View tracker


 


 
  Har varit dålig på att blogga nu ett tag, så börjar med en liten tillbakablick idag.. :)

Har man blivit Björbobo då.. Här gick det undan må jag säga.. Detta var inget som var planerat. Det bara blev. Vi kom fram till det, jag och Fredrik, efter många om och men och diskussioner. Att en flytt var det enda att göra för att nåt skulle bli bra. Vi hade liksom fastnat. Kom ingenstans. Sen Fredrik med sin sjukdom, blev inge bättre.. Allt blev fel för både honom och mig. Slitsamt är bara förnamnet.. Tänk, typ hela tiden från sen då vi flyttade ihop har Fredrik varit klen.. Innan vi flytta till Björbo var han ju så dålig så bara att gå och bre en smörgås var helt utmattande.. Då han blev helt sjukskriven, klev han upp tidigt varje morgon och slog igång på Xboxen. (jag HATAR det där spelet) Han orkade inte göra nåt annat om dagarna. Spelade heeeeela dagen (verkligen heeela dagen. Inget uppehåll) Till sena kvällen/natten. Se på tv va ju bara å glömma. För att sen gå och lägga sig, och sen upp tidigt på morgonen och sen lika igen.. Han pratade inte med mig, det var för jobbigt att koncentrera sig, för jobbigt att ens tänka ut svar. Svarade mig knappt om jag bara så frågade nåt enkelt.. Fanns ingen ork. Han var som en zombie. Personligheten ändrades hela tiden.. Man lärde sig hur man skulle bete sig.. "var tyst, jag orkar inte" Även om jag förstår att han inte menar att vara elak, att han är sjuk och inte orkar, blir det fel..

Det blev så otroligt svårt. att bara liksom backa, acceptera. Han orkar inte nu. Det är bäst jag bara är tyst. Låter honom vara. Det blir knepigt. Fast jag har så mycket jag vill berätta för honom, eller bara prata lite om, men det får vänta. Han orkar inte. Man blir så frustrerad.. Samtidigt som man blir orolig å rädd.. Vart ska detta sluta? Ska han aldrig bli bättre..? Vad kan jag göra? Man känner sig så hjälplös. Otillräcklig. Men ändå har jag tänkt hela tiden att det är bara så här nu. Det blir bra sen. Bit ihop. Gör så gott du kan. "Älska mig mest då jag förtjänar det minst.."

 

Vill inte tjata om det här och älta allt, men vill bara förklara hur det är och har varit. Varför jag varit så gnällig och ängslig senaste två åren, varför jag jämt setts ensam. Nästan aldrig med Fredrik. Vill bara få skriva av mig det lite. :)

Under den här perioden var vi aldrig ut på nåt, eller gjort nåt gemensamt, inte t ex hälsat på eller umgåtts med någon, hittade aldrig på nånting. Ingenting. Allt stannade upp. Inget var kul nånstans.. För Fredrik var sjuk och dålig. Orkade verkligen ingenting. Doktorer försökte hitta olika lösningar och provade olika tabletter. Och jag var ängslig och lessen och kände mig ensam hela tiden. Blev deppig.. Allting blev bara släppt hemma. Inget blev gjort. Ingen ordning på nånting. Jag har verkligen försökt med våran lägenhet i Vansbro vi hade då, att få det mysigt och hemtrevligt. Men att försöka få ordning på allt själv, när den andra parten, i dåläget, inte brydde sig ett skvatt om nånting (för att han varit så trött å slut) var ju lönlöst. Han ville inte vara där. Ville ingenting. Han gick in i nåt totaldepp. Då äre svårt att få ihop allt. Man vill inte hålla på själv, när den andra inte orkar med, och man kan inte hjälpa.. 

