New York

Jag kan ju bara inleda detta inlägg med att konstatera att jag är världens mest orutinerade människa och att jag efter några veckor inser att professionell bloggare aldrig någonsin skulle kunna vara en potentiell karriär för mig hur mycket tolvåriga Nellie med storhetsvansinne än hade önskat det. Tror att detta innebär att egenföretagare också är uteslutet. Att be mig att ta ansvar för min egen tid resulterar oftast i ohyggligt långa naps och att slå rekord i att äta micropop (min hyresvärd här i NY har inte micro, R.I.P världens bästa tidsfördriv och middags-substitut).

Även om jag legat på latsidan när det kommer till att skriva så har det inte enbart att göra med det faktum att jag är sämst på kontinuitet utan också för att jag för första gången någonsin behövt plugga på riktigt. Jag har jobbat de senaste två åren innan jag flyttade hit och det innebar att jag på min lediga tid faktiskt var LEDIG. Haha jesus vad jag hade fel bild utav hur mitt liv skulle se ut här i New York. Missförstå mig inte jag trivs så bra och jag kan konstatera att jag lärt mig mer under dessa fyra veckor än vad jag gjort under alla mina år i skolan hemma i Stockholm Det enda negativa är väl att man inte riktigt har tid att ta in det faktum att man bor i världens fetaste stad, man vill ju uppleva allt som New York har att erbjuda men det blir svårt när skolan håller ett sånt högt tempo. Haha gud vad mina vänner i Sverige som går en superseriös utbildning kommer facepalma när dem läser detta (all respect to ya, men att rulla på golvet och plocka imginära äpplen är faktiskt också utmattande).

Vi har diskuterat hur utomstående människor skulle reagera om dem fick en inblick i våra lektioner. Som igår till exempel när vi fick som uppgift på vår Voice and Speech class att synka vår andning med vårt anus. Haha vet inte hur beprövad teknik detta är och vad för effekt vår lärare egentligen vill uppnå men det är bara att nicka, le och försöka sitt allra yttersta med att andas genom stjärten.

Vi hade dessutom vår första sånglektion förra veckan där vi alla skulle välja en låt och sjunga inför klassen en efter en. Detta var typ den värsta nervositetstrippen i mitt liv. Jag är den sortens person som inte ens sjunger i duschen och därför var jag inte heller överexalterad över att stämma upp i sång för första gången någonsin inför trettio pers. Haha jag är liksom ett stående skämt i min vänskapskrets efter att jag i somras under min fyllepeak varit ute med min kompis Emma och jag lägger upp en Snapstory på henne medan hon dansar och då inte inser är att min fyllesång också snappas upp trots hög klubbmusik. Full som få tog jag i utav bara fan. Jag fick berättat för mig i efterhand att mina två vänner hade suttit och diskuterat deras fascination över att någon faktiskt kan sjunga så falskt. The story of my life, bäst på att vara sämst haha.

Min kära Emmsi som jag saknar mer än vad ord kan beskriva just nu. Hon har fått utstå min fyllesång allt för många gånger.

Att bero på alla mina vänner i Sverige så börjar jag nu verkligen inse hur mycket jag saknar alla där hemma. Jag längar inte hem till Stockholm i sig men jag saknar att gosa med alla mina fina vänner. Det känns så sjukt när man tänker på att personerna som jag vanligtvis har träffat nästan varje vecka kommer jag inte träffa förens om ett år som minst. Även om vi har turen med att leva i ett tekniskt utvecklat samhälle där jag kan ringa och skypea med alla så blir det fortfarande inte samma sak. Ni förstår inte hur mycket jag hade gett för att få teleportera mig hem i en timme bara för att få kramas med alla lite. Förlåt för blödigt fjortislikt kärleksförklarande men jag kan inte hjälpa det.

Evvi och jag på WoW i somras. Vill kramas massor :(

Haha jag, Kezaya och okänd man. Ökända tider då vi tyckte att Oxid var livet och jag alltid var tredje hjulet. Saknar dig så.

Även om jag mestadels varit upptagen och stressad så har jag ändå haft tillfälle att njuta lite emellanåt. Jag har hunnit avverka några fyllor (och rediga bakfyllor), utforskat New Jersey och Brooklyn, protesterat emot Trump vilket typ var det mäktigaste jag varit med om. Och som grädde på moset gick jag förbi Jake Gyllenhal när jag var påväg till skolan i måndags. Jag har aldrig riktigt förstått hypen med honom, men efter att man växt upp i Stockholm där den enda som man kan ha turen att stöta på är typ Plura på en avlägsen gata någonstans på Södermalm, så är allt annat uppskattat haha.

