Jag tänker inte be om ursäkt för detta inlägg , inte heller skämmas över det som skrivs, läs på eget intiativ .

Orden fastnar innan jag ens börjat skriva men jag lovade mig själv att en dag skulle jag rensa mig själv på händelser , känslor , bara öppna upp mig och ta mig an denna svåra sak, att berätta .
Samtidigt så tror jag att min dåvarande psykolog har rätt
" Linnéa du måste prata om allt för att på något sätt kunna bearbeta saker , du kan läsa din journal flera gånger men du kommer alltid känna att något fattas eftersom du inte berättade allt"


Jag önskar verkligen att någon kunde radera alla plågsamma händelser som har etsat sig fast i huvudet, händelserna som kan hålla mig vaken, som kan väcka mig i ren panik. De brinnande ögonen, blåmärkena , hoten, paniken, smärtan, blodet.äcklighetskänslan, ja allt , ta bort det snälla. Rätten till min egen kropps tog ifrån mig när jag var ca 12/13 år , inte lagt åldern på minnet men jag var för liten, bara ett barn . Precis som de andra 3 gångerna.

Trots att åren har gått så kan jag fortfarande kastas tillbaka till de olika händelserna, smärtsamma ögonblick som kan stänga av hela mig för flera dagar framöver. Det kvittar hur jag vrider och vänder på det så går det inte komma ifrån att jag blev våldtagen. För mig har det tagit flera år att erkänna för mig själv att jag blev våldtagen. Alla händelser har bara tryckts in där bak i huvudet men alla dessa bilder som fladdrar förbi titt som tätt släpper inte taget, det är precis som att flyttas tillbaka i tiden, vara i samma tid & rum som vid tillfällena.

Det har varit samma procedur varje gång, duscha i en evighet efter och allra första gången slängdes vartenda klädesplagg, jag minns så tydligt hur jag satt där i duschen efter första gången och bara grät , bara kände mig äcklig & smutsig. Känslorna var de samma varje gång och allra värst var självhatet som uppstod för de var ju aldrig dem jag hatade, jag hatade mig själv för att jag trodde att jag inte varit tillräckligt tydlig, innerst inne visste jag att det var de som gjort fel.

3 gånger var jag fullt med på vad som hände , jag hade sagt nej med mitt kroppsspråk men det räckte inte , 4e gången hade jag en relation med en annan och halvsov medan hans bästis tyckte de var okej att dra ner mina byxor och trosor, jag vågade inte reagera så där låg jag och blundade ännu hårdare tills mina byxor drogs upp.

Det är så mycket som jag minns från dessa tillfällen , saker som förstör mig inifrån och ut, sånt som jag aldrig vågat berätta. Det är för smärtsamt att berätta detaljerna .

Jag anmälde inget av de för vem skulle trott mig , vem skulle lyssnat på mig? Kände att det räckte med allt jag redan gick igenom. Och skammen var för stor, för det är ju så jäkla skamligt och förnedrande att berätta för någon att ens ord och kroppsspråk inte räckte till.

Utöver våldtäkterna har det hänt andra jobbiga saker , tillexempel så kan jag inte gå in i mitt rum när de är mörkt ute och om persiennerna är uppdragna. Jag får jämt en klump i magen och blir kallsvettig. När jag var mindre , runt 12/13 års åldern blev jag utsatt för något riktig obehagligt, två killar utpressade och hotade mig till att göra saker som man inte ska behöva göra. Flera gånger stod dom utanför mitt fönster under gatlampan och bara tittade in. De handlade om allt från bilder till posering i fönsterrutan.
Mår illa av att bara tänka på det , och detta har lett till att jag inte kan gå in i mitt egna rum när de är mörkt utanför , samma gäller köksfönstret , eftersom en av dessa killar gick förbi köksfönstret när han skulle till mitt fönster så är jag livrädd för att han ska stå där i mörkret och möta min blick när jag är i köket.
Jag har hatat mig själv, känt mig äcklig och smutsig , skurit upp min kropp pga allt detta, isolerat mig själv och blivit arg på alla som kommit för nära .

