View tracker

Idag var jag , mamma och Charlie på BVC för att det var dags för Charlies 3 månaders sprutor. Klumpen i magen växte snabbt påväg dit och väl i rummet ville jag gå ut men jag stannade kvar, tittade och tröstade snabbt Charlie som blev lite ledsen . Jag trodde han skulle bli mer ledsen än vad han blev så allt gick jättebra , han avbröt bara amningen några gånger för att skrika och berätta att det gjorde ont , älskade unge 💖
Han följer sina kurvor precis som han ska och har redan vuxit 10cm sen födseln 🙈

Det skönaste av allt var att kunna säga rakt ut
" nej jag mår inte bra , inombords är jag kaos "
Det var en sån otrolig frihetskänsla att erkänna att saker inte är så bra som folk tror. Och hade jag inte sagt något så hade hon på BVC sett det på svaren på en enkät jag(alla nyblivna mammor?) gjorde. Nu väntar jag bara på ytterligare remisser så att jag får prata med någon .


Hittills ingen feber hos Charlie , hoppas det håller sig så! Dopet var i söndags , kan uppdatera mer när jag fått alla bilder 😘📸
Nu måste jag sova 😴

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Äntligen fredag , så skönt trots att vädret är som det är🍂🍁🍃 Idag ska jag möta mamma på stan för att köpa lite grejer till söndagens planer. På söndag är det nämligen dop för Charlie , tror vi skulle bli runt 60 personer och då är det ändå folk som sagt att dom inte kan🙈
Det ska bli kul att ge Charlie ett dop men de kommer vara lika skönt när det är över😚
Jag är mest nervös över att Charlie blir akut hungrig eller något sånt under ceremonin men förmodligen klarar sig denna gladskit 😅

Nog om dopet , återkommer om det efter söndag , i onsdags färgade jag håret och är så nöjd😍

Igår kom hjärtat med blommor och choklad , helt underbar verkligen och jag kunde inte vara lyckligare💖
För första gånger på länge låg Charlie på mage igår utan att skrika och han verkade tycka det var intressant , men han gör bara saker när han vill och inte när vi vill haha, envis pojke 😅

Likes

Comments

View tracker

Det här med självskadande har jag stora erfarenheter av, periodvis har det varit mitt sätt att fly från verkligheten & jag har tagit till det i samband med att omgivningen drivit mig till att må så pass psykiskt dåligt att jag inte ser någon flyktväg. Jag var fri tills i början av förra året någon gång då jag började skada mig av anledningar som ska hållas privata, jag slutade den 22 oktober 2015 och därav rubriken .

Jag vet att jag la upp bilder på hur mina ben och ärr såg ut från Maj och även en bild på hur det såg ut några månader senare, tänker inte lägga upp det igen men ska ge en bild på hur fint det faktiskt har läkt nu 🌸

Ni som vill jämföra kan kolla på inlägget 2015 vs 2016 som ni finner under kategorin "mitt mående " .

tack till alla som har gjort det möjligt att bli självskadefri ytterligare en gång 😚

För övrigt så planeras det för dop med ca 60 personer , jag försöker hitta något sort balans i livet och väntar på remiss från psykiatrin vilket verkar dröja eftersom det redan tagit två veckor , behöver verkligen prata med någon och jag hoppas de finner rätt plats åt mig så att jag inte "faller mellan stolarna ".

I tisdags var jag ute och verkligen njöt av det härliga vädret , solsken & härliga höstfärger 🍂🍁🍃

Charlie sov genom hela promenaden vilket gav mig egentid och jag kunde lyssna på musik och ta in höstens alla dofter 💖

Likes

Comments

Nu tänker jag berätta om några saker som är svårt att sätta ord på, känslorna , upplevelsen och det magiska under förlossningen. Det finns mycket som är svårslaget här i livet men 4 saker som jag tar med mig ifrån förlossningen är:

När barnmorskan tog min hand o la på Charlies huvud som bevis på att han faktiskt var påväg ut, känslan att känna på sitt barns huvud , veta att snart så ses man för första gången. Att ett kladdigt huvud med massa hår kan vara så jäkla speciellt trots att det utgör en sån jäkla smärta🙈

När jag kände att hela Charlie kom ut, så läskigt, spännande och overkligt. Värmen och tomheten som snabbt spreds i hela kroppen, Kändes verkligen som att man blev av med en bit av sig själv, ioförsig blev man ju det men den här känslan av att något saknades i kroppen är svårt att sätta ord på.