Nu sitter jag här och har vaknat upp efter min på tok för långa nap, det kändes välbehövt efter att ha börjat skolan klockan nio på en lördag. Jag har även återupptagit mitt guilty pleasure och börjat kolla om alla säsonger utav The Hills. Alltså Lauren Conrad's liv var under mina tonår min definition av goals. När jag nu börjat kolla på det i efterhand med lite (med betoning på lite) vuxnare perspektiv så inser man att hela serien är baserad på vita privilegierade tjejer som blir illa behandlade utav douches med mindervärdeskomplex iförda tank tops. Kan det vara det mest tragiska jag sett? Absolut. Kommer jag sluta titta? Antagligen inte.

Efter min sedvanliga rant så ska jag nu återgå till mitt slötittande. Lauren's ex Jason har precis kommit ut från rehab och dem har börjat dejta igen men mitt i alltihopa avslöjar Jason att han har en ny flickvän och att dem ska flytta ihop, under deras dejt?! Lauren blir chockad men nickar glatt när han ber henne att komma på deras housewarming party. Jag vet att mestadels utav denna serie är stagead men man inser snabbt att det är någon annan douche iklädd tank top som har regisserat hela skiten utifrån hur han uppfattar att kvinnor fungerar.

Bästa bästa Jullan. Hade inga bilder på oss med Johanna men om du läser detta så är du minst lika saknad.

TBT till när man tyckte att det här med svart hår kändes som en toppenidé, ögonbrynen följde inte heller med i utvecklingen. Marina, saknar dig och dina klokheter <3

Detta kan nog vara det mest oklara inlägg i världshistorien. Jag fick feeling när jag kollade igenom mitt fotoalbum och kände att mina vänner i Stockholm förtjänade en liten tribute. Därför har texten absolut ingenting med bilderna att göra. Ber om ursäkt, ni alla är väl medvetna om hur min splittrade hjärna fungerar, försök att ha lite överseende. Puss och kram alla kära.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

New York

Låt mig börja med att be om ursäkt för att jag inte bibehållet mitt sedvanliga schema med ett inlägg per dag (inte för att det är någon som bryr sig egentligen men jag vill låtsas som om min blogg är en viktig del utav er vardag), men just nu går alla dagar i ett och jag har haft så himla mycket att göra i skolan att jag inte ens har koll på vilken dag det är.

Alltså denna utbildning är långt ifrån det tempo jag är van vid. Jag har sedan gymnasiet jobbat non-stop och har då varit ledig när arbetet väl slutat, nu är jag i skolan hela dagarna och har sedan två pjäser som ska läsas, journaler som ska skrivas, teaterövningar som ska repeteras osv. I gymnasiet fick jag betyg för att leka kurragömma typ och här är allting på en betydligt mycket högre och mer avancerad nivå som jag ännu inte riktigt kommit in i (keep praying for ya girl).

Dock har det inte bara varit stressig och intensivt utan jag har hunnit med mycket kul också. Hade bland annat min första voice class som innefattade tjugo minuter utav intensivt kravlande på golvet samtidigt som vår lärare bad oss att "Releaseeee whatever sounds that comes ouuut naturallyyyy for yooouu" och i samma veva förvandlades vårt klassrum till vad som lät som en högljudd och väldigt intensiv orgie. Det ska bli spännande och se vart denna class kommer leda till när detta bara var den första lektionen.

Visste ni att jag blev utnämnd till "Klassens Duckface" på min studentskiva? Måste hedra min titel.

Vi var också ute i måndags på vårt nyfunna stammishak för att fira en tjej i klassen som fyllde år. Vi var alla var rätt övertygade om att vi behövde en liten måndagsfylla för att kicka igång veckan på bästa möjliga sätt. Jag blev rätt rund om fötterna men jag lyckades ändå ta mig hem innan klockan blev tio så hade gott om tid att piggna till innan skolan dagen efter (pat on the back for the responsible drunk person).

I tisdags hade vi bara en lektion vilket var galet skönt, så jag och några andra från klassen bestämde oss för att ta tillvara på vår sällan beskådade ledighet genom att sätta oss och snacka lite skit på ett café i närheten. Dock hade vi galet mycket plugg tills dagen efter, så vi hann inte njuta speciellt länge utav varandras sällskap innan det var dags att ta sig tillbaka hem för att göra läxor. Jag skulle bland annat läsa Oedipus Rex på väldigt avancerad engelska vilket var helt jävla omöjligt. Jag läste de första tjugo sidorna och tog sedan en paus för att reflektera över det jag precis läst, JAG FATTADE INTE ETT ENDA DYFT. Det hela slutade istället med att jag fick läsa en förenklad summering utav handlingen på Sparknotes vilket klargjorde det mesta tack gode gud.

Jag har nu precis kommit hem från skolan och ätit middag som jag köpte med mig ifrån Bread & Butter. Det är också ett riktigt bra lunchtips om ni är i NYC. Det är en kedja som finns lite varstans som erbjuder världens fetaste buffé där du kan hitta ALLT som finns att önska i matväg. Du plockar det du vill ha och betalar efter hur mycket maten väger, jag skulle dock undvika att sitta på restaurangen eftersom det är så himla hektiskt, speciellt under lunchtid.

