Life.

Hej!
Idag fyller min pojkvän Andreas år, men eftersom han inte riktigt känner för att fira så överraskade vi honom vid tolvslaget med en liten bakelse, ett ljus och presenter, Han vart såklart väldigt glad och överraskad eftersom vi hade bestämt att "strunta" i hans födelsedag hihi.
Så idag, 11/11 så åkte vi på ett bröllop istället. De är nämligen så att min fina tremänning gifte sig!
Vid 13 tiden så åkte jag och min mamma till H&M och Lindex för att hitta något pga jag inte hade tänkt åka på bröllopet men ändrade mig samma dag.
Vi hittade en snygg långärmade klänning och så tog jag mina gamla vagabond till.
Vi åkte utan att äta vid 17:20 mot Uppsala och vi kom fram ca 18:15 pga de regnade mycket och de var halt så de tog lite tid.
När vi kom fram så stod mammorna till brudparet och välkomnade oss, vi gick in och satte oss för att lämna av kappor och sedan gick vi runt för att hälsa på alla våra släktingar, bara de tog typ en timme haha.
Musikerna spelade och vi alla väntade på bruden och brudgummen.
Och när dom äntligen kom så gick trumman igång och folk dansade bakom dom när dom gick ett varv. Låter säkert jätte konstigt när jag förklarar men ska försöka infoga videor senare.
Brudparets dans kom igång och de var så fint! Och efter de började folket dansa.
Timmarna gick och vi hade ju inte ätit något och maten serverades inte förrän 21, men de märkte vi knappt pga tiden gick så snabbt!
Jag sprang på toaletten massa gånger också för att jag hade köpt en sån där klistra på strapless bh som lossnade hela tiden! De var det största misstaget i mitt liv, så jag kastade den tillslut och körde utan bh, hoppas ingen märkte de haha.
Bröllopet var så fint, och planerat och bra med massa människor överallt.
Och senare vid tolvslaget började henna festen typ.
I våran kultur så brukar man ha en henna fest dagen innan bröllopet istället för möhippa då, där man ger iväg bruden typ, svårt att förklara, men istället för dagen innan så hade dom henna festen samma kväll, smart!

Vi åkte hem vid 00/01 tiden.


När jag kom hem så låg Simba och Andreas i sängen och väntade, men båda var så trötta så jag vart själv med alla intryck och känslor, de var en super jobbig natt för mig, jag kände mig så ensam och jag grinade och hade ångest till 5 på morgon.. Usch.
Men de gick över dagen därpå när Andreas klev upp och gjorde allt bättre.

Tack för att ni läser denna blogg och ta hand om er så hörs vi snart igen.
XoXo.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Life.

Ännu ett inlägg men denna gången har jag helt slut på ord. Så jag tänkte att flummiga jag kan berätta lite allmänna punkter om mig själv och mitt liv.

  • Jag föddes Onsdagen den 20:de november 1996 i en Stad i Turkiet som heter Malatya. Jag föddes hemma i sängen med mamma, grannen och storebror. Mamma tyckte bättre om udda siffror så enligt alla papper och journaler så är jag född 19:de november istället.
  • Min familj flyttade till Sverige 2002 till en liten by i Norrland som heter Ramsele. Där bodde vi med en man som heter Olle och 2003 kom en liten bror till världen!
  • ca 2003-2004 flyttade vi ifrån Olle pga hans alkoholproblem och bodde då ensamma med mamma.
  • 2006 flyttade våran lilla familj till en by sju mil norr om Östersund som heter Hammerdal för att återförenas med mina 2 mostrar och 3 kusiner. Och det var där allting hände.
  • 2010 fyllde jag 14 år och jag hade flera olika skadebeteenden och kontakt med BUP, socialen kuratorn och ett tillfälligt boende som på den tiden hette Ankaret.
  • 2011 skaffade jag vänner i Östersund och jag började åka in till Östersund pga tandställning.
  • 2012 började jag Hår och make up styling programmet på PC Östersund.
  • 2013 flyttade vårat program till Wargentin. Och då började jag testa på Alkohol och droger.
  • 2014 gick allting överstyr och vårat hem brann ner till aska. Det ökade mitt alkoholintag och den tjejen jag var försvann och jag var någon jag inte kände igen, jag var elak, påverkad, överdriven, och jag ljög.
  • 2015 tog jag studenten, det var värsta året, det ensammaste året. Jag var hemlös, visste inte vem jag var och hade en bulle i ugnen. Sen skaffade jag en hund (Simba), flyttade hem till mamma i Sala och försökte upprepa mina självskadebeteenden via Tinder, fylla och Badoo.
  • 2016 blev jag i lag med min underbara pojkvän och han hjälpte mig att hitta mig själv, och göra mig till en bättre människa.
  • 2017 och jag och min kille bor i mitt "flickrum" nä men, typ vi hyr ett rum hos min mamma pga brist på lägenheter i Sala. Jag har nyligen blivit sjukskriven pga psykisk ohälsa och våran fina hund har nu opererats två gånger i bakbena.


