View tracker

​i förra inlägget så lovade jag att berätta historien som inte var jätterolig om mitt gamla pass.

vi var i danmark en söndag (24 januari) och var på ett hillsong-möte. det var jättetrevligt, massa bra musik, lovsång och härliga människor. han som brukar predika där är också jättenajs. tycker om att hänga i den kyrkan faktiskt. men så skulle vi hem. vi hade åkt tåg ner, så det var tåg som gällde hem. alla hade sina körkort och pass (jag för jag var den enda under 18) redo. alla går igenom kontrollerna och tåget ska väl komma om en tio minuter. så visar jag upp mitt pass för kontrollanten, jag ler för jag vet att ju att det är äkta och sådär. men när han tar det så säger han: "oh no" ​han visar det för mig och då ser även jag att passet hade gått ut, redan i april 2015. Han visar det för sin kollega, hon kollar på det och säger att: 

"You can not go to Sweden." 

Vad är detta för något? Är jag fast i Danmark? 

"You have to take a cab to go home"

Vänta lite här nu. Så jag kan inte åka med tåget hem, men det är okej om jag tar en taxi?

"Or your parents have to come and take you home" 

Dom bor 2,5 timme härifrån, det är inte bara att köra och hämta mig.

"We can not gurantee that you will get over the bridge, but it's your only hope."

Jaha. okej. Så ni ser att jag är svensk, jag pratar svenska, är med alla mina svenska kompisar som också pratar svenska, du har fått prata med min mamma som också pratar svenska, du har sett mitt inte-ens-ett-år gamla pass och du vill inte släppa ombord mig på ett tåg som jag dessutom har betalat pengar för att åka på?

"There is nothing we can do. The Danish Police can't do anything with Swedish passports"

Nej det är klart. Men låt mig åka hem då istället?

Så mina kära, snälla föräldrar fick komma och hämta oss. Tre av oss åkte med tåg hem och två andra väldigt snälla personer satt och väntade i två timmar med mig innan mina snälla föräldrar kom och hämtade mig. Sedan så åkte vi över bron (där dom stoppade oss igen, men var snälla nog att släppa igenom oss), och så var vi hemma.

Mest av allt så kände jag bara hur onödigt det var? Det hade varit skillnad om jag inte hade kunnat svenska, kom ensam med ett 5 år gammalt pass, och inte hade någon som kunde bevisa att jag var svensk. men de visste att jag var svensk, var helt säkra på det, och de gav ju mig till och med tips på hur jag skulle kunna ta mig till sverige? det känns bara så löjligt alltihop, och det kostade så mycket extra tid och pengar. 

menmen.

är det sådana tider så är det. det är sånt som händer. nu har jag snart ett nytt pass och då ska det minsann inte hända igen! jag kommer ju sannerligen inte göra om samma misstag någonsin igen. eller låta mina barn göra det för den delen. hah. crazy.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

idag har varit en konstig dag.

egentligen så skulle den vara fullspäckad med lektioner, konserter och annat. men allt blev liksom inställt. engelska-lektionen kunde man gå på om man ville, jag var där i ca en halvtimme. Det var bara jag och min engelskalärare där. grymt spännande.

Sedan åkte jag och Esther till förskolan som vi har spelat in en musikvideo med till vårt gymnasiearbete. Eftersom musikvideon var helt klar nu så kunde barnen få se den och det bjöds på popcorn och choklad och det var så trevligt så. blev barnsligt glad för det 200g chokladen jag fick med mig hem haha.

sedan så väntade jag i 45 minuter på min sånglektion som jag senare fick reda på var inställd. sen så var vår solistkonsert på kvällen också inställd. eftersom alla lärare dessutom var på konferens hela eftermiddagen så var alla andra lektioner också inställda. så jag åkte hem, var hemma i två timmar och sedan tog jag bussen till hässleholm igen. väl där så mötte jag upp mamma, vi gick till polisen och fixade ett nytt pass till mig (INTE SÅ ROLIG HISTORIA OM MITT GAMLA: kommer i ett annat inlägg, stay tuned) eftersom vi ska åka till kroatien vid påsk (alltså, är så lycklig över det).