Nu är det dock dags att krypa till kojs. Hoppas ni alla har det bäst <3


Likes

Comments

New York

Vaknade på söndagen med inställningen att jag skulle ha världens softaste dag och inte göra ett skit. Det har varit så himla högt tempo den senaste veckan eftersom det är så mycket nytt att vänja sig vid hela tiden. Dock hade jag helt glömt bort att jag hade lovat bort mig till en kille som går andra året i min skola, vi haft lite kontakt sen innan jag började min utbildning eftersom han känner min kompis Evelinas kusin (och det var så vi blev introducerade).

Jag behövde springa några ärenden under dagen så jag var ändå tvungen att gå ut och möta kylan som nu intagit NY. Så jag promenerade upp till Midtown och sprang in på H&M för att köpa ett helt artilleri utav svarta tröjor eftersom vi bara får ha på oss svart på vår Movement class. Jag hittade förutom det världens finaste byxor för 10 dollar som såg ut som ett par cirkusbyxor (jag vet att det låter skitfult, men jag lovar att dem kompletterar min nya svarta och svåra estet-stil som jag blivit påtvingad perfekt).

Efter det kom vi överens om att vi skulle mötas upp på ett café som hette Luna 29 som låg i närheten för att ta en fika. Jag var ju som vanligt väldigt övertygad om att jag skulle kunna lokalisera fiket på egenhand. Jag hittade tillslut efter att jag gått fram och tillbaka på samma gata typ tre gånger. När det kommer till mitt lokalsinne här i NY har jag fortfarande mycket att lära mig innan jag kommer hitta här helt utan hjälpmedel.

Jag beställde en Cappuccino med mandelmjölk, försöker skära ned lite på min mejerikonsumtion efter all denna String cheese som jag förtärt den senaste tiden (save the planet, osv osv). Skämt åsido så dricker jag nästan bara kaffe med vegetabiliska mjölkalternativ eftersom jag helt enkelt tycker det är godare. Dock har jag helt ändrat uppfattning angående detta eftersom mandelmjölk utav någon outgrundlig anledning smakar salt här?!?!?!

Till det så beställde jag även banana bread, vilket var typ det godaste ever. Har ju försökt mig på att göra det själv hemma i Sverige, not the same thing. Not the same thing at all. Så hett tips ifall ni är här. Säkerligen går det att hitta ännu bättre bananbröd här men det är ju som sagt det enda som jag testat so far och det fick helt klart godkänt betyg.

Luna 29 cafe, 121 W 29th St, New York, NY 10001

Vi satt och pratade i säkert två timmar (eller jag ställde mest frågor eftersom jag är väldigt förvirrad när det kommer till allt haha). Efter det gick jag hem och gjorde lite prep inför skolan dagen efter, men jag däckade kort efter att jag kommit hem. NY är en tröttsam stad trots att jag enbart hade ägnat min dag till att shopping och fika haha. Nu är det dags för mig att sussa. Puss och kram <3

  • New York
  • 205 Readers

Likes

Comments

New York

Dag tio vaknade jag utav morgonljuset som bländade mitt bakfulla ansikte, snyggt nog hade jag även gårdagens smink utkletat runt ögonen (återigen, the fabulous life of Nellie). Jag hade ingenting i kylskåpet förutom en liten förpackning yoghurt och en förpackning string cheese, vilket säkerligen kvalificerade sig in på listan som den mest deppiga bakisfrukosten i världshistorien.

Efter min extremt oglamorösa frukost så hade jag tillslut energi nog att gå upp och ta bort gårdagens ansikte, men jag möts av en översvämmad toalett och genomblött golv. Just i detta ögonblick var drömmen om mitt fabulösa NYC-liv som bortblåst. Jag behövde nog dock en liten reality check efter den första veckan här så man inser att vardagen här inte kommer vara som ett avsnitt ur Sex and the City, även om man gärna önskade det.

The return of Blue Steel. Låt mig.

Lite senare hade jag bestämt träff med två klasskompisar eftersom vi alla hade lite saker som vi behövde införskaffa till skolan. När jag kom ut från min port möts jag av det värsta slasket ever, Stockholms snökaos var ingenting i jämförelse med detta. Eftersom jag inte ätit den mest stadiga frukosten på morgonen så tvingade jag dem att följa med mig att äta innan någon shopping kunde äga rum.

Vi satte oss på Panera Bread som är en kedja som finns lite varstans här i NY. Det är typ lite fräschare snabbmat, man får det man betalar för liksom. En god nyhet som jag fick reda på är att man oftast har gratis refill på dricka här, det tillförde lite ljus till min annars rätt mellanmjölkiga dag.

