Jag var ute igår och kan säga så här, det blev för mycket. En av mina vänner fyllde år så jag och några mer åkte ut för att fira honom. Till en början var allt jätte bra och så trevligt. Vi å middag och gick igenom hela födelsedags grejen. Efter det så drog vi till en bar och tog några glas. Vilket resulterade till att vi drog till en annan och gjorde det samma där. När vi gjort det drog vi till en klubb och det är där mitt minne börjar svika. Innan vi drog dit mötte vi upp min syster som skulle med. Vilket var jätte roligt problemet är bara det att vi triggar igång varandra.

Så dr inne så råkade jag dricka för mycket vilket resulterade i att jag sa fel saker och såg dum ut. Allt som allt blev jag utslängd. Vilket sög. Har aldrig blivit det förut och nu ångrar jag hela kvällen för det tog på min stolthet. Träffade även så många från min klass. Vilket inte är så bra för jag vill inte att de ska se den sidan av mig. När jag sedan blev utslängd drog vi alla hem till en kompis och sov där. Vilket var ganska så trevligt för han hade en sån skön säng och vägen hem blev tre gånger så kortare än vad den skulle vart. Idag däremot så har jag bara mått dåligt. Kom hem till tre tiden och efter det har jag bara legat i sängen. Fast ska försöka göra något produktivt iallafall.

Likes

Comments

Du är anledningen till att din syster höjde självmordsstatistiken. Orden var fyllda med ilska och hela hans väsen behövde anstränga sig för att yttra dem. De hördes som en viskning över kyrkogårdens trots att han skrek. Luften bar på en kyla och solen låg utbredd över det frosttäckta gräset. Det hade blivit vår och livet skulle vara en nystart. Han spottade framför hennes fötter och sedan gick han sin väg. Svordomarna flög ut ur hans mun och han gick med klumpiga steg. Blotta av synen av honom bar på en enda känsla, avsky. Kvinnan däremot hon stod kvar. Hennes ansikte var uttryckslöst och hon rättade till sin klänning. Det var något fridfullt över henne. Mannen anslöt sig till resten av gruppen och inom kort så var allas ögon på kvinnan. Med lätta men bestämda steg anslöt hon sig till gruppen. Hon gick fram och beklagade sorgen trost hon var den som känt den avlidna längst.

Likes

Comments

Du vet när du vaknar med en vision för dagen och sedan så spelar den ut sig precis som man vill? Ja då? Det var min dag. Vakande upp halv sex och trots jag bara fick 5h sömn så var jag utvilad. Jag tog en dusch och sedan så drack jag två koppar kaffe. På tåget mötte jag en vän och vi åkte med varandra i 20 minuter. Var trevligt och jag fick en dos av glädje. Skolan var även helt okej alla mina salar var utbytta så kände mig väldigt vilsen.

När skolan sedan var slut stannade jag i kafeterian och spelade kort med några vänner. Några skulle plugga och en väntade på två andra medans jag och den fjärde ville spela kort. Allt som allt var det trevligt och jag fick träffa två jag inte träffat på ett tag. När jag kände mig klar i skolan så åkte jag hem, min mamma hade bjudit hem en kamrat till henne så behövde åka direkt. Hennes vän åt middag med oss och allt som allt var det trevlig. Personen var trevlig och verkade ha bra tankar. Jag gillade henne. Vi pratade skolpolitik och framtid. Vilket jag inte riktigt gör med alla så det sa ju ändå någonting. För att jag inte har skola imogron så har jag även lov nu så det köns bra. Vet inte vad jag ska göra under lovet men det löser sig. 

Likes

Comments

Gatan är tom, natten är vid sin mittpunkt och det enda ljus som finns kommer från gatljusen. Han står framför mig och jag vet inte vad jag borde göra. Jag vet vad jag vill göra, har vetat det ända sedan jag såg honom. Vi är de enda som är kvar, vi står utanför porten och de andra har redan gått hem. Jag ser på honom och han ser på mig. Hans hår ligger i hans ansikte och hans ögon blixtrar, han är klädd i nattens alla färger. Han ser så himla bra ut. Jag måste hindra mig själv för att inte kolla för länge. Det är första gången vi är ensamma och jag är rädd för vad det kan leda till. Jag drar min jacka närmare mig och kollar upp emot himlen. Molnen ovanför oss är gråa och fyllda med regn, det kommer nog börja regna. De har blåst hela dagen, det gör det även nu, mitt hår flyger överallt och jag undrar vad han tycker om mig.

- Jag borde gå hem.


Han ler och ser på mig som om att jag precis fick reda på att jorden är rund. Jag vill egentligen inte gå men det kommer börja regna och om jag stannar längre kommer mitt straff när jag äntligen kommer hem bara bli hårdare.

- Du älskar mig eller hur?