Tillsammans med min psykolog anmäldes ena händelsen och mitt hopp steg något enormt. De kanske skulle bli lite rättvisa i situationen , käftsmällen blev väldigt jobbig-nerlagt, brist på bevis, trots att jag vänt upp och ner på allt jag hade bevis på. Just pågrund av att polisen svek mig angående detta så valde jag att aldrig prata med någon igen om detta och behovet kring att berätta om våldtäkterna stängde jag av , besvikelsen blev för tung.

Under flera års tid har mitt självskadebeteende kommit och gått , jag minns att det en längre period blev en morgonrutin att skära sig och sen gå till skolan. Smärtan från såren bedövade smärtan jag kände av att inte passa in eller räcka till. Rakblad blev min bästis och det är de många som vet , jag var inte den som dolde det för innerst inne hoppades jag på att någon skulle se mig, känna empati och stötta mig. Morgonrutinen övergick sedan till ytterligare eftermiddagsrutiner för att även sen bli en kvällsrutin, mina dagar var fyllda med blod, smärta, självmordstankar ,ångest, självhat och besvikelse. Jag försökte ta mitt liv, var väl så planen var då, att dö liksom . Egentligen ville jag inte dö , jag ville bara ha någon, någon som väckte det där inuti mig som hade mörkast ner. Mina självmordstankar var min psykolog en stor del till att minska ner , hon tog sig innanför min mur som ingen annan gjort förut , hon fick mig att börja leva igen.

Detta inlägg har tagit sån tid att skriva , varit så jäkla jobbigt , mycket tårar och sorg, nu ska jag kunna bearbeta detta, jag har fått ner allt i ord. Känner mig helt tom, men nu har jag berättat✨Kanske tar bort de eller inte , får se, eller så blir detta min styrka , för jag kan ju välja att packa om mim ryggsäck och lämna detta utanför .

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Känns som hela den här veckan har blivit "Linnéas egentid vecka" , Charlie har skolats in, och jag har fått vara själv de timmarna och jag kan faktiskt erkänna att de är lite skönt😄
I onsdags hann jag exempelvis städa hela rummet , tvätta upp all tvätt och även äta utan att jag hade en unge bredvid som ska kasta mat hej vilt kring sig🍝 Inskolningen har gått perfekt och jag känner mig så lugn inför detta, det kommer bli bra. Vi har varit på båda ställena och besökt och det är så kul att se att barnen tar till sig Charlie och vill att han följer med , men Charlie är i sin egna värld och bara går omkring och checkar läget 😅 Hemma äter inte Charlie frukt, ris och ligger heller aldrig stilla när man ska byta blöja men jodå minsann , fick både se och höra att han äter äpple, päron, banan & ris, samt ligger blickstilla när blöjan ska bytas. Frågade vad hon gjorde för att han skulle vara stilla och hon nämnde att han fick saker över ansiktet att leka tittut med , kan säga att det inte funkade hemma😂

Denna vecka har jag faktiskt kunnat fokusera på mig oxå, bara haft "Linnéa tid" gått promenader , träffat Alice , varit ute med klara, vi käkade på Whoop och sen satt vi ett tag på uteserveringen, handlat, överfört alla bilder från min pajphone. Nu är jag nog redo för skolan på tisdag, eller inte, sista rycket så får bara hänga i💪🏼 Till råga på allt så är Charlie jätte förkyld , så får se hur många dagar jag får vara i skolan innan jag måste vara hemma med honom , men men , en dag i taget , här och nu har jag fått höra mycket på senaste tiden💙

