Äntligen får Tristan komma hem!!! Äntligen var bukprovet bra, alla bakterier i buken var borta och idag ska vi få hem fina Tristan igen. Han har stått där i 11 dagar nu och verkade lite trött på det nu senast jag var där. Han kommer fortfarande gå på antibiotika och vi kommer få börja sätta igång vääldigt långsamt men jag är bara glad att han är okej! Saknar honom så mycket nu.

​Hemma är packningen i full gång och på Söndag ska jag med Hugo och några andra vänner till Hemsedal och åka skidor. Det ska bli så himla mysigt, längtar! Jag har inte åkt jättemycket skidor men som tur är ligger vårt boende nära barnbacken så det passar ju bra ;).

/Nathalie

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Lucia idag och en sån där bra dag idag när jag fick börja i stallet, bästa bästa! Var där vid 7 imorse och hann rida både Rödis och Vinkill innan jag började jobba vid 9.30, så skönt. Kunde dessutom rida ut båda i någorlunda dagsljus. Rödis börjar få så himla fin tölt, jättekul men det blir nästan svårt för henne så hon orkar bara korta sträckor sen blir det precis som att bensinen tar slut. Jag försöker att successivt öka sträckorna och kanske låta henne gå i lite "fultölt" efter fintölten för att hon hela tiden ska orka längre och lägre. Tölten är oftast som finast i mitten mot slutet av ridpasset när hon är helt uppvärmd och kommit igång men inte hunnit bli trött.

Vinkill överraskade också positivt och var väldigt lös och fin. Han har en ganska dålig överlinje och är väldigt svankig så det är där mitt största fokus ligger. För att förbättra detta har jag börjat jobba honom en del från marken utan ryttare men med lite inspänning och cavaletti. Jag tycker som jag tidigare skrivit att cavaletti är guld och är bra för så mycket, tillexempel öka bakbensaktivitet eller aktivera magmuskler och höja ryggen. Det verkar som att muskler han tidigare inte använt kommit igång och han är både bättre balanserad och mjukare.

Jag slutar vid 13 och ska åka direkt till Helsingborg och hälsa på finaste Trille. Tänkte proppa i honom en massa äpplen, mysa och gå på promenad så han får komma ut lite.

Glad Lucia på er alla där ute!

Likes

Comments

Jag var och besökte Tristan i Helsingborg igår och han var pigg och glad och väldigt hungrig på äpplen! Jag märker verkligen av hur mycket jag saknar honom i vardagen och det var jätteskönt att hälsa på honom. De har det verkligen mysigt på djursjukhuset, fint hö och mycket strö också hänger det ett litet kit utanför varje box med lite borstar. Tristan har ju inte riktigt varit sig själv, förståeligt med feber och inflammation i kroppen men igår när jag hälsade på honom började jag känna igen honom litegrann. Det var snarare han som var ute och gick med mig och han ville gå runt och kolla på allting. Han rullade sig som en tok (typiskt Trille) och snackade med sina boxgrannar när jag stod och ryktade honom. Håller tummarna för att det fortsätter på detta spåret men vågar inte ta någonting för givet. Det var fruktansvärt svårt att lämna honom igår, stod och myste hur länge som helst och ville verkligen inte gå när han stod och tittade efter mig precis som "men hallå här är jättetråkigt jag vill ha mer sällskap". Håll tummarna för kungen! <3

Jag tränade Litla på morgonen och hon var riktigt duktig! Jag jobbade mer på att sätta ihop allting, det vill säga ta kontakt med bettet och rida fram till kontakten. Hon förstår snabbt och blir mjuk och fin. Jag testade även lite sidförande hjälper vilket också funkade bra. Jag har jobbat henne en hel del från marken och tränat henne på att gå undan för tryck och tror att jag har igen det i ridningen sen då det blir mer naturligt att flytta sig undan trycket från skänkeln. Jag försöker ta små steg framåt och berömmer så fort hon gör rätt för att behålla en positiv känsla. Det är svårt ibland att inte kräva för mycket, speciellt när de är som Litla och förstår allt direkt! Jag brukar börja ridpasset ganska enkelt och sen trappa upp och göra lite nya grejer i mitten för att sedan avsluta med något roligt. Jag tycket om att låta henne racea lite i galopp tillexempel bara för att bibehålla den viktiga framåtbjudningen.

