När jag startade denna blogg lovade jag mig själv att alltid skriva öppet, ärligt & rakt från hjärtat. Så även detta inlägg tillhör den kategorin, och jag kommer inte förfina några känslor eller så för de här är min berättelse.

Allt började den 3 augusti , samma dag som Charlie föddes. Förlossningen blev väl egentligen starten på allt. Har aldrig känt sån rädsla och panik över nånting annat förut som jag gjorde där och då , när han kom upp på bröstet var jag både glad och ledsen för helt ärligt var det skitäckligt och jag trodde inte alls att jag skulle knyta an till en pojke på det sättet jag har gjort idag. Det kändes konstigt att ha fått en pojke samtidigt som jag visste att jag älskar honom mer än allt i världen.

Jag hade hållit honom i några sekunder innan läget blev akut med mig och jag trodde helt ärligt att jag hade kämpat i 31 timmar för att få träffa vår son i några sekunder och sen aldrig mer få se honom . Jag trodde att Linus skulle bli ensamstående och att jag aldrig skulle få vara delaktig. Hela vägen till operationen och fram till de att dom sövde mig så grät jag, jag grät av ren rädsla & panik.

Under dagarna på BB var jag knappt medveten om omgivningen , jag fick upp Charlie på bröstet och sen när jag vaknade på morgonen låg han kvar där jag lagt honom. Där och då fanns inga direkta tankar på att jag kunde skadat honom genom att vrida mig eller nått men nu i efterhand så blir jag livrädd av tanken kring att han kunde skadats.

Vi blev utskrivna från BB den 5 augusti och återkontrollen var den 8e , redan när vi fick de datumet knöt sig något i min mage , vadå lämna den trygga zonen hemma och åka till Linköping med någon jag knappt kände?! Vet att jag hyperventilerande hela vägen in till Linköping den måndagen och hela tiden var livrädd för att Charlie skulle sluta andas och dö. Samtidigt som jag kände mig pressad för att Linus ville vi skulle hem till honom efter besöket. Redan i bilen påväg till Linköping gick jag med på att åka dit trots att allt i mitt huvud skrek "lita på din magkänsla och åk hem" , nu i efterhand skulle jag litat på min magkänsla för att det blev för mycket. Hade räknat med att högst 4 personer skulle vara där men det var ännu fler så jag fick panik, blev utåtagerande och överbeskyddande samt stängde in mig på rummet med Charlie och grät.

Alla tankar blev bara fler och fler , känslan av att något inte var som det skulle med mig infann sig snabbt och bättre blev de inte av alla hormoner. Jag ville skrika att dom skulle låta bli min bebis , att dom inte skulle andas på min bebis och att dom inte ens skulle titta på honom för av någon anledning knöt det sig i magen och jag fick panik.

Vardagen fortsatte och jag isolerade mig mer och mer här hemma , var väldigt observant mot många som kom hit och ville hålla Charlie men mestadels funkade det trots att hjärtat bultade snabbt varje gång .... Många som var här märkte på mig att något inte var okej, dom fick det att kännas mer okej att hålla Charlie genom att småprata med mig och på såsätt bygga upp en trygghet för mig.

Nu i efterhand så skulle jag bromsat lite besök då det blev väldigt mycket samt att jag mådde dåligt ,men hur säger man ifrån utan att låta dum och självisk ?



Mitt mående blev snabbt värre och jag började stöta bort Linus , trots att jag ville ha hjälp så sa jag "nej jag fixar detta" . Det var ju liksom jag och Charlie i en bubbla, ingen annan.... jag släppte in dom som jag ville. Jag förstod inte varför jag hade blivit så konstig och "borta" , varför jag stötte bort alla jag ville ha nära mig . Jag förstod inte varför jag kände mig levande död , vår unge sov ju hela nätterna , han sov i stort sett hela dagarna och var han vaken så var han nöjd eller åt men jag , jag var helt utmattad ....

Jag fattade inte ens att Charlie behövde ha kläder på sig till en början, det kopplade inte att han behövde frisk luft, bada, och allt det där , det fick andra påminna mig om för jag var helt borta....

Alla säger att man ska passa på att sova när barnet sov men jag satt hellre och kollade så han andades . Var så rädd för plötslig spädbarnsdöd att jag tillomed ställde klockan på natten även om han inte var vaken, och där satt jag mitt i natten och lyssnade på hans andetag för att lugna mig själv. Jag tyckte det var psykiskt jobbigt att någon annan gick ut en promenad med honom samtidigt som det var skönt att få vara för sig själv, tankarna om att han kanske dog när han inte var med mig tärde något så fruktansvärt och varje gång kändes det som om jag skulle gå i bitar.

