Nyår var underbart. Jag brukar inte tycka det är något men denna gången var faktiskt riktigt bra. Kan vara för att jag spenderade det men en av mina bästa vänner. Började kvällen med att äta middag med min syster och sedan åkte jag hem till henne. Vi spenderade kvällen hemma hos henne på Dalarö. Hennes mamma var med och det var jätte mysigt. Kvällen bestod mest av att vi pratade och lyssnade på musik. Hade verkligen saknat henne så det behövdes. Tolvslaget var däremot bäst. Först skålade vi med hennes mamma och några andra som kommit över och sedan så sprang vi ut på torget. Det var fyrverkerier rakt över och hela universum luktade krut. Det var den perfekta blandningen av krig och magi. Efter det så lekte vi med tomtebloss i trappuppgången. Vi var även vakna och pratade till klockan fyra. Allt som allt var allt underbart. Dagen efter var även så mysig. Vi spenderade marionetten av dagen tillsammans. Jag åkte vid femtiden men tiden innan var vi tillsammans. Vi åt en lång frukost och pratade en massa. Var helt enkelt det bästa sättet att avsluta året på och starta det på. 


Likes

Comments

Mitt hår var fult, jag luktade svett och min mun smakade fortfarande av cigaretter med du tryckte ändå upp mig mot väggen och kysste mig. Vi var inne på toaletterna som inte tillhörde ditt kön och du kunde bli utslängd. Jag vet inte hur länge vi var där inne men jag vet att de inte var nog. Jag rörde dig, du rörde mig men inget hände. Våra läppar var sammanfogade och jag ville ha mer. Du sa att vi skulle vänta till imorgon. Så vi gick ut och lovade varandra att vara diskreta. Dagen efter sa du att inget betyder något och att historien inte varade. Även fast jag kan se sanningen lika klart som du kan se igenom mig kan jag inte acceptera den. Jag är inte van vid att inte ha något att förvänta sig, att inte ha något som erbjuds, att inte få vad jag vill ha. Jag vill ha dig och du borde vilja ha mig. Varför vill du inte ha mig?

Alla i min vänskapskrets om vad som hände. Alla i min vänskapskrets vet om att jag blev använd. Att du fortfarande är kär i ditt ex och kysste mig för att du behövde något som liknade ett rebound. Du vill inte ha mig för du vill ha henne och även fast du inte lovade något känner jag mig använd. Det mest idiotiska är att alla dina vänner ser mig som enkelt och lätt att få även fast det var du som tog initiativet. Jag var aldrig den som började, det var du som började och det gjorde du varje gång efter jag avslutade. Så nu ignorerar du mig och dina vänner tycker saker om mig. Ursäkta mig om jag känner mig använd och utnyttjad. Det var du som tog mina känslor och sköt upp dem direkt i ditt ego. Ärligt så hoppas jag du överdoserar för jag är allt.

Likes

Comments

Nu är det jul. Jag har öppnat alla julklappar, ätit middag och spenderat hela dagen med min familj. Trotts detta känns det ändå som en vanlig fredag. Jag har ingen julkänsla överhuvud taget. Kan vara för att min syster inte spenderar julen med oss men kan även vara för annat. Kan även vara för att jag inte fick sitta hemma igår som jag brukar göra och mysa med julfilmer och te. Istället fick jag jobba hos min pappa och flyga runt på stan. Seriöst jag spenderade hela dagen med min musik och min bok. Var trevligt det följdes av en stank som var allt annat än jul. Kan även vara för att jag läser världens brutalaste bok. Boken i sig är underbar och jag älskar den. Problemet är bara den att den är så intensiv så jag får rysningar och det är inte på det bra sättet. Det är inte för att den inte är bra skriven för tro mig den är underbart skriven. Den är bara obehaglig, så obehaglig. Boken heter DU och är skriven av Caroline Kepnes. Läs den.

Fast för att prata lite om julen så gillade jag mina julklappar i år. Fick en ny dator, en parfym, glitter, choklad, tekoppar och pengar. Önskade mig inte mer än det och min mamma hade en regel om att man bara skulle få en julklapp så är glad. Nu tror jag att jag ska påtvinga mig själv en gnutta julkänsla genom att se en film och dricka te.