Jag tyckte mycket om lägenheten, och det hade kunnat vara jättebra att bo där, men den är bara förknippad med elände efter allt som varit.. Usch, så det blev. Vi han liksom inte börja "leva". Allt blev en prövning direkt från början för oss. Jobbigt när sånna här knepigheter ska stå ivägen för allt man vill göra å borde göra.. Inte bara vara hemma å försöka få allt å funka.. Vi möglade ju ihop.. Var tufft för både han och mig. Han som lever med sjukdomen, och jag som lever med honom.. Många gånger kämpigt. På olika vis.. .


Vi har bott i Björbo i ca 4-5 månader nu, med Fredriks pappa i hans hus. Nu i torsdags skrevs huset över på mig och Fredrik. Så nu är det vårat hem. :) Fredriks pappa ska snart flytta till lägenhet istället. Under tiden nu som vi bott med pappan har vi haft alla våra prylar och möbler här å var hos folk vi känner så länge. Hade blivit så trångt annars. Så jag saknar mina saker :) För mig är det roligaste i mitt liv att fixa och dona i hemmet. Så den här flytten till pappan kändes otroligt svårt för mig. :) Att inte kunna pyssla riktigt med hemmet som jag vill. Det fick bara lov att vänta en stund. :) Men det kliar i fingrarna.. Vill fixa! Vi, eller ja, är väl mest Fredrik, har fixat och tapetserat i ett rum i huset redan. Uppe på övervåningen där vi har som sovrum just nu. Innan var allt gult å brunt och orange! Nu äre mörkgrått golv å ljusgrå tapeter med små violer på. Klar skillnad!

Fredrik är som sagt  mycket piggare nu sen vi flyttade till Björbo.. Jag har fått tillbaka min gamla Fredrik. Han jag inte sett typ sen då vi flyttade från Grönalid, där vi bodde grannar för ca två år sedan. Allt har liksom varit på paus. Så otroligt deppigt. Nu är han igång å jobbar fullt igen. Nog blir han lite trött ibland, nån dag då och då. Men det är absolut inte som det var förut.. Nu är han gamla Fredrik igen. Han som inte kan sitta still å ta det lugnt, utan det ska gå i ett tills man stupar. :) Hade vant mig så mycket vid att allt va så jobbigt hela tiden. Man glömmer bort hur det varit innan han blev dålig.

,

Jag själv har också varit rätt klen i kroppen ett tag. Nu känns det bättre iallafall, hoppas inte det är nåt knas. Har varit till både doktor å gynekolog, men det är inget fel på mig säger de..  Men jag har mått apkasst länge, så nåt fel lär det ha varit. När man får starka kramper å mår sjukt illa och är snurrig. Trodde det var nåt efter operationen men var å kollade det i Mora men de sa att inget va fel.. Kroppen kanske har läkt sig själv då.. Eller så var det bara stress och ångest el nåt. Att det blev för mycket helt enkelt.. Just nu har jag inget ont.


Ute på utflykt i skogen i våras.


Lille Zeb blev ju plötsligt jättedålig vid nyår, så Fredrik fick lov att åka in till Falun med honom på nyårsafton för han var så klen. Svag, seg och helt väck.. Åt inget, skakade och var kall. Otäckt. Han låg inne på djursjukhuset i Falun flera dagar. Men allt var jätteknepigt. Personalen ringde oss varje dag å sa olika saker... Allt verkade knepigt. Ena dagen var det inte så farligt, Sen nästa dag tyckte de att vi skulle göra oss redo för att säga adjö till Zeb och skulle få lov att ta bort honom. Bara sådär. Vi var ju helt chockade, men de visste inte vad det var för fel. Men det var bäst att kanske ta bort honom tyckte de.. När vi var på väg till djursjukhuset, inställda på att få lov att ta bort vår lille vän, bestämde vi oss istället för att ta med Zeb hem igen, se om det blev bättre. Ge honom en chans. Efter vi hämtat honom och kom hem igen var han direkt mycket piggare. Hade lite svårt med kisseriet och det blev bråttom ut många gånger, många olyckor hände inne. Men han blev bättre. Veterinärerna i Falun förklarade sig med att de trodde att det var nåt medfött fel. De visste inte vad, men kroniskt var det.. Idiots.. Nu har vi då iallafall världens mest intensiva och livfulla drever. Nu är det då inget fel på honom alls.