Charlie sover som en kratta helt ärligt nu, vet att de går att ha de värre men de börjar bli jobbigt. Han är inne i värsta drömperioden och det kommer bli bättre för detta är en fas .... men tills dess kommer jag säga att de här suger. Förhoppningsvis kommer det kanske bli skillnad när han börjar helt hos dagmamman & jag i skolan. Han somnar tidigt på kvällen så inget fel med det men han har börjat vakna några gånger i timmen och gnyr och är ledsen, inte varje dag men många av dagarna, sen tar han morgon mellan 4-6 varje dag 😴 Det funkar inte att lägga honom senare heller, för han orkar inte och det har hittills inte påverkat hans uppstigning på morgonen ändå , så håller tummarna för att detta ger med sig✊🏼

Likes

Comments

Hm tio minuter sen jag lämnade Charlie hos dagmamman för kommande 2 timmar och jag är redan rastlös och saknar honom något obeskrivligt . Det är tufft och lämna honom när han gråter och det gör ont i hjärtat men detta är bäst för oss två och det vet jag egentligen ❣Han har det jättebra och allt detta med att lämna honom kommer bli lättare med tiden , det får ta sin tid och jag stressar inte för att komma ifrån den här jobbiga/tunga känslan i bröstet, allt tar som sagt sin egna tid. Igår när jag lämnade honom möttes jag av en kram när jag kom tillbaka och det var en så befriande känsla, alla mina tankar och sånt släppte "han hade inte glömt mig" låter väll lite väl drastiskt men de är så jag har känt inför att han ska börja hos dagmamman.

Likes

Comments

Idag är det 4 år sen jag rörde dig allra sista gången, allra sista gången jag såg dig och allra sista gången din bröstkorg höjdes och sänktes.
Allt känns extra tungt just idag, trots att det är lika jobbigt varje år❣Älskade Simba , du gav livet och framförallt mig så mycket glädje och ro i kropp & knopp, att vara nära dig var rofyllt. Alltid fanns du där som medicin för själen, min medicin. Livet utan dig rasade samman, byggdes upp, raserades gång på gång , blev bättre igen och helt fullkomligt kaos på nytt, men de har även blivit lättare på många plan , jag har hittat nya saker som ger mig lugn, livsglädje och styrka💕

Allt gör så förbannat ont , fy satan vad saker här i livet är orättvist , jag saknar dig Simba ❣

Likes

Comments

I torsdags blev Charlie ett helt år och vi började dagen med frukost och lite presentöppning, firade inte speciellt mycket eftersom kalaset var idag, var mer så att Charlie fick det han gillade till både frukost, mellis och så. Sen åkte vi in till skänninge och gick där i spöregnet för att sen komma hem och mötas av färdiglagad mat. Efter att ha gått båda dagarna på marknaden så hade jag så otroligt ont i fötterna men fick med mig lite smått och gott hem👣. Hela fredagen spenderade jag och mamma med att baka, dekorera och fixa i lägenheten inför kalaset.🎉

Charlie fick tårta, kex och vattenmelon, kexen var en riktig höjdare om ni frågar charlie ( titta bara på bilden ), han fick även busa massa med sina kompisar och det var riktigt härligt att se dom nu när han är medveten om omgivningen.🍉🍇

Är så otroligt tacksam för allt fint Charlie fått och att så många ville dela dagen med oss, visionen om kalaset blev till verklighet. Charlie skrek rakt ut när han fick syn på tårtan som hans mormor ordnat,en fin tårta med babblarna på, så tacksam för all hjälp med bakandet och dekoreringen. Dagen har varit helt perfekt. Nu sover Charlie gott, kommande vecka har mycket att erbjuda och det ska bli riktigt spännande❤️



Likes

Comments

Ett år sen vi var inne på förlossningen och detta inlägg skriver jag för att jag har fått perspektiv på saker och ting , men även för att allt bubblar upp till ytan här och nu.