Jag vet att jag flera gånger hyperventilerade och kände att jag inte kunde andas (panikattack) i olika situationer. Och allt blev så jobbigt för mig att vi tillslut fick bestämma tillsammans att man får fråga om man får hålla Charlie , lägga ut kort, ta upp honom osv för att på något sätt skapa en trygghet för mig.

De har aldrig blivit så att vi gått till öppna förskolan , babysång eller någonting sånt för mitt mående förstörde tyvärr ganska mycket. Det var jobbigt att ta sig till affären, BVC eller ens gå ut överhuvudtaget , jag uppskattade ingenting sånt på 5 månader. Jag mådde dåligt de 5 första månaderna av Charlies uppväxt och minns knappt någonting, det är efter 5 månader jag börjat komma ikapp och det var även efter de månaderna som jag började landa i allt det nya och acceptera läget.


Jag vet att jag inte är sämre än någon annan mamma för de här kan drabba vem som helst men jag kände/känner mig så otroligt dålig för att det blev just jag. Är så fruktansvärt besviken på att jag blev drabbad , tycker nämligen att vi varit med om tillräckligt men detta i sig har medfört sig styrka.

Nånstans i graviditeten kände jag dock på mig att jag skulle bli drabbad eftersom de är större risk om man varit deprimerad förut.

Att jag knöt an till Charlie så bra trots mitt mående tror jag beror på att jag aldrig fick knyta an från början ordentligt. Att bli sådär överbeskyddande och bara tänka "min" tror jag var mitt sätt att knyta an. Där och då tänkte jag inte speciellt mycket på att de fanns fler i bilden för det var Charlie och jag i en bubbla, jag stängde av alla andra och saker skedde lite på mina villkor.

Jag kan fortfarande gråta över allt jag missat och att jag inte uppskattat saker på den nivån man "ska" men nu är jag med både psykiskt och fysiskt & det är så jäkla underbart !💪🏼

Linus och Charlie har knutit an super bra trots att jag stötte bort honom , och det lyser av kärlek när Charlie ser sin pappa 😍

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Tog bort den andra(förhoppningsvis sista) visdomstanden för en vecka sen, allt var frid & fröjd fram till igår då det gjorde så ont att vi fick åka in akut. Vi åkte härifrån 19. och var inne i Linköping på akuten runt 20. kanske. Påväg in blev smärtan så olidlig att jag behövde kräkas, även under själva behandlingen ville jag kräkas. Tandläkaren sköljde rent såret, bedövade massa och la sedan en tuss i hålet med massa antibiotika, skit äckligt😷😷😷 Kom hem runt 22.30 och kräktes igen, inne i Linköping fick jag starkare tabletter utskrivet , tog en och la mig😴 Jag trodde att jag hade hög smärtgräns men nådde visst den igår.
Vid tolv vaknade Charlie och det var bara att gå upp, han fick torr blöja, mat och sen la jag honom igen , det tog sin lilla tid att få honom att somna men tillslut gick det och han sov fram till halv 7😍 Rena drömmen för mig att få sova till halv 7 istället för 5🙈
Känns som att Linköpings sjukhus är mitt andra hem, vet att det finns människor som är där oftare än mig men hatar verkligen att behöva åka dit så fort det är något , Motala kanske ska börja använda sitt sjukhus till vettiga saker?🤔🤔

Charlie har haft några "dåliga" dagar igen då han vaknat helt förtvivlad och svårsövd, dock har han varit väldigt snäll på morgonen då han inte väckt mig utan legat och stirrat på speldosan😃 Jag har varit medveten om att han varit vaken men inte varit fullt vaken, svårt och förklara.