Sen efter det så fick jag övningsköra hem. det var spännande att köra i hässleholm - minst sagt, men jag höll mig ändå lugn kan jag känna. fick motorstopp två gånger, men ja. hyfsat bra i alla fall. jag måste ju göra något fel så att jag kan förbättra det sen.

det har varit en bra dag idag. hoppas du också haft en bra dag. puss

​insåg nu att det var typ hundra år sedan jag la upp en selfie någonstans. well here you go. känns konstigt??? aja. låt de gå.

Likes

Comments

View tracker

första dagen jag är officiellt sjuk detta året, let's celebrate jag klarade 17,5 dag yesss

sjukt sunkigt faktiskt. jag känner mig inte jättebitter, känner mig mest trött i hela kroppen och ont i halsen ungefär. så livet är tufft kanske. inte jätte egentligen, men för mig så känns det så.

jag har lite dåligt samvete också, för jag vet att om jag inte hade varit uppe hela natten i lördags så hade jag inte mått såhär idag. det kommer gå ett bra tag tills det blir såhär igen, det kan jag lova.

tracks of hässleholm

Likes

Comments

Åh vilken underbar dag det har varit! Några kompisar stannade över sen igår & idag så åkte vi skridskor på sjön. En sådan befrielsekänsla?!
Jag har egentligen aldrig riktigt tyckt om att åka skridskor, men det är ju verkligen en helt annan sak när det gäller att åka på sjön. Jag åkte först 1,5 timme med killarna & sedan nu på kvällen från att det var solnedgång till stjärnklart med henkes familj. Riktigt mysigt. Ny kärlek faktiskt.

Underbart.

Likes

Comments

Idag ska jag skriva om mitt favorit-citat. jag tror jag har skrivit det här innan och därför känner jag att det blir tjatigt att skriva det igen. Men när jag satt och funderade på något annat citat som jag tyckte om bättre så kunde jag inte komma på ngåonting annat, och jag insåg att detta verkligen är mitt favoritcitat. Det är hämtat ur Bibeln, Romarbrevet 12:21.

"Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda"

​Ack så bra det är.  Vi hade en pysselhörna på ett läger jag var på i somras och så tänkte jag att jag skulle göra en poster med detta citatet. Jag hade en mall så att bokstäverna blev riktigt snygga, bara det att när jag hade skrivit så långt som fram till det andra besegra, så råkar jag fylla i ett helt G innan jag märker att jag har skrivit BEG istället för BES. Det ska inte vara ett G där??? Hade jag gjort alla de andra bokstäverna förgäves? var jag tvungen att börja om? Nej, jag fortsatte precis som om ingenting hade hänt och så skrev jag vidare. Vi frågade människor som gick förbi om man la märke till det, de flesta gjorde inte det. De flesta. 

Funny story. 

heh. 

Likes

Comments

I min lilla november-kalender så har vi nu kommit fram till ett extremt personligt ämne. Jag vet knappt om jag vill skriva om det, för det är nära inpå hjärtat. Men jag känner att det kan vara bra att dela sådant här, även om jag inte får någon direkt respons så kanske det hjälper någon där ute. Kanske någon som känner likadant och snubblar över mitt inlägg, vad vet jag.

Att vara rädd för något. Rädsla. Att frukta något.

Jag ska skriva om det jag är rädd för, som ni kanske har listat ut. So, here I go.

Jag är rädd för att bli lämnad ensam. Att en dag så har jag på ett eller annat sätt lyckats stöta ifrån mig alla mina nära och kära och så sitter jag där. I en liten lägenhet, en sumpig liten etta - helt ensam. Ingen som bryr sig om hur jag mår, ingen som skickar något till min telefon, helt ensam i en stor stad och ensam med alla mina tankar.

ingen att dela någonting med. ingen att skratta med. ingen att dela livet med.

Jag är livrädd för att bli lämnad ensam. Bara jag är ensam en hel kväll kan jag bli konstig. Jag vill inte bo ensam, jag vill inte känna mig ensam, jag vill inte vara ensam. Aldrig ensam.