Det tillhör den tabubelagda kategorin att prata om att man inte kände den övermäktiga kärleken till sitt barn dagen det kom upp på bröstet, men jag kan inte ljuga för jag kände absolut inget när jag fick upp Charlie på bröstet. Den enda känslan som infann sig i kroppen var typ
" okej han skriker , han mår bra , förlossningen är klar" det var inte mer än så och jag kände inte den här övermäktiga kärleken eller lyckan , de känslorna fanns inte . När han kom upp på mitt bröst så ville jag egentligen skrika åt dom att ta bort honom trots att lyckotårarna strömmade ner för kinderna, det blev för mycket på en gång. Jag försökte eftersträva den här känslan som alla andra hade , men det gick verkligen inte och jag sökte ständigt svar på varför jag inte kände mig helt uppe i det blå. Jag visste ju att jag älskade Charlie, men när jag tittade på honom så fylldes jag bara med en sån tomhet, men även så fanns ju lyckan där någonstans trots att jag inte kände mig lycklig. I flera månader gick jag och undrade när det här lyckoruset skulle kicka in, efter flera månaders bearbetande, psykologhjälp och push så förstod jag att det inte skulle komma om jag inte accepterade saker och ting, sagt och gjort och tillvaron blev genast mycket lättare.
Jag minns att jag skrev på instagram den 5 augusti när vi skulle hem"bebisbubblan intagen och nu ska vi njuta " eller något sånt men jag kände mig fullkomligt kvävd, rädd och fylld av skam för att jag inte berättat att jag inte kände något för bebisen men även för att jag inte kände något alls för honom ... Kände mig helt likgiltig trots att jag gjorde allt för att ta hand om honom på bästa sätt.


Det svåraste för mig var när folk runt omkring berömde Charlie och ville att jag skulle hålla med , för hur förklarar man för någon att man inte känner något utan att man framstår som dum i huvudet ? Det är ju ett måste att älska sitt barn och avguda det redan från födseln, något annat är ju helt åt helvete fel liksom, om man nu ska passa in. Jag var aldrig öppen kring dessa känslor för jag skämde något enormt, hatade mig själv nästintill för att jag inte kände tillräckligt för Charlie .

Idag vet jag att jag inte är ensam om de här och att drabbas av förlossningsdepression är ganska vanligt. Jag är inte sämre än någon annan bara för att jag mådde dåligt, jag mår bra nu och den där lyckan har kommit precis som jag ville . 5 månader av en hel livstid är väl inget att vara ledsen över egentligen, jag fick hjälpen jag behövde , jag fick höra att de inte var något fel på mig, jag har fotograferat massvis så jag har minnena, jag har accepterat förlossningen och allt därefter , jag har blivit lycklig .

Likes

Comments

Jag försöker vara så aktiv jag kan här inne , har massa kul att skriva om men jag hittar inte orken eller vad man säger.

I måndags cyklade jag till lekia för att köpa nån typ av vattenspridare för att Charlie skulle få chansen att svalka sig medan såret läkte och det gick hem😍

I tisdags åkte familjen på en dagstur till Mantorp, jag köpte dels en tröja & även presenter till Charlie. Vanligtvis har jag M i storlek på kläder så gissa om det var kränkande att behöva ta en tröja i storlek XL+... 😒 Charlie fick en stor kanin av sin moster inne på Dollarstore som han vägrade släppa, så nu för tiden sover han med en stor kanin, babblarna , och mängder med andra gosedjur i sängen 😅

Påvägen hem så bestämde vi oss för att äta på Mc Donalds (inte mitt val) 🍔🍟Charlie fick några pommes (utöver dom han tog från mig och la på sin plats ) och även en naturell cheese som han mest satt och petade i. Det roligaste tyckte Charlie var att få dippa i ketchup så det fick han göra🍟

Efter vi hade ätit så åkte vi hem, och kvällen avslutades med yatzy på altanen medan Charlie sov för natten💕