När vi sedan insåg att vi hade lyckats döda tre timmar på restaurangen så gick vi bort till Macy's för att hitta vinterskor till mina classmates. Alltså shit vad det kliar i fingrarna så fort man går in i en affär här, det finns liksom ALLT. Tyvärr så måste jag som student se till att hålla i börsen eftersom allt annat i denna stad kostar en förmögenhet.

Allt är så fint här. Det är synd att min mobilkamera och dåliga fotografskills inte alltid gör staden rättvisa.

Lite senare så skiljdes vi alla åt och jag gick förbi min lokala mataffär för att göra lite välbehövlig och snordyr (of course) grocery shopping. Tror att det är dags för mig att inleda min karriär som coupon-queen här i NYC innan jag går i personlig konkurs. Efter det gick jag hem till lägenheten och kollade på Nocturnal Animals som för övrigt var skitbra. Obehaglig som fan men snyggt filmad och galet bra skådespeleri.

Nu sitter jag här och kollar på Golden Globes, lyxen att äntligen kunna kolla på alla award shows utan att behöva vara uppe tills klockan fem på morgonen. Snart ska jag nog dock gå och lägga mig så jag är utvilad inför skolan imorgon. Godnatt alla kära <3

Likes

Comments

New York

I fredags så var det dags för min första dag av riktiga klasser. Jag satte klockan på nästan tre timmar innan vi började för om man kommer så lite som fem minuter sent så dras det bort en hel timme från ens attendence. Plus att jag ville ju givetvis vara på den säkra sidan och inte ge mina lärare ett första intryck av att jag är en slarver, även om jag på det privata planet är den mest slarviga personen någonsin haha.

Aldrig varit så exalterad över att ha ett par egna hemmanycklar haha.

När hela klassen hade suttit och väntat på vår lärare i cirkus tjugo minuter så fick vi reda på att han var sjuk och att klassen var inställd för dagen. Detta innebar då att vi hade fyra timmars håltimme innan dagens nästa lektion började (Nellie vid tolvårs ålder hade gjort frivolter i korridoren för att fira, nu är jag nästan vuxen och vill lära mig saker). Så några från klassen (inklusive jag) kom överens om att vi skulle sätta oss på ett café som heter Blank Slate som ligger precis mitt emot skolan. Det var den äckligaste och mest overpriced cappuccino jag någonsin druckit så jag kommer inte ens anstränga mig med att klistra in adressen. Dock hade vi det jättetrevligt och det känns lite som att folk i klassen börjar bonda lite vilket är sjukt kul.

När dessa fyra timmar var avverkade så var det dags för oss att nu på riktigt ha vår första klass för året. Vi hade fått i uppgift att läsa en pjäs som vi på den lektionen skulle analysera. Det var väldigt intressant, men jag lärde mig också att jag ska se till att vara lite mer utvilad och uppmärksam nästa gång jag ska försöka läsa en pjäs. Jag var delaktig och försökte så gott jag kunde även om jag några gånger nog lät rätt IQ-befriad (the fabulous life of a foreign student).

Älskar det faktum att jag nu tycker om snö bara för att jag är i NY och det påminner mig om Sverige </3

Efter analys-klassen var skolan slut för dagen, så jag och två klasskompisar bestämde oss för att försöka hitta en bar i närheten eftersom vi ansåg att det var hög tid för oss alla att ta vår första öl tillsammans. Sagt och gjort, vi hittade en jättemysig "How I met your mother"-esque bar (som dessutom hade happy hour<3) och började dricka.

Efter några timmar när vi alla var rätt berusade så förslog min ena klasskompis att vi skulle dra till en fest hemma hos hans vänner. Fulla och glada som få tyckte vi givetvis att det lät som en superbra idé, så vi beställde en Uber och begav oss dit. Vi snubblar in på festen och inser att detta är allt annat än en hemmafest. Istället har vi då hamnat hemma hos ett gaypar som hade filmkväll med sina katter i soffan. Inte riktigt det vi var förberedda på, men vi blev bjudna på prosecco (vägen till mitt hjärta i berusat tillstånd) och fick klappa på katter så vi var nöjda ändå.

Efter ett tag så kände jag att allt mitt drickande hade stigit mig åt huvudet och att jag ville åka hem till min lilla blåa loftsäng för att sova. Vi alla hoppade in i en Uber, och jag hann ha en intensiv rap battle med min chaufför innan jag väl var hemma i Chelsea igen. När jag sedan kommer in genom dörren så sitter min hyresvärd och tittar på en gammal åttiotalsfilm på TV, så fulla Nellie såg detta som ett perfekt tillfälle att lära känna varandra. Jag babblade och sluddrade utav bara tusan, hon ville nog mest att jag skulle gå och lägga mig och sova.

Nu är det världens solsken här i NY så jag tänkte kanske bege mig ut för att promenera på the High Line. Puss hej!

