Om jag skulle skriva om alla tankar som tänkts, om alla tårar som stänkts och allt annat som hänt de senaste fem, nästan ordlösa åren, så kan nog den här bloggen bli rätt fet, ändå!

Jag har verkligen inte skrivit många rader sedan jag startade förlaget och fick barn. Bara andras rader. Känner mig obekväm och ovan. Får börja försiktigt:

Mor ror.
Far är rar.
Solfjäder och mintpastill.

  • 0 readers

Likes

Comments

Hej, Sara-Märta. Egogooglar du ibland? Hoppas du kommer hit då, för då kanske du blir min första, min enda läsare. Helt normalt att starta en hemlig blogg ju. Har liksom tappat skrivstinget och blivit jantelagig, så jag vågar inte reklama för bloggen riktigt. Blott om den blir bestående. Vi får se.

Hur som haver: Jag har precis hittat Värvet, cirka 247 avsnitt efter alla andra. Rivstartade med att lyssna på vårt gamla husband Rebecca & Fiona. Smärtan, alltså, never forget alla avsnitt när de fan var världens bästa DJ:S och vi låg i din säng i tornet på Telefonplan och käkade pizza och jag sov över. Minns allt som tragiskt och magiskt. Minns att vi också var världens bästa DJ:s. Åtminstone stundom.

Fortfarande ger Rebecca & Fiona mig hopp. Men jag känner att jag verkligen saknar en kompis att vara Rebecca&Fionig ihop med. Inte helt lätt att kombinera med mammanorm och resten av livet, men borde ej vara omöjligt ändå. Det är ju inte champagne på morgonkvisten jag vill åt, mer vill jag skratta åt galet interna grejer och känna att ja, att jag fan är världens bästa DJ. Eller nåt.

  • 0 readers

Likes

Comments

Jag har väldigt lätt för att påbörja saker. Väldigt lätt. Exempelvis den här bloggen.

Huruvida jag är bra på att slutföra det jag påbörjat förtäljer inte denna story, då blir det ju inget spännande.

  • 3 readers

Likes

Comments