Att få upp en kladdig , varm och tung bebis på bröstet ( Tyckte det var så jäkla obehagligt) Men jag var helt överlycklig , dock så har jag alltid haft panik för att bli kladdig oavsett om de är tuggummi som fastnar i handen eller de droppar glass någonstans osv så detta var riktigt läskigt !

Den sista saken jag kommer minnas extra mycket är när Linus klipper navelsträngen , trots att jag var borta så vet jag iaf att han var stolt och lycklig❤️

Hela förlossningen kommer jag ha i bakhuvudet , vissa saker kommer jag förtränga men ändå vara medveten om , vissa saker kommer jag minnas med glädje och lycka , de här är en erfarenhet som kanske gör mig rädd inför nästa graviditet men oavsett vad så vet jag att min andra halva kommer finnas med och stötta upp mig precis lika bra som denna gång❤️

Likes

Comments

Idag är det exakt 1 månad sen Charlie kom till världen och jag opererades, just detta klockslag blir jag opererad och har noll koll på omvärlden.
Charlie kom till världen 09.45, 11.30 kom jag till uppvaket , 20.45 kördes jag ner till special BB och vår familj blev komplett. Det sista jag minns från själva förlossningen är att jag får upp Charlie på magen, dom bekräftar könet & Linus klipper navelsträngen sen försvinner Linus med Charlie och jag fattar ingenting, dels för energibrist och utmattning 😴

Folk som hävde sig på magen, pratade med varandra , fler människor tillkallades och operationssalen blev uppdaterade med fakta, sen snabbt iväg med barnmorskan sittandes gränsle över min mage, blev överflyttad från min bår till en annan sen minns jag faktiskt ingenting mer & inte ens när jag vaknade förstod jag vad som hade hänt.

Det här var första gången jag själv kunde gå och hämta Charlie , jag var helt sängliggandes i nästan 2 dygn och fick be Linus komma med honom. Nu såhär i efterhand är jag verkligen glad att Linus fick stanna på sjukhuset och att vi fick ett eget rum !💖

Den här månaden har gått så otroligt fort, vi har lärt oss så mycket och vi kommer lära oss nya saker ett bra tag framöver. Nu när vi har landat efter förlossningen är det saker vi måste bearbeta och acceptera, det blir en lång resa men det viktiga är att vi båda mår bra🎈

Att jag kunde älska en till människa såhär mycket som jag älskar Linus trodde jag var helt omöjligt men de går faktiskt , jag älskar Charlie villkorslöst och kommer alltid göra ! Mitt liv är komplett , helt sjukt att det var lilla Charlie som låg och gottade sig i magen💖

På schemat idag står borensbergsmarknaden med mamma , pappa , och älskling 💖

Likes

Comments

Lite mer än tre veckor har gått sen Charlie kom till världen, en händelse som påverkat både kropp & knopp. Allt är så nytt och man får testa sig fram. Under dessa veckor har jag lärt mig otroligt mycket och livet är inte alls frid och fröjd efter en förlossning, kroppen ska återhämta sig och hela den proceduren tar energi. Nedanför kommer punkter på saker som har varit jobbigt efter förlossningen.