Det här med att skaffa barn och hela tiden ha den här gulligullbilden framför sig där barnet är nöjt, glad, världens snällaste, inga bekymmer, det blir lätt och allt vad det nu är kommer en dag slå tillbaka som en käftsmäll. Det finns dagar så man faktiskt vill ge upp och man undrar vad man gett sig in på för allt är så mycket jobbigare än vad man kunnat föreställa sig. Det finns nog ingen förälder som upplever att tiden med småbarn hela tiden är en dans på rosor för det är det så f*n heller, att vara småbarnsförälder och samtidigt ta hand om sig själv är det mest prövande och påfrestande som finns. Allt kan se jättefint ut på bilder men sen bakom den där fasaden då? Klart vissa dagar är bättre än andra och så är det även som vuxen men att ha en bebis som gråter från det att den vaknar och bara vill vara i famnen är psykiskt jobbigt. Trodde aldrig att det var möjligt att känna sig så slutkörd som jag gör vissa dagar. Så ni som lever i den här fantasivärlden där man skaffar barn för att det är så gulligt och mysigt kanske borde tänka om 😚 Barn kräver all tid i världen och när Charlie föddes fick man anpassa sig efter honom, han väljer när man kan äta, städa , sova och göra sånt man vill, dock lite lättare nu när han kan göra saker lite mer självständigt 😍

Jag har dagar då jag absolut inte känner att jag är rätt som mamma, att jag inte fixar detta men sen tittar jag på den lilla guldklimpen som sträcker ut armarna efter mig och tänker " det är okej att ha dåliga dagar, att känna att man är slutkörd och skitdålig för Charlie vet att oavsett vad så älskar jag honom villkorslöst"

Likes

Comments

Ibland tar livet snabba vändningar, Charlies dygnsrytm tillexempel och just detta blev en käftsmäll för både mig och Linus🙈 Han har börjat vakna på nätterna och vill gärna vara vaken i 1-3 timmar och leka, äta lite & och sen somnar han förhoppningsvis om. Nu de senaste dagarna har varit förjävliga , han har vaknat runt 1,2 eller 3 och har man tur så sover han till 4 innan han vaknar. Både jag och Linus är helt slutkörda på dagarna vilket är ganska förståeligt när sömnen blir störd, men när vi väl fått honom och somna om igen brukar han sova några timmar till😴 Energidricka har varit räddningen många gånger på senaste tiden 😇✌🏼️

Vår älskade grabb blev igår 8 månader och idag var vi på BVC för kontroll av vikt och längd, allt blev godkänt.
På dessa månader har kärlek fått en ny innebörd ❤️ Under 8 månader har det hänt mycket , han har fått 2 tänder , börjat säga "pappa", kissat ner oss många gånger om, fått oss att göra grimaser av sina bajsblöjor, badat i mängder, gett oss kramp i armarna, testat gränser, gett så mycket kärlek & lycka, ja listan kan göras lång men det bästa är att han bara är våran ❤️❤️❤️ Har nog aldrig sett någon med så mycket vilja och envishet som Charlie , ganska coolt att det är en blandning mellan mig och Linus 🙈 Så underbart och se att våra personligheter speglar av sig i Charlie 😍

Vilket underbart väder det har varit i några dagar nu☀️ Varmt och skönt, hoppas de håller i sig så man slipper krångla med massa med kläder😃

Linus ger mig så mycket kärlek och lycka , skönt och ha honom vid min sida genom allt. Vet att jag aldrig riktigt satt ord på hur mycket han betyder men det är obeskrivligt typ❤️💑
Att jag valde honom och väljer honom om & om igen är inget jag någonsin kommer skämmas över, han är min andra halva trots allt vi gått igenom/ genomgår 😘

Imorgon ska han med in till Linköping för att jag ska ta bort min andra visdomstand, snacka om stöd 💪🏼 Han är helt underbar min fina Linus ❤️

Likes

Comments

Var ett tag sen jag var här inne , funnits mycket att berätta om men inte alls funnit ork eller tid till att skriva😊

2 mars var jag, pappa & Linus i Linköping för att jag skulle ta bort min ena visdomstand , Linus skulle vara stöd och pappa barnvakt. Jag var riktigt nervös och bröt ihop innan sen fick jag lugnande och de var som om allt annat inte fanns, skön känsla! Själva operationen tog en kvart sen så skulle man vila en timme och fasta 2 timmar efter och sen fick man äta flytande kost😕 Tyckte smärtan var helt olidlig i flera dagar efter och jag käkade maxdosen av värktabletter i en nästan en vecka sen så trodde jag att läkningsprocessen skulle gå bra men nej , infektion så fick gå på penicillin i 10 dagar😔

Själva tandläkaren var en idiot rakt igenom, inte de minsta förstående överhuvudtaget .... Men undersköterskan däremot , hur lugn och hjälpsam som helst och genom hela processen så pausade hon och andades med mig 😍❤️Har en till visdomstand som ska bort och hoppas för allt i livet att det går bättre denna gång ....

