Jag har haft det ganska tufft med ridningen en stund. Allt har egentligen gått bra på träningarna men på tävlingarna så låser jag mig totalt och slutar rida. Första tävlingarna i år var 0-0 i 120cm. Andra tävlingarna gick jätte bra tills sista hindret där jag föll av och till vägringen finns det inte någon större förklaring. Efter det blev jag så osäker att "hur ska jag rida honom, vilken gallop är passlig, var tänker han vägra till näst?" Det funkar ju såklart inte när man tänker så och sista tävlingarna så slutade med att jag red en volt för att jag inte vågade hoppa mer och blev diskad. Före banan fick jag bara en massa spyreflexer för jag var så RÄDD att gå och hoppa. Jag var rädd att falla igen och rädd för att misslyckas.

Det kändes så skit efter banan. Vem drar en volt före hinder på nationell nivå för att man inte vågar hoppa? Men kanske det egentligen var bra att jag gjorde det för nu får jag hjälp med det. På tisdagen ska jag och prata med sportpsykologen och Cisco tränas nu i Järvenpää. Så allt går mot det bättre.

Sedan älskar ju människor att prata, och många ridmänniskor lever på andras misslyckanden. Jag vet att det är många människor som tror på oss och sedan många människor som inte tror på oss. Många människor som tycker att "Cisco är för mycket häst för mig" och många som tycker jag ska byta häst.

Men för ett par dagar sen började tänka, jag började riktigt ordentligt tänka. Jag har en helt sjukt SJUKT fin häst som har kapacitet till Finlands elittävlingar och även internationella banor. Jag har alla, precis alla chanser med Cisco att nå mina drömmar. FM, NM, GP, internationella banor.. Allt, dedär nämnda sakerna är möjligt med Cisco. Cisco är en oslipad diamant och jag kommer ALDRIG ha en lika fin häst som han. Vad skulle en resa mot toppen vara utan motgångar?

År 2014 hösten så rusa Cisco igenom en 1 meters bana i Ypäjä så att jag måste avbryta. Ett år senare hoppade jag 120cm i HIHSen rent. Jag tänker aldrig ge det nöjet åt dom som tvekar på oss att byta häst. Jag tänker aldrig ge upp med Cisco. Vi är ett team, och vi har en svår tid nu. Men jag är 19 år och Cisco är 9 år. Vi har all tid i världen att komma uppåt.

Jag vill tänka att sedan när vi hoppar nån GP-bana och placerar oss, så vill jag smila lite extra mot dom som tvekade på oss. Jag vill tänka tillbaka till dessa ögonblick vi har haft det svårt och se på rosetten Cisco bär att DETTA FÖRTJÄNAR VI. Det blir en lång resa ditåt. Men först och främst gör jag det för min skull, för detta är det jag älskar.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Idag är det lördag vilket betyder att det inte är någon skoldag. Jag har ändå idag läst lite fysik och nu är jag ledig från läsande. Igår var jag på hoppträningar i Aino som gick riktigt bra. Vi hoppade linje med tre hinder och även en S-kurva som var riktigt jobbig för oss för att han har så lång galopp. Men man måste öva massor på S-kurvor m.m eftersom att det är så viktigt när man hoppar större att korta galloppen.

Nästa veckas lördag har jag det första övningsinträdesprovet. Det är lite pirrigt och får se var jag står nu när man får resultatet av övningsprovet. Har ungefär fyra månader att öva mig nu till inträdesprovet, tiden går för snabbt!

Idag ska jag rida två hästar och göra kvällsstallet. Imorgon ska jag träffa upp med tjejerna. Ha ett bra veckoslut ni!