Måndag imorgon och tillbaka till vardagen efter en mysig helg. Jag har firat 2:a advent så det sjunger om det idag och har inte gjort mycket annat än ätit hela dagen haha... Hoppas er helg också har varit bra!


Likes

Comments

Ber om ursäkt för uppehållet i bloggandet, min älskade Tristan blev dålig i måndags och står nu på Helsingborgs djursjukhus och behandlas för bukhinneinflammation :( Känns skönt att han är där och jag vet att han får bästa möjliga hjälp! Det har dock inneburit några intensiva dagar med fokus på honom och inte så mycket träning eller bloggande.

Igår hjälpte jag dock en inackordering i stallet med hennes unghäst Láki. Helene har precis börjat rida honom igen och han saknar tänket framåt så vi fokuserade mest på detta samt att han ska bli mjukare i kroppen. Han spänner gärna upp halsen och går inte riktigt framåt och då tappar han också traven. Jag bad Helene köra lite galopprace och bara väcka honom utan att lägga någon fokus på hur han ser ut. Då vaknar han dels till lite i huvudet och lossnar i kroppen. Som jag sagt tidigare tycker jag att ett driv framåt är grundläggande för att kunna fortsätta träna något annat. Läxa blir att jobba på smidighet och vilja att gå fram! För att få bättre framåttänk är det bra att utnyttja fina sträckor ute att låta hästarna sträcka ut och ta i ordentligt, de brukar tycka att det är ganska skönt!

Jag red Rödis också, det blev ett pass i paddocken. Hon kändes väldigt mjuk och lyhörd. Hon har lite svårare för tölten i höger varv, hon får inte riktigt med sig höger bakben. Detta tränar jag genom att börja med att få det på plats i skritten. Jag försöker göra henne smidigare i allmänhet men också förbättra kontrollen över varje ben.

Likes

Comments

Äntligen december och det är helt ok att börja räkna ner till julafton! Tycker verkligen denna tiden är så mysig med alla ljus och så mycket mys! Jag åkte till Köpenhamn i fredags tillsammans med Hugo och ett annat par för att fira in första december och julmånaden. Vi gick omkring och myste på marknader, drack glögg, åt brända mandlar och fikade en massa, älskar verkligen den staden!

Tristan och Litla har fått ta det lugnt i helgen efter vaccination och tandläkarbesök. Det gick för övrigt jättebra, inga vargtänder på Litla och Tristan såg jättefin ut.

Igår red jag Rödis och Vinkill. Vinklill är lite styv och stel i kroppen men två pass med mycket fokus på lösgjordhet och lite cavaletti tidigare i veckan verkade ha gjort susen och han var riktigt fin igår! :D Jag tycker ofta att styvhet kommer med en spänning i nacken och sidorna av halsen så genom att jobba på en lätt och smidig kontakt i munnen och mjukhet i kroppen under tidigare pass fick jag en fin ridkänsla igår! Rödis var lite småseg men försökte bara hålla en positiv känsla och få henne att bjuda framåt, tölten lossnar ofta väldigt fint då.

Imorgon fortsätter vardagen med jobb och planen är att rida alla hästarna! :)

Ha en riktigt bra vecka!

​/Nathalie

Likes

Comments

Jag har reflekterat en del över aktiviteten i Tristans bakben och har kommit fram till att den helt klart hade kunnat vara bättre. Han har lätt för att trampa in under sig och lätt för att skjuta på framåt. Däremot brister det när det kommer till elasticiteten, bärigheten och energin. Kort och gott vill jag att han ska gå mer som på en studsmatta och lyfta bakbenen högre och mer energiskt. Hela känslan blir då lättare och bärigare då han faktiskt bär mer vikt på bakbenen och skjuter sig själv uppåt, framåt. Detta gäller främst trav och galopp.

