View tracker

Köpte mig ett par "nya" pjuks härom veckan. Ett par Vagabond vinter-pjuks för 125 enkla spänn och som är i toppskick!(kantstött men knappt använda) Köpta i en av mina favorit-secondhand-butiker såklart.
Du kan hitta guldklimpar om du lägger manken till. Jag trodde aldrig jag någonsin skulle äga ett par pjuks som annars skulle kosta runt tusenlappen nya. Har alltid fallit i fällen och köpt helt nya skor som bara har hållit en säsong (i bästa fall två om jag har givit mig fan påt).

Dessa ska jag vårda med omsorg. Det sparar inte bara pengar i plånboken utan också på jordens resurser. Känns alltid sjukt bra att kunna göra ett bra val utan att behöva kompromissa med kvalitén.

Byt, ärv och köp secondhand

Trevlig helg!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Äntligen har jag så smått kommit igång med min dröm ! Allt har gått otroligt långsamt pga graviditetens baksidor. I dag mår jag ändå över förväntat och den är bara 15 dagar kvar till Bf (TAGGA JÄRNET). Sista tiden har gått så fort men ändå fått så lite gjort. Jobbade min sista dag på salongen den 12 augusti och det känns helt uppåt väggarna konstigt. Planen är att jag inte ska jobba något alls på salongen förrän till Jul då jag tar mina stammisar.

Tack vara att jag gått på ledighet nu har jag kunnat lägga lite mer fokus på mitt företag under de timmarna/dagarna under veckan som jag inte är sjukskriven. Sjukskrivningen går över till mammaledighet from nästa vecka och min plan är att ta ut bara ett fåtal dagar i veckan och kunna jobba hemifrån med mitt företag.

Jag hoppas verkligen att det kommer igång i lagom takt, att det uppskattas och att det blir ett vinnande koncept!

sköt om er !

Likes

Comments

View tracker

God morgon !

I dag var vi på TUL-BESÖK nr 2 (tillväxtultraljud). Anledningen till detta är att min BM (Barnmorska) misstänkte att min lilla knodd i magen växte för dåligt när hon mätte min mage.
Klart man blir lite rädd och orolig när något avviker från det "normala". Vi fick första besökstiden dagen efter BM-besöket och det visade sig att vår lilla plutt var liten och avvek från kurvan. Men det som är så bra med TUL är ju just det att dem kan kolla och mäta mer noggrant än när de mäter med måttband över magen. Enligt måttbandet va plutten ca -24 % under kurvan vilket är väldigt mycket. TUL visade bättre siffror (-18%) och det var väldigt lugnande. Fick förklarat för mig att generna kan vara den stora "boven" i dramat och eftersom jag inte är stor i kroppen och att många av pluttens släktingar är väldigt korta så trodde läkaren att det berodde på det och inte att knodden på något sätt mådde dåligt ❤ underbart !

Nu var vi inne i dag igen och nu visade siffrorna -15 %. Precis vid -15 går gränsen för vad som anses vara helt normalt och inte behöver någon uppföljning. Självklart så kom det upp nya rön vid detta besök. Plutten har tydligen en liten liten vätske-grej vid ena njuren. Läkaren sa att vi inte skulle vara oroliga. Nämen eller hur ?! Vad kan detta bero på ? Är det något jag gjort? kan jag göra något åt det ? Kan det bli farligt ?

Turligt nog så låg vi precis på tillväxtgränsen så vi kommer få gå dit igen om 4 veckor ❤  skönt att ha lite kontroll på sakerna även om vi inte kan göra så mycket åt det för tillfället. Förhoppningsvis ser allt normalt ut och jag hoppas plutten vill visa sitt lilla ansikte den här gången ❤❤

Du är väldigt efterlängtad ❤

Likes

Comments

God morgon alla fina !

