View tracker

Det blåser, det regnar,det är mörkt, det är september. Det är nog den regnigaste och mörkaste dagen påhela året.
Eller det är i alla fall så jag minns det, en regnig och ovanligt mörk septemberdag. Dagen är den 14 september 2014. Dåmin mamma fick sitt cancer besked.

Mamma är vad jag skullekalla en slarvig perfektionist. Samtidigt som att i princip allt hon gör skavara perfekt så kan hon på andra plan vara den slarvigaste personen somexisterar.

Ibland kan hon lämnahuset på väg för att jobba men då tar det inte mer än några sekunder innan honkommer in rusande genom dörren igen för att hämta bil nyckeln som hon glömt inågon jackficka kvällen innan, hon svarar inte ofta i telefon med ordet ”hej”utan snarare ”vänta” eftersom hon letar sitt headset eller är i fullkonversation med någon annan.

Detta är enbart någrafå exempel av hennes charmiga sida. Men, oavsett hur slarvig och glömsk hon änmå vara har hon aldrig varit slarvig eller glömt bort oss barn eller någonannan människa.
Min mamma har så länge jag kan minnas varit den mest empatiska och varmhjärtademänniskan som finns. Jag har aldrig träffat någon som bryr sig så mycket omandra människor så som min mamma. Någon som värdesätter någon annans lycka översin egen. Sätter andras behov framför sina egna.
Just nu så håller hon på att driva ett projekt i ett av Afrikas fattigasteländer för att hjälpa kvinnor till utbildning och jobb. Hon har gjort storauppoffringar för att driva igenom det här men det är bara ännu ett bevis på hurhon genuint vill hjälpa andra. Det är en av många anledningar t till varför jaginspireras av min mamma.

Vi har många etikettersom definierar vilka vi är:
MAMMA är någons barn, mamma, fru, hon är anställd, hon är också egenföretagare, en kund, en svärdotter och en vän. Men bara märklappar räcker inte,Det ska också finnas beskrivningar på vilken sorts fru, vilken stors mamma ochvän man är. Generös, tillgiven, självständig, stark, glad.

När jag ser min mamma såser jag en en människa med ett hjärta större än himlen jag ser en människa somhar lätt till skratt. En knasig och klok människa som har nära till sinakänslor – någon som kan börja skratta mitt i gråten. Jag ser en vackermänniska. En människa som det är omöjligt att inte älska.

Tänk vad mycket vi gör tillsammans mamma. Viskrattar så mycket så vi får ont i magen, spelar så mycket musik så vi får onti öronen och vi pratar så mycket så käkarna gör ont. Vår mamma är någon som alltid finns där. Honlagar mat, köper kläder, stöttar och skyddar. Vad skulle jag gjort utan minmamma? Tanken på att förlora henne skrämmer mig otroligt mycket. För om intemamma, vem då?


Därför vill jag ge dig en ny etikett. Du är en sur vivor, någon som aldrig gerupp trots motgångar. Idag är det inte ett moln på himlen, det är soligt, det ärseptember. Det är nog den finaste dagen på hela året. Det är den 28 septemberoch du har vunnit över cancern.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

​jag går sönder!!!!!! Fan fan fan fan, hatar det här. Jag säger att jag aldrig varit kär? Vem fan försöker jag lura?? Det har jag visst, jag är kär! Jag är riktigt kär. Men det är inte ömsesidigt alls, jag kämpar och kämpar men inte får jag något tillbaks. Förutom ignorans och om möjligt kalla svar... Jag vill inte ha kalla svar, jag vill ha honom, jag vill ha allt. Detta fick inte hända, varför sa han inte detta när jag frågade? Varför  ifrågasatte han mog när jag sa at mina känslor för honom var starkare än hans för mig. Jag borde fattat men nä !! En naiv idiot är vad jag är! Ni vet inte vem jag pratar om så spekulera inte

Likes

Comments

View tracker

Så otroligt skönt att bara få komma bort för ett par dar. Jag är mer än lycklig över att min pappa bor i Stockholm så att jag har chansen att, när jag vill, åka dit. En timmas flygresa bort och genast blir jag en annan människa. En lyckligare människa, en människa som älskar livet och en människa som uppskattar ensam tid. Tiden som jag annar är livrädd för, förstå mig! Det är så oroligt sköööönt! 

Idag så storsade jag runt med min favoritlista i ören på, Stockholms gator i flera timmar. Och jag nöjt, satan vad jag njöt!

Likes

Comments

Det finns en typ av människor, en typ jag känner mig trött av bara tanken på dem. Det är den typen som suger ut all din energi. Det är den typen som livnär sig på din energi och din bekostnad. Det är den typen som tro sig vara så jävla omtyckt. Det är den typen som tror den alltid har rätt. Men. Det är den typen som har fel och är så JÄVLA hatad. 

Det är den typen som tror den förstår men egentligen fattar den ingenting. Det är den typen som så fort du försöker sparka av den från ditt ben, trillar av men kravllar sig upp lika snabbt. Det är den typen du inte blir av med. 
Jag har två sådana MÄNNISKOR i mitt liv. Jag har två hopplösa myggor i mitt liv som aldrig låter mig vara! Vad ska man göra? Jag har redan provat allt, myggnät, citronsprej och flugsmällare. Men det biter inte på dem, tyvärr! 