 
 

Med mycket kärlek, mat å godis..

och storebror Jomin, så blev Zeb snabbt mycket bättre.

Vi har hela tiden trott att Zeb blev dålig av nåt han fått i sig när han varit i skogen, som hade tagit på njurarna. För de hände på en sekund att han blev dålig typ. Så vi ville ge honom tid att försöka "rensa ur" det. Det har tagit tid, mycket kisstorkande om nätterna. Men idag är det inga fel nånstans på honom. Han är helvild å full av energi och ork, inget fel på njurar eller nåt. Han äter och dricker och får behålla allt. Så årets känga går till Falu djursjukhus!!! Fy fan, vi var sååååå nära att ta bort lille Zeb.. Jävla nötter! Det är som att de försöker hålla djuren kvar där på djursjukhuset för att få in så mycket pengar som möjligt, sen vill de gärna ta bort djur.. Har jag hört från många håll.. vi ringde till Gunilla kliniken i Djurås istället, efter vistelsen i falun, och följde upp lite där efteråt. De är helt underbara på kliniken i Djurås. De tyckte också att allt verkade knepigt med allt som blev i Falun. Zeb fick lite medicin och njurmat ett tag sen blev allt bra. :) Bara att han har blivit lite extra ängslig efter vistelsen i Falun.. Han vill gärna ha sällskap hela tiden å blir heltokig om han får lov å vara ensam. Vi har försökt att träna bort det, men det är jättesvårt..


Spanar efter rådjur..

 

Stylish Zeb

Kära, kära bröööder.. (Jomin å Zeb)






Lite mörk bild från gamla lägenheten. Saknar mina saker.. :)



  I gamla lägenheten  


 

Måste bara.. :)


 




Asså, Gwen Stefani! Love you! Älskar hennes stil!
Kvinnan e för fan 44 bast ! Hur gör hon?? :) Snygg!



Ja, blev ju mest skrivet om massa gammalt nu. Blev så idag. :) Får se om jag sköter mig nu och uppdaterar bloggen oftare. :P

Kram/ Néa

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker


Snacka om slut tjej.. 

Fått svar från operationen, på det som de tog bort. Å det visade värre än de visat innan, så man blir ju lite orolig.. Men det dåliga ska vara borta nu, så man får hoppas det inte kommer tillbaka igen.. Eller att det påverkar min kropp i framtiden.. Ska in på koll igen om ett halvår typ. Funderar på såna där gardasilsprutor, ifall det vore värt att ta sånna. Men är ju inte alls säkert att det gör nånting bättre.. Plus att de kostar typ 3000 spänn per gång, å jag tror man lär ta tre sprutor allt som allt..

De senaste veckorna har jag börjat må apdåligt.. :( Riktigt kasst! Hela kroppen är psycho å jag är helt väck.. Ringde vårdcentralen i början av veckan och var dit å kolla mig lite. De vet inte vad som är fel än, de ska ringa mig imorgon igen får se vad proverna säger.. För nåt galet äre.. Pallar inte.. Å så jobba hela tiden också.. Både nätter å dagar hit å dit. Kolar ihop snart tror jag. Man bara kör på. Går runt som i en dimma.. Knepigt värre.

Å jag hatar, hatar, hatar att Fredrik ska få lov att vara sjuk... Det är inte lätt inte.. Han har fått prova olika mediciner å inget verkar hjälpa nåt bra.. Inget är normalt, inget är som det borde vara.. Hatar dessa tvära kasst som blir... Vissa dagar man får hålla sig undan, bita ihop.. Vara tyst. Förstå. Å vissa dagar är himmelska.. Helt underbara. Lyckliga. Sen vänder det tvärt igen på en sekund.. Dessa tvära kasst.. Blää.. Det tär på mitt redan svaga psyke.