•jag sa i några veckor innan förlossningen att den här ungen skulle hålla sig kvar i revbenen på något sätt och vägra komma ut , sant ! under förlossningen hade Charlie lirkat in en fot under mitt revben vilket resulterade i några dagars ömhet , jag var alltså öm på högersida där revbenen sitter😣

•De första dagarnas toabesök som man helst ville skippa , fyfan vad allt gjorde ont, smärtan var nästan värre än under förlossningen fast bara nästan
✌🏼️

•Såren som ska läka, att inte kunna klia där det kliar , stygn som stramar åt och känslan av att inte kunna styra någonting som pågår
😒

•Till en början var det sjukt jobbigt att stå en längre stund , benen höll liksom inte resten av min kropp uppe. tror även att jag började ut o gå för tidigt
😅

•alla tankar och känslor, att inte veta om kroppen läker som den ska eller om saker ska vara som dom är... tur man har fått mängder av böcker och information om det mesta

det var lite kort sagt om vad som är jobbigt efter att man fått barn 😘



Under dessa tre veckor har vi hunnit ganska mycket , flera BVC besök , en fotografering & och en jädra massa besök 😄 Vi har fått mängder av fina saker till Charlie ❤️

Just nu är vi hemma hos hjärtat och Charlie sitter på min mage , vet inte riktigt vad mer kvällen ska erbjuda 💖

Som avslut på detta inlägg får det bli mängder med bilder 😄

Likes

Comments

Kan börja med att berätta att jag gick 6 /7 dagar över tiden , han kom alltså den 7 dagen efter beräknad förlossning. Vi hade varit inne 2 gånger innan själva förlossningen , dels för kraftiga förvärkar och sen misstänkt vattenavgång sen så sa Linus " tredje gången gillt blir det " och så rätt han hade ....

Jag beslutade mig för att sova hos Linus den natten när vattnet gick för att jag tänkte inte speciellt mycket på att något kunde hända men sagt och gjort. Jag vaknade runt halv 2 av att det kändes som jag skulle kissa på mig , gick upp på toan men inget hände så jag la mig igen men vaknade sedan vid 20 över 2 av att det blev varmt och aldrig slutade rinna. Jag krånglade mig först ur Linus säng o ställde mig på golvet och ringde mamma som tyckte jag skulle ringa förlossningen , vilket jag gjorde.

I telefonen fick jag svaret att jag skulle avvakta några timmar men att hon trodde jag skulle ringa inom en timme igen och säga att värkarna startat , vilket också var sant . 20 över 3 ringde jag mamma och sa att vi skulle åka in , vattnet hade inte gått helt men det gick inte att hejda , i bilen sa det splasch och allt vatten gick. Klockan 20 över 4 var vi på plats inne i Linköping och då började de mest segaste, läskigaste & spännande timmarna i mitt/våra liv, äntligen dax att få möta vår plutt💖

Öppningsskedet var väldigt segt och långdraget, jag hade inte öppnat mig något mer än 1,5 cm sen den första gången vi var inne, så jag fick vänta ut hela proceduren , hem kunde dom inte skicka oss eftersom mitt vatten gått.

väl inne på förlossningen fick vi göra oss hemmastadda och jag blev även uppkopplad på en CTG för att dom skulle hålla koll på Charlies hjärta och även styrkan på mina värkar.

Tiden gick och mina värkar höll sig hela tiden högt men jag öppnade mig inte så beslutet om att ge värkstimulerande dropp togs. Värkarna ökade i styrka och smärtan blev förjävlig så jag beslutade om epiduralbedövning, under tiden vi väntade på den så försökte vi äta , gå lite i korridoren och träffade olika barnmorskor och undersköterskor . Sprutor hit och sprutor dit, kände mig som en nåldyna när hela förlossningen var över . Narkosläkaren som skulle lägga epiduralen kom och folk säger att det gör skit ont att ta den men de värsta tyckte jag var att få hela ryggen spritad haha. Jag är väldigt nålrädd och låg och bet i min läpp genom hela proceduren vilket visade sig sen.

Epiduralen tog och all smärta försvann , värkarna som hade styrka 50+ kändes som 10 , ni som har barn ni förstår . Provade även lustgasen , blev hög , fick allergisk reaktion och spydde ner Linus ...2 gånger . Helt plötsligt kom smärtan från de starka värkarna tillbaka och fick be om att de fixade epiduralen som hade satt sig snett...

Blev både hög och glad , iallafall några minuter , sedan såg jag ut såhär ...