När jag nu tänker efter så är det konstigt att jag känner såhär. Jag har varit på så många möten, hört så många låtar och predikningar om hur vi aldrig är ensamma. Hur Jesus lyser upp vårt mörker och hur fantastisk han är som räddar oss ifrån ensamhetens kalla vindar (i feel the deepness in this inlägg already). Så egentligen så borde jag vara stentrygg i att jag aldrig kommer bli ensam. Jesus kommer leda mig hela vägen fram, han kommer alltid vara där, det har han lovat mig. Han håller sitt ord.

men det är hos mig det ligger. jag måste sluta vara rädd. säga åt mig själv hur tramsigt det är. påminna mig själv om hur älskad jag är. påminna mig själv om att ensamheten kommer tränga sig på vissa kvällar, men aldrig i hela dagar eller veckor.

så egentligen har jag ingenting att frukta, för om Gud är med mig,

vad kan då vara emot mig?

​Jesaja 41:10

en av mina favoritbibelverser.

Likes

Comments

Man ser det överallt. Facebook, instagram, twitter - ja alla bombarderar med rad efter rad, bild efter bild, #prayforparis, ta hand om flyktingarna, och tänk på alla som inte har det lika bra som du.

Man ser det varje dag, det har blivit en vana att läsa att någon annan flyr för sitt liv.

Det har blivit en vana att läsa att någon har förlorat hela sin familj, sitt hem och sitt liv på så sätt.

Man tänker inte efter vad det betyder längre. Man skrollar vidare och tänker att det är en i mängden. Man känner medlidande i en minut, innan man går vidare och tänker på något annat. Vi ska inte behöva gå och tänka på alla som har det sämre hela dagar och må dåligt av det heller, det gör ingenting bättre, men jag vill bara påpeka hur långt det har gått. Hur sjuk vår värld har hunnit bli. Vi reflekterar inte ens över en rubrik som lyder "150 döda i Syrien". Det tillhör vår vardag. Pressen väljer att inte trycka det, eftersom det inte är så "stort" längre. 150 liv som försvinner. 150 liv.

Pappa satte igång Sky News idag på tv:n och jag såg på nyheter för första gången ifrån London. Det var så annorlunda att se hur de tog upp nyheter till skillnad ifrån oss i Sverige. De visade bilder på hur soldater räddade 49 gisslor som ISIS höll fångna. Det enda jag fick se var när några vitklädda män sprang genom ett hus. En soldat hade en gopro-kamera (det såg ut som det, jag vet inte säkert) och det var så underbart att se. Så fantastiskt att äntligen få höra att det händer gott som händer. Det går framåt också.


Ha en bra kväll, och be för världen vi befinner oss i just idag.

Vi kommer klara det här, på något sätt.

#prayforourworld

Likes

Comments

​Jag tycker det är jättejobbigt med olika sorters beslut. Innan har jag inte tyckt det, men på sistone så har det verkligen varit jobbigt. Ska jag åka dit eller dit? Träffa kusiner eller ungdomarna? Stanna hemma och se på film eller åka till hallen? Göra läxa eller sova i soffan?

Alltså, ibland är det svåra, större val, men ibland är det sådana enkla beslut som om vad jag ska göra i de närmsta 20 minuterna. Läsa eller skriva? Usch nej jag vill inte välja. 

För så fort jag ska välja någonting så börjar det diskuteras i mitt huvud. Ska jag göra dittan eller dattan? För- och nackdelar vägs mellan varandra och för det mesta så vet jag egentligen vad som är rätt, vad jag borde göra, men ändå så är det så svårt. För jag orkar inte alltid tvätta/städa/plugga. Ibland så vill jag verkligen bara se på en film och sova i soffan tills klockan är dags att gå till sängen och sova istället. Är det så hemskt fel? Måste jag verkligen unna mig varenda minut med att göra något som är "värt min tid" eller "helt rätt"? 

Svar: jag vet inte. 

Jag brottas med det här så sjukt mycket just nu.  Jag är ensam hemma och tänkte städa mitt rum, men jag kunde bara vika ihop lite kläder i olika högar, sedan hamnade jag som en hög på golvet eftersom jag inte orkar mer. Jag hade nog, om jag bara hade pushat mig själv tillräckligt mycket, kunnat städa och skura hela mitt rum. Men samtidigt så kan man inte tvinga sig själv hela vägen. ibland måste man acceptera det faktum att nej, idag orkar jag inte. Idag får jag se på film för jag orkar inte göra så mycket mer. Det finns en vägg och den ska man ha en stor marginal till. 