 

Underbara Malin har hjälpt mig att hitta ett hem till Elvis! Hoppas det fungerar å att han inte rymmer å springer bort i skogen.. :( Har funderat å klurat på om det skulle va möjligt att ha honom hos mig. Men det blir nog för mycket åt alla.. Så bra om han trivs å det går bra att han får bo där på gården hos den snälla familjen. Hade sån ångest när jag åkte hem efter jag lämnat honom. Min prins.. <3 Hoppas han får det bra där. Å att jag får hälsa på lite ibland. Mina missar e ju mina bebisar. :) Gör allt för dem.

Nästa projekt är ett hus åt Jomin å Molle. :P Slipper de sno grannungarnas koja när det regnar eller snöar. :P

 

Fint va? :) Perfekt!



Jag har funderat fram å tillbaka å har beslutat mig för att ha kvar bilen ändå. :) Mitt raggarbrudshjärta säger åt mig att behålla den..  Med hjälp av underbart snälla människor kommer jag säkert att glida runt i den nån gång framöver. :) Körkort måste fixas också! Illa kvickt! Hur nu det ska gå till..

 
 



 

Sova sig lite nu så man orkar å jobba lite med bästa Nickie imorgon. Sen vankas det julbord med BPR på kvällen. Blir dunderkul!



Likes

Comments

View tracker







Bakslag deluxe. Såklart när allt börjar gå åt rätt håll.. Man känner att allt är bra, allt funkar. Man e GLAD på riktigt. Självklart då ska allt börja jävlas igen!! Man kämpar som ett djur för ingenting.. Allt brister. Idag är en sån dag. All entusiasm, alla idéer, alla planer. Man orkar inte bita ihop. Orkar inte va positiv. Man känner sig ensam, hopplös, onödig, värdelös, oälskad. Å det jobbigaste är att den man behöver mest stöd från inte heller orkar med. Jag förstår, men det e sjukt jobbigt att få lov å backa hela tiden.. Det tär.. Vill ge så mycket men står tillbaka. Vill bara spy på allt.. Finner ingen ro, ingen anledning till å göra nåt. Men en del dagar e väl så här för mig.. Gamla mörka känslor kommer tillbaka, å det känns inte alls bra..

Livet e inte glatt jämt, men nån jävla gång kan det väl få va lite lugn å ro i alla fall.. Gaahh, orkar inte..
Å sen oron jag har över alla missarna.. Jomin lär nog till veterinären igen.. :( Gör allt jag kan för den missen. Underbara katt! Oron är tillbaka deluxe.. Men jag gör ju som sagt allt för den missens bästa. Molle har ju haft ont i tassen å haltar lite än. Men han har fått penicillin så hoppas det blir helt bra om ett tag..

Å så lilla Elvis.. Finns det någon som skulle vilja ha en jättefin svart misse, eller vet nån som skulle vilja ha en? Han är väldigt speciell. Men är man mjuk å försiktig med honom så är han helt underbar tillbaka.. Har han alltid varit mot mig iallafall. Han kan inte bo hos pappa mer å jag vet inte om det är möjligt att flytta honom.. Men man kan ju kanske försöka.. Vill ju inget hellre än att ha honom hemma vid mig, Jag går sönder, men jag kan inte ha tre katter.. :( Är helt förstörd över detta..

Suck! Vet inte om det är årstiden el om det e allt annat som händer runt i kring.. Brukar inte bli såhär höstdeppig.

På onsdag tänkte jag iallafall hänga på Malin till Borlänge. Gött å dra iväg lite :) Jag behöver lite kloka Malin-ord också. :)