Klockan 05.00 är den här bilden tagen den 3e augusti , var då öppen 8 cm och var helt slut i kroppen.... fick höja det värkstimulerande droppet flera gånger från det att vi kom in klockan 04.20.
Jag minns att jag duschade , åt glass i duschen och somnade även för att jag blev så otroligt rastlös , och under nåt av alla toabesök så gick slemproppen.

Timmarna gick långsamt framåt , men tillslut blev det dax att krysta, och dom sa att jag fick börja krysta när jag var öppen 9 cm. Jag började krysta, hade verkligen ingen ork , tillslut var jag helt öppen men min kropp var så trött att jag ett tag vägrade att krysta. Barnmorskan lät mig krysta ett tag och komma på tekniken , sedan så gick allt väldigt snabbt , en barnmorska till kallades in och skulle häva sig på min mage ett flertal gånger under värkarna för att Charlie skulle sjunka ner ännu mer, den smärtan var outhärdlig och jag skrek som bara den.


Klockan 08.50 började jag krysta och 09.45 var han ute , då uppstod kaoset , moderkakan skulle ut, alla hinnor kom inte ut , jag började blöda i mängder , de fick häva sig på magen igen, jag skrek och skrek. Linus fick gå ut rummet med Charlie , han kom tillbaka efter en stund och barnmorskan skrek att han skulle ut på en gång pågrund av allt blod.

Jag fattade inte riktigt vad som hände mer än att jag fick panik. Barnmorskan upp på mig och sen iväg med full fart till operation , hann reagera över att dem sa att jag förlorat massa blod och att de befann sig ett team på ca 10 personer runt mig sen minns jag ej mer. Det sista jag tänkte på var " hur ska de gå med Linus om något händer mig". Fick reda på att jag förlorat 2 liter blod.

Vaknade runt 12 på dagen , somnade direkt om och folk kom och tog prover hela tiden , vid halv 3 sa dom att jag skulle få åka från uppvaket till Linus på BB men mina värden var för dåliga ... Halv 9 på kvällen fick jag äntligen träffa Linus och Charlie i en lugnare miljö, en evighet senare.

Vi grät och grät över det som hade hänt och under tiden jag var borta så hade Linus fått höra meningen "hon kommer snart " alltså ingen vidare information om hur jag mådde eller vad som hände. Han var själv med Charlie i över 10 timmar och var helt förstörd när jag kom dit.

Jag fick se vår son i någon minut direkt efter förlossningen sen så såg jag inte honom på en evighet men lyckan som uppstod när man såg honom ordentligt är helt overklig.

Hur var jag då mot Linus under förlossningen? alla säger man blir elak och jag kan inte annat än att hålla med. Hur mycket han än stöttade och puschade så sa jag ändå att jag skulle trycka upp en vattenmelon i röven på honom, jag blev arg och ledsen men är ändå så tacksam över att han var där genom hela förlossningen! Han säger faktiskt att jag var elakare mot barnmorskorna som jag i stort sätt skulle strypa ....

Kort sagt , en tuff förlossning men glad att jag hade allt stöd från min familj och Linus ❤️

Förbjudet att på något sätt använda bilderna från min blogg någonstans , utan att fråga så ni vet👌🏼

Likes

Comments

Det märks så tydligt på vår plutt i magen när pappa har varit borta för länge , såfort Linus är i närheten och pratar eller rör magen så blir det full rulle på den där busungen 😍

Det är så härligt att se bebis påverkas så mycket av sin pappas närvaro , jag har ju burit bebisen i 9 månader så jag reflekterar ju inte över min närvaro på samma sätt som när jag ser Linus i närheten av bebisen. ❤️

Var så roligt att se igår när Linus la huvudet mot magen och direkt fick en spark på kinden , antagligen kom han emot fötterna som ligger på höger sida o trycker 👣 Både jag & Linus misstänker att vårt hjärta är kittlig under fötterna eftersom den direkt byter ställning och vänder på sig , haha 😃