Jag och Filippa stod tillsammans och tittade på dressyrframridningen på Elmia horse show och reagerade på just detta. Dressyrhästarna har ofta mycket bättre energi och "studsmattekänsla" i steget jämfört med våra islänningar. Självklart är det svårt att jämföra två helt olika hästraser men jag reagerade på att det var skillnad. Oddi från Skeppargården tycker dock jag är ett bra exempel på en islänning med en riktig studsmattegalopp!

Jag har reagerat på att Tristan ibland till och med släpar bakbenen i marken när det går långsamt, jag vill kunna att öka energin i steget utan att det egentligen ska gå snabbare. För att träna detta hämtade jag inspiration från min hoppbakgrund och la ut lite galoppbommar idag. Då tvingas han lyfta bakbenen högre och aktiverar och tränar då bakbenen. Cavaletti i både trav och galopp är verkligen super för att få igång bakbenen och även få dem att använda magmusklerna, träna spänsten helt enkelt! Jag har lite drygt 2,5m mellan bommarna i galoppen, jag vill helst inte ha det för långt då galoppen riskerar att bli flack och han faller isär då.

Tänkte lägga in lite cavalettiträning då och då under vintern och hoppas på att få lite mer studs i steget :)

​Glad kille med galoppbommarna i bakgrunden!

/Nathalie

Likes

Comments

Som jag skrev i tidigare inlägg så är skritten just nu (och har länge varit) prio i arbetet för mig och Máni. Vi har börjat komma på den nivå på tävling att skritten inte direkt sänker vår genomsnitts poäng, men inte heller höjer. Men bättre kan det bli.

Första året snittade vi ständigt 5.33 på skritt - 5.5 en bra dag. Med en massa fokus på just skritten ligger vi just nu väldigt stadigt på 6.5. I år började en hel del 7or komma fram så mitt mål är att till nästa säsong börja samla på mig dessa 7orna.

Någonstans måste man fråga sig varför hästen inte skrittar på sin maximala kapacitet (för visst går det att träna MYCKET med en max-kapacitet finns trots allt). För Mànis del var/är svaret på den frågan:

  • Överilad, stressar i steget och blir högfrekvent med bakbenen
  • går inte genom ryggen
  • ojämn i tempo, dvs jag kan inte själv styra bakbensaktiviteten i skritten
  • korta bakbenssteg

Sedan får man analysera dessa punkter. Ojämnt tempo, vad beror det på? Varför kan inte jag styra bakbensaktiviteten? För vår del handlar det helt om kontakten. När han blir överilad och jag vill bromsa samlar han fint och snyggt ihop bakbenen och taktar upp i tölt - rätt många gånger men inte i denna situation. Vi har därför jobbat extremt mycket på att hitta en jämn kontakt i skritten. Genom att ha en jämn kontakt löser sig väldigt många problem. Jag får kontroll på tempo, samtidigt som jag kan med hjälp av säte och skänkel trycka på mer eller mindre för att få honom att länga och korta steget. Kan jag på så vis styra bakbensaktiviteten börjar han även skjuta på ordentligt och går mer genom kroppen. Samtidigt gör kontakten att jag kan bibehålla en fin hållning och överlinje i skritten.

Tips är att fokusera på att träna på att du ska kunna driva fram till handen med hjälp av skänkeln, och därifrån sedan kunna göra intervaller i steglängd utan att tappa kontakten.

I samband med att Máni kollas muskulärt av equiterapeft har vi börjat promenera mycket för att jag själv ska kunna se hur han arbetar med sina bakben och det blir också lättare för mig att styra tempo när jag går brevid.