Blev operation bara sådär jättesnabbt.. Trodde inte att jag skulle få en tid så nära inpå.. Mår helt keso fortfarande, fast det inte var så stort ingrepp. Mår illa å det känns jäkligt olustigt i kroppen. Bröt ju ihop totalt när jag låg där i operationssalen å skulle få bedövning. Sköterskan skulle ge mig lokalbedövning och av nån anledning hade jag fått för mig att lokalbedövningen skulle vara en kräm som de skulle smeta på. Men icke! Nej, fram med största sprutan ävör! Inte för jag är skraj för sprutor, men allt släppte nog då på nåt vis å jag börja storböla... Jag var inte beredd på det där med sprutan å jag var redan helt hyper å typ skräckslagen. :) Alla mina spänningar å oro släppte nog där... Hade en jättegullig sköterska som klappa mig på kinden å tröstade mig. Pinsamt. Men skönt att hon satt där å torka mina tårar. :)

Har ju fått lov å va hemma från jobbet nåra veckor nu efter lilla operationen också.. Lite ångest över detta.. Att jag förlorar massa pengar igen.. :/ Men får väl klara det på nåt vis.. Är bara så jävla bittert att det ska va nåt jävla skit hela tiden.. Aldrig får det va bra.. Aldrig kommer jag ikapp..

Så gäller att spara pengar ett tag.. Hoppas på att få bilen såld nu till helgen. Det skulle lösa mycket.. Så jag har en liten pott ifall det skiter sig.. Å kanske ha lite loppis. Har ju så sjukt mycket prytlar jag.. :) Över tio garderober fulla med kläder å stackars Fredrik har typ en..

Vet inte vart jag ska få kraft från nu riktigt, men det brukar ju lösa sig.. Det gör det nog nu med. Allt e säkert bättre imorgon, men idag e det bara svart..


Fick mat efteråt! Va inte gott å jag va inte speciellt hungrig heller. Men äre gratis så äre! :P





Likes

Comments


Har ju inte bloggat på hur länge som helst nu.. Hade typ tröttnat på min gamla blogg å helt tappat lusten till att skriva.

Varit så mycket skit ett tag så jag har varit helt off.. Inte orkat sätta mig å skriva nånting. Är så mycket som händer hela tiden så jag blir helt matt..

Men folk tjatar på mig att jag ska skriva igen. :P Å nu tänkte att jag skulle göra en ny fräsch blogg, men den blev ju å se ut typ som min gamla ändå.. :P Men, men.. Verkar mycket bättre å ha en blogg här på nattstad istället.



ja, var ska man börja.. Känner mig sjukt sliten efter allt skit å krångel som varit.. Framför allt med allt bråk på gamla jobbet.. Plus massa andra saker som får lov å bråka med mig..

Hela förra året å fram till typ nu har det varit så jädra tungt på olika vis å jag är helt slutkörd. Helt lost i pallet. :) Helt utmattad i hjärnan liksom.. Har aldrig känt mig så sliten å slutkörd.. Men aldrig känt mig så stark heller. Märkligt. Jag bryr mig liksom inte, bara biter ihop å kör på.

Gick ju ifrån jobbet som servitris rätt som det var å det gjorde jag nog helt rätt i.. Var bara en tidsfråga innan jag skulle bryta ihop helt å hållet tror jag.. Efter att ha jobbat nästan varje dag på detta stället i tre års tid har jag bara slitit ut mig helt, psykiskt å fysiskt, å ställt upp å jobbat jämt, hoppat in å jobbat fast jag egentligen inte kunnat, jobbat ensam fast vi egentligen borde varit minst två servitriser. Å bara fått skit å piss för det ändå.

Efter att Malin "fått sparken" då hon begärde att få sin lön som var på tok försenad, så hade jag lessnat ur totalt på denna chefen å jag bestämde mig då för att dra jag med. "Drar Malin, drar jag med." liksom. :) Jag skulle inte stå ut själv på detta stället. Min bitchattityd var uppe på 100% å det var liksom nog. :)

Det är ju konstigt att det är fel på över 20 servitriser å inte chefen själv.. Han har haft universums bästa servitriser på detta stället å han har behandlat dem som skit å bara betett sig illa mot dem. Punkt.