Likes

Comments

Jag vill ju säga att mina kompisar är allt, att jag kan prata med mina kompisar om allt. För jag älskar ju dem. Och jo, det gör jag. Men prata med dem om allt? Nej det kan jag inte! Det är ganska underligt egentligen.. Som person hade jag definierat mig som ganska öppen, jag kan prata om precis vad som helst mellan himmel och jord. Vad som helst om förutom vad jag verkligen känner. Jag berättar ju gärna om hur roligt något var eller om hur lycklig jag är men det skulle aldrig falla mig in om att prata om hur jag får panik ångest anfall 3-4 gånger i månaden. Det är svårt att sätta korrekta ord på mina känslor utan att missförstås. Men här, i en dagbok om mig är det tillåtet att missförstå.

Måste man vara ärlig för att kunna motivera öppenhet? Det funkar ju bra på pappret och vem måste se något annat?


Likes

Comments

Glad? Jag vet inte! För stunden känner jag mig inte ledsen men jag är väl medveten om att det kan vända vilken sekund eller minut som helst. Det känns så konstigt att inte längre kunna kontrollera mina känslor, inte längre ha någon makt över mig själv. Fast egentligen, har man någonsin haft det, kontroll? Är det kanske bara inte förens nu jag insett det? Att jag är maktlös?
Jag funderar på om min lycka beror på andra personer och om det inte är mig själv jag måste jobba på. I helgen fick jag äntligen chans att prata ut med en gammal flirt och jag märkte ganska snabbt att hade nära till mina känslor. Att prata med honom fick mig att släppa allt runt om kring, all ångest försvann. Det kändes så bra och jag kände mig så lätt, jag skrattade. Det var äkta! Sa han däremot något som jag inte ville höra kom ångest tillbaka och denna gången tredubblig!

Nu är det bra mellan oss och jag är glad men som sagt, jag vet att det kan vända när som helst. Han kan vända det.

Likes

Comments

Innan jag börjar på det här inlägget så vill jag bara berätta att - det här är ingen vanlig blogg som jag har för att skaffa massa följare osv. Den här bloggen använder jag endast som en digital plattform där det finns gott om utrymme för att rensa tankarna.

20:55. I cirka en kvart nu så har jag suttit och stirrat på klockan. För var minut som passerat ser jag att siffrorna på den digitala klockan blir allt mer och mer otydliga. För var minut som passerar inser jag också hur otroligt blind jag har varit de tre senaste åren. 

Tre år fyllda av nätter där längtan efter honom rivit i kroppen. Längtan efter hans manlighet som gav mig trygghet. Längtan efter att få titta in i hans ögon och känna den där härliga värmen i kroppen. Ni vet värmen av förälskelse som man efter att har upplevt den inte kan glömma. Drogen. 

Han var allt det jag drömde om, visst hade han sina brister men det var hans brister som fick mig att känna mig levande. Här och nu. Då förstod jag inte att det var hans brister som torterade mig, som tryckte nålar i mitt hjärta och skar med knivar i min mage.

Nätter där ångesten krypt längs ådrorna på mig och​ andningen blivit svårare. Nätter där jag bara velat skrika, skrika hur mycket han skadar mig. Nätter när mina kinder svidit av timmars konstanta tårar.

"Det var en tid fylld med drömmar och hopp som trots hans brister fortfarande levde. De var som en sång som lät djupt in i mitt hjärta fylld av toner av vacker kräkek.
Men med tiden, kom nya tider och allt förändrades. Även jag. Jag öppnade ögonen såg allt för var det egentligen var. En relation där ena parten gav allt men inte fick något tillbaks, En relation av manipulation och utnyttjning. En relation som behövde begravas.​ 
​H​
ennes hjärta var sårat och förvirrat, bragt ur fattning men ännu inte krossat för själen viskade ständigt om bättre tider. Värdet av väntan och meningen med att dörren lämnades öppen
för HONOM,
​ 
för fränden som skulle komma åter, igen.Tiden gick, men ingen kom.. Nej, ingen alls av värde 
särskilt inte HAN,han, vars frånvaro alltid varit så uppenbar. Men plötsligt en dag sommarens tid, tog hennes väntan tvärt slut, kan hända att det var  just bara ödet, eller kanske hoppet som hade krympt och förtvinat i brist på HONOM, som då fick allting att, slutligen brista". 

​"Hans röst ger mig fortfarande svag av kärlek, sårbar och hopplöst fånig". Han vet om det och vill inte låta mig gå vidare. 
Just nu är allt jag ber om tid. Jag ber om sorgens tid. Tid att glömma men aldrig förlåta.



Likes

Comments

Hejsan!
Nu har jag precis kommit hem från en lång dag på väla med mamma och mormor. Fick med faktiskt med mig en hel del saker hem, bland annat en kofta från fira och nytt smink. Eftersom att mitt favorit puder från Elisabeth Arden är slut och jag verkligen inte blev nöjd med bare mineral kittet som jag beställde, så var nytt smink verkligen prio 1 på min inköpslista, där efter kom byxorna och skorna.
Det absolut bästa jag köpte idag måste nog vara den grymt snygga pälsjackan av kopenhagen by Andersen som jag hittade inne på butiken TARA. Jag är verkligen så himla nöjd!!

Just nu ligger jag i min säng och kollar på gossip girl och snart ska jag packa ihop mina grejer och bege mig till viken för att sova hos fina Gabriella. Puss




Likes

Comments