Charlie utvecklas och växer , första tanden har kommit och den är vass som jag vet inte vad🙈 Han är i någon fas då man knappt får lämna rummet utan att han gallskriker , psykiskt & fysiskt jobbigt ! Det är oftast mig & Linus han vill se såfort han vaknar, och Jossan funkar ibland bättre än morfar/mormor vissa dagar 😇
Han har ändrat sina sovrutiner och ett antal gånger vaknat runt halv 5 vilket gör att man känner sig död eftersom man själv sover som djupast😴 Det var förra fredagen som han vaknade runt 2 och var jätte pigg , dock inte vi föräldrar 😅
Han vill helst äta själv, eller snarare kladda🍝

I fredags fick jag ha en tjejkväll med mamma & min syster vilket kändes som evigheter sen, vi käkade pizza och gick på bio🍕 Vi såg skönheten & odjuret, förväntningarna var väldigt höga eftersom jag älskar den tecknade versionen 😍 Filmen var verkligen bättre än väntat , så magisk och mysigt gjord, all musik och det stora hela i sig , allt var perfekt, helt klart bästa filmen på länge 😍 När jag kom hem sov Linus , så jag kröp ner & somnade ganska snabbt🙈

Mamma och jag var ute på en promenad den 12 mars , var riktigt skönt och härligt 🚶🏼 Vi gick hela kanalbanken, genom stan och sen hem 💪🏼 Att dra på en vagn gör de hela lite jobbigare 😂

I lördags var det bara jag, Linus , Jossan och Adrian hemma, vi lagade tacos 🌮🌯 På dagen tog vi en långpromenad med gizmo som slutade med att han åkte under vagnen hem😂



Jag och hjärtat var och fikade på mallboden i söndags med mamma och våfflorna var riktigt goda! Så skönt när solen börjar titta fram och man känner att sommaren är påväg❤️☀️

Planerandet av älsklings student har börjat och jag längtar massor🙈
Tror även att min present är klar men vet ej riktigt , avgör det när det närmar sig😇

No words needed❤️

Likes

Comments

klockan 03.36 började min morgon pga Charlie som vägrar sova mer även fast han är skit trött så nu ligger jag här i sängen skitsur, super trött och känner på mig att dagen lär bli dålig 😒😴
Och säg inte att jag skulle väntat mig detta eller får skylla mig själv .

De är sportlov nu och jag trodde Linus skulle vara hemma hela veckan men nae ,dock självklart att han vill göra saker han inte kan när det är skola så klandrar honom inte, i onsdags var vi hos morfar & mormor, åt mat o hade de trevligt ❤️
Igår var jag , mamma , pappa, Jossan & såklart Charlie hos min gammelmormor & gammelmorfar och åt mat för att fira att dom fyllt år 😊

Och nu är jag trött som bara den 😴😴😴

Likes

Comments

Igår halkade jag in på ett forum som handlade om att det borde vara okej att känna och ta på en gravids mage bara för att personen är gravid & man tycker de är mysigt, men åh så fel folk har. Kunde inget annat än att hålla med personen som skrev och jag kände precis som henne när jag själv var gravid så därför beslutade jag mig för att sammanfatta mina åsikter kring detta och även folks pekpinnar/åsikter både innan/efter graviditeten.

De här med att helt oförberett ta på magen bara för att man själv vill det . Jag tyckte de var skit obehagligt och gillade absolut inte när man tog för givet att man fick röra magen bara för att jag var gravid. Tycker det är kränkande att man helt plötsligt tar sig friheter och tror att sånna saker är okej , min kropp och jag styr över vem & när de är okej att någon rör den. Finns inte några som helst rättigheter för anhöriga , vänner , svärföräldrar osv att röra magen. Kan nämna flera situationer då jag blev riktigt irriterad , en gång när vi var på maxi och jag hade en kofta över ett linne som dolde magen lite så ville en viss person vissa upp den och helt utan förvarning så drar man min kofta åt sidan och börjar röra magen , jag var arg o förolämpad ....
Eller den gången samma personen bara börjar klappa på magen osv , hade jag velat att man rört och pratat med bebisen så hade jag bett om det
😒

Något som störde mig rejält var när folk pratade om bebisen och bestämde kön " lilla pojken " Det är absolut en pojke , finns ingen mage som är en sån tydlig pojkmage som din är, jag har alltid haft rätt när jag gissat kön och de här är en pojke osv . Helt okej att gissa men när man hela tiden envisas med att man har rätt och att det är en pojke då blev jag jävligt förbannad . Tyckte minsann inte att någon skulle komma o bestämma vilket kön ungen hade när vi inte ens hade tagit reda på det , och allas tjat förstörde tyvärr lite av hela grejen för mig. Jag hade velat njuta av känslan att inte veta på riktigt utan att höra folks "säkra" åsikter .