Orden hänger i luften och mitt försvar är redan nere. Han väntar medans han ser på mig som mitt kroppsspråk kommer säga mer än vad jag gör. Vilket det gör för jag säger endast nej.

- Du ljuger.

Han ler och kollar ned i marken, som om han vill visa sig som den blyga som man berättar allt för. Endast för man tror det är säkert där.

- Varför tror du det?

- Jag har sett hur du ser på mig, hur du beter dig. Jag har även hört dig prata om mig.

- Betyder väll inget?

- Jo. Att du står här betyder även något. Om du inte skulle ha något för mig skulle du vara på väg hem nu.

Jag vet inte vad jag kan säga för egentligen har han rätt. Jag älskar honom. Jag har gjort det i något som känns som en evighet nu, jag vet bara inte hur jag kan säga det. Jag vill inte erkänna det för mig själv. Jag vill inte erkänna det för honom. Det bryter mot mina regler.

- Eller har du en annan lysande anledning till varför du står kvar?

Jag står tyst och kollar på honom, oförmögen att prata. Han går några steg närmare.

- Så du älskar mig?

- Nej.

- Säker? För vi kan testa det?

Han är så nära så jag kan känna hans andedräkt emot min hals.

- Säker.

Och han böjer sig en millimeter närmare, han kysser mig och jag faller. Jag faller så lågt så jag flyger igen. Jag vet att det är fel men det känns så rätt. Han tar sin hand emot min midja och trycker mig närmre, jag rör hans käkben och för några minuter står världen stilla. Himlen faller ned ovan oss men vi bryr oss inte. Jag är genom våt men det spelar ingen roll. Sedan låter han mig gå.

- Fortfarande säker?

Jag ler och han vet att det är ett nej.

Likes

Comments

När jag vaknade upp dag var det snö utanför mitt fönster. Jag försov mig idag och hade någonting under en halvtimma på mig innan jag behövde gå/springa till bussen. Jag halverade hela min morgonrutin och tog en tröja från dagen innan. Kände mig äcklig hela dagen trots en dålig start så vart dagen helt okej.

Hade en program dag på skolan så jobbade med gymnasiearbetet hela dagen. Du kan nog gissa dig till hur jag kände mig efter det. Vi är tvingade till ett grupparbete och jag jobbar med en vän och en annan. Hon är helt okej men jag gillar inte henne och är ganska så säker på att hon avskyr mig. Arbetet gick helt okej men känner mig så tom. Är egentligen så oinspirerad till arbetet vilket leder till att jag känner mig känslomässigt avstängd efter varje gång jag jobbar med det. Något som däremot gjorde dagen bättre var att jag fick pizza till lunch. Jag och drygt fem andra vänner gick till en pizzeria i närheten och sedan stannade vi där i ungefär 2h. Vart så skönt sedan mot slutet av dagen för jag och en vän blev lämnade ensamma i ett klassrum vilket resulterade i att vi spelade musik och snackade. var väldigt mysigt. PÅ vägen hem fick jag även åka tåg med en jag inte umgås med på länge. Vi åkte tillsammans och han sa att jag var en av dem som är oberoende bra. När jag sedan kom hem sa jag hejdå till min pappa (han åkte på affärsresa) och umgicks med min syster. Allt som allt har idag vart bra men nu så ska jag sova.

Likes

Comments

Jag kan inte skriva. Varje gång jag försöker sätta mig ned och få ut orden förvandlas de till ingenting. Allt blir något som raderas och mitt fokus ligger på det jag inte kan orsaka. Jag ser på stavfelen istället för att fortsätta meningen. Jag kan inte se något efter en punkt och jag kan inte strukturera meningar. Kunskapen om att skriva har lämnat mig. Jag skulle inte sörja det om jag inte skulle veta vad det innebär. Jag brukade vara bra på det men nu kan jag inte ens förstå mig på det. Orden brukade vara lika lätta som att öppna mina ögon. Nu däremot så fort jag öppnar mina ögon ser jag bara tomma sidor. Jag vet att skrivkramp bara är en myt men någonstans inom myten ligger en sanning. Om du någonsin haft det kan det försvinna men minerna kan aldrig bli blinda. 

Likes

Comments

Ingen vill höra om det fula. Den där verkligheten som vi gömmer inom den perfekt polerade boxen. Ingen vill höra om lögnerna, sveken och skriken. Ingen orkar höra om det för de upplever det varje dag. Varje människa har en box. Det kan vara en låda eller ett silver skrin. Alla har det och i det skrinet ligger allt vi inte säger. Den kan vara gömd under sängen eller stå fin bland den fina porslinet. Även om den är synlig eller inte så är den alltid syndig. Jag har en och inuti den ligger min biljett till helvetet. Min box står i mitt rum, den är synlig och den är vacker. Den är alltid i ett perfekt skick och alla kan se den. Vem som helst kan öppna den och veta allt men det kommer aldrig ske. För den ser inte ut som något som bär på något betydelsefullt. Det är bara en box fast om man öppnar den kommer man få veta allt ingen bör veta. Även om någon skulle förstå vad som fanns där inne skulle den inte öppna den för ingen vill veta om det. Ingen vill höra om det fula. Ingen höra lögnerna de säger, se sveken de begår och ingen vill höra sina egna skrik.