I onsdags var jag och Jossan och handlade klart de sista presenterna till Charlie så nu är jag helt klar🎁 Handlade även klaras present eftersom hon fyller strax efter Charlie och det är verkligen en vild chansning så hoppas det blir bra 🙈
När jag kom hem så hade jag tvättstugan och skulle precis lägga mig runt 22 när Charlie vaknar och håller på fram till halv 1...😴😴😴

I torsdags blev det en händelserik dag , först hämtade Klara mig och Charlie och vi åkte & käkade lunch inne på Max, sen gick vi och kollade lite i Mjölby🍟🍔 Efteråt åkte vi till Motala och gick längs kanalbanken, kollade båtar, matade änder/ankor ,gick in till fåren och avslutade allt med att leka i lekparken😍

Av någon anledning kunde Klara locka till sig massa får och dom var jätteintresserade av Charlies och Charlie skulle bara ner eftersom han älskar djur🙈👣 Fåren var väldigt närgångna och när vi stod på bron ställde dom sig för så vi inte kom någonstans 😐

Jag försöker få Charlie att somna själv nuförtiden eftersom det blir ganska jobbigt att sitta flera timmar i ett rum och sjunga. De kvällar jag har testat så har det funkat, dock tror jag att han drömmer väldigt mycket så det är ju ett moment i sig😊
Jag sitter med under tiden han äter välling , lägger ner och går ut, går tillbaka när han gråter,tröstar , lägger ner och går ut och sen håller jag på så. Hoppas verkligen det är en taktik som funkar för oss två för jag behöver också egentid på kvällarna där jag kan slappna av och göra det jag vill😊

De senaste dagarna har varit dåliga dagar rent psykiskt , psyket har i stort sätt varit avstängt, kroppen har styrts av ångest och känslor, fysiskt har jag varit där men psykiskt inte . Det syns så tydligt på mig när inte alla delar samarbetar för jag blir tröttare än vanligt och försjunken i mig själv och mina egna tankar💭 Kanske blir fler dåliga dagar framöver och jag vet att det blir så men det hindrar mig inte från att umgås med kompisar & familj, men om jag säger nej så ta inte åt er , det är mig det beror på och inte er...

Likes

Comments

Igår var det kanonfint väder, Charlie tog morgon ganska tidigt men somnade sen om och då passade även jag på att sova, så runt halv tio gick vi upp. Under tiden vi sov så hade mamma varit iväg och handlat mysfrukost, vindruvor, apelsinjuice, frallor, chokladbollar, vattenmelon och lite smått och gott, helt ljuvligt var det och uppskattades starkt. Sen avnjöt vi frukosten ute🍇🍉.

De här varma dagarna har gått extremt långsamt eftersom Charlie inte får bada och svalka sig, vilket leder till en enorm rastlöshet hos oss båda. Hans finger ser betydligt bättre ut nu och det är skönt, vaccineringen resulterade inte i någon feber utan han blev bara grinig i någon dag💪🏼Utvecklingen sker snabbt och man blir stolt varje gång, en till tand har kommit fram och det dröjer inte länge till innan nästa spricker igenom den också, alla rörelser till imse vimse spindel sätter han och allt man gör härmar han utan problem🕷

​Här visar han hur spindeln klättrar upp för tråden, finaste, bästa och underbaraste Charlie, som jag älskar dig. Allt du gör, gör mig varm i hjärtat💕Nu för tiden ska jag försöka lägga honom ännu tidigare än vad jag lägger honom nu för han verkar komma in i någon övertrötthetsfas och det är extremt påfrestande. En nattning som tar mellan 1-2 timmar har börjat tära något extremt på krafterna så hädanefter ska jag börja runt 5 halv 6 för att se om det hjälper så han inte kommer i trötthetsfasen. Wish me good luck liksom. För övrigt då? jo då livet flyter på, planerar inköp av presenter och sånt till ettårskaaset, träffar Klara imellanåt och umgås mycket med min familj, samt njuter det sista av mammaledigheten, har även planer på att åka till Mjölby någon dag med klara annars blir det att ta dagarna som dom kommer😊