Jo, man väljer själv vilket jobb man har å vad man utsätter sig för. Å vilken skit man tar. "Om det nu var så jäkla jobbigt ställe, varför jobbar du då där?" Jobb i denna by växer ju inte på träd å pengar måste man ju ha, å soc i Vansbro är skit när man verkligen behöver hjälp. Å det är Arbetsförmedlingen som skickar dit en på jobb. Tar du inte jobb du blir erbjuden, ryker din ersättning från a-kassorna. Helt enkelt.

Så man "lurar in" tjejer på jobb, får dem att tro att de har fått ett bra arbete. Istället hamnar de i ett riktigt slaveri där de får tjata sig till sin lön varje månad å har svårt att ta sig därifrån. Nu kunde jag gå där ifrån utan att min lilla alfakassa rök. Jag har varit "timanställd vid behov" i tre års tid på detta stället och inte blivit erbjuden nån sorts anställning där på nåt vis, fast Af har erbjudit sig att hjälpa till med min lön i början. Så då hade jag rätt att säga nej till jobb och gå därifrån.

Hur det fungerar på det där stället nu vet jag ingenting om. Vet bara hur det var när jag jobbade där.

Ja, ja. Nog tjatat om det. Skönt å få skriva av sig lite om det bara. :)







Ja, 2013 e nog det året nån däruppe (eller där nere) beslutade sig för att förvandla mig till en bråkig bitch.. Jag, supersnälla silvernéa som aldrig varit arg på nån eller nåt har helt plötsligt förvandlats till en bråkstake. :) And I löööve it. ;) OM man är elak på mig alltså. Har nog fått lite nog på nåt vis. Det rinner till slut över, till å med för mig. Å jag backar inte lika ofta utan hör mig själv många gånger ryta ifrån. Jag håller inte truten längre. :) Å det e fan skönt å få va arg ibland. Det e bara å försöka stå på sig det.






Fick ju nytt jobb också ganska direkt. Hann inte va arbetslös så länge. :) Och som vanligt så ere SuperTina som fixar jobb åt mig. :P Känner mig fortfarande helt lost på jobbet men försöker så gott jag kan å mer kan jag ju inte. :P Men söker fortfarande andra jobb. Jag e toköppen för förslag ändå just nu. Kan ju dyka upp nåt riktigt kuligt. :)


Har ju så mycket idéer på gång hemma. Som denna fina dagbädden till exempel. Men en svart då såklart. :) Hade först tänkt köpa en billig bäddsoffa å ha i gästrummet, men bäddsoffor är tydligen INTE billiga.. :P Så blir nog en dagbädd istället. Mycket billigare. Å madrass har jag redan så det blir kanon! :) Så snart kan syster Milia sova över som en prinsessa!

De senate två månaderna har det varit jäkligt fattigt. Kom ju i otakt med ekonomin så klart när jag gick ifrån gamla jobbet. Å mina mini-alfapengar på 3000-4000 kr i månaden e inte så mycket å leva på.. Plus att stackars Fredrik varit sjukskriven hit å dit. Så det har varit lite knapert. Men,men, jag har levt på luft å vatten förr. Det e nog bara nyttigt att få vara utan pengar lite. Man blir ju liksom så kreativ då. :) Pantar burkar till kattmat, bakar eget bröd å man snålar lite på allting. Så får man kramas mycket å köpa billig skitchoklad ett tag så går tiden fort hoppas jag. :) Nästa löning ska man väl vara ikapp lite på. :) Äger liksom 3 kr.. Bli 25:e nu då!! :)

Och tack till snälla grabben i kassan på ICA som sponsrade mig med två kronor när mina små slantar inte räckte. Gulliga du! Hade räknat så det skulle räcka exakt.. Men sen var nån vara felmärkt tydligen så det sprack. Men var ju deras fel egentligen. :P Fick iallafall köpa mitt bröd å mitt billiga kaffe, så nu klarar jag mig nog till löning.. :P Kan liksom leva utan käk nåra dagar bara jag får mitt kaffe! :P