Likes

Comments

På lördagen hoppade vi årets första tävlingar i Ratsastuskeskus Aino. Vi hoppade 120cm, så vi hade starten ungefär halv 2 tiden, vilket är min favorittid. Då hinner man äta lunch hemma just förrän man åker iväg. För en gångs skull så kom vi i tid till tävlingarna och jag gick in och kollade på banritningen och gick banan med min tränare. Det var en trevlig bana och långa distanser. Där var en jobbig kurva som jag skulle se till att ha ordentlig galopp till. Sedan steg jag upp på Cisco som vi hade sadlat upp färdigt i trailern och pappa hade skrittat med honom. Inne på uppvärmningen så var han nervös första varvet men jag satt honom genast och göra massor med öppna och slutna eftersom att volter/cirklar är nästan omöjliga att göra på en uppvärmning. Cisco började koncentrera sig och slappna av och han gjorde fina hopp. När vi kom in på banan så fortsatte han med de fina hoppena och han var verkligen inte i en enda bom. Det var en bra och flytande bana och jag var så glad att det blev 0-0. En riktigt bra säsongöppning. Nästa tävlingarna är om drygt två veckor.

På måndagen red min dressyrtränare igenom honom och igår hade jag dressyrtimme. Man märkte att han var bra riden på måndagen och han var jätte lätt att samla. Imorgon åker vi på hoppträningar till Aino.

Denna veckan har tiden gått ut på att plugga. Jag ska nu läsa 30h/vecka och då brukar jag sitta från 8-16 med näsan i boken för jag måste hålla pauser ibland. Jag tycker ändå om det vad jag läser, så det är intressant. Blir skönt med veckoslut ändå!

Likes

Comments

Det känns så bra att byta från blogspot till nouw. Jag har länge tänkt på att byta och idag hittade jag lite tid att fixa nya bloggen.

Min prepkurs för djurläkare/tandläkare inträdesprovet började förra veckan i Helsingfors. Nu har jag åkt tre gånger i veckan in till stan. Jag har gillat prepkursen massor och jag har lärt mig många nya människor.

Jag var på hoppkurs förra veckoslutet och Cisco hoppade så bra sista banan. Allt var i balans och rytmen var bra. Tränaren sade att det var nära på en perfekt bana. Idag hoppade vi hemma lite större hinder och han hoppade som en dröm mycket luftiga hopp. På lördag ska jag börja tävlingssäsongen och hoppa 120cm.

På veckoslutet ska jag även troligtvis träffa vännerna! Jag har läst denna vecka alla timmar jag skulle läsa så jag tar en välförtjänt paus av läsandet på veckoslutet.

Likes

Comments

Jag hoppade 110cm och 120cm i Aino förra lördagen! 

Cisco var väldigt framåt och gjorde extra skutt i uppvärmningen, haha. Men han gjorde så fint av sig på banan!!! 110cm var en klass man själv fick planera banan och man fick olika poäng av hindrena. Vi planerade banan med min tränare och vi siktade på att hoppa de hindrena med de största poängen. Det som var svårt var att veta hur många man hinner hoppa eftersom att man hade 60 sekunder på sig.
Vi fick snabba svängar och bra tempo och vi blev placerade till ANDRA!!! Galet med tanke på att Cisco är en stor långsam häst och så fick vi 800 poäng i poängritt. Jag är så sjukt nöjd!!! <>
 
120cm gick också bra! Det var första 120cm efter Hangö katastrofen. Hindrena kändes ändå små och Cisco flög högt över dem. Han var ändå lite trött efter att stå över 1h ute mellan klasserna så jag hamnade göra en volt till ett hinder när jag kom snett mot det och Cisco inte märkte det. Alla bommar hölls på plats ändå! 
 

Jag är jätte nöjd över veckoslutet! Vi fick ett bra slut på säsongen. Det blir nu 7 veckor tävlingspaus så nu hinner vi träna de veckorna och har en känsla att vi får ett stark början på 2017!!

Här nedan ännu en video från träningarna här hemma! Där är han lite orolig med huvudet eftersom han hade haft där en paus i hoppandet så han kastade lite på huvudet.