Att ha folk bakom mig när jag byter blöja eller i början när jag ammade gjorde mig frustrerad , vart har folk sin respekt ? Man borde ju fatta själv att man ska lämna folk ifred och inte ha nån jäkla folksamling runt omkring ....

Alla dessa pikar man fick " ska du verkligen äta nu igen" "ska du äta så mycket " "är du hungrig igen , du åt ju nyss " Sånt gjorde mig väldigt ledsen .

Mycket fick jag tyvärr vara med om under graviditeten men folks åsikter och pekpinnar hit & dit är fortfarande aktuella trots att det inte berör andra människor hur vi väljer att uppfostra Charlie .

Exempelvis när han är ledsen så tröstar vi istället för att låta honom skrika som vissa tycker man ska låta honom göra för han dör ju inte av det. Nej han dör inte av att vara ledsen och skrika men det skär i ens hjärta när ens barn är ledset och man kan trösta !

Vi har lärt oss vilket gråt som är för vilken sak och jag lovar vi kollar alla dessa rutinsaker först och främst så man behöver inte påpeka vad vi ska göra .

Jag har blivit riktigt förbannad på människor flera gånger efter de att Charlie fötts och de har varit i situationer då vuxna människor slängt ur sig både de ena och det andra och trott dom vetat vad som är bäst för vårt barn .... Typ som den gången jag ville undvika att ha Charlie i närheten av förkylda människor , nä men hans immunförsvar var ju så bra så de gjorde inget fick jag slängt i ansiktet men jag stod på mig .

Många har snackat skit om mig , dels för att jag är ung mamma o sen för att, ja för att vadå egentligen ? svartsjuka ?

Vet bara att mitt långfinger tillägnans till er som snackar skit & försöker sänka mig ✌🏼️

Likes

Comments

I torsdags bestämdes det att jag och Linus skulle åka och shoppa i Linköping på söndagen , sagt & gjort. Underbara mamma och pappa ville självklart vara barnvakt trots att dom varit iväg hela helgen 😍
Vi gick härifrån vid kvart över 9 och tog pendeln vid 10, shoppingturen började på lager 157 där vi fyndade massa 💸Sedan mötte vi upp Linus syster , käkade och shoppade lite till sen drog hon hem och jag och Linus fortsatte shoppa 😃
Sista stoppet blev Ikea där vi skulle ha en hylla ( blev super snyggt i rummet hemma )

När vi kom hem åt vi mat , och sen blev klockan typ läggdags men de tog ett bra tag eftersom de var någon slags skrattfest 🙈

Vilket toppen väder vi haft idag förresten ☀️ Tog med gizmo på en härlig promenad på en timme , så skönt att vara ute, hade gått längre om det inte är så svårt att vara ute med gizmo och barnvagn samtidigt . Gizmo springer framför vagnen , hoppar in under och ska springa mot allt som kommer så lite läskigt ifall vagnen skulle vippa 😱 Charlie övar på att sitta hemma och under hela promenaden satt han upp i vagnen , tillomed när han somnade ❤️

Det märks att Charlie börjar få en egen vilja , skakar på huvet , och blir frustrerad , typ som i vagnen tidigare idag .... Jag drog upp åkpåsen så högt jag kunde och han peta ner den med sina armar , jag testade igen för att han inte skulle bli kall men samma sak igen, då ville han alltså se var vi gick😅

Liten blir stor ❤️

Likes

Comments

Igår var jag & Linus iväg på en kurs som handlade om barnsäkerhet och hjärt-och lungräddning , så sjukt lärorikt och viktigt att kunna ifall olyckan är framme eller för att förhindra att något händer. Både jag & Linus tyckte det var väldigt lärorikt men totalt var vi bara 5 föräldrar på kursen vilket jag tyckte var konstigt eftersom det är så pass viktigt 🤔