Konkreta tips för skritt-träning:

  • Öva på kontakt med hand och samspel mellan hand och skänkel. Träna mycket halter och se att hästen stannar rakt och med jämn belastning på alla fyra ben. Träna på att kunna skritta mycket långsamt utan att hästen samlar upp mot tölten, och sedan genom att driva fram till handen länga hästen och skritta snabbare med längre bakbenssteg. Ta sedan tillbaka till långsam skritt och repetera. Det blir alltså skritt-intervaller med fokus på att länga och korta bakbensstegen. Detta gör jag och Máni i regel ett pass i veckan när vi endast skrittar ca 45 min. Lägger även ca 10 min på detta i varje uppvärmning inför ett ridpass.
  • Skritta för hand. Led hästen i grimma och grimskaft och gör precis samma sak som ovan. Intervallet med korta och långa bakben. Maxa skritten stundvis så att hästen är på gränsen till trav (alltså överilad skritt), sedan ner till långsam, och sedan försöka gå brevid och driva lite bakifrån för att länga bakbenssteget och öka skritten till tänkt "tävlingsskritt". Tänk på att inte börja dra i grimskaftet i ökningarna, då får vi inga långa bakben. Detta gjorde jag och Máni faktiskt nästan varje dag i två veckor inför VM, 50 min per dag.

Jag vet, skritt-träning är verkligen inte det roligaste, och det tar en jäkla tid innan man når tydliga resultat. Men man får ut väldigt mycket av det i ridbarheten i hästen och allt från galoppfattningen till töltökningen blir blir lättare. Lägg mycket tid på det, gör det noggrannt, och ni kommer se bra resultat, till slut :)

Bild från i somras när vi va i full gång inför VM. Podd i lurarna och träningsbyxor på - 50 min promenad i blandade tempon.

//Filippa

Likes

Comments

​Idag kommer tandläkaren till Elinehof för en rutinkoll. Litla ska kollas så hon inte har vargtänder kvar och Tristan har sin årliga check. De ska vaccineras också så jag passade på att rida tidigt imorse innan veterinären kom då de ju får några dagars vila efter vaccination och tandläkarbesök. :)

Tristan tränade jag i paddocken. Jag red ett pass inspirerat från min hopptid, kommer ett detaljerat inlägg om hur jag tränade för att hitta "studsmattekänslan" imorgon! Litla fick också gå på banan i brist på sällskap att rida ut med. Jag har börjat ta mer kontakt med henne och kräva lite mer. Hon svarar jättebra på träningen och töltar bättre och bättre. Jag har mest fokus på att hon inte ska falla isär och börja trava men samtidigt inte spänna upp sig och börja gå mot pass, hon verkar ju ha en hel del av den i sig ;)

Jag var tvungen att åka till jobbet sen så hann inte vara med när tandläkaren kom men det verkade gå bra!

Imorgon ska jag till Köpenhamn med Hugo och några andra vänner för att mysa runt och få julkänsla. Håller tummarna för bra väder (uppehåll i alla fall) och mycket julmys, det är ju trots allt december imorgon!

Ha en bra dag!

Likes

Comments

Precis som Peder Fredricsson säger (lite fritt citerat) - för att vara bäst i slutändan behöver du vara den som är bäst på alla moment.

Kan tyckas rätt självklart, men det blir lätt att man sitter och tränar på det som fungerar, är bra och som kanske håller i klass med konkurrenterna. Däremot blir det lätt att de lite sämre delarna glöms, och man hamnar i fokus på att förbättra "fel" saker.

Mánis styrka har alltid varit att han är så komplett. Han har mycket av det som jag anser en bra tävlingshäst måste ha för att lyckas. Han har jämna gångarter, han är smidig och ridbar, har lätt för arbete och har exteriören på sin sida. Det är riddelen som gör att vi har förutsättningar för att prestera. För att också kunna prestera behöver man ha en arbetsvillig häst, en häst som trivs att vara på tävling och inte minst är modig.

Med den erfarenhet jag har hunnit skaffa mig (som förhållandevis till de andra seniorerna är väldigt liten) så är den senare delen, alltså den psykiska, avgörande för jämna resultat.

Några tydliga exempel - Jag har en häst hemma, Höfdi, han har många av er säkert sett springa runt på Sveriges alla banor. Han är en ängel hemma, där allt är som det brukar, där han vet vad som väntar bakom varje hörn. Hemma är han både arbetsvillig och modig, och han har alla de där övriga kvalitéerna med, han har jämna gångarter, han är smidig och ridbar samt har lätt för arbete. Men han gillar inte att vara på tävling. Den där modiga hästen försvinner och han blir rädd och stressad. Det spelar ingen roll hur flott han kan vara eller hur snabbt han kan springa i pass på träning om han inte trivs med att visa upp det.