Ren lycka att se honom visa så stark kärlek till någon han aldrig träffat , så undrar hur bortskämd den här skrutten blir😉

100% av graviditet passerade vi igår men ännu ingen bebis 😔 Vi försöker få dagarna att gå snabbt men man blir snabbt rastlös och går bara och tänker ännu mer på den nya familjemedlem ❤️

Min sömn är helt rubbad och inatt sov jag endast några timmar för att dels bråkade bebis pågrund av att pappa låg med sim arm runt mig och då tycker vår plutt de är helt okej att busa runt. Jag älskar verkligen när Linus håller om mig när vi sover så mig stör det inte men bebis verkar förvänta sig att " pappa " ska prata med den hela tiden haha😍
I sånna ögonblick kan man inget annat än att älska livet och jag längtar så mycket tills jag får se dom tillsammans för allra första gången !


Vaknade klockan halv 8 imorse och gick senare in till hjärtat som fortfarande sov och la mig , somnade ganska snabbt
💖

Dagen erbjuder inte speciellt mycket , känner mig trött och seg , hjärtat skulle väl börja flytta då hoppas vi ses senare ❤️

Likes

Comments

Nu är det fyra dagar tills vår beräknade förlossning , annars sätts vi igång v.42+0 och det hoppas jag vi slipper ...

Tänkte göra en lista på saker som jag ser fram emot nu när den snart är över 😊

•allas tjat om att de är en pojkmage/flickmage
klart man får tro vad man vill men gud så skönt att slippa höra det eviga tjatet .... förstår inte varför människor tar för givet att dom har rätt att påstå vilket kön det är på vår bebis , vi tog inte reda på det och därför har ingen rätt att säga att de är en pojke/ flicka , det märks när den kommer !

• allas åsikter hit o dit... finns många munnar man skulle viljat tysta asså ,förstår inte ens varför man inte använder det som finns innanför skallbenet

•kunna ta på mig andra kläder o slippa bryta ihop för att saker inte passar , har varit standard den här graviditeten

•kunna sova hur jag vill utan att bebis ska sparka till i sidan för att jag ska flytta mig, Gud så skönt de ska bli att kunna sova på mage 😍

•mysa med hjärtat utan att magen är ivägen , närhet är så jäkla viktigt för mig så de kommer verkligen vara underbart att få krypa upp o lägga mig med huvudet på hans bröstkorg💖

•att kunna röra mig och inte ha "hinder" haha

•det jag längtar mest efter är att få se vem de är jag har burit i nio månader , jag vet iaf att plutten (hickan som jag kallat den )är älskad från första stund ❤️


det här var lite saker jag ser framemot , och tänker bara nämna en sak nu... ni som inte umgåtts med mig i vanliga fall behöver inte börja när bebis är ute heller , tycker inte det är okej ...

Likes

Comments

15 dagar kvar till bebis beräknas komma , 15 långa dagar ...försöker göra så tiden går lite snabbare men det gör ju inte direkt någon skillnad 😒

Varit inne på förlossningen en gång redan och hoppas att nästa gång blir tillsammans hem med en bebis👶🏽

Jag älskar att fotografera, sortera,rensa och pyssla med mina fotografier men helt ärligt så får jag ångest varje gång jag ska börja gå igenom gamla album ...
Jag är inte alls redo för att det ska dyka upp bilder som påminner om mitt självskadebeteende , nej jag är absolut inte redo och får en klump i magen så fort jag ska klicka mig in på en mapp som kommer från de åren ....
📸
Man blir nog aldrig redo för att se hur dåligt man mådde , hur illa allt var eller hur fejkade leenden man gav ifrån sig . Jag vill så gärna se alla underbara bilder och uppskatta dom lika mycket men det är svårt när man aldrig vet när en återblicksbild dyker upp
😔

Jag vet att en dag kommer inte dessa mappar längre plåga mig lika mycket men det tar nog ett tag , och förresten så har jag klarat 265 dagar sen senaste gången !
😍

Nu ska jag äta o sen fortsätta fixa med bilderna 📸

Likes

Comments