Likes

Comments

Jag har anmält mig och Cisco till 110cm och 120cm till lördagens tävlingar! Det blir första nationella tävlingen på nästan ett halvt år. Vi båda var i så dåligt läge i slutet av juli och självförtroendet på hoppandet var krossat. Nu har vi byggt upp självförtroendet en lång tid och nu har jag en väldigt god känsla till lördagen.
Denna häst kan hoppa hus, jag måste själv bara våga <>

Det som gick fel på sommaren var att Cisco hade magsår när han var stressad/känslig och han kändes då inte riktigt bra att rida och "höjdpunkten" var då i Hangös tävlingar då han inte ville framåt och han helt enkelt inte hoppade längre. Vi fattade ju först då att något är fel och förde honom till kliniken. Där fick vi reda på magsåret och då åkte vi hem med massor mediciner.
När han blev frisk från det så spökade vägringarna i huvudet och jag kommer ihåg hur dåligt det kändes när han vägrade i Ainos träningar på 70-90cm hinder. Min värsta rädsla kom i uppfyllelse; jag hade förstört honom.

Vi fick ändå massor hjälp och jag fick mer framåtanda i ridningen då steget träffade bättre. Med små steg kom vi framåt och fick självförtroendet. Jag vet även från sommarens träningar att höjden inte är något problem. Cisco skuttade över 130cm hindrena utan problem och så fjäderlätt. Jag har fått många mer verktyg att rida honom och han är mer känsligare för hjälperna än förut.
Nu har vi hoppat 110-115cm banor i tävlingarna och byggt upp rutinen.
Jag är så glad att jag inte gav upp i Hangö på honom och att folk orkade tro på oss. Nu har vi kämpat upp oss och han känns bättre än någonsin. Den 29 juli postade jag här på bloggen jätte ledsen efter tävlingarna att "Fall seven times, stand up eight". Nu 133 dagar senare så kan jag säga att "vi gjorde det".  Det har varit massor hårt jobb att komma hit. Nu måste jag bara hålla tempot och rytmen på banan så blir det bra.

Fast det varit en riktigt skitsäsong så hoppas jag att det får ett bra slut och att 2017 blir vårt år på tävlingsbanorna. En bra ryttare sade en gång till mig att "Cisco är tydligen inte menad som en 120 häst". Det har han rätt i, Cisco förtjänar att visa vad han kan på de stora banorna.
Difficult roads often lead to beautiful destinations.

Likes

Comments

Det var länge sen sist. Jag har studerat mycket så det har blivit paus.

Jag ska alltså på dressyrtävlingar! Det är alltså inte med Cisco, utan med mammas häst Kamu. Mamma har låtit mig rida hennes häst och Kamu är jätte rolig att rida. Han var länge sjuk i benet och nu har man börja kunna rida honom ordentligt. Vi ska på torsdagen till ett annat stall och träna lång bana och den 6.12 så ska vi starta i dressyrtävlingar, jätte roligt! Han är en fin häst och jag tror att med mycket jobb så kan han gå långt. Här bjuder jag på film av förra träningarna.
Cisco har varit jätte kiva att hoppa med. Vi skulle starta 120cm förra veckoslutet men just då fick han hovböld. Efter det har vi inte riktigt ridit ordentligt för han fick infektion i foten av ett sår. Nu är han en riktig energibomb. Vi ledde honom idag till hagen med två grimskaft haha. Med god tur hinner vi också och tävla hoppning före säsongen tar slut, men tiden visar! Det finns ändå alltid nästa säsong. Fast tävlingssäsongen inte varit det bästa när han varit mycket sjuk så har vi lärt oss massor detta år! Jag tror det även kommer att börja synas i tävlingsresultaten.

Likes

Comments

Två banor och två rosetter på två veckor! Jag är väldigt nöjd. Jag har fått honom helt och röra sig på annat sätt och jag vågar kräva mer.

Vi har hoppat låga klasser för att få självförtroende upp! I Aino förra veckan hoppade vi 115cm och nolla. Blev 11. placering och igår hoppade jag i Riders inn 0-0 i 110cm och där blev det 13. placering. Vi ska hoppa ännu en bra och flytande 115cm nästa vecka och veckan efter det höjer vi tillbaka till 120cm och där få samma flyt.
 

Likes

Comments