Likes

Comments

New York

Så var det helt plötsligt dags för min andra dag i skolan. Vi har ju inte börjat våra riktiga klasser än, så istället har dem senaste två dagarna varit orientation days där fokuset mest legat på att vi ska lära oss skolbyggnaden, träffa alla lärare och få scheman osv. So far so good, alla är sjukt trevliga och välkomnande!

Det jag snabbt märkte är att jag inte är i närheten lika bra på engelska som jag först trodde att jag var. Att prata vardaglig engelska med alla klasskompisar går ju an, men när vi hade en uppgift där vi skulle diskutera några pjäser som vi fått i uppgift att läsa så var det inte många avancerande ord som kom ut ur min lilla mun minsann. Visst, man gör ju sig förstådd och jag pratar ju i princip flytande engelska, men det blir väldigt tydligt i sådana sammanhang att man inte riktigt har samma vokabulär som alla andra som kommer från engelsktalande länder. Man kan väl inte förvänta sig något annat den första tiden men det ska bli spännande och se hur man kommer prata efter ett år här.

Sen har jag givetvis dragit mitt strå till stacken som svensken i klassen och lärt alla mina klasskamrater de mest nödvändiga svordomarna på svenska. Mina kära klasskamrater har också fått lära sig hur man beställer en stor stark och allt annat livsviktigt som man bör kunna när innan man kommer till Sverige.

Fina Flatiron som jag har lyckan att få traska förbi varje dag på väg till skolan.

Tillsammans med klassen så skulle vi dagen till ära gå på en "Broadway tour", det var faktiskt sjukt intressant men inte jättekul att stå på de mest busy och turistiga gatorna i iskallt väder iklädd Converse (den sista delen var i och för sig självförvållat men visa lite sympati ändå). Vi fick höra historien bakom alla olika Broadway teatrar, lyssna på spökhistorier som sägs ha utspelat sig här, så det var faktiskt rätt kul trots rinnande näsa och förfrusna tår.

Efter det skulle vi tillbaka till skolan för att få lite extra information om framtida grupper, våra individuella scheman osv. Hamnade i en jättehärlig grupp som jag tror jag kommer trivas bra i, alla verkar vara helt galna vilket alltid är ett stort plus.

Sen var det dags för alla att gå på en audition för att förhoppningsvis få signa upp sig på sångklasserna. Vi kommer redan ha en röst och talpedagogiks-kurs men den andra sångkursen som vi kunde söka till är frivillig. Jag är by no means en sångerska, men eftersom vi har så sjukt duktiga lärare på skolan så kände jag att det var lika bra att testa eftersom det är väldigt fördelaktigt att ha en bra sångteknik som skådespelare. Jag var dock tvungen att sjunga "Happy Birthday" i världens högsta pitch så det är nog högst osannolikt att jag blir antagen, men som alla mina vänner i Sverige känner till så tackar jag aldrig nej till ett tillfälle att göra bort mig.

När den förödmjukelsen var över så var det dags att bege mig hemåt. Vi hade tidigare under dagen blivit tilldelade en pjäs som vi skulle läsa tills dagen efter så det var bara att ta tag i det när jag väl kommit hem. Alltså omg, jag vet inte om det var en försenad jetlag som kickade in eller om jag bara var trött efter skoldagen men jag skojar inte när jag säger att det tog mig fem timmar att läsa en tvåtimmars pjäs (powernaps utan satt alarm är aldrig en bra idé när man behöver vara produktiv).

DET VAR ALLT FÖR MIG DEN HÄR GÅNGEN. JAG SAKNAR ER ALLA DÄR HEMMA SÅ MYCKET! VI HÖRS SNART! <3


Likes

Comments

New York

Eftersom dag sju antagligen varit den mest hektiska dagen i NY fram tills nu och dag sex var världens tråkigaste och mest obloggiga dag så kände jag att det var bättre att slå ihop dessa två dagar i ett istället. Jag vill ju givetvis att min massiva fanskara (<--- skämt, för er som ännu inte förstått hur det här med sarkasm fungerar) ska ha möjlighet att läsa någorlunda kul content istället för att jag ska ordbajsa ihop ett helt inlägg om dag sex som enbart involverar otroligt tråkiga (men högst nödvändiga!) och vardagliga saker.

Igår var som sagt min första hela ensamma dag här. Jag trodde att det skulle vara mycket värre än vad det faktiskt visade sig att vara. Jag är ju i och för sig en person som trivs väldigt bra i mitt egna sällskap men den enda upplevelsen jag tidigare haft av total ensamhet är när mina föräldrar är på landet i en månad under sin semester haha.