Likes

Comments

Det sa klick, elden flög och du var det enda jag såg. Ljuset från lamporna ovan oss fasande på mitt glitter och jag kunde inte se något annat än dig. Musiken omringade oss men alla världens färger dansade runt dig. Glittret under mina ögon skapade stjärnor och jag lutade mig framåt. Ditt hår var fettigt och ramlade i ditt ansikte när du förde elden närmare mig. Dina ögon var omänskligt bruna och du gav mig ett snett leende. Du var på andra sidan elden men du befann dig ändå i ett annat universum. Det sa klick, jag var i lågor och du blev världens igen.

Jag kan inte ens börja beskriva gårdagen. När jag pratar om den vill jag bara skrika ut ett ord tills inga andra finns kvar. Det var underbart. Det var det perfekta sättet att starta lovet på. Hela jag glittrade och vi var ute på en terrass även fast himlen var helt nattsvart. Vi dansade under himlen även fast det är vinter. Jag hade glitter under ögonen och stenar i ansiktet. Kan lova att alla som inte tillhörde min värld tyckte jag var galen. Stället hade samma namn som ett fängelse men jag har inte känt mig så fri på länge. Jag var klädd helt i svart med en rosa skinnjacka. Jag pratade med honom och den andra gav mig saker. Jag vet även att han var intresserad under ett tag för han försökte dansa med oss men något annat tog över. Du gav mig eld och hela jag brinner fortfarande. Ditt ansikte var det enda som jag kunde uppfatta i lågorna och du var helt omringad av glitter. Det var en sommarnatt förklädd i vinterns "för att".

Likes

Comments

Aldrig ensam. Alltid med mig själv. Även fast jag står i en komplett tystnad så är det aldrig tyst. Jag är hemsökt av ljuden i min egna hjärna. Ett evigt surande, skrikande inom mitt egna kranium. Det tar sig aldrig ut fast det tog sig aldrig in. En stund att tänka, en stund att känna men inget som går att erkänna. Jag kan aldrig uppleva tystad och jag får aldrig höra vad jag känner. Det enda som hörs är ett surrande, ett skrik och ljudet av bläck. Pappret rivs upp av pennan och bläcket förevigar sträcket. Snart kommer jag vara det som aldrig blev. Jag är ett upprepat fel och den som bara blev när det var fel.

Likes

Comments

​Jag är sönderstressad och förstörd från insidan. Jag fryser av något annat än kyla. Ingenting känns verkligt längre och verkligheten är kulan från en avfyrad pistol. Sanningen är inlindad i en lögn och verkligheten är inlindad i ett löfte. Allt i verkligheten brinner medans vi sakta försvinner. Ingenting som jag vågar känna är värt att nämnas. Allt jag inte vågar se sker. Allt skjuts ned och jag har ingen mer. 

Inatt gick jag och la mig något runt 03. Jag vaknade något runt 04 igen efter en mardröm om dig och lite anat. Vaknade skakandes och innan jag ens öppnat ögonen på riktigt hade jag vår chatt uppe. När jag visste att min dröm inte var en annan grotesk verklighet försökte jag somna om. Slutade upp med att jag plockade upp mobilen och skrev. Det blev 835 ord och 4095 tecken, jag vet inte hur många gånger jag läste om det men de vart några gånger. Tog ett tag innan jag skickade det till dig. När klockan var runt fem gick jag upp, som en orsak av dina ord stack jag ut och sprang. Vart borta i en timma ungefär, kom hem precis så jag kunde smita in utan att min mamma visste att jag vart ute. När jag duschat läste jag om meddelandet några till gånger, försökte tänka på vad du skulle svara och om du skulle svara. När jag vart less drack jag kaffe och åkte till skolan. Såg dig tre gånger, kollade vår chatt även fast jag mutat den oändligt många gånger. Du sa inget till mig under hela dagen. Svarade inte ens på mitt meddelande, 835 ord och 4095 tecken blev obetydliga. Vi mötes även på tågstationen men du mötte inte ens min blick? Varför mötte du inte min blick? Du vill att jag inte ska tro på orden du agerade efter men orden du vill att jag ska tro på de existerar knappt. Hur kan du förvänta dig att jag ska tro på något om du inte agerar efter det? När du gör så som du gör nu fortsätter du bara att vara elak. 