Likes

Comments

Dagen inleddes redan klockan 4 imorse, Charlie vaknade men somnade om så mellan 4 & 6 blev sömnen ganska kortvarig och jag var tröttare än tröttast typ😅 Klockan 6 lyfte jag ut honom ut spjälsängen och höll oss inne på rummet för att inte väcka de andra (dumt val, han rev ut all ren tvätt, och andra kläder ) suck 🙈 Sen åkte jag och mamma till stan , jag köpte nya skor till Charlie och sen kollade vi lite innan vi åkte hem och alla förutom jag och Charlie åkte till stranden 💋

Charlie får ju som sagt inte bada på en vecka pga såret i fingret så vi höll oss hemma, lagade mat och lekte massa ute på baksidan💕 Jag hann även sola när Charlie sov och jag tror jag brände mig, speciellt knäna för de svider 😩☀️🔥

Igår var vi iväg och firade Gittan och åt god mat och gott fikabröd,Charlie kröp omkring på studsmattan och gräset och charmade alla( som vanligt)😅 Han älskade studsmattan😍 Jag är så stolt över min lilla kille , han går fler & fler steg, så sjukt underbart 😍 Ikväll blir det tacos och det ska bli så gott , jättesugen på det 🌮

Och för att tIlägga är Charlie jätte gnällig , skriker och slåss hela tiden 😩 Tror de är tänder på g men de här beteendet med att slåss , vart kommer de ifrån ?!

Likes

Comments

De två senaste dagarna har varit riktigt jobbiga , igår började allt kanon , vädret var med oss,jag lagade mat och rensade köksskåpet. Charlie var lite mer gnällig än vanligt, inte mer med det sen så åt vi och Charlie var på golvet precis som vanligt , helt plötsligt ger han ifrån sig ett hjärtskärande skrik och börjar gallskrika💔Jag kastar en blick åt sidan och ser att han fått tag i en konservburk från sopsorteringen och på något vis fått ner fingret, så den vassa kanten efter konservöppnaren går rakt in i fingret på insidan . Paniken kom ganska fort och samtidigt som man skulle få bort burken satt Charlie och skrek och skakade burken fram och tillbaka vilket förvärrade allt. Det tog en stund innan det kopplade att jag skulle bända upp locket, så med första bästa sak bände jag upp locket och då började det störtblöda, de rann på både min och pappas arm, sen så blev jag helt yr av all bloddoft. Efter allt lugnat sig satt jag och vaggade Charlie ett bra tag och höll ett tryck på såret. För säkerhets skull så åkte vi upp till jourcentralen för att plåstra om honom 💋 Allt blev bättre när han fått på ett ordentligt plåster och nu berörs hans inte längre av det, tur vi slapp sy. Mammahjärtat gör så ont , stackars älskade Charlie 💔💔 Hela händelsen bara spelas förbi mina ögon hela tiden och jag har så dåligt samvete 😔

Dom uppe på jouren tyckte vi skulle ta ettårs vaccinet tidigare iomed att Charlie skar sig , så med en klump i magen gick jag upp idag och vet inte vad som var värst , hans skrik eller paniken när han såg andra sprutan?💔 Nu hoppas vi på att han inte blir febrig av den ❤️ Ni som vet hur jobbigt jag tycker det är , förstår hur tufft det är att göra sånt här. Nu sover Charlie, varit smågnällig sen vi var klara med vaccineringen och väldigt många gånger blivit ledsen när man närmat sig hans lår. Under dagen har jag låtit Charlie göra de han blir lugn av såsom titta paddan , pilla med mat och bara sitta i famnen eftersom han har varit så duktig dessa dagar. Trots omständigheterna igår så var det full fart ❤️🙈

Dessa två dagar har varit riktigt jobbiga psykiskt , men Charlie mår bra och det är det viktigaste 💋 Just nu har jag precis duschat efter en seg tvättning , och snart väntar sängen 💕

Likes

Comments