Hursomhelst började jag dagen med att göra Instant Oatmeal med hjälp utav kaffebryggaren på mitt hotellrum, pluspoäng för kreativitet, minuspoäng för min blogg-image. Dock insåg jag snabbt att jag inte hade någon form utav bestick på rummet och jag hade noll motivation att gå ned i lobbyn iförd pyjamas för att fråga om det (och nej, att ta på mig vanliga kläder var inte en valmöjlighet i mitt såsiga state of mind). Så som det självutnämnda kreativa geniet som jag är så kom jag på den fantastiska lösningen att kunde modifiera locket till gröten lite så det formade en någorlunda skedlik form. Så om min skådespelarkarriär går utför efter denna utbildning så kan jag nog med mina kreativa skills lätt komma in på en ingenjörsutbildning eller dylikt (<---- sarkasm igen för er som fortfarande inte fattat jargongen).

Som ni tydligt märker i stycket ovan så är att det här med att komma på intressanta ämnen att berätta om rätt svårt ATM. Det kan bli så att bloggen får ett rekordkort liv i cyberrymden om jag inte snabbt kommer på något mer intressant att skriva om. Så I ett desperat försök att försöka rädda detta inlägg så skippar vi resterande utav dag sex eftersom vi alla kunde se vart det ledde någonstans, och istället går vi direkt på dag sju som närmare bestämt var MIN FÖRSTA SKOLDAG!

På promenad genom Madison Square Park på vägen till skolan.

Jag valde att promenera min första dag till skolan, detta var inte enbart för att jag nu är en fattig student, utan också för att New Yorks tunnelbanesystem kan vara det mest kaotiska jag någonsin upplevt (for god sakes avoid it at all costs if you can). Alltså ni kan inte förstå hur nervös jag var när jag väl kom till skolan, jag är så dålig på det här med att vara social och likeable under press. Hamnar jag i situationer där jag MÅSTE vara trevlig och verkligen vill göra ett gott intryck så slutar det oftast med att jag istället är stel och fejkskrattar (motvilligt givetvis) otroligt mycket till ALLT som ALLA säger.

Trots detta hade lyckan att träffa så många sjukt gulliga och trevliga människor på en gång och jag tror verkligen att jag så småningom kommer trivas sjukt bra i den här klassen. Förhoppningvis kan dem andra också acceptera mitt otroligt genomskinliga och nervösa fejkskratt inom en snart framtid så vi alla kan bli bffs forever. <3

Efter min första dag i skolan så var det dags att styra stegen mot mitt nya hem. Det är så mysigt här just nu efter att jag packat upp allt och pyntat rummet med lite personliga saker från Sverige. Jag tog mig an uppdraget att bädda rent i min loftsäng som jag då också kunde konstatera är livsfarlig. Stegen känns som om den håller på att kollapsa vilken sekund som helst och det finns inget tillstymmelse till räcke bredvid sängkanten. Så är det så att jag har en vild natt här i och råkar rulla ur sängen av någon anledning så kommer min sjukförsäkring minst sagt komma till nytta.

Utforskade även badrumsdelen här i lägenheten och det visade sig att varje gång man tänder lampan i badrummet så går min hyresvärdinnas radio igång så man kan göra sig snygg medan man lyssnar på någon svängig jazzbit, hur mycket goals?? Anyways, nu ska jag göra mig i ordning inför min andra skoldag. Håll tummarna för mig! Puss heeeej.

Likes

Comments

New York

Igår kom dagen som jag under hela resan fruktat som allra mest. Igår var det dags för Amanda och Per att åka hem och för mig att stanna kvar i NY själv och påbörja mitt liv på egenhand. På ett sätt känns det skönt eftersom jag är en sådan person som tenderar att ha mycket ångest innan en händelse sker men sen är jag rätt bra på att vänja mig vid saker och ting när jag väl rivit av plåstret och kastat mig ut.

Ändå så infinner sig den här känslan av att jag är så himla rädd och nervös, samtidigt som jag är så sjukt stolt över mig själv att jag nu befinner mig i New York och ska börja min drömutbildning efter att jag jobbat och slitit för att komma hit i över två års tid. Det är så himla lätt att snöa in sig på alla negativa känslor som att jag är långt bort från min familj och vänner, eller att jag kanske inte kommer vara lika bra som alla andra i skolan, eller att jag till och med inte kommer få några vänner.

Jag vet ju både utav erfarenhet och hur jag är som person att jag själv inte kommer låta det hända. Jag kommer tvinga mig själv att skaffa vänner, jag kommer tvinga mig själv att gå upp på scenen i skolan och göra bort mig om det nu är det som krävs för att utvecklas och bli som allra bäst. Jag ska fan klara det här (men håll tummarna där hemma med, just to be safe).

Man behöver liksom inte sälja in den här utsikten.

Hur som helst så var det igår också dags att träffa min hyresvärd och kolla in mitt rum som ska bli mitt hem den resterande tiden här. Vi checkade ut från hotellet och tog mina sjukligt tunga väskor och satte oss i en taxi som skulle ta oss till Chelsea. När vi väl var framme så åkte vi upp med hissen till den sjuttonde våningen och plingade på dörren. Efter en liten stund öppnar världens gulligaste svenska kvinna som visar mig runt i lägenheten. Mitt rum är litet och inredd med en knallblå loftsäng med en soffa inunder. Det finns en liten garderob och ett skrivbord som sträcker sig från vägg till vägg med ett stort fönster bakom som har den sjukaste utsikten som jag någonsin skulle kunna önska mig.