Tiden bara rusar iväg och nu är det bara 53 dagar kvar till BF (shit).
Det har börjat märkas att det börjar bli väldigt trångt i magen för vårt lilla pyre ❤ Det är tur att jag är grym på att sova på nätterna när hen kör sina träningspass. Ibland får hen till en ordentlig knuff I sidan så jag hajjar  till men oftast är det bara kul ❤
Är fortsatt sjukskriven fram till föräldraledigheten pga foglossningar och lågt blodtryck ( äntligen fick jag hjälp med detta ) Har fått hem ett par kryckor och hoppas innerligen att inte besvären blir värre. Blir svårare och svårare att vända sig i sängen på nätterna. Blodtrycket kan dem inte göra så mycket åt. Doktorn ordinerade endast att jag skulle sitta /ligga ner mycket och verkligen lyssna på min kropp.
Vill ju inte svimma 😅! Men det är lätt att vara envis och inte lyssna till vad kroppen försöker säga dig. Det gäller genom hela livet.

Köss på er !

Likes

Comments

Alla graviditeter kan vara så olika även när det gäller en och samma person.

Jag har själv börjat få fruktansvärt jobbiga foglossningar i bakre fogarna i några veckor och nu i dem främre fogarna de senaste daggarna. Jag lever på hoppet om att det ska gå över och bli bättre till slut.

Jag har aldrig känt mig så maktlös och låst som jag gör nu. Jag kan inte gå långa sträckor som jag brukar kunna göra och från en blixt från ovan kan det låsa sig i ena höften och gör sjukt ont när jag ska ta ett ynka litet steg in eller ut i bussen eller när jag ska gå ur bilen.

Det min fundering är varför det krävs att du ska vara rullstolsburen för att kunna bli sjukskriven? Mina besvär varierar från dag till dag i styrka. Vissa dagar gör det bara lite ont och är allmänt stel men andra dagar kan besvären vara så jobbiga att jag inte vill gå upp ur sängen.

Foglossningar i sig är inte farligt men risken finns ju faktist att du kan få bestående men i livet och kronisk smärta även efter graviditeten. Jag tänker automatiskt att om man har stora besvär ganska tidigt i graviditeten borde man få mer stöd eller bli sjukskriven (om inte hjälpmedlen funkar) en viss tid för att inte förvärra besvären eller för den delen få bestående men.


Jag kan ha fel men känner du att besvären påverkar ditt liv såpass mycket att du inte kan fungera normalt så kräv hjälp!

Ta hand om er

Likes

Comments

Nu har familjen Ahlviks Eko gått ett steg längre för en hållbar konsumtion!


Jag kommer att ta emot slitna , söndriga , missfärgade och okompletta barnkläder och ge dem helt nytt liv. (gäller till en början i Borås)
Efter att ha fått se initiativtagare från Danmark som har arbetat på samma sätt med barnkläder, som annars hade gått till spillo, fick jag enormt mycket inspritation och vill göra samma sak här!

Försök laga era kläder om ni kan. Har ni inte möjlighet eller intresset för detta så se er om om någon annan kan ta sig an uppdraget att spara på våra resurser! Vad du än gör släng inte kläderna det första du gör. Oftast finns det alltid något nytt som kan skapas av det du har framför dig.

Om du vill läsa mer eller följa utvecklingen så följ med på Facebook och Instagram ! @ahlvikseko

Inom kort hoppas vi kunna skapa en komplett webbshop


(bild tagen från google)