Ska försöka spara ihop till en ny soffa på nåt vis å denna vore perfekt och är inte alls dyr. :) Min gamla grå soffa jag fått ärva av faster har verkligen gjort sitt nu. :) Hade varit så skönt med en ny soffa! Är nog bättre å ha en soffa i fuskskinn när man har djur å klumpig sambo. :) Bara å torka av liksom.. :P Går tydligen å få räntefri avbetalning på denna. Men e lite skraj för avbetalningar så det får nog va med det. :)

Ja, vi var ju brudtärnor på mammas och Anders bröllop nu i sommar.. Så sjukt svårt det var att hitta klänningar till oss brudtärnor. Det var nog det största jobbet med mammas bröllop.. Att komma överens om klänningarna.. Ja, my hair looks like shit..

Vi hittade rosa klänningar till slut. På Nelly. Men vi fick ta lite olika rosa färger för det fanns så klent med storlekar.. Men det blev fint ändå med lite olika rosa nyanser. :)





Det här med mat å mattider för mig har ju inte funkat korrekt i min skalle sen jag var liten typ.. Så e liksom lite nytt för mig att folk äter lunch å middag tillsammans å så. Å inte så klent som jag gjort när jag bott själv typ. Leva på frukostmat hela dagarna för att jag inte "behöver" nån mat enligt mig själv... Så det så ovant för mig att laga mat. :) Knepigt men sant. Jag fattar inte grejen för det är så ovant. Men det kommer väl så småning om. Bott med hungriga Fredrik i över ett år nu så mat måste fixas. :) Å jag försöker så hårt jag kan, som med allt jag gör.. :P

Har ju dessutom varit typ vegetarian sen högstadiet. Men det har "gått över" nu, e ju ilag med en sån dära jägare. :P Men typ fläskfilé å sånt villl jag inte ha. Jag avskyr köttkött liksom. En stor köttbit, nej tack.

Här e nåra mattips jag kommit på som e enkla å går fort att göra:

Tacokyckling


Sne bild, men va fan..

Busenkelt å göra! Stek på lite kycklingfilébitar med smör el olja, salta å peppra. Lägg dem sen i en ugnsform. Blanda sen ihop tacokrydda med en lagom stor skvätt med matgrädde å häv det över kycklingbitarna. Man kan om man vill ha i sånna nachochips också. Men det e inte min stil riktigt :P Har inga mått å gå efter men brukar köra 3-4 kycklingfiléer, ca 4-5 dl matgrädde blandat med näääästan en hel påse tacokrydda. In i ugnen, 200 grader i ca 20 min! Har inga mått då jag bara slängt i lite på en höft så där. Men bra blir det jämt! Ris e godast till detta. :)

Ajvarkorv

Inte så vacker bild då, shit va jag har sullat å haft mig :P

Ta en falukorvbit, storleken beror väl på hur hungrig å hur många personer du är men en korvring e alltid lagom. Lägg korven i en ugnsform, gör snitt över hela korven, kladda i varannat snitt med ajvar å varannat med senap. Peta sen i mozzarella el annan ost i alla snitt. Salta å peppra lite, sen skjuts in i ugnen på 175 grader i ca 20 min! Pasta e godast till, potatis e nog också okej :)

Korvkladd

Skär falukorv i lagom stora bitar, stek på lite med både lite smör å lite olja, däng i en burk creme fraiche med paprika å chilismak å en lagom skvätt matgrädde. Koka upp. Puttra sen på svag värme nåra miuter. Servera med nån bra pasta till. Ris funkar också! :)

Verkar som det blir en liten operation i alla fall, om mina senaste prover inte visar nån skillnad.. Läskigt! Men skönt ändå att de äntligen vill göra en operation. Fast de egentligen tycker att jag är för "ung". Har ju krånglat med det här i ca fem år nu å det har aldrig visat bra på nåt prov... Men otäckt att jag ska bli sövd.. Diggar inte. Aja, det går väl säkert bra. Har lite panik över att bli sövd tydligen.. Smärtan e jag inte rädd för, bara att jag inte har kontroll när jag e sövd tror jag..





Likes

Comments