med hur lite jag åt. Men samtidigt var träningen och att skippa måltider som en ångestdämpande metod för mig. Jag har alltid haft extremt höga krav på mig själv och jämfört mig med allt och alla. Ville först bara gå ner lite grann i vikt men när jag fick såpass positiv feedback i början så pushade det på mig ännu mer. Det kändes bra att straffa mig själv genom svält och överdriven träning. I min värsta period så tränade jag ca 3-4 h varje dag och åt som mest två måltider. Har alltid ätit middag, men jag åt aldrig frukost eller mellanmål och bara ibland åt jag lunch. Att äta något snacks på helgerna var helt förbjudet. I december lade jag märke till att min mens försvann och jag började känna att något var fel. Men jag sade inget till någon för jag ville gå ner ännu mer i vikt osv.

I mars så började jag gå hos skolans kurator pga att jag mådde psykiskt dåligt och kände mig väldigt nedstämd. Där kom vi även fram till att mina förhållanden till mat och träning var extrema, något som var väldigt svårt att erkänna och inse. Så min kurator mailade hem till min mamma och vi började prata mer hemma. Dock ljög jag mycket för mamma eftersom jag inte ville ändra på mitt levnadssätt. Så hon trodde till en början bara att jag hade blivit deprimerad och hon tyckte det var bra att jag tränade eftersom det är bra att göra fysiska aktiviteter för att minska ångest och nedstämdhet. Dessutom sade jag ju till henne att jag mådde bra av det när jag egentligen grät varje gång jag tränade, vilket var typ hela min lediga fritid. Jag brukade träna 1,5 h innan varje handbollsträning som var 90 minuter tre gånger i veckan. Och de dagar som jag inte hade handboll på så sprang jag en mil och körde ca 2-3 h styrketräning hemma därefter. Dessutom gjorde jag varje kväll 40 armhävningar x 5 gånger + 10 minuter jägarställning. Detta tog knäcken på mig och jag hade noll energi om dagarna. Umgicks aldrig med kompisar och var nästan aldrig glad. Det enda jag gjorde var att träna och att gå i skolan. Jag kommer ihåg hur jag vägde mig varenda timme på dygnet. Mamma märkte så småningom detta & har nu tagit bort vågen så jag inte har tillgång till att väga mig förutom på mina möten på ätstörningsmottagningen.

Efter ett tag började mamma och de runt omkring mig märka att något inte stod rätt till. Jag hade blivit väldigt smal och det syntes tydligt. Så tillslut började mamma prata mer om min träning och hur jag åt osv, vilket resulterade till att jag blev extremt ledsen, arg och irriterad och vi bråkade väldigt mycket. så tillslut skickade hon in papper till ätstörningsmottagningen och jag blev patient där. Fick reda på att jag hade alldeles för låg puls och kroppstemperatur, min kropp var i svält och mitt BMI var väldigt lågt. Dessutom märkte dem att jag mådde väldigt psykiskt dåligt och hade oerhört mycket ångest och krav på mig själv, både angående mat och träning men även annat. Därmed sade personalen där att jag hade blivit sjuk i anorexia/ortorexi och fått en depression. Och det var så allt började. Jag började gå på behandling på ätstörningsmottagningen. Kommer ihåg att jag blev helt förkrossad efter första mötet med mina behandlare. De sade att jag var tvungen att äta alla måltider samt att jag inte fick träna längre. Jag fuskade extremt mycket med maten och jag kommer ihåg att jag varje kväll efter mamma hade gått och lagt sig gick upp på mitt rum och smygtränade i flera timmar. Sov därför extremt dålig och somnade på lektionerna i skolan. Jag har ännu inte gått så länge på behandling, så jag är långt ifrån frisk. Har slutat fuskträna nu, men har fortfarande svårt att inte fuska med maten. Äter dock bättre nu jämförande med innan, men känner nästan att ångesten för mat har blivit värre nu när jag går på behandling. Men mamma har stenkoll på allt jag stoppar i mig så det är svårt för mig att inte äta, är därför tvungen att äta nu och får därmed väldigt väldigt mycket ångest och oro. Har helt slutat att fuskträna, även om jag ville fortsätta göra det. Men min kropp orkade inte mer och jag känner mig konstant utmattad så jag har verkligen ingen energi längre att träna. Vilket när man tänker efter är bra, för det hindrar mig från att fuskträna.

Går för tillfället minst en gång i veckan hos ätstörningsmottagningen och har fått medicin för nedstämdhet som jag tar varje dag. Även om jag inte fusktränar längre, så fuskar jag tyvärr fortfarande lite med maten men jag äter bättre nu än innan och har börjar gå upp i vikt och bättra mina värden långsamt. men det tar väldigt lång tid. Även om jag äter bättre så har jag extrem ångest kring mat och träning och det tar fortfarande upp nästan all min tankekraft. Kämpar varje dag för att det ska bli bättre men det är väldigt väldigt svårt. Gällande min depression så har jag märkt väldigt mycket att jag inte längre har samma koncentrationsförmåga, tålamod och humör som innan. Har svårt att finna motivation till att ens gå ut med hunden. Umgås aldrig heller med kompisar eftersom jag inte orkar och finner heller inte saker lika roliga som jag har tyckt innan jag blev sjuk. Har väldigt höga krav på mig själv och straffar mig och trycker ner mig själv genom att jämföra mig med andra, sätta alldeles för höga krav och prestationsnivå. Min självbild är väldigt skev, och det är jag väl medveten om. Men det är något jag jobbar med dagligen.

Totalt så gick jag som mest ner runt 11-12kg. Men har börjat gå upp lite nu som sagt. Mina behandlare säger att det var tur att jag blev patient på ätstörningsmottagningen såpass tidigt i min ätstörning så vi hann stoppa det innan det blivit ännu värre. Min mens har fortfarande inte kommit tillbaka, inte haft mens på ett halvår ungefär. Tror det dröjer ett tag innan den kommer tillbaka. Min kropp måste ju först få tillbaka sina normalvärden osv.

Detta blev ett extremt långt inlägg haha. Har skrivit nu i typ en timme men jag kan typ inte sluta. måste faktiskt säga att det är extremt skönt att öppna upp sig såhär. Det lättar lite på hjärtat liksom, även om ingen kanske orkar läsa allt detta så har jag iaf fått lite utlopp av mina känslor haha. Så detta var en liten sammanfattning om ur jag blev sjuk. vet fortfarande inte varför jag i grund och botten blev sjuk men det är som det är.. kan inte ändra på något nu även om jag skulle vilja det. Blir väldigt ledsen när jag tänker på hur det kunde gå såhär långt. Har alltid haft bra relation till mat och träning tills förra året.

Jaja, detta inlägget har blivit alltför långt nu så nu för jag fan sluta skriva! Men detta var iaf lite bakgrund till min ätstörning och depression. Förväntar mig verkligen inte att någon kommer att läsa allt detta haha. Nu har jag iaf skrivit en sammanfattning om bakgrunden till det hela så jag kan börja öppna upp mig nu på bloggen om hur jag mår i stunden och dagliga tankar och svårigheter mm.

Hoppas ni har det fantastiskt tills vi hörs i nästa inlägg!

Likes

Comments