När vi lämpat av allt bagage i lägenheten och sagt hejdå visade hon lite snabbt vägen upp till byggnadens gemensamma rooftop. Alltså herregud, jag ville inte gå därifrån trots ösande spöregn. Ni som kommer på besök i vår vet vart ni kommer hitta mig, ni får utforska New York på egen hand.

Efter vi var klara i lägenheten så var det dags att äta våran sista måltid tillsammans innan Amanda och Per skulle sätta sig i en taxi och åka till JFK. Amanda lyckades googla fram ett jättegulligt ställe nära hotellet som hette Westville. Det fanns jättemycket bra alternativ för vegetarianer och det var också hyfsat billigt (för att vara i New York dvs). Så ett hett tips ifall ni är i Chelsea-området och vill ha något avslappnat och nyttigt.

Westville, 246 W 18th St, New York, NY 10011

Efter att jag sagt hejdå till Amanda och Per så var jag för första gången ensam här i NY. Det kändes konstigt som fasen eftersom vi alla umgåtts så intensivt dem senaste dagarna, men på något vis lite skönt också eftersom jag verkligen behövde lite ensamtid efter denna resa. Därefter passade jag på att facetimea lite med mamma så att jag inte kände mig fullt så ensam. Hon berättade att hon nästan hade börjat gråta när hon såg mina kryddor i skafferiet, och när hon sa det började jag nästan att gråta med.

Nu ska jag gå på en promenad till skolan ännu en gång så att jag inte tappar bort mig och kommer försent på min första skoldag (ja, med min tur så skulle det lugnt kunna hända). Puss och kram, vi hörs snart!


Likes

Comments

New York

Första dagen på 2017 kan ha varit den segaste dagen än så länge. Amanda och Per var bakfulla och jag var bara allmänt trött på grund av smärre sömnproblem som uppkommit de senaste dagarna eftersom vi har ett element på rummet som låter som en otroligt högljudd pysande brustablett. Jag skojar inte att jag första natten vaknade i panik och förutsatte att vi hade en gasläcka i rummet (tack mamma för min medfödda paranoia <3), dock har vi inte dött än så länge så jag antar att läget är under kontroll.

Efter att vi slöat på tok för länge på hotellrummet så var det dags för oss att promenera till Brooklyn och utforska lite. Vi styrde stegen emot Williamsburg Bridge eftersom vi under tiden i NY blivit urbana friluftsmänniskor som tycker att det är faaantastiskt att promenera överallt. Väl där så blev vi alla sjukt förvånade över hur lugnt var där i förhållande till Manhattan. Har ju fått det beskrivet till mig som att Williamsburg är New Yorks motsvarighet till Södermalm. Och absolut, antalet hipsters ökade avsevärt men det kändes typ som en liten småstad fast med mycket street art.

Ingen aning om vad detta är för ställe, men allt med rosa dörrar måste fotas.

På vägen hem så passade vi på att gå förbi T-mobile så att jag kunde fixa ett amerikanskt abonnemang att använda här. Han som jobbade i butiken var sååå trevlig och hjälpsam (vilket nästan alla personer med serviceyrke i denna stad är), men han fick extra plus i kanten eftersom han såg ut som en kopia utav Drake fast i T-mobile-piké och det tackar man ju inte nej till. En T-mobile piké dvs.

Senare när vi kom hem och jag kollade på mitt kvitto från butiken så ser jag att han har registrerat mitt namn som Annalei Roos vilket får mig att undra vad han mer kan ha gjort fel eftersom jag visade upp mitt id-kort där det står mitt fullständiga namn. Drake kanske kände att mitt riktiga namn inte är tillräckligt New York och att han skulle ge mig lite hjälp på traven att passa in bättre. Tack Drake bby.

Utsikten från Williamsburg Bridge med utsikt över Manhattan.

När vi kommit hem från Brooklyn hade vi som plan att bara fräscha till oss på hotellet en snabbis och sedan gå och kolla på bio, men det slutade istället med att vi alla somnade i fem timmar och vaknade vid halv tolv och köpte hem pizza till hotellrummet istället. Nu är det snart dags för oss att checka ut från hotellet eftersom Amanda och Per åker hem ikväll (kommer antagligen gråta en flod till), sen ska jag checka in på mitt nya hotell i Chelsea eftersom jag inte har inflyttning förrän den fjärde. Dock ska vi lämna av allt mitt bagage idag så då får jag se mitt rum IRL för första gången (håll tummar och tår för att det är beboeligt och att jag inte kommer vantrivas).

Vi hörs imorgon. Puss och kram!