Charlie går igenom nån fas för tillfället då de bara duger med "mamma " typ, han vaknar tidigare och är allmänt grinig hela dagarna.
Jag tycker de är skit jobbigt psykiskt eftersom man knappt får lämna ett rum på dagarna, man kan knappt äta frukost och får ingen tid att andas , längtar så innerligt tills denna period är över🙏🏻
detta beskriver så otroligt mycket av denna fas👇🏼

För övrigt så hatar jag vintern eller inte vintern i sig egentligen utan jag hatar kylan som gör att mina ärr på benen gör förbannat ont & det är likadant varje gång de är kallt. Nu tänker säkert någon "ditt egna fel" och ja jag har gjort alla ärr på min kropp, jag äcklas när jag ser dom och jag ångrar mig något oerhört , så ingen mening att döma för de fixar jag så bra själv👌🏼

Brösten läcker mjölk, varför ?! inte ammat på 2 månader, suck. Trodde all mjölk skulle försvinna och inte komma och gå som den vill😅

Senaste panikångestattacken skedde i fredags av oklar anledning , rummet snurrade , hjärtat bultade och pulsen steg , efteråt kände jag mig som ett genomskinligt lakan och alldeles tom på allt 🤔

Det förflutna knackar på ganska ofta imellanåt , mycket som gör en illamående & knäcker en. Jag skulle vilja skriva allt här , alla tankar bara huller om buller men vad skulle responsens bli?
Jag har alltid haft svårt att prata om saker men att skriva ner saker har för mig blivit terapi och allt blir så mycket lättare att acceptera när man fått ner det i skrift, så vi får se lite.

Lite saker som händer runt omkring som påverkar både mig & Linus men det tar jag inte upp här hur mycket jag än skulle vilja.
Skulle kunna skriva ett inlägg fullt med känslor & tankar men det skulle inte gynna någon annan än mig själv .

Blev ett väldigt blandat inlägg och nu ska jag försöka natta Charlie och sen kolla tv för att senare krypa ner bredvid mitt hjärta ❤️
Han är så jäkla grym på alla sätt & vis , min egna Linus ❤️

Likes

Comments

tja tja bloggen. idag är det en underbar dag för ett blogginlägg! inte Linnéa som skriver :) idag är det Linus! hoppas ni mår bra! hejdå

Likes

Comments

Jag tänker ofta på om Charlie kommer minnas att jag inte var delaktig psykiskt hans 4 första månader, om han kommer lida för det eller om mitt mående kommer påverka hans uppväxt.
Jag fasar för alla förändringar som måste ske för jag är inte redo, jag är inte redo att byta till sittdelen i vagnen, för att sänka spjälsängen eller för att börja med riktig mat , jag vill inte göra sånt än för jag har missat så sjukt mycket , i mitt huvud är vi inte där än.
Förlossningsdepressionen tog hårt på mig , jag tog till mig Charlie och var med honom jämt men jag famns liksom inte där, fysiskt men inte psykiskt delaktig.
Jag har minnesluckor och känner mig så jäkla sämst över att knappt minnas någonting från hans första tid .

Det här tar sönder mig totalt för jag känner mig så tom och förtvivlad, jag tycker det är skit rent ut sagt att känna att man inte räcker till för sitt egna barn.
Charlie är snart 6 månader och det är ungefär nu som jag börjar hänga med och har bättre kontroll över saker och ting , förlossningsdepression höll i sig i stort sätt i 5 månader , vilket jag inte önskar att någon får uppleva.
Mina tankar och känslor är helt huller om buller och ibland vill jag bara stänga ner mig själv & gråta . Jag känner mig så vilsen i allt det här.

Det är nu jag börjar vara delaktig psykiskt , och jag kan uppskatta saker på ett annat sätt, förlossningen är fortfarande svår att prata om & tårarna är aldrig långt borta men det är viktigt att prata om det för bearbetningens skull.
Jag får vara ledsen, arg och känna allt det jag gör , jag får vara besviken på hur sjukvården skötte kommunikationen med Linus & mig efter/ under operation (fanns ingen som förklarade för Linus vad som hände & det var ingen som pratade med oss efter ).

Det finns ingen jag hellre hade genomgått det här med än min Linus ❤️
Jag minns hur han höll om mig när jag kom ner från uppvaket , hur jag lät mig själv gråta , av lycka och rädslan för att jag levde men även för att jag kunde dött.
Oavsett om han aldrig riktigt förstod hur jag mådde så fanns han där , dag som natt ❤️

Jag blir så lycklig av att se dom här två tillsammans ❤️

Likes

Comments