Likes

Comments

Du vet när de bara är så himla bra och sedan går det åt helvete. Det var min gårdag i et nötskal. Började dagen bra, hela förmiddagen var mysig och så rätt. Spenderade den med en vän och en annan under en kort period. Vi gick och kollade kläder och lite mer. Köpte även en ny tröja. Kan säga att dagen var behövd och så himla rätt. Det vart bara lite jobbigt på slutet för behövde springa till pendeln. Träffade två andra vänner och tiden tog slut lite för snabbt och jag behövde dra till jobbet så fick springa.

Jobbet däremot jätte bra. Hade sker att göra under hela kvällen och allt gick på ett löpande band. Plus jag har blivit så bra vän med de jag jobbar med så märker inte av tiden längre. De enda problem var när jag slutade. I vanliga fall så slutar jag jobbet runt 01.00 till 01.30 men igår så gjorde jag inte det. Vilket inte skulle vart ett problem om inte min pappa skulle hämta mig. Betoning på skulle. Okej han åkte in och satt utanför mitt jobb men för jag slutade senare så set han i att hämta mig och åkte hem igen. Det tar mer än en timma att åka hemifrån mig till mitt jobb och tillbaka igen. Fast nej han kunde inte vänta i en halvtimma. Så istället för att vara hemma vid 02.30 så behövde jag ta nattbussen och kom hem vid 04.20. Vart ännu värre när jag behövde gå runt på Gullmarsplan i något av närheten av en halvtimma. För att bussen var försenad. Kan säga att jag var långt bortom förbannad. Det dummaste var att hans motivering var "jag har haft två dåliga dagrar och orkar inte med detta." och trots sådana här scenarion så anser han att det är onödigt att jag ska ta ett körkort. Fast vägen hem var helt okej, jag satt och snackade med två vänner och var förbannad medans de var förbannade med mig. Så allt löste sig. Kommer bara inte prata med honom på minst en vecka.

Idag har jag inte gjort något speciellt. Har städat och omorganiserat mitt rum, varit ute och sprungit med min mamma och pluggat. Nu sitter jag på mitt golv och lyssnar på musik. Samtidigt som jag kollar på bilder från tider jag tycker om. Kommer nog sova om en stund men måste läsa två böcker så har inte tid för det.

Likes

Comments

Han sa hej. Han såg mig och a kunde inte backa ur längre. Jag sa mitt namn och han tog min hand. Vi pratade med varandra och jag kunde inte andas. Du sa att du behövde går för anledningar som var uppenbara och vi sa hej. Spelet gick ut på att få hans numer och även fast lyckan flöt runt i mitt blod klarade jag inte av det. Han var för fin och för trevlig, orden fastade i halsen och nervositeten fyllde hela mig.

Gårdagen var så underbar. Nej det spelningen var så underbar. Allt runt det var så magiskt. Kvällen började med att vi åt och sedan åkte vi till stället. En av de som skulle med ställde in så jag och min vän fick klara oss själva. Vilket vi gjorde. Okej men om jag kan försöka beskriva stället de spelade på. Herregud. Tänk dig ett utomhus fik, du vet de under sommaren som är fyllda av fina stolar under en öppen himmel. Tänk dig det fast på en tunnelbanane station i Berlin. Var så snyggt det var så skevt så ord inte räckte till men så snyggt. Rummet där scenen var det var helt otroligt. Var helt svart och täckt av ord. Vilket vart magiskt när det fylldes av ljud som bar på samma ord. Allt som allt var det underbart och mina band var fantastiska. Jag hade så roligt och kommer leva på detta så länge. När spelningen var slut så drog vi till efterfesten vi stannade inte där så länge men tillräckligt länge för att jag fick en möjlighet att prata med en i bandet. Rättelse; tillräckligt länge för att han i bandet skulle prata med mig.

När vi kände oss klara för kvällen var klockan så mycket så jag åkte hem till min vän och sov hos honom. Nu sitter jag i musiksalen på skolan och lyssnar på mina vänner. Känner mig alltid så obegåvad vid sådana här situationer men det gör inget. Älskar dem ändå. Idag ska jag åka in till stan och umgås med en vän och sedan så ska jag jobba. Jobbar på en bar på Odenplan och det är fredag. Kommer ha mycket att göra.

Likes

Comments