Likes

Comments

Sommaren kommer med stormsteg och vi har redan fått smaka på lite värme de senaste dagarna. Helt underbart på alla sätt men för en gravid kvinna som mig så är det lite delade känslor. Underbart med sommar men det kan lätt bli för varmt !!
Den här sommaren (som jag ändå ser fram emot) är nu troligen den sista sommaren i mitt liv utan barn. Varken jag eller min man A är så sugna på att flyga eller åka till något exotiskt varmt land men vi vill ändå njuta av semestern. Vi kom på den optimala lösningen (enligt oss)! Vi vill utforska Sverige lite och har nu bestämt att bila upp till Härjedalen! Ja det är lite väl långt att åka i ett svep för en höggravid så vi kommer stanna till i Mora för övernattning och spa. Underbart!
Nej jag är inte av den uppfattningen att livet är över när du skaffar barn men vi får räkna med att det inte längre kommer vara lika lätt att vara spontana. inte dem första åren ialf.
Jag är uppväxt där somrarna har bestått av många bilresor i södra delen av Sverige (västkust, östkust och söder). Inget du kanske uppskattade alla gånger just då men i dag kan jag säga att jag är väldigt glad för detta. Varför inte utforska det som finns tillhanda här hemma i Sverige? Sverige på sommaren är underbart vackert och det finns så många historiska och spännande saker att se. Tro det eller ej men Sverige har också en spännande Historia bakom sig. Gustav Vasa och hans barn, alla krig, Vikingar , häxbål, bockstensmannen, "lumelundagrottan", norrsken etc. Börja läsa på lite grann och du kommer bli mer sugen på att utforska vårt avlånga land.

kram!

Likes

Comments

Hej på er!

I detta inlägg tänkte jag prata lite om hur jag upplevt den första tiden som gravid och de farhågor som rusat genom mitt huvud varje dag sedan plusset på stickan. Ett för mig stort trauma som har stärkt mig och min relation men min man A men som också har lämnat spår efter sig i form av "hjärn-spöken".

För att förstå min oro måste vi backa ett år i tiden, mer specifikt till sista helgen i juli 2015. Jag var då lyckligt gravid och hade precis gått in i 18e graviditetsveckan. Allt flöt på som det skulle och vi skulle få komma in på ultraljud i vecka 20, längtan var oerhörd! Jag hade haft de vanligaste besvären som en gravid kvinna kunde få (illamående mellan vecka 8 och 13 och lite foglossningar) men inga andra oroande komplikationer. Vi hade tom börjat köpa de första sakerna till barnrummet och kollat ut vilken barnvagn vi ville köpa efter ultraljudet.

Detta var en fredag kväll och vi satt och åt thaimat och jag vältrade mig i friterad banan med glass, himmelskt! När middagen lider mot sitt slut går jag i vanlig ordning till toaletten för att förbereda mig för hemgång. Men till min stora förvåning och chock ser jag något brunt/rött på papparet när jag torkade mig och kände en lite konstig doft. Var egentligen inte så orolig, kunde ju vara någon sorts infektion som lätt kunde fixas med någon sorts salva. Jag väljer ändå att ringa 1177 för att kolla upp saken. Jag var helt hundra på att dem skulle ordinera mig någon kräm och att inte vara orolig. Där hade jag fruktansvärt fel. Kvinnan i andra änden blir orolig och ber mig att åka upp till akuten.

Efter ett antal timmar senare får vi äntligen träffa en gynekolog/barnmorska som tittade på mig lite förbryllat och frågade vilken vecka jag var i och när mitt illamående tagit slut. Tyckte hon uppförde sig lite underligt och frågorna var konstiga i sig då hon upprepade dem flera ggr. Då, men först då, kände jag på mig att det inte kommer gå bra. Hon bad mig lägga mig i gyn-stolen för ett ultraljud. Hon drog apparaten över magen och vi skymtar livmodern hastigt men hinner knappt se något. När hon väl hittar ett läge så ser jag hur min man A blir ask-grå i ansiktet. Jag tittar på monitorn och ser ett stort svart mörkt hål. Vart är bäbisen ? Vad händer? "Detta är inte en normal graviditet" får gynekologen ur sig till sist. " Du har råkat ut för missed aborthon, fostret dog väldigt tidigt men du har en moderkaka och själva påsen".

Jag ville bara kräkas.