Så här har jag tänkt de senaste dagarna. Det är okej Nellie, vi är jättetrötta efter en lång konsertdag, denna veckan med. Jaa, sov du lite, det förtjänar du. Men hur länge får man hålla på så? Kan jag säga det varenda kväll till mig själv fram till jag tar studenten och då jag faktiskt inte kan skjuta upp vissa grejer längre för att ​HALLÅ ​​verkligheten ropar? 

Jag antar att det är okej att vila, och sova. Det är viktigt att vila upp sig. Ta hand om sig själv, för tar du inte hand om dig själv så har du snart ingenting annat kvar. Du är viktigast i ditt liv. Längst inne så vet man vad som är rätt och vad man borde göra. Just nu, så vet jag dock inte det. Men jag vilar i den friden att det kommer alltid att lösa sig. Är man trött så är man.


hemskt flummigt inlägg, men det är så det är ibland när man är trött. 

Likes

Comments

Ni som har följt min blogg under de senaste två veckorna vet att jag gör en så kallad bloggchallenge. Det går ut på att man får en lista med ett ämne varje dag som man ska skriva om, Men jag är lite busig, så jag skriver inte riktigt varje dag och jag skriver inte heller om alla ämnena eftersom jag inte tycker att alla känns relevanta.

Men nog om det.

dagens ämne är: Ett ställe som jag har rest till och ett ställe som jag vill resa till.


Jag har inte rest jättemycket i mina dagar, men lite har det blivit. Som längst har jag åkt till Normandie och Paris i Frankrike, och då tog vi den långa vägen igenom Danmark, Tyskland och Belgien. Det var en intressant resa mina vänner. Jag var liten då också, ungefär såhär liten:

Ja, ni vet sådär jobbigt liten.


Det var en spännande resa som jag kommer komma ihåg resten utav livet tror jag. Att spendera en (eller var det två?) veckor i en husbil tillsammans med fyra andra personer var minsann inte något man gör varje vecka. Sjukt roligt och nyttigt för oss allihopa. Det var najs.


Moving on. Vart vill jag åka? Någon speciell destination som önskas Nellie Stiberg?

Ja men jo faktiskt.

England.

Sanningen är den att jag har en dröm om att en dag packa min väska, sätta mig på ett plan till England och stanna där under en längre tid (detta menas med flertal månader) för att antingen jobba, studera eller bara chilla. Jag vill träffa människor där, se mig omkring och stå på egna ben. Jag vill åka till England.  Jättemycket. Det är min dröm.

Likes

Comments

Jag kan omöjligt skriva om detta ämnet utan att sjunka in i landet utav klyschor och djupa ord. Så jag tänker inte ens försöka att undvika det. Here we go.


Folk kanske himlar med ögonen nu, men det finns någon som verkligen, verkligen gör mig lycklig, från-bottnen-lycklig alltså, du vet inte sådan jag-är-lycklig-i-några-minuter-för-du-sa-något-kul-lycklig, nej, jag menar lycklig enda in på hjärtat, i grund och bottnen. Det är ingen annan än Jesus som gör mig så lycklig. Han får mig alltid att tro på mig själv igen, att våga lita på honom om att det inte tar slut här. 


Dans. Det är sant. Dans gör mig lycklig. När jag äntligen sätter koreografin jag har kämpat extra mycket med, och när jag äntligen får göra det framför publik, åh vilken underbar känsla det är. Ibland tror jag att jag gillar dans mer än mat men det är inte sant. Tror jag inte i alla fall.


Något annat som gör mig lycklig är människor. När jag ser folk som älskar varandra genuint eller gör allt de kan för att hjälpa någon så blir jag lycklig. Eller när jag bara får umgås med mina friendos, när dom stannar till sent på natten och man bara är med varandra. När hela min familj är samlad, när vi skrattar, delar minnen, äter mat tillsammans, ser på film, spelar spel, ja - vad som helst egentligen. Jag blir lycklig utav människor. That's it.



Kort sammanfattning av vad som gör mig glad hehe. Här har ni en glad bild ifrån i somras. då hade vi kul.

creds to Evelyn Pålsson för att hon tog denna mycket spontana och fina bild. Sjukt fräsig.

Likes

Comments