  • New York
  • 321 Readers

Likes

Comments

New York

Igår när vi vaknade så hade vi som plan att promenera och kolla området runt om min skola. Vi hade kommit överens om att jag skulle dagen till ära agera kart-ansvarig eftersom jag mest förlitat mig på min syster och hennes pojkväns lokalsinne framtill nu. Har haft så mycket i tankarna hela tiden och jag är ju en dagdrömmare av högsta rang så det har inte riktigt känts som att jag har tagit in allt som sker runtomkring. Kände att det var dags för mig att försöka läsa in mig lite bättre på egen hand eftersom de snart åker hem och då har jag ingen annan som kan hjälpa mig.

Återigen så blev jag lika förvånad över hur himla snabbt det tog att gå dit, vårt hotell ligger ju belägrat i Downtown och min skola ligger ju i Uptown, men trots det så kunde vi promenera dit på ca 45 min (välbehövlig matpaus och dålig kartläsning från min sida exkluderad). Sen så är det ännu närmare till skolan från området där jag kommer bo fortsättningsvis.

Jag trodde att jag skulle ha svårast att vänja mig vid storleken av den här staden eftersom New York har ungefär lika många invånare som hela Sverige. Men eftersom New York består av fem olika stadsdelar så bor det ju bara ca 1,6 miljoner människor på självaste Manhattan kontra Storstockholm där det bor typ 2 miljoner människor. Det handlar ju mest om att det känns så crowded för att det är många människor som bor på en betydligt mycket mindre yta (låt mig leka smart även om jag googlade allt detta medan jag skrev detta inlägg).

Utanför min nya skola, så galet taggad!

Eftersom Central Park ligger parallellt med min skola så bestämde vi oss för att dra dit efteråt. Lättast väg att ta sig dit var att följa 5th Avenue vilket var typ den sämsta idén vi någonsin haft under hela resan. Speciellt eftersom det var så mycket avspärrningar i Midtown på grund av alla förberedelser inför nyårsfirandet på Times Square. Det var så galet mycket folk och så otroligt hetsigt. Tänk er Drottninggatan under juletider gånger tusen. Det är också så in i helvete turistigt upp för 5th att man lite förstår varför många som varit i New York och bara hängt i dessa "turistiga" områden inte förstår hypen med den här staden. Just då så hatade jag NY också för det var verkligen vidrigt.

När vi väl kommit ifrån det värsta kaoset så hittade vi tillslut till Central Park, även om jag kan hålla med om att det är galet vackert så kunde jag inte riktigt njuta eftersom det var fullt med turister som åker häst och vagn runt stora delar av Central Park. Alltså det va så jävla jobbigt att se dessa stackars hästar som ser så sjukt stressade och malplacerade ut. Man har ju hört skräckhistorier om hur illa dessa hästar blir behandlade och för mig är det så sjukt att människor faktiskt väljer att stödja den här industrin. Vill ni uppleva Central Park, gå runt parken som en vettig människa. Mvh PK-Tanten Nellie Roos.

Senare tog vi en taxi hem till hotellet för att göra oss i ordning inför våran inbokade nyårsmiddag. Kände nu för första gången på resan av min jetlag. Jesus kristus vad jag ville tillbringa mitt nyårsfirande med att bädda ned mig i sängen och äta chips typ. Sen insåg jag trots min utmattning att det skulle vara ett allt för sorgligt sätt att fira in det nya året.

Vi hade bokat bord på Marc Forgione som ligger i Tribeca, så vi satte på oss det snyggaste som vi tyckte oss hitta i garderoben och begav oss dit. Maten var galet god, dock var det nästintill inget utbud för mig som vegetarian men de hade en special menu för kvällen där det fanns en vegetarisk pasta som va aaamazing. Hur bra service som helst, avslappnad personal och sjukt mysig och murrig lokal.

Marc Forgione, F134 Reade St, New York, NY 10013

Efter middagen så hade vi noll lust att gå ut och klubba utan vi gick och satte oss på Rintintin (14 Spring St, New York, NY 10012) som ligger precis i närheten utav vårt hotell. Vi beställde in världens äckligaste och starkaste Whisky Sours och Moscow Mules. Stället i sig var sjukt mysigt men om ni går hit, beställ inget som deras obegåvade bartender måste blanda. Efter det gick vi ut på en större gata så vi kunde se fyrverkerierna, som för övrigt INTE DÖK UPP?! Vet inte om vi var i helt fel område och om det typ bara smäller runt Midtown, känns ju som att i USA ska allt vara extra extra, men tydligen inte.

Efter tolvslaget hade alkoholen och jetlaggen tagit det bästa ur mig så jag stoppade i öronpropparna och bäddade ned mig i min sjukligt lilla och oerhört hårda hotellsäng. Summa summarum hade jag en sjukt mysig kväll och ska nu bege mig ut till Brooklyn för att spendera första dagen av 2017. GOTT NYTT ÅR!

  • New York
  • 342 Readers

Likes

Comments