Golvet under mina fötter existerar inte längre och när vi kommer ut ur byggnaden sätter jag mig på huk vid bilen och gråter hejdlöst. Jag hade aldrig hört talats om något liknande i hela mitt liv. Var det något fel på mig? Gynekologens frågor och hennes få ord om "onormal" graviditet fick mig att känna att jag var onormal och dum. Jag kände mig fruktansvärt lurad. Jag kände att jag hade lurat alla runt mig inklusive A på något konstigt sätt.

Vi skulle få komma in på Lördagen igen för att ännu en läkare skulle kunde se så diagnosen var rätt och sätta in behandling för detta. Jag fick ta tabletter och åka hem för att sedan komma tillbaka på månaden för att få ut det som fanns kvar.Det vill säga en moderkaka på ca 7 cm och påsen. Usch den smärtan och ångesten önskar jag ingen. Fick morfin för att klara av det. Min kropp svarade bra på behandlingen och behövde inte opereras. Jag fick prata med en underbar barnmorska på plats som berättade för mig att detta är tyvärr ganska vanligt. Det ovanliga med mig var att jag hade hunnit gå ändå till veck 18 innan min kropp fattade att det inte fanns något barn där inne. Min kropp ville helt enkelt ta hand om det den fick.

Jag kommer inte gå in mer på detalj hur allt fortlöpte under behandlingen men jag vill uppmana andra som genomgått ett liknande trauma att prata ut om det. Du är inte ensam och detta är tyvärr mycket vanligare än vad vi tror. Missed aborthon är ett missfall som din kropp inte lyckats rensa ut.

I dag är jag gravid igen och har fått stort stöd av min man och min barnmorska som låtit mig tjuvkika redan i vecka 13. Nu vet jag med säkerhet att jag har något levande i mig och jag har äntligen fått känna dem första rörelserna och sparkarna (vecka 19).

Vågar äntligen känna kärlek till hen som gömmer sig där inne.

Ta hand om er och ses snart igen!


Likes

Comments

God morgon alla!

Nu tänkte jag berätta lite om den första tiden av min graviditet. 

Kan redan nu säga att illamåendet slog till som en bomb redan i vecka 6 och fick i samma veva influensa. INGEN BRA KOMBO! Förflyttade mig mellan soffan och sängen i 2,5 vecka och illamåendet bara eskalerade. Ingen tycker nog om att spy men jag är en person som totalt vägrar att göra detta och mina dagar bestod mestadels av att sitta och dricka saft ( tips till dig som mår dåligt; drick iskall saft med någon fräsch smak utan socker i ) och andas luft för att få behålla den knapphändiga maten jag hade lyckats få i mig under dagen. Ni som aldrig har känt av en graviditets-illamående kan jag berätta för att det känns som om du är fruktansvärt bakis. Tänk dig att vakna bakis varje morgon och du klarar knappt av att äta, inte så mysigt va? 

När det kommer till mat levde jag bokstavligen första veckorna på juice, bröd, yoghurt och bär. Jag klarade inte av doften av när min man A lagade mat i köket eller hackade lök till någon sallad. Kan ärligt säga att jag inte direkt njöt av min graviditet överhuvudtaget. Jag glömde tom av emellanåt att jag hade något som växte i min mage. 

I vecka 9 började äntligen influensan att släppa sitt grepp om mig. Bra tajming med tanke på att samma vecka fyllde jag år och vågade ta mig till en restaurang och äta god mat som jag inte skulle må dåligt av i efterhand. För att hålla gravid-illamåendet i schack drack jag avslagen Coca cola co små pastiller av lakrits. Himmelsk räddning!

MEN den sköna känslan höll tyvärr inte i sig länge. En morgon hör jag min man A springa upp ur sängen för att krama porslins-tronen. Stackars människa hade åkt på magsjuka!! Fy! jag ville till varje pris undvika att bli smittad. Jag separerade våra tandborstar, bytte handskar och tvättade mina händer febrilt. Du kan säkert lista ut att jag inte lyckades så bra med detta. 2 dagar senare hänger även jag över tronen och vill bara lägga mig under ett täcke och inte komma fram förrän det är dags att föda. Häftig tanke dock!