Likes

Comments

​Vart drar du gränsen för förlåt? När kan du se bortom allt med ord inlindat i ett löfte och vart tar det slut och blir en bitter verklighet? Är det när något händer för första gången eller är det när det händer igen eller är det bortom det? Är det när tårarna faller på en solblekt asfalt medans någon annan ser på? Är det när du dränker huvudet under vattnet och skriker tills du sväljer vatten? Är det minuten det händer eller finns det ingen gräns? Klarar du allt? Vet du om vad du vet och ignorerar det? Ser du ut i en mörk himmel och visar vad du vet i en fråga? Bara för att bevisa? Är det minuten glädjen förvandlas till is? Är det minuten orden blev ett bevis? 

Personligen vet jag inte vart min gräns går. Jag har vart med om så jävla mycket skit. Från så många, jag har ett hårt skinn för de som betyder något. Även för de jag inte kan försvinna ifrån. Just nu vet jag inte vad du är? Vem är du ens och varför i helvete sa du det där? Får jag verkligen inte känna något utan dig? Är det de de ligger i? Eller ville du bara skada mig? Ville du verkligen bara vara elak? Du får inte vara elak, du ska inte vara elak. Så varför är du elak? Alla frågorna, orsakade av det som var roligt igår. Varför vet jag inte vart gränsen går. Varför sa du inte ens förlåt? Jag vill se dig säga förlåt. Du sa inte ens förlåt. Inte på riktigt iallafall. Du kanske inte ens vill veta vart min gräns går. För jag tror detta kan vara bortom gränsen för ett förlåt. ​Förlåt, jag vill bara förstå om jag borde leva eller låta allt gå. 

Likes

Comments

Jag har tänkt på förväntningar. Hur folk verkligen förväntar sig saker av en bara för olika miljöer, kläder, tillfällen eller bara allmänna situationer. Ingen säger det egentligen rakt ut men man kan märka väldigt mycket i frågor blickar och händer. Just nu förväntas det väldigt mycket av mig, egentligen är det mesta glasklart och enkla saker men jag orkar inte med det mesta. Jag vet att det mesta ligger i viljan och att jag inte vill det mesta. Jag vill egentligen bara försvinna och inte bry mig. Jag vill egentligen att jag ska bli osynlig och försvinna för evigt och att alla ska sluta bry sig om mig. Jag hatar att känna mig på utsidan. Vilket jag är.

Jag är på utsidan. Jag var på insidan, jag var det ganska länge. Egentligen var jag i centrum, jag var en av händelserna. Jag var den men nu är jag bara någon. Jag vet inte men jag tappade bort mig någonstans. Det bara hände och sedan hände det lite saker efter det och nu står jag här på utsidan. Vet att de som är på insidan inte tänker på det. Jag vet att man inte märker sånt innan de sker. Jag hade inte märkt det. Det är föst nu som jag märkte det. Det är först nu när jag är i mitten av obetydligheten som jag märker det på riktigt. 

Så nu när folk förväntar sig saker av mig känns det så himla obetydligt, så himla onödigt. Nästan som om att de bara gör det i snällheten och egentligen vill göra allt det de egentligen borde eller skulle kunna om inte dessa saker skulle komma upp. Jag känner mig helt enkelt som ett vapen i någon annans verklighet, ett slags smycke som används ibland men endast just vid det tillfället. Så jag vill egentligen bara försvinna, jag vill att alla ska tappa bort mig så jag slipper känna av utanförskapet. Så jag endast stannar där jag är utan känslor. 

Likes

Comments

​Det känns som om jag glider ifrån alla mina vänner, även de i min familj. Känns egentligen som jag glider ifrån alla jag känner. Jag är aldrig där jag är bara på utsidan. Jag vet att jag brukar känna mig obetydlig i vanliga fall men just nu är det på riktigt. Jag önskar jag kan säga varför vi inte pratar längre men varje gång jag försöker fastnar orden i min strupe för det finns ingen anledning. Jag vet bara att jag saknar dig. Jag hatar orden jag får serverade, orden som handlar om dig. Det enda jag vet är att jag saknar dig. Jag saknar så många så ofta men när det kommer till dig, herregud vad jag skannar dig. Du har funnits där så länge men nu är du inte där. Jag vill gråta när jag tänker på det men vet inte vad jag kan göra åt det. Vet inte heller vad jag vågar göra åt det. Du säger att du vill försöka och vill att jag ska föröka men du gör inget så vad kan jag göra? Du blir bara arg och skriker när jag gör fel. Vilket gör så jag inte vill försöka. Vill bara att du ska veta jag saknar dig och jag saknar att prata som vi brukade. Hoppas verkligen du vet det. Förlåt. 

Likes

Comments