Det är väl lite kort sagt om vad jag kunde komma på att skriva sådär på rakarm. Nu kanske ni har ett hum om vad denna blogg kommer handla om, om resan jag har gått igenom och vad som händer nu inom allmänpsykiatrin, familjen, hälsan och liksom min vardag helt enkelt.
Tack så mycket för att ni läser min blogg!
Gonatt på er underbara människor så hörs vi imorgon!

Likes

Comments

Deppig.

Godmorgon, eller godförmiddag!
Jag klev upp vid 8 och klev upp och åt frukost med Andreas (sambo). Efter frukosten skjutsade han mig till sjukhusområdet för jag skulle träffa en psykolog på allmänpsykiatrin i Sala.
Jag har väntat så länge på att träffa någon på riktigt, någon professionell som verkligen kan hjälpa mig.
Jag har under två år bönat och bett och jag har inte blivit tagen på allvar, förrän nu, och mötet imorse gjorde mig så besviken... Jag hade tänkt att det kanske skulle hända något, att något pyttelitet ska förändras... men de gjorde det inte..
Jag var tvungen att berätta om allt som står i min journal för att psykologen inte hade haft tid att läsa på och jag hann inte ens berätta klart.. Jag hann inte ens hälften. Jag kände mig i vägen och jag blev så himla besviken.. jag blev besviken på mig själv, jag kunde ha gråtit, visat alla känslor jag känner och jag kunde visat hur de kändes, hur de känns att vara jag men de gjorde jag inte utan jag svarade lite nonchalant och de kanske var mitt fel att de inte blev mer..
Jag ber om ursäkt för mina inlägg är så himla röriga men de blir så när tankarna forsar förbi...

Jag känner att jag vill skriva mer, mycket mycket mer.
Jag känner at jag bara vill att fingrarna dansar på tangentbordet och alla mina tankar bara forsar ut så jag slipper dom..
Men jag tror inte att ni är redo att veta hur de egentligen är än.
Så istället för att flumma ut fler ord så lägger jag mig och kollar på nån serie istället.
Jag kommer nog blogga mer ikväll.
Tack så mycket för att ni läser de jag skriver förresten!

Vi hörs snart igen, ta hand om er tills dess. 💜

Likes

Comments

Allmänt

Hej igen!
Nu några timmar senare kände jag att jag kunde skriva ett inlägg innan jag går och lägger mig, men jag får inte fram någonting vettigt.
Jag bara skriver och raderar om och om igen. Det är som att nu när jag äntligen kan skriva av mig så får jag inte fram ett enda ord. Jag är helt tom, men hur kan tomheten vara så tungt?
Det enda jag tänker på just nu är psykologen jag ska träffa imorgon bitti..
Efter två år kämpandes och skrikandes så har jag äntligen en tid med en jävla psykolog..
Hur kan de vara så himla svårt att få hjälp? Vad krävs de? Vad behöver jag göra mot mig själv för att få hjälp att överleva?
I don't know.
Nu när jag äntligen har tid med hen så har jag ingen aning om vad jag ska säga.. "Jag mår inte så bra" duger nog inte.
Jag bara tappar orden just nu, kanske inte bästa tiden att blogga, allt bara snurrar runt i mitt huvud.. Jag ska försöka imorgon istället.

God Natt alla vackra människor.

Likes

Comments

Allmänt

Hej!
Här sitter jag, med fingrarna på tangenterna och har ingen aning om vad jag ska skriva.
Ska jag skriva lite om mig själv? Ska jag förklara mig till varför jag skaffat en blogg? I don't know.
Jag heter Nazlican Yildirim och jag är född i Turkiet och jag bor i Sala.
Sala är en liten stad i Västmanland som ligger mellan Västerås och Uppsala.
Jag skaffa denna blogg för att ha någonstans att skriva av mig och samtidigt vara stöd till andra människor som kanske känner som jag, eller kan relatera till saker som jag skriver om.
I denna blogg kommer du få läsa om kulturkrock, psykiskt mående, om min hund, om mig och mitt liv helt enkelt.



Hoppas ni gillar det.
Ha en fortsatt trevlig kväll.

"Be the change you wish to see in the world."

Likes

Comments