Ett annat är Ögn. Hon har hela kapaciteten ridmässigt och lite till, något alldeles speciellt. Hon har inget emot att vara på tävling och tycker egentligen det är rätt kul att gå en final med massa andra hästar. MEN hon är inte modig, över huvudtaget. Detta visar sig snabbt om man överblickar våra resultat. Allt mellan under 4 till 6.77 - på samma säsong. Resultatet blir väldigt beroende om hur miljön och omgivningen ser ut, och jag kan inte göra så mycket åt det. Ibland ligger banan på ett bra avstånd från publik och annat som händer, eller så råkar det vara bra väder och publiken sitter still utan några paraply uppe - den dagen kan hon ridas utefter sin kapacitet och aktuella ridbarhet. Men den dagen publiken sitter tättinpå och rör sig, kanske kommer en traktor runt ett hörn, den dagen kan vi inte ens ta fram 10% av kapaciten.

Här blir mitt problem rätt tydligt och jag vet vad jag behöver träna på. Jag behöver förstärka hennes självförtroende och hennes vilja. Hon måste känna sig mer övertygad över sin uppgift och trygg i den. Med erfarenhet och rätt träning hoppas och tror jag att hon en dag kommer att bli modig, men det är en lång väg dit och hon måste få den tid hon behöver.

Máni visar otroligt jämna resultat. Ibland lite bättre, ibland lite sämre, och ibland riktigt bra. Allt det där beror på ridbarheten och hur väl jag har lyckats ta vara på hans kapacitet för stunden. Men den psykiska delen ger mig så mycket "gratis". Han skiter fullständigt i om han har stått på transport i 14 timmar, har vart borta hemifrån i 2 veckor och står mycket på box i ett tävlingssammanhang. Eller om han rider in på VM med läktare som ramar in banan som en arena och flaggor åt höger och vänster. Han är modig, han vet sin uppgift - och han älskar den. Han är inte den som lyfter mest på sina ben, men han kan varje gång han är på banan visa upp precis det vi har tränat på.

För hans del kan vi alltså gå in och träna på gångarterna i sig, och gångarten där han ligger efter många av sina konkurrenter är skritten. Ibland håller det till vinster ändå, om dom andra gångarterna håller högre nivå än mina konkurrenters. Genom att förbättra skritten jobbar jag mot målet att få en jämn häst som ska vara så bra som möjlig inom alla små delområden.

Kommer ett separat inlägg kring hur vi jobbar med att träna just skritten! 

//Filippa

Flaggan slår, publiken klappar, inne på banan för tredje gången den dagen. Ändå lika lycklig :)

//Filippa

Likes

Comments

Hemma & landat efter en grym helg i GBG! Vi hann med väldigt mycket på dryga 24h, Filippa har redan beskrivit lite mer i ett tidigare inlägg så ska inte skriva dubbelt men vill verkligen tacka Filippa för en underbar helg. Mycket häst blandat med lite shopping och en massa mys i stan, blir inte mycket bättre! ;)

På söndagen körde vi iväg och red på helt underbara ridvägar, man vill ju alltid ha det man inte har och jag blev så avundsjuk på all backar! Vi hittade en superfin slinga med anlagd ridväg som gick hur långt som helst genom skogen, så härligt! Tänkte dra med Tristan upp snarast möjligt, hade varit så bra att variera träningen med.

Håller verkligen med Filippa i hur kul det är att bolla idéer med varandra och utvecklas tillsammans! Har massa ny inspiration nu att fortsätta träna hemma nu. Blev dock stoppad av vädret igår, det regnade och blåste något fruktansvärt hela dagen så lät faktiskt Tristan vila en extra dag och han fick gå in och torka och mumsa på hö bara, tror han var ganska nöjd med det.

Jag jobbar ca 2h till sen ska jag ge mig ut i regnet och rida alla hästar.

Ha en fin dag!

Likes

Comments