I vecka 10-11 så upptäckte jag en väldigt jobbig bieffekt av att vara gravid. Om jag åt normalstora portioner ,som jag annars gör, började jag må väldigt väldigt illa efteråt och fick jobbiga sura uppstötningar (nej inte mysigt men sant). Det tog mig lång tid att hitta en bra storlek på mina portioner som gjorde att jag ändå kunde känna mig mätt utan att må dåligt. Det slutar med att jag äter små portioner varannan timme för att hålla energin jämn. Väldigt svårt att hålla när du jobbar eller ska åka på evenemang så ett tips till er med samma problem; Ta med dig massa frukt du tycker om och skär upp allt och lägg i små matlåder och ta med dig vart än du ska.​ Lovar att det kommer vara till stor hjälp att hålla uppe energin och hålla illamåendet i styr när den väller över dig i affären eller på jobbet. Ta inte en chokladkaka! Det kommer straffa dig efteråt, tro mig!


Ta hand om er!

Likes

Comments

Hej och hå!

Jag och min man A väntar vårt första barn till hösten och lyckan känns oändlig.

VI har tidigare väntat tillökning men den slutade tyvärr illa och upptäckte felet i vecka 18 vid ett Ultraljud (inget jag önskar någon i hela världen). Men den här gången vet vi att allt ser bra ut för tillfället och jag hoppas ni kommer vilja följa vårt stora äventyr framöver.

Som ni kanske förstår har jag redan kommit en bit på min graviditet och är i skrivande stund i vecka 19. Dagarna bara flyger fram och vi längtar till sommaren då jag kan börja bära lite större och luftiga kläder.

Jag kommer skriva alla kommande inlägg främst för mig själv för att kunna gå tillbaka och se hur min tid som gravid har varit men också för att kanske ge andra som läser detta en inblick hur det kan se ut.

Vecka 5 - Uppenbarelsen

Det är Nyårsafton och jag har haft mensvärk i säkert 4 dagar nu men ingen mens i syne. Jag var väldigt osäker på om min mens va sen eller om den kanske skulle dyka upp någon dag senare. En liten liten känsla hade börjat smyga sig på under mellandagarna då jag faktisk hade känt en liten förnimmelse av järn-smak i munnen när jag drack vatten. Jag hade såklart viftat bort tanken lika fort igen med tanke på mansvärken som jag hade under samma period. "Hallå, mensen kommer ju det känner väl du dummer".

Hade tidigare köpt ett graviditetstest från ClearBlue (digitalt) som bara låg i badrumsskåpet och väntade på att bli använd. På nyårsaftons morgon vaknade jag med ett ryck och första tanken var " jag måste kolla detta nu". Klockan va egentligen lite för tidigt för att gå upp med tanke på hur sent vi skulle vara upp till kvällen. " Men kom till skott" Ja ja jag försöker bara bygga upp stämningen (haha). Kissar på den förbannade stickan och lägger ner stickan på golvet för tänkte att detta skulle ta en stund. Hann bokstavligen spola och tvätta händerna och vända mig om. "Gravid" står det på stickan plus ett timglas som snurrar för att beräkna hur långt gången jag var. HERRE GUD! Kan detta vara sant ? mensvärk? nyårsafton? står det verkligen "gravid"?

Jag va i total chock! Min man ligger fortfarande i sängen och sussar sött. Ska jag berätta nu? Ska jag ta det vid 12-slaget? Jag kunde inte hålla mig och paketerade testet som en liten present och väckte min man med en liten puss på pannan. A hade nog lite svårt att ta in infon direkt men blev så klart väldigt glad. Med tanke på vad vi varit med om tidigare vågade vi inte direkt hoppa av glädje, inte än i alla fall. Underbar Nyårsafton alltså och tänkte att 2016 skulle bli vårt år.



Likes

Comments